Intryck, avtryck framtidstro

Transkript

1 Intryck, avtryck framtidstro Bemötande av våldsutsatta kvinnor från de nationella minoriteterna TILL HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN 1

2 STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2010 ISBN: OMSLAGSFOTO: Sara Arnald/Scanpix FOTO INLAGA: s. 6 Göran Assner/Johnér, s. 9 Bengt af Geijerstam/Scanpix, s. 10 Bengt Olof Olsson/Scanpix s. 13 David Lundberg/Scanpix, s. 14 Hans Carlén/Johnér, s. 17 Melker Dahlstrand/Scanpix. GRAFISK PRODUKTION: ab typoform TRYCK: edita, västerås,

3 Innehåll 5 Så många blåtiror och sjukhusvistelser. Men man trodde inte på mig. Läkaren tog mig inte på allvar i stället lät han mig fara hem. 7 Vilka är de nationella minoriteterna? 8 Tung historisk ryggsäck skapar bristande tillit och distans 11 Den egna gruppen gemenskap och utanförskap 12 Hur bemöter sjukvården våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna idag? 15 Fem saker att tänka på i mötet med våldsutsatta kvinnor från de nationella minoritetsgrupperna 16 Kunskap och samverkan leder framåt vad finns i ditt landsting? 18 Här kan du få mer information

4 Statens folkhälsoinstitut har i ett regeringsuppdrag undersökt hur våldsutsatta kvinnor från de nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar bemöts och stöds av exempelvis socialtjänsten, hälso- och sjukvården och polisen. I undersökningen kommer bland andra socialsekreterare, läkare, sjuksköterskor, poliser och våldsutsatta kvinnor ur minoritetsgrupperna till tals. Den här foldern syftar till att lyfta fram ett antal aspekter i arbetet med kvinnofrid som skiljer sig från mötet med andra minoriteter eller majoritetsbefolkningen. De flesta aspekterna är dock desamma oavsett vilken våldsutsatt kvinna du möter. Citaten i foldern kommer från en intervjustudie med 24 våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Den judiska gruppen är dock inte representativ då endast en judisk kvinna intervjuades. I en enkätstudie har även närmare fyra hundra myndighetspersoner själva svarat på frågor om deras bemötande av kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Foldern finns i tre versioner med inriktning mot polisen, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. I arbetet med att ta fram dessa foldrar har en extern referensgrupp bestående av personer från bland annat Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och företrädare för de nationella minoriteterna bidragit med synpunkter och specialistkunskaper. 4

5 Så många blåtiror och sjukhusvistelser. Men man trodde inte på mig. Läkaren tog mig inte på allvar i stället lät han mig fara hem. En del våldsutsatta kvinnor i undersökningen berättar att de inte blivit tagna på allvar eller att vårdpersonalen inte sett eller vågat fråga om vilken situation de befann sig i. Många kvinnor berättar också om professionellt bemötande från läkare, sjuksköterskor, barnmorskor m.fl. som skapat trygghet. Barnmorskorna upplevdes som särskilt väl omhändertagande. känner du igen den beskrivna situationen? vågar personalen fråga om våld? 5

6 6

7 Vilka är de nationella minoriteterna? Vi har fem nationella minoriteter i Sverige: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Samerna räknas även som ett urfolk. Vem tillhör en minoritetsgrupp? Det är inte självklart vem som tillhör en nationell minoritetsgrupp, och det syns sällan på en person. Det är en fråga om identitet och om personen själv väljer att identifiera sig som tillhörande en nationell minoritetsgrupp. Våga fråga! Särskilda rättigheter för minoriteterna Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:/24) ger tre av grupperna rätt att inom vissa geografiska områden få använda sina respektive språk (samiska, finska och meänkieli) i kontakt med myndigheter. För hälso- och sjukvården gäller den allmänna skyldigheten att ge alla patienter en god vård, adekvat information samt möjlighet att anlita en tolk vid behov. Dessa tre nationella minoriteter har alltså en särställning jämfört med andra minoriteter i Sverige. Vilka minoritetsgrupper finns i ditt område? Hur möter din organisation deras behov? Hur skulle ni kunna organisera er för att leva upp till lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk? 7

