Implementering av Västbus Delrapport 1. Staffan Johansson

Transkript

1 Implementering av Västbus Delrapport 1 Staffan Johansson

2 Innehåll 1. Inledning...3 Bakgrund och uppdrag Utvärderingens syfte Tidplan och datainsamling 2. Undersökningsmodell Urval av respondenter till enkätundersökningen...7 Så gjordes urvalet Svarsfrekvens och bortfallsanalys 4. Resultatredovisning Informations- och kunskapsförmedling ( veta ) Riktlinjernas relevans och ändamålsenlighet ( vilja ) Kompetens, resurstilldelning och organisationsstruktur ( kunna ) Resultat av Västbus så här långt Implementeringsarbetets organisation och förutsättningar Några observationer, reflektioner och slutsatser...24 Referenser...27 Bilaga: Enkäten

3 1. Inledning Bakgrund och uppdrag Västra Götalandsregionen och dess ingående kommuner har fastställt gemensamma riktlinjer för samverkan kring barn och ungdomar med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik. Riktlinjerna fastställdes våren 2005 och håller på att implementeras i berörda enheters linjeorganisationer. Riktlinjerna har benämnts Västbus och kommer på de flesta ställen i fortsättningen av rapporten att benämnas Västbus. Trots att problem som rör barn och ungdomar som far illa betraktas som ett högprioriterat område inom politiken och bland inblandade myndigheter, så fungerar inte alltid samverkan så bra som man kan förvänta sig. Att de inblandade verksamheterna (t ex skolan, socialtjänsten, BUP, BVC) finns hos olika huvudmän och att verksamheterna regleras av olika slags lagar och regelverk kan försvåra organisatorisk och operativ samverkan. Vidare är flera professioner involverade i samverkan, vilket kan leda till olika syn på problem och lösningar samt till kommunikationsproblem bland de berörda. Den implementeringsforskning som finns som rör välfärdssektorn visar därför på ganska nedslående resultat; det är sällan komplexa reformer och program implementeras enligt plan (se t ex Pressman & Wildavsky, 1977; Johansson, 2004; Alexandersson, 2006). Samtidigt har forskningen lärt oss en hel del om vad som främjar respektive motverkar framgångsrik implementering (men dessa kunskaper tas inte alltid tas tillvara av berörda myndigheter). Det finns alltså goda skäl att tillgodogöra sig lärdomar från implementeringsarbetet på ett systematiskt sätt och att därigenom stödja processen inom detta och andra liknande implementeringsprojekt. Västra Götalandsregionen och dess kommuner har tilldelats projektmedel för en treårig utvärdering av införandet av ovan nämnda riktlinjer, och har uppdragit åt FoU i Väst att genomföra denna utvärdering. Utvärderingen leds av docent Staffan Johansson. 3 Utvärderingens syfte Utvärderingen har enligt uppdraget tre syften. Det första är att beskriva arbetet med att införa och tillämpa riktlinjerna inom varje sjukhusområde/kommunförbundsområde. I detta innefattas att undersöka och beskriva hur personal vid lokala enheter uppfattar riktlinjerna (inkl de bakomliggande problem som riktlinjerna förväntas lösa) och hur de omsätts i det praktiska arbetet kring barn och ungdomar med social och/eller psykiatrisk problematik. Ett viktigt moment blir att beskriva vilka förändringar som genomförts till följd av riktlinjerna Det andra syftet är att identifiera möjligheter och hinder (främjande respektive motverkande faktorer) vid implementering av de nya riktlinjerna. Här avser utvärderingen att relatera till relevant implementeringsforskning i syfte att upptäcka indikationer på och förklaringar till eventuella implementeringsproblem, men också för att finna möjliga lösningar på problemen som tillämpats vid andra implementeringsförsök.

4 Det tredje och sista syftet är att sprida kunskap om det lokala förändringsarbetet. Detta för att uppmärksamhet brukar stödja processen som sådan (den s k Hawthorne-effekten, se Roethlisberger & Dickson, 1943), men också för att ge tydlig återkoppling till dem som deltar i utvecklingsarbetet. Utvärderingen kan karakteriseras som en processutvärdering (Vedung, 1998) med teoretisk anknytning till implementeringsteori och organisationsteori, bl a forskning om organisatorisk samverkan. Tidplan och datainsamling Utvärderingsprojektet startades 1 september 2006 med insamling av dokumentation om Västbus och jämförbara studier i vetenskapliga journaler. Därefter genomfördes pilotstudier i några (typ-)kommuner för att få en bild av hur Västbus uppfattas på lokala enheter och av dess fältpersonal. Kring årsskiftet påbörjades fallstudierna vid de sex sjukhusgrupperna (inkl inblandade kommuner) med syfte att få en bild av de distriktsrelaterade och lokala aktiviteterna och för att beskriva/ definiera/identifiera kritiska faktorer i implementeringsarbetet. Data samlades in via intervjuer och officiella dokument från de berörda myndigheterna/ organisationerna. Under våren 2007 planerades och genomfördes den enkätstudie som ligger till grund för föreliggande delrapport. Enkäten (se bilaga) sändes ut i slutet av april och åtföljdes av tre påminnelser via e-post. Sommaren och hösten 2007 ägnades åt att analysera resultaten från fallstudierna och enkätstudierna. Enkätstudien rapporteras genom föreliggande delrapport till ordförandegruppen och programgruppen. Det fortsatta lokala arbetet i de sex sjukhus/kommunförbundsgrupperna (i fortsättningen kallade distrikten ) kommer även fortsättningsvis att följas, beskrivas och analyseras parallellt med enkätstudien. Underlag kommer att samlas in via en e- postenkät under slutet av 2007 tillsammans med en uppföljande intervjuomgång under våren Den andra enkätstudien, med samma mottagare som första, kommer att föreberedas under hösten Enkäten kommer sedan att sändas ut strax efter årsskiftet 2008/2009 och avser att samla in data för verksamhetsåret Samtidigt genomförs fallstudier av implementeringen i de sex distrikten och 2008 blir alltså två jämförbara tidpunkter där det blir möjligt att utvärdera hur implementeringsarbetet har lyckats. Resultaten från enkätundersökningen rapporteras till ledningsgrupper, referensgrupp och andra relevanta intressenter. Preliminär slutrapport från hela projektet 4 lämnas i juni Slutrapport lämnas i september n

5 2. Undersökningsmodell Inom policyanalys skiljer man vanligen mellan fyra olika steg inom policyprocessen. Utgångspunkten är att det går att identifiera ett bakomliggande problem som policyn avser att lösa, att policyn i sig själv är möjlig att identifiera, att det finns strategier för hur implementeringen av policyn ska gå till, och slutligen att det går att utvärdera policyns effekter. Vid policyanalys kan man för det första utvärdera om policyn har förutsättningar att lösa det bakomliggande problemet, och om så inte är fallet föreligger ett så kallat teorifel. Man kan vidare utvärdera om implementeringsstrategin har förutsättningar att införa policyn i fråga, och om så inte är fallet så föreligger implementeringsfel. Man kan slutligen utvärdera huruvida implementeringen har lett till förväntade effekter, och om så inte är fallet så är implementeringen ineffektiv och kanske till och med medför oönskade effekter (Vedung, 1998). Då utvärderingen är en undersökning av en implementeringsprocess får den karaktären av en processutvärdering. Studieobjektet är Västbus som kan betraktas som en policy för etablering av en infrastruktur för samverkan mellan olika verksamheter och som innefattar vissa föreskrivna gemensamma rutiner. Utvärderingen fokuserar på sambandet mellan förutsättningar, processer och prestationer, men inte specifikt på effekterna av policyn. Den syftar alltså inte till att ge svar på frågan om huruvida barn och unga har fått ett bättre omhändertagande. Den kan emellertid ge indikationer på om barn och unga har fått förutsättningar att få det omhändertagande som riktlinjerna syftade till att främja. Undersökningsmodellen (figur 1) används för att identifiera och strukturera faktorer som förväntas påverka om, och i vilken grad, policyn implementeras i berörda Figur 1. Undersökningsmodell. FÖRUTSÄTTNINGAR PROCESSER PRESTATIONER/RESULTAT EFFEKTER Veta Informationsförmedling Nätverksmöten?? (ingår ej i utvärderingen) Vilja Kompetensutveckling, motivation Vårdplaner Kunna Övriga implementeringspåverkande faktorer Strukturförändringar, förändrade rutiner samverkan m. m. 5 Övriga prestationer, t ex förebyggande arbete

6 organisationer. Modellen baseras på de tre grundfaktorerna veta, vilja och kunna, med komplettering av andra potentiellt förklarande faktorer som har identifieras i liknande implementeringsstudier. Grundantagandet är alltså att de som förväntas arbeta enligt policyn måste veta dess innehåll, vara villiga att använda den i sitt dagliga arbete, och dessutom ha tillgång till organisatoriska resurser (inkl samverkansstrukturer) för att kunna sätta policyn i verket. Faktorn veta avser att fånga upp huruvida berörda aktörer känner till Västbus och dess innehåll, och om ansvariga chefer informerat personalen om dess existens och innebörd. Faktorn vilja avser att belysa huruvida det finns stöd för riktlinjerna bland aktörerna och om det förväntas föreligga motivationsproblem med att tillämpa dem när de väl har blivit kända inom berörda verksamheter. Under denna kategori inryms också uppfattningar om riktlinjerna uppfattas som relevanta och ändamålsenliga i sin helhet och med avseende på vissa delkomponenter (t ex uppdelning i olika specialistnivåer, tydlig ansvarsfördelning), om de är så tydliga att de har (potentiell) inverkan på konkreta ärenden. Faktorn kunna avser slutligen organisationernas och personalens förutsättningar att kunna arbeta enligt riktlinjerna. Avsnittet innehåller tre underavdelningar där det första rör kunskap och kompetens, det andra gäller resurser och resurstilldelning mer generellt och det tredje gäller samverkan. I undersökningsmodellen finns även faktorer som är relaterade till lokala organisationsfaktorer, såsom ledningens syn på frågans prioritet och dess plats på den organisatoriska agendan. n 6

