Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Montenegro

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Montenegro I. SAMMANFATTNING Utvecklingen gällande de mänskliga rättigheterna går överlag i rätt riktning i Montenegro. Landets EU-förhandlingar har inneburit en harmonisering med EU-lagstiftningen på samtliga områden, inklusive mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Montenegro har anslutit sig till en stor mängd konventioner och lagar de senaste åren, men implementeringen är till viss del bristfällig. Utvecklingen i landet hämmas dock av den omfattande korruptionen, något som bland annat EU-kommissionen konsekvent framhåller. Ingen systematisk kränkning av mänskliga rättigheter kan sägas pågå. Det finns dock en oro bland flera civilsamhällesorganisationer över att implementeringen av den anpassande lagstiftningen huvudsakligen sker för syns skull och att den politiska viljan att åstadkomma verkliga reformer saknas. Såväl rättssäkerheten som den allmänna kunskapsnivån om individernas mänskliga rättigheter är med europeiska mått mätt låg och diskriminering och fördomar mot minoritetsgrupper är inte ovanligt. Montenegro är av tradition ett starkt patriarkalt samhälle, i vilket jämställdhet mellan könen i praktiken inte är en prioriterad politisk fråga. Förekomsten av korruption hänger delvis samman med bristen på demokratiska traditioner samt ett starkt arv från den tidigare enpartistaten Jugoslavien. Politisk påverkan inom domstolsväsendet är inte ovanligt. Till problemen bidrar en starkt familje- och klancentrerad samhällstradition. Montenegro har endast cirka invånare och har haft samma parti i

2 regeringsställning sedan Jugoslavien upplöstes 1992, där nuvarande partiledaren Milo Djukanovic tillika kandidat i kommande presidentval 2018 innehaft premiärministerposten huvuddelen av tiden. Dagens regerande parti Demokratiska Socialistpartiet (DPS) har sina rötter i det gamla partisanska socialistpartiet som suttit vid makten sedan andra världskrigets slut. Montenegro har ett relativt levande och engagerat civilt samhälle med ett stort antal civilsamhällesorganisationer som bedriver opinionsbildning i samhällsfrågor. Mediesituationen är problematisk i flera avseenden, även om ingen systematisk förföljelse av journalister förekommer. Dåliga ekonomiska villkor, anklagelser om statligt finansierade smutskastningskampanjer av regeringskritiska medier och outredda mord på journalister kastar en skugga över medialandskapet. Uppgifter om intolerans och diskriminering av HBTQ-personer förekommer ofta. Utvecklingen går dock i rätt riktning, med bland annat tre genomförda Prideparader i huvudstaden Podgorica under de senaste åren. II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER En princip för god samhällsstyrning Montenegro är ett litet land där det ofta finns starka band mellan politiker, näringslivsintressen och ibland kriminalitet. Detta i kombination med avsaknad av transparens i offentlig sektor har ofta lett till misstankar om intressekonflikter och korruption. Till detta kommer arvet från den tidigare enpartistaten Jugoslavien med dess starka politiska inflytande över alla samhällssektorer. Domstolarna är enligt konstitutionen oberoende och självständiga men rättsväsendet präglas enligt EU-kommissionen alltjämt av korruption och påtryckningar från personer med politiska och ekonomiska intressen. Det höga domar- respektive åklagarrådet bär huvudansvaret för utnämningar och tjänstetillsättningar av domare och åklagare. Båda yrkesgrupperna har funktionell immunitet och är fast anställda. De kan inte avskedas, såtillvida de inte begår brott i tjänsten, varpå respektive råd beslutar om eventuella åtgärder. Rättsliga avgöranden verkställs vanligtvis trots att utredningarna kan vara långsamma. Ett system har inrättats för att rättsärenden ska fördelas slumpmässigt till olika domstolar, i syfte att minska risken för korruption. Från 2015 och framåt har ett nytt system för bland annat rekrytering, 2 (18)