8 Tung historisk ryggsäck skapar bristande tillit och distans De nationella minoriteterna har en lång historia i Sverige och har diskriminerats på olika sätt genom historien. Det har bland många skapat en bristande tilltro till det svenska majoritetssamhället och dess myndighetsutövning. Flera av de intervjuade romska kvinnorna berättade att det kan vara tabubelagt att tala om sexuellt våld både inom och utanför familjen. Enligt kvinnorna finns en uppfattning inom vissa romska grupper att våldet kan göra både kvinnans och mannens familj orena vilket i sin tur får svåra konsekvenser för familjen. Några av de intervjuade samiska kvinnorna berättade att vissa samiska grupper lever efter familjemönster och traditioner som skiljer sig från majoritetssamhällets. FN har kritiserat Sverige för att inte ha uppmärksammat våld mot samiska kvinnor. Våld är ett maktmedel. Med våld i den här undersökningen menas psykiskt, fysiskt och sexuellt våld samt hot om våld. Våldsutsatta kvinnor är ofta beroende av våldsutövaren både känslomässigt och ekonomiskt. Diskriminering från svenska myndigheter upplevs av kvinnorna ha skapat en misstro mot det svenska samhället. Olika typer av förtryck samverkar dessutom. Den kvinna som står utanför samhället språkligt och kulturellt och är en våldsutsatt kvinna är särskilt utsatt. 8

9 har du mött våldsutsatta kvinnor från minoritetsgrupperna? vad kan du göra för att stödja dem? diskutera med dina kolleger! 9

10 10

11 Den egna gruppen gemenskap och utanförskap Samhörigheten med andra personer från den egna nationella minoritetsgruppen beskrivs som mycket viktig av de intervjuade kvinnorna. Gemenskapen upplevs som en styrka men också som en risk. Den som utesluts från gemenskapen står väldigt ensam. Både de samiska och de romska kvinnorna säger i intervjuerna att de varit oroliga för att den egna gruppen skulle få veta att de anmält sin man till polisen eller socialtjänsten. Flera sverigefinska kvinnor lever med svenska män. Mannen kan i vissa fall ha ett starkare kontaktnät och kan också ha familj på orten till skillnad från de kvinnor som flyttat inom eller till Sverige. Om kvinnan utsätts för våld i relationen kan hennes situation bli extra utsatt eftersom stödjande kontaktnät som släkt, vänner eller föreningar inte finns på orten. Att få tala sitt eget språk när man söker stöd och hjälp är viktigt för de intervjuade nationella minoritetsgrupperna. Därför behövs det ökade språkkunskaper och kunskaper om minoritetsgrupper inom alla de samhällsinstanser som möter våldsutsatta kvinnor. 11

12 Hur bemöter sjukvården våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna idag? Nästan hälften av personalen bemöter aldrig kvinnorna på minoritetsspråk Närmare hälften av de läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal som svarat på Statens folkhälsoinstituts enkät säger att de i stort sett aldrig bemöter kvinnor från de nationella minoritetsgrupperna på deras eget språk vid första mötet. Endast en tiondel säger att de i stort sett alltid eller ofta gör det. Få har specifik handlingsplan Mindre än tio procent har en specifik handlingsplan (hälften av dessa har bara en muntlig plan) inom organisationen för hur de ska arbeta med våldsutsatta kvinnor från de nationella minoriteterna. Ungefär en tredjedel tycker att det behövs en sådan. Alla lika? Många av de svarande i enkäten till hälso- och sjukvården säger att de utgår från principen att alla behandlas lika men många vill ändå lära sig mer om de nationella minoriteterna och om kvinnofrid. Kurser, handledning och konsultstöd är några av förslagen. hur ser det ut där du arbetar och vad tycker du? 12