7 3. Urval av respondenter till enkätundersökningen Så gjordes urvalet Målgrupper för enkäten var personalen vid de verksamheter som direkt berörs av Västbus. Inom primärkommunerna utsågs chefer och handläggare inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, chefer inom handikappomsorgen, rektorer/föreståndare inom grundskolan och förskolan samt representanter för skolans elevhälsovård till enkätrespondenter. Inom regionens verksamhetsområde utgjordes målgrupperna av enhetschefer och behandlande personal inom BUP samt representanter för barnhälsovården, ungdomsmottagningarna, barnhabiliteringsverksamheten, barnmedicinska mottagningar och vuxenpsykiatriska mottagningar. Det var viktigt att samtliga 47 vanliga kommuner samt att Göteborg och Borås med sina stads- och kommundelsorganisationer blev representerade. Göteborgs 21 stadsdelar och Borås 10 kommundelar behandlas i de flesta fall som särskilda kommuner. Inom varje kommun och stadsdel valdes en grundskolerektor, en förskolerektor/-föreståndare och en representant för elevhälsovården ut slumpmässigt. Dessutom utsågs samtliga handikappchefer och samtliga chefer för socialtjänstens individ- och familjeomsorgen till respondenter. Cheferna för varje kommun/stadsdels individ- och familjeomsorg fick dessutom i uppdrag att ge en av de socialsekreterare som arbetar med barnoch ungdomsärenden i uppdrag att besvara enkäten (den bland socialsekreterarna vars efternamn kommer först i alfabetet). Inom VG-regionen utsågs samtliga verksamhetschefer inom barnhabiliteringen. Vidare utsågs föreståndare eller motsvarande för barnavårdscentralerna, ungdomsmottagningarna, barnmedicinska mottagningar och vuxenpsykiatriska mottagningar till enkätrespondenter. Dessutom utsågs samtliga mottagningschefer inom barnpsykiatrin till respondenter. De sistnämnda fick på motsvarande sätt som deras kollegor inom individ- och familjeomsorgen utse den bland den behandlande personalen vars efternamn 7 kommer tidigast i alfabetet som respondent. Antalet respondenter och dess fördelning redovisas i tabell 1 nedan. Enkäten (se bilaga) sändes ut via post i slutet av april Det totala antalet respondenter för enkäten uppgick då till 710. Postenkäten följdes av tre påminnelser via e-post. Den sista påminnelsen sändes ut i början av juni Svarsfrekvens och bortfallsanalys Vid sammanräkningen i början av juli 2007 framgick att 346 enkäter hade besvarats. Dessutom hade 8 enkäter returnerats p g a felaktig adress. Det högsta möjliga antalet besvarade enkäter uppgick därför till 702. Ett tiotal enkäter returnerades obesvarade, och 21 personer meddelade via e-post att de avböjde att besvara enkäten. Skälen som anfördes var i de flesta fall att de inte kände till eller upplevde sig vara berörda av Västbus, i några fall anfördes tidsbrist som skäl för att inte vilja besvara enkäten.

8 Den sammanlagda svarsfrekvensen blev drygt 49 procent, vilket får betraktas som ganska tillfredsställande. Detta med tanke på att Västbus bland många tycks framstå som en relativt färsk samverkansmodell som man har begränsade erfarenheter av än så länge. Om man bryter ned denna siffra på olika verksamhetsområden, olika kommuner, eller hälso- och sjukvårdsdistrikt, så finner man ganska stora och intressanta variationer. Bland personer verksamma inom IFO uppgår svarsfrekvensen till 72 procent, och bland IFO- och sektionschefer inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård är svarsfrekvensen hela 94 procent. Även bland BUP-personal var svarsfrekvensen ganska hög, 64 procent, varav chefernas uppgick till 70 procent. Det verksamhetsområde som har lägst svarsfrekvens är förskolan, drygt 14 procent, sedan följer elevhälsovården med 37 procent och ungdomsmottagningarna med 38 procent. Det är måhända lite anmärkningsvärt att verksamheter som berörs mindre av Västbus, såsom vuxenpsykiatrin, visar upp högre svarsfrekvens än till exempel grundskolan. Svarsfrekvensen för kommunerna är något lägre än för verksamheterna inom VG-regionen, 48 mot 51 procent. Men även bland kommunerna finner man stora skillnader i svarsfrekvens. En kommun (Lidköping) har 100-procentig svarsfrekvens, medan några kommuner ligger så lågt som 16 procent. Även bland Göteborgs stadsdelsnämnder föreligger stora variationer; någon stadsdel (Askim) har hundraprocentig svarsfrekvens medan en annan rapporterar noll procent. Inom de olika hälso- och sjukvårdsdistrikten finner man liknande variationer. Från 40 procent för SKAS till 75 procent för SIMBA. Om man slår samman kommuner och hälsooch sjukvårdsenheter till de sex distrikten (ordförandegrupperna) så föreligger även där vissa variationer. Från 44 procent för SÄS som har lägst, till 60 procent för SIMBA som har högst svarsfrekvens. En liten osäkerhet föreligger här p g a att det var omöjligt att härleda ursprunget för tre i övrigt korrekt besvarade enkäter. Tabell 1. Förteckning över utsända och inkomna enkäter fördelade på distrikt m.m. UTSÄNDA ENKÄTER INKOMNA ENKÄTER PROCENT DISTRIKT KOMMUN REGION SUMMA KOMMUN REGION SUMMA KOMMUN REGION SUMMA Göteborg SO Simba SÄS SKAS Fyrbodal Okänt distrikt 3 3 TOTALT

9 Det är viktigt att beakta variationer i svarsfrekvens när sammanställningarna av enkätens resultat tolkas. Som kommer att framgå längre fram tycks det finnas ett samband mellan å ena sidan graden av involvering i utformningen och implementeringen av riktlinjerna och å andra sidan enkätens svarsfrekvens. Det är också viktigt att påminna om att den statistiska signifikansen blir lägre vid en mindre population. Det totala antalet respondenter vid SIMBA och Sjukvårdsdistrikt var 40 respektive 49, vilket kan jämföras med Fyrbodals 165 eller Göteborgs 158. n 9

10 4. Resultatredovisning Resultatredovisningen följer utvärderingsmodellen, och avviker därför delvis från enkätens struktur. Resultatet redovisas i följande teman: (i) informations- och kunskapsförmedling (veta), (ii) relevans och ändamålsenlighet (vilja), (iii) kompetensutveckling, resurstilldelning och strukturbyggande inkl samverkan ( kunna ), samt (iv) resultat och effekter så här långt. Dessutom finns ett särskilt femte tema som rör uppfattningar om implementeringsarbetets organisation och förutsättningar. 4.1 Informations- och kunskapsförmedling ( veta ) Enkätens inledande frågor berör respondenternas egen kännedom om riktlinjerna och deras uppfattningar om huruvida riktlinjerna är kända på deras arbetsplatser 1. Som framgår av tabell 2 så känner 90 procent till Västbus delvis, ganska väl eller mycket väl. Om man jämför de sex distrikten sinsemellan så finner man högst andel inte alls kända inom sjukvårdsområde sju med 14 procent. Bland de övriga distrikten är spridningen liten: från 8 inom SIMBA till 11 i Göteborg. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man större spridning. Störst andel inte alls kända finns inom BVC (54 procent), vuxenpsykiatrin (30 procent), ungdomsmottagningarna (26 procent), förskolan (22 procent), grundskolan (7 procent), och elevhälsovården (8 procent). Vid övriga enheter finns det bara någon enstaka inom denna kategori. Tabell 2. Är riktlinjerna kända av dig, respektive kända på din arbetsplats? AV DIG SJÄLV? PÅ ARBETSPLATSEN? (Procent) (Procent) Mycket väl kända Ganska väl kända Delvis kända Inte alls kända Vet inte Totalt Respondenterna har något lägre förväntningar på sina arbetskamrater (många av respondenterna är ju själva chefer eller arbetsledare). 73 procent anser att riktlinjerna är delvis, ganska väl eller mycket väl. Om 1 1.Hur väl känner du till Västbus och dess innehåll?; 2. Är riktlinjerna för Västbus välkända på din arbetsplats?; 3. Har ansvarig chef informerat personalen vid din arbetsplats om Västbus och dess innebörd? 10

