Brukarstyrd brukarrevision av Vuxenteamets o ppenva rd Trana s kommun

Transkript

1 Brukarstyrd brukarrevision av Vuxenteamets o ppenva rd Trana s kommun Länsbrukarrådet för missbruks- och beroendevården i Region Jönköpings län 2016.

2 Innehåll 1. Sammanfattning Inledning Bakgrund Brukarstyrda brukarrevisioner Vuxenteamet AA och 12-stegsprogrammet Uppdraget Syfte Frågeställning Metod Tillvägagångssätt Etiska ställningstaganden Återkoppling Resultat Enkätundersökning Analys av resultat och tolkning Referenser

3 1. Sammanfattning Denna brukarstyrda brukarrevision (revision) genomfördes under våren av brukarrevisorer (revisorer) från Länsbrukarrådet för missbruks- och beroendevården (Länsbrukarrådet). Uppdraget bestod av att göra en revision av Vuxenteamets öppenvård i Tranås kommun. Beställare av revisionen är sektionschef i Tranås kommun i samråd med enhetschefen och personalgruppen på Vuxenteamets öppenvård. Den metod som används vid revisionerna kallas brukarstyrd brukarrevision en metod som kommer från Verdandi (Haggren u.å.). Länsbrukarrådet har anpassat metoden något och föredrar att göra så kallade enkätintervjuer. Personer som deltar i en brukarstyrd brukarrevision gör det på helt frivillig bas och har alltid allternativet att själva få svara på enkäten om så önskas. Den enkät som tagits fram av revisorsgruppen utgår från uppdragets syfte och utifrån revisorernas egna erfarenheter av liknade insatser. Vid intervjuerna träffade revisorerna framför allt personer som har kontakt med verksamheten på grund av eget missbruk eller som anhörig/närstående. Totalt deltog nitton respondenter i undersökningen (varav några svarade på enkäten på egen hand.) 2. Inledning Det här är en revisionsrapport av Vuxenteamets öppenvård i Tranås kommun. Revisionen är ett initiativ av sektions- och enhetschef för verksamheten i samarbete med Länsbrukarrådet för missbruks- och beroendevården, uppdragsgivare är Kommunal utveckling FoUrum i Region Jönköpings län. Att utvärdera med metoden brukarstyrda brukarrevisioner ingick bl.a. i Sveriges kommuner och landsting, SKL (2015) utvecklingsarbete Kunskap till praktik en satsning som pågick mellan och som syftar till att förstärka brukarmedverkan inom missbruksvården. En brukarstyrd brukarrevision är en granskning av en enhet eller verksamhet som ger stöd, vård eller service till enskilda eller grupper av människor. Den här typen av revisioner utförs av personer som har egen erfarenhet av det aktuella området för revision men är inte aktuella för insatser längre, har en distans till de egna erfarenheterna och en utbildning i brukarstyrda brukarrevisioner. Egen erfarenhet är också en kunskapsform som inte helt lätt, om alls, kan överlåtas eller läras ut, men som skapar en förståelse för personerna och situationer som revisionen berör. Den egna erfarenheten underlättar många gånger för de berörda att känna förtroende, kunna uttrycka sig och bli förstådda, kommunikationen under intervjuerna blir mer rak och ärlig. Även tolkningen och analysarbetet av resultaten får en annan förankring med ett brukarperspektiv istället för ett professionellt perspektiv på brukaren. 2