3 befordringar och utnämningar till åklagare och domare gradvis införts, och är tänkt att minska det politiska inflytandet på rättsväsendet. Det finns en särskild ombudsman till vilken personer kan vända sig om de anser sig ha fått sina rättigheter kränkta av landets myndigheter. Ombudsmannen är även övervakare av den nya anti-diskrimineringslagen. Årligen mottar ombudsmannakontoret cirka 500 klagomål. Majoriteten av klagomålen, omkring 30 procent, handlar om långa handläggningstider i domstol. Ombudsmannens rekommendationer följs i de allra flest fall av de berörda myndigheterna, om än med viss fördröjning. Ombudsmannens arbete begränsas av bristande resurser, kunskap och personaltillgång. Under 2015 hanterade författningsdomstolen 862 anmälningar avseende påstådda brott mot mänskliga fri- och rättigheter. Montenegro har länge haft stora problem med korruption, som ofta inte är direkt monetär utan innefattar nepotism och vänskapskorruption på flertalet nivåer inom den offentliga sektorn. Icke-transparens i offentliga upphandlingar och en dåligt fungerande meritokrati skapar problem i många led för enskilda personer och företag som vill göra karriär eller affärer, eftersom det ofta inte är objektiva kriterier som ligger till grund för beslut. Anklagelser om korruption är särskilt vanligt inom sjukvården, utbildningsväsendet, tullen, politiska partier, polisen, stadsplaneringen och byggindustrin. Enligt den montenegrinska antikorruptionsbyrån är det vanligt att personer med nära kopplingar till den politiska makten ofta lyckas köpa statlig egendom eller vinna på förhand uppgjorda offentliga upphandlingar. EU-kommissionen understryker vidare att Montenegro fortfarande har allvarliga problem med korruption och förväntar sig konkret genomförande särskilt vad gäller korruption på hög nivå. Landet hamnar på 61:a plats av 167 länder i senaste Transparency Internationals index för upplevd korruption. Placeringen har gradvis förbättrats under de senare åren. Montenegro har alltsedan självständigheten 2006 verkat för att bli medlem i internationella organisationer och fora, inklusive Europarådet och EU, och i takt med det gradvis genomfört reformer för att harmonisera sin lagstiftning. I EU-förhandlingarna har man kommit längst av samtliga kandidatländer genom att 26 av 33 så kallade förhandlingskapitel har öppnats. Tonvikten inom förhandlingarna ligger på stärkandet av rättsstaten, vilket regleras inom kapitel 23 och 24. En handlingsplan för att stärka rättsväsendets oberoende har upprättats, och fokus behöver nu vara på att uppvisa konkreta resultat. 3 (18)

4 Tillsättandet av en specialåklagare för korruption 2015 har inneburit ett viktigt steg på vägen mot en ambitiösare kamp mot korruptionen. III. DEMOKRATI De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Montenegros författning definierar landet som en parlamentarisk demokrati och fastställer skydd för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för minoriteter, samt garanterar civil kontroll av militären och säkerhetstjänsten. Alla medborgare över 18 år har rätt att rösta i allmänna val. Det beräknas finnas cirka röstberättigade. Parlamentet, med sammanlagt 81 mandat, väljs vart fjärde år. Det senaste valet hölls i oktober 2016 och enligt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE:s) preliminära rapport genomfördes valen i en konkurrensutsatt miljö där fundamentala friheter generellt sett respekterades. Samtidigt konstaterar rapporten brister i medias oberoende, valadministrationens kapacitet och noterar vissa klagomål som gjorts om oegentligheter under valdagen. Därutöver greps på valdagen en väpnad grupp misstänkta för förberedelse till terroristaktioner med syftet att destabilisera landet, röja undan dåvarande premiärminister Djukanovic i syfte att få en annan politisk utveckling i landet. Landets specialåklagare, som granskar fallet, menar att det finns starka bevis för att det verkligen var ett allvarligt menat kuppförsök. Oppositionen menar dock att händelsen i själva verket var arrangerad av regeringen i syfte att stärka möjligheterna att stanna kvar vid makten. Det har vid tidigare val varit vanligt med anklagelser om valfusk och andra oegentligheter. Inför det senaste parlamentsvalet reformerades vallagstiftningen, bland annat genom införandet av en centraliserad röstlängd. Trots att framsteg skett bedömer EU-kommissionen att vallagstiftningen och det institutionella ramverket kräver ytterligare anpassningar för att nå upp till internationellt vedertagna standarder. I parlamentet är 14 partier är representerade, varav tre av dem utgörs av etniska minoritetspartier. Oppositionspartierna innehar 39 av 81 mandat och inledde en bojkott av parlamentet strax efter valdagen i oktober (18)