11 man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man lägst andel inte alls kända inom Sjuhärad (14 procent), följt av Göteborg (16), Skaraborg (20) Fyrbodal (22) och Sjukvårdsområde sju (24). Högst andel inom denna kategori finns inom SIMBA (33). Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man större spridning. Inom förskolan anser 78 procent att riktlinjerna inte är alls kända på deras arbetsplatser. Motsvarande siffror för vuxenpsykiatrin är 53 procent och för barnavårdscentralerna 50 procent. Sedan följer ungdomsmottagningarna på 32 procent, grundskolan på 29 procent, handikappomsorgen på 26 procent och elevhälsovården på 19 procent. Inom IFO, BUP, barnmedicin och habiliteringen rapporterar inte någon respondent att riktlinjerna inte är kända på deras arbetsplatser. Närmare sextio procent av respondenterna rapporterar att ansvarig chef har informerat sin personal om riktlinjerna (tabell 3). Det är dock en tredjedel som ännu inte givit denna information. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man störst andel där informationsförmedling genomförts inom sjukvårdsområde sju (67 procent) följt av Göteborg (63 procent), Skaraborg (60 procent). Inom samtliga distrikt finns det fler som anser att cheferna har informerat än dem som anser att så inte skett ännu. Tabell 3. Information om riktlinjerna av ansvarig chef. PROCENT Ja...58 Nej...34 Vet inte...8 Totalt Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man stora skillnader. 100 procent av respondenterna från habiliteringen rapporterar att cheferna har informerat personalen (det kan vara viktigt att påpeka dessa respondenter själva är chefer). Bland respondenterna från BUP rapporterar 91 procent och från IFO 90 procent att ansvarig chef informerat personalen om Västbus och dess innehåll. Sedan följer en grupp där cirka häften rapporterar att information givits barnmedicin 50 procent, ungdomsmottagningar 42 procent och handikappomsorg med 39 procent. Inom gruppen där mindre än en tredjedel rapporterar om att information givits följer grundskolan 31 procent, förskolan 22 procent, vuxenpsykiatrin 20 procent och barnavårdscentralerna på 13 procent. Det är svårt för en utomstående att värdera innebörden av resultaten från denna del av enkäten som avsåg att spegla implementeringsfaktorn veta. Att 10 procent 11 av respondenterna rapporterar att de inte alls känner till Västbus och dess innehåll är kanske något högre än förväntat, men att 34 procent av respondenterna (som dessutom i de flesta fall själva är chefer) rapporterar att ansvariga chefer så sent som mer än två år efter riktlinjerna infördes ännu inte hade informerat personalen om dess existens och innebörd är något anmärkningsvärt. Dessutom är ytterligare 8 procent är osäkra på om så har skett. Här finns sannolikt dessutom ett stort mörkertal med tanke på den låga svarsfrekvensen från t ex grundskolan, förskolan och barnavårdscentralerna. Det förefaller således finnas behov av fortsatt informationsförmedling om riktlinjernas existens och innebörd. Denna informationsförmedling bör särskilt inriktas till andra verksamheter än IFO och BUP eftersom riktlinjerna är väl kända där.

12 4.2 Riktlinjernas relevans och ändamålsenlighet ( vilja ) Den andra delen av resultatredovisningen syftar till att redovisa vilket stöd det finns för riktlinjerna och om det förväntas föreligga några motivationsproblem att tillämpa dem när de väl har blivit kända. Ett antal frågor i enkäten avsåg att spegla huruvida riktlinjerna uppfattas som relevanta och ändamålsenliga i sin helhet, och andra med avseende på vissa delkomponenter (t ex uppdelning i olika specialistnivåer och rörande ansvarsfördelning), och om de är så tydliga att de har inverkan på konkreta ärenden. Dessutom om huruvida personalen är motiverad att följa riktlinjerna 2. Enkätsvaren visar att en mycket stor majoritet av dem som har en uppfattning anser att riktlinjerna är relevanta och ändamålsenliga. Under 5 procent rapporterar en kritisk hållning. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att de mest positiva finns i Göteborg, SIMBA och sjukvårdsområde sju, medan de skeptiska har en viss överrepresentation i Sjuhärad och Skaraborg. Underlaget baseras på dock på ganska få personer, så det är troligt att mönstret inte är signifikant. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna så finner man nästan samtliga av de kritiska inom IFO. De mest positiva är överrepresenterade inom BUP, habiliteringen, förskolan och handikappomsorgen. Svaren på frågan om motivation följer i hög grad frågan om relevans och ändamålsenlighet. Endast 2 procent rapporterar att personalen inte känner sig motiverad att arbeta enligt riktlinjerna. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man samma mönster som för frågan om riktlinjernas relevans och ändamålsenlighet. Även vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man ett liknande mönster. 2 -+(24. Är riktlinjerna enligt Din uppfattning relevanta och ändamålsenliga, och innebär väsentligt bättre förutsätt-ningar för samhällets insatser för barn och unga som far illa?; 11. Är uppdelningen i basnivå och specialistnivå inom Västbus relevant och ändamålsenlig för att myndigheterna ska kunna hjälpa barn och unga som far illa? 35. Vad anser du om ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter för insatser för barn och unga som far illa?) Tabell 4. Uppfattningar om riktlinjernas relevans och personalens motivation att arbeta enligt Västbus. RELEVANS MOTIVATION PROCENT PROCENT Ja i hög grad Ja i viss grad Nej, knappast alls Vet ej Totalt Två frågor i enkäten tar upp uppfattningar om vissa utvalda komponenter i riktlinjerna, nämligen uppdelningen i bas- och specialistnivå respektive myndigheternas ansvarsområden. Tabell 5. Uppfattningar om uppdelningen i basnivå och specialistnivå inom Västbus % Ja i mycket hög grad relevant och ändamålsenlig Ja i viss grad relevant och ändamålsenlig Nej, i ganska låg grad relevant och ändamålsenlig... 4 Nej, i mycket låg grad relevant och ändamålsenlig... 1 Vet ej Totalt Även här följer mönstret de tidigare frågorna. Mindre än 5 procent av respondenterna kritiserar uppdelningen i bas- och specialistnivå, men här är en större grupp osäkra. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man något större andel kritiska inom Sjuhärad och Fyrbodal. Om man jämför de 12

13 berörda verksamheterna så är det dock svårt att urskilja någon särskilt kritisk grupp. Betydligt mer kritik framkommer kring frågan om ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter. Som framgår i tabell 6 så anser närmare hälften att den är ganska eller mycket otydlig vilket skapar problem. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man störst övervikt bland de kritiska (ganska eller mycket otydlig ansvarsfördelning) inom Skaraborg (26 fler otydlig än tydlig) Sjuhärad (25 procent). Därefter följer Sjukvårdsområde sju, Fyrbodal och Göteborg. SIMBA är det enda distrikt med fler som anser att ansvarsfördelningen är tydlig än att den är otydlig. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man minst kritik från BUP och vuxenpsykiatrin. Tabell 6. Uppfattningar om ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter för insatser för barn och unga som far illa. % Den är mycket tydlig och skapar inga problem... 0,3 Den är ganska tydlig och skapar ganska få problem Den är ganska otydlig och skapar därför en del problem.. 36 Den är mycket otydlig och skapar därför många problem.12 Vet ej Totalt En intressant fråga är om riktlinjerna är så konkreta att man kan se att dess tillämpning gör tydlig skillnad för de barn och ungdomar som behöver vård och behandling. Två frågor i enkäten knöt an till denna frågeställning, nämligen fråga 26 och fråga Tabell 7. Kännedom om fall där riktlinjerna faktiskt medfört resp skulle kunna ha medfört att barn/ungdomar fick en bättre vård och behandling än vad de annars skulle ha fått. FAKTISKA POTENTIELLA EFFEKTER % EFFEKTER % Ja i flera fall Ja i något eller några fall Nej, ännu inte Vet ej Totalt Respondenternas svar bör tolkas något försiktigt eftersom riktlinjerna bevisligen inte fått fullt genomslag, men det faktum att över 30 procent rapporterar att de känner till fall där tillämpningen av riktlinjerna faktiskt medverkat till att barn/ungdomar fick en bättre vård och behandling än vad de annars sannolikt skulle ha fått, tyder på en ganska stor tilltro till riktlinjerna. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att fördelningarna ganska väl följer totalsiffrorna. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man att BUP-respondenterna har störst andel bland dem som känner till fall där riktlinjerna haft positiva effekter är störst bland BUP-anställda. Från vuxenpsykiatrin, barnavårdcentralerna, förskolorna och ungdomsmottagningarna rapporteras höga andelar vet inte, vilket inte är så förvånande med tanke på att de ännu inte känner sig särskilt berörda av riktlinjerna. Det ställdes även en fråga om huruvida man även känner till fall/exempel från den egna arbetsplats/ansvarsområde från de senaste åren där tillämpning av Västbus med stor sannolikhet skulle ha medfört att barn/ ungdomar hade fått en bättre vård och behandling än vad de faktiskt fick. Frågan är givetvis hypotetisk, men eftersom 45 procent anser att de känner till sådana fall, så indikerar den ändå på att det finns en stor tilltro till och entusiasm för riktlinjerna. 3 Fråga 26: Känner du till fall/exempel från din arbetsplats/ansvarsområde från de senaste åren där tillämpningen av Västbus faktiskt medverkat till att barn/ungdomar fick en bättre vård och behandling än vad de annars sannolikt skulle ha fått? och fråga 27: Känner du till fall/exempel från din arbetsplats/ansvarsområde från de senaste åren där tillämpning av Västbus med stor sannolikhet skulle ha medfört att barn/ungdomar fått en bättre vård och behandling än vad de faktiskt fick? 13

