MER ÄN BARA ORD EN LITTERATURSTUDIE OM ICKE-VERBAL KOMMUNIKATION MELLAN SJUKSKÖTERSKA OCH PATIENT EVA FOLKESSON MARTIN NORDQUIST. Hälsa och samhälle

Transkript

1 Hälsa och samhälle MER ÄN BARA ORD EN LITTERATURSTUDIE OM ICKE-VERBAL KOMMUNIKATION MELLAN SJUKSKÖTERSKA OCH PATIENT EVA FOLKESSON MARTIN NORDQUIST Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet Malmö Januari 2006 e-post: postmasterhs.mah.se

2 MER ÄN BARA ORD EN LITTERATURSTUDIE OM ICKE-VERBAL KOMMUNIKATION MELLAN SJUKSKÖTERSKA OCH PATIENT EVA FOLKESSON MARTIN NORDQUIST Folkesson, E & Nordquist, M. Mer än bara ord. En litteraturstudie om icke-verbal kommunikation mellan sjuksköterska och patient. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområdet omvårdnad, Kommunikationen mellan två personer består av både verbala- och icke-verbala beteenden. Den icke-verbala kommunikationen kan förstärka (kongruent) eller vara motsägelsefull med den verbala kommunikationen. I vissa situationer har den icke-verbala kommunikationen en extra stor betydelse och ibland kan den vara en bättre väg att nå fram till en person, än med verbala uttryck. Syftet med denna litteraturstudie var att synliggöra den icke-verbala kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten samt belysa dess betydelse. Frågeställningarna som användes var följande: vad har den icke-verbala kommunikationen för betydelse i mötet mellan sjuksköterskan och patienten och hur kan sjuksköterskan använda kunskapen om den icke-verbala kommunikationen? Teoretisk referensram för arbetet var Hilde Eide och Tomas Eides syn på omvårdnadsinriktad kommunikation. Metoden var en litteraturstudie som bygger på 9 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att empati, aktivt lyssnande och icke-verbal kommunikation är viktiga komponenter i sjuksköterskans patientkontakt. Vidare fann studien att empati är ett centralt begrepp i både icke-verbal och verbal kommunikation. Förståelse och kunskap hos sjuksköterskan gör att det knyts ett känslomässigt band mellan sjuksköterskan och patienten vilket utgör grunden för ett bra omvårdnadsarbete. Nyckelord: empati, icke-verbal kommunikation, omvårdnad, sjuksköterska - patient relation. 2

3 MORE THAN WORDS NONVERBAL COMMUNICATION BETWEEN NURSE AND PATIENT EVA FOLKESSON MARTIN NORDQUIST Folkesson, E & Nordquist, M. More than words. Nonverbal communication between nurse and patient. Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, Communication between two people consists of both verbal- and nonverbal behaviour. The nonverbal communication can strenghten or contradict the verbal communication. In some situations nonverbal communication is much more important and sometimes, it can be a better way to reach a person, than verbal communication. The aim of this study was to reveal the nonverbal communication between nurse and patient and also show its importance. The questions the study answered were: What significance does nonverbal communication have in the nurse patient relationship and how does the nurse use this knowledge? The theoretical frame of reference for the work was Hilde Eide s och Tomas Eide s view of nursing communication. The method was a litterature review which was based on nine scientific articles. The results indicated that empathy, active listening and nonverbal communication are important components in the nurse patient relationship. The study also found that empathy is a central part of both nonverbal and verbal communication. Understanding and knowledge form an emotional bond between nurse and patient and they create a solid foundation for good health care. Keywords: empathy, nonverbal communication, nurse-patient relations, nursing. 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Kommunikation 6 Kommunikationsprocessen 6 Kommunikationsnivåer 6 Kommunikationsstilar 7 Patientkommunikation 7 Kommunikationsteori 7 Den linjära modellen 8 Den processorienterademodellen 8 Den professionsorienterade modellen 8 Icke-verbal kommunikation 9 Ansiktsuttryck 10 Blickar/Ögonkontakt 10 Rösten 10 Huvud-, arm, ben- och handrörelser 11 Kroppsställningar 11 Fysisk beröring 11 Personligt rum och avstånd 11 Klädstil 12 Tystnad 12 Kommunikationsstilar 12 Sjuksköterskans professionalitet 12 Empati 13 Aktiv närvaro/lyssnande 13 Icke-verbala uttryck med patienten 13 Extra svåra kommunikationssituationer 14 Tidigare forskning 14 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 15 Definitioner och avgränsningar 15 METOD 15 Inklusion och exklusionskriterier 16 Databassökning 16 Dataanalys 17 RESULTAT 17 Hur kommunikation används i sjukvården 17 Olika förhållningssätt 17 Sjuksköterskans uttryckssätt 18 Röstläge dominerar 19 Empati 20 Empatisk kommunikation 20 Sjuksköterskans empatiska förmåga 21 Kommunikationens innehåll 21 Sjuksköterskans yrkesroll 22 Sjuksköterskans kommunikationsstil 22 4

5 Sjuksköterskans personlighetsfaktorer 23 Tystnad och beröring genusskillnad 24 Då icke-verbal kommunikation är mer viktig 25 Äldre patienter 25 Dementa patienter 25 Intuberade patienter 26 Samband icke-verbal och verbal kommunikation 27 DISKUSSION 28 Metoddiskussion 28 Artiklarnas metoder 28 Resultatdiskussion 29 Den icke-verbala kommunikationens betydelse 30 Sjuksköterskans tillämpning 31 SLUTSATSER 32 REFERENSER 33 BILAGOR 35 5

