C-UPPSATS. Upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom

Transkript

1 C-UPPSATS 2005:135 Upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom Litteraturstudie Elin Ellert, Susanna Löf Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2005:135 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--05/135--SE

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom Litteraturstudie Elin Ellert Susanna Löf Kurs: HOV040 Omvårdnad C, Examensarbete 10p Handledare: Barbro Lindahl Sjuksköterskeprogrammet 120p, Termin 6 Vårterminen 2005

3 1 Upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom En litteraturstudie Elin Ellert Susanna Löf Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Abstrakt Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom. Sjutton vetenskapliga artiklar granskades med en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991). Analysen resulterade i fyra kategorier; Att vara chockad och rädd, att vilja veta och förstå, att få stöd, trygghet och hopp samt att vilja medverka och beskydda. I kategorierna framgår att närstående var i behov av ärlig information och att de ville vara nära den sjuke. När de fick information upplevde de att det gav stöd som resulterade i att de kunde medverka. Närståendes behov blev dock inte till fullo tillgodosedda vilket resulterade i att de upplevde brist på medlidande och förståelse från hälso- och sjukvårdspersonalen. En tänkbar omvårdnadsintervention bör därmed grunda sig på ett bra bemötande och omhändertagande som leda fram till en tillitsfull relation mellan sjuksköterskor och närstående. Sjuksköterskan ska planera och avsätta tid för stödjande samtal och genom aktivt lyssnande få förståelse för närståendes behov. Nyckelord: Närstående, upplevelse, kritisk sjuk, kvalitativ innehållsanalys.

4 2 När människan drabbas av sjukdom medför det betydande konsekvenser för hela familjen. Hur dessa konsekvenser ter sig beror på en mängd olika faktorer. En faktor utgörs av familjens kulturella uppfattning i det samhälle som människan lever och verkar i. En annan faktor är familjens förutsättningar att komma tillrätta med en svår situation. Ett hastigt insjuknande upplevs påfrestande både för den sjuke och för dess närstående, vilket kan medföra att närstående mister sina förväntningar om en fortsatt framtid tillsammans. Människan upplever sig ha ett etiskt och moraliskt ansvar i livet. Det finns en naturlig kärlek människor emellan att finnas till hands för varandra och att vara en vän som ger stöd i livet (Häggström, 2004, s.5-6, 37). Ett akut sjukdomstillstånd medför en kris som är relaterad till en akut livsstilsförändring och en situation som påverkar ens roll som oberoende (O Malley et al., 1991). Att vara kritiskt sjuk och att vara inneliggande på sjukhuset innebär att människan befinner sig i en främmande miljö där livet hastigt övergått till ett kaos. Människan upplever en psykisk smärta och ett obehag över sin hjälplöshet och beroendeställning till andra (Madjar & Walton, 1999, s.59). Vid sjukdom kan människan känna vilsenhet och rädsla över att inte känna igen sin kropp och det kan ha påverkan på identiteten. Kroppen och jaget är en enhet som utgör en medlare mellan människan själv och världen, embodiment of who we are (Corbin, 2003). Att inte bli tagen på allvar och att inte bli förstådd av sin omgivning vid sjukdom, är en upplevelse som kan medföra att människan enbart upplever sig vara en fysisk kropp (Öhman, Söderberg & Lundman, 2003). Om människan upplever sig som ett ting vid sjukdom så medför det ett lidande som inte bara är fysiskt utan även emotionellt (Corbin, 2003). Många patienter upplevde rädsla över att vara ensam under sjukhusvistelsen vilket medförde en känsla av upprördhet över att inte ha sin närstående vid sin sida under den svåra tiden (Russell, 1999). I en studie av Hupcey (1998), beskriver sjuksköterskor att familjemedlemmar till en kritisk sjuk person spelar en viktig roll, genom att både vara ett språkrör och beskyddare för den sjuke, då denne inte kan tala för sig själv. När närstående och patienter drabbas av traumatisk kris kan det definieras som ett psykiskt kristillstånd orsakad av en yttre händelse. Detta kan då innebära för närstående att tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att de skall klara av att bemästra den aktuella livssituationen. Den grad av skada som traumat innebär påverkar krisreaktionen. Hur den enskilda människan bearbetar en kris beror i hög grad på tillgången av emotionellt stöd

5 3 och praktisk hjälp som omgivningen kan ge. Vid en kritisk händelse är det viktigt att människan omgående finner ett sätt att hantera situationen. Såväl en obearbetad som en genomarbetad traumatisk kris kan orsaka negativa effekter på människans mentala hälsa och ge upphov till psykosomatiska besvär. En väl genomarbetad kris utgör en viktig process hos människan för att återfå styrka till fortsatt livskvalitet (Cullberg, 1996, s.33-36). Det finns en kluvenhet inom oss människor i mötet med närstående i kris. Den ena delen av människan vill vara den goda lyssnaren som hjälper och tröstar, den andra vill helst fly ifrån situationen. Kluvenhet utgör en försvarsmekanism när människan upplever sin egen sårbarhet och påminns om att olyckor och sjukdomar kan drabba oss alla (Cullberg, 1996, s.39-40). Sjuksköterskor i Cheslas och Stannards (1997) studie upplever sig inte ha kunskaper att möta närståendes behov i den akuta situationen. Wilkin och Slevin (2003) beskriver att sjuksköterskor upplever svårigheter att hantera situationen när de måste ta hänsyn till både den svårt sjukes och de chockade närståendes omvårdnadsbehov. För att underlätta bemötandet strävar de efter att bibehålla kontinuiteten i relationerna mellan patient, närstående och sjuksköterskor så långt det är möjligt i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskans profession handlar om att dels kunna läsa av det familjära och det oväntade i en situation dels att handla korrekt i varje möte med människor (Madjar & Walton, 1999, s.2). Bemötande av människor i kris är ofta avgörande för hur krisen kommer att genomarbetas. Hälso- och sjukvårdspersonal bör besitta kunskap, inneha en förståelse för samt visa respekt för närstående i kris. När människor befinner sig i en svår traumatisk kris upplever de ofta ett mycket svagt eller inget hopp alls inför framtiden. Människans talesätt att tiden läker alla sår är inte alltid till tröst, men tiden är en viktig del i att få tillstånd en process för att människan skall kunna ta in och acceptera det inträffade. När en kris uppkommer plötsligt och oväntat så upplevs behovet av stöd olika genom att människor är unika och beroende på var i livscykeln de befinner sig. Krisintervention för närstående syftar till att underlätta och stödja dessa för att orka leva vidare efter en plötslig traumatisk händelse (Cullberg, 1996, s.39-40). Det bör finnas en utarbetad strategi och beredskap hos sjuksköterskan att bemöta och omhänderta närstående som befinner sig i en traumatisk situation. Genom att ta del av ny kunskap och närståendes upplevelser i denna situation, så medför det att sjuksköterskan kan öka sin handlingsberedskap till att utföra omvårdnadsinterventioner. Relevanta omvårdnadsinterven-