4 3. Bakgrund 3.1 Brukarstyrda brukarrevisioner Det nationella projektet Kunskap till praktik var en satsning från SKL där man ville förstärka brukarmedverkan inom missbruksvården och i det ingick också att stärka befintliga brukarråd i landet. En revisionsutbildning startade och de utbildade revisorerna inledde arbetet med att genomföra brukarrevisioner inom missbruks- och beroendevården i Jönköpings län Utbildning av brukarrevisorer gjordes i samarbete med Linnéuniversitetet i Växjö. I Region Jönköpings län finns utbildare av revisorer sedan 2009 och fram till idag har totalt tjugofem brukarrevisorer utbildats. Närmare fyrahundrafemtio brukare av missbruks- och beroendevård har intervjuats via revisioner i Region Jönköpings län för att beskriva vården utifrån sina erfareneter och upplevelser, ett brukarperspektiv. Det har även gjorts revisioner på andra verksamheter som resursskolor, ungdomsboende och socialpsykiatriska området. Revisorerna tar löpande uppdrag främst från kommunerna samt hälso- och sjukvården via FoUrum i Region Jönköpings län. 3.2 Vuxenteamet Vuxenteamet arbetar med att stödja och hjälpa vuxna med missbruksproblem och/eller psykosocial problematik. Vid missbruk/beroende drabbas hela människan och det får konsekvenser inom flera olika områden, med anhöriga och vänner, arbete, ekonomi och inte minst den psykiska och fysiska hälsan. Personal som arbetar på Vuxenteamet är socialsekreterare, behandlingssekreterare, alkohol- och drogterapeuter samt boendestödjare. Vuxenteamet erbjuder brukarna olika former av behandling som 12- stegsprogrammet, Case Management och CRA (Community Reinforcement Approach). 3.3 AA och 12-stegsprogrammet Morgan Karlsson (2012) beskriver AA:s 12-stegsprogram som bärande inslag i en behandlingsform härstammar från USA där metoden arbetades fram för att identifiera och behandla alkoholister i första hand. I arbetet med problematiskt alkoholbruk har dessa metoder med ömsesidig påverkan och samspel i grupper samt krav på ett egenansvar för sitt tillfrisknande i kombination med starkt anhörigstödsarbete visat på goda resultat. Även i Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2015) för beroende och missbruksvård är det denna metod som rekommenderas. 4. Uppdraget Sektionschef för IFO i Tranås kommun, Länsbrukarrådet samt utvecklingschef på FoUrum skrev under överenskommelse gällande revision av verksamheten på Vuxenteamets öppenvård i Tranås kommun. 3

5 5. Syfte Revisionen ska lyfta och synliggöra perspektiv och belysa erfarenheter och upplevelser av Vuxenteamets öppenvård som insats. Brukare får genom revisionen möjlighet att utvärdera verksamhetens insatser och sina upplevelser av verksamhet, personal och egen utveckling utan påverkan av verksamheten eller annan myndighet genom att revisorerna är oberoende och arbetar med egen erfarenhet som förståelsegrund. 5.1 Frågeställning Revisionen beställdes från Vuxenteamets öppenvård i Tranås och hade följande frågeställningar: Fungerar verksamheten? Fungerar samverkan mellan verksamheten och andra myndigheter? Hur upplevs, delaktighet, förtroende, bemötande, tillgänglighet? 6. Metod Den metod som används vid revisioner av verksamheter är brukarstyrd brukarrevision. Brukarstyrd brukarrevision är en granskning av en verksamhet eller enhet som utförs av brukare med egen erfarenhet av liknande insatser. Eftersom det är brukare med egen erfarenhet som genomfört revisionen bidrar detta vanligtvis till att resultatet blir mer uppriktigt. Anledningen är att revisorernas egna erfarenheter ger en samhörighet med respondenterna och detta bidrar i sin tur till en ömsesidig förståelse för hur det är att befinna sig i olika insats-, eller vårdsituationer. Då det är brukare istället för professionella eller forskare som genomför revisionen så antas detta ge möjligheter att upptäcka sådant som inte annars skulle upptäckas. Revisorerna träffade främst brukare i ålderspannet tjugosex till femtiofem år som var aktuella i 12-stegsprogrammet. Den andra delen vi intervjuade var anhöriga som deltog i gruppen. Önskvärt hade varit att revisorerna fått med en högre frekvens av deltagare för en mer nyaserat rapport. Under revisionens genomförande var dessa två grupper igång på Vuxenteamets mottagning. I samarbete mellan mottagningen och revisorerna förlängdes revisonstiden till aug 2016 för att få fler att delta i undersökningen. Samanlagt deltog nitton respondenter med sina värdefulla perspektiv och erfarenheter av verksamheten Vuxenteamet i Tranås. Metoden bygger helt på att det är brukare själva som planerar, formulerar enkätfrågor, genomför intervjuerna samt analyserar och tolkar resultatet. Till uppdraget utbildades en ny revisor som tillsammans med tre äldre revisorer höll i utförandet av revisionen med stöd av brukarsamordnare för Länsbrukarrådet. 7. Tillvägagångssätt Revisionsgruppen som arbetade med genomförandet tog fram enkäten, som är grunden för intervjuerna utifrån brukarperspektivet. Enkätutformandet utformas med beställningen som grund och erfarenheterna i revisionsgruppen som expertis kring vilka frågor som blir relevanta att ställa. Allt material som insamlats bearbetas genom ett statistikprogram, 4

