Royne Nilsson. och Gillis Herlitz

Transkript

1 Royne Nilsson och Gillis Herlitz Fö r h ö r s- g r a m m at i k Uppsala Publishing 1 House AB

2 Förhörsgrammatik samtalsteknik för att söka sanningen 2008 Författarna och Uppsala Publishing House AB Adress: Uppsala Publishing House, Box 2070, Uppsala Tfn: , Fax: E-post: Omslagsbild: Ryan Klos/iStockphoto Omslag: Daniel Åberg Grafisk form: Daniel Åberg Redaktör: Kajsa Forsberg Lindroth Upplaga: 1:1 ISBN-13: Tryckeri: Bulls Graphics, Halmstad Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

3 Innehåll Inledning...7 DEL 1 Förhör Kap 1 Förundersökning...12 Brottet Rekonstruera sanningen Täcknings- och objektivitetsprincipen Domstolens beviskrav Bevismedel Kap 2 Förhör...20 Förhör med vittne eller målsägande Förhörsteknik Förberedelse och planering Introduktion Genomförande Vittnes- och målsägaruppgifter Utvärdering Dokumentation Grundregler för frågor Vittneskonfrontation :8-förhöret Förhör med misstänkt Förhör med hjälp av tolk Husrannsakan Fortsatt strategi Kap 3 Kommunikation i förhörsprocessen...56 Sidoinformation som försvårar och underlättar Kunna prata med folk Respekt Att lyssna Att vara tyst... 65

4 Kap 4 Kontrollera bevisning...67 Planering för fortsatt utredning Presentera bevisning för en misstänkt Bränna bevisning Advokatmedverkan under förhör Delvist erkännande Upplösningen DEL 2 Kulturens inverkan Kap 5 Kulturell kommunikation Förutfattade meningar och fördomar Språket Sanning eller lögn? Olika sätt att förklara Kap 6 Familjen Statlig trygghet Trygghet i familjen Statens påverkan Kap 7 Heder och skam Släkten är viktig Olika typer av heder Politisk och ekonomisk makt Små samhällen Äktenskapets betydelse Pojkar är lättare att uppfostra Förskjutning Vad kan samhället göra? Kap 8 Respekt Kontroll Kap 9 Allt är inte kultur Du själv som del i mötet Kunskap använd på rätt sätt Lästips

5 Inledning Inledning Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor. (Ur dikten Nyponrosor i diktsamlingen Nya dikter) Med detta vill Gustaf Fröding säga att det falska och det fula visserligen döljs men inte försvinner på grund av en vacker förpackning. Och att det sanna och det vackra finns även om omslaget tyder på något annat. För en utredare, oavsett om denne arbetar inom polisen, Migrationsverket, tullen eller någon annan myndighet eller annat företag gäller det att inte bländas av ett pråligt yttre och att inte döma hunden efter håren om utredningen ska komma så nära sanningen som möjligt. En lektor vid juridiska fakulteten i Uppsala ringde mig för ett par år sedan och ville boka en föreläsning i ämnet förhör. Hon sa att det som gäller det juridiska kan vi själva, men HUR GÖR MAN? Frågan är inte obefogad. Det är just det som den här boken handlar om. Boken diskuterar förhöret utifrån den i mitt tycke viktigaste aspekten, nämligen sammanflätningen av det kommunikativa problemet, bevisvärderingsfrågor och de alternativa förklaringarna. Det är min förhoppning att både utredningsmetodiken och intervjutekniken som jag går igenom i boken, 5

6 kommer att vara till stor nytta för alla som utövar det oerhört svåra arbete som förhörsledarskap och utredande av brott är. Förhörssituationen är komplex. Det är mycket som förväntas av dig som förhörsledare. Det krävs att du ska ha insikt i och använda dig av juridik, psykologi, psykiatri, beteendekunskap, psykopati allt sammanvävt på en och samma gång. Du kommer att möta massor av förståsigpåare och gathörnsfilosofer som alla vet mycket bättre än du och som har svaret på alla frågor långt innan de var aktuella. Även dessa personer måste du kunna hantera på ett bra sätt. Det är alltså inte bara motståndet från dem du möter i själva förhörssituationen det handlar om utan också motstånd och oförståelse från många andra håll. Du kan se fram emot många intressanta år av förhörsledarskap och som utredare av brott med andra ord. Och misströsta inte, en mycket klok person har sagt att problemet i världen är att de som inte kan är så säkra på sin sak, medan de som kan är så fulla av tvivel! Du kan, och undanröj tvivlen, så håller resultatet även för granskning i en domstol. Jag har många personer att tacka för de kunskaper jag erhållit i dessa frågor, inte minst alla de föreläsare jag haft kontakt med under de år jag var kursledare för Polishögskolans avancerade förhörsledarutbildningar. Jag har också föreläst och utbildat förhörsledare inom kriminalen i Norge och Finland och under ett antal år samarbetat med forskargruppen vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet kring just förhör och utredningsmeto- 6