6 4 tioner kan i sin tur leda till att närstående känner en tillit till hälso- och sjukvårdspersonalen (jmf. Holloway & Wheeler, 1996, s.26-27; Washington, 2001). Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom. Kritisk sjuk definieras i denna litteraturstudie som ett akut sjukdomstillstånd som medför en fundamental förändring och som kräver ett akut omhändertagande. Med akut sjuk menas att personen har drabbats av ett relativt snabbt sjukdomsförlopp som medför livsuppehållande behandling. Med närstående avses i denna litteraturstudie de personer som står den sjuke närmast, såsom make/maka, sambo, syskon och vuxna barn (jmf. Mendonca & Warren, 1998). Metod Litteratursökning Litteraturstudien baserades på internationella och nationella vetenskapliga artiklar som sökts via databaserna Academic Search, PubMed och CINAHL med publikationslimit Sökning har även gjorts via artiklarnas referenslistor. Litteratursökningen utgjordes av sökorden relatives, adults, critical ill, intensive care, acute care, traumatic experience, unexpected events, needs, nursing och qualitative research. Studier gällande barn exkluderades. Antalet funna artiklar var 27 varav 17 motsvarade syftet (tabell 1). Analys Kvalitativ innehållsanalys är en anpassad metod vid omvårdnadsforskning som fokuserar på människliga upplevelser. Forskningsmetoden utgör en systematisk och objektiv analys som genererar minimalt informationsbortfall utifrån originaldata (Downe-Wamboldt, 1992). Manifest innehållsanalys innebär att man eftersträvar att undvika tolkning av materialet. Metoden anses vara reliabel eftersom forskarna hela tiden går tillbaks till ursprungstexten och därmed ser till att alla aspekter av innehållet tas med (Burnard, 1991). Den kvalitativa forskningen framhäver en helhetssyn på människan, där fokus ligger på mänskligt samspel och människans livserfarenhet. Kvalitativ innehållsanalys fokuserar på en social förfrågan om hur människor tolkar upplevelsen av sin värld där de lever och verkar. Det handlar om att fånga och

7 5 förstå den beskrivande känslan hos människan genom ett inifrånperspektiv (jmf. Holloway & Wheeler, 1996, s.3, 10; Polit & Beck, 2004, s.248). Författarna till denna litteraturstudie har använt sig av en manifest kvalitativ innehållsanalys, inspirerad av Burnard (1991), som beskriver en forskningsmetod där analysen sker stegvis. Litteraturstudien påbörjades genom att författarna läste igenom artiklarna ett flertal gånger för att fördjupa sig i forskningsmaterialet. Därefter markerades memos om vad de olika avsnitten handlade om och valda textenheter som svarade mot syftet togs ut och kondenserades. De textenheter som hörde ihop sammanfördes genom kodning under gemensamma rubriker. Alla aspekter av innehållet i textenheterna beaktades och beskrevs i preliminära kategorier. Efter att ha sammanfört likartade textenheter reducerades antalet kategorier. Genom en återgång till de ursprungliga textenheterna jämfördes sedan de nya sammanslagna kategorierna för att se om de hamnade inom samma ramar. Genom att hela tiden gå tillbaka och jämföra kategorierna med de ursprungliga textenheterna validerades kategoriseringen och till slut återstod de slutliga kategorierna vilka jämförs med hela texten. Burnard (1991) menar att kvalitativ innehållsanalys är en lämplig metod att använda då en textnära och stegvis bearbetning av materialet minskar risken för informationsbortfall.

8 6 Tabell 1 Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=17) Författare, år Typ av studie Deltagare Datains.metod /Analysmetod Huvudfynd Al-Hasssan & Hweidi (2004) Bond, Draeger, Mandleco & Donnelly (2003) Kvantitativ 158 Frågeformulär/ Statistisk analysmetod Kvalitativ 7 Intervjuer/ Innehållsanalys Närstående har behov av daglig information och att få ärliga svar. De vill medverka och vara nära den sjuke. Känna att vårdpersonalen har omsorg, känna hopp, trygghet. Närstående har behov av konstant ärlig information, att få stöd, att vara nära och medverka. De upplevde rädsla och att inte ha kontroll över situationen. Burr (1998) Kvalitativ/ kvantitativ Semistrukturerade intervjuer och frågeformulär/ Innehållsanalys Familjen har behov av daglig information, stöd, närhet, att få medverka och beskydda den sjuke, att känna hopp. De upplevde brist på information. Engström & Söderberg (2004) Kvalitativ 7 Intervjuer/ Tematisk innehållsanalys Närstående vill vara nära den sjuke. De sätter sig själv i andra hand och de lever i ovisshet inför framtiden. De har behov av daglig information, stöd, känna hopp, att upprätthålla integritet och respekt gentemot den sjuke.

9 7 Tabell 1 (forts) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=17) Författare, år Typ av studie Deltagare Datains.metod /Analysmetod Huvudfynd Fontes Pinto Novaes et al. (1999) Kvalitativ/ Kvantitativ 50 Intervjuer och frågeformulär/ Statistisk analysmetod Närstående upplevde fysiskt och psykiskt lidande, rädsla, stress, att inte kunna sova, att inte ha kontroll över rådande situation. Hammond (1995) Kvalitativ/ kvantitativ 17 Frågeformulär med öppna frågor/ Fenomenologisk analysmetod och statistisk analysmetod Närstående har behov av att få veta, vara nära den sjuke, medverka. De upplevde rädsla, hjälplöshet och att vara utestängd från vården. Hughes, Bryan & Robbins (2005) Kvalitativ 8 Semistrukturerade intervjuer/ Grounded theory Närstående har behov av realistisk information, att få stöd och att vara nära den sjuke. De upplevde chock, rädsla, ängslan. Hupcey (1999) Kvalitativ 11 Ostrukturerade intervjuer/ Grounded theory Familjen har behov av stöd, trygghet, känna hopp, vara nära, medverka och beskydda den sjuke. De upplevde kaos och tryckte undan sina egna behov. Johansson, Fridlund & Hildingh (2004) Kvalitativ 14 Intervjuer/ Innehållsanalys Närstående har behov att medverka i vården. De upplevde oro och stress när den sjuke hade ont.

