Regionalt Vårdprogram

Transkript

1 Medicinskt Program Arbete Regionalt Vårdprogram Kvinnlig urininkontinens Stockholms läns landsting 2004

2

3 Regionalt Vårdprogram Kvinnlig urininkontinens Rapporten är framtagen av: Anders Å:son Berg Lena Edvall Christian Falconer Aino Fianu-Jonsson Margareta Hammarström Anne-Charlotte Kinn Barbro Larsson Daniel Murkes Gunilla Tegerstedt ISBN Forum för kunskap och gemensam utveckling

4 Om det medicinska programarbetet i SLL Det medicinska programarbetet (MPA) i Stockholms läns landsting är till för att vårdgivare, beställare och patienter skall mötas för att forma en god och jämlik vård för länets 1,9 miljoner invånare. Kunskapen om den goda vården skall vara gemensam, tillgänglig och genomlysbar och bilda grund för bättre beslut i vården. Arbetet drivs inom Forum, Centrum för vårdutveckling. Sakkunniga från produktion och beställare deltar i arbetet. Patientföreträdarna har också en viktig roll i arbetet och medverkar i de olika grupperna. Stockholm Medicinska Råd och 17 Programråd har skapats för att driva arbetet. Ett flertal årsrapporter, regionala vårdprogram, fokusrapporter och rapporter om förbättringsarbeten har redan publicerats och arbetet med nya rapporter fortskrider kontinuerligt. De regionala vårdprogrammen skall vara till stöd för hälso- och sjukvårdspersonal i det praktiska vardagsarbetet och ett kunskapsunderlag för att utveckla och följa upp vårdens innehåll och kvalitet. Rapporterna från MPA skall vara en bas för dialog mellan beställare och producenter om den medicinska kvaliteten i vården och utgör en grund för beställarorganisationens styrning och uppföljning av vården. Programarbetet har samlat ett stort nätverk av sakkunniga och har lagt grunden till en gemensam arena för vårdens parter

5 Inledning Detta är ett regionalt vårdprogram för kvinnor med urininkontinensbesvär. Vårdprogrammet riktar sig i första hand till hälso- och sjukvårdspersonal som kommer i kontakt med kvinnor med dessa besvär. Berörd personal ska ha kunskap om och kunna initiera utredning och behandling utifrån vårdprogrammet. Det regionala vårdprogrammet riktar sig även till tjänstemän i landstinget (beställar- och produktionsorganisationen) i planerings-, upphandlings-, avtals- och uppföljningsprocessen. Syftet med vårdprogrammet är att det ska utgöra en gemensam grund för arbetet med kvinnor som lider av urininkontinens i Stockholm och att stimulera till diskussion för utvecklande av lokala riktlinjer. Det övergripande målet med behandlingen är att i första hand göra patienten kontinent eller minska urinläckage men om detta inte är möjligt normalisera eller förbättra blåstömning. Om inte urinläckage kan avhjälpas ska adekvat behandling och/eller förskrivning av lämpliga hjälpmedel sättas in. Utveckling och förankringsarbete Vårdprogrammet är framtaget inom ramen för programrådet kvinnosjukvård och har förankrats där. Arbetsgruppen har bestått av. Anders Å:son Berg, Docent, Överläkare, Medicinskt råd, SLL Lena Edvall, Specialistläkare, KK, Karolinska universitetssjukhus - Huddinge Christian Falconer, M.Dr. Överläkare, KK, Danderyds sjukhus AB Aino Fianu-Jonsson, Docent, Överläkare, KK, Karolinska universitetssjukhus - Huddinge Margareta Hammarström, Docent, Verksamhetschef, KK, Södersjukhuset AB Anne-Charlotte Kinn, Docent, Överläkare, Urologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhus - Solna BarbroLarsson, Överläkare, KK, Karolinska universitetssjukhus - Solna Daniel Murkes, Överläkare, KK, Södertälje sjukhus Gunilla Tegerstedt, Specialistläkare, KK, Södersjukhuset AB - 3 -

