Inskolning i förskolan

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng Inskolning i förskolan Förskollärares tankar kring små barns första möte med förskolan Introduction to the pre-school Pre-school teacher s reflections about toddlers first meeting with pre-school Sara Andersson Magdalena Wasowska Lärarexamen 210hp Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Fanny Jonsdottir

2 2

3 Abstract Inskolning i förskolan, förskollärares tankar kring små barns första möte med förskolan, av Sara Andersson och Magdalena Wasowska. Detta examensarbete handlar om förskollärares tankar kring inskolning av små barn i förskolan. Enligt förskolans läroplan, Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2006) har förskolans verksamhet skyldigheten att ge varje familj ett gott välkomnande in i denna miljö. Studien bygger på tankar från sex förskollärare som deltagit i en kvalitativ intervju där de berättar om hur de tänker kring barns förstagångsinskolning. Studiens syfte är att belysa vilka aspekter som förskollärare anser vara viktiga att tänka på vid en förstagångsinskolning på en småbarnsavdelning. Följande frågeställning besvaras: Vad anser förskollärare som arbetar på småbarnsavdelningar är viktigt att tänka på vid en förstagångsinskolning, utifrån det nya barnets behov, föräldrars behov, verksamheten och barngruppens behov samt personalens behov? Tidigare forskning berättar om känslan av att känna sig trygg med sin omgivning där en anknytning sker till någon annan människa, vilka är grundläggande för allas behov vid en inskolning. Sammanfattningsvis talar de sex förskollärarna främst om trygghet, anknytning, förtroende, lyhördhet och engagemang samt förförståelse för att det nya barnet, föräldrar, verksamheten och barngruppen samt personalen ska kunna känna att det blev en positiv inskolning. Vi drar slutsatsen att samarbete och flexibilitet samt anknytning och trygghet är betydelsefulla egenskaper för att det ska bli en positiv inskolning för alla berörda. Nyckelord: Anknytning, Behov, Inskolning, Trygghet. 3

4 Förord Vi är två tjejer som träffades för första gången på lärarutbildningen på Malmö högskola hösten Sedan dess har vi varit bra vänner och därför bestämde vi oss för att skriva examensarbetet tillsammans. Dock har vi aldrig skrivit något arbete tillsammans förut. Efter att ha funderat på varsitt håll om vad vi skulle undersöka i detta examensarbete, upptäckte vi att båda var intresserade av en fördjupning av barns förstagångsinskolning i förskolan. Då vi bor med ca fem mils avstånd till varandra bestämde vi oss för att våra arbetsdagar skulle vara förlagda på skolan och hemma hos Sara där dikteringen av arbetet delades upp. Detta för att vi skulle känna att vi fick mer gjort samtidigt som det var en trygghet att kunna diskutera och hjälpa varandra om vi körde fast med något. Idag kan vi konstatera att examensarbetet har varit väldigt krävande på många sätt. Vi är mycket glada att vi haft varandra att bolla idéer med. Vi har kompletterat varandra och vi har kunnat stötta och peppa varandra. Till sist vill vi passa på att tacka vår fantastiska handledare Fanny Jonsdottir som har hjälpt och stöttat oss under resans gång. Tack även till våra respondenter för att ni ville delta i vår undersökning. Vi vill även tacka våra familjer som stått ut med oss under denna tid och tack även till varandra för ett gott samarbete! 4

5 Innehåll 1 Inledning Syfte Frågeställningar Begreppsförtydligande Kunskapsbakgrund Inskolningsmodeller Traditionell inskolning Tredagarsinskolning Centrala teoretiska begrepp och tidigare forskning Anknytning Trygghet Metod Metodval och metoddiskussion Urval Genomförande Analys Förskollärarnas tankar kring det nya barnets behov vid förstagångsinskolning Trygghet i form av anknytning Individuell anpassning att se det enskilda barnets behov Lustfylld glädje Sammanfattning och slutsatser Förskollärarnas tankar kring föräldrars behov vid barns förstagångsinskolning Goda relationer ger trygghet Känslor av osäkerhet och tillit Delaktighet och kommunikation det pedagogiska ansvaret Sammanfattning och slutsatser

6 4.3 Förskollärarnas tankar kring verksamheten och barngruppens behov vid barns förstagångsinskolning Verksamhetens kontinuitet Barngruppen Sammanfattning och slutsatser Förskollärarnas tankar kring personalens behov vid barns förstagångsinskolning Samarbete och flexibilitet i arbetslaget Information Sammanfattning och slutsatser Diskussion och kritisk reflektion Metoddiskussion Resultatdiskussion Förslag till vidare forskning Referenser Bilagor

7 1 Inledning Att komma från ett annat land det kan va ganska svårt ibland, när allt är nytt och främmande och kanske lite skrämmande. När alla andra dom gör rätt och man själv gör fel på alla sätt. Nog känner man sig vilsen då. Det kan väl vem som helst förstå. (Lind, 1982:111) Att komma in i en helt ny värld kan inte alltid känns så lätt för oss människor. Vi minns själva hur det kändes när vi klev innanför dörrarna på lärarutbildningen för första gången. Nya människor som vi aldrig träffat förut och nya lokaler som vi nu skulle bekanta oss med. Spänningen steg och fjärilarna i magen blev bara fler. Efter att ha läst sex terminer på lärarutbildningen började vi fundera på vikten av ett bra första möte och vad dessa möten har för betydelse på våra kommande arbetsplatser. Vi insåg plötsligt att många familjers första möten med förskolan i framtiden kommer att introduceras av oss. Då vi började tänka tillbaka på vad vi fått för kunskap om just detta första möte i vår utbildning, kom vi fram till att den gett oss begränsad information om detta. Trots det säger förskolans läroplan, Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2006:12) att arbetslaget skall lägga stor vikt vid att varje barn och dess förälder får en god introduktion i förskolan där miljön måste kännas trygg för barnet samt att verksamheten skall bygga på en trygg omsorg för det enskilda barnet (Utbildningsdepartementet, 2006:4-5). Vidare står det om betydelsen av ett positivt samarbete mellan förskola och det enskilda barnets föräldrar. Alla anställda inom förskolan skall därför respektera barnens föräldrar och ta ansvar för att det skapas en förtroendefull relation med ömsesidig tillit. Föräldrarna skall få möjlighet att vara delaktiga i och påverka sina barns vardag i förskolans verksamhet, då deras synpunkter skall tas på allvar (Utbildningsdepartementet, 2006:12). Även Niss (1988:30), som har lång erfarenhet av små barns inskolningar i förskolans värld, påpekar att upplevelsen och känslan vid det 7