10 8 Tabell 1 (forts) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=17) Författare, år Typ av studie Deltagare Datains.metod /Analysmetod Huvudfynd Lee, Chien & Mackenzie (2000) Kvalitativ/ Kvantitativ 30 Semistrukturerade intervjuer och frågeformulär/ Innehållsanalys och statistisk analysmetod Närstående har behov av daglig, ärlig information om hälsotillstånd och motiv med behandling. Behov av stöd, trygghet, att vara nära, medverka och känna hopp. Plowfield (1999) Kvalitativ 12 Djupa intervjuer/ Fenomenologisk analysmetod Närstående har behov av daglig, ärlig information, stöd, känna hopp, vill medverka. De upplevde chock, hjälplöshet, osäkerhet och sökte mening. Quinn, Redmond & Begley (1996) Kvalitativ/ Kvantitativ Semistrukturerade intervjuer och frågeformulär med öppna frågor/statistisk analysmetod Närstående har behov av daglig, ärlig information, bra omsorg, de vill medverka, samtala med personal och känna hopp. Rose (1995) Kvalitativ 18 Intervjuer/ Innehållsanalys Theobald (1997) Kvalitativ 3 Intervjuer/ Fenomenologisk analysmetod Närstående har behov av daglig information och att vara nära den sjuke. De upplevde osäkerhet, att både ha hopp och att mista hoppet. Närstående har behov av daglig, ärlig information, att få stöd, att beskydda den sjuke. De upplevde ängslan, osäkerhet, rädsla, kaos, förvirring och brist på information.

11 9 Tabell 1 (forts) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=17) Författare, år Typ av studie Deltagare Datains.metod /Analysmetod Walters (1995) Kvalitativ 15 Intervjuer/ Hermeneutisk analysmetod Warren (2002) Kvalitativ 23 Intervjuer/ Hermeneutisk analysmetod Huvudfynd Familjen har behov av information, stöd, trygghet, att vara nära och se den sjuke, de vill medverka. De upplevde rädsla. Närstående har behov av information om behandling och att få stöd. De upplevde chock, rädsla och brist på information. Wilkinson (1995) Kvalitativ/ kvantitativ 6 Ostrukturerade intervjuer/ Tematik innehållsanalys Närstående har behov av daglig information, vill vara närhet, få stöd, trygghet och att känna hopp. De upplevde chock och rädsla. Resultat Analysen resulterade i fyra kategorier (tabell 2). Kategorierna presenteras i löpande text nedan och illustreras med citat från artiklarna. Tabell 2 Översikt över kategorier (n=4) Kategorier Att vara chockad och rädd Att vilja veta och förstå Att få stöd, trygghet och hopp Att vilja medverka och beskydda

12 10 Att vara chockad och rädd Närstående upplevde att de hamnat i ett vakuum där tiden stod stilla och att de var chockade och inte mottagliga för det som hände runt omkring dem (Hughes, Bryan & Robbins, 2005; Wilkinson, 1995). I studier (Engström och Söderberg, 2004; Hughes et al., 2005; Plowfield, 1999; Warren, 2002; Wilkinson, 1995) beskrev närstående att de var chockade över hur snabbt ett positivt hälsotillstånd kunde förändras. I flera studier (Bond, Draeger, Mandleco & Donnelly, 2003; Engström & Söderberg, 2004; Hughes et al., 2005; Lee, Chien & Mackenzie, 2000; Wilkinson, 1995) framkom att närstående kände sig fyllda av skräck och att de var handlingsförlamade, när de plötsligt drabbades av en akut händelse, där den sjuke hamnat i ett tillstånd som pendlade mellan liv och död. It is really hard to describe, it s like someone tells you, you are going to die tomorrow, the shock is tremendous but you can t take it in. I just sat there with the consultant and said, I can t think of any questions, it seemed like your brain sort of switched off, just overwhelming shock, to try and understand that she may not be here tomorrow (Wilkinson, 1995, s.80-81)..i was just in a daze, in shock and I was thinking I can t deal with it..(hughes et al., 2005, s.26) Närstående beskrev i en studie (Burr, 1998) att det var skrämmande att se all den tekniska utrustningen och i en annan studie (Engström & Söderberg, 2004) upplevde närstående att det även var skrämmande att se de öppna såren hos den sjuke. Vidare beskrev närstående i samma studie att de kände att de inte vågade röra vid den sjuke och att det var svårt att samtala med den sjuke under respiratorbehandlingen. Närstående beskrev i studier (Hughes et al., 2005; Lee et al., 2000; Wilkinson, 1995) att de var chockade och rädda dels över att inte veta vad som hände och över att de befann sig på intensivvårdsavdelning, dels att de insåg att risken fanns att den sjuke kunde dö. I studier (Engström & Söderberg, 2004; Theobald, 1997) väcktes en rädsla över att mista en fortsatt framtid tillsammans. I didn t understand what they (monitoring attachments) were for and you sort of look at them and it rather frightens you because you think well what s that one for? What s going on that you ve got to have that one?...i m more at ease if I know exactly what s going on (Burr, 1998, s.166)

13 11 Närstående beskrev i studier (Bond et al., 2003; Hughes et al., 2005; Lee et al., 2000; Theobald, 1997) att de var totalt oförberedda på en akut händelse och att de var oerhört rädda, vilket gjorde att de inte kunde hantera situationen. De kände sig sårbara och rädda och i några studier (Engström & Söderberg, 2004; Hammond, 1995; Wilkinson, 1995) upplevde de sig även vara i vägen. I det akuta skedet beskrev närstående i en studie av Walters (1995) att de identifierade sig med den sjuke och att det påminde dem om deras egen dödlighet. I studier (Bond et al., 2003; Lee et al., 2000; Fontes Pinto Novaes et al., 1999) upplevde närstående att situationen var invecklad och svår och det medförde rädsla för att inte ha kontroll över den sjukes behandling och miljö. I en studie av Burr (1998) beskrev närstående att de i det första skedet hade behov av att få se den sjuke för att minska rädslan. I studier (Hupcey, 1999; Plowfield, 1999) beskrev närstående att när de uthärdade väntan på besked om den sjukes tillstånd, så upplevdes situationen påfrestande, vilket resulterade i många tårar som var tärande på energin. I en studie av Engström och Söderberg (2004) beskrev närstående att situationen upplevdes värre än vad de kunnat föreställa sig. Denna belastning medförde ett fysiskt och psykiskt lidande för närstående och när de såg den sjuke ha ont upplevde de situationen som stressande (Fontes Pinto Novaes et al., 1999; Johansson, Fridlund & Hildingh, 2004; Plowfield, 1999; Theobald, 1997). Närstående beskrev i studier (Engström & Söderberg, 2004; Theobald, 1997) att de var så fokuserade på den sjuke att normala vardagsrutiner blev oviktiga. Närstående kände sig ständigt rädda för förändringar och att inte vara tillgängliga om något skulle hände med den sjuke (Engström & Söderberg, 2004; Hughes et al., 2005). I was horrified scared, incredibly scared. I just wanted to go and see him (husband). You hear them [explaining what to expect] but you don t actually listen to them (Burr, 1998, s.166) I det akuta skedet upplevde närstående ett förvirrat kaos (Theobald, 1997). Detta kaos medförde en känsla av att vara bortkommen och betryckt (Hupcey, 1999). I studier (Engström & Söderberg, 2004; Johansson et al., 2004; Plowfield, 1999; Theobald, 1997) beskrev närstående svårigheter med att få sina basala behov tillgodosedda och att oron och rädslan gjorde att de inte kunde slappna av för att sova och att de inte upplevde hungerkänslor. Denna kris medförde att närstående upplevde sig som nervösa vrak. It was terrible. I had no appetite. I was no able to eat at all. Just couldn t...i sort of had no peace and there was that constant worry (Johansson et al., 2004, s )

