Inskolning av flerspråkiga barn på förskolans småbarnsavdelning

Transkript

1 Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Inskolning av flerspråkiga barn på förskolans småbarnsavdelning Acclimatization period of multilingual children in preschool Beata Tomaszewska Lärarexamen 210 hp Barn och Ungdomsvetenskap 210 hp Examinator: Johan Lundin Handledare: Vanja Lozic

2 2

3 Abstract Inskolning av flerspråkiga barn på förskolans småbarnsavdelning handlar om inskolning i förskola. Examensarbetets syfte är att beskriva pedagogernas syn på inskolning och vad som är viktigt att tänka på när man skolar in flerspråkiga barn. Det ingår även i syftet att undersöka skillnader mellan att inskola barn med svenskt modersmål och barn med annat modersmål än svenska. Frågeställningarna som var grunden för min undersökning är: Hur ser ut inskolning på en småbarnsavdelning? Vad anser intervjuade pedagoger är viktigt att beakta vid inskolningen? Vilka skillnader finns, enligt pedagoger, mellan att inskola barn med svenskt modersmål och barn med annat modersmål än svenska? Uppsatsen belyser pedagogers tankar kring inskolningen. De teoretiska utgångspunkterna i examensarbete är samspels teori, teori om anknytning, forskning om flerspråkighet och kunskap om inskolning. Denna undersökning baseras på intervjuer av pedagoger och observationer. Viktigaste resultaten pekar på vikten av samarbete och god relation mellan pedagoger och föräldrar för att erbjuda barnen en mjuk start i förskolan. Pedagoger arbetar på ungefär samma sätt, oavsett barnens modersmål och att trygghet är målet med inskolningen. Nyckelord: Anknytning, flerspråkighet, inskolning, modersmål, trygghet 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställning 9 2. Tidigare forskning Flerspråkighet Sterns samspelsteori Bowlbys teori om anknytning Inskolning Metod Metodval Urval Genomförande Forskningsetiska överväganden Analys Inskolning förberedelse och genomförande Tredagars inskolning Att knyta an Individuell- eller gruppinskolning Trygghet som syfte Skillnader mellan enspråkig- och flerspråkig inskolning Sammanfattning och slutsatser Diskussion och kritisk reflektion Referenslista..37 5

6 6

7 1. Inledning Inskolning ett ord laddat med förväntan, spänning och oro för förskolepedagoger, föräldrar och barn. Barnet ska vänja sig vid den nya miljön och pedagoger ska vänja sig vid de nya barnen och deras föräldrar. Inskolningsperioden finns till för att barn och föräldrar ska få en övergång från hemmet till förskolan. Tiden är till för att successivt ge barnet möjlighet att bekanta sig med förskolan och dess rutiner. Barnet ska stegvis få knyta an till förskolepersonalen. Att barnet får möjlighet att göra det i sin egen takt ger en trygghetskänsla för hela familjen, menar förskolepsykolog Gunilla Niss. Trygga och nöjda föräldrar påverkar barnet positivt, menar Niss (1988). I dagens samhälle finns dock barn och även föräldrar för vilka förskolestart kan vara det första riktiga mötet med den svenska kulturen. Myndigheten för skolutveckling i stödmaterialet Komma till tals skriver att minst vart fjärde barn som växer upp i Sverige idag har sina rötter i andra delar av världen. Antingen är de själva födda i ett annat land eller så är deras föräldrar det (Myndigheter för skolutveckling, 2006:5). Barn med andra modersmål än svenska har alltid funnits i svensk förskola. Den svenska förskolan och skolan är mångkulturell och flerspråkig påstås vidare i stödmaterialet (2006:5). Förskolan är en kulturell mötesplats. I förskolans styrdokument Läroplan för förskolan (Lpfö 98) står det att arbetslaget skall ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan (Lpfö 98:33) och att verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar (Lpfö 98:26). Därför anses inskolning vara viktig. Under utbildningen har jag praktiserat på en förskola med barn som har annat modersmål än svenska. Just inskolning av dessa barn har jag upplevt som speciell intressant. Det är anledning till att jag valt just detta ämne. Jag undersökte vad pedagoger tycker om inskolningar och vilka deras motiv är angående arbetet med inskolningen av flerspråkiga barn. Vidare belyser jag vilka aspekter anses vara viktiga att tänka på vid inskolning. 7

8 Till min undersökning valde jag kvalitativ metod för att titta närmare på vad som sker under inskolningar. Som redskap använder jag mig av observationer och intervjuer. För att få svar på mina frågor har jag intervjuat två pedagoger från en småbarnsavdelning. Jag har valt att inte jämföra pedagogernas arbetsmetoder utan ta reda på vad som är viktiga aspekter vid inskolningen. Observationer till min studie är gjorda vid två inskolnings tillfällen på samma avdelning. I mitt arbete har jag vald bland annat Sterns samspel teori för att kunna bättre förstå hur små barn samspelar med sin omgivning på förskolan och Bowlbys teori om anknytning. Bowlbys teori är här av stor vikt för att inskolning handlar om att barnet ska bygga upp en anknytning till förskolans pedagoger. Eftersom min studie fokuserar på flerspråkiga barns inskolning är Ladbergs forskning, som berör flerspråkighet, lämplig för att få kunskap och förståelse för flerspråkighet. Till slut bidrar Niss forskning om inskolningar och Hedins metodanvisningar med kunskaper om inskolning som fenomen. Med min undersökning vill jag bidra till ökad förståelse och kunskap kring inskolningens betydelse för flerspråkiga barn i förskolan. Det finns inte mycket vetenskapligt baserat litteratur om inskolningar och litteraturen som berör ämnet är främst från 1980-talet, därför fördjupar jag mig i det relativt outforskade ämnet. 8

9 1.1 Syfte och frågeställning Syfte med mitt arbete är att beskriva pedagogernas syn på inskolning och hur inskolning av barn med annat modersmål än svenska ser ut. Det ingår även i syftet att undersöka skillnader mellan inskolningar för barn med svenska som modersmål och inskolningar för barn med annat modersmål än svenska, samt vad som är viktig att tänka på när man inskolar barn med annat modersmål än svenska. För att besvara undersökningens syfte står följande frågor i fokus för analysen: * Hur ser inskolning ut på en småbarnsavdelning? * Vad anser de intervjuade pedagogerna är viktigt att beakta vid inskolningen? * Vilka skillnader finns, enligt pedagoger, mellan att inskola barn med svenskt modersmål och barn med annat modersmål än svenska? 9