6 Esmaker, som tillhandahålls av FoUrum. En planering gjordes i samråd med Vuxenteamet i Tranås där revisionen planerades starta upp i maj och vara klar samt återkopplad i okt Genomförandet av revisionen förlängdes till augusti 2016 då revisorerna i samråd med kontaktpersoner på Vuxenteamet ville få med så många enkätsvar som möjligt. En informationsfolder kring revisionen gjordes av revisionsgruppen. Personalen fick ta del av den färdiga foldern för att vidarebefordra till brukarna i verksamheten. Intervjuerna hölls på verksamheten där revisorerna fick tillgång till ett rum och kunde arbeta ostört. Vid genomförandet har två revisorer hjälpts åt med intervjuerna. En av revisorerna har läst upp enkätfrågorna och hjälpt till med förtydligande av frågorna om de varit oklara, samt ifyllandet av svaren. Den andra revisoren har varit ett stöd och samlat in information som lyfts av respondenterna utanför själva enkätfrågorna. Erfarenheten av enkätintervjuer har visat att det ofta uppkommer viktigt material vid sidan av enkätintervjun och som har betydelse för analysen av materialet och vid utformandet av kommande revisioner. Respondenterna har fått ta del av det material revisorerna samlat in bredvid själva enkäten och inget material som brukare inte har godkänt till användning har använts i detta arbete. Vid genomförandet bjöd revisorerna på fika och verksamheten stod för kaffe/thé. God tid har avsatts för varje intervju för att alla ska känna att de fått ta sin tid, kunnat förstå frågorna och även utveckla sina svar. Viktigt har också varit att tiden räckt för att kunna gå igenom materialet innan intervjutillfället avslutats. 8. Etiska ställningstaganden Beställaren bör se till att utföraren har fullgod information om vilka sekretessregler som gäller inom gruppen av brukarrevisorer, liksom i samtal/intervjuer med respondenterna på de reviderade enheterna. Beställaren ansvarar för att all icke sjukvårdspersonal utförarens arbetsgrupp omfattas av sekretess i enlighet med patientsäkerhetslagen (2010:659) eller i förekommande fall motsvarande de sekretessbestämmelser som finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Genom att följa de regler som finns för uppdraget gällande sekretess och genom att behandla materialet konfidentiellt, det vill säga, utan att röja vilken av respondenterna som svarat vad, har revisionsgruppen tagit hänsyn till och ansvar för att ingen enskild respondent ska behöva stå till svars för sina åsikter eller de resultat som presenteras av revisionsgruppen. Allt material vid denna undersökning har förvarats och behandlats så att obehöriga inte haft tillgång till det. Inget material som inte godkänts av varje enskild respondent har använts, varken ur enkäterna eller från sidomaterial som samlades in. 9. Återkoppling Återkoppling sker efter den överenskommelse som gjorts mellan parterna och där beställaren får en fullständig rapportering kring resultatet. Efter att återkoppling har skett enligt överenskommelsen, kan parterna informera fritt om resultatet. Återrapportering ska ske i sin helhet dvs. frågor, svar, revisorernas kommentarer, slutsatser och eventuella 5

7 förändringsförslag ska redovisas och vara i både skriftlig och muntlig form till verksamheten. Återrapportering ska bygga på respekt för deltagarnas anonymitet. 10. Resultat 10.1 Enkätundersökning Under denna rubrik redogörs resultaten från enkätundersökningen i form av stapeldiagram med kortare kommentarer. Analysresultat och tolkning av svaren följer under nästa rubrik. Enkäterna utgår ifrån uppdraget och är designade i statistikprogrammet Esmaker, som tillhandahålls av FoUrum. Diagrammen visar antal svarande. 19 respondenter har svarat. 1. Kön Bild 1. 9 män och 10 kvinnor visar en jämnfördelning mellan könen 2. Ålder Bild 2. Majoriteten av respondenterna är mellan år 6

8 3. Vilken eller vilka insatser har du? Bild 3. De svarande har angivit flera alternativ på denna fråga varför diagrammet visar fler svar än svarande. Diagrammet visar att gruppbehandling är den metod som används i störst utsträckning, ofta kombinerad med annan form av stöd eller samtal utifrån individuella behov och att en stor andel har en pågående utredning samtidigt. 4a. Har du haft någon insats tidigare? Bild 4a. 13 av respondenterna har haft tidigare insatser, 6 har svarat Nej 7

9 4b. Om du svarade JA på föregående fråga, vilka insatser har du haft? KBT behandling i Eksjö Behandlingshem, återfallsbehandling Behandlingshem Psykiatri, socialen, boendestöd Har inte varit motiverad förut, behandling utanför hemmet Nämndemansgården Primär, Eftervård Beroendeklinik 12 stegs behandling 2009 Kriminalvården Samtal, drogtester 12-steg 5a. Hur kom du i kontakt med verksamheten? Via AA Anhörig gick 12-steg och följde med mig första gången Genom syskon, ringde själv tillslut Genom en bekant Avgiftning i Jönköping, barn styrde upp kontakten Genom mitt barn som anhörig Via psykiatrin Ringde själv, bra kontakt, fick tillit Familjen Ringde själv Ringde själv bad om hjälp Tog kontakt själv Familjekontakt genom kännedom om stället Frivillig kontakt Genom en vän Min man visade mig till verksamheten Via socialtjänsten 8