14 12 Att vilja veta och förstå Närstående hade behov av att vilja veta genom att dagligen erhålla information gällande den sjukes tillstånd och motivet med den medicinska behandlingen, vilket framkom i flera studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Bond et al., 2003; Burr, 1998; Hammond, 1995; Hughes et al., 2005; Lee et al., 2000; Quinn, Redmond & Begley 1996; Theobald, 1997; Walters, 1995; Warren, 2002; Wilkinson, 1995). Närstående beskrev att det var viktigt att de dagligen fick tala med en läkare trots att informationen kunde vara negativ, eftersom de hela tiden sökte efter tecken på hälsoförbättring (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Engström & Söderberg, 2004; Lee et al., 2000; Plowfield, 1999; Rose, 1995). I en studie av Bond et al. (2003) beskrev närstående att de blev förvirrade när de fick olika information av olika läkare och i några studier (Hughes et al., 2005; Quinn et al., 1996; Warren, 2002) beskrev närstående att ett missnöje infann sig när de kände att läkaren var otillgänglig och att de då upplevde svårigheter med att få informationsbehovet tillgodosett. Denna svårighet bestod i att informationen inte var komplett och att de hade svårigheter med att förstå terminologin, vilket medförde en känsla av att vara besvärliga (Plowfield, 1999; Theobald, 1997). I några studier (Burr, 1998; Hughes et al. 2005; Lee et al., 2000; Rose, 1995; Wilkinson, 1995) beskrev närstående att när informationen levererades på ett undermåligt sätt av sjuksköterskor som hade lite kunskap och som inte tycktes ha tillgång till all information, så medförde det att närstående tappade tilltron till en positiv hälsoutveckling av den sjukes tillstånd. Närstående i studier (Bond et al., 2003; Burr, 1998; Theobald, 1997; Warren, 2002) kände sig som inkräktare när de själva måste efterfråga information om den sjuke, då de t.ex. inte blivit informerad om den sjuke var nedsövd eller låg i koma vilket skapade oro och osäkerhet. Denna brist i kommunikationen resulterade i att närstående i en studie (Hughes et al., 2005) upplevde en brist på både medlidande och förståelse i bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonalen. That was a very trying time, especially not knowing, not being given the access to medical information. I don t know, but they may have had information that would have eased the situation. We were left with the uncertainty of what was happening, just asking the nurses who were telling us to the best of their knowledge was limited. Because they were not given access either. That I found a little trying and I thought that wasn t very good (Wilkinson, 1995, s.83)

15 13 But the one thing that I wish was that you saw maybe one Doctor and you had one source of information rather than two or three people with conflicting views or looking at it from different points of views... (Hughes et al., 2005, s.27) I några studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Burr, 1998; Lee et al., 2000; Quinn et al., 1996) beskrev närstående att de hade ett primärt behov av att bli uppringd i hemmet eftersom de ville veta om hälsoförändringar skett. Vidare beskrev Hupcey (1999) och Walters (1995) att när närstående blev kontaktade av hälso- och sjukvårdspersonal vid hälsoförändringar så kändes det tryggt och det väckte känslor av tillit till vårdpersonalen. I Burrs (1998) studie uttryckte närstående att detta bidrog till att de vågade lämna avdelningen för en stund. I Engströms och Söderbergs (2004) studie beskrev närstående att de kände sig trygga när de visste att de kunde ringa och få information när helst de behövde. I Burrs (1998) och Walters (1995) studier beskrev närstående att när kontakten upprätthölls och när de blev försäkrade att läget var stabilt så kändes det tryggt. The doctors come and look at her (daughter) now and again and the nurse is around all the time. That makes you feel secure because you can se they are looking after her and doing the best they can for her (Walters, 1995, s.1003) Under sjukhusvistelsen framkom att närstående försökte förstå meningen med insjuknandet och inse att den sjuke kunde dö (Bond et al., 2003; Plowfield, 1999; Wilkinson, 1995). Detta medförde att de hade ett behov av att få en rak och ärlig information förklarat i förståeliga termer (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Bond et al., 2003; Lee et al., 2000; Plowfield, 1999; Quinn et al., 1996; Theobald, 1997). Närstående i studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Hughes et al., 2005; Lee et al., 2000; Plowfield, 1999) kände sig nöjda med att få realistisk information som gav förståelse av sjukdomsbilden och varför behandlingar tog lång tid, samt att det var till hjälp för dem att kunna fatta beslut. You can t fault them and the thing is it has been making Mum feel better as well. There is none of this he will be all right dear and all the rest of it. They just tell you the truth, how it really is (Wilkinson, 1995, s.82)