6 Innehållet i detta vårdprogram om kvinnlig urininkontinens grundar sig på skrifterna, Behandling av urininkontinens utgiven av SBU Statens beredning för medicinskt utvärdering (nr 143, 2000), på Kvinnlig urininkontinens utredning och behandling rapport nr 39 utgiven 1998 av Svensk förening för obstetrik och gynekologi samt Handbok för hälso- och sjukvård, Urininkontinens, Stockholms medicinska råd har antagit vårdprogrammet våren Kaj Lindvall Ordförande i Stockholms Medicinska Råd Anders Å;son Berg Medicinskt Råd Kvinnosjukvård och Andrologi - 4 -

7 Innehåll Förord...2 Inledning...6 Utveckling och förankringsarbete...6 Förekomst av urininkontinens...6 Definition och mål...6 Strategier sammanfattande riktlinjer av vårdprogrammet...7 Kartläggning och analys...9 Vårdresurser och väntetider...9 Kostnader...10 Riktlinjer för hälso- och sjukvård...11 Primärprevention...11 Diagnostik och behandling...11 Sammanfattande slutsatser från SBU för kvinnlig urininkontinens...13 Omvårdnad...14 Att vara patient...15 Kvalitetsmått...15 Organisatoriska aspekter...16 Ekonomiska konsekvenser...17 Framtida medicinska tekniska möjligheter...18 Referenser...19 Bilaga

8 Förekomst av urininkontinens Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem som berör c:a en halv miljon människor i Sverige. Kvinnor drabbas oftare än män. Förekomsten av urininkontinens hos kvinnor ökar med stigande ålder från c:a 4% vid 20 års ålder till 10% vid 40 års ålder upp till 25% vid 80 års ålder. Hos äldre kvinnor som vistas på institution ser man inte sällan urininkontinensfrekvenser på över 50 %. Några exakta beräkningar hos Stockholms läns landsting (SLL) föreligger ej men det kan uppskattas att c:a stockholmskvinnor har problem med urininkontinens. Definition och mål Med urininkontinens menas ofrivilligt urinläckage som är objektivt påvisbart och som utgör ett socialt eller hygieniskt problem för individen (SBU). Patienterna lider antingen av en s.k. ansträngningsinkontinens eller av trängningar med eller utan inkontinens eller en blandning av dessa tillstånd eller överrinningsinkontinens. Målet är i första hand att göra patienten kontinent eller minska urinläckage men om detta inte är möjligt normalisera eller förbättra blåstömning och förbättra patientens livskvalitet trots urininkontinens, genom att sätta in adekvat behandling och/eller förskriva lämpliga hjälpmedel

9 Strategier sammanfattande riktlinjer av vårdprogrammet Primärprevention Kvinnor bör i olika sammanhang under livet få information om hur man kan träna sin bäckenbottenmuskulatur. Information ges av MVC och BVC till blivande mödrar. Diagnostik Utredning ska ge en heltäckande bild av patientens problem och behov. Orsaken till inkontinens bör utredas genom noggrann anamnes och fysikalisk undersökning. Utredningen görs genom fastställande av orsak: trängningsinkontinens ansträngningsinkontinens ansträngningsinkontinens + prolaps överrinningsinkontinens en kombination av ovanstående orsaker Behandling När orsak är fastställd kan behandling bestämmas. Det finns olika former av träningsprogram (bäckenbottenträning) men om inte detta hjälper finns det olika operationer för behandling av framför allt ansträngnings-inkontinens och läkemedel för trängningsinkontinens