14 Om man jämför de sex distrikten inom regionen så finner man inga större avvikelser från totalsiffrorna. Vid en jämförelse mellan verksamheterna finner man att det är från främst BUP, IFO och elevhälsovården som flest rapporterar att riktlinjerna sannolikt skulle ha medfört att barn/ungdomar fått en bättre vård och behandling än vad de faktiskt fick. Detta förefaller logiskt eftersom många inom dessa verksamheter kommer i kontakt med ärenden med barn och ungdomar som det gått illa för. I syfte att undersöka hur respondenterna ser på samhällets insatser för att hjälpa barn och unga som far illa, ställdes även en fråga om vilka insatser som anses vara mest angelägna 4. Som framgår av tabell 8 så anser respondenterna att förbättrad samverkan i sig själv är den viktigaste åtgärden som offentliga myndigheter kan vidta för att hjälpa barn och unga som far illa (höga poängtal står för hög prioritering). Därefter följer åtgärder på basnivån, där förbättrade kunskaper prioriteras högre än t.ex. ökade personella resurser. Man kan notera att respondenternas uppfattningar i frågan ligger väl i linje med riktlinjernas innebörd. Jag har ännu inte gjort någon analys med syfte att identifiera skillnader mellan distrikten eller verksamheterna för denna fråga. Tabell 8. Uppfattningar om viktigaste åtgärder från offentliga myndigheter för att hjälpa barn och unga som far illa. POÄNG Förbättrad samverkan mellan berörda verksamheter Förbättrade kunskaper på basnivån Ökade personella resurser på basnivån Ökade personella resurser på specialistnivån Förbättrade kunskaper på specialistnivån Den andra delen av resultatredovisningen har alltså syftat till att beskriva vilket stöd som finns för riktlinjerna, och om det förväntas föreligga några motivationsproblem att tillämpa dem när de väl har blivit kända inom verksamheterna. Svaren indikerar att riktlinjerna har ett starkt stöd bland berörda verksamheter, och att de sannolikt kommer få ännu större stöd när de blivit ännu mer kända. Det enda område inom vilket man kan skönja vissa problem gäller synen på ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter Vilka åtgärder från offentliga myndigheter är enligt din uppfattning de viktigaste för att hjälpa barn och unga som far illa? Gradera nedanstående alternativ i en rangordning från 1-5 (där 1 är mest angeläget och 5 minst angeläget). Det är också möjligt att föreslå och rangordna egna alternativ. 14

15 4.3 Kompetens, resurstilldelning och organisationsstruktur ( kunna ) Det tredje avsnittet i resultatredovisningen avser organisationernas och personalens förutsättningar att kunna arbeta enligt riktlinjerna. Avsnittet innehåller tre underavdelningar där den första rör kunskap och kompetens, den andra gäller resurser och strukturella faktorer, och den tredje gäller samverkan bland berörda verksamheter. Kompetenshöjande åtgärder Två frågor gällde förekomst av och synpunkter på utbildning och kompetensutveckling om Västbus 5. Som framgår av tabell 9 så rapporterar cirka 27 procent att samtliga eller några berörda vid deras arbetsplatser genomgått utbildning i Västbus. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att Göteborg och Skaraborg rapporterar högst siffror både vad gäller samtliga berörda (18,5 respektive 14,5 procent) och några berörda (23,5 respektive 25 procent). Göteborg och Skaraborg rapporterar även lägst siffror för nej, inte ännu (53 resp 54 procent). SIMBA är det distrikt som rapporterar lägst siffror för samtliga berörda (0 procent) och några berörda (4 procent) och högst siffror för inte ännu (91 procent). Därefter följer Sjukvårdsområde sju där 86 procent rapporterar inte ännu, och sedan följer Sjuhärad (74 procent) och slutligen Fyrbodal (71 procent). Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man att BUP, barnmedicin och IFO har högst andel utbildning till samtliga berörda eller utbildning till några berörda (51, 50 resp 37 procent). Därefter följer elevhälsovården (35 procent), handikappomsorgen (30 procent), ungdomsmottagningar (26 procent), habiliteringen (20 procent) och skolan (14 procent). Både förskolan och vuxenpsykiatrin rapporterar att 0 procent har genomgått utbildning i Västbus. 5 4 a. Har utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts till berörd personal vid din arbetsplats? Och 4 b. Om utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts, anser du att den varit tillräcklig för att förstå innebörden i riktlinjerna? Tabell 9. Genomförd utbildning eller kompetensutveckling om Västbus för berörd personal. PROCENT Ja till samtliga berörda Ja till några berörda Nej, inte ännu Vet ej... 7 Totalt Som framgår av tabell 10 så förefaller respondenterna ha en ganska positiv bild av de utbildningar och kompetensutvecklingsaktiviteter som genomförts. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man inga tydliga skillnader. Däremot förefaller det som om representanter för handikappomsorgen, skolan och barnmedicin är mindre nöjda än representanter för BUP och IFO. Kanske har de utbildningar som hittills getts haft fokus på problem på specialistnivån och i mindre grad på basnivån. Tabell 10. Uppfattningar om huruvida utbildning och kompetensutvecklingen varit tillräcklig. PROCENT Ja i stort sett...23 Ja delvis,...30 Nej inte alls...14 Vet ej...33 Totalt

16 Resursbehov Fem frågor i enkäten gällde resurstilldelning och resursbehov 6. Enkätsvaren som redovisas i tabell 11 pekar tämligen entydigt på att de enheter som ska arbeta enligt Västbus riktlinjer inte har fått något externt resurstillskott. Det är vidare en ganska liten andel (9 procent) som rapporterar att de själva har avsatt särskilda resurser för att kunna arbeta enligt Västbus. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man inga tydliga skillnader, men om man jämför mellan de berörda verksamheterna så finner man att det är främst inom BUP och barnmedicin som man rapporterar att man själva har avsatt särskilda resurser. Det finns dock fler som anser att arbetet enligt Västbus kräver mer resurser än vad som hittills tilldelats (32 procent), men den största kategorin är dem som inte vet de är 43 procent. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att den största kategorin i samtliga distrikt utom ett (Fyrbodal) är de som inte vet. Vad gäller ja- och nejröster finns en övervikt för ja i alla distrikt utom ett även här Fyrbodal. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man betydligt större skillnader än mellan distrikten. Det är främst inom grundskolan, förskolan, elevhälsovården, BUP och barnmedicin som det finns många som anser att Västbus kräver mer resurser än vad som hittills tilldelats. Inom IFO, socialtjänstens handikappomsorg och habiliteringen finns det en ganska stor övervikt för uppfattningen att Västbus inte kräver mer resurser. Kategorin vet inte är minst inom de två verksamheter som hittills berörts mest av riktlinjerna, nämligen IFO och BUP. När respondenterna i en följdfråga ombeds att peka ut vilken typ av resurser som krävs, så anser en tredjedel (95 stycken) att det främst handlar om personaltid. Nästan lika många och ofta samma respondenter 89 anser att det är främst utbildning som krävs. Om man jämför de sex distrikten så finner man att kraven på personaltid är högst bland respondenter från Göteborg och Skaraborg, och främst från IFO och BUP. Kraven på utbildning förefaller också högst bland respondenter från Göteborg och Skaraborg, 6 4 a. Har utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts till berörd personal vid din arbetsplats? Och 4 b. Om utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts, anser du att den varit tillräcklig för att förstå innebörden i riktlinjerna? och om man jämför olika verksamheter så är det främst inom IFO, BUP och grundskolan som pekar på behovet av mer utbildning inom Västbus. Tabell 11. Resurstilldelning och resursbehov för att kunna arbeta enligt Västbus. EXTERNT EGEN KVARVARANDE TILLSKOTT AVSÄTTNING RESURSBRIST Ja Nej Vet ej Totalt Som framgår av tabell 12 så anser strax under 40 procent anser att man har tillräckliga resurser för att kunna arbeta i enlighet med Västbus. Drygt 26 procent anser att man inte har tillräckliga resurser, men av denna andel är det bara 4 procent som anser att de inte alls har tillräckliga resurser. Den återstående tredjedelen har ingen bestämd uppfattning i denna fråga. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man ingen större spridning. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man ganska många som är bekymrade för sina resurser inom skolan, förskolan, ungdomsmottagningarna, BVC och barnmedicin, samtliga representanter för verksamheter som hitintills inte berörts särskilt mycket av implementeringsarbetet. 16

17 Tabell 12.Uppfattningar om man har tillräckliga resurser för att kunna arbeta enligt Västbus % Ja, i mycket hög grad...4 Ja, i ganska hög grad...35 Nej, knappast...22 Nej, inte alls...4 Vet ej...34 Totalt Organisationsstruktur och verksamhetsprocesser Ett villkor för att kunna arbeta enligt Västbus riktlinjer är att det finns en organisationsstruktur som främjar och stödjer detta arbete. Fyra frågor knöt därför an till detta område (12. I hur hög grad främjar organisationsstrukturen på er enhet arbete med barn och unga som far illa?; 13. I hur hög grad främjar organisationsstrukturen inom er kommun/sjukhus/ förvaltning ert arbete med barn och unga som far illa?. Har ni ändrat på den egna enhetens organisationsstruktur eller på verksamhetsrutinerna vid er enhet som följd av Västbus? 9b. Gäller endast för individ- och familjeomsorgen: Har ni ändrat på era rutiner för upphandling av vård och behandling utanför hemmet som följd av Västbus?). Som framgår av tabell 13 så anser respondenterna i allmänhet att den egna enhetens organisationsstruktur främjar arbete med barn och unga som far illa. De har också en ganska positiv bild av organisationsstrukturens främjande effekt inom sina kommuner eller sjukhus. Det finns inget distrikt eller verksamhetsområde som utmärker sig i dessa både avseenden. Tabell 13. Uppfattningar om huruvida organisationsstrukturen främjar arbete med barn och unga som far illa. KOMMUN/ EGEN ORG. FÖRV.ORG. FRÄMJAR FRÄMJAR I mycket hög grad I ganska hög grad I ganska låg grad I mycket låg grad/inte alls Vet ej Totalt Som framgår av tabell 14 så rapporterar drygt 20 procent rapporterar att de ändrat på organisationsstrukturen eller på verksamhetsrutinerna som följd av Västbus. Samtliga distrikt utom SIMBA och Sjukvårdsområde 7 ligger nära genomsnittet, medan dessa båda ligger på runt fem procent. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man de högsta siffrorna avseende i hög grad eller i viss grad för BUP (33 procent) och IFO (24 procent). Siffrorna bör troligtvis tolkas som att det är inom BUP och IFO som 17 man mest påtagligt förändrat verksamhetsrutinerna som följd av Västbus. Tabell 14. Har organisationsstrukturen förändrats som följd av Västbus? % Ja i hög grad...1 Ja i viss grad...22 Nej, inte alls...67 Vet ej...10 Totalt Det ställdes också en följdfråga som riktades enbart till individ- och familjeomsorgen. Den gällde om man ändrat på rutinerna för upphandling av vård och behandling utanför hemmet som följd av Västbus. Frågan motiverades av att riktlinjerna innebär en tydligare ansvarsfördelning där t.ex. BUP förväntas sköta den barnpsykiatriska vården även för barn som vårdas utanför det egna hemmet, och ibland även långt från hemkommunen. 15 procent rapporterade att de i viss eller hög grad ändrat på sina upphandlingsrutiner, men drygt 55 procent rapporterade att de inte alls ändrat på dessa rutiner. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att flest ändrat sina rutiner i Göteborg, Sjuhärad och Fyrbodal. Det är här viktigt att påpeka att det rör sig om ganska få enkätsvar. Om man kort ska sammanfatta resursfrågan så finner man att