16 14 Det framkom i studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Bond et al., 2003; Lee et al., 2000; Wilkinson, 1995) att när närstående fick information blev de också förberedd på eventuella förändringar i sjukdomstillståndet vilket innebar att de hade kunskap om vad som kunde gå fel och det minskade känslan av bedrövelse. I Burrs (1998) och Walters (1995) studier framkom att ett ytterligare led i förberedelsen var att närstående ville upplysa övrig familj och vänner om sjukdomstillståndet och vad de skulle möta i sjukhusmiljön. In the beginning they were saying that we have got to look out for a chest infection, well he has got a slight one now and we half expected it, it s not oh my God, he has got a chest infection because we were prepared for it (Wilkinson, 1995, s.82) I studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Burr, 1998) beskrev närstående att när de fick se och finnas till hands för den sjuke, så gav det information om hälsotillståndet. De fokuserade på att läsa av den sjukes tillstånd genom att observera skillnaderna i hudens färgnyanser (Walters, 1995). Närstående beskrev att de ville få göra sig en egen uppfattning om hälsotillståndet och att detta gav trygghet och minskade oron (Hughes et al., 2005; Plowfield, 1999). Det framkom även i studier (Theobald, 1997; Wilkinson, 1995) att när närstående inte fick veta vad som pågick med den sjuke så upplevdes en osäkerhet vilket resulterade i en ovisshet inför framtiden och om den sjuke kommer att överleva (Engström & Söderberg, 2004; Rose, 1995). Att inte veta var enligt närstående det värsta och det kändes hemskt eftersom de inte visste vad de fick och kunde göra (Bond et al., 2003; Burr, 1998). Att få stöd, trygghet och hopp Närstående beskrev att de kände behov av att få stöd genom en social samvaro med familj och vänner, vilket bidrog till att de orkade gå vidare (Burr, 1998; Lee et al., 2000; Theobald, 1997; Walters, 1995; Wilkinson, 1995). I flera studier (Engström & Söderberg, 2004; Theobald, 1997; Walters, 1995; Wilkinson, 1995) beskrev närstående att det var viktigt att de kände att de fick stöd i den kritiska situationen och speciellt av övriga familjemedlemmar. I en studie av Plowfield (1999) beskrev närstående att när de fick stöd så tillät de sig att ta en paus för att gå ifrån en stund. Närstående beskrev vidare i studier (Burr, 1998; Engström & Söderberg, 2004; Walters, 1995) att de hade behov av närhet när de kände sig nedstämda och upplevde även att familjen kom varandra närmare.

17 15 It has brought the family closer to each other in some way. We are a bit more honest with each other, that s something we gained... but it s rather a high price (Engström & Söderberg, 2004, s.302) I en studie av Hughes et al. (2005) framkom att en del närstående kände att det var mindre påfrestande när de hade erfarenhet av intensivsjukvård sedan tidigare. Närstående i studier (Bond et al., 2003; Burr, 1998; Engström & Söderberg, 2004; Theobald, 1997; Walters, 1995) kände att de kunde bemästra en svår situation, när de fick stöd av omgivningen och genom att få prata med andra människor som var i samma situation och det minskade deras ängslan. Det framkom i studier (Burr, 1998; Wilkinson, 1995) att när närstående blev sedda och fick uppmuntran från vårdpersonalen, så upplevdes det som ett stärkande stöd som höll dem uppe. I flera studier (Bond et al., 2003; Plowfield, 1999; Theobald, 1997; Wilkinson, 1995) kunde närstående också söka tröst och lindring i sin kristna tro och fann då styrka genom detta. Yes it (spiritual support) gives you a lot of strength. Yes it does (Wilkinson, 1995, s.82) Support from the staff, they realised that she was doing OK; it was the gentle, soft talk not the waffle, but the soft talk. Also the family and friends, it was the if you need anything call us and that helped (Wilkinson, 1995, s.82) Att personalen uppträdde som om den sjuke var vid medvetande och kunde höra allting upplevdes av närstående som att vårdpersonalen hade respekt för människan (Engström & Söderberg, 2004). Närstående ansåg att det var viktigt att alla i den sjukes närvaro upprätthöll integriteten för att undvika situationer som kunde upplevas som besvärande för den sjuke (Burr, 1998). I studier (Lee et al., 2000; Wilkinson, 1995) beskrev närstående att de var tacksamma och kände trygghet genom att de upplevde att den sjuke fick den bästa tänkbara vård och behandling. De upplevde trygghet med god omvårdnad genom att sjuksköterskan var en resurs som visade omtanke utöver det vanliga (Hupcey, 1999; Walters, 1995), vilket uttrycktes som ett behov i en studie (Al-Hassan & Hweidi, 2004). I studier av Engström och Söderberg (2004) och Wilkinson (1995) uttryckte närstående att personliga tillhörigheter bidrog till att omgivningen upplevdes tryggare. They re not only worried about my husband, they re worried about me. Which is really nice. Because I m not the patient, but they keep reminding me that I m pregnant and I need to go down and eat

18 16 and I need to get sleep. They even tried to send me home last night (Hupcey, 1999, s.258) He also had a pillow of his own and they were not allowed to take it away because it s a special pillow... that was in important thing (Engström & Söderberg, 2004, s.302) I många studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Burr, 1998; Engström & Söderberg, 2004; Hupcey, 1999; Lee et al., 2000; Plowfield, 1999; Wilkinson, 1995) beskriver närstående att de var viktigt att få tro att det fanns hopp om tillfrisknande. Närstående i en studie (Engström & Söderberg, 2004) beskrev att de uppskattade att vårdpersonalen alltid var närvarande under respiratorbehandlingen vilket förmedlade en känsla av både hopp och trygghet. De upplevde stöd i att ha personalen närvarande för att kunna ställa frågor. I samma studie kände närstående att så länge den sjuke andades och var varm, så fanns hopp om överlevnad. Det framkom i studier (Lee et al., 2000; Plowfield, 1999; Rose, 1995; Wilkinson, 1995) att när närstående fick ett positivt gensvar från den sjuke och när den sjuke hade klarat sig igenom den kritiska perioden, så upplevde de lättnad och blev hoppfulla om att det skulle gå bra. I en studie (Wilkinson, 1995) beskrev närstående att när de fick ett tröstande ord av vårdpersonalen om att det såg positivt ut för den sjuke så gav det hopp. Att vilja medverka och beskydda Det framkom i flera studier (Al-Hassan & Hweidi, 2004; Burr, 1998; Engström & Söderberg, 2004; Lee et al., 2000; Walters, 1995; Wilkinson, 1995) att närstående hade starkt behov av att få vara nära i det kritiska skedet, i händelse av hastiga hälsoförändringar. Närstående uttryckte att det var en kärlekshandling och att de hade behov av att spendera så mycket tid som möjligt tillsammans då utgången var oviss (Bond et al., 2003; Burr, 1998; Walters, 1995). De beskrev att de hade behov av att få medverka och få instruktioner för att kunna hjälpa till i vården (Bond et al., 2003; Hammond, 1995; Hupcey, 1999). I några studier framkom (Bond et al., 2003; Hammond, 1995; Plowfield, 1999) att när de blev tillfrågade om att assistera med personlig kroppsvård av den sjuke så infann sig känslan av att ha kontroll över situationen, vilket minskade rädslan. Delaktighet var av stor vikt för närstående. De ville att den sjuke skulle känna att de var närvarande (Hammond, 1995). Närstående beskrev vidare i studier (Burr, 1998; Plowfield, 1999) att när de fick medverka i processen, så lindrade det känslan av hjälplöshet och att få sitta bredvid och hålla i sin käras hand var viktigt. Närstående kände att när de medverkade så bidrog de med något gott (Burr, 1998). Det framkom i studier (Burr,