10 2. Tidigare forskning I det här kapitlet presenteras urval av relevant för undersökningen litteratur. Det är inblick på teorier som berör ämne inskolning och flerspråkighet. Denna studie tar sin utgångspunkt i Ladbergs forskning om flerspråkighet. Vidare presenteras Daniel Sterns teori om samspel och John Bowlbys teori om anknytning. Dessa teorier anses vara viktiga ur ett inskolningsperspektiv. Kapitlet avslutas med inskolningens syfte och metoder enligt Niss forskning om inskolningar. 2.1 Flerspråkighet Detta kapitel handlar om flerspråkighetsfenomenen. Kunskap om flerspråkighet är av stor vikt att kunna förstå modersmåls- och språkets betydelse vid inskolningen av flerspråkiga barn. Språk är liv. Språk är bron mellan människor. Vi människor behöver språk för att möta varandra, för att förstå och bli förstådda. Kan jag uttrycka mig så kan jag nå fram till andra människor. Fråntas jag den möjligheten så blir jag ensam. Fasansfullt ensam. (Ladberg, 2003:7) Med detta ord introducerar Gunilla Ladberg en av sina böcker om flerspråkighet. Språk används till att kommunicera, tänka, utrycka identitet och grupptillhörighet och att förmedla kultur. Kommunikation har två sidor; att förstå vad den andra säger och att själv uttrycka sig. Människor som flyttar mellan olika länder lär sig nya språk, men de också kan förlora språk som tidigare används. Barn förlorar språk fortare är vuxna. För små barn kan det gå på några månader om familjen till exempel flyttar från hemlandet (Ladberg, 2003). 10

11 Det första språket som barnet lär sig kallas modersmål. Det är möjligt att barnet hanterar två modersmål samtidigt om det talas två språk hemma. Ladberg (2003) förklarar ordet modersmål som det språk barnet hör under fosterstadiet. Hon påstår också att barn kan lära sig många olika språk. Barnets hjärna har en stor förmåga att hantera språk. Ett språk försämrar inte inlärningen av ett annat utan de olika språken hjälper varandra och barnet har lättare att lära sig nya ord. Ju tidigare barnet möter ett språk desto bättre är det, eftersom ju yngre barnet är desto lättare tillägnar det sig basen i ett språk (Ladberg, 2003). Även i läroplanen för förskolan Lpfö 98 står att barn tillägnar sig det svenska språket lättare om de får utvecklat sitt modersmål: Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling. Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Förskolan skall medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål (Lpfö 98:28). Vid ett års ålder säger de flesta barn över hela världen sina första ord. Innan barnet säger sitt första ord förstår det ungefär femtio. Med tiden börjar barnet använda det talande språket aktivt. Vid tre års ålder bygger de flesta barn meningar på flera ord och gör sig förstådda även för främmande människor. Det viktigaste för barnet är när det säger ord och blir förstådd. Men det kan hända att barnet talar, men det inte är någon reaktion från lyssnare. Sådana situationer, enligt Ladberg, äger ofta rum på förskolor med flerspråkiga barngrupper. Då kan barnen bli förtvivlade och rasande när de inte blir förstådda. Enligt Ladberg bör man undvika att se på flerspråkighet som problem. Det kan negativ påverka flerspråkiga barns språkutveckling. Om människor i barnets närmiljö nedvärderar deras flerspråkighet och betraktar som problem kan detta speglas i deras bemötande av dessa barn (Ladberg, 1994). Vidare föreslår Ladberg grupperingar av barnen med samma modersmål. Det är särskilt angeläget, enligt henne, att ha olika språkgrupper på ett daghem (Ladberg, 1989). Ladbergs forskning visar att barn med annat modersmål än svenska har relativt lätt att lära sig tala på svenska, men svårare att använda svenska språket som tankeredskap. Barn lär sig nya språk på olika sätt. De flesta söker kontakt med andra barn och lär sig språket genom att aktivt använda det i samspel med andra barn. Ofta imiterar de 11

12 ord som de hör. Andra barn lyssnar in det nya språket de hör och det kan ta några veckor innan de börjar använda språket själv. Men huvudsaken är att under den tiden kommunicerar barnet på något annat sätt som till exempel genom kroppsspråk (Ladberg, 2003). 2.2 Sterns samspelsteori Inskolning handlar om att starta samspel mellan det inskolade barnet och pedagoger och även med andra barn på förskolan. Teorin om samspel hjälper att förstå det nyinskolade barnets behov och beteendet under de första vistelserna i förskolans verksamhet. Amerikanen Daniel Stern, en av de mest kända moderna spädbarnsforskare, menar att ett barn redan från födseln påbörjar ett samspel med sin omgivning. Marianne Brodin och Ingrid Hylander tolkar Sterns teori att spädbarnet (0-3 månader) kommunicerar med omvärlden och signalerar genom sin gråt och ögonkontakt. När barnet är ca 3-8 månader börjar det samspela med sin omgivning genom att utrycka sina känslor t.ex. genom att skratta. Barnet börjar då också få en uppfattning om sig själv som egen person och visa en unik uppmärksamhet gentemot andra barn i liknande åldrar. Intressant är att barnet visar olika slags bemötande till främmande barn och vuxna. Vid bemötandet av främmande vuxna visas ofta blyghet och rädsla men inte då barnet möter andra främmande barn. Då är barnet villigt att skapa samspel och knyta kontakter. Vid ca 8-15 månader börjar barnet skapa ett mer känslomässigt samspel med sin omgivning. Det kopplar ihop sina egna känslor med hur andra reagerar på dessa signaler. Stern påpekar att om en vuxen är lyhörd så förstår den vad barnet vill ha. Det kallar Stern för känslointoning, med andra ord att vuxen visar förståelse och bekräftar barnets känslor. Barnet mellan 15 månader och 3 år utvecklar det verbala språket. Språket betraktas då som redskap för kommunikation. Från och med den fasen börjar barnet använda orden och experimentera och utforska. För att på bästa möjliga sätt utveckla samspel är det av stor vikt att alla steg sker under barnets första fyra åren. Alla steg i Sterns teori är i interaktion med varandra, hävdar vidare Brodin 12