5 Presidenten väljs direkt av folket och kan maximalt inneha ämbetet under två femårsmandat. Nästa presidentval sker Den nuvarande presidenten Filip Vujanovic valdes i maj 2003 när Montenegro ännu inte var självständigt, under en annan konstitution, och har senare återvalts 2008 och Presidenten representerar Montenegro utomlands, är överbefälhavare, utlyser nyval och föreslår regeringschef som sedan godkänns av parlamentet. Presidenten utnämner även en rad offentliga ämbeten på förslag av regeringen. Landets ledande politiker Milo Đukanović, har omväxlande varit regeringschef och president mellan 1991 och november Hans långvariga maktinnehav har över åren lett till åtskilliga anklagelser om korruption och nepotism. Đukanović är partiordförande i landets dominerande parti, Demokratiska Socialistpartiet, Demokratska Partija Socijalista (DPS) med rötter i det före detta kommunistpartiet. Även president Vujanović tillhör DPS, precis som premiärministern sedan november 2016 Dusko Markovic. Den nya regeringen som bildades november 2016 har 23 ministrar, varav fyra är kvinnor. Enligt vallagen måste de politiska partiernas vallistor till parlamentet till 30 procent utgöras av kvinnor. I själva verket utgörs emellertid det nuvarande parlamentet endast av 22 procent kvinnor. En fjärdedel av parlamentarikerna är från minoritetsgrupper. Montenegro är uppdelat i 23 kommuner vars lokala församlingar väljs i lokalval. Den största kommunen är huvudstaden Podgorica. EU-kommissionens konstaterar i översynsrapporten för 2016 att Montenegros offentliga förvaltning överlag är svag och politiserad. En handlingsplan för reformer inom den offentliga förvaltningen har antagits för perioden Det civila samhällets utrymme Montenegro har ett relativt levande och engagerat civilt samhälle, med en mängd civilsamhälle sorganisationer som generellt tillåts bedriva sin verksamhet fritt. Det existerar en relativt öppen och välfungerande dialog mellan regeringen och organisationerna, i synnerhet inom ramen för EUmedlemskapsförhandlingarna. Relationerna mellan organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och den montenegrinska regeringen har 5 (18)

6 delvis förbättrats, särskilt när det gäller medverkan i lagstiftningsarbete kring sociala frågor och miljöfrågor. Landets civilsamhällesorganisationer finansieras huvudsakligen av det utländska givarsamhället. Samtidigt uppger flera representanter för det civila samhället att de har utsatts för smutskastningskampanjer samt hot och hot om våld på grund av deras regeringskritiska hållning. Detta har i vissa fall även skett från högsta politiska nivå och då oftast genom regeringstrogna medier som öppet svartmålat några av de mest aktiva och kritiska rösterna. Anklagelserna har ofta antytt att dessa civilsamhällesorganisationer arbetar för ospecificerade utländska intressen. IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling är förbjudet enligt författningen och strafflagstiftningen. Rapporter om brutalitet och misshandel från polisens sida förekommer och uppmärksammades särskilt under oppositionens protester Utredningar om övervåld går ofta långsamt och vid fällande domar är straffen sällan kännbara för förövaren. En nationell strategi för finns på plats gällande reformer inom polisväsendet, som behöver bli mer prestationsbaserat och transparent. Förhållandena i fängelser och häkten är fortfarande otillfredsställande även om vissa framsteg gjorts. Fängelsen präglas av överbeläggning, sanitära missförhållanden och bristfällig personlig säkerhet för fångar. Klagomål om att fångar utsätts för misshandel av vakter förekommer. Det är dock positivt att oberoende aktörer, så som EU, det särskilda ombudsmannakontoret och organisationer för mänskliga rättigheter, numera tillåts inspektera fånganstalterna regelbundet och oannonserat. Montenegro är ett ursprungs-, transit- och destinationsland för män, kvinnor och barn som utsatts för sexhandel och tvångsarbete. Kvinnor och flickor från Montenegro, angränsande Balkanländer och i mindre utsträckning andra länder i Östeuropa är särskilt utsatta. Personer som utsätts för sexhandel utnyttjas i hotell, barer, restauranger, nattklubbar och kaféer. Barn, i 6 (18)