7 dik. Detta samarbete har hitintills resulterat i nio rapporter och doktorsavhandlingar. År 2002 sade jag upp min anställning inom polisen och startade egen verksamhet. Jag utbildar fortfarande poliser i avancerad förhörsteknik, liksom förhörs-/samtalsledare inom åklagarmyndigheten, Tullverket, sjukhuspersonal, försäkringsbolagen, RiskHanteringsAkademien, säkerhetsfolk inom industrin och i affärsvälden, militärpoliser, militära säkerhetstjänsten MUST, säkerhetspolisen och jag föreläser vid såväl universitet som högskolor. Allt detta har naturligtvis gett mig unika kunskaper i ämnet, jag har fått möjlighet att ta del av problemställningar inom många olika områden och av skiftande karaktär. Jag vill tacka alla som på olika sätt bidragit till att ge mig denna kunskap och vill särskilt framhålla kriminalkommissarie Tom Pettersson från Malmö som försett mig med mycket material Pär-Anders Granhag, professor vid Göteborgs universitets psykologiska institution, som jag haft mycket och nära kontakter med gällande forskning Ulf Sjöberg vid våldsroteln i Stockholm, med vilken jag utformade och genomförde de första avancerade förhörsledarutbildningarna 1996, innan Ulf hastigt avled i november 1996 min kollega och gode vän Jan Ståhlhamre vid polismyndigheten i Stockholm, med vilken jag fört många timmars resonemang och diskussioner kring ämnet förhör, och som också var kursledare för avancerade förhörsledare under

8 Kulturella skillnader kan ställa till stora problem i samband med utredningar. Skillnader i sättet att berätta, krav på respekt, svårigheter att förstå familjerelationer, olika sätt att uttrycka sig och mycket annat skapar missförstånd, misstroende och missuppfattningar. Gillis Herlitz del, Kulturens inverkan, är därför självklar i en bok som handlar om förhör, samtal, intervjuteknik och utredningsmetodik. Gillis är också en självklar och mycket uppskattad föreläsare om detta i mina utbildningar sedan 13 år tillbaka. Att få ge ut denna bok tillsammans med honom, som jag dessutom betraktar som en mycket god vän, är för mig en riktig höjdare. Jag vill också tacka min hustru Gill som stått ut med mig alla dessa år. Under min karriär inom polisen var jag vid åtskilliga tillfällen inte vare sig speciellt trevlig eller omtänksam, då tankarna kretsade kring problem i pågående utredningar mer eller mindre dygnet runt. Då fick både Gill och våra flickor Anette och Susanne stå åt sidan. Efter mitt polisliv har föreläsningar och utbildningar gjort att jag tillbringat långa perioder på resande fot. Jag tillägnar därför min familj denna bok. I januari 2008 Royne Nilsson Con-Edu Konsult AB f.d. kriminalkommissarie, Polishögskolan e-post: royne.nilsson@con-edu.com webbplats: 8

9 DEL 1 Förhör 9

10 Kapitel 1 Förundersökning BROTTET Larmet sade egentligen inte mer än att en person hittats livlös och blodig i en trappuppgång på Brogatan 4, vid 07- tiden på tisdagsmorgonen, av en man som bor i huset. Den larmande var på väg ut och såg en till synes livlös man ligga en halvtrappa ner mot källaringången. Som larm betraktat var det ingenting nytt och ingenting ovanligt heller för den delen. När polispatrullen kom till platsen förändrades dock bilden. Mannen i 55-årsåldern var död, uppenbarligen ihjälslagen med något föremål, okänt vilket. En plånbok låg strax intill liket och handlingarna i den visade att den döde bodde på adressen och att han hette Andersson. Tekniker kallades till platsen och den avlidne fördes senare till rättsläkarstationen för obduktion. Kontroll av Anderssons lägenhet visade att han bodde ensam. Det var städat i lägenheten och inget anmärkningsvärt hittades. Ett brott som hör under allmänt åtal kan ha förövats och har kommit till polisens kännedom och därför inleds en förundersökning. En anmälan från allmänheten hade resulterat i samma sak. 10