13 och Hylander, och lutar sig mot Stern att upplevelserna under utvecklingen påverkar barnets handlande under resten av livet (Brodin & Hylander, 1997). Första samspel mellan barnet och pedagogen grundläggs oftast vid inskolningen när barnet första gången tittar fram bakom mammas axel, vågar titta på sin nya fröken och ge ett leende (Brodin & Hylander, 1997:56). Sen uppehålls samspelet varje morgon. Det är av stor vikt att pedagoger försöker förstå småbarns uttryckande kroppsspråk, hävdar vidare Brodin och Hylander, eftersom de allra yngsta barn har ofta outvecklat språk när de börjar förskolan. Därför är det av stor betydelse att skapa förståelse och kommunikation med barnen. Enligt Sterns teori sker genom samspelet barnens självutveckling och genom barns upplevelser och bekräftelser från omvärlden utvecklas deras själv. Även samspel med andra barn bidrar till att barnets karaktär utvecklas (Brodin & Hylander, 1997). 2.3 Bowlbys teori om anknytning För att erbjuda ett barn en god introduktion i förskolan är av stor vikt att ha kunskap om anknytningsteori. Under inskolningsperioden är det viktigt att inskolade barnet bygger en trygg anknytning till pedagoger. Psykoanalytiker John Bowlby intresserade sig för barnens anknytningsbeteenden. Hans teori om anknytning bygger på att barnet redan från födseln är inställda på att knytta an till mamman. Grundläggande i anknytningsbeteenden är att för signalerna barnet skickar är mamman lyhörd på. Anknytningen är god när barnets behov är tillgodosedda. Enligt Bowlby kan anknytningen antingen utvecklas till otrygg eller trygg. Otrygg anknytning har brister i närmaste personens omsorg om barnet. För barnets välbefinnande är viktigt att barnet får lyhördhet och respons på sina signaler från anknytningspersoner. Då kan barnet utveckla en trygg anknytning (Bowlby, 1994). 13

14 Bowlbys anknytningsteori bekräftar Oddbjorn Evenshaug och Dag Hallen (2001) som påstår att barn vid 0-3 månader börjar med den första anknytningen genom att söka ögonkontakt och göra olika ljud. Barnet försöker knyta an till flera personer. Den fasen kallas för före anknytningen. Barn som är 3-7 månader börjar söka mer närhet och kontakt till dem personer som funnits i barnets närhet en längre tid. Genom ansiktsutryck försöker barnen få uppmärksamhet och kan redan skilja ur vilka som är deras vårdnadshavare. Denna period kallas efter Bowlby för anknytning i vardande (Evenshaug & Hallen, 2001). Enligt Evenshaug & Hallen (2001) etablerar barnet sin anknytning i perioden 7 månader till 4 år. I den åldern är barnet i stort behov av trygghet. Då kan det till och med bli rädd för främmande människor och bli mycket ledset om barnets anknytningsperson går iväg. Sådan situation skapar tillfälle då barnet kan knyta an till andra, i stunden, närmaste personer och det är pedagoger på förskolan. Pedagoger fungerar då som trygg bas och dit kan barnet vända sig när känslor av otrygghet uppkommer. Efter Bowlby kallas det för etablerad anknytning. Här betonas vikten av att skapa ett bra kommunikationsförhållande mellan pedagogen och barnet. Forskarna hävdar att kommunikationsförhållande via lek och annan interaktion är viktigare för anknytning än matning och andra typer av omsorg. Det verkar med andra ord inte vara amning eller matande i sig utan den totala stimulans som ges via det sociala samspelet som skapar grundvalen för anknytningsrelationen (Evenshaug & Hallen, 2001:187). Bowlby betonar en trygg anknytning för barnets framtida förhållning till omvärlden. Han påpekar även att om barnet har haft en trygg anknytning till sina vårdnadshavare under sitt första levnadsår har det lättare att bemöta nya människor. Om det hade funnits stora brister i den tidiga anknytningen kan barnet har svårt att knytta an eller kan utveckla en otrygg anknytning som skapar osäkerhet (Bowlby, 1994). Evenshaug & Hallen ger exempel på negativa reaktioner vilka kan uppstå då barnet befinner sig i en ny, främmande miljö. Det är separationsångest och främlingsrädsla. Pedagoger på förskola bör försiktigt och långsamt starta kontakten med dem nya barnen. Barn kan reagera med rädsla om den obekanta personen närmar sig barnet 14

15 snabbt, om barnet är utan föräldrar sällskap och om mötet med den obekante äger rum i en okänd omgivning (Evenshaug & Hallen, 2001). 2.4 Inskolning I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) nämns inte ordet inskolning men det finns en riktlinje om att arbetslaget skall ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan (Lpfö 98:33). Syftet med inskolning är att skapa ett bra samarbete mellan personal och vårdnadshavare och ge barnet en mjukstart för att successivt kunna komma in i gruppen. Pedagogernas viktigaste uppdrag är att få barnet, men också deras föräldrar, att känna sig trygga på förskolan. Gunilla Niss, som på 80-talet hade studerat inskolningar betonar att innan inskolningen startar är det av stor vikt att pedagoger har planerat det första mötet med familjen. Niss och Söderström (2006) påpekar vikten av att pedagoger borde skaffa kunskaper om det nya barnet. De bör veta om barnet har något trygghetsföremål som en napp, nalle eller filt. Det är också viktigt att föräldrar som skolar in sitt barn har fått information och förklaringar om inskolningens struktur och rutiner (Niss & Söderström, 2006). Enligt Niss erfarenhet bör inskolning vara tre veckor lång för att barnet ska få en bra början i förskolan och att det måste vara en överenskommelse mellan personal och föräldrar. Efter att ha medverkat vid över hundra nystartade avdelningar med små barn vet jag att de flesta barn under tre år kan få en bra invänjning på tre veckor. En del barn har behövt längre tid, men då har det ofta funnits särskilda orsaker till detta (Niss, 1988:68). Ladberg (1989) tycker att olika barn och föräldrar behöver olika invänjning för att bli trygga. Hon påpekar att äldre barn behöver rimligtvis kortare tid än yngre. Likaså barn som har äldre syskon på avdelningen (Ladberg, 1989:53). 15