8 första mötet är avgörande för hur föräldrarnas inställning till förskolan kommer att vara i framtiden. När våra tankar föll tillbaka på de inskolningar som vi har erfarenhet av i förskolans verksamhet förstod vi att vi aldrig reflekterat kring lärarnas pedagogiska tanke bakom inskolningen. Istället hade våra observationer varit mer ytliga där vi sett att lärarna verkade ha bra rutiner för sina inskolningar. Vi blev nu därför nyfikna på vilka tankar som förskollärare kan ha om en förstagångsinskolning på en småbarnsavdelning och bestämde oss för att undersöka saken närmare i detta examensarbete. Då vi började leta efter litteratur samt tidigare forskning om inskolning fann vi att området inte var särskilt utforskat, vilket vi förväntat oss. Vi hittade litteratur där författarna berättade om sina egna erfarenheter och gav råd utifrån dem. Vi valde därför att främst läsa in oss mycket på olika teorier om barns behov såsom Daniel Sterns teori om barns utveckling av själv, John Bowlbys anknytningsteori och Dion Sommers barndomspsykologi. Vår vision är att detta examensarbete ska bidra med en ökad förståelse för olika intressenters behov som kan finnas vid en förstagångsinskolning. Vi hoppas även att det ska väcka tankar och diskussioner om hur nya familjer tas emot i förskolans verksamhet. 1.1 Syfte Avsikten med vårt arbete är att belysa vilka aspekter som förskollärare anser vara viktiga att tänka på vid en förstagångsinskolning på en småbarnsavdelning. 8

9 1.2 Frågeställningar Vad anser förskollärare som arbetar på småbarnsavdelningar är viktigt att tänka på vid en förstagångsinskolning, utifrån Det nya barnets behov Föräldrars behov Verksamheten och barngruppens behov Personalens behov 1.3 Begreppsförtydligande Förstagångsinskolning = Här menar vi barn i åldern 1-3 år då det möter förskolans värld för allra första gången. Inskolning = Introduktionstiden in i förskolan för barn och föräldrar. Inskolningsmodeller = Det finns olika modeller eller förfaringssätt som följs då ett barn inskolas på förskolan. Som vi känner till finns det tre dagars-, traditionell-, grupp- och individanpassad inskolning som förklaras närmare i följande kapitel. Personal = Vi menar barnskötare och förskollärare som arbetar i förskolan. 9

10 2 Kunskapsbakgrund I detta kapitel beskrivs olika inskolningsmodeller som kan tillämpas vid inskolning. Centrala teoretiska begrepp och tidigare forskning beskrivs även utifrån olika författares synvinklar, som sedan ligger till grund för slutsatserna i analyskapitlet. 2.1 Inskolningsmodeller För att få en förståelse för vad det finns för olika inskolningsmodeller så har vi sökt information på internet på inskolningsmodeller, genom sökverktyget google. Vi kom fram till att det finns två modeller att följa vid inskolning, men som det kan finnas olika varianter på. Det finns en traditionell inskolning som varar i två till tre veckor där barnen inskolas individuellt eller i grupp. Månsson (2009) menar att barnets reaktioner styr när inskolningsperioden ska avslutas men även att föräldrarnas frånvaro förlängs gradvis i relation till barnets reaktioner (a.a.). Den andra modellen är en tredagarsinskolning men varierande benämningar finns så som föräldraaktiv inskolning och heldagsinskolning Traditionell inskolning Traditionell inskolning innebär enligt Lumholdt (2008) att barnen inskolas under en tvåveckors period. Denna period startas upp med att barnet är korta stunder på förskolan med sina föräldrar. Efterhand utökas dessa tider. Barnet har då en ansvarsperson som lägger stor vikt på den individuella anknytningen. Inom den traditionella inskolningsmodellen kan barnet inskolas i grupp eller individuellt (a.a.). Niss (1988) skriver att individuell inskolning innebär att barnen skolas in en och en medan vid en gruppinskolning skolas många barn in tillsammans. Hon har sett att fördelarna med en individuell inskolning är den nära kontakt som uppstår mellan barn och personal samt att barnets intryck på den nya förskolan till en början kan begränsas. Fördelen med gruppinskolning är däremot att de nya barnen redan från start får en trygg kontakt med varandra samt att deras föräldrar får känna trygghet genom sällskapet till varandra. 10

11 Dessutom skapas det en mindre påfrestning på barngruppen genom denna modell då de slipper gå igenom inskolningsprocessen flera gånger. Författaren har erfarenhet av att det är lättare att lyckas med en inskolning då personalen har barngruppen med sig eftersom de gamla barnens känslor lätt överförs till det nya barnet om hur de trivs med personalen samt med kompisarna. Personalen bör därför förbereda barngruppen på det nya barnet, genom att tala om för dem att det snart ska börja ett nytt barn på avdelningen. Då ett litet barn nyss inskolats på avdelningen kan det vara påfrestande för henne eller honom med fler förändringar som nya inskolningar innebär (Niss, 1988). Enligt en artikel som Sundström (2009:22) har skrivit nämner hon Gunilla Niss som är barnpsykolog. Här står det att Niss anser att begreppen att knyta an och att separera är två centrala begrepp oavsett vilken inskolningsmodell som barnet inskolas enligt. Vidare berättas det i artikeln att anknytning och separation sker samtidigt i den traditionella inskolningen medan i den föräldraaktiva inskolningen sker anknytningen först och sedan separationen. Anknytningen kan antingen vara till en eller flera i personalen, i båda modellerna. Beroende på om inskolningen är lång eller kortvarig så är det viktigt att det finns en vuxen till hands som barnet känner förtroende för när det är dags att bli lämnad på förskolan (a.a.) Tredagarsinskolning Tredagarsinskolningen innebär enligt förskollärarna som arbetar på förskolan Lilla och stora Emilia i Staffanstorp att mamma, pappa eller någon annan närstående person är med barnet på förskolan i tre hela dagar. Under denna period finns de med barnen i alla situationer som uppkommer. Den fjärde dagen lämnas barnet till personalen på förskolan då ett tydligt och kort avsked mellan förälder och barn sker. Modellen innebär att barnet inte behöver oroa sig för att bli lämnad av sina föräldrar på förskolan de tre första dagarna och det får anpassa sig till förskolans miljö och rutiner i sin egen takt. Detta medför också att familjen får en större inblick i hela verksamheten och får tid på sig att lära känna de som finns på förskolan (Lilla och stora Emilia AB, 2009). 11