10 Behandling kan utgöras av följande punkter: bäckenbottenträning elektrisk stimulering blåsträning toalettassistans farmakologisk behandling kirurgisk behandling Uppföljning och kvalitet Det man följer upp är vidtagna åtgärder. Patientens egen värdering av inkontinensens påverkan på livskvaliteten ska särskilt beaktas. Beställaren kan följa upp kvaliteten via avtalen genom EQ-5D som visar patienternas egenskattade upplevelse av hur inkontinensen påverkat livskvaliteten före och efter vidtagna åtgärder. Man kan även följa upp gott bemötande och kontinuitet samt effektiv utredning och därav följande information. Vårdkedjan och ansvarsfördelningen mellan olika vårdnivåer som förespråkas i vårdprogrammet kan också följas upp: vårdnivå 1 - att primärvård/gynekologisk öppenvård kan ge tillräckliga utredningsinsatser (genom att följa väntetiderna). vårdnivå 2 - att inkontinensmottagningar har utrednings- och behandlingsmöjligheter innefattande uro- och fysioterapeuter. vårdnivå 3 - att slutenvårdskirurgi och den högspecialiserade vården i sluten- och öppen vård genomför specialiserade insatser

11 Kartläggning och analys Undersökningar visar att c:a 10% av samtliga kvinnor över 35 år önskar behandling för urininkontinens. Förekomsten av urininkontinens hos kvinnor ökar med stigande ålder från c:a 4% vid 20 års ålder till 10% vid 40 års ålder upp till 25% vid 80 års ålder. Hos äldre kvinnor som vistas på institution ser man inte sällan urininkontinensfrekvenser på över 50%. Det har visats att endast c:a hälften av de urininkontinenta söker hjälp hos sjukvården. Några exakta beräkningar hos Stockholms läns landsting (SLL) föreligger ej men det kan uppskattas att c:a stockholmskvinnor har problem med urininkontinens. Patienter med neurogena blåsrubbningar t ex efter skall- och ryggtrauma, MS, Parkinsons sjukdom, stroke eller åderförkalkningssjukdomar kräver specialiserad urodynamisk utredning. Behandlingen är mångfacetterad och skall centraliseras till speciella urologkliniker. Blåsförstorande ingrepp, kontinenta och inkontinenta urinavledningar med användning av tarm, implantat med ersättning av slutningsmuskulaturen, elektrisk sakral blåsmodulering och neurokirurgiska ingrepp kan komma ifråga. Vårdresurser och väntetider Primärvården inom SLL tar hand om flertalet sökande. Därtill finns lokala vårdavtal med läkare och läkargrupper inom gynekologi och urologi samt ett antal läkare som praktiserar inom den nationella taxan. Väntetiderna är långa för utredning av inkontinens där prioriterade fall kan få vänta upp till fyra månader på utredning medan oprioriterade fall får vänta över ett år. Om utredningen leder till beslut om operativ behandling inträffar denna vanligen inom två månader för prioriterade fall och för oprioriterade fall vanligen inom fyra till 10 månader. Rapporter från 2003 anger minskade väntetider för utredning och åtgärd. Det bör dock framhållas att endast en mindre del av kvinnor med inkontinens har en möjlighet att bli botad med operation. Kirurgi skall endast bedrivas om patienterna har blivit adekvat undersökta enligt nedan