7 synnerhet romer, utsätts för påtvingat tiggeri och romska flickor tvingas till giftemål och slavarbete i hemmet. Dödsstraff Dödsstraff är förbjudet enligt den montenegrinska författningen. Rätten till frihet och personlig säkerhet Författningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Häktning förutsätter att det finns en stark misstanke om att brott begåtts och polisen får hålla kvar en misstänkt i upp till 72 timmar innan han eller hon måste ställas inför en domare. Generellt sett respekteras reglerna av landets myndigheter även om det förekommer rapporter om godtyckliga gripanden. Detta har i ett flertal fall lett till skadeståndskrav, som sedan 2010 har kostat myndigheterna mer än en miljon euro. Rörelsefriheten får betecknas som stor och passhandlingar kan erhållas utan andra problem än eventuella väntetider. Rättssäkerhet Den nationella lagstiftningen garanterar i stor utsträckning grundläggande rättssäkerhet och myndigheter respekterar generellt sett domstolsavgöranden, även om verkställandet ofta sker med fördröjning. Rättssäkerheten får emellertid fortfarande beskrivas som låg. Politisk påverkan inom domstolsväsendet är fortfarande påtaglig, korruptionen är utbredd på många områden och rättsväsendet lider av ineffektivitet. Detta har underminerat allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Framsteg har gjorts på senare år, men utmaningar kvarstår i att effektivt tillämpa de reformer och lagstiftningsåtgärder som vidtagits med anledning av EUmedlemskapsförhandlingarna. De montenegrinska myndigheterna är skyldiga att informera fängslade personer om grunderna för deras frihetsberövande och anklagade anses oskyldiga tills motsatsen bevisats. Domstolar kan hålla stängda förhör vid vittnesmål som innehåller information av nationellt intresse, eller andra känsliga uppgifter. Även mål där målsäganden är minderårig hålls bakom stängda dörrar. En åtalad person har rätt att konsultera en advokat i väntan på rättegång och både försvaret och åklagarsidan har rätt att överklaga. En åtalad person har generellt sett rätt till en offentlig försvarare om brottet kan 7 (18)

8 ge mer än tio års fängelse. Dessa rättigheter gäller alla och myndigheter respekterar detta överlag. Straffbarhetsåldern är 14 år. Överklagandeprocesser tar ofta lång tid och den dömde hinner ibland avtjäna hela sitt straff innan fallet tas upp av högsta domstolen. Den genomsnittliga häktningstiden är mellan 90 och 120 dagar. Det finns ingen självklar rätt till eller vana att hantera offentliga rättegångar i praktiken. Straffrihet En särskild strategi för hantering av bland annat krigsförbrytelser har antagits och riksåklagaren har initierat sex utredningar och återupprättat kontakten med internationella krigsförbrytartribunalen i Haag (ICTY). Myndigheterna dras dock med problem som otillräckliga resurser och bristande erfarenhet hos utredare och domare. Straffrihet förekommer på flera nivåer i samhället. I amerikanska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter konstateras att politiker, poliser och säkerhetsstyrkor ofta kommer undan med brott utan påföljder. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande- och tryckfrihet garanteras formellt i landets författning. Faktisk tillämpning av yttrande- och tryckfriheten måste dock betraktas som otillfredsställande. I Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex för 2016 hamnar Montenegro på plats 106. Situationen inom media är problematisk i flera avseenden, även om ingen systematisk förföljelse av journalister förekommer. Oklara ägandeförhållanden, dåliga ekonomiska villkor, statligt finansierade smutskastningskampanjer av regeringskritiska medier och outredda mord på journalister utgör allvarliga problemområden som påverkar yttrandefriheten i landet negativt. Journalister i Montenegro är en utsatt grupp och vissa har drabbats av såväl fysiska som verbala attacker, anonyma hot och skadeståndskrav för förtal. Antalet angrepp har minskat under senare år. Polisutredningar och rättsprocesser kring dessa fall leder sällan till fällande domar. 8 (18)