19 ; Hupcey, 1999) att närstående upplevde stolthet över att kunna hjälpa till genom att lugna och avleda den sjuke när denne uttryckte rädsla. I studier (Burr, 1998; Engström & Söderberg, 2004; Walters, 1995) beskrev närstående att de upplevde sig själva som resurs, när de kunde avläsa att den sjuke blev lugn vid beröring. I flera studier (Bond et al., 2003; Burr, 1998; Hammond, 1995; Hupcey, 1999; Walters, 1995) beskrev närstående att de ville medverka och genom sin närvaro ge stöd till tillfrisknande. Närstående motiverade och uppmuntrade den sjuke och via beröring gav de den sjuke välbefinnande. He (husband) loves me to touch him. He ll touch me his hand will come over if I m sitting there, and touch me. That s really important. He can t talk so I just sit there holding his hand (Burr, 1998, s.165) Genom att närstående fick vara involverade så kände de att de var till hjälp och förhållandet förstärktes både till den sjuke och till vårdpersonalen (Burr, 1998; Hammond, 1995; Walters, 1995; Wilkinson, 1995). En lättnad infann sig hos närstående när de hade insikt om att de inte kunde hjälpa till med allt och då minskade även frustrationen (Hammond, 1995). I studier (Engström & Söderberg, 2004; Johansson et al., 2004; Quinn et al., 1996) beskrev närstående att de var medvetna om sitt eget behov av återhämtning när de tog sig tid till att vara ensamma och gråta. Men i en studie (Lee et al., 2000) ansåg de sig inte ha tid till att tänka på sig själv även om de kände sig trötta, men de ville ändå hålla sig friska för att orka medverka och finnas till hands för den sjuke. Närstående beskrev i studier (Bond et al., 2003; Hammond, 1995; Plowfield, 1999) att när de inte fick medverka i vården, så kände de sig hjälplösa över att bara sitta där och titta på den sjuke. De upplevde sig vara överflödiga, i vägen och utestängda från den sjukes vård och det gav känslan av att den sjuke var sämre. Närstående i Engströms och Söderbergs (2004) studie beskrev att de fick en känsla av att vara mindre vetande, då vårdpersonalen ansåg att de inte förstod allvaret i situationen. I studier av Hupcey (1999) och Plowfield (1999) beskrev närstående att det var problematiskt att följa sjukhusets regler och att de blev upprörda när de blev tillrättavisade och utskällda. Well then she proceeded to scold me for not signing some sort of a log book to enter the unit and I never, up to that point, been asked to sign a log book. I knew nothing of it. I guess it really wasn t a scold. But when you re in somewhat of a disoriented state, it seems to be

20 18 scholding you. So, I guess I took it a little harder than I should have (Hupcey, 1999, s.258) I studier (Burr, 1998; Hupcey, 1999) beskrev närstående att de ville beskydda den sjuke, när denne var oförmögen att klara sig själv och speciellt när de kände missnöje med vården. Behovet att beskydda den sjuke fanns även när de kände sig trygga, eftersom de oroade sig för att andra besökare skulle stanna för länge och orsaka upprördhet hos den sjuke. Beskyddarrollen beskrevs även som ett agerade av att vara grindvakt från negativ information som kunde oroa eller uppröra den sjuke. I studier (Burr; 1998; Hupcey, 1999; Theobald, 1997) beskrev närstående vidare att vara grindvakt innebar att hålla skenet uppe för att de inte ville visa sin egen rädsla och upprördhet dvs. att inte gråta inför den sjuke. Närstående tryckte undan sina egna behov och tog sig samman, eftersom de hade krav på sig själva att vara starka. Because of her being very scared right now, I ve got to be very, very strong in this situation. You can t break down. You can t cry. And you can t think about it. You have to be strong under all circumstances. If a nurse walks out of the room with tears in her eyes, I can t have tears in my eyes because my wife looks for my reaction. And i f my reaction is one of sadness, she s gonna pick up on that (Hupcey, 1999, s.259) Diskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom. Genom analys av 17 vetenskapliga artiklar framkom fyra kategorier, som blev vårt resultat; att vara chockad och rädd, att vilja veta och förstå, att få stöd, trygghet och hopp samt att vilja medverka och beskydda. Vår litteraturstudie visade att närstående var chockade och rädda i det akuta skedet och att rädslan var central. De upplevde rädsla över att den sjuke skulle dö, ha ont eller drabbas av komplikationer och rädsla över att befinna sig i en okänd miljö och i ett förvirrat kaos. Närstående till cancersjuka personer som vårdades i hemmet beskriver i en studie av Carter (2002) att de upplevde sig vara mitt i en mardröm som de ville bli väckt ur. Närstående kände en oerhörd oro och rädsla över den kommande döden och en vilsenhet där allt verkade nattsvart. De ängslades i sin ensamhet vilket orsakade stress och sömnsvårigheter samt en känsla av att bryta ihop, vilket även framkom i vår litteraturstudie. I Dahlbergs (2002) studie beskriver en kvinna som var döende i cancer hur den föraktfulla behandlingen från vårdpersonalen