12 2.2 Centrala teoretiska begrepp och tidigare forskning I följande avsnitt beskrivs centrala begrepp som är av relevans för denna studie Anknytning Först och främst vill vi börja med att förklara innebörden i begreppet anknytning. Anknytning används synonymt med begreppet bindning och bygger på John Bowlbys teori om den känslomässiga bindning (anknytning) som uppstår mellan barn och en eller flera personer i barnets närmaste miljö (Evenshaug och Hallen 2001:187). Enligt flera teorier uppstår anknytning till andra människor redan vid födseln då det nyfödda barnet aktivt försöker få en känsla av samvaro med sin omgivning genom anknytningsbeteende i form av blickar, leende, ljud och gråt (Brodin och Hylander, 2007:29-45). Risholm Mothander (2006:9) menar att barnet har en förmåga att knyta an till mer än en person, men för att anknytning skall ske måste dessa personer visa sig mottagliga och sensitiva för barnets signaler, det vill säga anknytningsbeteende, och konsekvent reagera på dessa för att bekräfta att hon eller han vill vara barnets anknytningsperson. Sommer (2005) skriver om ett paradigmskifte som innebär att barnsynen förändras. Före talet ansågs det att barnen var sköra och sårbara och deras förmågor underskattades. På den tiden föreställde människorna sig att barnet var primärt beroende, sårbart och särskilt utsatt för olika faror under sina första levnadsmånader som de var tvungna att skyddas ifrån. Idag finns dock ett annat perspektiv där vi ser barn som kompetenta och resilienta vilket innebär att barn har kompetenser, potentiella eller utvecklade, att anpassa sig till olika krav och utmaningar i livet och att barn har förmågan att ta sig igenom svåra och utmanande övergångar i livet. Till exempel övergången från hemmet och dess anknytningspersoner till de många och främmande kontakterna på förskolan (a.a.). Sjöblom (1977:153) skriver bl.a. om personalens engagemang till den nya familjen som ska inskolas på daghemmet. Författaren menar att barnsköterskorna som deltog i hennes undersökning upplevde att de fick mer kunskap om barnens utveckling då personalen gav sig tid till att välkomna barnen med ett inlevelsefullt engagemang och då de pratade 12

13 till barnet istället för om det. De inskolningar där barnet fick mycket uppmärksamhet av och ömsesidig relation till personalen visade sig barnet ha lätt för att knyta snabba relationer även till andra vuxna och barn (Sjöblom, 1977:153). Enligt Sjöblom (1977:153) styr vårdarnas reaktioner och känslor hur barnet kommer att uppleva miljön. Evenshaug och Hallen (2001:187) anser att ett bra kommunikationsförhållande via lek och annan interaktion är viktig i anknytningen. Abrahamsen (2006:73) nämner också att barnet först kan knyta an till en annan människa då det finns en ömsesidig tillit i relationen. Vidare förklarar hon att ett av målen med inskolningen i förskolan innebär att barnet ska känna sig tryggt med omgivningen samt att det knyter an till förskolepersonalen. Brodin och Hylander (2007) menar att rutiner är viktigt för barnet då det börjar på förskolan för att han eller hon ska känna struktur i vardagen och få en känsla av tidsbegrepp. Evenshaug och Hallen (2001:188) berättar att barnets grundläggande anknytning till en annan människa skapar en viktig förutsättning för barnens vidare utforskning och sökande efter stimulering och därmed också betydelsefull för den fortsatta kognitiva utvecklingen. Månsson (2009) nämner barnets psykologiska utveckling där hon förklarar att ett gott förtroende är basen i denna utveckling. Även Risholm Mothander (2006:9) nämner att barns emotionella utveckling påverkas positivt av dess anknytningspersoner. Skribenten menar att det är positivt om barnet har skapat en relation med flera trygghetspersoner som kan lotsa dem mot ett gott vuxenliv (a.a). Månsson (2009) menar att om barnet knyts till en ansvarslärare så kan inte alltid denna ta omsorg om barnet efter det att föräldern lämnat eftersom det finns många barn som behöver denna nyckelperson. Sjöblom (1977:153) kom i sin undersökning fram till att barnsköterskorna var positiva till att barnet knöts till flera personer då det slapp känna sig övergivet när någon av barnsköterskorna var borta från daghemmet Trygghet Evenshaug och Hallen (2001:188) berättar om barns trygghet. De förklarar att barnets anknytningspersoner är betydelsefulla för barnet då det söker trygghet hos denna person som författarna kallar för en trygghetsbas, där barnet ständigt söker sig tillbaka för att 13

14 få trygghet, tröst och mod och för att företa nya expeditioner ut i det okända. Brodin och Hylander (2007:59 75) skriver att en icke verbal bekräftelse till barnet från dess förälder kan medföra att han eller hon känner att förskolan är bra och trygg. Vidare förklarar författarna att barnets självförtroende och självtillit stärks då barnet känner sig bekräftad genom vägledning och uppmuntran. Både Risholm Mothander (2006) och Sjöblom (1977) menar att barnet kan känna sig lugn och utforska omgivningen om det känner sig trygg med personerna som finns i denna omgivning. Skulle denna anknytning saknas så känner barnet obehag, menar Risholm Mothander (2006). Enligt Evenshaug och Hallen (2001:195) är [b]enägenheten att reagera med rädsla mindre, om den obekanta personen närmar sig barnen långsamt, om barnen är tillsammans med föräldrarna och om mötet med den obekanta äger rum i en känd omgivning. Månsson (2009) berättar om övergångsobjekt som kan hjälpa barnet då det känner frånvaro från omsorgspersonen, vilken kan vara både bl.a. föräldrar och förskollärare. Skribenten menar att sådana övergångsobjekt som ersätter omsorgen från denna person kan vara snuttefilt, nallebjörn eller en attrapp, det vill säga en imitation av ett verkligt föremål. T.ex. en docka som liknar en viss person. Niss (1988) skriver om föräldrars trygghet där hon förklarar att det är först då föräldrarna känner trygghet som deras barn kan känna sig trygga. Hon menar att det är det allra första intrycket som avgör vilken inställning som föräldrarna kommer att ha framöver till förskolan och därför får inte slumpen lov att avgöra om familjens första möte med förskolan ska bli positivt eller negativt. Författaren har olika förslag på hur denna trygghet kan skapas hos föräldrarna inför inskolningen, ett av dessa förslag är att föräldrarna kommer på besök utan sitt barn före inskolningens start, för att de själva ska få möjlighet till att bekanta sig med lokalerna, ställa frågor till personalen som de funderat över samt få en klarhet i vad som kommer att ske under inskolningen och vilken roll som de ska ha då. Denna förförståelse är nyttig för att föräldrarna sedan ska kunna lägga fullt fokus på sitt barn vid inskolningen, vilket skapar trygghet då de inte känner sig förvirrade gentemot lokaler och personal, menar författaren. Vidare berättar författaren att det är positivt om föräldrarna får en kontaktperson i början av första mötet med förskolan så att de inte ska känna sig förvirrade. Dagen före inskolningens start rekommenderar författaren att ett hembesök görs hos familjen av den personal som ska ha hand om inskolningen. Detta för att små barn har lättare för att snabbt lära känna 14