9 Religions- och övertygelsefrihet Religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras överlag. Kyrka och stat är åtskilda, och det råder generellt tolerans mellan de stora religionerna. Enligt den senaste folkräkningen, som gjordes år 2011, bekände sig 74 procent till en kristen ortodox tro, 18 procent till islam och 4 procent till den katolska kyrkan. Viss kritik har framförts mot staten för att ha favoriserat den serbisk-ortodoxa kyrkan, trots att staten ska vara oberoende. Den serbisk-ortodoxa kyrkan vars anhängare utgör cirka 70 procent av de ortodoxt troende har en tvist med den mindre montenegrinska ortodoxa kyrkan vad gäller bland annat egendomsfrågor. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och föreningsfrihet garanteras i författningen. Individer som är öppet politiskt oliktänkande och aktiva inom organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter vittnar emellertid om upprepade hot och trakasserier från okända personer. En ny lag gällande offentliga sammankomster- och möten antogs i juli Under demonstrationerna mot regeringen 2015 förekom visst våld mellan demonstranter och polis, något som EU-kommissionen menat visar på de utmaningar som polisen står inför i landet. V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Montenegro har ratificerat den Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar. Det finns även en rätt att strejka men med vissa inskränkningar, främst strejkförbud för militär och polis. Under den tidigare enpartistatens tid var diskriminering i arbetslivet vanligt förekommande och att inneha vad som ansågs vara den rätta politiska åsikten var praktiskt taget en förutsättning för en karriär inom den offentliga sektorn. Även efter landets demokratisering kan tillsättandet av högre tjänster i viss mån sägas vara politiskt färgat. Diskriminering av kvinnor inom arbetslivet är förhållandevis vanligt förekommande, och grundas inte sällan på utseende och äktenskapsstatus. 9 (18)

10 Kvinnor får mer sällan befordringar än män, och det är inte ovanligt att kvinnor avskedas under pågående graviditet. Den familjecentrerade synen på kvinnorollen är alltjämt närvarande. Arbetslösheten i Montenegro uppskattas ligga på cirka 18 procent. Genomsnittslönen i augusti 2016 var enligt officiell statistik 754 euro (brutto), eller 502 euro (netto) per månad. Arbetsveckan är 40 timmar. Det finns ingen bestämmelse mot övertidsarbete. Säsongsanställda personer arbetar ofta betydligt mer än 40 timmar i veckan och det är inte ovanligt med oregistrerad utländsk arbetskraft i denna sektor. Enligt lag måste arbetsgivare betala pensions- och sociala avgifter för sina anställda, vilket bidrar till att många arbetsgivare låter bli att registrera sin arbetskraft. Dessa lämnas därmed utan socialt skyddsnät. En handlingsplan för att bekämpa detta,(var tredje person arbetar i den informella sektorn) antogs i mars Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgången till statligt subventionerad hälso- och sjukvård är begränsad, samtidigt som det finns gott om välutrustade privatkliniker för den minoritet som har råd. Korruptionen anses allmänt vara djupt rotad inom hälsosektorn och detta även när vården bekostas av den offentliga sjukförsäkringen. Sjukvård kan i vissa områden och för vissa samhällsgrupper, som internflyktingar och romer, fortfarande vara svår att få tillgång till. Abort är lagligt och kan utföras säkert fram till den tionde veckan i offentliga och privata sjukhus. Därefter måste medicinska eller andra särskilda skäl föreligga och beslutet måste godkännas av en kommitté. Sex- och samlevnadsundervisning förekommer, om än i begränsad omfattning. Preventivmedel är lättillgängliga och finns att köpa i butiker och apotek. Barnadödligheten ligger på cirka 5 per levande födda. Förväntad livslängd är 74,1 år för män och 78,9 år för kvinnor. Regeringens arbete för att förbättra hälsosituationen följer en särskild långtidsstrategi fram till 2020, 10 (18)