16 Innan barnet börjar förskolan är föräldrarna barnets viktigaste anknytningspersoner. Detta ändras när det är dags att börja på förskolan. Då behöver barnet någon annan vuxen att knyta an till och det är viktigt att barnet har en sådan person i sin närhet redan vid inskolning. Pedagogens uppgift är att skaffa en bra kontakt och relation med barnet. När barnet känner trygghet i relationen till pedagogen blir separationen från föräldrarna inte lika svår. Det krävs en tids inskolning för att barnen skall hinna känna trygghet med någon annan vuxen än förälder och våga öppna sig och samspela med vuxna på förskolan (Ladberg, 2003). Niss och Söderström (2006) tycker även att barnets start i förskolan är betydelsefull för dess fortsatta vistelse på förskolan: Den viktigaste delen av arbetet under inskolningen är samspelet mellan pedagogerna och barnen. Huvudmålet med inskolning är att pedagogerna har lyckats få barnets förtroende och skapat en positiv relation till barnen (Niss & Söderström, 2006:111). Förskolepedagoger brukar ägna mycket tid och arbete åt att övergångsperioden ska bli lättare för barnen, hävdar vidare Niss & Söderström (2006), och det är viktigt att arbeta med att få en bra övergång vid lämning och hämtning. För att underlätta det för barnet bör vuxna tillsammans komma fram till bra rutiner och skapa en tydlig överlämningsceremoni där det är föräldrarna som lämnar över barnet till pedagogen och inte tvärtom. Det bör vara ett kort och tydligt avsked för att underlätta barnets ängslan vid separationen. Vidare menar forskarna att verksamma pedagoger inte ska låta sig smittas av barnens känslor, utan försöka förhålla sig neutrala men samtidigt empatiska (Niss & Söderström, 2006). I en annan bok om inskolningar pekar Niss (1988) på en detalj. Under inskolningen åsidosätter man ofta de andra barnen på avdelningen. Hon tycker att det är bra att nya pedagoger arbetar med inskolningar, så att andra pedagoger tar hand om barngruppen under tiden. På så vis vill man undvika avundsjuka hos barnen så de inte behöver dela sin pedagog med det nya barnet (Niss, 1988). Men Lotta Hedin (1987) säger emot och argumenterar så att nyanställd personal inte borde ha ansvarat för inskolningar. Hon påpekar nervositeten som kan uppkomma vid den nya situationen. Då kan pedagogen även överföra sin osäkerhet över arbetssituationen till den nya familjen och det bör man undvika. Hon hävdar även att i kontakten med barnet vid inskolningen är det viktigt att det är en person som ansvarar för inskolningen och att 16

17 den inskolningsansvarige bör helst vara en person med längre erfarenhet från daghemmet och avdelningen (Hedin, 1987:15). De vanligaste inskolningsmodellerna är individuell- och gruppinskolningar. Vid individuell inskolning kan förbindelsen mellan barnet och pedagogerna blir starkare. Vid en gruppinskolning skolas in ett antal barn samtidigt. Ladberg (2003) hävdar att vid gruppinskolningar bildar inskolningsbarnen en egen grupp där de får bygga upp relationer till varandra och till vuxna och samtidigt känna gemenskap genom att börja tidigt samspela med varandra. Att vänja in barn gruppvis kan ha stora fördelar tycker Ladberg för att det är skönt att inte vara den enda som är ny och ovan (Ladberg, 1989:54). Även Niss skriver om fördelarna med att skola in barnen i en grupp. Förskolans pedagogik går ut på att arbeta mycket i grupp och därför kan gruppinskolning som inskolningsform ses som ett naturligt arbetssätt (Niss & Söderström, 2006:111). Gruppinskolningar har inte enbart fördelar för den befintliga barngruppen, utan även för de nyinskolade eftersom inskolningar inte sker lika ofta som de hade gjort vid individuella inskolningar. Då undviker man röriga och onaturliga miljö eftersom det i vanliga fall inte vistas så många vuxna på ett ställe samtidigt (Niss, 1988). En del av familjerna i svenska förskolan är från andra kulturer därför är förberedelsearbetet med dessa familjer oerhört viktigt. För barn som har annat kulturell bakgrund än den svenska blir skillnader i levnadssättet i förskolan större än för barn med svensk bakgrund. Niss tycker att det är viktigt att skaffa sig kunskaper om landet familjen kommer ifrån och om den religion familjen tillhör (Niss, 1988:19). Vid inskolning av flerspråkiga barn är det särskilt viktigt att pedagoger visar barn och föräldrar respekt. Man bör klart och tydligt förklara vad som gäller på förskolan. Enligt Ladberg är det bra om pedagogerna redan vid början av barnets vistelse på förskolan visar intresse för barnets språk. Det är en fördel om det finns personal som talar barnets språk. Det kan vara mycket uppskattat om personalen lär sig några viktiga ord på barnets språk. Ladberg påpekar igen vikten av att skapa övergångar mellan det som är tryggt och bekant och det som är nytt och främmande för barnet för att barnet ska trivas på förskolan (Ladberg, 2003). 17

18 3. Metod Kapitel innehåller beskrivning om vilket vetenskapligt tillvägagångssätt jag har använt för att uppnå syftet med undersökningen. Här beskrivs också genomgångar av urvalet till undersökningen, genomförandet med kritisk reflektion över de gjorda valen och slutligen etiska överväganden. 3.1 Metodval Som utgångspunkt för denna undersökning använde jag en kvalitativ metod i form av intervjuer. Två pedagoger från en och samma avdelning intervjuades. Enligt Patel och Davidsson (2003) syftar kvalitativa intervjuer till att urskilja respondentens åsikter om ett visst fenomen. Denna metod, anser jag, passar bäst för min undersökning eftersom mitt mål är att ta reda på pedagogernas tankar, åsikter och upplevelser av inskolningar samt hur de tänker på sin lärarroll. Jag tycker också att intervjumetoden är den mest lämpliga för att få kännedom om pedagogens inställning till problemet. Som Jan Trost påpekar i sin bok Kvalitativa intervjuer hjälper intervjuer oss att förstå hur den intervjuade tänker och känner, vilka erfarenheter den har, hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut (Trost, 1997:24). Jag har valt att inte jämföra pedagogernas arbetsmetoder utan vill ta reda på vilka de viktigaste aspekter är vid inskolningen. En kvalitativ intervju, enligt Trost (1997), bygger på att ställa enkla frågor och få innehållsrika svar. Intervjuade har möjlighet att fylla ut och berätta även utöver frågorna. Mina intervjuer var delvis strukturerade. Samma frågor ställdes till varje respondent men följdfrågorna varierade beroende på svaren. Respondenterna intervjuades enskilt för att undvika risken att de skulle påverka varandras svar eller att någon åsikt aldrig kommer fram. Båda intervjuer var lika långa, ca 60 minuter varje. 18