6 INLEDNING I sitt dagliga arbete möter sjuksköterskan många patienter. Kommunikationen mellan patienten och sjuksköterskan utgör grunden till förståelse mellan parterna. Därför är mötet/kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten en viktig del av omvårdnadsarbetet (Larsson, 1988). Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient syftar till att skapa en god kontakt mellan dem och på så sätt kunna uppnå det mål som båda strävar efter. Kommunikation mellan två personer består både av verbala beteenden (ord) och icke-verbala (ordlösa) beteenden (Eide & Eide, 1997). Som sjuksköterskestuderande har vi redan i vår kliniska utbildning reflekterat över många möten mellan sjuksköterska och patient. De flesta av våra reflektioner har varit positiva, lärande samt givande. Dock fanns det tillfällen då vi upplevde brister i samspelet mellan sjuksköterska och patient. Trots att sjuksköterskan gett patienten en verbal korrekt information fanns tydliga brister i kommunikationen dem emellan. Vi har även sett hur kommunikationen mellan sjuksköterska och patient förändras då patienten har ett funktionshinder. Ur detta kläcktes idén om en fördjupning i detta ämne som därmed kan bidra till ökad förståelse av den ickeverbala kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. BAKGRUND De dagliga arbetsuppgifterna för en sjuksköterska består av många möten/kommunikationstillfällen med patienter. Därför är fördjupade kunskaper om icke-verbal kommunikation mellan sjuksköterska och patient en viktig kunskap för sjuksköterskekåren. I Sjuksköterskans kompetensbeskrivning skriver Socialstyrelsen (2005) att sjuksköterskan bör ha god förmåga att på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt kunna kommunicera med patienter, närstående, samt övrig personal. Dessutom bör sjuksköterskan i dialog med patient och/eller närstående vara förmögen att ge stöd och vägledning samt kunna informera och undervisa patienter och/eller närstående på ett fullständigt sätt. Sjuksköterskan ska även ha en förmåga att uppfatta om patienten och/eller närstående förstår given information. Det är även viktigt för sjuksköterskan att uppmärksamma patienter som inte själva uttrycker informationsbehov eller som har ett speciellt informationsbehov. På liknande sätt beskriver Hanssen (2002) vikten av en god kommunikation mellan sjuksköterska, patienter, anhöriga samt medarbetare. Därför är det också viktigt att ha kunskaper om hur sammansatt kommunikationen fungerar människor emellan. Kommunikationen sker genom flera kanaler samtidigt och denna vävs sedan ihop till en odelbar helhet. Trots att man som sjuksköterska aldrig kan förstå patienten fullt ut, är det ytterst viktigt att man kan gå in i kommunikationsprocessen på ett medvetet sätt. Vad kan vara viktigare och mer nödvändigt än att som sjuksköterska ha goda kunskaper i hur kommunikation mellan människor fungerar? Vad en sjuksköterska än gör i arbetslivet, kommunicerar hon/han ständigt med patienter, kolleger samt anhöriga. Eide & Eide (1997) menar på att goda 6

7 kommunikationsfärdigheter kan anses vara en form av kontinuerlig kvalitetssäkring av omvårdnad. Kommunikation Ordet kommunikation kommer från det latinska ordet communicáto som betyder ömsesidigt utbyte, och av ordet commúnico som betyder, göra gemensamt, låta få del i, få del av, meddela, samt av ordet commúnis som betyder gemensam, allmän (Nationalencyklopedin, 2000). Idag lever vi i ett informationssamhälle där ordet kommunikation används inom många områden exempelvis TV, tidningar, data samt den medmänskliga kommunikationen som inte ska förglömmas (Nilsson & Waldemarson, 1994). Kommunikationsprocessen Människans tillvaro baseras på relationer till andra personer och kommunikationen utgör grunden för detta. Kommunikation fungerar som en bas för identitet och möte med andra människor. Likaså är kommunikation inte statiskt utan en ständigt pågående process och livet är en kontinuerlig kommunikationsström. Till och med efter en människas död kommer minnesbilder att väckas hos dem som känt vederbörande person. Människor förändras under livets gång och nya kunskaper och erfarenheter ändrar synen på världen och därmed ändras också sättet att kommunicera (Nilsson & Waldemarson, 1994). Människors kommunikation sker både medvetet och omedvetet, avsiktligt och oavsiktligt verbalt och icke-verbalt. Medvetna budskap kan till exempel vara då vi ber om något eller skakar på huvudet som ett nej. Omedvetna budskap är sådana som mottagaren kan uppfatta men som sändaren är omedveten om, till exempel ansiktsryckningar och en extra anspänning i rösten. Avsiktliga budskap är signaler som sändaren vill ge till mottagaren och därigenom kunna uppnå effekt hos lyssnaren. Oavsiktliga budskap är signaler som sändaren inte kan låta bli att sända, det vill säga att förmedla något som ligger utanför viljans kontroll. Ett sluddrande tal eller en rodnad kan vara budskap som vi inte vill sända iväg. De verbala budskapen är alla budskap som sägs i ord och alla övriga signaler som till exempel kroppsspråk, kroppshållning, ansiktsuttryck och röstlägen kallas för ickeverbala budskap (a a). Vid kommunikation är människor samtidigt både sändare och mottagare. När A talar så svarar B kontinuerligt med främst icke-verbala uttryck som då A tolkar samtidigt med sitt verbala uttryck. Båda pratar medan de tar emot budskap (Nilsson, 1993). Kommunikationsnivåer När människor kommunicerar med varandra kan man säga att budskapet går samtidigt genom två kanaler, en innehållsnivå ( vad som sägs, det verbala) och en relationsnivå ( hur det sägs, det icke-verbala). Innehållsnivån brukar vara ganska lätt att tyda men relationsnivån är mer svårtolkad eftersom den är mer diffus. Vad som sägs är oftast under medveten kontroll men hur det sägs, de ickeverbala, är oftare omedvetet och oavsiktligt. Det senare censureras därför mindre än de talade orden. Därför säger man ibland att beteende och handlingar talar högre än orden. Således har vi alltså svårare att ljuga med kroppen än med orden (Nilsson & Waldemarson, 1994). Normalt fungerar de båda nivåerna, innehålls- och relationsnivån, i kombination och de överensstämmer med varandra, så kallad kongruens. Motsatsen är 7

