Bidragsbrott. Kriterier som uppställs i lagstiftningen samt förutsättningar och former för polisanmälan

Transkript

1 Bakgrund Bidragsbrott Kriterier som uppställs i lagstiftningen samt förutsättningar och former för polisanmälan Bidragsbrottslagen (2007:612) trädde i kraft den 1 augusti Syftet med lagen är att minska antalet felaktiga utbetalningar och att stärka tilltron till välfärdssystemen. Lagen innehåller straffbestämmelser som är anpassade till de särskilda förutsättningar som råder vid utbetalningar av bidrag och andra ekonomiska förmåner från välfärdssystemen. Vidare innehåller lagen en bestämmelse om skyldighet för myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor att göra en anmälan till polis eller åklagare om det kan misstänkas att brott enligt lagen har begåtts. Enligt lagens 1 gäller den sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål (ekonomiska förmåner) som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan, Pensionsrnyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna eller arbetslöshetskassorna. Skyldighet att anmäla till polis eller åklagare I 6 bidragsbrottslagen stadgas att de myndigheter som lagen gäller ska göra en anmälan till polis eller åklagare om det kan misstänkas att ett brott enligt lagen har begåtts. Detta innebär att biståndshandläggare och andra inom Eslövs kommun har en skyldighet att göra en anmälan när misstanke om brott finns. I förarbetena till lagen (prop. 2006/07:80, s ) anges dock att myndigheten ska göra en preliminär bedömning av såväl objektiva som subjektiva omständigheter i ärendet innan en anmälan lämnas till polis eller åklagare. Detta innebär att aktuell handläggare av biståndsbrott bland annat ska ta ställning till om en gärning som i och för sig utgör ett brott har varit mindre allvarlig och därför inte kan förväntas leda till straffansvar. En anmälan ska endast ske när det finns en välgrundad anledning att anta att brott har begåtts. I förarbetena rekommenderar regeringen att berörd personal vid myndighetema ges handledning genom bland annat riktlinjer och rekommendationer. Det är också viktigt att kommunen ser över sina rutiner i samband med biståndsgivning, t.ex. genom att vara noga med upplysningar till en sökande vid ansökningstillfället om vilka regler som gäller samt vad konsekvensema kan bli om han eller hon lämnar felaktiga uppgifter. Det kan också vara bra att se över de ansökningsblanketter som finns för att säkerställa att de är utformade på ett sådant sätt att en eventuell straffrättslig bedömning inte försvåras. Ett exempel på detta kan vara att den sökande görs medveten om att ansökningar skrivs under på heder och samvete. Vilka gärningar utgör bidragsbrott? Bidragsbrottslagen gäller för sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån som betalas ut för personligt ändamål, dvs, för individernas privata bruk. Vad som utgör ett bidragsbrott definieras i 2 bidragsbrottslagen:

2 2 Den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Med oriktig uppgift avses inte enbart en osann uppgift utan även en ofullständig uppgift. Vilka uppgifter som ska lämnas och vad som är en oriktig uppgift får i Eslövs kommuns fall avgöras med ledning av socialtjänstlagen eller annan författning som reglerar aktuella förmåner. Observeras bör att såväl skriftliga som muntliga uppgifter ornfattas. Tillämpningen förutsätter inte att uppgiften har lämnats till den myndighet som beslutar om förmånen. Vid skyldighet att anmäla ändrade förhållanden finns ett begränsat tidsmässigt utrymme för den enskilde att handla innan straffansvar inträder. Generellt bör inte mer än vad som varit en nödvändig tidsåtgång för anmälan godtas (se vidare prop. 2006/07:80 s. 95). Denfara som ska föreligga måste vara konkret. Sådan fara föreligger normalt om den oriktiga uppgiften, alternativt avsaknaden av en uppgift om ändrade förhållanden, sannolikt inte skulle upptäckas vid den normala rutinmässiga kontroll som kommunen utför. Någon konkret fara föreligger alltså inte om felaktigheten avser en uppgift som regelmässigt kontrolleras. Om Arbete och Försörjning vid en rutinmässig kontroll hos t.ex. Försäkringskassan, CSN eller bilregister med mera upptäcker, eller kunde ha upptäckt, att en sökande lämnat felaktiga uppgifter så är detta inte ett bidragsbrott. Däremot kan lämpligen ett ärende om återkrav öppnas. Vad som är ett ringa brott avgörs med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet. Till ringa brott hör dock främst gärningar som rör små belopp. Det riktvärde som brukar användas för gränsdragningen mellan bedrägeri och bedrägligt beteende är enligt kommentarerna till bidragsbrottslagen till ledning för bedömningen av dessa fall. Det kan även beaktas t.ex. om förmånen avsett ersättning för inkomstförlust under en del av en dag (se vidare prop. 2006/07:80 s. 96). Gränsen mellan bedrägeri och bedrägligt beteende är enligt komtnentarerna till brottsbalken att jämföra med gränsen mellan snatteri och stöld. I grova drag kan alltså sägas att felaktigt utbetalda belopp understigande kronor är att betrakta som ett ringa brott medan felaktigt utbetalda belopp dämtöver är att betrakta som ett bidragsbrott av normalgraden. Aklagarmyndighetens rekommendation är dock att felaktigt utbetalade belopp under kronor är att betrakta som ringa brott. Observera att beloppet inte behöver ha betalats ut utan att det räcker med att det funnits en fara för att det skulle betalas ut. Grovt bidragsbrott Enligt 3 bidragsbrottslagen ska för bedömningen om ett bidragsbrott är grovt särskilt beaktas: 1. om brottet rört betydande belopp, 2. om den som begått brottet använt falska handlingar, eller 3. om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning.