11 med målet att öka livslängden samt förbättra livskvalitet och hälsovård för alla. Montenegro har många utmaningar inom miljöområdet, vilket man planerar åtgärda inom ramen för EU-förhandlingarna. Tidigare har utsläpp och storskalig industriproduktion har haft negativa konsekvenser för miljön, och grundläggande avfallshantering och vattenrening saknas alltjämt på många håll. Rätten till utbildning Skolgången är obligatorisk och kostnadsfri upp till 15 års ålder. I praktiken måste dock alla köpa egna skolböcker. Det finns en lag som garanterar lika rätt till utbildning för alla, oavsett kön, språk, religiös och etnisk tillhörighet. Denna kompletterades av ytterligare en lag 2011 som ska garantera tillgång till utbildning oavsett språk. Få barn går på förskola, något som planeras åtgärdas inom den nationella utbildningsstrategin för Andelen ungdomar som läser vid universitet uppgår till cirka 35 procent. Personer som tillhör den romska minoriteten är gravt underrepresenterade på universiteten. I juni 2016 antogs en handlingsplan för att främja livslångt lärande. Låga lärarlöner och eftersatt underhåll av skollokaler inverkar negativt på utbildningens kvalitet. Det förekommer uppgifter om korruption inom utbildningssektorn. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Ekonomisk utveckling och levnadsstandard har påverkats negativt av konflikterna på 1990-talet, men börjar sakta återgå till tidigare nivåer. Det finns stora skillnader i ekonomisk utveckling i norr och i söder. Den norra delen av landet är märkbart underutvecklad, samtidigt som den södra delen har börjat få allt större intäkter av turismnäringen. Enligt den montenegrinska statistiska centralbyrån MONSTAT:s fattigdomsanalys är andelen personer som lever i fattigdom i norra Montenegro 18 procent, jämfört med 9 procent i hela landet, de allra flesta av dem är romer och flyktingar från grannländerna. Befolkningen i norr har sämre tillgång till offentliga tjänster, arbetslösheten är dubbelt så stor och lönerna för kvinnor och äldre är påtagligt lägre än landet i helhet. 11 (18)

12 Enligt FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling för 2014 ligger Montenegro på 49:e plats av 188 länder. VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Diskriminering är förbjuden enligt författningen och antidiskrimineringslagen, men förekommer alltjämt. En handlingsplan för jämställdhet har antagits för perioden och det finns ett särskilt jämställdhetskontor på ministeriet för minoriteter och mänskliga rättigheter. Lagen om jämställdhet innehåller ett generellt stadgande om ickediskriminering på grund av kön, men det finns ingen uttrycklig princip om lika lön för män och kvinnor. I praktiken är kvinnors löner mycket lägre än för män med motsvarande arbete. Enligt en studie som gjordes av ekonomiinstitutet FREN år 2013 utgör lönegapet mellan kvinnor och män i Montenegro 16 procent. Montenegro är av tradition ett starkt patriarkalt samhälle, där jämställdhet mellan könen inte är en prioriterad politisk fråga. Många kvinnor har dålig kunskap om sina rättigheter, även om organisationer som arbetar med kvinnors mänskliga rättigheter bedriver kampanjer i utbildningssyfte. Kvinnor har ett begränsat politiskt inflytande. I december 2016 var endast fyra av 23 ministrar och 18 av 81 parlamentariker kvinnor. I ekonomiskt hänseende är kvinnorna också förfördelade. De äger endast tio procent av företagen, och arbetslösheten är något högre bland kvinnor än bland män. Detta trots att kvinnor, enligt MONSTAT, utgör cirka 50 procent av studenterna i skola och på universitetet. Enligt samma undersökning har kvinnor tagit 62 procent av alla masterdiplom i landet. Få män är föräldralediga, trots att lagen ger män och kvinnor lika möjligheter till föräldraledighet. Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande, men anmäls sällan. Enligt en undersökning som genomfördes av UNDP 2012 anser 92 procent av montenegrinerna att våld i hemmet är ett stort samhällsproblem, samtidigt som var fjärde person (framförallt män mellan och år) anser att fysiskt våld är acceptabelt, i synnerhet inom äktenskapet. Bristande förtroende för rättsväsendet och en samhällstradition som stigmatiserar våldtäktsoffer gör att kvinnor avstår från anmälan. Polisens 12 (18)