12 Sjukhusbunden vård och mer specialiserad vård bedrivs vid fem gynekologiska kliniker vid Danderyds sjukhus AB, Karolinska universitetssjukhus Huddinge(KUS Huddinge), Södersjukhuset AB, Södertälje sjukhus och Karolinska universitetssjukhus Solna (KUS Solna). Vid två urologiska kliniker nämligen KUS - Huddinge och KUS - Solna bedrivs även specialiserade urininkontinensmottagningar. Inom privata sektorn föreligger avtal om kvinnosjukvård med Octaviakliniken, gynekologkliniken S:t Görans sjukhus, M&M medical vid Sabbatsberg och Sophiahemmet. Inom urologi finns avtal med Uro-Clinic vid S:t Görans sjukhus, M&M medical och Sophiahemmet. Kostnader Behovet av hjälp vid inkontinens är sålunda ofullständigt känt. Detta gör det svårt att med säkerhet uppskatta om utbudet är tillräckligt. Då det totala antalet besök ej är känt kan ingen noggrann kostnadsredovisning göras uppskattades kostnader för urininkontinens i Sverige till c:a 2% av de totala sjukvårdskostnaderna eller vid den tiden 1,8 miljarder kronor. Vid SBU:s genomgång 2000 uppskattades den totala kostnaden för urininkontinens i Sverige till mellan 2,8 och 4,4 miljarder kronor per år. Bl a har kostnaden för hjälpmedel mer än tredubblats under de senaste 10 åren och uppgick 1996 till drygt 1 miljard kronor i Sverige. Man konstaterar också att kostnaden för diagnostik och mer aktiv behandling t ex operation är låg jämfört med den totala kostnaden. De största kostnaderna kan hänföras till krav på hög personaltäthet vid geriatriska enheter för att kunna tillgodose patientbehoven. Mot bakgrund av ovan angivna data kan inkontinensvårdens kostnader inom SLL uppskattas till mellan 500 miljoner och 1 miljard, varav c:a 250 miljoner är hjälpmedelskostnader (huvudsakligen blöjor). Utebliven vård påverkar framförallt livskvaliteten mycket negativt. Under de senare åren har en förenklad operationsteknik medfört betydligt större antal opererade patienter. Det måste ånyo framhållas att den största gruppen av patienter ej lämpar sig för kirurgi

13 Riktlinjer för hälso- och sjukvård Primärprevention Kvinnor ska i olika sammanhang under livet erbjudas information om hur man tränar sin bäckenbottenmuskulatur. Bäckenbottenskador som ex kan uppstå vid långdragna traumatiska förlossningar bör i görligaste mån förebyggas genom ett aktivt omhändertagande vid förlossningen. Diagnostik och behandling Alla kvinnor med inkontinens som kan genomgå undersökning har rätt till basal diagnostik innan beslut om åtgärd som långtidsförskrivning med blöjor tages. Hjälpmedel får aldrig hindra utredning av bakomliggande orsaker eller ersätta behandling av urininkontinens. Diagnostiken bör följa nedanstående flödesschema: Miktionslista, anamnesformulär och ev. livskvalitetsfrågor kan med fördel sändas ut till patienten före första besöket

14 Vårdkedjan för kvinnlig urininkontinens - utredning och behandlingsalternativ Första besöket Utredning Anamnes formulär Gyn-undersökning (inkl sensibilitet och analreflex) Hostprovokationstest Urinsediment, ev. urinodling, ev. residualurin Ställningstagande till cystoscopi och/eller urodynamik Urinsediment, ev. urinodling, ev. residualurin Ställningstagande till cystoscopi och/eller urodynamik Miktionslista Om ej gjord före besöket, ev. blöjvägningstest test Efter utvärdering insättes behandling. Tänk på att blandformer av inkontinens förekommer. Trängningsinkontinens Östrogen lokalt Blåsträning Antikolinergika Elstimulering Ansträngnings- Inkontinens + inkontinens Prolaps Östrogen lokalt Ställningstagande till kombinerat operativt ingrepp. Bäckenbottenträning Ställningstagande till operativt ingrepp Om ytterligare diagnostik behövs bör basresursen bestå av specialintresserad gynekolog eller urolog samt uroterapeut/fysioterapeut. Mottagningen bör ha möjlighet att konsultera urolog och neurolog