18 resurser inte tycks vara något oöverkomligt problem i de flesta fall. Samverkan och samverkansorgan Ett av de mest centrala inslagen i Västbus är kravet på att få till stånd ökad och bättre samverkan mellan berörda verksamheter och organisationer. Ett flertal frågor tog specifikt upp olika samverkansaspekter 7. Som framgår av tabell 15 så rapporterar strax under 50 procent att det har etablerats samverkansorgan inom deras kommuner eller förvaltningar. Om man jämför de sex distrikten så finner man högst procenttal från Göteborg (65 procent) och lägst från Sjukvårdsområde sju (30 procent), de övriga distrikten ligger tätt inom intervallet 44 procent till 46 procent. Högst andel som inte vet finns inom sjukvårdsområde sju (50 procent), tätt följd av SIMBA (48 procent). Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man mycket stora skillnader. 90 procent av respondenterna från barnmedicin rapporterar att samverkansorgan eller samverkansstrukturer har etablerats. Därefter följer BUP med 76 procent, som i sin tur följs av IFO 59 procent och handikappomsorgen på 58 procent. Bland företrädare för BVC respektive förskolan rapporterar bara 9 procent respektive 22 procent att sådana organ och strukturer har etablerats. Siffrorna ger sannolikt en bra bild av i vilken grad de olika verksamheterna har blivit involverade i arbetet med att etablera samverkansorgan. Tabell 15. Etablering av samverkansorgan/samverkansstrukturer i kommuner/förvaltningar. % Ja, särskilda samverkansorgan har etablerats Nej, särskilda samverkansorgan har ännu inte etablerats Vet ej/ej svar Totalt Förutsättningar för samverkan Från tidigare forskning vet vi att det kan vara svårt att få till stånd väl fungerande samverkan. Frågan om förutsättningar för samverkan togs därför upp i ett flertal enkätfrågor, som i sin tur byggde på vilka samverkanshinder som kommit fram i tidigare forskning (skillnader i berörda myndigheters upptagningsområden, problematiska lokalmässiga förutsättningar, olika lagstiftning och regelverk, bristande kunskap om samverkanspartnernas verksamhet, bristande erfarenhet av myndighetssamverkan, olika professioner, makt- och statusskillnader och psykosociala faktorer). Som framgår av tabell 16 (som redovisar andelen som rapporterat ganska eller mycket försvårande faktorer), så anser de flesta att bristande kunskap om samverkanspartnerns verksamhet är den faktor som innebär det största samverkanshindret. Därefter följer bristande erfarenhet av samverkan, olika professioner och olika lagar och regelverk i ganska tät följd. Jag har ännu inte gjort någon analys med syfte att identifiera skillnader mellan distrikten eller verksamheterna för denna fråga. 7 4 a. Har utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts till berörd personal vid din arbetsplats? Och 4 b. Om utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts, anser du att den varit tillräcklig för att förstå innebörden i riktlinjerna? 18

19 Tabell 16. Faktorer som underlättar respektive försvårar samverkan mellan olika verksamheter. % GANSKA ELLER MYCKET SVÅRT Bristande kunskap om samverkanspartnernas verksamhet Bristande erfarenhet av samverkan Olika professioner (kunskapstradition och etik) Olika lagstiftning o regelverk Makt- och statusskillnader Psykosociala faktorer (samarbetsklimat och personkemi) Olika upptagningsområden Geografiska avstånd mellan lokaler En fråga i enkäten gällde synen på de olika samverkanspartnerna. Respondenterna ombads att bedöma huruvida i Västbus inblandade verksamheter uppfattades som smidiga respektive besvärliga att samverka med 8. Resultatet från frågan presenteras i tabell 17 i form av ett s k balansmått, vilket räknas fram som skillnaden mellan positiva (1 och 2) och negativa (4 och 5) bedömningar, och där mittkategorin (3) ges neutralt värde (dvs 0). Tabell 17 visar att skolhälsovården är den enhet som anses vara smidigast att samverka med. Därefter följer förskolan, barnhälsovården, grundskolan och ungdomsmottagningarna i ganska tät följd. Resultaten bör tolkas försiktigt, och jag har därför också redovisat andelen vet ej för att markera att många faktiskt inte har så mycket erfarenheter av samverkan med vissa verksamheter (vilket i sig är en intressant observation med tanke på riktlinjerna i fråga). Jag har ännu inte gjort någon analys med syfte att identifiera skillnader mellan distrikten eller verksamheterna för denna fråga. Tabell 17. Uppfattningar om förutsättningar att samverka med inblandade verksamheter. Balans- % MÅTT vet ej Skolhälsovården Förskolan Barnhälsovården Grundskolan Ungdomsmottagningarna Individ- och familjeomsorgen Barn- och ungdomsmedicin Socialtjänstens handikappomsorg Barnhabiliteringen Barnneuropsykiatrin Barn- och ungdomspsykiatrin Vuxenpsykiatrin När det gäller samverkan så visar enkätsvaren på att samverkansstrukturer än så länge har etablerats i blygsam omfattning. Hinder finns, men enkätresultatet ger ändå en ganska positiv bild av att samverkansproblemen kan bemästras med t.ex. utbildning och att aktörerna får igång samverkan och därmed också tillgodogör sig konkreta erfarenheter av samverkan. Det är ju dessa båda faktorer som flest ser som potentiella hinder. När det gäller synen på olika samverkanspartners, så är det nog mer en fråga om attityd än en fråga om konkreta erfarenheter. För att kunna förändra sådana attityder är det sannolikt viktigt med både kunskap och konkreta erfarenheter av samverkan. 8 4 a. Har utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts till berörd personal vid din arbetsplats? Och 4 b. Om utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts, anser du att den varit tillräcklig för att förstå innebörden i riktlinjerna? 19

20 4.4 Resultat av Västbus så här långt Det mest konkreta utfallet av samverkan enligt Västbus, sett ur ett barn- och ungdomsperspektiv, är genomförda nätverksmöten och upprättade vårdplaner. I utvärderingen är det centralt att granska i vilken utsträckning sådana nätverksmöten och vårdplaner genomförts respektive upprättats. Fem frågor i enkäten avsåg nätverksmöten och vårdplaner 9. Nätverksmöten I enkäten tillfrågades respondenterna hur många nätverksmöten enligt Västbus riktlinjer som personal vid deras enheter hade deltagit i under De tillfrågades också om hur många nätverksmöten enligt annan samverkansmodell personal vid den egna enheten hade deltagit i under Enkätmaterialets karaktär med förhållandevis få avgivna svar gör det svårt att göra några säkra statistiska analyser, men det kan vara på sin plats att göra några allmänna betraktelser. Av de 186 personer som besvarat frågan uppger 111 stycken (60 procent) 0 nätverksmöten under personer (35 procent) uppger siffror i intervallet 1-9, nio respondenter rapporterar siffror mellan 10 och 100, och en respondent uppger att personal vid den egna enheten deltagit i ca 150 möten under De som angav antalet ett eller flera nätverksmöten tillhör i de flesta fall IFO och BUP, men när det gäller distriktstillhörighet är de ganska jämnt fördelade över VG-regionen. Av de 138 som besvarat frågan om nätverksmöten enligt annan samverkansmodell rapporterar 44 respondenter 0 nätverksmöten, 53 respondenter mellan 1 och 9 möten, 37 respondenter rapporterade siffror mellan 10 och 100, och slutligen fyra respondenter att man medverkat i fler än 100 nätverksmöten. Det högsta antalet rapporterade nätverksmöten enligt annan samverkansmodell är cirka 200. De som rapporterar om nätverksmöten enligt annan modell är väl spridda över de olika verksamhetsområdena och de är också ganska jämnt fördelade över regionens sex distrikt. Det verkar rimligt att dra slutsatsen att den nya modellen för nätverksmöten enligt Västbus används i viss utsträckning, men att den inte tagit över ännu. Tabell 18. Tillämpning av nätverk smöten enligt Västbus. % I alla ärenden...1 I de flesta ärenden...4 I ca hälften av alla ärenden...2 I vissa ärenden...25 I inga ärenden alls...19 Vet ej...49 Totalt Respondenterna blev i fråga tillfrågade om i hur hög grad nätverksmöten tillämpas i förhållande till tidigare samverkansmodell, och fick då ta ställning till fasta svarsalternativ. Syftet med frågan är att den ska vara en komplettering till frågorna 30 och 31. Som framgår i tabell 18 så har nästan 50 procent rapporterat att de inte vet i hur hög utsträckning nätverksmöten enligt Västbus tillämpats under Ytterligare 20 procent rapporterar att det inte alls har tillämpats än så länge. Nästan 25 procent rapporterar att Hur många nätverksmöten (enligt Västbus riktlinjer, punkt 5) har personal vid er enhet deltagit i under 2006?; 31. Hur många nätverksmöten enligt annan samverkansmodell har personal vid er enhet deltagit i under 2006?; 32. I hur hög utsträckning tillämpades nätverksmöten enligt Västbus i förhållande till tidigare samverkans-/ nätverksmodeller under 2006?; 33. Hur många gemensamma vårdplaner enligt Västbus (p5 s5-7) har personal vid er enhet varit med och utformat under 2006? 34. Hur många gemensamma handlingsplaner/vårdplaner enligt annan modell har personal vid er enhet varit med om att utforma under 2006?. 10 Fråga 32. I hur hög utsträckning tillämpades nätverksmöten enligt Västbus i förhållande till tidigare samverkans-/nätverksmodeller under 2006? 20