21 19 gjorde att hon kände sig otäckt utelämnad, identitetslös och ensam. Kvinnan i denna studie menade att hon fick en känsla av att hon redan var på den yttersta dagen och var rädd för att dö på ett otäckt sätt. I en studie av Eriksson (1997) beskrivs att en vårdsituation upplevs olika utifrån olika perspektiv beroende på om personen är patient eller närstående. Patienten lider av sjukdomen och av att ha ont och känner oro över behandling och eventuella operationer. Närstående å andra sidan beskriver att de lider av osäkerhet, ensamhet och känslor av förvirring i en okänd värld. Florence Nightingale refererad i Eriksson (1994) beskriver att när människan upplever ensamhet, bekymmer, osäkerhet, väntan och rädsla för oväntade händelser så ger det upphov till lidande. Lidandet kan leda till en skuld som kan föra med sig att människan blir ängslig och rädd och ju mer ängsliga människor blir, desto fler onda tankar får de (Eriksson, 1994, s.33, 86). Vårdlidande, menar Dahlberg (2002), är att bli förnekad som en lidande människa, att känna sig åsidosatt i sjukvården och att inte bli uppmärksammad. När människor är rädda så har de behov av att någon stannar upp, ser dem och det är viktigt att ha någon att tala med om sitt lidande. Eriksson (1994) beskriver att vårdlidande kan förekomma på olika sätt och detta bör med alla medel elimineras. Ett vårdlidande kan många gånger uppstå på grund av vårdpersonalens omedelbara handlande och detta kan bero på en bristande kunskap och avsaknad av reflektion hos vårdpersonalen. En god vård handlar om att begränsa onödigt lidande genom att sjuksköterskan har ett etiskt ansvar för den andre (Eriksson, 1994, s.98). Ett sådant ansvar bör inom hälso- och sjukvård omfatta inte bara patienter, utan också dennes närstående. I litteraturstudien framkom att närstående hade ett centralt behov av att vilja veta och förstå genom att få ärlig information gällande prognos och behandling, vilket förberedde dem på eventuella hälsoförändringar. När hälso- och sjukvårdspersonalen upprätthöll en fungerande kommunikation, så skapades ett tillitsfullt förhållande som gav trygghet. När informationen däremot uteblev eller var bristfällig upplevde närstående osäkerhet och tappade tilltron till en positiv hälsoutveckling hos den sjuke. I en studie av Andershed och Ternestedt, (2000) beskrev författarna att närstående till döende personer var involverade antingen i ett ljus eller i ett mörker. När närstående upplevde respekt och kände öppenhet från sjukvårdspersonalen så såg de ljust på tillvaron. När de däremot upplevde att kontakt och samröre uteblev från vård personalens sida så blev tillvaron mera dyster. Närstående beskriver vidare i Andersheds och Ternestedts, (2000) studie att när de blev kontaktad och fick en uppriktig information så kände de att de kunde hantera situationen. Även om informationen var negativ så blev närstående

22 20 förberedda på att den sjuke kanske inte skulle överleva natten. Närstående kände sig bekräftade och upplevde att tillit växte fram när sjukvårdspersonalen visade ett respektfullt bemötande med sin närvaro. Vidare beskrevs att när närstående inte fick svar på frågor kände de sig försummande och oförberedda på händelser. De kände sig osäkra och upplevde att antingen hade det begåtts ett misstag i den sjukes behandling eller så ansåg de att vård personalen inte hade varit ärliga från begynnelsen. Vidare framkom i studien (Andershed & Ternestedt, 2000) att närstående fick en känsla av att läkaren försökte försköna situationen genom att inte ge dem hela sanningen. När närstående inte fick veta vad som pågick upplevde de i likhet med närstående till personer som insjuknat akut i denna studie en osäkerhet i situationen. Att få veta och förstå är ett behov hos närstående oavsett vad den sjuke lider av. I en studie (Hertzberg, Ekman & Axelsson, 2001) beskrev närstående till personer med demens att känslan av osäkerhet uppstod när de inte visste vad som hade förändrats i sjukdomsbilden. De upplevde att det var svårt att etablera kontakt med vårdpersonalen och att de därför inte fick tillräckligt med information. Närstående fick själva vara aktiva och fråga vårdpersonalen för att få veta vad som pågick med den sjuke. En tillfredsställande information fick närstående i samma studie när de etablerat en bra kontakt där kommunikation uppstod mellan dem. Vi anser att det är viktigt att sjuksköterskor etablerar kontakt med närstående för att ta reda på vilket behov de har av information om den sjuke. När människor skapar ett förhållande till varandra etablerar de först en ögonkontakt som talar direkt till den andre och detta öppnar vägar till en konversation beskriver Cissna och Sieburg refererad i Benzein (1999). Genom direkta samtal ges utrymme med möjlighet för mottagaren att besvara och uttrycka sig. En samverkan där givaren av information även ger respons som visar att de verkligen lyssnar. Givaren bekräftar en annan persons upplevelse genom sin närvaro i relationen (Benzein, 1999, s.39). I vårt resultat framkom att närstående upplevde brist av både medlidande och förståelse i bemötandet när vårdpersonal inte tog kontakt och gav information om den sjuke. När närstående befinner sig på sjukhus i en okänd miljö är de beroende av andra människors bemötande för att få veta. Strandberg (2002, s.17) beskriver att människor påverkas av varandra i den värld vi lever i genom ett positivt eller negativt bemötande. Sjuksköterskor har makten att påverka varje möte med patienter och dennes närstående. Dahlberg (2002) menar att olyckligt utformade rutiner på sjukhus kan orsaka ett olämpligt bemötande från vårdpersonalen. Detta bemötande menar författaren kan skapa en osäkerhet och otrygghet då människan har ett behov av att bli bemött som en levande och unik individ.

23 21 I vår litteraturstudie framkom, att när närstående kände att de fick stöd av sin familj, vänner och vårdpersonal, gav det trygghet och hopp som medförde att de orkade bemästra den svåra situationen. I en studie av Almberg, Grafström och Winblad (2000) beskrev närstående, som vårdade personer med demens i hemmet, att de upplevde att det var viktig att få prata ut med någon som förstod hur de hade det. De kände att de hade fått stöd av familj och vänner som hade följt dem under hela sjukdomsprocessen vilket underlättade vårdbördan. I likhet med resultaten i vår litteraturstudie om närstående till akut sjuka, beskrev Andershed och Ternestedt (2000) att närstående till döende personer kände sig tacksamma över att vårdpersonalen verkligen brydde sig om dem genom att sjuksköterskan kom in i rummet och satt bredvid en stund och frågade hur den närstående hade det. De kände att sjuksköterskan visade omsorg genom att ge dem mycket tid och uppmärksamhet. Sjuksköterskans närvaro utgjorde en trygghetskänsla om än de inte samtalade så upplevde närstående ändå att de lyssnade. I vårt resultat redovisades att närstående upplevde hopp när de fick tröstande ord av vårdpersonalen om att hälsoutvecklingen såg positiv ut för den sjuke. I likhet med Benzeins (1999) studie uttrycktes i vår studie att hopp är förknippat med en positiv utgång med förväntningar på att något skall bli bättre och att hopp medför en betydelse för en persons välbefinnande. Författaren beskriver även att känna hopp innebär att människan blir bekräftad i en relation där hopp är relaterat till något meningsfullt som görs för en annan. Hoppet grundar sig på människans upplevelse av en verklighet där denne befinner sig och ett mål är att få uppleva tillfredsställelse (Benzein, 1999, s.7, 42). I resultatet framkom att närstående ville medverka i vården och beskydda den sjuke. Närstående uttryckte också att de var viktigt att få medverka för att ge sitt stöd genom att uppmuntra och motivera till ett tillfrisknande. Häggström (2004) beskriver att närstående till personer med stroke medverkade vid den sjukes sida och betraktade sig själva som ett viktigt uppmuntrande stöd som gav den sjuke välbefinnande. Närstående fanns till hands och hjälpte den sjuke med kroppsvård och att ändra läge i sängen, samt att tillgodose de basala behoven som att äta och dricka (Häggström, 2004, s.37). I vårt resultat framkom att när närstående fick medverka så lindrades oron och när de inte fick medverka så upplevde de sig utestängd från vården. De upplevde att vårdpersonalen hade makt att bestämma hur mycket eller lite de fick medverka. Strandberg (2002) beskriver att makt bör bli till genom ett givande och ett tagande och det ska leda till att bibehålla goda relationer med varandra. Sjuksköterskor och närstående har ett ömsesidigt beroende av varandra i vården som bör vara tilltalande för båda parterna. Människor som är beroende av vård tvingas överlämna sig i vårdarnas händer både fysiskt

