T a g e o c h J a g E n b e r ä t t e l s e o m a r b e t e t m e d e n f j ä d e r p l o c k a r e

Transkript

1 S i d a 28 Hej, jag heter Anita och har blivit tillfrågad att skriva om min grå jako Tage och mitt jobb med hans fjäderplockning. Jag vill först och främst tala om att jag absolut inte är någon expert och att det inte finns något recept på hur man får dem att sluta, alla fåglar är unika och har sina egna problem och orsaker till varför de plockar sig. Men här berättar jag om hur jag jobbat med Tage. Jag hade just fått överta en ung jakohona och ville ha en vän till henne i lagom ålder. En dag satt jag och ögnade igenom annonserna på Blocket och fick syn på Tage. En ung jakohane som var extremt plockad. Jag kikade på annonsen då och då och till sist kände jag att detta är något som jag skulle vilja göra, att hjälpa denna goja. Eftersom jag intresserar mig för problem och beteenden i största allmänhet, kände jag att detta kunde bli ett projekt. Hade ingen erfarenhet av plockning sen tidigare, men kände att Tage förtjänade en chans. Jag mailade och erbjöd mitt hem med all den hjälp jag skulle kunna uppbringa men behövde ingen bur. Talade även om att om jag skulle ta mig an honom så fick det vara gratis, då det kan bli oerhörda kostnader. De hörde av sej och jag talade med ägarna i telefon, ett par gånger. Tage hade haft ett hem innan de fått honom, han hade varit hos veterinären, där man hade uteslutit sjukdom. Efter samtalen kom vi överens. Därefter kom nästa problem, Tage befann sig i Skåne och jag i Göteborg. Men tack vare en facebooksida för transporthjälp dröjde det bara någon dag innan jag hade fått kontakt med en tjej som skulle åka uppåt och var villig att ta med honom för en liten peng. En bild på hur Tage såg ut med vingarna utsträckta Det jag visste om Tage: Att han var 1 1/2 år. Bytt hem två gånger, redan. Var handmatad av en uppfödare i Skåne. Samt att mannen i familjen kunde ha Tage ute och klappa honom, men det kunde inte kvinnan göra. Tage på väg hem till mej! Vid första anblicken kunde jag konstatera att han såg mycket värre ut än vad jag sett på de bilder som de skickat till mig. Tage kom till mig sent på kvällen den 9 februari Jag gjorde inget mer än släppte in honom i buren, han fick själv gå ut ur transport-buren och jag pratade lågmält med honom. Skall villigt erkänna att jag då tänkte tanken Vad har jag gett mig in på? när jag tittade på honom. Men jag gillar utmaningar och vill hjälpa! En ung jakohane, som var extremt plockad. I samma rum fanns även mina två andra gojor.en goffinkakadua och en jako-tjej. Tage fick utforska buren för sej själv och se sej omkring, innan jag släckte ner för natten. Hos mig sover gojorna från till 9.00 på ett ungefär. De har en liten nattlampa men inga täckta burar. Dagen efter började jag att studera honom. Det jag först la märke till var att han var väldigt stressad i buren, samt uppvisade stereotypa beteenden... Han klättrade runt, runt i ett av hörnen av buren... och så fort jag var utom synhåll ropade han "Hallå". Jag la också märke till att han var mkt torr och irriterad i skinnet samt överviktig troligen på grund av kosten. Samt att han inte var så rörlig, när han inga fjädrar hade och alltså inte kunnat få den motion som behövs. Jag satt i rummet och talade mycket till honom, lågt och uppmuntrande och när han lugnade sig i buren och satt stilla öppnade jag buren. Han ville inte gå upp på handen när jag sa UPP, jag har som en regel att de inte själva får klättra ut ur burarna. Han högg lite åt mig och jag stängde då buren, gick ut ur rummet en minut, kom tillbaka, och upprepade. Väntade tills han satt stilla, öppna, hålla fram handen och säga UPP. På tredje försöket gick det. Nu var tanken att bära ut honom i köket till sittställningen, men jag upptäckte då direkt, att han inte hade någon balans alls. Det gick inte att bära honom på handen utan att han föll av.