15 en ny person om det fått bekanta sig med honom eller henne i sitt eget trygga hem (Niss, 1988). Även Månsson (2009) nämner hembesök i sin artikel där hon skriver att detta besök förbereder barnet på att möta ansvarsläraren sedan i förskolan. 15

16 3 Metod I detta kapitel redogörs det för den metod som använts för insamlingen av empirin till detta examensarbete. Även urvalsgruppen presenteras där respondenterna närmare beskrivs samt studiens genomförande. Till sist berättas det om hur det insamlade materialet har bearbetats. 3.1 Metodval och metoddiskussion Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för insamlingen av empirin till vår undersökning. Personliga intervjuer genomfördes där förhoppningen var att svaren blev så utförliga som möjligt. Kjaer Jensen (1991:82) skriver att den troliga anledningen till att forskaren väljer personliga intervjuer är att hon eller han vill få fram de mest oförfalskade synpunkterna eftersom den intervjuade kan tala fritt utan att vara bunden av andras närvaro. Vidare menar författaren att risken med en gruppintervju är att respondenterna skulle kunna påverka varandra. Vi anser att den kvalitativa intervjumetoden var relevant för vår undersökning eftersom vi ville få fram förskollärares tankar kring vad som är viktigt att tänka på gällande en förstagångsinskolning utifrån behov som det nya barnet, föräldrar, barngruppen och verksamheten i sin helhet samt personalen kan ha. Därmed uteslöt vi enkät som metod eftersom de hade gett oss allt för snäva och ytliga svar på våra frågeställningar. Dessutom hade det varit komplicerat att följa upp respondentens svar genom följdfrågor. Vi ställde öppna och fria frågor till respondenterna för att vi skulle komma åt deras personliga åsikter samt funderingar. Enligt Andersen och Schwenke (1998: 94) är den kvalitativa intervjumetoden fördelaktig om man vill ta reda på något där det inte föreligger klara svarsalternativ, utan det finns många möjliga sätt att svara på, och ämnet är av sådant slag att det är lämpligt att följa upp svaren med ytterligare frågor. Johansson och Svedner (2006:41 44) beskriver den kvalitativa intervjun där de menar att denna metod utgår från fria frågeställningar som varierar beroende på vilken 16

17 respondent som intervjuas samt vilka aspekter som denne tar upp och vad hon eller han ger för svar (Johansson & Svedner, 2006:41 44). Vi ställde aktivt frågor till respondenterna för att vi skulle följa upp samtalet. Dessutom spelade vi in alla intervjuer via en diktafon. Johansson och Svedner (2006:41 44) skriver att de kvalitativa intervjuerna bör spelas in. De menar även att fördelen med den kvalitativa intervjun är att den ger utförliga svar från respondenten samt att intervjuaren får reda på vad respondenten bl.a. har för intressen, förkunskaper, värderingar och attityder samt vilka målsättningar och förhållningssätt som hon eller han har kring det studerade ämnesområdet (a.a.). Vi använde oss av en intervjuguide (se bilaga 2) där vi formulerade lämpliga frågor för våra intervjuer. Andersen och Schwenke (1998:95) skriver att intervjuguiden innehåller de frågor som intervjuaren tänkt ställa till respondenten. Vidare poängterar författarna att intervjuaren inte ska binda upp sig för mycket vid dessa frågor utan ändå följa upp och få respondentens svar motiverade och fördjupade. Alltså ska inte intervjuguiden fungera som ett frågeformulär som slaviskt ska följas (a.a.). 3.2 Urval Sex förskollärare som är verksamma med de yngsta barnen i förskolan, från tre olika kommuner i södra Sverige, har deltagit i vår undersökning. Alla är kända för oss sedan tidigare på olika sätt. Exempelvis genom våra praktikplatser samt genom vår bekantskapskrets men vi har inte haft ett nära samarbete med dem. Eftersom vi redan kände till förskollärarna menar vi att detta underlättade för båda parter eftersom första kontakten redan var etablerad. Patel och Davidson (2003:78) menar att det är viktigt att informant och respondent kan samtala med varandra så att respondenten inte känner sig hämmad i samtalet. Då vi fingerade våra respondenters namn valde vi att kalla dem för Kerstin, Bodil, Sonja, Ann, Pia och Helena. Kerstin tog sin förskollärarexamen år 1999 och har arbetat som lärare i nio år. Kerstin arbetar på en förskola som har två småbarnsavdelningar med totalt ca 40 barn samt en 17