19 För att komplettera intervjuer har observationer varit den andra kvalitativa metoden. Observationer, enligt Stukat (2005), gör möjligt att undersöka hur pedagoger verkligen arbetar och inte som de påstår att de arbetar. Observationer gjordes i den naturliga miljön. Fördelen med observationer är att man befinner sig på plats vilket ger tydligare inblick i pedagogens arbete. Observatören kan se saker och ting som för deltagarna har blivit rutin. Enligt Stukat (2005) är det dock tidskrävande att utföra observationer. Med tanke på undersökningens begränsade tidsperspektiv har jag använd mig av två observationer gjorda under två inskolningstillfällena. Varje inskolningstillfälle pågick under tre dagar mellan klockan 9.00 till och under tiden har jag gjort anteckningar. Observationer var gjorda före intervjuerna. Syftet med det var att jag ville undvika att intervjuerna skulle påverka respondenternas svar. 3.2 Urval Avdelning där observationerna och intervjuerna genomfördes är en småbarnsavdelning med 17 barn i ålder 1 till 3. Det är en av verksamhetens fyra avdelningar. Förskola är belägen i en mångkulturell stadsdel i Malmö där 60 % av barnen har ett annat modersmål än svenska. Jag är bekant med förskolan för det är min Vft plats. I min undersökning valde jag att intervjua tre pedagoger som arbetar på en avdelning med yngsta förskolebarn. Jag har avgränsat min undersökning genom att endast intervjua pedagoger från en avdelning. Respondenterna är både förskollärare och barnskötare. Samtliga intervjupersoner är kvinnor. En av respondenter har över tjugo års erfarenhet av arbete med barn på förskolan och den andra intervjuade är nyanställd i verksamheten och har ett års arbetserfarenhet. Jag anser att det kan ha betydelse för min undersökning att mina respondenter inte har lika lång arbetserfarenhet. 19

20 3.3 Genomförande Mitt empiriska material började jag samla in i början av september med tanke på att barnen och personalen skulle vara tillbaka efter sommaren. September är den månad som vanligtvis har flest inskolningar. Jag började med observationer som pågick under två veckor. Två barn skolades in under denna period och ett av dessa barn hade annat modersmål än svenska. Jag försökte iaktta situationer och aktiviteter de nyinskolade barnen deltog i. Under tiden gjorde jag anteckningar. Under observationsperioden utarbetade jag tio frågor som blev mina intervjufrågor. Intervjutillfällena var planerade och inbokade i förväg. Under tiden föll en pedagog bort. Hon kunde inte delta i min undersökning på grund av lång tids frånvaro från arbete. Därför baseras min undersökning på intervjuer med två pedagoger. Intervjuerna ägde rum på respondenternas arbetsplats och genomfördes enskilt. Vi använde verksamhetens samtalsrum, en tyst plats för att undvika störningsmoment. Samtalet inleddes med öppna övergripande frågor. Vid intervjuerna använde jag mig av papper och penna. Jag bestämde mig att föra anteckningar för att en av respondenterna inte kände sig bekväm med inspelning. En nackdel vid skriftlig anteckning vid intervjuer kan enligt Stukat vara att intervjuaren väljer vad som ska noteras och tolkar det som sägs med sina egna värderingar (Stukat, 2005). Med lyhördhet och fokus på att hålla sig till frågornas ordningsföljd försökte jag anteckna allt för att inte gå miste om speciella fraser eller utryck. Varje intervju var cirka en timme lång. Samtalet löpte bra och jag fick alla frågor besvarade. Under samtalets gång uppkom nya tankar som förde samtalet vidare på ett naturligt sätt. Jag kände behov att transkribera intervjuerna så snart som möjligt för att kunna dra sig till minnes t.ex. gester som på något vis förstärkte det som var sagt. En annan anledning till att transkribera intervjuer direkt efter var att undvika funderingar och ovissheter vilka kan uppkomma medan snabba och slarviga anteckningar görs. Ändå förekom det enstaka ord som inte gick att tyda. Sedan delades mina data i områdena för att kategorisera och skapa rubriker. Rubriker i mitt vidare arbete är skapade utifrån deltagarnas svar. Resultatet av intervjuer visar hur pedagoger påstår att de arbetar och vad de tycker är viktig i arbetet med inskolningar. 20

21 Enligt Stukat (2005) kan det förekomma många brister i reliabiliteten i den form av undersökningsmetod som används vid denna studie. Det kan bero på att respondenten missuppfattar frågor, att intervjuaren missuppfattar svaren eller helt enkelt felskrivningar. Det finns risk att informanterna har tolkat frågorna annorlunda än vad som varit intervjuarens tanke. För att undvika missuppfattningar och felaktiga tolkningar formulerade jag enkla och korta frågor och följdfrågor ställdes vid behov. Mina respondenter kände till syftet med min undersökning. Gällande validiteten är det risk, enligt Stukat (2005), att informanterna kan svara oärlig på frågorna på grund av de inte vill visa sina svagheter, eller för att ge en positiv bild av sig själva, eller för att ge de svar de tror förväntades av dem. I det här fallet var mina observationsanteckningar till stor hjälp. Litet antal intervjudeltagare i min undersökning gör att resultatet inte bör generaliseras. Detta innebär att det inte går att påstå att resultatet stämmer in på alla pedagoger som skolar in flerspråkiga barn. 3.4 Forskningsetiska överväganden Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska individen skyddas med individskyddskravet. Denna inkluderar: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Med detta menas att informanterna måste delges undersökningens syfte och ge sitt samtycke till deltagande. Deras personuppgifter ska skyddas och deras deltagande bli anonymt och kan inte spåras. Efter nyttjande av materialet ska de transkriberade texterna förstöras. Intervjudeltagarna i min undersökning blev informerade om att deras svar är endast till min vetskap och att deras anonymitet skyddats. Jag bestämde mig att hålla hemlig förskolans namn och att inte namnge intervjudeltagarna. Därför ska intervjupersoner heta pedagoger i mitt arbete, med förkortning P1 och P2. 21

22 4. Analys Detta kapitel är en analys av det empiriska materialet från min undersökning och de teoretiska utgångspunkterna. Jag har utgått från mitt syfte och frågeställningar om hur inskolning ser ut på en småbarnsavdelning, vad som är viktigt att beakta vid inskolningen och vilka skillnader finns det mellan att skola in barn med svenskt modersmål och barn med annat modersmål än svenska. Jag har valt att dela in analysdelen i sex rubriker som besvarar syfte och frågeställningar. I den sista, sjunde rubriken resumerar jag det mest intressanta i undersökningen. 4.1 Inskolning förberedelse och genomförande Båda intervjuade pedagoger betonar vikten av förberedelser inför inskolningen. De brukar börja med att ta telefonkontakt med familjen. Man bestämmer datum och tid för familjens första besök i verksamheten. Om det är en familj med utländskt bakgrund vet pedagoger redan efter telefonsamtalet hur barnets och familjens språksituation ser ut. Sedan förbereder pedagogerna alla blanketter som familjen behöver fylla i och informationsblanketter. Det är mest personuppgifter med adress och viktigaste kontaktuppgifterna. Ansvarig pedagog förbereder även plats för barnet i hallen och på avdelningen genom att bland annat sätta in lappar med barnets namn. Jag ser även till att barnet har fått plats där det kan hänga kläder, sov plats, blöjplats osv. Familjen känner nog sig mer välkommen om barnets namn redan finns med i hallen./p1 Jag håller fullständigt med pedagogen och iakttog själv att för den nya familjen är det betydelsefull om redan vid första besöket i förskolan har de sin plats för kläder och skor. Vid förberedelsearbete inför inskolningen märkte jag under ett observationstillfälle att barnets namn uppfattades fel. Pedagogen trodde att barnets 22