13 arbete för att skydda kvinnor präglas också av fördomar angående kvinnans ställning. Skyddsboenden för kvinnor och barn som är offer för våld i hemmet finns, men saknar statligt stöd och drivs av civilsamhällesorganisationer. Enligt UNDP har dock benägenheten för kvinnor att rapportera mellan 2010 och 2015 ökat tiofaldigt. En särskild hjälplinje för kvinnor inrättades nyligen och en strategi för att bekämpa våld i hemmet antogs i december 2016 som ska gälla fram till Människohandel med kvinnor är ett problem, liksom på övriga västra Balkan. Montenegro är framför allt transit-, men även ett destinationsland. Barnets rättigheter Montenegros lagstiftning på området barnets rättigheter anses hålla internationell standard, dock är barnaga fortfarande tillåtet. I praktiken är framstegen gällande implementeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter än så länge måttliga. Klagomål gällande barnrättigheter hanteras av ombudsmannaämbetet. Enligt amerikanska utrikesdepartemenets rapport om mänskliga rättigheter är föräldralösa och romska barn de mest utsatta. Undersökningen visar att var tredje barn utsätts för psykisk och vart fjärde barn för fysisk misshandel. Det finns ingen tillgång till äktenskaps- eller familjerådgivning. I förlängningen drabbar detta barn som far illa i hemmet och hanteringen av dessa ärenden är bristande och långsam. Det förekommer rapporter om att barn, särskilt de som tillhör den romska minoriteten, utnyttjas för påtvingat tiggeri. Minimiåldern för anställning är 15 år, men det är vanligt att barn på landsbygden som arbetar i familjens jordbruk är yngre än så. Romska barn bidrar till familjens försörjning från tidig ålder. Den sexuella myndighetsåldern är 18 år. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Enligt den senaste folkräkningen från år 2011 utgörs Montenegros befolkning av 45 procent montenegriner, 29 procent serber, 9 procent 13 (18)

14 bosniaker, 5 procent albaner och 13 procent övriga grupper, främst kroater och romer. Författningen garanterar minoriteternas proportionella representation i offentlig förvaltning. Alla minoritetsgrupper är representerade i parlamentet förutom romer, egyptier och ashkalier. Dessa är heller inte representerade i landets lokala församlingar, trots att lagen föreskriver positiv särbehandling. Författningen garanterar respekt och skydd för nationella minoriteter. En rad olika lagar garanterar rättigheter inom utbildning, kultur samt tillgång till information på respektive minoritetsspråk för grupper som utgör mer än en procent av befolkningen. Enligt konstitutionen är det officiella språket i landet montenegrinska, men även bosniska, serbiska, kroatiska och albanska används officiellt, i synnerhet i kommuner där respektive minoritet utgör en stor del av den totala befolkningen. Ministeriet för minoriteter och mänskliga rättigheter samt ombudsmannaämbetet, med en biträdande ombudsman med ansvar för minoritetsfrågorna, utgör huvudsakligt institutionellt ramverk för skyddet av minoritetsrättigheterna. Överlag råder goda relationer mellan de olika etniska grupperna, varav flera är organiserade inom särskilda nationella minoritetsråd. Rapporter förekommer från de olika minoritetsgrupperna om diskriminering, och man pekar särskilt på det faktum att etniska montenegriner, som utgör mindre än hälften av befolkningen, innehar 75 procent av alla tjänster i den offentliga sektorn. De mest utsatta minoriteterna är romer, egyptier och ashkalier. Man beräknar att cirka en tredjedel av alla från dessa grupper saknar identitetshandlingar och inte är folkbokförda, vilket leder till bristande tillgång till grundläggande samhällelig service och arbetsmarknad. Många lever i bostäder av undermålig standard i provisoriska kåkstäder. Den övriga befolkningen har i allmänhet omfattande fördomar mot romer. Romernas brist på skolgång anses vara en avgörande faktor för deras situation. Regeringen har antagit en handlingsplan för att förbättra de ekonomiska och sociala villkoren för romer och egyptier under perioden Möjligheten att få dubbelt medborgarskap, det vill säga montenegrinskt medborgarskap vid sidan av det ursprungliga, är starkt begränsad. Montenegros nya författning tvingar i dagsläget personer från till exempel Serbien att välja mellan serbiskt eller montenegrinskt medborgarskap. Detta 14 (18)