18 avdelning för de äldre barnen där det går ca 20 barn. På denna förskola tillämpar de en traditionell individuell inskolning. Bodil blev klar med sin förskollärarutbildning år 1999 och har arbetat inom förskolans verksamhet sedan år Idag arbetar hon med de yngsta barnen på en förskola som har fem åldersindelade avdelningar. Då hon började arbeta på denna förskola för ca två år sedan var hon med och startade upp en tillfällig avdelning där 12 ettåringar inskolades i grupp. Sonja har arbetat som barnskötare sedan 1970-talet och varit förskollärare sedan år År 2007 blev hon anställd på förskolan där hon arbetar idag. Här var hon med om att starta upp den då nybyggda förskolan som arbetar med åldersblandade grupper från ett t.o.m. fem år. Idag är ca 80 barn inskrivna på denna förskola och ett intensivt inskolningsarbete har skett de senaste två åren. På Sonjas förskola använde de sig först av en traditionell individuell inskolning men har nyligen gått över till en tredagars gruppinskolning. Ann är utbildad Montessoriförskollärare sedan år 1992 och har arbetat i förskolans värld sedan dess. År 2005 började hon arbeta på en privat åldersindelad förskola där det går barn mellan ett till fem år. På denna förskola gruppinskolas tolv nya barn varje år. Pia blev klar med sin förskollärarutbildning år 1967 och har arbetat på samma förskola sedan år 1971, vilken öppnade år Fem avdelningar finns på denna förskola varav två småbarnsavdelningar samt tre syskonavdelningar. Pia arbetar på en av småbarnsavdelningarna där en traditionell individuell inskolning tillämpas. Helena har varit förskollärare sedan år 2002 och år 2006 började hon arbeta på en förskola med fem åldersindelade avdelningar, där hon fortfarande arbetar. Helena arbetar med de yngsta barnen på en småbarnsavdelning med ca 15 barn där barnen inskolas i grupp. 18

19 3.3 Genomförande Vi tog tidigt kontakt med våra utvalda respondenter per telefon för att förhöra oss om de var intresserade av att ställa upp i vår undersökning. Vi gjorde då en kort presentation av vår tanke bakom undersökningen, frågade om vi fick spela in samtalet, lämnade våra kontaktuppgifter till dem samt kom över rens med dem om hur lång tid som kunde avsättas för intervjun. Vår förhoppning var att de kunde avsätta ca en och en halv timme för att vi skulle få ett djup i vårt samtal men då alla intervjuer var genomförda visade det sig att de tagit alltifrån en halv timme till en och en halv timme. Innan intervjuerna kom igång förberedde vi oss genom att läsa in oss på tidigare forskning samt allmän litteratur om inskolning av små barn i förskolan. Detta för att vi skulle vara insatta i ämnet och för att respondenterna skulle känna sig trygga. Vi övade även på genomförandet av intervjuerna då vi intervjuade varandra, för att vi skulle bli förtrogna med metoden. En intervjuguide (se bilaga 2) upprättades för att vi sedan skulle vara samspelta under intervjuerna. Vi genomförde alla intervjuer tillsammans för att vi skulle känna oss säkra och för att vi kunde stötta varandra under intervjuerna. Det visade sig vara mycket positivt att vi gjorde dem tillsammans eftersom vi då fick en helhetsbild av intervjuernas innehåll, vilket underlättade för allt kommande arbete med bearbetningen av dem. Dessutom kompletterade vi varandra under intervjuerna. Om inte Magdalena kom på följdfrågor så gjorde Sara det och tvärtom. Före varje intervju bestämde vi vem av oss som skulle ha huvudansvaret för just denna intervju. Detta innebar att denna inledde med en första fråga samt delade ut ett missivbrev (se bilaga 1) där respondenten blev informerad om undersökningens syfte, vad dess deltagande kom att resultera i samt att undersökningen så småningom skulle publiceras för allmänheten. I detta missivbrev informerades respondenten även om att den information som de delgav oss endast skulle användas i denna undersöknings syfte. Enligt Vetenskapsrådet (2002:7) är vi skyldiga att informera respondenterna om deras rättigheter. Genom missivbrevet inhämtades även samtycke från respondenterna, där de fick möjlighet att själva bestämma över sitt deltagande i vår undersökning, där de undertecknade sitt deltagande. Vi var medvetna om att respondenterna när som helst kunde avbryta sitt deltagande och att detta kunde påverka resultatet i vår undersökning, 19

20 men vi var glada att ingen av våra respondenter valde detta alternativ. Alla intervjuer spelades in med hjälp av en diktafon. Efter att intervjuerna genomförts lyssnade vi genast igenom vardera tre intervjuer samtidigt som vi transkriberade dem ordagrant. Respondenternas namn fingerades så att inte någon utomstående skulle kunna identifiera dem. Därmed tog vi hänsyn till konfidentialitetskravet som Vetenskapsrådet (2002:12) skriver om. Transkriberingen gjorde vi för att vi inte skulle missa viktig information. Göthberg, Habbe och Karlsson (2002:53) menar att det finns många fördelar med att banda intervjun, bland annat att risken är mindre att några svar tappas bort eftersom hela intervjun kommer med. Genom att man kan lyssna på intervjun många gånger blir det inga missförstånd (a.a.). Efter att vi skrivit ut intervjuerna bestämde vi oss för att med hjälp av olika färger i överstrykningspennor sortera ut vilka svar som vi fått på frågorna i intervjuguiden. Dock insåg vi efter att ha gjort denna sortering att vi var tvungna att sortera vårt material ytterligare för att besvara undersökningens övergripande frågeställningar. All sortering skedde med hjälp av överstrykningspennor i olika färger. En sammanställning gjordes för vardera respondents svar för att vi skulle se vad denna svarat på undersökningens övergripande frågeställningar. Därefter sorterades alla respondenters svar under vardera övergripande frågeställning och till sist dikterades innehållet i denna uppsats under kapitel fyra. 20

21 4 Analys Detta kapitel är indelat i fyra avsnitt efter undersökningens övergripande frågeställningar. En redogörelse för vad respondenterna har gett för svar på dessa frågor genomsyrar hela kapitlet. I slutet av varje avsnitt sammanfattas resultaten och tolkas med hjälp av den litteratur som beskrivits i kapitel två, där även slutsatser presenteras. 4.1 Förskollärarnas tankar kring det nya barnets behov vid förstagångsinskolning Alla respondenter nämner olika behov som det nya barnet uppfattas kunna ha under en förstagångsinskolning. Förskollärarnas olika åsikter har kategoriserats och presenteras i följande avsnitt som rubriceras i enlighet med respektive kategori Trygghet i form av anknytning Helena, Kerstin och Pia nämner barnets trygghet där de talar om anknytningspersoner. Kerstin säger att det handlar ju liksom om att ha knutit upp den här kontakten så de känner trygghet. Hon menar att det därför är av betydelse att endast en person inskolar barnet för att det i första hand ska knyta an till och känna trygghet med denna. Även Pia nämner betydelsen av att endast ha en inskolningsperson. Hon säger: om man kommer hemifrån och aldrig har blivit bortlämnad så mycket då känner man ju den anknytningen och barnet blir exempelvis glad när det ser dig på morgonen, om du nu inte är där så kan det undra när inskolningen är över så är ju alla till hands för alla ska kunna ta alla barn. Vidare berättar Kerstin att barnet måste känna att inskolningspersonen finns där för honom eller henne som hon uttrycker på följande sätt: sen handlar det ju om att man är tillgänglig men ändå ger barnet frihet jag vill inte heller knyta det så hårt till mig så att barnet inte klarar sig utan mig eller är otryggt när jag inte är här, men jag vill att 21