24 22 och psykiskt och det finns en risk att beroendet skapas av dem som ger vård (Strandberg, 2002, s.17-18). En relation till vårdaren kan vara både positiv och negativ. En del närstående upplevde sig stå utanför vården, när de inte blev erbjuden att delta i vården och andra närstående kände att de kunde överlämna ansvaret till de duktiga vårdarna och ansåg sig inte ha något behov av att medverka i vården. Hur sjuksköterskan använder sin makt kan motverka eller befrämja närståendes möjligheter till att vara autonoma (Strandberg, 2002, s.19, 38). Denna litteraturstudie beskriver upplevelser av att vara närstående till en person som insjuknar akut i en kritisk sjukdom. Genom att sjuksköterskan får kunskap om närståendes upplevelser så ger det medvetenhet om att människors reaktioner i ett trauma är olika (Washington, 2001). Sjuksköterskor i en studie (Paul, Hendry & Cabrelli, 2003) ansåg att det var viktigt att förbereda patienter och närstående på problem som kunde uppstå och hur de skulle kunna hantera dessa, genom att ge information i små portioner. Närstående i samma studie beskrev att de värdesatte verbal information, men medgav att de kanske inte kommer ihåg allt som sades och uttryckte att de var bra att få en informationsbroschyr om sjukdomen så att de kunde följa sjukdomsprogressen bättre. En tänkbar omvårdnadsintervention är att sjuksköterskor ska ta personlig kontakt, planera och avsätta tid för stödjande samtal och genom att vara en god lyssnare få förståelse för närståendes behov. Det professionella bemötandet av lidande skall ges utrymme så att den lidande människan får möjlighet att uttrycka sitt lidande och förhålla sig till det. Detta är väsentligt för människans möjligheter att gå vidare i sin hälsoutveckling menar Eriksson refererad i Dahlberg (2002). I mötet med närstående bör sjuksköterskor arbeta med att upprätthålla kontakt med dem och hjälpa dem att hantera situationen genom att aktivt lyssna och ge respons (Takman & Severinsson, 2004). Sjuksköterskor bör få fortbildning i krisintervention, sorgrådgivning, kommunikation och patientservice genom att få ta del av hur andra professioner hanterar liknande situationer (jmf. Washington, 2001). En strategi bör vara att sjuksköterskor bjuder in närstående till att vara nära den sjuke, ger dem information och hjälp till att kunna medverka i vården om de så önskar. För att närstående skall kunna vara ett stöd för den sjuke så bör de få stöd och hjälp av sjuksköterskor med att få sina behov tillgodosedda (Rantanen, Kaunonen, Åstedt-Kurki & Tarkka, 2003).

25 23 Sjuksköterskor bör söka vetenskapligt baserad kunskap gällande en specifik sjukdom för att kunna ge ett bra stöd (Ödling, Norberg & Danielson, 2002). För att tillgodose närståendes behov bör sjuksköterskan grunda sig på en helhetssyn utifrån närståendes perspektiv och därigenom skapa en tillitsfull relation till närstående. Denna relation skall göra det möjligt att få förståelse för omvårdnadsbehovet. När sjuksköterskor är medvetna och har förståelse så förstärker det möjligheten att lindra och trösta (Öhman & Söderberg, 2004). Styrkan i vår litteraturstudie ligger i den manifesta kvalitativa analysmetoden där vi har lyft fram den subjektiva upplevelsen hos närstående och som ger en förståelse ur ett inifrånperspektiv (Holloway & Wheeler, 1996, s.2). Vidare styrks litteraturstudien genom att det ingår många kvalitativa artiklar där fenomenet beskrivs på varierade sätt som ger en bred bild av närståendes upplevelser (jmf. Polit & Hungler, 1999, s.16). Detta ger en ökad kunskap om hur närstående upplever den akuta situationen. Trovärdigheten i litteraturstudie ligger i att vi vid datainsamling och analys undersöker en tämligen homogen grupp som befinner sig i liknande situationer och miljöer (jmf. Holloway & Wheeler, 1996, s.255). Trovärdigheten anser vi också utgörs av en noggrann analys där vi inspirerats av Burnards (1991) kvalitativa innehållsanalys. Det finns tidigare forskning inom området, både nationellt och internationellt, att vara närstående till en person som akut insjuknar i en kritisk sjukdom, där studier visar att närstående har liknande behov oavsett var i världen de bor (Takman & Severinsson, 2004). Brister i denna litteraturstudie kan ligga i att artiklarna är på engelska. Eftersom engelskan har andra nyanser i språket än svenskan, så kan det vara svårt att fånga det rätta uttrycket för upplevelser och genom översättning kan viss upplevelse ha förlorats. I denna litteraturstudie används en manifest kvalitativ innehållsanalys som är textnära och anses därmed vara reliabel eftersom författarna hela tiden går tillbaks till ursprungstexten under analys arbetet och därmed ser till att alla aspekter av innehållet tas med (Burnard, 1991). I studierna som vi analyserade förekom flest kvinnor som närstående. Då ställer vi oss frågan kan det vara så att resultatet hade blivit annorlunda om fler män hade ingått? Det vore därmed intressant att gå vidare med fortsatt forskning för att ta reda på om resultatet blir detsamma om fler män ingår. Forskningsprocessens fråga skall leda fram till ny information inom forskningens området, eftersom syftet med forskning är just en önskan att få veta mer (Holloway & Wheeler, 1996, s.26).