8 inkongruens då dubbla budskap sänds ut när de båda nivåerna inte stämmer överens. Inkongruens kan ge upphov till missförstånd, oklarheter, konflikter och mottagaren kan bli förvirrad och inte förstå budskapet (Nilsson & Waldemarson, 1994). Kommunikationsstilar Kvinnors och mäns kommunikationsstil skiljer sig åt generellt genom att män är mer inriktade på innehållsnivån (det verbala) och kvinnor är mer inriktade på relationsnivån (det icke-verbala). Män betonar oberoende mer än närhet och engagemang och kvinnor gör precis tvärtom. Männen lägger mindre vikt vid relationsbudskap. Tala är silver och tiga är guld är ett ordspråk som skulle kunna liknas vid mannens uppfattning om en bra relation. Men det är inte riktigt att mannen inte kan tala om känslor, det är bara det att han gör det på ett annat sätt (Nilsson & Waldemarson, 1994). Det innebär att kvinnor/flickor är duktigare på att både uttrycka och tolka känslor och män använder mer gester. Kvinnor använder mer gester när de kommunicerar med män än när de talar med kvinnor, kanske som en spegling av samtalspartnern. Men det behöver inte vara enbart könet som styr kommunikationsstilen, utan man tror även att status och rollskillnader spelar roll i detta sammanhang (Nilsson, 1993). Patientkommunikation I perspektivet sjuksköterska och patient är en god kommunikation både verbalt och icke-verbalt dem emellan ett medel för att förstå den andre som person vilket leder till att sjuksköterskan kan ge bättre omvårdnad. Dessa färdigheter bidrar till ökade kunskaper om patienten som kan ge goda förutsättningar för en bra planering av omvårdnaden (Eide & Eide, 1997). Icke-verbala beteenden spelar en viktig roll för relationen mellan patienten och sjuksköterskan och de kan vara en viktig källa till förståelsen för varandra. Sjuksköterskans icke-verbala beteenden bidrar till att skapa patientens och sjuksköterskans upplevelse av relationen. Detta gäller speciellt för sjuksköterskan som arbetar inom psykiatrin där patientens tilltro till sjuksköterskan kan vara en viktig terapeutisk faktor (a a) Vid kommunikation med patienten såsom nämnts ovan, är det är viktigt att de verbala och icke-verbala uttrycken överensstämmer med varandra, även kallad kongruens. Detta kräver att man som sjuksköterska är öppen inför både egna och andras känslor och åsikter. I sjuksköterskeyrket är äkthet och kongruens grundläggande för att man skall kunna skapa ett förhållande där patienten blir trygg och öppen inför att ta emot hjälp (Hanssen, 2002). Kommunikationsteori Det existerar ingen enhetlig kommunikationsteori. Kommunikationsprocesser kan struktureras på olika sätt beroende på vilket perspektiv som används. Vårt arbete utgick från Eide & Eide (1997) syn på omvårdnadsinriktad kommunikation där kommunikationen belystes som tre olika modeller. 8

9 Dessa tre modeller/perspektiv är: - en linjär modell som inriktar sig på överföring av ett budskap mellan två personer eller aktörer - en processorienterad modell som har sin utgångspunkt i att aktörerna ingår i en ömsesidig påverkningsprocess och där fokus ligger på det psykologiska samspelt i relationen - en professionsorienterad modell som inriktar sig på olika grundläggande faktorer av omvårdnadsorienterad kommunikation (Eide & Eide, 1997). Den linjära modellen Den linjära modellen är uppbyggd av tre led, sändare, budskap och mottagare. Ett exempel kan vara mötet mellan sjuksköterskan och patienten, då sjuksköterskan ger patienten information kring hur en viss medicin ska tas. Detta är en strikt linjär modell med sjuksköterskan som sändare, medicin hanteringen som budskap och patienten som mottagare. Svarar patienten sköterskan blir rollerna omvända, patienten som sändare, svaret budskapet och sjuksköterskan mottagare. Men om någonting stör kommunikationen framkommer detta inte i modellen. Är patienten välvillig till att ta sin medicin följer kommunikationen samma mönster men skulle samma patient vägra ta sin medicin så försvinner mottagaren från modellen (a a). Den processorienterade modellen Modellen kännetecknas av att inte ha en entydig och självklar sändare och mottagare, där fokus ligger på processen mellan parterna och även den linjära modellen vävs in. Sändaren och mottagaren sänder ut budskap, båda tolkar och svarar med dels icke-verbala signaler och även verbala signaler som vävs samman (Eide & Eide, 1997). Till skillnad från den tidigare linjära modellen ökar den processorienterade helhetsförståelsen av kommunikationen mellan två personer, i det här fallet sjuksköterskan och patienten. I den linjära modellen ligger fokus främst på budskapet och den kan vara bäst lämpad till att beskriva kommunikationens innehållsmässiga sidor medan den processorienterade modellen inriktar sig på relationen och emotionerna mellan parterna. Den linjära beskrivs som statisk medan den processorienterade ses som dynamisk. Den sistnämnda modellen bygger på att sjuksköterskan och patienten är gemensamt knutna till den ömsesidiga upplevelsen av varandra och känslorna, värderingarna och attityderna som uppkommer i situationen de befinner sig i (a a). Den professionsorienterade modellen Den professionsorienterade modellen för kommunikation i omvårdnad innefattas av tre nivåer; omvårdnadsprofessionalitet, omvårdnadsrationalitet och omvårdnadstemporalitet. Omvårdnadsprofessionalitet innefattas av empati, målorientering och yrkeskunskap. Empatin utgör sjuksköterskans förmåga att lyssna och förstå patienten samt hennes förmåga att förmedla tillbaka förståelse och medkänsla. En god yrkeskunskap hos sjuksköterskan är en förutsättning för god omvårdnad och målorientering bygger på de båda tidigare nämnda punkterna. En målorienterad sjuksköterska låter kommunikationen styras av omvårdnadens mål, se figur 1 (Eide & Eide, 1997). 9

10 Figur 1 Omvårdnadsprofessionalitet i omvårdnadsorienterad kommunikation (efter Eide & Eide 1997). Den andra nivån beskrivs som omvårdnadsrationalitet och består av känslor, rationalitet och intuition. Att vårda en patient rationellt är att ge omvårdnad och utföra de åtgärder som är bäst för den vårdade. Men som sjuksköterska måste man också kunna bemöta patienternas känslomässiga läge och ge det stöd som behövs. Intuitionen beskrivs som förmåga att ha omedelbar insikt eller kunskap kring olika situationer patienten kan hamn i, se figur 2 (Eide & Eide, 1997). Figur 2 Omvårdnadsrationalitet i omvårdnadsorienterad kommunikation (efter Eide & Eide 1997). Den tredje nivån kallas omvårdnadstemporalitet som består av förfluten tid, nutid och framtid och dessa försöker ge en bild av den integrerade tidsuppfattningen en sjuksköterska måste ha i omvårdnadsprocessen av en patient, se figur 3 (Eide & Eide, 1997). Figur 3 Omvårdnadstemporalitet i omvårdnadsorienterad kommunikation (efter Eide & Eide 1997). De tre ovannämnda nivåerna används i omvårdnadskommunikationen kontinuerligt och integrerat och de ger tillsammans en förståelse av hur omvårdnadsorienterad kommunikation fungerar(eide & Eide, 1997). Icke-verbal kommunikation Vid kommunikation mellan människor är den icke-verbala kommunikationen ett samlingsnamn för alla budskap utan ord, det vill säga alla budskap som inte innefattas i ordens bokstavsbetydelse (Nilsson, 1993). Den icke-verbala kommunikationen är en viktig del av människors kommunikation. Tankar, känslor och upplevelser visar sig genom kroppsliga uttryck som förmedlas tillsammans med det talade (verbala) språket. På samma sätt som språket förmedlar ord mellan människor, förmedlar det icke-verbala språket känslor. Detta sker bland annat genom ansiktsuttryck, minspel, ögonkontakt/blickar, kroppsspråk, gester och tonfall med mera. Kommunikation av icke-verbala budskap har regler för hur vi 10