13 13

14 14

15 Fem saker att tänka på i mötet med våldsutsatta kvinnor från de nationella minoritetsgrupperna erbjud stöd på kvinnans eget språk om det finns behov. Om tolk behövs ska det inte vara någon anhörig och den ska vara professionell. Telefontolk kan vara en möjlighet. lyssna och visa empati. Tala med kvinnan i enrum och våga fråga om hon blivit utsatt för våld. Visa att du tror på vad hon säger. undersök noggrant och respektfullt. Var tydlig med att det är kvinnan som har kontroll över situationen och att du inte gör något utan hennes medgivande. Förklara att det är viktigt med dokumentation (t.ex. fotografering) av eventuella skador vid en rättegång. var tydlig med vilket stöd kvinnan kan få. Berätta vad det innebär att anmäla misshandeln, vilka rättigheter hon har och vad hon har för möjligheter till stöd, till exempel av socialtjänsten. följ upp genom att boka in ett återbesök. Samverka med andra berörda myndigheter och kvinno- och brottsofferjourer inom ditt landsting. 15

16 Kunskap och samverkan leder framåt vad finns i ditt landsting? Det lönar sig att samarbeta! Några lokala röster från enkätundersökningen säger såhär: Vi i Linköping håller just nu på att bygga upp ett nära samarbete mellan landstinget, psykiatrin och Linköpings kommun. I detta samarbete kallat Kvinnofrid, deltar även representanter från polismyndigheten, åklagarmyndigheten, frivården och de olika kommunrepresentanterna från hela Östergötland. Psykiatrin har avsatt 50 procent av en socionomtjänst att arbeta i Kvinnofrid i kommunens lokaler för att öka samarbetet för kvinnor utsatta för våld. Hälso- och sjukvården Linköping 2009 Jag tror inte att skillnaderna är så stora mellan olika grupper i samhället, det gäller att våga fråga. Sedan är det viktigt att ha bra upparbetade kanaler så man vet vart man ska vända sig för att personen ska få hjälp. Här i Uppsala har vi Nationellt centrum för kvinnofrid som vi kan hänvisa till. Barnmorska Uppsala 2009 Sök lokala organisationer och stöd uppbyggnaden av nätverk mellan myndigheter och frivilligorganisationer. 16

17 17

18 Här kan du få mer information (Länsstyrelsen i Stockholms län) (Svenska samernas riksförbund SSR) (Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T) (Sverigefinnarnas delegation) (Sverigefinska riksförbundet) och Anneli Ylijarvi (Sverigefinska kvinnojouren) (Romska ungdomsförbundet) Rosita Grönfors (Riksförbundet internationella romska och resande kvinnocenter) Ewa Rosengren (Internationella kvinnoföreningen för Romani) Janetka Petras (Romskt informations- och kunskapscenter i Malmö) Sonja Millon (Roma nation) 18

19 Läs gärna Statens folkhälsoinstituts delrapport Bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna. Den och mer information om arbetet finns på I slutet av mars 2011 kommer en slutrapport där även insatser på området finns dokumenterade. Läs även Socialstyrelsens meddelandeblad (5/2010) och rapporter om arbetet med våld mot kvinnor i nära relationer på Sök även stöd hos Nationellt centrum för kvinnofrid samt deras stödlinje Kvinnofridslinjen eller Brottsoffermyndigheten har mycket information att ge. Brottsförebyggande rådet har producerat flera rapporter om mäns våld mot kvinnor, läs mer på lycka till i arbetet! 19

20 Vad innebär det att möta en våldsutsatt kvinna som tillhör någon av de nationella minoriteterna? Hur vet jag om den kvinna jag pratar med tillhör en viss minoritet? Om hon gör det, spelar denna tillhörighet någon roll för det stöd som jag i min yrkesroll ska ge henne? Statens folkhälsoinstitut har fått i uppdrag av regeringen att samla in kunskap och sprida information om myndigheters bemötande av kvinnor som tillhör de fem svenska nationella minoriteterna och som har blivit utsatta för våld. De nationella minoriteterna är judar, samer, tornedalningar, romer och sverigefinnar. Foldern riktar sig till dig som möter våldsutsatta kvinnor i ditt dagliga arbete och till dig som arbetar specifikt med kvinnofridsfrågor på en strukturell nivå. Foldern finns i tre versioner med inriktning mot polisen, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa. 20 Statens folkhälsoinstitut Distributionstjänst Stockholm fhi@strd.se ISBN