2 S i d a 29 Väldigt plockad på ryggen.. och irriterad och torr i huden. En del fjädrar ryckte han ut helt, andra tuggade han sönder eller bet av. Stjärt och rygg. Det var en del blödande pennor där och han hade svårt för att låta det vara i början. Torrt och irriterat. Då Tage ogillar beröring kunde jag inte heller hålla i eller stötta honom. Så förutom att lära honom att komma upp på handen måste jag också träna honom på att få hålla mina fingrar på hans fot. Sen förstod jag att jag måste handikappanpassa en hel del, dels för att han inte skulle skada sej och dels för att få honom att röra på sej så han blev av med övervikten och fick tillbaka musklerna på rätta ställen. Väl ute på sittställningen i köket fick han lite olika frukt och grönt i skålen som han faktiskt testade. Men redan efter fem minuter somnade han! Tröttheten berodde nog på dålig kost, avsaknad av motion och spänningen med alla nya intryck. Jag satte in honom i buren igen och lät honom vara där en timma. Sen började jag om med alltsammans: Vänta tills han satt stilla Öppna buren. Hålla fram handen och säga UPP. Försöka att få hålla mitt finger på hans fot,när jag bar honom. Detta fungerade mycket bra och vi gjorde dessa övningar hela första veckan, inget annat utöver det. För mig är det otroligt viktigt att fågeln skall trivas i sin bur så jag brukar varva tiden ute med tid i bur även om jag är hemma hela dagarna. Två timmar ute, en i buren på ett ungefär. De behöver också den vilan dagtid, att sova, äta och putsa sig i lugn och ro en stund. De dagar man måste åka iväg så vill jag att fåglarna skall känna sig lugna i burarna - deras hem. Det tog inte lång tid för Tage att sluta stressa i buren, ett par dagar max. Jag började också duscha honom med aloe vera, minst en gång om dagen, i början flera gånger om dagen. Testade först om han gillade det.. Men det gjorde han INTE, så jag satte honom i en mindre dusch-bur : Förvarnade varje gång: innan jag började med orden Nu skall vi duscha, startar försiktigt med fötter, sen bröst och rygg, aktar huvudet på de som är rädda. I dag kan jag duscha honom obehindrat och han säger själv Ska du duscha. Handikappanpassningen bestod av madrasser på golvet där han befann sig samt bryggor från en lekplats till en Sen gällde det ju också att skapa band mellan oss... annan så han kunde klättra för att ta sig dit. Olika gungor som sattes samman med repstege, stora grenar ovanpå buren och så vidare. Kosten förändrades och består av det jag brukar ge mina: pellets, groddade frön, frukt, mycket grönsaker, bönor o olika röror. Han var enkel med maten då han gärna smakade på allt som erbjöds. Sen gällde det ju också att skapa band mellan oss och att han skulle känna sig trygg med mig. Detta är det viktigaste av allt! Han fick egen tid med mig och vi lekte och åt tillsammans. En sak jag märkte var att han ofta fick ett bebisbeteende när jag var i närheten. Jag och han satt och åt tillsammans och han gjorde då som bebisar gör när de tigger mat. Detta såg jag som ett gott tecken och gav honom mat. Han var ju bara 1½ år och i behov av att känna trygghet och att bli omhändertagen av mig. Det hade varit skillnad om han varit könsmogen då hade jag inte gjort det. Jag talade alltid uppmuntrande och var positiv i hans närhet. Talade glatt, men var stillsam, inget yvigt kroppsspråk.

3 S i d a 30 Så här såg han ut när han kom plockad. överviktig, svårt med balansen och alltid trött. Gojor är så känsliga för hur vi själva mår. Man får inte tänka det är synd om och så vidare.. Utan idag är början på resten av vårt liv. Det gamla lämnar vi bakom oss! Han gick inte att klappa men jag fick röra hans näbb, så vi pussades. Jag var och är också väldigt lyhörd och uppmärksam om det är något han vill, t.ex. när jag såg på honom att han ville till en speciell plats. Då hukade han sej och såg ut som om han skulle vilja flyga. Då försökte jag genast hjälpa honom med detta, men satte även gränser för vad som var tillåtet eller inte, för hans säkerhets skull. Är mycket försiktig med allt som kan skrämma eller skada, de skall veta är de är trygga och att jag ser till att inget farligt händer. När det kom till själva plockningen så ignorerade jag denna. Man skall aldrig säga NEJ eller bry sej om det överhuvudtaget, fast det är svårt För all uppmärksamhet, även negativ sådan är ju just.. uppmärksamhet.. Såg jag att han satt och pillade så brukade jag avleda med att göra något i rummet så han tittade och kom av sej, sätta på musik... ge honom en fotleksak och så vidare. Tredje dagen han var hos mig ryckte han en vingpenna så det började blöda... usch så ledsamt... men jag ignorerade detta och fortsatte som vanligt. Min erfarenhet säger mig nu att det ofta blir lite värre innan det vänder och blir bättre för en plockare. Det är inte plockningen som är problemet.. utan den är ett resultat av andra problem.. och det är de problemen man måste komma åt. Inte alltid så lätt!!! Sen introducerades han ju snabbt till min jakotjej också och detta tror jag är av stor vikt. Att de får en vän, allra helst en artfrände. Detta är det bästa man kan ge en fågel! Tage var en lite ängslig goja utan självförtroende. Då kan de må väldigt bra av att ha någon annan goja som är glad och pigg och visar hur det skall gå till här i livet! De träffades först ute i rummet, på neutral mark så att säga, och det tog inte lång tid innan han började härma henne och de blev vänner. Efter bara några dagar satte jag in dem i samma bur utan problem. När det gäller leksaker och aktivering... är han av den sorten som blir stressad över FÖR mycket. För honom räcker det med ett par olika saker i buren. Jag har en korg med leksaker som han kan välja bland när han är ute. Gemensamma aktiviteter med mig är oftast att gå utomhus en stund, att äta tillsammans eller sitta nära och ha fotleksaker. Han fick även några fodergömmor som han kunde pilla med. Men som sagt, det blir lätt för mycket för honom, det märker jag direkt, för då blir han grinig o arg och kastar saker och vill inte något. Han har en favorit leksak, som är en nyckelknippa i plast, den får han ha när han sitter hos mig, på min bröstkorg och bara där. Speciellt i början då detta gjorde att han ville komma till mig och att det alltid händer något trevligt när man är hos människan. Att vara med ute på altanen och se sej omkring tyckte han var jättekul. Där var det lätt för honom att sitta också då det fanns ett bredd räcke.