22 barnet ska känna att jag är här, jag är här för dig så att du kan komma till mig och få trygghet. Så småningom kommer barnet att lära sig att det finns fler personer som han eller hon också kan knyta an till och känna sig trygg med, menar Kerstin. Ann säger också att man som förskollärare måste visa att man finns där för barnet. Hon tycker att det handlar mycket om kärlek, att man ska visa att man tycker om barnet och att han eller hon känner att det mår bra och står i centrum. I motsats till Kerstin, Ann och Pia anser Helena att det inte är tvunget att endast en person ska inskola det nya barnet utan på hennes förskola låter personalen det nya barnet ty sig till alla tre lärarna på avdelningen och att barnen själva får välja vem de ska ty sig lite extra till. Helena menar att ena dagen leker hon extra mycket med exempelvis Calle, Lisa och Fredrik medan hon nästa dag leker extra mycket med till exempel Anders, Peter och Lisa. Vidare berättar hon att detta arbetssätt fungerar mycket bra och att det skapar trygghet hos barnet. Hon menar att [o]m ett barn tyr sig väldigt mycket till mig och så råkar jag bli sjuk så står barnet där och tappar sin trygghet så därför tycker vi det är bättre att det tyr sig till oss alla tre på en gång. Även Pia säger att hon upplevt att det kan ju vara någon som hellre går till dig eller till dig eller tvärtom och att de på hennes förskola brukar ta hänsyn till det i speciella fall, trots att de har som regel att en person håller i inskolningen. Hon menar att det kan hända att denna inskolningsperson får bytas ut om barnet tyr sig mer till någon annan i personalgruppen. Pia och Kerstin tar upp betydelsen av att föräldern säger hejdå till sitt barn när det lämnar förskolan. Detta för att barnet sedan ska kunna känna trygghet och inte springa runt och leta efter sin mamma eller pappa. Bodil säger precis som Pia att det är bra om lämningarna är så korta som möjligt för annars blir det jobbigt för barnet om man drar ut på det. Bodil samt Ann pratar båda om hembesök vilket de är positivt inställda till. Ann säger att det blir en sådan bra stämning när man går hem till det privata, man tvingas liksom att knyta sig an till varandra. Bodil betonar att det är en stor omställning att komma till en förskola det är ny personal och nya barn och det är andra lokaler och det är så mycket nytt på en gång så det är kanske bra att barnet får se en hemma. 22

23 4.1.2 Individuell anpassning att se det enskilda barnets behov Ann, Helena och Kerstin pratar om inskolningsperiodens längd samt om anpassning till det nya barnets rutiner. Ann och Helena menar att längden på inskolningsperioden kan variera eftersom de tar hänsyn till hur tryggt barnet är. Helena pratar om vikten av att man verkligen lär känna det barnet och det barnet. Man kan inte ha en generell plan om hur det ska funka. Sonja menar att personalen måste sätta sig in i barnets situation. Exempelvis. om det är flyktingbarn så är det viktigt att man har förståelse för det menar hon. Ann säger att vissa barn är mer känsliga och behöver mer tid. Hon menar att om barnet behöver mer än två veckor så får inskolningen utökas med en tredje vecka. Sonja däremot förespråkar en tredagars inskolning där hon menar att det inte är lönt att dra ut på separationen från föräldrarna utan hon säger att det är lika bra att få det fort avklarat. Samtidigt tycker hon att personalen inte får glömma bort det nya barnets rutiner. Sonja säger: Sover barnet två gånger om dagen till exempel så måste det finnas utrymme för det hos oss på förskolan med. Kerstin säger att barn har olika behov beroende på hur gamla de är när de inskolas på förskolan för första gången. Hon menar också att äldre barn har längre inskolningsdagar än vad yngre barn har och att barnets inskolningstider anpassas efter hur inskolningen flyter på samt till vilka tider som barnet kommer att ha hädanefter. Samtidigt säger hon att skulle de ändra schemat sedan då är de liksom inkörda här ändå så det är inga problem. Även Sonja säger att tiderna på inskolningen inte prompt behöver vara de som barnet sedan kommer att ha på schemat. Hon säger att barnet kommer klara av att vara på förskolan alla tider om det bara i grund och botten känner sig trygg på förskolan med personal samt med miljön Lustfylld glädje Helena och Pia tar upp att de tycker det är viktigt att barnet känner glädje under inskolningen för att det ska få en positiv bild med sig hem och känna lust att komma tillbaka till förskolan. Därför försöker de på Helenas förskola att göra det lite extra positivt för barnet speciellt på fredagen eftersom barnet sedan ska vara där några fler timmar på måndagen. Pia betonar att barnet ska gå hem när det är som roligast eller som hon själv uttrycker det. Man ska inte dra ut på det såhär länge så den här lilla blir trött. För då blir det tråkigt, så då får man ett gott minne med sig hem och då är det roligt nästa dag som man kommer. Pia menar också att personalen ska göra något 23