10 5b. Vad var orsaken till kontakten? Alkoholmissbruk, hjälp att kunna sluta dricka Ångest efter fylla Trött på livet och drogerna Ville bli fri från skulden, att sjukdomen inte är mitt fel Återfall, eskalerat drickande Alkoholmissbruk Missbruk (sonen) Utredning, Behandlingshem, Familjehem, Får förståelse här, Kommer vidare, Psyk. borde lära från här, Läkare skriver ut piller på psyk Alkohol, långt missbruk, ekonomi och barn Alkohol Ohanterligt, fru ställde krav, missbruk Alkoholberoende Livskvalitet, Bryta med gamla vänner droger mm Alkohol Drogberoende, Blandmissbruk Jag vill ha ett bättre liv Sluta droga Missbruksproblem PTSD behandling 6. Jag upplever att det var lätt att hitta/kontakta verksamheten Bild av respondenterna har uppgett Stämmer helt, 3 till stor del, 2 till viss del 9

11 Kommentarer (bild 6) Svårt att få info om att de finns, Brorsan visste Visste inte om de tidigare Väl mottagen Genom dotter som hade kontakt här Klockrent Att ta beslutet själv Fick remiss läkare Ringde AA och fick hjälp därifrån 7. Jag kan komma i kontakt med verksamheten på kvällar/helger Bild respondenter har svarat Stämmer inte alls, 2 till viss del, 1 till stor del, 3 stämmer helt Kommentarer Behandlaren tar med jobbtelefonen efter jobbet Vardagar kan ringa och de hör av sig, upplever ett behov av en jourtelefon, semestertiden är svår Fler respondenter kommenterade att det inte var aktuellt Två svarar -Inte aktuellt, men vet att det går Finns mobilnummer, svarar alltid Har inte testat, mejlkontakt NA, AA Inte informerad, Alkolås positiv upplevelse av den, AA sponsor Har inte haft behov, AA/NA Nyligen fått ett mobil innan 2009 var det svårt, inte aktuellt i nuläget 10

12 8. Hur lång tid tog det från första kontakten tills du fått hjälp? Bild 8. 7 respondenter har svarat Samma dag, 10 inom en vecka, 2 en månad eller mer Kommentarer Första mötet blev uppskjutet. Ringde därefter akut och fick en tid med en annan behandlare dagen därpå Efter telefonsamtal Samma morgon, fick komma efter Positivt väntande på ny gruppstart darrade till dess Direkt efter avgiftningen 3 dagar Grupp efter 2-3 veckor De kom hem, många svängar, insikt idag Läkare tog mig inte på allvar, borde kunna direkt När väl kontakt knutits direkt Lämnade prover under tiden Hjälp till avgiftning 11

13 9. Har du en vård/behandlingsplan? Bild respondenter har svarat Ja, 3 har svarat Nej 10. Jag har fått vara delaktig i planeringen av min insats Bild respondenter har svarat Stämmer helt, 1 till stor del, 3 till viss del, 4 inte alls Kommentarer De hade en färdig plan Självförtroende, stöttat hjälpt till sysselsättning Kunde sagt nej gjorde vad jag skulle 12 steg, eftervård Jag var inte med 12 steg, eftervård, Primär steg 123, 456 grupparbete ger styrka och tillit Fick en vårdplan som jag är nöjd med Fått tycka till 12

14 11. Känner du att man tagit dig på allvar och lyssnat på dig angående planeringen av din insats/behandling? Bild av respondenterna har svarat fullt ut, 4 en femma, 3 lägre på skalan Kommentarer Positivt har fått ur mig mycket som jag burit på Total ärlighet Lyssnar in, Deltagare tar in andras erfarenheter av de som kommit vidare Hade velat komma igång snabbare med sysselsättning när jag själv var redo Svårt att få hjälp med bostad 12. Har du fått den avgiftning du eventuellt behövde? Bild respondenter har svarat Ja, 1 Nej, 11 Inte aktuellt 13

