Länsstyrelsen har haft i uppdrag från Naturvårdsverket att identifiera alla potentiellt förorenade områden.

Transkript

1 Observera att FAQn gäller både i det fall ett objekt har kommunicerats efter identifiering eller efter att inventering och riskklassning har gjorts. Vilket utskick som är det aktuella (identifiering eller inventering) går att läsa överst på A- blanketten. Det är bra att fråga den som ringer om frågorna gäller ett identifierat eller inventerat objekt så att man är säker på att man pratar om samma sak. Länsstyrelsen har haft i uppdrag från Naturvårdsverket att identifiera alla potentiellt förorenade områden. Information om en fastighet kopplas till ett potentiellt förorenat område i länsstyrelsernas gemensamma databas, EBH-stödet. Enligt PUL (Personuppgiftslagen) måste en fastighetsägare meddelas om vilken information som finns lagrad om fastigheten i databasen. Informationen används i kommunernas översiktsplanering och finns i även i sökbara kartor på Länsstyrelsens hemsida. Den har gjorts med hjälp av bland annat Länsstyrelsens, kommunernas och Länsmuseets arkivmaterial samt med hjälp av äldre telefonkataloger. Informationen efter identifieringen består ofta endast av verksamhetens koordinater och fastighet samt vilken bransch den tillhört, en så kallad branschklass. Vid inventering går länsstyrelsen vidare med de branscher som enligt Naturvårdsverket prioriterats högst. Mer information samlas då in kring ett specifikt objekt som resulterar i en riskklass för objektet. Detta har avgjorts av den branschlista som Naturvårdsverket har tagit fram. Denna finns att hitta på Naturvårdsverkets hemsida.

2 En branschklass är en generell klass för en hel bransch. En riskklass är däremot specifik för ett objekt. Båda består av en skala mellan 1 och 4, där klass 1 betyder mycket stor risk för människors hälsa och/eller miljön (den högsta risken). Blanketten skickades för att fastighetsägaren skall underrättas om informationen som finns lagrad om fastigheten i databasen. Informationen är viktig inför framtida exploatering eller försäljning och bör sparas. Upplysningsskyldighet gäller vid vetskap om föroreningar på fastigheten. Lämna gärna kompletterande information för att bekräfta eller göra tillägg till befintlig information. Informationen kommer bland annat från Länsstyrelsens och kommunens arkiv och tillsynsregister, länsmuseets arkiv, industrihistoriska inventeringar, äldre telefonkataloger, hembygdsföreningar, tidigare anställda samt personer med god lokalkännedom. Ett huvudavrinningsområde är en indelning som används för att definiera de vattendrag vars avrinningsområde vid mynningen i havet är minst 200km 2. Det finns 119 stycken i Sverige. Huvudavrinningsområdet är indelat i mindre avrinningsområden. Miljöskyddslagen kom 1969 och var Sveriges första miljölag. Tidpunkten är intressant för att kunna fastställa frågor om ansvar och vem som är tillsynsmyndighet (länsstyrelse eller kommun). Generellt brukar man säga att det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare om den aktuella verksamheten har lagts ner på platsen före 1969, men undantag finns. Beträffande tillsynsmyndighet var det först 1969 som vissa miljöfarliga verksamheter började prövas av länsstyrelsen och därför betraktas kommunen som tillsynsmyndighet för förorenade områden om verksamheten lades ner före 1969.

3 Blanketter som inte skickats ut har varit tomma. I följebrevet kan du läsa om vad de olika blanketterna kan innehålla. Blankett F är oftast tom vid utskicket men kommer att fyllas i efteråt, då det anges om objektet är kommunicerat eller ej. Utskicket går även till berörd kommun. Om en fastighetsägare får ett utskick med information om ett riskklassat objekt beläget på dennes fastighet, innebär detta att Naturvårdsverket har prioriterat den eller de branscher som förekommit på fastigheten för inventering. Inventeringen görs av Länsstyrelsen då det gäller nedlagda objekt och av kommunen om det gäller pågående verksamhet. Enligt PUL måste en fastighetsägare meddelas om vilken information som finns lagrad om dem i databasen. Informationen används bland annat i kommunernas översiktsplanering och i sökbara kartor på Länsstyrelsens hemsida. I vissa fall kan statliga pengar användas för att göra undersökningar av ett misstänkt förorenat område. För att denna möjlighet ska kunna utnyttjas krävs det bland annat att det inte finns någon som kan hållas ansvarig för den förorenande verksamheten. Om möjligheten att använda statliga pengar finns prioriterar Länsstyrelsen objekt i riskklass 1 eller 2. En riskklassning är objektspecifik och kopplad till en verksamhet, inte till en fastighet. Vid riskklassningen klassas hela området där verksamheten pågått, vilket kan innebära att flera fastigheter berörs. Även om t.ex. ett doppkar endast stått på en viss fastighet omfattas alla fastigheter där sågverket har legat, av riskklassen. Riskklassningen baseras bland annat på muntliga uppgifter samt arkivmaterial hos kommuner och länsstyrelse. Om berörd fastighetsägare har kompletterande uppgifter kan informationen skickas till Länsstyrelsen. Om ny information tillkommer som påverkar bedömningen av riskklassen, kan en ny bedömning göras och de reviderade blanketterna kommuniceras då på nytt.