11 Rekonstruera sanningen Att göra en förundersökning innebär att göra en rekonstruktion av vad som har hänt. Syftet är att komma så nära sanningen som möjligt, oavsett hur sanningen ser ut. Processen styrs naturligtvis av de regler och lagar som finns, men också av strategi och taktik, och det är detta som den här boken handlar om. Som utredare måste du förstå den process som startas i och med förundersökningen, hur materialet kommer att nagelfaras av såväl åklagare som av försvarare och domstol, vad som skapar säkerhet och osäkerhet och på vilket sätt materialet kommer att värderas. Vi människor är inte stöpta i en och samma form och vi har inte samma förutsättningar, därför går det inte att skapa en mall för hur en förundersökning ska gå till. Men alla förundersökningar måste innehålla svaret på vissa frågeställningar. Dessa är att: undersöka om det är ett allmänt åtalsbrott som förövats, det kan ju faktiskt vara något helt annat. undersöka vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Den skäliga misstanken innebär att det finns någon eller några inte obetydliga faktorer som pekar mot en person. undersöka om det föreligger tillräckliga skäl för åtal. Förutsättningen för att väcka åtal är att åklagaren ska kunna förvänta sig en fällande dom. bereda bevisningen. Det innebär att bevisningen behandlats på ett sådant sätt att det endast finns en förklaring till brottet, vem som är gärningsmannen, effekten och upp- 11

12 såtet och det är gärningsbeskrivningen. Alla andra rimliga förklaringar ska vara motbevisade. Dessutom ska bevisningen vara sammanställd så att den kan läggas fram vid rättegången. Täcknings- och objektivitetsprincipen I en utredning finns både objektiva och subjektiva sidor av ett brott beskrivna. Till den objektiva sidan hör konkreta omständigheter i gärningsbeskrivningen, rekvisiten för brottet (vad som enligt lagen krävs för att definiera just det aktuella brottet) samt andra för utredningen relevanta uppgifter som exempelvis allmänt beteende. Subjektiva sidor är uppsåtet, alltså avsikten med handlingen, men också avsikten med den effekt handlingen får samt andra för utredningen relevanta uppgifter som motiv och agerande före, under och efter brottet. Täckningsprincipen innebär att de objektiva och de subjektiva delarna av bevisningen täcker varandra. Det är också viktigt att ta hänsyn till förmildrande eller försvårande omständigheter samt andra rimliga förklaringar än gärningsbeskrivningen. Objektivitetsprincipen innebär att du som utredare är skyldig att ta till vara både det som talar för och det som talar emot ett brott eller en misstänkt person. Det är åklagarens ansvar att se till att det inte finns brister i bevisningen eftersom det är åklagaren som ska föredra ärendet i domstolen. Men detta ansvar vilar naturligtvis även på varje person som har till uppgift att säkra bevismaterial som kan bli föremål för en brottsutredning, till exempel polismän, säkerhetspersoner, vakter eller annan som oavsett vilken tjänst 12

13 man innehar vidtar en åtgärd. Allt material och alla uppgifter måste säkras på ett sådant sätt att bevisningen håller för en kritisk granskning. Domstolens beviskrav Domstolens uppgift är att konstatera vad som är bevisat. En bevisprövning i domstol börjar med vad vi kan kalla för en kvantitativ prövning. Domstolen går igenom gärningsbeskrivningen där det framgår vilket brott det gäller, hur brottet har gått till, vad brottet haft för effekt, vem som misstänks för att ha genomfört brottet och uppsåtet till detta. Därefter ser domstolen på den bevisning som finns i målet och gör bedömningen om bevisningen täcker gärningsbeskrivningen. Att bevisa en gärningsbeskrivning är inte särskilt svårt eller komplicerat, Svårigheterna uppstår när domstolen frågar sig: kan det vara ett annat brott än det som påstås? kan det ha gått till på ett annat sätt än det som påstås? kan det ha haft en annan effekt än det som påstås? kan det vara någon annan person som begått brottet? kan det vara något annat än uppsåt, till exempel nödvärn eller olyckshändelse? Rimlighet Domstolens beviskrav vid grövre brott innebär att alla andra rimliga förklaringar än gärningsbeskrivningen måste ha eliminerats. Naturligtvis kan man inte ha samma höga krav i 13