3 Om man bara ser till beloppet kan en jämförelse göras med grovt bedrägeri. Värdegränsen för att ett bedrägeribrott ska anses vara grovt är enligt praxis fem basbelopp. I praktiken behöver dock inte kommunens utredare ta ställning till om ett brott är att anse som grovt eller inte. Detta är istället något för den myndighet som tar emot anmälan och som utreder brottet. Vårdslöst bidragsbrott Enligt 4 bidragsbrottslagen kan den som av grov oaktsamhet begår ett bidragsbrott enligt 2 dömas för vårdslöst bidragsbrott. I förarbetena till lagen anges att straffansvar för vårdslöst bidragsbrott kan förekomma vid såväl lämnande av oriktiga eller ofullständiga uppgifter som vid försummelse att fullgöra en anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden. Ofta gäller detta situationer när förmånstagaren agerat medvetet oaktsamt. Exempel på detta är när förmånstagaren insett risken för att en uppgift varit felaktig eller misstänkt att det förelegat en anmälningsskyldighet. De gärningar som i första hand kan anses vara grovt oaktsamma är sådana fall där förmånstagaren lämnat mer påtagligt felaktiga uppgifter som är grundläggande för rätten till en förmån eller för förmånens storlek. Det kan gälla avsevärt felaktiga inkomstuppgifter eller uppenbart felaktiga uppgifter om boende, familje- och arbetsförhållanden (se vidare prop. 2006/07:80 s. 97). Viktigt att tänka på vad gäller oaktsamhetsbrotten är att en förmånstagare inte kan dömas för "ringa vårdslöst bidragsbrott", dvs, om förmånstagaren enbart varit oaktsam och inte grovt oaktsam. Detsamma gäller om gärningen med hänsyn till beloppet eller övriga omständigheter är mindre allvarlig. Om en förmånstagare endast varit oaktsam och beloppet är lågt ska därför ingen anmälan göras. Frivillig rättelse Av 5 bidragsbrottslagen framgår att en förmånstagare som före utbetalning vidtar en åtgärd som leder till att ett korrekt beslut om förmånen kan fattas (frivillig rättelse) inte döms till ansvar för bidragsbrott. Detta innebär att rättelse eller anmälan om ändrade förhållanden måste göras innan förmånen betalas ut. När det är fråga om en rättelse av en uppgift som legat till grund för periodiska utbetalningar av en förmån, kan rättelsen endast medföra straffrihet såvitt avser ännu ej gjorda betalningar. Något formkrav på den åtgärd som vidtas finns inte. De uppgifter som lämnas måste emellertid i princip vara tillräckliga för att de ska kunna hänföras till rätt ärende. Straffriheten förutsätter frivillighet. I de fall rättelse görs när kommunens handläggare inlett en utredning, och förmånstagaren fått kännedom om denna, utesluts som regel att rättelsen gjorts frivilligt. Förmånstagaren kan dänned dömas för bidragsbrott trots att rättelse skett. Preskriptionstid m.m. Gärningar som begåtts innan bidragsbrottslagen trädde i kraft kan inte bedömas som bidragsbrott och hanteras med tillämpning av bidragsbrottslagen. Preskriptionstiden för ringa bidragsbrott är två år medan brott av normalgraden har preskriptionstid på fem år. För grovt bidragsbrott är preskriptionstiden tio år.