4 Har prover tagits med avseende på branschspecifika föroreningar? Om inte är det ganska troligt att analyser ej gjorts för de aktuella föroreningarna. SPIMFAB tar vid sina undersökningar endast hänsyn till de föroreningar som är branschspecifika för drivmedelshantering och undersökningen säger därför inget om övriga föroreningar som kan finnas på platsen. Då även saneringen är inriktad på dessa föroreningar kan en fastighet som sanerats av SPIMFAB fortfarande vara förorenad av andra verksamheter som har förekommit på platsen. Definitionen av ett "Rent" projekt enligt SPIMFAB är att mängden förorenad jord som körts till behandlingsanläggning understigit 10 ton. I första hand har verksamhetsutövaren/före detta verksamhetsutövare ett ansvar. Finns inte någon ansvarig verksamhetsutövare är var och en efterbehandlingsansvarig, som förvärvat fastigheten efter miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999 och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. Detta betyder att en fastighetsägare kan bli ansvarig för undersökningar och åtgärder fast denne inte själv bidragit till föroreningarna. Lägre krav gäller för förvärvare av privatbostadsfastighet. Denne kan endast bli ansvarig om han vid förvärvet känt till föroreningarna. Om inte någon ansvarig kan hittas efter att en ansvarsbedömning har gjorts, kan Länsstyrelsen ansöka om statliga medel för undersökningar om objektet är prioriterat (främst riskklass 1 men även riskklass 2 i andra hand). Om det efter ett stegvist förfarande av undersökningar (man börjar ofta med översiktliga undersökningar och därefter kan man behöva gå vidare med mer detaljerade undersökningar, göra en riskbedömning mm) visar sig att objektet behöver saneras görs en ansvarsutredning. Om inte någon ansvarig kan hittas kan Länsstyrelsen ansöka om statliga medel för efterbehandlingsåtgärder om objektet är prioriterat (främst riskklass 1 men även riskklass 2). Om det finns ett ansvar, t.ex. för en fastighetsägare, kan det vara så att skäligheten bedöms som låg när det gäller hur mycket det är just skäligt att denne bekostar av en eventuell sanering. Det är troligare att fastighetsägaren får bekosta eventuella undersökningar, men det innebär inte automatiskt att fastighetsägaren behöver

5 bekosta en eventuell efterföljande sanering (om inte fastighetsägare och verksamhetsutövare råkar vara samma juridiska person vill säga). Som fastighetsägare har man ett ansvar att informera en eventuell framtida köpare om att fastigheten är riskklassad och kan vara förorenad. Sedan 1999 har det ingått i köparens undersökningsplikt att ta reda på om en aktuell fastighet är/kan vara förorenad. Det finns också en upplysningsplikt från fastighetsägarens sida om denne känner till att fastigheten är/kan vara förorenad. (se under rubriken Vem är ansvarig för undersökningskostnader och eventuell sanering? ) I första hand är det ansvarig verksamhetsutövare som skall undersöka området och då måste tillsynsmyndigheten driva detta som ett ärende. Om det inte finns någon ansvarig kan tillsynsmyndigheten söka bidrag från Naturvårdsverket. Vid exploatering är det fastighetsägaren/exploatören som skall bekosta undersökningar. Det kan vara Länsstyrelsen eller den kommunala nämnden. Tillsynsmyndighet över föroreningsskadade områden ska enligt Naturvårdsverket bedömas utifrån den gällande bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bedömningen görs alltså som om verksamheten hade varit i drift idag även om den är nedlagd. För föroreningar som orsakats av verksamheter som upphört före den 30 juni 1969 är alltid kommunen tillsynsmyndighet. I övriga fall är det beroende på i vilken omfattning en kommun har övertagit miljöskyddstillsynen från Länsstyrelsen. Länsstyrelsen eller aktuell kommuns miljöförvaltning bör kontaktas för upplysningar i varje specifikt fall. Vid försäljning av fastigheten har den nuvarande ägaren upplysningsplikt och skall meddela en eventuell köpare om att området kan vara förorenat. Om man anlitar en mäklare är det lämpligt att informera denne också, även om mäklaren också har en skyldighet fråga fastighetsägaren och kanske också Länsstyrelsen om fastigheten är riskklassad.

6 Som arrendator är man ansvarig om man samtidigt är verksamhetsutövare av den förorenande verksamheten eller har tagit över den förorenande verksamheten. Frågan går inte att besvara utan provtagning och analyser av branschspecifika föroreningar. Angående vem som i så fall kan/ska betala för sådana analyser hänvisas till de frågor ovan som rör ansvar. För objekt i de lägre riskklasserna måste fastighetsägaren troligtvis bekosta vattenanalyser själv om denne vill göra provtagningar. Riskerna är störst då det rör sig om små barn som stoppar jord i munnen. Det beror på vilken verksamhet som bedrivits och hur fastigheten används idag. Naturvårdsverket har gett ut rapporter där verksamhetsspecifika föroreningar och dess påverkan behandlas. Dessa går att ladda ner som pdf-filer på Naturvårdsverkets hemsida.