21 nätverksmöten enligt Västbus tillämpats i vissa ärenden och återstående sju procent rapporterar att det används i hälften av alla ärenden eller mer. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man höganvändarna ganska jämnt fördelade i de sex distrikten. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man nästan samtliga bland IFO- och BUP-respondenterna. Gemensamma vårdplaner I enkäten tillfrågades respondenterna om hur många vårdplaner enligt Västbus riktlinjer (punkt 5) som personal vid deras enheter hade varit med och utformat under De tillfrågades också om hur många handlingsplaner/vårdplaner enligt annan modell som hade upprättats under Av de 176 respondenter som svarat på frågan, rapporterade 144 stycken (82 procent) att de inte utformat några sådana vårdplaner alls. De övriga 32 (8 procent) rapporterade siffror mellan 1 och 20 gemensamma vårdplaner. De 32 respondenter som rapporterade att de hade upprättat vårdplaner enligt Västbus fördelar sig över samtliga distrikt, men med högst siffra för Skaraborg. Materialets karaktär med förhållandevis få avgivna svar gör det även här, liksom för frågan om nätverksmötena, svårt att göra några säkra statistiska analyser. På frågan om hur många handlingsplaner eller vårdplaner enligt annan modell som man själv eller annan personal vid sin enhet varit med och utformat rapporterades siffror i ungefär samma storleksordning. Av de 133 respondenter som svarat på frågan, rapporterar 75 (56 procent) att de inte utformat några sådana vårdplaner alls. De övriga 58 (44 procent) rapporterade siffror mellan 1 och 300 upprättade vårdplaner. De som rapporterade att de hade upprättat vårdplaner enligt Västbus fördelar sig över samtliga distrikt, men även här finns flest respondenter från Skaraborg, följt av Fyrbodal och Göteborg. Man kan konstatera att än så länge utformas fler vårdplaner enligt tidigare modeller än enligt den modell som föreskrivs i Västbus riktlinjer. Ekonomiska tvister Ett av syftena med Västbus är, som nämnts tidigare, att förtydliga ansvaret mellan olika verksamheter och olika specialistnivåer. Det har t.ex. förekommit att det rått oklarheter mellan socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ekonomiska ansvarsfördelning. Därför ställdes också frågan om ekonomiska tvistefrågor rörande kostnads ansvar har uppkommit. 11 Tabell 19. Förekomst av ekonomiska tvistefrågor rörande kostnadsansvar. % Nej, inte i något fall...16 I några fall (en liten andel av ärendena)...33 I en stor andel av ärendena...11 Vet ej...40 Totalt Som framgår av tabell 19 rapporterade drygt 11 procent av respondenterna ekonomiska tvistefrågor i en stor andel av ärendena som rör barn som far illa. Här finns en viss spridning mellan de sex distrikten. Högst procentsats rapporteras från Skaraborg med 20 procent, medan SIMBA har lägst andel med sina 4 procent. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man, vilket är väntat, att det i princip bara är representanter för IFO och BUP som rapporterar om ekonomiska tvistefrågor. Bland de övriga dominerar svaret vet ej. 11 Fråga 36. Har ekonomiska tvistefrågor uppkommit rörande kostnadsansvar för vård och behandling av barn som far illa? 21

22 4.5 Implementeringsarbetets organisation och förutsättningar Det femte temat implementeringsarbetets organisation och förutsättningar rör respondenternas uppfattning om implementeringsarbetets intensitet, dvs om vem eller vilka som driver på införandet, vilken prioritet utvecklingsarbetet har, samt förekomsten av konkurrerande förändringsarbeten 12. Frågorna motiveras av att detta varit viktiga faktorer i tidigare implementeringsstudier (t.ex. Johansson, 2004). Tabell 20. Uppfattningar om vem/vilka som driver på implementeringsarbetet. ANTAL SVAR Chefer Kollegor...79 Politiker...31 Föräldrar...5 Intresseorganisationer...3 De flesta respondenterna anser att det är främst cheferna, och i andra hand kollegorna som driver på införandet av Västbus. Endast 31 respondenter anser att politikerna är den grupp som främst driver på införandet. Att respondenternas lade så liten tonvikt vid att det finns ett politiskt tryck bakom införandet måste betraktas som problematiskt och som en risk för att införandet fördröjs. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man inget särskilt tydligt mönster. Om man specialstuderar t ex vilken syn man har på politikerna som pådrivare fördelar sig dessa ganska jämnt mellan distrikten, möjligen med viss övervikt på Göteborg. Dessutom ställdes frågan om i vilken grad ledningen prioriterar införandet av Västbus i förhållande till andra utvecklingsoch förändringsarbeten. Som framgår av tabell 21 så är det fler som anser att frågan har hög eller ganska hög prioritet om man jämför med de som anser att frågan har låg prioritet. Om man jämför de sex distrikten inom regionen så finner man ganska små skillnader där inget distrikt utmärker sig. Det enda distrikt som har en övervikt för de två nej-alternativen är Fyrbodal. Vid en jäm- 12 Fråga 28. Finns det några särskilda aktörer inom din kommun som driver på införandet av Västbus? Vilka? 29. Anser du att ledningen för din kommun/förvaltning ger tillräcklig prioritet och driver på införandet av Västbus med tillräckligt högt tempo? 23. Pågår det inom din verksamhet andra utvecklingsarbeten som konkurrerar med eller på annat sätt stjäl uppmärksamhet och resurser från arbetet med Västbus? förelse mellan de berörda verksamheterna finns ett tydligare mönster. Inom BUP, IFO, habiliteringen och vuxenpsykiatrin är det övervikt bland dem som anser att frågan har hög eller ganska hög prioritet, medan det inom handikappomsorgen, skolan, förskolan, elevhälsovården är fler som anser att frågan har låg prioritet. Tabell 21. Uppfattningar om ledningens prioritering av Västbus. % Ja, frågan har hög prioritet och man lägger stor kraft... 9 Ja, frågan har ganska hög prioritet och man lägger ganska stor kraft Nej, frågan är en av många och man lägger inte särskilt stor kraft Nej, frågan har låg prioritet och man lägger inte särskild stor kraft... 7 Vet ej Totalt En angränsande fråga är förekomsten av konkurrerande utvecklingsprojekt. Som framgår av tabell 22 anser knappt hälften att sådana finns och att de konkurrerar med Västbus om resurser. Om man jämför de sex distrikten inom VGR så finner man att det rapporteras om konkurrerande utvecklingsarbeten överallt. Högre siffror än genomsnittet rapporteras från Sjukvårdsområde sju och SIMBA. Vid en jämförelse mellan de berörda verksamheterna finner man flest konkur- 22

23 rerande utvecklingsarbeten inom BUP, IFO, habiliteringen och barnmedicin. Tabell 22. Uppfattningar om förekomst av konkurrerande utvecklingsarbeten % Ja, flera andra utvecklingsarbeten konkurrerar om resurser/uppmärksamhet etc...15 Ja, något/några utvecklingsarbeten konkurrerar om resurser/uppmärksamhet etc...32 Nej, det pågår inga konkurrerande utvecklingsarbeten...32 Vet ej...21 Totalt n 23

24 5. Några observationer, reflektioner och slutsatser Som utomstående utvärderare är det svårt att veta hur man ska tolka det mycket omfattande enkätmaterial rapporten bygger på. Vilka förväntningar är det egentligen rimligt att ha på implementeringen av Västbus? Som organisationsforskare är man ganska luttrad och tycker sig se trögrörlighet och spårbundenhet överallt, och det finns en uppsjö av teorier som ger goda förklaringar till dessa fenomen både inom företag och offentliga förvaltningar. Som samhällsmedborgare och förälder är man mer otålig och i den rollen är det lättare att ha en mer bestämd uppfattning om sakernas tillstånd. Vid sidan av miljö- och klimatfrågan så framstår barns och ungas, och för all del även vuxnas, mentala och sociala hälsoproblem som en tickande bomb. Det råder stor enighet om att Västbus är en viktig policy som gäller ett mycket viktigt samhällsområde barn och ungas sociala och mentala hälsa. Det finns vidare stor enighet om att tillämpning av policyn har potential att göra livet bättre för många barn och unga och deras familjer. Policyn berör många, dels barn och unga och deras anhöriga, dels ett stort antal anställda i västsvenska kommuner och i Västra Götalandsregionens förvaltningar. Vilka observationer framkommer då efter att ha tagit del av den första enkätundersökningen inom implementeringsstudien? Genom enkätundersökningen framkom att det än så länge inte hänt särskilt mycket vad gäller den operativa tillämpningen av riktlinjerna i form av nätverksmöten och upprättande av gemensamma vårdplaner. Uppgifterna som samlats in om antalet nätverksmöten och gemensamma vårdplaner är osäkra, men indikerar på en ganska begränsad tillämpning av Västbus. Respondenternas bedömningar avseende i hur hög andel av ärendena som man tillämpar Västbus är ganska nedslående: endast några få procent rapporterar att man följer riktlinjerna i hälften av möjliga fall. Hur kan detta ganska skrala resultat förklaras? Med stöd från enkäten kan man, för det första, konstatera att policyn är ganska 24 känd bland respondenterna. Detta gäller i synnerhet för IFO och BUP, där både svarsfrekvens och rapporterade uppfattningar indikerar på att de allra flesta känner till policyns existens och innebörd. Den verkar dock vara betydligt mindre känd inom de övriga verksamheterna, och särskilt lite känd inom barnhälsovården och förskolan. Det är troligt att enkäten ger en något för ljus bild av hur väl policyn är känd inom vissa verksamheter, eftersom det är sannolikt att de som bemödat sig att svara på enkäten också känner till policyn bättre än de som inte svarat. Det är dock anmärkningsvärt att en så stor andel av cheferna ännu inte har informerat sin personal om Västbus och dess innebörd. veta-kriteriet är alltså inte ännu tillräckligt uppfyllt. Man kan, för det andra, konstatera att enkätundersökningen pekar på att policyn har starkt stöd bland berörda personalgrupper. En mycket stor andel anser att riktlinjerna är relevanta och ändamålsenliga. Personalen tycks vara i hög grad motiverad