11 använder vår röst, miner och gester för att ge tilläggsinformation tillsammans med de sagda orden (Nilsson & Waldemarson, 1994). Många forskare anser att den icke-verbala kommunikationen mellan människor svarar för en stor del av innehållet vad gäller den totala kommunikationen mellan människor. Vissa forskare hävdar att det icke-verbala budskapet till och med svarar för åttio procent av meningsinnehållet av det som förmedlas (Dimbleby, 1997). Sändaren kan ha svårt att kunna kontrollera icke-verbala budskap medvetet. Många budskap som sänds vid kommunikation är icke-verbala, omedvetna och oavsiktliga (Nilsson & Waldemarson, 1994). En persons gester och ansiktsuttryck kan avslöja känslor som hon/han egentligen inte vill visa (Hanssen, 2002). Ansiktsuttryck Vid kommunikation är ansiktsuttryck ett av de viktigaste icke-verbala uttryckssätten. Det är ansiktsmimiken som i huvudsak kan uttrycka känslor av glädje, sorg, överraskning, rädsla, ilska och avsky. Ansiktsuttryck kan också visa människans variationer av öppen - och slutenhet. Forskarna har olika uppfattningar om mimiken är kulturbetingad eller gemensam för alla människor. Det är fler och fler forskare som anser att människans ansiktsuttryck är universell men att leendet är både kulturbetingat och könsbetingat. Leende uttrycker främst glädje men man kan också le för att slippa att visa känslor av ilska, sorg och chock (Hanssen, 2002). Blickar/Ögonkontakt Ögonkontakt och blickar är speciellt viktigt i allt samspel mellan människor. Blickar fungerar som ett hjälpmedel när man vill skapa kontakt med en annan människa och de kan upprätthålla uppmärksamheten dem emellan. Om man tittar envist på någon person betyder det att man gör ett försök att skapa kontakt med personen i fråga. Han eller hon kan acceptera kontaktförsök och titta tillbaka eller vända bort blicken och därmed visa att han/hon inte vill ha kontakt (Hanssen, 2002). Det finns stora kulturella skillnader i hur länge man håller ögonkontakt med en människa. I så kallade kontaktkulturer som araber och latinamerikaner, där människor har förhållandevis mycket fysisk kontakt har man också mer blickkontakt än fallet är för människor ifrån de så kallade icke-kontaktkulturerna som nordeuropéer och sydostasiater, där man i mindre utsträckning berör varandra fysiskt. I den svenska kulturen är det bara vid spända situationer som man oavbrutet riktar blicken mot pupillerna. Om man däremot riktar blicken utanför ansiktet kan mottagaren uppfatta detta som brist på intresse medan man i den japanska kulturen undviker att ha ögonkontakt med personer med högre status (a a). Rösten Människans röst har enorm variationsbredd när det gäller språkrytm, röstklang, volym och tonfall. Sinnesstämningar påverkar artikulationen och röstläget avspeglar våra känslor. Utifrån röstklangen kan man avgöra om en person är glad eller nära till gråt. Vilken röstvolym som är socialt accepterad beror på grupptillhörighet och kulturell bakgrund. Förutom alla talande ord producerar människan även andra ljud som kallas paraspråk eller paralingvistiska ljud. Exempel på dessa är hm, ahh, fnysningar och kraftiga indragningar av luft eller utandningar. De fungerar ofta som återkopplingar där vi till exempel visar att 11

12 vi lyssnar, om vi är eniga eller oeniga med den som talar eller om vi är irriterade eller lättade (Hanssen, 2002). Huvud-, arm, ben- och handrörelser Huvudrörelser speglar våra uppfattningar och känslor. Vi böjer fram huvudet mot den vi kommunicerar med och ibland lägger vi huvudet på sned. När vi är ledsna hänger vi med huvudet och vi drar tillbaka huvudet ifrån saker som vi inte gillar. En del gester och rörelser har olika betydelse i olika kulturer. Det existerar stora skillnader i hur vi rör på huvudet. I flera östliga Medelhavsländer betyder att skaka på huvudet ett ja. I Sri Lanka och i Indien gör man mer uttalade huvudrörelser än vad man gör i vår kultur. I Sverige river man sig i huvudet när man är förvirrad, medan samma beteende i Japan betyder ilska. Hur mycket gester med armar, händer och fötter man gör är också i hög grad kulturberoende. Fötterna har en mindre central plats som kommunikationsmedel än händerna men fotrörelser hjälper till att ge ett helhetsintryck av sändaren. Vi svenskar trampar gärna med fötterna när vi blir upprörda och vickar på foten när vi är otåliga (Hanssen, 2002). Kroppsställningar Människan har flera grundläggande ställningar som att sitta, ligga, gå, stå och rörelsemönster som är gemensamma för alla. Hur vi placerar oss i dessa ställningar beror på kultur och känslomässig status. I Japan finns regler för hur man står och pratar med någon. Reglerna ser olika ut beroende på om man talar med någon som är yngre, äldre, med kvinnor eller med män. En människas känslomässiga tillstånd avspeglas i kroppsrörelser och kroppsställningar. Vid sorg och depression är rörelserna långsamma och dämpade medan glädje skapar livliga och yviga rörelser (Hanssen, 2002). Fysisk beröring Fysisk beröring är ett icke-verbalt uttryckssätt som är en viktig del av omvårdnadsarbetet. Huden är ett mycket känsligt organ. Vid beröring av en annan människa så går man in på den personens intima zon. Beröring ger en känsla av både fysisk och känslomässig upplevelse. Beröring kan involvera olika kroppsdelar, variera i intensitet, frekvens och varaktighet. Beröring mellan människor är mycket personligt eftersom det innebär att två personer kommer närmare varandra. Kulturen spelar en stor roll när det gäller fysisk kontakt mellan människor. Samhällets normer och regler styr vilka former av beröring som är tillåtna. Skandinaver tillhör en icke-kontaktkultur men hur mycket fysisk beröring man tillåter varierar kraftigt. Familj- och/eller grupptillhörighet och individuella personligheter spelar också en stor roll (Hanssen, 2002). Personligt rum och avstånd Människan upprätthåller sin integritet genom att hålla ett avstånd till andra människor. Personligt rum kan förklaras som det rum en person behöver ha runt sig utan att känna sig invaderad. Hur stort personligt rum som man behöver varierar i olika situationer. Samspelsavståndet är det mätbara fysiska avståndet mellan människor vid kommunikation. Skandinaver uppfattas ofta som kyliga och ointresserade av människor från andra kulturer, för vi håller ett ganska så stort fysiskt avstånd till våra medmänniskor då vi konverserar. I den arabiska kulturen är det artigt att stå mycket nära varandra när man samtalar (Hanssen, 2002). 12