4 Anmälans utformning Enligt delegeringsordningen för utskottet för arbete och försörjning är det utskottet som beslutar om polisanmälan ska göras. De handläggare som ska bereda ärendet ska dock lägga fram de omständigheter och de bevis som är av betydelse för ärendet. Enligt Åklagarmyndighetens utredningstjänst (RättsPM 2010:2 Bidragsbrott) ska en anmälan till polis eller åklagare innehålla all relevant information som behövs för utredningen. Utgångspunkter för kommunen bör därför vara att polis och åklagare ska få ett fullständigt underlag så att en förundersökning kan bedrivas snabbt och effektivt. En målsättning för kommunens handläggare ska vara att en anmälan är så fullständig och innehållsrik att endast förhör med eventuella bevispersoner (vittnen) och den misstänkte återstår. En anmälan bör därför innehålla följande uppgifter: Beskrivning av anmält brott En kortfattad beskrivning av gärningen, redogörelse för vilket felaktigt belopp som betalats ut eller skulle ha utbetalats, kommunens preliminära bedömning av om bidragsbrott (uppsåt) eller vårdslöst bidragsbrott (grov oaktsamhet) föreligger, redogörelse för vilken information som kommunen lämnat till den misstänkte om rätten till förmånen (dvs, vad som gäller för förmånen etc.), och uppgift om när och hur den lämnades, redogörelse eller beräkning för felaktig utbetalning sammanställt i överskådlig form, redogörelse för hur brottet upptäckts samt redogörelse för eventuellt återkravsbelopp. Bevisning Uppgift om skriftlig bevisning, t.ex. ansökningshandlingar med intygande på heder och samvete samt Muntlig bevisning, dvs, vittnen externt (uppgiftslämnare m.m.) och internt (socialsekreterare m.fl). Att observera är att det i regel är olämpligt att ringa upp en anonym anmälare (se vidare JO 2010/11, s. 318). Kontakt och grundinformation Fullständig identitet och kontaktuppgifter avseende den misstänkte, namn och telefonnummer till den som har handlagt ärendet, namn och telefonnummer till andra personer som kan lämna uppgifter (vittnen m.fl) samt namn och telefonnummer till handläggare som haft kontakt med den misstänkte under utredningen tillsammans med dokumentation av kontakterna. Redogörelse för tillämpliga regler - Redogörelse för de bestämmelser i socialtjänstlagen m.fl. lagstiftningar som är aktuella för ärendet.

5 Skadestånd - Information om kommunen yrkar skadestånd. Underlag - Alla relevanta handlingar för utredningen av ärendet ska bifogas. Checklista vid genomgång av ärenden i vilka bidragsbrott misstänks 1. Först bör undersökas hur gammalt ärendet är. Preskription? Tillämpning av bidragsbrottslagen? Om preskriptionstiden gått ut eller den aktuella gärningen begicks före den 1 augusti 2007 ska inte en anmälan göras. 2. Har utbetalningen upptäckts, eller kunde den ha upptäckts, vid en rutinmässig kontroll hos t.ex. Försäkringskassan eller CSN ska istället övervägas om ett ärende om återkrav ska inledas. 1så fall ska inte en anmälan göras. 3. Genomgång av ärendet. Vilken summa rör den misstänkta gärningen? Uppsåt eller grov oaktsamhet? En gärning som i och för sig omfattas av bestämmelsen om vårdslöst bidragsbrott men som har varit mindre allvarlig (rör en mindre summa m.m.) kan inte förväntas leda till straffansvar. Ingen anmälan ska då göras. Oaktsamhet En omständighet som kan vara av stor vikt för bedönmingen om en gärning begåtts uppsåtligt, är ett misstag eller begåtts av grov oaktsamhet är frekvensen av felaktiga utbetalningar. Har t.ex. en person begärt ersättning tio gånger under ett år och ett enda tillfälle är felaktigt kan detta starkt indikera på att det inte är ett uppsåtligt agerande. Utgångspunkten i bedömningen om ett brott begåtts med ett grovt oaktsamt agerande är att det ska vara en medveten oaktsamhet. Det krävs alltså normalt att den misstänkte anat att den lämnade uppgiften varit felaktig eller att det förelegat en anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden som den misstänkte borde varit medveten om. 4. Insamling av relevanta handlingar. Ansökningshandlingar, Skriftliga och muntliga bevis m.m. 5. Handläggning av anmälningsärendet kan påbörjas. Eslöv den 11 november 2011 Teresa Andersson Kommunjurist