25 att följa riktlinjerna. Viss kritik föreligger angående ansvarsfördelningens tydlighet, vilket motiverar en diskussion om huruvida tydligheten kan ökas. Det tycks dock inte saknas vilja att arbeta enligt riktlinjerna; vilja-kriteriet förefaller alltså vara väl uppfyllt. För det tredje kan man konstatera att det föreligger ganska goda förutsättningar för att kunna arbeta enligt Västbus (kunnakriteriet). Få klagar på resursmässiga förutsättningar och på att organisationsstrukturen motverkar arbete enligt riktlinjerna. Det finns förvisso respondenter som anser att det krävs ökade resurser för att kunna arbeta enligt Västbus, men betydligt fler anser att förbättrad samverkan har större betydelse än ökade resurser. Det framgår dock att det behövs fortsatta utbildningsinsatser och framför allt bättre infrastruktur för organisatorisk samverkan mellan berörda myndigheter, särskilt på lokal nivå. Enkäten hade ett fjärde tema som fokuserade på i vilken grad ledningen prioriterar implementering av riktlinjerna. Där framkom att en stor andel ansåg att ledningen prioriterar frågan som en bland många, och att det finns en ganska stort antal konkurrerande utvecklingsprojekt. Där framkom vidare att respondenterna uppfattar att det är chefer och kollegor, men i lägre grad politiker, som driver på införandet av riktlinjerna. När man tolkar respondenternas enkätsvar tillsammans med mer sporadiska intryck från samtal med personal som arbetar inom de berörda verksamheterna, får man intrycket att det går ganska långsamt i implementeringsarbetet. Det är en välkänd devis att förändring tar tid. Det finns goda argument för att förändring också bör ta och ges tid, men det finns också många mekanismer som upprätthåller status quo. Det kan därför finnas skäl att diskutera om en sådan devis kan bli en självuppfyllande profetia, d v s att om det inte föreligger förväntningar på förändring så kommer det heller inte att bli några förändringar. Eller är förklaringen så enkel som enligt anekdoten om när Winston Churchill var försenad vid en av sina audienser hos drottningen, och hon krävde en bra förklaring av honom. Han sa som det var: I am sorry, I started too late. Implementeringsforskningen kännetecknas knappast av star cases och solskenshistorier. Inom den internationella implementeringsforskningen betraktas dock implementeringen av evidensbaserade behandlingsmetoder inom den sociala barna- och ungdomsvården i Norge som en ovanlig framgångsrik implementering (se Ogden m.fl, 2007). Programmet som bl a innefattar en mycket omfattande nationell satsning på 25 t.ex. PMTO (Parent Management Training the Oregon model) och MST (Multisystemic Therapy) sjösattes år 2000 och har fått både stort genomslag i implementeringen och även goda effekter för berörda personer (ibid). Det är svårt att kortfattat återge vilka faktorer som förklarar det goda implementerings resultatet, men man pekar bl.a. på förekomsten av starkt och tydligt politiskt och organisatorisk stöd, vilja bland personalen att ändra på tidigare arbetssätt, möjligheter att (i viss grad) justera modellen till lokala förutsättningar, anpassade arbetsförhållanden för dem som ska använda modellen, systematisk utvärdering samt frånvaron av konkurrerande program och metoder. Det bör påpekas att det norska programmet gavs omfattande ekonomiskt och organisatoriskt stöd, bl a i form av etablering av ett nationellt centrum för stöd för implementeringsprocessen (Norwegian Center for Child Behavioral Development) (ibid). Apropå star cases så skulle det kunna vara en god strategi att implementeringsansvariga visar upp så kallade success stories i den fortsatta marknadsföringen av Västbus. På Västbus hemsida finns idag möjlighet för respektive ledningsgrupp att fortlöpande redovisa lärande exempel och händelseanalys. Som led i en fortsatta informationsförmedlingen skulle det kanske vara

26 särskilt viktigt att visa upp konkreta fall där riktlinjerna verkligen medverkat till att barn och unga fått god hjälp och därmed undgått att fara illa. Jag skulle slutligen vilja föra in begreppet governance i diskussionen om implementeringen. Begreppet har blivit aktuellt i förvaltningsforskningen som svar på ökad komplexitet i samhällsproblemen, och där ingen enskild aktör har tillräckliga resurser för att hantera uppkomna problem. Statens och kommunernas roll i en sådan situation blir att möjliggöra interaktion och samverkan mellan strategiska aktörer (offentliga, privata och ideella). Styrning i nätverk handlar därför om att skapa processer för koordinering, ledning och påverkan, och att skapa balans mellan de aktörer som samverkar med varandra. Governance (styrning i och av nätverk) innebär en annan syn på gränser än traditionellt government (styrning i och av hierarkier). Att styra via nätverk kräver därför också annorlunda ledningskompetens än den som behövs för att styra hierarkier. När det gäller Västbus krävs att det finns aktörer som ser det som sin uppgift att skapa de infrastrukturer för samverkan som tycks behöva etableras. n 26

27 Referenser Alexandersson, Karin (2006) Vilja, kunna, förstå Om implementering av systematisk dokumentation för verksamhetsutveckling i socialtjänsten. Örebro universitet: Doktorsavhandling. Johansson, Staffan (2004) Implementering av BBIC-projektet i socialtjänstens organisationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Kooiman, J. (red) (1994) Modern governance: new government-society interactions. Sage Ogden, T, Amlund Hagen, K, Askeland, E & Christensen, B (2007) Implementing and evaluating evidence based treatments of conduct problems and youth in Norway. Paper presented at the Stockholm conference on implementation and translational research, Lejondal castle, October Pressman, Jeffrey och Aaron Wildavsky (1973) Implementation. University of California Press. Roethlisberger, F. J. & Dickson, W. J. (1943) Management and the Worker. Cambridge, Mass: Harvard University Press. Vedung, Evert (1998) Utvärdering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur. 27

28 28

29 Bilaga: Enkät Implementering av Västbus Denna enkät är en del av en utvärdering av implementeringen av Västbus, d.v.s. Gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra Götaland om samverkan avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik. Riktlinjerna antogs under våren 2005, och Västra Götalandsregionen och de västsvenska kommunförbunden har sedermera beslutat att följa implementeringsarbetet under en treårsperiod. Utvärderingsuppdraget genomförs av FoU i Väst och projektledare är docent Staffan Johansson. Om Ni har frågor om enkäten eller uppdraget kontakta mig gärna på telefon , eller via e-post Staffan. Johansson@spa.gu.se Börja med att fylla i nedanstående uppgifter! Kommunens/regionens namn:. Förvaltning/motsv:.. Verksamhetsenhetens/motsv namn: Uppgiftslämnarens namn: Uppgiftslämnarens befattning:. 29

30 I enkäten avses med begreppet Västbus de gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra Götaland som antogs under våren 2005 och som gäller för samverkan avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik. Riktlinjerna har presenterats i en skrift (med grönt omslag) som har distribuerats till regionen och dess kommuner och kan även läsas på Västbus hemsida Markera i det följande det svarsalternativ som överensstämmer bäst med Din uppfattning! Du får i de flesta fall endast markera ett svarsalternativ. Vid några frågor i enkäten finns dock möjlighet att ange flera svarsalternativ, men detta anges då särskilt. 1.Hur väl känner du till Västbus och dess innehåll? ( ) Mycket väl ( ) Ganska väl ( ) Delvis ( ) Inte alls 2. Är riktlinjerna för Västbus välkända på din arbetsplats? ( ) Mycket väl kända ( ) Ganska väl kända ( ) Delvis kända ( ) Inte alls kända ( ) Vet inte 3. Har ansvarig chef informerat personalen vid din arbetsplats om Västbus och dess innebörd? ( ) Ja ( ) Nej ( ) Vet inte 4 a. Har utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts till berörd personal vid din arbetsplats? ( ) Ja till samtliga berörda ( ) Ja till några berörda ( ) Nej, inte ännu 4 b. Om utbildning eller kompetensutveckling om Västbus genomförts, anser du att den varit tillräcklig för att förstå innebörden i riktlinjerna? ( ) Ja i stort sett ( ) Ja delvis ( ) Nej inte alls 5. Har ökade resurser tilldelats er enhet som följd av att ni ska arbeta enligt Västbus? ( ) Ja ( ) Nej 6. Har ni själva, inom er enhet, avsatt särskilda resurser för att kunna arbeta enligt Västbus? ( ) Ja ( ) Nej 7 a. Anser du att arbete enligt Västbus kräver mer resurser vid er enhet än vad hittills tilldelats? ( ) Ja ( ) Nej 7 b. Om ja, vilka slags resurser, i så fall? (Här kan du ange mer än ett svarsalternativ.) ( ) Utbildning ( ) Personal (tid) ( ) Annat slags resurser, nämligen 8. Har ni nu tillräckliga resurser vid er enhet för att kunna arbeta i enlighet med Västbus? ( ) Ja, i mycket hög grad ( ) Ja, i ganska hög grad ( ) Nej, knappast ( ) Nej, inte alls 30