13 Klädstil Kläder har först och främst en funktion av att skydda och hjälpa oss att behålla värmen. Men kläder har också sitt eget språk och de visar lite om bärarens personlighet, sociala status och grupptillhörighet (Hanssen, 2002). Tystnad Tystnad är svårtolkat i samspelet mellan människor för det kan betyda så många olika saker (Nilsson Waldemarson, 1994). Tystnad vid kommunikation är som pauser i musik, det skapar spänning och förväntan. Det ligger ofta en stark förväntan på en fortsättning (Eide & Eide, 1997). Hur lång en paus får vara mellan de verbala uttrycken varierar. En tyst lyssnare kan ge uttryck för mycket olika saker däribland respekt, förståelse och ointresse (Nilsson & Waldemarson, 1994). Kommunikationsstilar När det gäller icke-verbal kommunikation finns olikheter mellan kvinnor och män. Även om likheterna är många fler så tolkar de båda könen det icke-verbala budskapet på olika sätt (Nilsson & Waldemarson, 1994). Forskning har visat att män och kvinnor står, går och sitter på olika sätt. Det är kulturbetingade faktorer som gör att kvinnor får och ger varandra mer fysisk kontakt. I många kulturer finns också en föreställning om att kvinnor uttrycker oftare leenden och skratt är män gör och detta gäller både för svenskar och för japaner (Hanssen, 2002). Det finns en betydande grad av samordning mellan de icke-verbala uttrycken hos två personer som kommunicerar med varandra. Lyssnaren svarar på talarens rörelser inom någon hundradels sekund och detta förklaras med att lyssnaren kan förutse talarens gester och rörelser innan de uppstår. Denna synkronisering är en viktig faktor i den ömsesidiga förståelsen och det är betydelsefullt att vara i samklang med varandra (Nilsson, 1993). Ibland när människor träffas för första gången är synkroniseringen perfekt. Allt fungerar och man vet direkt vad den andre menar och man skrattar åt samma saker samtidigt. Detta är en slags intuitiv kommunikation och denna återspeglar karaktär och bärighet i personernas relation. Vid andra tillfällen är synkroniseringen i kommunikationen mellan människor begränsad och då blir samtalsparterna otillfredsställda med kommunikationen och då upplever man att den andre är jobbig eller rent av omöjlig att samtala med (a a). Sjuksköterskans professionalitet Professionalitet vid kommunikationen i vårdarbetet består av fem huvudpunkter; kunskap och färdigheter, etik, empati samt målorientering. Det finns oftast ett nära samspel mellan sjuksköterskans kunskap, instrumentella färdigheter och kommunikation. Sjuksköterskans etik utvecklas mellan hans/hennes personliga värderingar och yrkets värdegrund (Eide & Eide, 1997) Sjuksköterskornas etiska kod beskrivs i International council of nurses, ICN (2002) som belyser fyra huvudområden för sjuksköterskans etiska handlande; sjuksköterskan och allmänheten, sjuksköterskan och yrkesutövningen, sjuksköterskan och professionen samt sjusköterskan och medarbetare. Det är viktigt att sjuksköterskan utnyttjar hela sin kompetens med sin yrkeskunskap, empati och etik för att uppfylla patientens behov så väl som möjligt. Att ge professionell omvårdnad innebär att stödja patienten med hans svagheter och brister samt att bejaka hans styrkor och möjligheter. När en patient blir skadad, sjuk eller försvagad upplevs det alltid som ett hot och en 13

14 känslomässig belastning vilket ofta leder till en kris. Sjuksköterskans uppgift är att stödja patienten och de anhöriga att bemästra situationen och gå igenom krisens olika faser så bra som möjligt (Eide & Eide, 1997). Empati Ordet empati härstammar från grekiska empatheia där en betyder in och pathos betyder känsla och lidande. Hela betydelsen blir då inkännande. Här behövs nog en vidare förklaring. Litteraturen belyser många olika infallsvinklar av empati (Holm, 2002). I vårdyrken och omvårdnadsteori beskrivs ofta empati som förmågan att lyssna, att sätta sig in i en annan persons situation och förstå den andres känslor och reaktioner (Eide & Eide, 1997). Empati innefattar både intellektuell och känslomässig förståelse och den kräver engagemang och en förmåga att sätta sig in i problemet (Nilsson Waldemarson, 1994). Empati är en av de viktigaste grunderna till en bra kommunikation mellan människor. I omvårdnadsarbetet är sjuksköterskans syfte med kommunikationen att skapa en så god kontakt till patienten som möjligt (Eide & Eide, 1997). Att patienten har rättighet att bli tagen på allvar kan vara det första steget till empati (Holmdahl, 1992). En förbättring av kommunikationsfärdigheter kan skapa en bättre kontakt mellan sjuksköterska och patient och eventuellt också kunna reducera stress hos sjuksköterskan och dessutom kunna säkra kvaliteten på omvårdnadsarbetet fastän arbetsbelastningen är hög (Eide & Eide, 1997). Empatisk förståelse kan ha i sig själv en tydlig behandlingseffekt. Ibland överväldigas patienter av starka känslor när de blir medvetna om att en medmänniska verkligen förstått deras problem. Patienten blir lättad i sina känslor av plåga, övergivenhet och ensamhet (Gordan, 1996). Här kan det vara av betydelse att skilja mellan empati och sympati. God empati leder till bättre förståelse och sjuksköterskan kan göra en sakligare bedömning av vad som kan göras för patienten. Sympati innebär däremot ett känslomässigt positivt engagemang för patienten, men det kan leda till att vårdgivaren överidentifierar sig med patienten och går miste om att kunna se problemen utifrån en klarsynt blick. Men i praktiskt arbete är gränsen mellan empati och sympati ofta oklar och diffus (Gordan, 1996). Aktiv närvaro/lyssnande En förutsättning för att kunna utveckla en empatisk förmåga är att man kan lyssna aktivt (Hanssen, 2002). Det finns mycket oklart i kommunikationen mellan människor och ett effektivt lyssnande bör präglas av ett aktivt lyssnande. Man skall inte bara ställa frågor då man inte förstår det verbala orden utan det aktiva lyssnandet finns också i den icke-verbala kommunikationen genom att man bör vara uppmärksam på olika icke-verbala uttryck som nickningar, humningar, kroppshållning och ögonkontakt (Nilsson & Waldemanson, 1994). Sjuksköterskans uppfattningar och tolkningar av patienten kan vara helt annorlunda än det kommunikativa budskapet som patienten vill förmedla. Därför är det viktigt att sjuksköterskan kontrollerar med patienten att hon har uppfattat de utsända budskapen rätt (Hanssen, 2002). Icke-verbala uttryck med patienten Ett exempel på icke-verbal kommunikation är sjuksköterskans ansiktsuttryck i omvårdnadsarbetet. Ansiktsuttryck och ögonkontakt visar vad sjuksköterskan vill framföra för information tillsammans med det verbala budskapet (Davidhizer & Giger, 1999). Överrensstämmer inte ansiktsuttrycket med det verbala budskapet 14