14 alla typer av utredningar. Vid lindrigare brott har domstolen en större tolerans mot brister i utredningen. Det skulle vara orimligt att ställa samma beviskrav vid snatteri eller ringa misshandel som vid ett mord eller en grov våldtäkt. Men i alla fallen gäller att alla brottsrekvisit ska vara täckta. Det krävs dessutom att misstanken mot gärningsmannen och att ett brott har blivit begånget ska vara ställt bortom allt rimligt tvivel. Ett brott kan alltid ha gått till på något annat sätt än det som påstås, men det måste också finnas en rimlighet i de alternativa förklaringarna. Rimlighet bortom allt tvivel kan i sig vara problematiskt. Det som är rimligt för vissa är inte rimligt för andra. Det är lätt att säga Det är klart att det är så, hur skulle det annars kunna vara? Domstolen ska ställa sig just den frågan: hur det annars skulle kunna vara. Domstolens uppgift är alltså att titta även på andra förklaringar till brottet och bedöma rimligheten av dem. Den ska också ta ställning till hur polisutredningen och åklagaren lyckats motbevisa de alternativa förklaringarna. Utgör gärningsbeskrivningen den enda rimliga förklaringen är brottet styrkt. Domstolens slutsats beror alltså på utredningens omfattning. Är inte alla rimliga förklaringar utredda kan domstolen inte göra någon tillförlitlig bevisvärdering och då finns risken att domstolen friar på grund av brister i bevisningen. Det är också en av försvararens viktiga uppgifter att införa alternativa förklaringar som inte går att utreda vid huvudförhandlingen. Därför vill jag återigen understryka hur viktigt det är att förundersökningen bedrivs på ett korrekt sätt och att alla rimliga förklaringar utreds redan där. 14

15 DEL 2 Kulturens inverkan 15

16 Kapitel 5 Kulturell kommunikation Som tidigare påpekats handlar förhöret ytterst om kommunikation med allt vad det innebär av att bygga förtroende och trovärdighet. Vidare betyder detta att en förmåga att kommunicera blir förhörsledarens kanske viktigaste kompetens. Den skicklige kommunikatören försöker alltid förstå den värld och verklighet den andre parten lever i och ur vilken denne hämtar ord, beteenden, symboler, värderingar, bilder med mera. Förmågan att lyssna blir då naturligtvis av avgörande betydelse. Det är självklart helt omöjligt att till hundra procent sätta sig in i en annan människas verklighet men man bör visa att man försöker. Det är ett sätt att bekräfta den andre och bekräftade människor har lättare att känna sig trygga och kommunicera tämligen öppet än de människor som uppfattar att de inte syns. Du kanske kan förstå en del av den värld och verklighet din granne lever i, men långt ifrån allt. Det blir svårare om den andre lever i en verklighet som är väsensskild från din egen. Om du exempelvis bor i ett välordnat radhusområde i en småstad kan det vara svårt att ha en tydlig uppfattning om missbrukarens verklighet i storstadens ytterområden. Hur 16

17 komplicerat kan det då inte bli om den andra personen kommer från ett annat land långt borta, med en annan religion än den du är van vid, från en annan samhällsklass än du själv, med delvis andra kulturella värderingar? Det är om denna ibland komplicerade kommunikation det här avsnittet ska handla. Förutfattade meningar och fördomar Ett hinder i all kommunikation är förutfattade meningar om den andre. Vi har alla en stark tendens att placera människor i kategorier av olika slag, kategorier som vi tilldelar vissa förväntade beteenden och värderingar. Det vet man väl hur pensionärer är, hur kvinnor är, hur tonåringar är, hur poliser är, hur invandrare är, hur muslimer är och så vidare. Ett stort problem med denna kategorisering är att den andre förminskas från att vara en individ till att vara en kategori, ett problem som omedelbart ger negativa effekter på kommunikationen. För att en person ska känna trygghet i kommunikationen krävs att man känner att man är sedd som människa. Ett ytterligare problem i sammanhanget är att vi, ofta omedvetet, söker de beteenden och värderingar hos den enskilde som vi tillskriver kategorin. Fördomarna blir på så sätt självuppfyllande. Ingen människa går helt fri från fördomar men det är centralt att förhörsledaren skaffar sig ett aktivt förhållningssätt till sina egna fördomar, ett förhållningssätt som innebär att jag hela tiden ifrågasätter min egen objektivitet. Jag vet att jag ser på världen genom det här filtret och det kan vara orsaken 17