31 9. Har ni ändrat på den egna enhetens organisationsstruktur eller på verksamhetsrutinerna vid er enhet som följd av Västbus? ( ) Ja i hög grad ( ) Ja i viss grad ( ) Nej, inte alls 9b. Gäller endast för individ- och familjeomsorgen: Har ni ändrat på era rutiner för upphandling av vård och behandling utanför hemmet som följd av Västbus? ( ) Ja i hög grad ( ) Ja i viss grad ( ) Nej, inte alls 10. Har det etablerats samverkansorgan/samverkansstrukturer i din kommun/förvaltning för att underlätta för personalen att samverka och arbeta enligt Västbus? ( ) Ja, särskilda samverkansorgan har etablerats ( ) Nej, särskilda samverkansorgan har ännu inte etablerats /ej svar 11. Är uppdelningen i basnivå och specialistnivå inom Västbus relevant och ändamålsenlig för att myndigheterna ska kunna hjälpa barn och unga som far illa? ( ) Ja i mycket hög grad relevant och ändamålsenlig ( ) Ja i viss grad relevant och ändamålsenlig ( ) Nej, i ganska låg grad relevant och ändamålsenlig ( ) Nej, i mycket låg grad relevant och ändamålsenlig 12. I hur hög grad främjar organisationsstrukturen på er enhet arbete med barn och unga som far illa? ( ) I mycket hög grad ( ) I ganska hög grad ( ) I ganska låg grad ( ) I mycket låg grad/inte alls 13. I hur hög grad främjar organisationsstrukturen inom er kommun/sjukhus/ förvaltning ert arbete med barn och unga som far illa? ( ) I mycket hög grad ( ) I ganska hög grad ( ) I ganska låg grad ( ) I mycket låg grad/inte alls 14. I hur hög grad medför skillnader i berörda myndigheters upptagningsområden svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Medför mycket stora svårigheter att samverka ( ) Medför ganska stora svårigheter att samverka ( ) Medför ganska små svårigheter att samverka ( ) Medför inga eller mycket små svårigheter att samverka 15. I hur hög grad innebär problematiska lokalmässiga förutsättningar (t ex långa avstånd mellan berörda myndigheters lokaler) svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 16. I hur hög grad innebär olika lagstiftning och regelverk bland berörda myndigheter svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 17. I hur hög grad innebär bristande kunskap om samverkanspartnernas verksamhet svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 18. I hur hög grad innebär bristande erfarenhet av myndighetssamverkan svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 31

32 19. I hur hög grad innebär olika professioner hos berörda myndigheter (inkl olika etiska värderingar och olika kunskapstraditioner) svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 20. I hur hög grad innebär makt- och statusskillnader bland berörda myndigheters personal svårigheter att samverka kring barn som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 22. Hur ser du på möjligheten att samverka kring barn som far illa med följande verksamheter och dess personal? Bedöm samverkansförutsättningarna med varje verksamhet, och ringa in Ditt svar enligt skala där 1 står för smidigt och oproblematiskt och 5 står för besvärligt och problematiskt! Smidigt/oproblematiskt Besvärligt/problematiskt Vet ej a) barnhälsovården b) förskolan c) grundskolan d) skolhälsovården e) ungdomsmottagningarna f) individ- och familjeomsorgen g) socialtjänstens handikappomsorg h) barn- och ungdomspsykiatrin i) barn- och ungdomsmedicin j) barnhabiliteringen k) barnneuropsykiatrin l) vuxenpsykiatrin I hur hög grad innebär psykosociala faktorer (t.ex dåligt samarbetsklimat och dålig personkemi bland berörda myndigheters personal) svårigheter att samverka kring barn och unga som far illa? ( ) Innebär mycket stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska stora svårigheter att samverka ( ) Innebär ganska små svårigheter att samverka ( ) Innebär inga eller mycket små svårigheter att samverka 32

33 23. Pågår det inom din verksamhet andra utvecklingsarbeten som konkurrerar med eller på annat sätt stjäl uppmärksamhet och resurser från arbetet med Västbus? ( ) Ja, flera andra utvecklingsarbeten konkurrerar om resurser/uppmärksamhet etc ( ) Ja, något eller några utvecklingsarbeten konkurrerar om resurser/uppmärksamhet etc ( ) Nej, det pågår inga utvecklingsarbeten som konkurrerar om resurser/uppmärksamhet etc 24. Är riktlinjerna enligt Din uppfattning relevanta och ändamålsenliga, och innebär väsentligt bättre förutsättningar för samhällets insatser för barn och unga som far illa? ( ) Ja i hög grad ( ) Ja i viss grad ( ) Nej, knappast alls 25. Är personalen vid din enhet motiverad att arbeta enligt Västbus för att hjälpa barn och unga som far illa? ( ) Ja i hög grad ( ) Ja i viss grad ( ) Nej, knappast alls 26. Känner du till fall/exempel från din arbetsplats/ ansvarsområde från de senaste åren där tilllämpningen av Västbus faktiskt medverkat till att barn/ungdomar fick en bättre vård och behandling än vad de annars sannolikt skulle ha fått? ( ) Ja i flera fall ( ) Ja i något eller några fall ( ) Nej, ännu inte 27. Känner du till fall/exempel från din arbetsplats/ ansvarsområde från de senaste åren där tilllämpning av Västbus med stor sannolikhet skulle ha medfört att barn/ungdomar fått en bättre vård och behandling än vad de faktiskt fick? ( ) Ja i flera fall ( ) Ja i något eller några fall ( ) Nej, ännu inte 28. Finns det några särskilda aktörer inom din kommun som driver på införandet av Västbus? Vilka? (Här är det tillåtet att ange flera alternativ.) ( ) Politiker ( ) Chefer ( ) Kollegor ( ) Intresseorganisationer ( ) Föräldrar ( ) Andra aktörer, nämligen 29. Anser du att ledningen för din kommun/förvaltning ger tillräcklig prioritet och driver på införandet av Västbus med tillräckligt högt tempo? ( ) Ja, frågan har hög prioritet och man lägger stor kraft på att Västbus ska implementeras ( ) Ja, frågan har ganska hög prioritet och man lägger ganska stor kraft på att Västbus ska implementeras ( ) Nej, frågan är en av många och man lägger inte särskilt stor kraft på att Västbus ska implementeras ( ) Nej, frågan har låg prioritet och man lägger inte särskild stor kraft på att Västbus ska implementeras 30. Hur många nätverksmöten (enligt Västbus riktlinjer, punkt 5) har personal vid er enhet deltagit i under 2006? Svar: 31. Hur många nätverksmöten enligt annan samverkansmodell har personal vid er enhet deltagit i under 2006? Svar:. 32. I hur hög utsträckning tillämpades nätverksmöten enligt Västbus i förhållande till tidigare samverkans-/ nätverksmodeller under 2006? ( ) i alla ärenden ( ) i de flesta ärenden ( ) i ca hälften av alla ärenden ( ) i vissa ärenden ( ) i inga ärenden alls ( ) vet ej 33

34 33. Hur många gemensamma vårdplaner enligt Västbus (p5 s5-7) har personal vid er enhet varit med och utformat under 2006? Svar: 34. Hur många gemensamma handlingsplaner/vårdplaner enligt annan modell har personal vid er enhet varit med om att utforma under 2006? Svar:. 35. Vad anser du om ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter för insatser för barn och unga som far illa? ( ) Den är mycket tydlig och skapar inga problem ( ) Den är ganska tydlig och skapar ganska få problem ( ) Den är ganska otydlig och skapar därför en del problem ( ) Den är mycket otydlig och skapar därför många problem 36. Har ekonomiska tvistefrågor uppkommit rörande kostnadsansvar för vård och behandling av barn som far illa? ( ) nej, inte i något fall ( ) i några fall (en liten andel av ärendena) ( ) i en stor andel av ärendena ( ) vet ej 37. Vilka åtgärder från offentliga myndigheter är enligt din uppfattning de viktigaste för att hjälpa barn och unga som far illa? Gradera nedanstående alternativ i en rangordning från 1-5 (där 1 är mest angeläget och 5 minst angeläget). Det är också möjligt att föreslå och rangordna egna alternativ... a) Förbättrade kunskaper på basnivån (inom BVC, skolan, förskolan etc) för att på ett mer verkningsfullt sätt kunna upptäcka och hjälpa barn som far illa.. b) Ökade personella resurser på basnivån (inom BVC, skolan, förskolan etc) för att på ett mer verkningsfullt sätt kunna upptäcka och hjälpa barn som far illa... c) Förbättrade kunskaper på specialistnivån (socialtjänstens individ- och familjeomsorg, BUP m fl) för att på ett mer verkningsfullt sätt kunna hjälpa barn som far illa... d) Ökade personella resurser på specialistnivån (socialtjänstens individ- och familjeom-sorg, BUP m fl) för att på ett mer verkningsfullt sätt kunna hjälpa barn som far illa... e) Förbättrad samverkan mellan de verksamheter som arbetar med barn som riskerar att fara illa.. f) Övriga åtgärder, t ex. 38. Har du några övriga synpunkter på Västbus eller på möjligheter och problem att hjälpa barn och unga som far illa? Fortsätt gärna skriva på sidan till höger! Tack för hjälpen! 34

35 35

36 36