15 så kan mottagaren bli förvirrad (Eide & Eide, 1997). Det måste vara en överensstämmelse eller kongruens mellan sjuksköterskans förmedlade verbala och icke-verbala uttryck för att patienten skall kunna få tillit till sjuksköterskan. När det verbala och det icke-verbala budskapen kompletterar varandra upplever mottagaren att budskapet är entydigt och uppriktigt. Därför är det viktigt för sjuksköterskan att vara ärlig mot sig själv och då är det lättare att vara äkta och empatisk i förhållande till patienten. Ärlighet inför sig själv och patienten är grundläggande för att man skall kunna bibehålla både sin egen och patientens integritet. Ett äkta och öppet samspel kan bara ske när sjuksköterska och patient möts som likvärda medmänniskor (Hanssen, 2002). Gjorda studier visar att ansiktsyttryckets betydelse förändras beroende på mottagarens kulturella bakgrund vilket innebär att det är en fördel om sjuksköterskan är insatt i olika kulturers kommunikationssätt (Davidhizer & Giger, 1999). Tystnad är ett speciellt kommunikativt uttryckssätt. Den kan vara vänskaplig och ett tecken på samhörighet men den kan också verka hotande. Om sjuksköterskan är medveten om detta kan tystnaden användas som ett hjälpmedel vid kommunikationen med patienten. Det är en stor utmaning för sjuksköterskan att kunna använda tystnaden på ett bra sätt. Med hjälp av tystnad kan både patient och sjuksköterska få möjlighet till att reflektera och tystnaden kan vara ett hjälpmedel för sjuksköterskan till att både visa förståelse för patienten och för att påverka honom. (Hanssen, 2002). Extra svåra kommunikationssituationer Vid vissa patientmöten är en fungerande och god kommunikation ingen självklarhet. Det kan bero på kulturella skillnader, sjukdomstillstånd hos patienten som demens och psykiska åkommor eller begränsade kommunikationsmöjligheter. Vid dessa situationer krävs kunskap kring de patientgrupper man möter, empatisk förmåga och ett etiskt tänkande för att få en inblick och en förståelse för situationen samt för att bygga en kommunikationsbro mellan sjuksköterskan och patienten (Eide & Eide, 1997). I vissa situationer kan det icke-verbala budskapet vara en bättre väg att nå fram än via ord. Detta kan gälla för kontakt mellan sjuksköterskan och de patienter som har svårt att uppfatta det språkliga innehållet men även när en sjuksköterska vårdar en människa i kris. Då kan ibland en fysisk kontakt vara mer rogivande än alla lugnande ord (Nilsson & Waldemarson, 1994). Tidigare forskning Merparten av studier som har gjort inom detta område har mestadels ägnats åt kommunikationsteorier och verbal kommunikation. Mycket få studier har enbart fokuserat på icke-verbal kommunikation. En studie av Kacperek (1997) beskriver tydligt den icke-verbala kommunikationen. Denna forskning utfördes med hjälp av Lynn själv på hennes arbetsplats då hon tappat sin röst. Lynn beskriver att innan studien startade hade hon en klar uppfattning av kommunikationens vikt i sköterskearbetet men den tron sattes snart ur spel. Med sitt handikapp, den bortfallna rösten, upptäckte Kacperek att i patientmötet var en verbal kommunikation inte allenarådande. Med hjälp av ytterst lite verbal kommunikation och icke-verbalkommunikation kunde hon kommunicera fullt med patienterna. Lynn fann också att vid samtal med en patient då sköterskan inte talar, uppmuntrades patienten att prata mer. Hon belyser även att när patienten pratar utan avbrott kunde hon som sjuksköterska lyssna mer 15

16 och få en bredare insikt i diskussionen. Att vara tyst med patienten och kommunicera icke-verbalt med hjälp av ansiktsuttryck, tystnad, beröring och närhet tycktes utveckla empati, intuition, och en gemensam närvaro för sjuksköterskan och patienten. Kacperek anser att effektiv kommunikation beror bland annat på sjuksköterskans förmåga att lyssna och hennes sätt att utnyttja sina kunskaper om icke-verbal kommunikation. Med utgångspunkt från ovannämnda studie kommer här nedan att redovisas dagens forskning om icke-verbal kommunikation i perspektivet sjuksköterska och patient. Finns det några likheter med Kacpereks forskning?(kacperek,1997). Med ökad kunskap om den icke-verbala kommunikationen kan sjuksköterskan öka sin förmåga att kommunicera med patienten och i sin tur kunna bemöta patienten på ett bättre sätt. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med denna studie var att synliggöra den icke-verbala kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten samt belysa dess betydelse. Följande två frågeställningar utgör utgångspunkt för studien: Vilken betydelse har den icke-verbala kommunikationen i mötet mellan sjuksköterskan och patienten? Hur använder sjuksköterskan den icke-verbala kommunikationen i mötet med patienten? Definitioner och avgränsningar Icke-verbal kommunikation definieras som ett samlingsbegrepp för alla budskap som inte ryms i ordens ordboksbetydelser. Detta innefattar kroppsspråket med till exempel gester, rörelse och kroppshållning, men även det mänskliga talet med dess andningsrytm, tystnad, betoningar och tonlägen. Dessutom handlar det om hur människor berör varandra och även hur de skapar utrymmen och personliga avstånd till varandra. Lukt, smak, färger och kroppsliga utsmyckningar innefattas också. Slutligen handlar det också om det budskap vi läser in i den yttre miljön, exempelvis hur ett rum är möblerat/hur ett hus ser ut (Nilsson & Waldemarson, 1994). METOD Uppsatsen är en litteraturstudie och metoden har därför bestått i litteratursökningar och vetenskaplig granskning av artiklar. Vid starten för denna studie upprättades en projektplan som kom att fungera som ett stöd under arbetets gång. 16