15 I efterförloppet bör alla vidtagna åtgärder följas upp. Samtliga behandlingsmetoder som har prövats från blås- och bäckenbottenträning, toalettassistans, vaneträning, elektrostimulering, farmakologisk behandling, kirurgisk behandling har visats ha god effekt. Studierna är få särskilt hos äldre patienter. Gemensamt för många av de publicerade studierna är att patientantalet är litet och att objektiv värdering saknas. En ökad satsning på uppföljning, forskning och utveckling i detta område är alltså angeläget. Sammanfattande slutsatser från SBU för kvinnlig urininkontinens I rapporten har man dragit slutsatser utifrån en tregradig skala (bevisgrad: A=hög; B=medelhög; C =låg) som direkt kan relateras till vetenskapliga studier. Urininkontinens är ett symptom och inte en diagnos i sig, vilket innebär att orsaken till inkontinens bör utredas (A). Noggrann anamnes och fysikalisk undersökning utgör grunden i inkontinensutredning (B). I anamnesen bör patientens egen värdering av inkontinensens påverkan på livskvaliteten särskilt beaktas (B). Diagnostik och utredning måste anpassas till patientens allmäntillstånd, ålder och risken för bakomliggande allvarliga sjukdomar (B). Plötslig debut av svåra trängningar och trängningsinkontinens ökar risken för bakomliggande tumörsjukdom (B). Miktionslista och ev. blöjvägningstest kan förbättra diagnostiken och är viktiga vid jämförande studier för att ge bättre objektiv och kvantitativ bedömning av läckageproblem (B). Resturinbestämning är främst av betydelse när symptombilden tyder på blåstömningsbesvär. (B). Urinundersökning med dip-stick-teknik är väsentlig för att spåra annan bakomliggande urinvägssjukdom. Rutinmässig urinodling är inte nödvändig. (B). Makrohematuri vid urininkontinens ska alltid föranleda vidare utredning. I vilken utsträckning mikrohematuri bör utredas vidare är oklart, men en kombination av mikrohematuri och plötslig debute

16 rande trängningar ökar risken för bakomliggande tumörsjukdomar (B). Cystoskopi är inte någon rutinundersökning vid inkontinens men bör utföras vid makrohematuri, fynd av leukocyter (varceller) i urinen, som inte förklaras av infektion och vid uttalade irritativa besvär (B). Någon klar indikation på när urodynamisk undersökning bör ske finns inte. Cystometri, urethratryckprofil, läckagetryck, EMG etc. är alla väsentliga metoder för förståelse och fortsatt forskning kring patofysiologi vid inkontinens och av betydelse för diagnostik i oklara fall. Urodynamiska undersökningstekniker kan också ha stort värde vid behandlingsstudier för att bättre säkerställa att jämförbara patientgrupper studeras (C). Röntgenundersökningar ingår inte i rutindiagnostik. (B). Betydelsen av ultraljudsmetodik och MR för bestämning av blåshalsens och urinrörets läge är ännu ofullständigt klarlagd och metoden är för närvarande främst av forskningsintresse (C). Vetenskapliga utvärderingar är önskvärda, där särskilda vårdprogram jämförs i olika patientpopulationer utifrån diagnostikens betydelse för behandlingsresultat och risk för förbisedd allvarlig, bakomliggande sjukdom. Omvårdnad Utbildningsbehovet för personal och patienter inom hemtjänst, sjukhemsvård och äldreboende är stort. Riktad individuell behandling av urinläckage såsom toaletträning kan förbättra livskvaliteten särskilt hos gamla med åderförkalkning och demenssjukdomar. Om hjälpmedel måste användas skall kunskap finnas hos vårdpersonalen så att för individen rätt anpassat kontinenshjälpmedel väljs. Social stimulans och omväxling i vardagsrutinen på våra institutioner kan också befrämja kognitiva funktioner och därmed förbättra gamlas blåsfunktioner. Vårdpersonal bör noga beakta den inkontinenta patientens behov av toalettnärhet och avskildhet samt iakttaga diskretion. Genom att värdera urinläckagets volymer och frekvens hos patienter kan väl fungerande hjälpmedel utväljas. Där kurativ terapi inte kan ges är det viktigt att patienter som har absorberande hjälpmedel instrueras om god hudvård. Åtgärder som motverkar förstoppning och kronisk hosta bör vidtagas