18 till att jag tolkar den här utsagan på det här sättet. Skulle den kunna tolkas på ett annat sätt? Om du exempelvis vet att det oftast är människor från just det landet som smugglar just det knarket så finns det en stor risk att du i ett förhör med en person från just det landet inte är så objektiv som du borde vara. Naturligtvis är det inte bara förhörsledaren som har förutfattade meningar. Den hörde kan ha negativa erfarenheter av tidigare möten med poliser, i Sverige eller någon annanstans. Han kanske rent av har massvis av fördomar om svenskar i allmänhet. Dessa tidigare erfarenheter spelar en mycket stor roll i mötet med dig som förhörsledare. Du kan inte göra så mycket åt en annan människas fördomar men du bör vara medveten om att de finns och att de utgör ett inte oväsentligt hinder i kommunikationen över kulturgränserna. Begreppet kultur har använts ganska frikostigt med den ökade invandringen till Sverige, ibland till och med för att förklara en enskild individs hela uppsättning av beteenden och värderingar. Jag har ofta träffat på kommentarer av typen: Så här gör han nog för att han är invandrare, muslim, arab eller vilka etiketter man nu tillskriver människor. Kultur följer inte enkelt nationalitet och i en förhörssituation finns det många kulturella grupperingar att fundera över som är betydligt mycket mera intressanta än nationalitet eller religionstillhörighet. Frågor du som förhörsledare kan ställa dig om den andres bakgrund bör, när det handlar om kulturellt påverkade mönster, snarare gälla landsbygd stad? Gammal ung? Välutbildad outbildad? Socialgruppstillhörighet? Och många flera. Dessa avgränsningar är mycket viktigare 18

19 än nationalitet. Jag menar att det är troligt att en välutbildad iranier, exempelvis, från en medelstor stad i Iran i många, långtifrån alla, kulturella hänseenden har en större likhet med en välutbildad stockholmare än han har med en icke läs- och skrivkunnig iranier från landsbygden i Iran. Därför menar jag att till exempel hedersbegreppet som vi sett det användas i fall som Fadime och Pela hör samman i första hand med glesbygd och lägre utbildningsnivåer. Små områden där den första fråga man ställer sig om någonting händer i familjen är: Vad ska folk säga? Begreppet kultur, liksom för övrigt begreppet religion, används också frikostigt av invandrare själva som ett försök att krångla sig ur en besvärlig situation. Förhörsledaren bör vara uppmärksam på att många, både svenskar och invandrare, använder sig av begreppen kultur och religion lite hur som helst för att hitta en enkel förklaring, någon typ av kodifiering, en ursäkt för ett beteende eller värdering som i grund och botten inte har någonting med begreppen att göra. Jag vill alltså mana till en viss kritisk hållning från förhörsledarens sida. Kultur, när det verkligen handlar om det, kan ses som en del av en förklaring men kan egentligen sällan användas som en ursäkt. Till slut är det den enskilde individen som gör, värderar, förhåller sig. Språket Tidigare i boken framhölls att det talade ordet egentligen bara står för en liten del av det kommunicerade budskapet. Intonation och kroppsspråk betyder mera. Förmodligen gäller detta i 19

20 de flesta situationer men knappast när det gäller en människa som har att kommunicera på ett språk som inte är hans modersmål. Har man inte språket betyder orden väldigt mycket mera än 8 10 procent. Att sakna ord, att sakna möjlighet att på ett nyanserat sätt berätta vad man vet, vem man är och så vidare är besvärande för en människas självkänsla. Avsaknad av ord innebär också ofta en allt mera stegrad irritation, och då oftast över den andre, i det här fallet förhörsledaren, och vad man kan uppfatta som en bristande vilja att förstå. Det är inte heller ovanligt att förhörsledaren uppfattar det så att den andre förstår det han vill förstå men ofta, när det bränner lite, uppger att han inte förstår. Min rekommendation är att man i ett förhör använder tolk och det ska vara en auktoriserad tolk. Inte någon anhörig vilket ofta framstår som en praktisk och snabb lösning och inte sällan är prefererad av den hörde. Den sociala kontrollen är i vissa invandrade grupper utomordentligt stark och det kan innebära att den som ska höras inte berättar allt han vet för förhörsledaren, helt enkelt därför att det inte ska framstå som att han skvallrar eller avslöjar familjehemligheter. Den risken finns i alla tolksituationer men reduceras naturligtvis när man har att göra med auktoriserade tolkar. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt att jag varmt rekommenderar, i en förhörssituation, att man använder telefontolk. En avgörande fördel med detta är att tolk och misstänkt är garanterat anonyma för varandra. Det kan underlätta för den hörde att tämligen fritt uttala sig. 20