23 namn tillhör en pojke men vid första telefonkontakten med familjen visade det sig att det blir en flicka. För pedagogen lät det utländska namnet Riam pojkaktigt. Vid första besöket i verksamheten får familjen chans att titta på lokalerna, utemiljö, ställa frågor samt få praktisk information. Det samtalas kring inskolningens upplägg med tider och aktiviteter. Pedagogerna i min undersökning talar om att det är viktig att skapa en bra relation till barnet och föräldern och lära känna det nyinskolade barnet och dess behov. Jag sätter mig alltid ner med föräldrar efter att jag har visat runt och har ett samtal om hur vår verksamhet fungerar så får de berätta om deras barn. Här tar man upp allt från om barnet är allergiskt till toalettsituation och hur länge de vill att deras barn ska sova. Det brukar ta ca 45 minuter, sedan går vi tillsammans in med barnet i verksamheten./p2 Pedagoger frågar föräldrar om allergier, matvanor och även toalettsituation. Vid samtalet om allergier brukar man be föräldrar om läkarintyg. Man samtalar också om familjens medlemmar och barnets kontakter med andra barn. Kunskap om trygghetsföremål som t.ex. napp, filt eller nalle är också av stor vikt. Under mina observationer upplevde jag att föräldrar gärna berättar om sina barn, deras vanor och behov. De är även nyfikna på hur ser mat- sov- och toalettsituationer ser ut på avdelningen. Pedagoger från sin sida visar stort intresse för barnet och samlar kunskap om barnet. Båda sidor överför informationer om barnet till varandra och jag tolkar det på samma sätt som Niss & Söderström (2006) som påpekar vikten om den inhämtade kunskapen om det nya barnet för att på bästa sätt kunna bemöta det. 4.2 Tredagars inskolning Det finns ett oskrivet schema vid inskolningar, enligt P2 som har längre erfarenhet. Hon berättar att innan var inskolningsperioden ca två veckor lång och den kunde vara längre om så behövdes. Just nu arbetar man på avdelningen med tre dagars inskolning. Det innebär att förälder är med sitt barn på heltid i tre på varandra följande dagar. Under den tiden finns föräldern med sitt barn i alla situationer som uppstår på avdelningen. Den fjärde dagen lämnas barnet hos personalen. 23

24 Vi använder oss av tre dagars inskolning. Den går ut på att föräldrarna med barnet är med tre dagar från klockan 9 till 14. Föräldrarna är med under alla våra aktiviteter tillsammans med barnet. Vi tar sedan sakta, mer och mer ansvar för barnet och föräldrarna backar undan./p1 Anledningen till att under hösten började man arbeta med kortare inskolningar är andra förskolor erfarenhet av att det är smidigare. Båda respondenter tycker att den korta metoden fungerar lika bra som den som varade i tre veckor. Varför dra ut på det i tre veckor när man kan göra det på tre dagar tillfrågar pedagog P1. Man har tre hela dagar då familjen kommer in i verksamheten snabbare och verkligen ser hur dagarna på avdelningen ser ut. Föräldrar har helhetsbild av verksamheten om man jämför med tvåveckors inskolningar där besöket är ca en timme om dagen. Pedagog P1 tycker att om man kommer så kort tid så hinner man inte komma in i det på samma sätt. En av pedagoger P2 har längre erfarenhet av den gamla inskolningsmodellen och påpekar att den tredagarsmetoden är ny för henne. Hon är dock positivt inställt till den och förklarar att det inte är så att man håller sig fast vid tre dagarna. Inskolningsperioden kan man förlänga om det behövs på samma sätt som det var med den gamla modellen. Jag vill inte kalla det tredagarsinskolning. Man bör inte binda sig vid exakt tre dagar för att vissa barn behöver längre tid tilläger P2. Det har dock inte hänt under höstterminen att inskolningar var längre än tre dagar. Enligt pedagoger är det faktiskt barnet och dennes behov som bestämmer vad som händer under inskolningen och hur lång den är. Båda intervjuade pedagoger tillfrågade om de har kunskap om vetenskapligt baserad forskning kring den nya inskolningsmetoden svarade nekande. Beslutet om kortare inskolnings modell kunde inte förklaras ur pedagogisk synvinkel. Enligt Niss (1988) inskolningsmodell bör inskolning vara tre veckor lång för att erbjuda barnet en god introduktion i förskolan. Hon föreslår en långsam invänjning för att skapa trygghet för barnet i den nya miljön. Pedagoger på undersökt avdelning arbetar intensivt tre dagar för att skapa en trygg anknytning till det nyinskolade barnet. Det kan ifrågasättas om det är möjligt för barnet att knyta an och skapa trygg relation till pedagogen på tre dagar då barnet är hela tiden tillsammans med förälder. 24

25 4.3 Att knyta an Pedagoger som deltog i min undersökning nämner som fördel om det finns flera från arbetslaget närvarande under inskolningen som barnet kan bygga en relation till. Detta genomförs med hänsyn till att barnen ska ha möjlighet att känna sig säkra med alla pedagoger i arbetslaget. När P2 talar om barns anknytning vid inskolningen tycker hon att barn som skolas in bör få möjlighet att först knyta an till en pedagog. Senare får barnet träffa andra pedagoger. Det stämmer överens med Hedins teori att en pedagog från arbetslaget ansvarar för inskolningen (Hedin, 1987). Sedan är det naturligt enligt P2 att barn knyter an till fler och fler pedagoger desto längre tid de spenderar på förskolan. Pedagog P1 tycker att barnet bör knyta an till flera pedagoger redan vid inskolningen. Hon förklarar det av sina tidigare erfarenheter om barn som var stark knutna till sina inskolningspedagoger. Det har varit problematiskt för personalen att ta hand om barnen de dagarna då inskolningspedagogen var borta. Av denna anledning föreslår hon aktiv närvaro av andra pedagoger vid inskolningen. Denna höst har vi gjort så, att alla är med vid inskolningen till en viss del. Detta p.g.a. att barnet inte ska bli för fast vid en pedagog. / / vi försöker se till att vi medvetet cirkulerar mellan barnen./p1 Mina observationer bekräftar det som pedagog P1 säger. Pedagogens individuella tid med familjen hade plats bara under första inskolnings dag. Dagarna därpå var inskolade barnet och förälder tillsammans med andra barn och pedagoger från avdelningen. 4.4 Individuell- eller gruppinskolning På avdelningen arbetar man med individuella inskolningar. Pedagog, P2, som har över 20 års lång yrkeserfarenhet anser att det fungerar bättre med gruppinskolningar som de använt sig av tidigare på förskolan. Hon menar att barn och även föräldrar känner samhörighet med de andra familjerna som är i samma situation och genom detta arbetssätt kan inskolning gå fortare och smidigare. Hon tycker att vid 25