15 medför att de medborgerliga rättigheterna begränsas för de minoritetsgrupper och flyktingar som hamnade på fel sida av gränsen efter att statsförbundet Serbien Montenegro upplöstes Totalt beräknar FN att cirka personer är statslösa. Väntetiden på ett medborgarskap är mycket lång, ibland upp till tio år. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet All diskriminering är förbjuden enligt författningen, och antidiskrimineringslagen förbjuder uttryckligen diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Samtidigt är HBTQ-personer några av de mest marginaliserade i det montenegrinska samhället. Den ortodoxa kyrkan deltar öppet i debatten och står ofta för de mest diskriminerande kommentarerna, vilka dock inte leder till rättsliga följder. Intoleransen mot HBTQ-personer är hög, men minskar gradvis. Exempelvis har Prideparaden anordnats fyra gånger i huvudstaden Podgorica under de senaste åren utan incidenter. Incidenter rörande diskriminering förekommer men anmäls sällan och får inga rättsliga följder eftersom offren inte öppet vågar ange sin sexuella läggning eller könsidentitet. EU-kommissionen vittnar om en förbättrad dialog mellan organisationer som verkar för HBTQ-personers rättigheter och polisen, vilket har lett till fler och bättre utredningar vid hatbrott. Flyktingars och migranters rättigheter Montenegros asyllag ger asylsökande en rad rättigheter, så som rätten till identitetshandlingar, arbete och hälsovård. Lagen efterlevs dock inte till fullo och införandet av fungerande asylprövningsrutiner går mycket långsamt talets krig utlöste stora flyktingströmmar i regionen, och Montenegro tog enligt FN totalt emot människor under denna period. Många har integrerats, andra har återvänt eller flyttat vidare, och i dagsläget finns totalt flyktingar från Kroatien, Bosnien och Kosovo kvar i Montenegro. Två tredjedelar av dessa utgörs av romer eller ashkalier från Kosovo. En strategi för perioden har antagits för att hitta hållbara lösningar för flyktingarna, särskilt de som är bosatta i Konik-området. Enligt Amnesty International sökte montenegriner asyl i EU under 2015 samtidigt som landet även har varit ett transitland för flyktingar från kriget i 15 (18)

16 Syrien. Endast 14 av asylansökningar från syriska flyktingar accepterades under Många flyktingar befinner sig i en mycket svår situation, är utan arbete och klart överrepresenterade bland de som lever i fattigdom. Återvändandet beträffande såväl internflyktingar som flyktingar från regionen går långsamt och majoriteten kommer sannolikt aldrig att återvända till sin ursprungliga hemvist. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Författningen och lagen förbjuder diskriminering av personer med fysiska, sensoriska, intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar i bland annat arbetslivet, utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården, flygresor samt vägoch järnvägstransporter. Regeringen har dock inte lyckats genomföra dessa lagar effektivt. Allt fler nybyggda offentliga byggnader har anpassats för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att röra sig obehindrat, men de flesta äldre byggnaderna är ännu inte anpassade. Den sociala integrationen av personer med funktionsnedsättning är otillfredsställande och många lever antingen isolerade i sina hemmiljöer eller på institutioner. Personer med psykisk funktionsnedsättning, inklusive barn, är de mest utsatta och diskriminerade, också vad gäller tillgången till lämplig hälsovård. Specialskolor och klasser som kan ta emot ungdomar med funktionsnedsättning är otillräckliga till antalet och ojämnt fördelade geografiskt. Den montenegrinska staten driver nio förskolor för barn med funktionsnedsättningar. I arbetslivet är diskrimineringen utbredd och mycket få personer med funktionsnedsättning har arbete. Få fall av diskriminering anmäls, eftersom många funktionshindrade uppger att de saknar förtroende för rättsväsendet. 16 (18)

17 Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades båda år Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år2006. Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) och det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år2006. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år (18)

18 Regionala instrument Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, ratificerades år Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, ratificerades år Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, ratificerades år Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention on Corruption, ratificerades år I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga rättigheter gav Sverige rekommendationer till Montenegro som berörde rättstatens principer och arbetet mot korruption. Bland annat rekommenderades landet att stärka åklagarämbetet samt att säkerställa att lagar mot korruption som är förankrade på central nivå genomförs i hela landet. 18 (18)