17 Att vara patient Ur patientens synpunkt är det viktigt med god tillgänglighet, gott bemötande och kontinuitet samt effektiv utredning och därav följande information. Ur allmänna samhällssynpunkter är det viktigt med god tillgång på toaletter med god standard. Erbjudna hjälpmedel måste vara av god kvalitet. För närvarande är vårdgarantin när det gäller operativa insatser väsentligen uppfylld men väntetiden för utredning kan fortfarande uppgå till ett år. Att kunna få hjälp och behandling för urininkontinens har således mycket stor betydelse för patienterna. Det är mycket viktigt att ta reda på patientens egen uppfattning om hur inkontinens påverkar hennes livskvalitet. Utebliven behandling leder till högre sjukvårdskonsumtion och andra sekundära sociala kostnader. Kvalitetsmått Enligt Hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller krav på hög kvalitet och tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen. I kvalitetstermer innebär god vård att den utmärks av att vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och att den ges i rättan tid. Målet för behandlingen är en nöjd patient. I dagsläget saknas en adekvat enhetlig mätmetod för detta. Patienternas egenskattade upplevelse av hur inkontinensen påverkat livskvaliteten före och efter vidtagna åtgärder kan beaktas genom det hälsorelaterade livskvalitetsinstrumentet EQ-5D (läs mer om instrumentet i bilaga 1). Via EQ-5D fastställs bedömningen av terapins nytta genom patientens subjektiva värdering. Detta kan sammanvägas med mera objektiva test så som blöjvägningstest, bedömning av förändringar i miktionslistan, urodynamiska mätningar och uppskattning av ev. minskat hjälpmedelsbehov. Man kan även följa upp gott bemötande och kontinuitet samt effektiv utredning och därav följande information

18 Vårdkedjan och ansvarsfördelningen mellan olika vårdnivåer som förespråkas i vårdprogrammet kan också följas upp: vårdnivå 1 - att primärvård/gynekologisk öppenvård kan ge tillräckliga utredningsinsatser (genom att följa väntetiderna). vårdnivå 2 - att inkontinensmottagningar har utrednings- och behandlingsmöjligheter innefattande uro- och fysioterapeuter. vårdnivå 3 - att slutenvårdskirurgi och den högspecialiserade vården i sluten- och öppen vård genomför specialiserade insatser. Vårdprogrammet förespråkar att samtliga producenter som behandlar kvinnlig urininkontinens kontinuerligt genomför en hälsorelaterad livskvalitetsmätning med hjälp EQ-5D på samtliga inkontinensbehandlade patienter före insatt behandling och senast 12 månader efter avslutad behandling. Detaljerad beskrivning av kvalitetsmått kommer att finnas tillgänglig på internet under våren Organisatoriska aspekter Målet är att alla som handlägger patienter med inkontinensbesvär skall arbeta med detta vårdprogram som bas inom offentligt finansierad sjukvård. Vårdprogrammet skall också vara bas för undervisning och utveckling. Vårdkedjor mellan sjukvård i öppen vård och sluten vård skall föreligga där en fullgod utredning skall ske i öppenvården. Varje slutenvårdsklinik med KI anslutning måste ha tillräckliga patientströmmar och resurser för att kunna ge optimal utredning och ev. vård. Klinisk patientnära forskning skall tillgodoses. Resurser måste finnas för utbildning av alla personalkategorier. Den i detta vårdprogram beskrivna vårdprocess och vårdkedja skall bedrivas effektivt oavsett initial vårdnivå och skall respekteras av samtliga producenter