17 Inklusions- och exklusionskriterier Material som handlade om icke-verbal kommunikation mellan sjuksköterskan/sjuksköterskestuderanden och den vuxne patienten (över 18 år) inkluderades. Exklusion gjordes av icke-verbal kommunikation med döva patienter eftersom detta är ett speciellt område där personer med kunskap om teckenspråket kan behöva anlitas. Det blir då mötet mellan patient, tolk och patient som studeras. Databassökning Litteratursökningar gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och Science Direkt och dessa sökningar redovisas i tabell, se bilaga 1. Först gjordes en mycket kort databassökning på Pubmed där sökningen inriktade sig på området icke-verbal kommunikation mellan sjuksköterska och den äldre patienten. Ganska snabbt upptäcktes att sökningen behövde utökas för det fanns ganska lite forskat och skrivet på detta område. Fokus för denna studie blev då istället icke-verbal kommunikation mellan sjuksköterska och patient. Följande begränsningar gjordes vid databassökningarna; endast artiklar som var skrivna på engelska, artiklar som var maximalt 10 år gamla samt endast artiklar som innehöll abstracts. Ambitionen var att finna artiklar som var peer reviewed och i databasen Cinahl gjordes en begränsning med att endast söka artiklar som var peer reviewed. Datainsamlingen fortsatte med artikelsökning i Pubmed genom fritextsökning med följande termer var för sig, non-verbal communication och nursing, i syfte att finna artiklar som handlade om icke-verbal kommunikation inom sjuksköterskeyrket. Antalet träffar var för stort för en noggrannare granskning och fler sökord sattes in (kinesics, nurse-patient relations, empathy). I kombinationen non-verbal communication och nursing fick vi fram 193 abstract som alla lästes. Ingen av artiklarna visade sig dock vara relevanta för syftet och exkluderades därför. Fortsatt sökning gjordes i databasen Cinahl. Ämnesordssökning utfördes och följande termer användes: non-verbal communication, nurse-patient relations, nursing och empathy. I kombination non-verbal communication och nurse-patient relations blev det 53 träffar, där 44 abstract lästes och 10 artiklar plockades ut för vidare granskning. Tre av dessa inkluderades sedermera i arbetet. I kombinationen non-verbal communication och empathy gav sju träffar och sex abstract lästes, tre gick vidare för granskning och slutligen blev två kvar i studiens resultat. En ny artikelsökning gjordes i Pubmed, dennas gång en MeSH - sökning. Följande MeSH termer användes: non-verbal communication, nursing, nursepatient relations, empathy, voice och culture. I kombinationen non-verbal communication och nursing lästes 116 abstract och det togs ut sex artiklar för vidare granskning. En av dessa artiklar stannade kvar i studien. Kombinationen av sökorden non-verbal communication och nurse-patient relations gav 59 abstracts som lästes. Två av dem inkluderades i studien, varav den ene i resultatet och den andra i bakgrundsavsnittet. De sökord som också kombinerades med non-verbal communication i sökningen var empathy och culture. Trots en mängd lästa abstract var sökningen förgäves och inga artiklar behölls för vidare granskning. Sista sökningen i Pubmed som fritextsökning på orden nurse-patient relations och 17

18 voice, gav 38 träffar där lika många abstracts lästes. En av artiklarna inkluderades till studien. Dessutom gjordes det en databassökning i Science Direct. Sökord som användes var: nonverbal och communication som gav 192 träffar och av dessa lästes de 96 nyaste abstracts och en artikel inkluderades i studien. Dataanalys Författarna har tillsammans valt ut 26 artiklar som i första steget granskades noggrant på dess ämnesinnehåll och speciellt på dess resultatinnehåll. Nio stycken artiklar uppfyllde dessa kriterier som således behölls för vidare granskning. Influerad av Polit at al (2001) har artiklarna sedan granskats för att uppfylla en god vetenskaplighet och detta redovisas i tabell, se bilaga 2. En vetenskaplig artikel bör bland annat innefatta ett bra innehåll, abstracts, bakgrund, metodbeskrivning, resultatredovisning och en diskussion. Därefter lästes artiklarna var för sig av författarna och artiklar kvalitetsgranskades enligt Forsberg & Wengströms (2003) checklista för kvantitativa/kvalitativa artiklar, dock i en modifierad form. Granskningen bestod av många punkter och några av de viktigaste var att en studie bör ha ett tydligt syfte, en noggrann metodbeskrivning med förklaring av inklusion- och exklusionskriterier, datainsamlingsmetod och dataanalysmetod. Dessutom bör den innefatta en tydlig resultatbeskrivning samt en relevant diskussion och slutsats. Samtliga av dessa nio artiklar innehöll tillräckligt hög standard av kvalitet av vetenskaplighet för att inkluderas i studien. Då gjordes en mycket kort sammanfattning i stolpform som fick fungera som stöd under det fortsatta analysarbetet. Nästa steg i arbetet blev en strukturell analys där artiklarnas resultat skrevs ned och började organiseras i subteman. Efter ett omfattande analysarbete skönjdes sex teman. Dessa teman var: hur kommunikation används i sjukvården, empati, kommunikationens innehåll, sjuksköterskans yrkesroll, då icke-verbal kommunikation är extra viktigt samt samband icke-verbal och verbal kommunikation. RESULTAT Här nedan följer en redogörelse av denna studies resultat som sex teman; hur kommunikation används i sjukvården, empati, kommunikationens innehåll, sjuksköterskans yrkesroll, då icke-verbal kommunikation är extra viktigt samt samband icke-verbal och verbal kommunikation. Hur kommunikation används i sjukvården Flera studier har visat förekomst av olika typer av icke-verbala uttryck vid kommunikation mellan patient och sjuksköterska (Gillbert, 2004; Caris Verhallen, 1999; Wojnicki Johansson, 2001) Olika förhållningssätt Gillbert (2004) har studerat den icke-verbala kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. I studien ingick 126 personer som deltog i en förberedande universitetskurs i omvårdnad. Deltagarna i studien fick se 12 videoinspelade situationer som speglade mötet mellan sjuksköterska och patient. Utifrån 30 olika påståenden rörande olika förhållningssätt som kan förekomma mellan sjuksköterska och patient, fick deltagarna klassificera de videoinspelade 18