26 gruppinskolningar känner man inte att man är den enda nya familjen på förskolan. Det bekräftar Niss som föreslår gruppinskolningar som naturligt arbetssätt i förskolan (Niss & Söderström, 2006) och Ladberg som påstår att vänja in barn gruppvis kan ha stora fördelar (Ladberg, 1989). Som nackdel med att skola in i grupp nämner P2 den onaturliga miljön eftersom det vistas många nya vuxna på avdelningen. Det brukar vara obekvämt enligt henne att vara iakttagen av så många observatörer samtidigt. Pedagogen P1, som från början arbetar med individuella inskolningar, anser att med den modellen erbjuds barnet och dennes familj mer tid och uppmärksamhet från personalen. Pedagogen har mer tid att komma närmare det enskilda barnet då det skolas in ensamt. Hon tycker att barnet vänjer sig snabbare då man inskolar individuellt. Med individuella inskolningar undviker man det kaoset som uppstår då många nya vuxna är på avdelningen och det säger hon med tanke på de barnen som redan vistas på avdelningen. 4.5 Trygghet som syfte Pedagogerna har en liknande syn på inskolningars syfte och mål. En bra introduktion till verksamheten är enligt intervjuade en förutsättning för att barn ska kunna känna förtroende både för personal och för andra barn. Båda respondenterna lägger stor vikt vid ordet trygghet när syftet med inskolning tillfrågades. De pratar om tryggheten som förskolans viktigaste uppdrag och de menar att både barn och föräldrar ska känna sig trygga med förskolan. Jag anser att syftet är att barnet ska känna sig trygg och säker med oss när det blir lämnad. Samma sak gäller föräldrarna./ / Man behöver en inskolning där man går igenom allt och barnet får uppleva miljön först med förälder. / P1 Det krävs en tids inskolning för att barnen skall hinna känna trygghet med någon annan vuxen än förälder. Därför anser intervjuade pedagoger vara viktigt att skaffa en bra kontakt och relation med barnet. De förklarar det att när barnet känner trygghet i relationen till pedagogen på förskolan blir separationen från föräldrarna inte lika svår. Pedagog P2 hävdar att öppenhet är viktigt för att föräldrar ska kunna känna tillit till pedagoger på avdelningen. 26

27 Föräldrarna måste känna sig trygga med oss och med verksamheten om barnet ska kunna göra det./ / Föräldrarnas rädsla kan reflektera sig på barnet. / / om förälder är trygg kan lättare lämna sitt barn. /P2 I fortsatta samtal om tryggheten tycker pedagog P1 att utan en inskolning så hade barnet blivit inkastade i något som är okänt. Det väckte funderingar hos mig om det är möjligt att under de tre dagarna som verksamheten erbjuder familjen skapa en trygg relation till det nya barnet. På avdelningen där observationerna gjordes är det tillåtet att ha med sig föremål hemifrån. Pedagoger ser det som positivt att barnet har ett gosedjur, en filt eller något annat föremål som är tryggt och påminner om hemmet. Vid inskolningen tog pedagogen fram nappen och filten för att trösta flickan den tredje inskolningsdagen då mamman var frånvarande. På avdelningen har man laminerade bilder på barnens föräldrar och andra familjemedlemmar. Pedagoger berättar att de brukar titta på bilderna tillsammans med barnet om det behöver tröst. Jag märkte dock att sådana bilder inte har de nyinskolade barnen. Pedagoger förklarar att det brukar man göra sedan, under barnets fortsatta vistelse på avdelningen. 4.6 Skillnader mellan enspråkig och flerspråkig inskolning De flesta inskolade barn brukar vara blyga och tysta. Särskilt de barnen som inte kan det svenska språket, tillägger pedagoger. Barnen känner inte igen sig i den nya miljön. Båda pedagoger har ungefär samma tillvägagångssätt vid inskolningar oberoende av barnets modersmål. På frågan om att det är någon skillnad att inskola barn med annat modersmål än svenska svarade pedagog P1: Den skillnaden jag har märkt med barn med en annan bakgrund är föräldrarna. Ibland blir det en kulturkrock, som t.ex. att våra barn sover ute året om. Vissa föräldrar har aldrig hört talas om det och tror att det kommer leda till mer förkylningar. Detta brukar dock lösa sig om man tar deras rädsla på allvar och tar sig tid att förklara. /P1 27

28 Pedagog P2 påpekar vikten av att vara tydlig i förhållandet till dessa barn och att visa intresse för deras språk redan vid inskolningen. En viktig aspekt är enligt henne att man måste ha möjlighet att förstå barnet i olika situationer. Det kan vara lite svårt om det inskolade barnet inte kan det svenska språket. Man måste vara extra tydlig i sådana situationer tycker P2 och ibland behövs det tolka språket eller använda andra medel än språket för att förmedla det som behövs säga svarade hon och pekade på sina händer. Hon nämner även användandet av bilder, pekandet och kroppsspråk. Vid inskolning där föräldrarna har begränsad förståelse för det svenska språket och kulturen påpekar pedagogen vikten av att förklara saker som föräldrar kanske inte är vana vid. Hon föreslår visandet av fysiska föremål för att underlätta förståelse. Det är av stor vikt att vara extra tydlig i sådana situationer tilläger hon, dock brukar det inte hända ofta för de flesta föräldrar som kommer till oss behärskar det svenska språket /P2. Det som fångade mitt intresse medan observationerna gjordes på avdelningen var att personalen använde sig av lappar med ord. Pedagogen P2 förklarade för mig att vid vissa situationer då barnet inte behärskar det svenska språket, skriver föräldrarna barnets viktigaste orden på sitt hemspråk med svensk översättning. Sådan lapp hjälper personalen att förstå vad barnet försöker berätta på sitt språk. Pedagog P2 tillfrågad om användning av lappen förklarade att det var mest personalens nyfikenhet på orden som barnet brukar använda ofta. Lappen används även vid barnets utveckling av det svenska språket. När man hör barnet säga pappa på sitt hemspråk kan pedagog direkt säga pappa på svenska. På sådant sätt lär sig barnet nya svenska ord. Här kan Ladbergs teori vara vid hjälp. Hon skrev att om pedagoger betraktar flerspråkighet som problem kan det negativt påverka barnets bemötande och betonar vikten av att barnet blir förstådd när det säger ord (Ladberg, 1994). Med hjälp av sådana lappar är det möjligt att pedagog ger barnet bekräftelse att man förstår vad barnet försöker säga och visar intresse för barnets språk. Här är exempel på en lapp med ord på albanska från en tidigare inskolning. 28