19 Vårdnivåer Vårdnivåerna i den här bilden indelas i tre steg. Vårdnivå 1 = primärvård/gynekologisk öppenvård. Vårdnivå 2 = inkontinensmottagningar med utrednings- och behandlingsmöjligheter. Vårdnivå 3 = slutenvårdskirurgi och högspecialiserad vård i slutenoch öppen vård. Alla patienter behöver tillgång till vårdnivå 1 och inom denna vårdnivå måste ökade utredningsinsatser genomföras. Inom vårdnivå 2 behövs mer urooch fysioterapeuter samt mottagningstid för detta. Inom vårdnivå 3 förekommer mer specialiserade insatser. Ekonomiska konsekvenser Att få fler patienter kontinenta skulle i sig innebära en besparing av kostnader på hjälpmedel så som blöjor. Det är viktigt att ej fortsätta med onödig behandling av icke symptomgivande bakterieuri. Det är också viktigt att minska överförskrivning av farmakologiska preparat och tekniska hjälpmedel samt att i tid avsluta ej fungerande behandling. Bättre livskvalitet och färre läkar- och andra besök i sjukvården bör medföra minskad kostnad per patient

20 Framtida medicinska tekniska möjligheter Kvalitativa utvärderande studier måste föregå bredare införande av nya metoder. Befintliga metoder måste fortlöpande utvärderas. Något tekniskt eller metodologiskt genombrott syntes icke föreligga inom en nära framtid

21 Referenser 1. Behandling av urininkontinens. - SBU Statens beredning för medicinsk utvärdering utgiven Kvinnlig urininkontinens utredning och behandling. SFOG Rapport nr 39 utgiven Handbok för hälso- och sjukvård, Urininkontinens, Utveckling och användning av kvalitetsindikatorer, 2004, Stockholms läns landsting, Magna Andreen Sachs, Marie Lawrence Fortsatt läsning vårdprogram om kvinnlig urininkontinens

22 - 20 -

23 Bilaga 1 Om EQ-5D EQ-5D är ett standardiserat instrument som används för att mäta hälsorelaterad livskvalitet. Det är ett generellt mätinstrument, dvs. inte sjukdomsspecifikt, där respondenten kan klassificera sin hälsa i fem dimensioner. Med hjälp av tre påståenden per dimension får den svarande själv bedöma vilket påstående som bäst beskriver hälsotillståndet idag när det gäller rörlighet hygien huvudsakliga aktiviteter smärtor/besvär oro/nedstämdhet. Svaren på dessa frågor bildar en hälsoprofil som sammanlagt kan ge 243 kombinationer av möjliga hälsotillstånd. EQ-5D kan användas i såväl befolkningsstudier som i kliniska studier, inom t ex primärvård och rehabilitering samt inom många andra av hälso- och sjukvårdens områden. Att använda EQ-5D är kostnadsfritt, förutom då läkemedelsföretag är inblandade. Instrumentet är tänkt för självskattning av den svarande, men det finns även validerade ombudsversioner (proxyversion). Detta innebär att en närstående tillfrågas om en persons hälsa när denne inte själv kan svara. Ombudsversionen finns i två olika varianter beroende på det perspektiv ombudet ombeds ta. En handledning för användning av ombudsversioner finns framtagen. Även en validerad version av EQ-5D för telefonintervju, inkl handledning, finns att tillgå. Instrumentet består även av en sk VAS-skala, som kan beskrivas som en termometer med en skala mellan På denna skala ombeds den svarande att bedöma sitt nuvarande hälsotillstånd med utgångspunkten att 0 är sämsta tänkbara och 100 är bästa tänkbara hälsa. Enkäter och manualer beställs av EuroQol-gruppen, som ansvarar för instrumentet. Adressen till deras hemsida är Där finns också mycket mer information att hämta

24 Beställning Kontorsservice Tel: ; Fax: E-post: Postadress: Box 6401, Stockholm Besöksadress: Olivecronas väg 7, bv; Sabbatsbergs sjukhus Rapporter från Medicinskt programarbete är publicerade på: Forum för kunskap och gemensam utveckling Bix 17553, Stockholm Telefon Fax