4 S i d a 31 Veckorna gick och han blev bättre och bättre, det första man märkte var att han orkade så mycket mer än tidigare, han somnade inte heller efter 5-10 minuter. Sen började balansen komma tillbaka och han kunde klättra runt lite och fladdra med vingarna och så vidare. Viktnedgång kom som ett resultat av god kost och mera rörelse och han blev gladare. Fjädrarna började växa ut, men några återfall blev det. Speciellt vingpennorna hade han svårt att låta bli och jag lade märke till att när de växt ut en bit och han fladdrade med vingarna så blev han nästan rädd för dem. Här har han fått så pass mycket balans att han kan hålla sig fast och flaxa med vingarna. Man märker hur glad och pigg han blivit. Tiden gick och i september gick det knappt att se att det var samma fågel som kom till mig i februari. Han hade då gått ned i vikt, och sen upp i vikt igen men nu var det muskelmassa istället för fett. Han är väldigt lugn och fin i buren och han är en otroligt duktig talare. Efter sju månader hos mig, kunde han dock inte flyga eller hoppa ännu. Han brukar säga "Ska du komma" och då vet jag att jag skall komma till honom och flytta honom till något ställe han inte kan klättra till :-) Jag kunde även duscha honom genomblöt... fast han gillar det inte riktigt men accepterar det. Har provat med badkar men det vill han inte. Han är så lugn och självsäker nu. Tage verkar må riktig bra. Det var längesen jag såg någon fjäder liggandes. Han har dessutom klarat två omställningar utan problem. Dels så flyttade vi och sen blev han av med sin tjej i en tragisk olyckshändelse.. Men jag har skaffat honom en ny vän. När vi nu hade kommit så här långt så började jag lägga till flygträning på schemat... ;) Gjorde längre avstånd mellan de olika lekplatserna och runtårsskiftet gjorde han sitt första flyghopp. Sen dröjde det inte länge tills han flög en liten bit.. från gungan till soffan.. från soffan till skrivbordet Lite klumpiga landningar men HAN VÅGAR OCH VILLl!! En skål med lite olika leksaker, kvistar och annat att plocka med. Han har självförtroendet, viljan och kan gå vidare nu. Han har även mitt stöd att luta sej på om det skulle behövas. I skrivande stund, (oktober 2013) är han helt självgående. Han flyger hit och dit och upp och ner. Man ser att han inte längre behöver tänka och planera utan bara flyger! Han är ingen goja som vill bli gosad med eller klappad utan det räcker att förstå honom och låta honom sitta hos en ibland och få en puss och så vill han att man pratar med honom. Han känner sej väldigt trygg hos mig och börjar alltid gäspa när han kommer och sitter hos mig.. hihi.. avkopplande antar jag ;) Han är väldigt stor, vacker och har en naturlig pondus som gör att det fungerar mycket väl med alla de andra gojorna. De respekterar honom utan att det blir bråk. Han är dessutom inte rädd för nya saker! Alltid först ut att prova nyheter! Han har haft ett litet återfall med plockningen när han ruggade förra gången, men det blev inte mer än lite på bröstet. Skall bli spännande att se hur det blir vid nästa ruggning.

5 S i d a 32 Nu när fjädrar och flygning är under kontroll går vi vidare med annan träning han är en superduktig talare och vi övar på att han skall svara mig istället för att bara eko-tala. Sen kommer det att bli lite trickträning och så vidare men vi skyndar långsamt och jag anpassar mig till vad han tycker är kul! Huvudsaken är att han är glad och mår bra! Vi är ett bra team, jag och Tage och livet vore bra trist, om inte han funnits i mitt liv!! Hälsningar Anita Ivarsson -Rytterling Besök gärna min sida rytterling.se/snackagojaindex.se