19 situationerna. Av detta utkristalliserades fem olika förhållningssätt i relationen sjuksköterska - patient. De aktuella förhållningssätten var; - tillit och mottaglighet, som beskrevs av följande två påståenden; sjuksköterskan är uppriktig i kommunikationen med patienten och hon/han är öppen för patientens idéer - djup, likheter och ömhet som beskrevs av följande tre påståenden; sjuksköterskan önskar att ha mer kommunikation med patienten och hon visar att hon anser att patient och sjuksköterska har lika värde. Sjuksköterskan visar också ömhet mot patienten - lugn som beskrevs av följande påstående; sjuksköterskan är lugn och avslappnad i patientens närvaro - ickeformell som beskrevs av följande påstående; sjuksköterskan gjorde samspelet med patienten icke formellt - ickedominant som beskrevs av följande påstående; sjuksköterskan dominerade inte samspelet med patienten (Gillbert, 2004). En regressionsanalys (sambandsanalys) indikerade att sjuksköterskans ickeverbala kommunikationsförmåga samt hennes förmåga att uppmärksamma verbala och speciellt icke-verbala uttryck hos patienten visade sig att ha ett samband med de fem förhållningssätten. Slutsatsen blev att ovannämnda förmågor/samband var signifikanta (signifikans p = 0.001). Ett positivt samband visades i fyra av de fem förhållningssätten och det fanns endast ett negativt samband då det gällde förhållningssättet icke-dominant (a a). Sjuksköterskans uttryckssätt Vanligt förekommande icke-verbala uttryck i vården är ögonkontakt/blickar, kroppsspråk, beröring och ansiktsmimik vid mötet mellan sjuksköterska och patient (Caris Verhallen, 1999; Wojnicki Johansson, 2001). I Caris Verhallen (1999) studie visades sjuksköterskans icke-verbala beteenden som sex olika kategorier; ögonkontakt/blickar, nickningar, leenden, framåtlutande av kroppen/sitta nära patienten, känslomässig beröring samt instrumentell beröring. Deltagarna var 109 patienter och 47 sjuksköterskor varav 24 arbetade på ett äldreboende och 23 i hemsjukvården. Tre typer av möten studerades; psykosocial omvårdnad, omvårdnad med tekniska procedurer samt omvårdnad vid personlig hygien. Videoupptagningar i 181 kommunikationstillfällen mellan patient och sjuksköterska utfördes och det var möjligt att observera icke-verbalt beteende hos sjuksköterskan i 165 av 181 kommunikationstillfällen. I resterande 16 kommunikationstillfällen var det omöjligt att observera icke-verbala beteenden då knapphändig videotagning gjordes på grund av etiska skäl vid personlig hygienisk omvårdnad. Vid samtliga kommunikationstillfällen med patienten tittade (ögonkontakt/blickar) sjuksköterskan på patientens ansikte. Leende och huvudnickningar gjorde sjuksköterskan under de flesta möten med patienten. Dock var det vid 15 % av kommunikationstillfällena som sjuksköterskan inte log alls. Sjuksköterskan hade framåtlutande kropp/satt nära patienten i knappt av 60 % av mötena med patienten. Det icke-verbala beteendet ögonkontakt/blickar varade under längst tid och det pågick i genomsnitt i 41 % av den totala observationstiden. Instrumentell beröring pågick i 20 % av den totala 19

20 observationstiden och knappt tre % för framåtlutande kropp/sitta nära patienten (Caris-Verhallen, 1999). I en studie av Wojnicki Johansson (2001) belystes, att vid kommunikation mellan sjuksköterska och respiratorbehandlad patient som är vid medvetandet använde sjuksköterskan flera olika typer av icke-verbala uttryck där kroppsspråk/beröring stod för det mest förekommande. Ansiktsmimik och läppläsning förekom också rikligt. Resultaten redovisas i tabell 1. Populationen för studien var 54 respiratorbehandlade patienter i mellersta Sverige, där endast 22 patienter inkluderades i studien. Exklusionen bestod av patienter med någon av följande sjukdomar; hjärnskada, demens eller schizofreni. Dessutom exkluderades patienter som låg i respirator färre än sex timmar, de som inte var svenskspråkiga och även de som dog under studieperioden. Det var 19 patienter som var äldre än 50 år och det vara endast tre som var yngre än 25 år. Tabell 1 Förekomst av icke-verbala beteenden hos sjuksköterskan vid kommunikation med respiratorbehandlad patient som är vid medvetandet Sjuksköterskans icke -verbala beteende Förekomst (%) av totala antalet studerade kommunikationstillfällen Kroppsspråk/beröring 29 Ansiktsmimik/läppavläsning 20 Ögonkontakt/blickar 12 Papper och penna 17 Ja/nej frågor 17 ABC-datorhjälp 5 (Efter Wojnicki Johansson 2001) Röstläget dominerar I en intervjustudie (Yogo et al, 2000) deltog 82 sjuksköterskor och 100 sjuksköterskestuderande i syfte att undersöka hur dessa bedömer patientens emotionella status utifrån patient samtalet. Även deltagarnas egna emotionella status utreddes. En skådespelare tog rollen som patient och spelade in två berättelser, en positiv och en negativ som studiedeltagarna fick lyssna på. Deltagarna fick i sin tur bedöma patientens emotionella status utifrån sex olika emotions kategorier: avsky, rädsla, överraskelse, sorg, glädje och ilska. I resultatet jämfördes sjuksköterskornas utvärdering med studenternas, röstläget i den positiva kontra den negativa berättelsen och berättelsens innehåll i respektive berättelse. Slutligen gjordes det en bedömning av patientens personlighet med kriterierna: trevlighet, spännande och aktivitet (a a). När patientens röstläge var negativt men det verbala innehållet var positivt tyckte lyssnarna att berättaren hade negativa känslor och att de själv kände negativa känslor. När innehållet var negativt och oberoende vilket röstläge som användes kände lyssnarna att berättaren hade negativa känslor och uttryckte själv negativa känslor. Detta visar att de ickeverbala budskapen är mer dominanta än de verbala uttrycken samt att budskap med negativ information väcker starkare känslor hos vårdgivaren än positiv. När deltagarna lyssnade på patientberättelsen fick de en uppfattning av patienten som grundade sig mycket i röstläget, speciellt när de bedömde patienten som trevlig. Det fanns ingen skillnad på sköterskorna och studenterna i detta avseende. Sjuksköterskorna inriktade sig 20