24 roligt tillsammans med barnet då dess föräldrar gått hem, så som att dansa till musik eller leka med play do lera. Helena berättar att det nya barnet redan tidigt under inskolningen får prova på det mesta som finns på förskolan för att lärarna på avdelningen ska få en förståelse för vad barnen är intresserade av så man kan locka med det sen. Kerstin berättar att när barnet är ledset lockar man med det som han eller hon tycker är roligt och därför är det viktigt att veta vad barnet tycker om att göra, om det har någon napp, gosedjur eller annat trygghetsobjekt samt vilken mat det gillar. Hon säger: Så man slänger ju inte upp mat som man vet att de inte tycker om det gäller hela tiden att försöka hitta lösningar, möjligheter och överbygga det här Sammanfattning och slutsatser I detta avsnitt sammanfattas förskollärarnas tankar kring det nya barnets behov där trygghet och anknytning är centrala begrepp. Dock använder respondenterna sig av begrepp som knyta an samt att ty sig till när de pratar om anknytning. Analyserna visar att det råder delade meningar bland lärarna om betydelsen av en eller flera anknytningspersoners betydelse för barnets trygghet med tanke på barnets möjligheter att självt välja vilken personal de vill knyta an till. Dessa resultat stämmer överens med tidigare forskning som visar samma delade meningar om betydelsen av en eller flera inskolningsansvariga för att skapa trygghet för det nya barnet. Enligt Risholm Mothander (2006:9) kan barnet knyta an till mer än en person, men dock endast om denna person visar intresse för att han eller hon vill vara dess anknytningsperson. Månsson (2009) menar att om barnet knyts till en ansvarslärare så kan inte alltid denna ta omsorg om barnet efter det att föräldern lämnat förskolan eftersom det finns många barn som behöver denna nyckelperson men då får en annan lärare ta över. Sjöblom (1977:153) kom i sin undersökning fram till att barnsköterskorna var positiva till att barnet knöts till flera personer då det slapp känna sig övergivet när någon av barnsköterskorna var borta från daghemmet, samtidigt skriver hon dock om barnets sårbarhet och anknytning till en person. Dessa delade meningar kan beskrivas med det paradigmskifte som Sommer (2005) berättar om, där barnsynen före 1960-talet handlade om att barnet var sårbart och endast ansågs kunna knyta an till en person men 24

25 att den postmoderna synen på barn förespråkar att barn är kompetenta och resilienta och att de kan anpassa sig till flera olika miljöer samt knyta an till flera personer. Respondenterna i detta avsnitt tar även upp betydelsen av anknytningspersonens tillgänglighet för barnet och att barnet känner att det kan hämta trygghet och känna sig älskad samt bekräftad av denna person, det vill säga barnets kontaktperson på förskolan. Evenshaug och Hallen (2001:188), Risholm Mothander (2006) samt Sjöblom (1977) skriver alla just om hur viktigt det är att barnet känner att det kan vända sig till och hämta trygghet hos anknytningspersonen för att sedan våga undersöka den okända värld som förskolan är för ett nyinskolat barn. Sjöblom (1977:153) förklarar vidare att vårdarnas känslor och reaktioner styr hur barnet kommer att uppleva miljön. Brodin och Hylander (2007:59 75) förklarar att barnets självförtroende och självtillit stärks då det känner sig bekräftat. Abrahamsen (2006:73) förklarar att ett av målen med inskolningen i förskolan innebär att barnet ska känna sig tryggt med omgivningen samt knyta an till förskolepersonalen. För att barnet ska kunna få denna trygghet hos anknytningspersonen nämner respondenterna vikten av att få information om barnet, som till exempel om det har något trygghetsobjekt såsom napp eller gosedjur samt vad det tycker om att leka och äta. Detta för att lättare få barnet på gott humör om det är ledset då dess föräldrar inte är på förskolan. Månsson (2009) ger en positiv berättelse om trygghetsobjekt som kan vara snuttefilt, nallebjörn eller en attrapp. Hon menar att dessa trygghetsobjekt kan hjälpa barnet då det känner frånvaro från omsorgspersonen. Respondenterna i detta avsnitt anser att det är en viktig del i inskolningen att barnet känner glädje och har roligt på förskolan för att han eller hon ska känna lust till att komma tillbaka till förskolan. Vidare nämner respondenterna hembesök som är positivt eftersom det medför att det blir en bra stämning mellan hem och förskola där dessa två världar tvingas knyta an till varandra. Det berättas också att inskolningens längd och innehåll bör anpassas efter varje barns behov där det talas om anpassning till ålder samt om barnets tidigare rutiner så som bl.a. sömn. Brodin och Hylander (2007) förklarar att det är viktigt med rutiner för det nya barnet som börjar på förskolan eftersom han eller hon måste känna struktur i vardagen. Slutsatser som vi kan dra av detta avsnitt är att det inte finns något rätt svar på om det är bra eller dåligt med en eller flera anknytningspersoner utan det viktigaste är att 25

26 personalen utgår från att de lyssnar på varje barn, om det knyter an till en eller flera personer på förskolan. Som Sommer (2005) berättar om så är dagens postmoderna barnsyn att barnet kan knyta an till flera personer. En annan slutsats från detta avsnitt är att barnet måste känna trygghet under inskolningen på förskolan för att det ska känna att det trivs under sin vistelse på förskolan framöver. 4.2 Förskollärarnas tankar kring föräldrars behov vid barns förstagångsinskolning De sex förskollärarna talar mycket om vilka behov föräldrarna kan ha i samband med en förstagångsinskolning och vad som är viktigt att tänka på utifrån deras behov. Analyserna av lärarnas reflektioner kring detta ämne presenteras i följande avsnitt Goda relationer ger trygghet Alla respondenter pratar om att det är viktigt att man som personal skapar en god relation till föräldrarna och att föräldrarna ska känna sig trygga med dem vid inskolningen och framöver. På de olika förskolorna används olika metoder för att skapa denna trygghet hos föräldrarna. Exempelvis på Pias och Anns förskolor bjuds föräldrarna in till ett samtal där de får bekanta sig med förskolans lokaler före inskolning för att de ska känna sig bekväma i miljön som de sedan ska inskola sina barn i. Även på Helenas förskola har personalen bjudit in föräldrarna och barnen till en glassfest då de fick komma till förskolan och träffa förskollärarna och titta på avdelningen. Kerstin säger att på hennes förskola så berättar man hur man arbetar och visar runt för att föräldrarna ska känna sig trygga här för det är ett nytt skede i föräldrarnas liv då de ska börja lämna bort sitt barn till främmande människor. Dessutom tycker tre av förskollärarna att personalen ska tänka på om det är en förstagångsförälder eller om föräldern har inskolat barn på förskolan innan. Pia säger att det kan vara människor som överhuvudtaget inte vet vad en förskola är för någonting för det är ju en annan värld. Helena menar att många föräldrar kan vara skeptiska 26