29 Exempel på en lapp med ord på albanska (källa: förskoleavdelning) Observationer gjorda under en inskolning där barnet med arabiska som modersmål skolades in visar att pedagogen som inskolade var extra tydligt både i kontakten med barnet som med förälder. Jag märkte även att pedagogen använde förenklat språk i kommunikationen med barnets mamma. Enligt mig tog familjens första besök på avdelningen lite längre tid än det var vid inskolningen av ett svenskt barn. Mamman till barnet ställde många frågor kring verksamhetens rutiner och pedagogen berättade mycket om deras arbetsmetoder. Hon oroade sig mest om barnets ute sovande på vintern. Pedagogen förklarade fördelar med att sova ute som att det är hälsosamt och stärker barnens immunförsvar. Under besöket kommunicerade mamman med barnet på deras hemspråk och översatte sedan till pedagogen. Den andra inskolningen, där barnet med svenskt modersmål skolades in tog enligt mig kortare tid. Men jag kan inte påstå att det var språket som gjorde skillnaden. Mamman till inskolade barnet har redan haft kontakt med verksamheten då hennes första barn skolades in för några år sen. Enligt mina observationer kan inskolning se olika ut beroende på vad föräldrarna har för erfarenhet av det svenska samhället och av förskolan. De föräldrar som saknar erfarenhet behöver få större förståelse för hur förskoleverksamheten fungerar. Då är det pedagogernas roll att se till att familjen får 29

30 denna förståelse. Pedagogen P1 har under höstterminen skolat in 3 barn där två av dessa barn hade inte svenska som modersmål. Tillfrågad om kommunikationsproblem svarade hon: Jag har inte upplevt några problem med språket eller kommunikationen. Men jag måste dock påpeka att dessa föräldrar har äldre syskon till inskolade barnet eller har bott i Sverige i minst tio år. Kan tänka mig att det hade varit skillnad om de bara hade bott här en kort tid och skolat in sitt första barn./p1 Pedagog P2 tycker att det är bra att nyinskolade barnet, särskilt det som har annat modersmål än svenska, har möjlighet att tidigt börja samspela med andra barn. Det är pedagogens roll att underlätta det för barnet så att barnet få känna gemenskap i gruppen. Sterns teori om samspel säger att förskolebarn är villiga att skapa samspel och knyta kontakter med andra barn. Det är av stor hjälp enligt P2 om på avdelningen finns barn från samma språkgrupp då kan de kommunicera med varandra på sitt modersmål och känna sig tryggare i gruppen / P2. Enligt Ladberg (1989) är det särskilt angeläget att ha olika språkgrupper på en förskola. Det skapar trivsel och gemenskap. Språkgrupper hjälper alla barn att lära sig och utveckla språket. Enligt Ladberg (1989), lär sig barnen med utländsk bakgrund det nya språket bäst genom att aktivt använda det i samspel med andra barn. Under mitt observationstillfälle, där barnet med arabiskt modersmål skolades in, märkte jag att flickan var nyfiken på andra barn som kom och hälsade på henne. Trots att mamman kommunicerade med flickan på deras hemspråk var flickans reaktioner på andra barnen positiva till skillnad av reaktioner på nya vuxna som befann sig i hennes närhet. 4.7 Sammanfattning och slutsatser I min undersökning kom jag fram till hur inskolning ser ut på en småbarnsavdelning. Respondenterna har även berättat om sina erfarenheter av inskolningar av barn med utländsk bakgrund. Det första mötet med familjen äger rum på förskolans avdelning efter tidigare telefonsamtal. Förberedelserna är här av stor vikt, enligt båda pedagoger. En egen, märkt med namn, plats i hallen gör att familjen känner sig välkommen redan första dagen. Båda pedagoger arbetar med individuella 30

31 inskolningar, men en av intervjuade tycker att gruppinskolningar har fler fördelar. Den viktigaste fördelen är att barnets förälder känner samhörighet med andra föräldrar under inskolningsperioden och att inskolade barnet inte känner sig som det enda nya på avdelningen. Andra intervjuade pedagog föredrar individuella inskolningar för då får barnet mer uppmärksamhet från personalen. Med den metoden undviker man även kaoset med många nya vuxna som samtidigt vistas på avdelningen. På den undersökta avdelningen började man arbeta med tredagars inskolnings metoden. Båda pedagoger är positiv inställda till den nya metoden men de kunde inte tolka den eller förklara beslutet om den från ett pedagogiskt perspektiv. På avdelningen arbetar observerade pedagoger intensivt tre dagar för att hinna lära känna barnet och familjen. På de tre dagarna vill man skapa en trygg anknytning till barnet. Den trygga anknytningen är syften och målet med inskolningen, enligt intervjuade. Jag håller med mina respondenter om att den nya metoden gör möjligt för föräldrar att se hur dagarna verkligen ser ut på avdelningen. Men jag tror inte att varje ettåring hinner bygga upp en trygg relation till pedagoger på tre dagar. Man får inte glömma att under de tre intensiva inskolnings dagarna är barnet tillsammans med sin förälder. Speciellt viktiga är dessa dagar för de barn som just under denna tid ska möta inte bara nya vuxna och barn utan också ett nytt språk och kultur. Inskolning är ofta dessa barnens första möte med nya språket och främmande miljön och här bör man vara extra lyhörd på och försiktig med inskolningens längd och erbjuda barnet och familjen så mycket tid som de behöver. Jag tycker att förskola som institution måste ta hänsyn till föräldrars önskemål om hur de känner och hur mycket tid tycker de att de behöver till för att deras barn introduceras i förskolan på bästa sätt. Det bör vara överenskommelse mellan pedagoger och föräldrar om det ska vara tredagars eller treveckorsinskolning. En gemensam synpunkt hos mina respondenter är att de anser att tryggheten hos barn och föräldrar är allra viktigast under inskolningen. Båda påpekar bra samarbete mellan hemmet och förskolan för att barnet och barnets familj ska känna förtroende. När barnet känner sig tryggt med pedagoger går separationen från föräldrarna lättare. Om separationen ändå är svår för barnet brukar pedagoger använda sig av barnets trygghetsföremål som t.ex. napp, nalle eller filt. Mina observationer under 31