27 eftersom de inte haft kontakt med förskolan tidigare och inte vet vad det innebär, inte vet vad som händer. Kerstin säger: allt beror på om föräldern har haft kontakt med förskolan innan eller om det är en förstagångsförälder som inte har en susning om vad förskola är. Två av förskollärarna förespråkar gruppinskolning för föräldrarnas del. Sonja menar att när många barn inskolas samtidigt så lär dessa föräldrar känna varandra också. Helena säger att fördelarna med gruppinskolning är att barn och föräldrar har varandra speciellt om det är en förstagångsförälder så har de någon att prata med Känslor av osäkerhet och tillit Våra respondenter pratar om föräldrars känslor där bl.a. rädsla tas upp. Föräldrar kan vara oroliga över att lämna bort sitt barn för första gången. Pia uttrycker detta på följande sätt: har man en förälder som känner att det här tycker jag egentligen inte om, då överför man ju sina känslor omedvetet till barnen. Ann poängterar att det är viktigt att mamman och pappan känner att hon eller han är trygg i sin roll och att de uppfattar att det är en bra förskola barnet kommit till för då släpper mycket av deras spänning som kan påverka barnet. Ann säger att man måste ge föräldern den tryggheten också att de kan känna att det här kommer bli bra och då släpper de över ansvaret till mig. Vidare menar Ann att man som förälder måste visa sitt barn när hon eller han lämnar barnet på förskolan att de litar på lärarna och därför inte stannar kvar och drar ut på lämningarna. Kerstin säger: ibland är det föräldrar som inte vill lämna och då är det viktigt att peppa dem. Sonja säger: att en inskolning kan vara en jättejobbig sak, föräldrarna kan tycka det är jobbigare än barnen. Alla förskollärare menar att det är viktigt att föräldrarna känner sig trygga i första hand. Kerstin säger: först måste ju föräldern känna sig trygg och få all den information man behöver som vuxen Samtidigt menar Ann att när man väl bestämt sig för en inskolning så är man mentalt förberedd på den. Vidare förklarar hon att ibland kan det vara så att familjerna inte kan se varför en inskolning behövs, då är det viktigt att man som personal förklarar för föräldrarna att det är för barnens skull. 27

28 Tre av förskollärarna lyfter upp ytterligare en känsla som föräldrarna kan ha och det är osäkerheten. Bodil säger: vissa är osäkra, ska jag vara med nu eller ska jag gå hem? Hur vill ni? Att personalen helt enkelt informerar föräldrarna om att det finns en tanke kring inskolningen, menar hon. Två förskollärare menar att oftast är det papporna som känner sig obekväma och då hade Pia hämtat sydsvenskan medan Sonja hade bjudit in och visat dem verksamheten Delaktighet och kommunikation det pedagogiska ansvaret Flera av respondenterna diskuterar betydelsen av att engagera föräldrarna och göra dem delaktiga i aktiviteter när de är på förskolan tillsammans med sitt barn. Under inskolningen får föräldern gärna rulla boll eller läsa saga för de andra barnen så att de känner att de gör något, menar Pia och Sonja säger att många föräldrar vill vara med, de skulle vilja vara en fluga på väggen. Bodil och Helena menar båda att det är viktigt att personalen förbereder föräldrarna på hur inskolningen kommer att gå till och vad som kan hända varje dag, för att underlätta för föräldrarna och för att de ska få en förförståelse. Sonja säger: till exempel så kan man säga att imorgon kommer ditt barn bli ledset men det är ändå viktigt att du går och säger hejdå sen kan man komma tillbaka om fem minuter och komma tillbaka och visa att man kommer och hämtar dig. Bodil menar att man som personal känner av vilka som vill gå med en gång och andra vill stanna och andra får man slänga ut. Alla respondenter är överens om att det är viktigt att personalen lyssnar på föräldrarna. Pia menar att hon utgår mycket från föräldrarna och att allt handlar om diskussion. Förskollärarna måste ha en grund att stå på och utifrån det får de diskutera fram med föräldrarna vad som passar bäst. Bodil säger precis som Pia att personalen anpassar efter föräldrarnas önskemål och att dialogen är viktig. Både Bodil och Pia tycker det är viktigt att föräldrarna får vara med och säga vad de tänker och förväntar sig med inskolningen samt att man som personal är lyhörd inför föräldrar och deras önskemål. Ann menar också att de måste vara lyhörda och öppna för föräldrarna och lyssna på vad de har för tankar och funderingar kring inskolningen. Vidare berättar hon att det är lättare med vissa föräldrar än andra. Några är mer sociala och vissa drar sig tillbaka och är mer tysta. Bodil säger att man vet inte vad man möter för föräldrar och vad de har 28

29 för krav som man eventuellt ska uppfylla. Helena säger att visst ska man lyssna på föräldrar men det kan vara lite tricky att inte lyssna allt för mycket. Bodil menar att vissa föräldrar kan ha höga krav och därför har de svårt för att se grupperspektivet. I den situationen är det viktigt att personalen är lyhörd och talar om att de arbetar med gruppen men ändå tar hand om varje barn. Sonja menar att hon givetvis ska lyssna av föräldrarna men att personalen ska kunna stå för den inskolningsmodellen som de tror på och vet är bra. Alla förskolor erbjuder ett uppföljningssamtal ungefär en till en och en halv månad efter inskolningen. Detta samtal är valfritt och hos fyra av respondenterna brukar föräldrarna oftast tacka ja till samtalet, men på Helenas och Kerstins förskolor så brukar nästan alla föräldrar välja bort det eftersom de har dagliga samtal med personalen i alla fall, menar de. Kerstin säger att om tamburkontakten har flutit på som den ska så kanske de väljer bort det men man erbjuder det alltid. Alla respondenterna menar att man i detta uppföljningssamtal brukar prata om hur föräldrarna samt hur personalen har upplevt saker och ting under inskolningen. Ann säger att det är ett bra tillfälle att träffas och föräldrarna kanske har frågor. Hon tror även att det är uppskattat av föräldrarna att de får ventilera sina känslor och funderingar. Pia berättar då att man talar om hur barnet är och reagerar i olika sammanhang, vad som hänt och det kan ju vara mycket som har hänt sen de två första inskolningsveckorna. Sonja menar att inskolningen egentligen inte bara är två veckor och speciellt inte för de små. Kerstin säger: man pratar även om hur man som förälder upplevt lämning, hämtning och om man tyckte det var för mycket eller för lite information, hur man upplever förskolesituationen. Våra respondenter menar att kommunikationen med föräldrarna är betydelsefullt. Bodil säger att: kommunikationen är viktig i förskolan, allt blir så mycket lättare då. Hon menar att det är viktigt att tänka på att man som personal inte vet vilka föräldrar som man kommer möta. Vidare berättar hon att det var en mamma som var lite dålig på språket och det då tog lite längre tid att inskola deras barn. Kerstin menar då att de kanske ska ha med en tolk så förskollärarna blir tydligare i sin information och att den viktigaste informationen kommer ut först. 29