15 Kommentarer (bild 12) Via behandlingen Anhörig Efter kontakten lugnade jag ner mig själv Skickad till Jönköping Mer än vad jag skulle, Avd. E tog sig tid, förståelse, stor betydelse För lätt att missköta, Avd. E ta in alkohol Skötte det själv Men blev erbjuden 13. Har dina anhöriga erbjudits stöd? Bild har svarat Ja, 3 Nej, 4 Inte aktuellt Kommentarer Bara jag som tagit emot, Borde ligga på lite härifrån! Motivation. Har inte tid, Ville inte Det finns på verksamhet Anhörig är i behov av stöd men vill ej ha stöd härifrån Har inte fått frågan 14a. Tillgodoser behandlingen/insatsen dina behov av stöd/hjälp? Bild 14a. 15 respondenter har svarat Ja, 1 Nej, 3 Delvis 14

16 14b. Om Nej eller Delvis, vad saknar du? Jag kan ringa, de har alltid tid, måna om att jag ska ha det bra, de tar mig på allvar 7 veckors behandling till en dag i veckan blev för stor förändring och kände oro, blev uppehåll just över jul och nyår Om man kunde sätta av tid för samtal utanför programmet och inte behöva be om det Behandlar, ser mig och lyfter upp en i eftervård, AA Behandling 15a. Känner du dig trygg/bekväm med verksamheten? Bild 15a. 19 av respondenterna har svarat Ja 15b. Om Nej eller Delvis, vad saknas för att du skall känna dig trygg/bekväm med verksamheten? Bra bemötande, känner att de bryr sig (Här har inte respondenterna kommenterat mer) 16. Jag känner förtroende för personalen Bild respondenter har svarat stämmer helt, 2 till stor del 15

17 Kommentarer (bild 16) Förhållande till hur det som sägs används Värme, gemenskap, samma mål som de jag träffat Bygger upp det nu, min inställning Till alla, passar till sitt jobb Medicin hem av personalen 17. Jag känner att personalen lyssnar på mig Bild av respondenterna har svarat Stämmer helt, 1 till stor del Kommentarer 1-2 lite närmare i enskilt samtal. Glad för att få stödet, vet vad de ska säga vid samtal All personal känns äkta De tror mig denna gång Planering, av tox. ex. 18. Jag tycker att personalen här bemöter mig med respekt Bild av respondenterna har svarat Stämmer helt, 1 till stor del 16

18 Kommentarer (bild 18) Fina människor Rätt folk på rätt plats Nu gör de det, min inställning 19. Jag upplever att personalen och jag arbetar mot samma mål Bild har svarat Stämmer helt, 1 till stor del Kommentarer Lätt att gå in i tankarna hos anhöriga, men utifrån mig själv absolut. Beror på mig idag med min egen insikt, drogfri Jag var tveksam till behandlingen 20. Jag upplever att jag får den tid jag behöver för mina problem Bild har svarat Stämmer helt, 4 till stor del, 1 till viss del, 1 inte alls Kommentarer Hade behövt något mer samtal, sorgebearbetningen kommer, utvärdering Får alltid prata till punkt 17

19 Får jag inte så tar jag mig tiden, finns fler personal att prata med Tar vara på varandras mående 2-3 dagar tufft stor skillnad att gå ner till 1 dag i veckan Hade önskat lite mer individuell tid i 12 stegs programmet Lite kort inledning av behandlingen Mer tid att prata 21. Jag upplever att personalen har rätt utbildning och kompetens Bild av respondenterna har svarat Stämmer helt, 1 till viss del Kommentarer Personalen kompletterar varandras kunskap Erfarenhet, öppna med deras liv Två personal egenerfarna Tid att reflektera efteråt kan jag förstå betydelsen av behandlingen Alkoholist känner bäst en egen De är inte läkare 22. Jag upplever att samverken mellan verksamheten och berörda myndigheter fungerar bra Bild har svarat Stämmer helt, 2 till stor del, 2 till viss del, 5 inte alls 18

20 Kommentarer (bild 22) Soc. arbete, psykiatrin, vuxenteamet ät toppen Fler har svarat -Vet inte, har inte varit aktuellt Inte aktuellt för mig, men vet genom andra att det fungerar Psykiatrin har varit svårare, inte vuxenteamet Försäkringskassan svårare. Soc. har funkat, hjälpsamma och proffsigt Mindre bra, ingen planering efter avd. E Ut till inget, egen styrka eget ansvar Myndigheter svårt att samarbeta generellt Dålig kommunikation tog lång tid Jag sköter det själv 23a. Jag har en bra kontakt med min/mina läkare Bild 23a. 11 av respondenterna har svara Ja, 6 Nej, och 2 Delvis 23b. Om Nej eller Delvis, vad är det som inte fungerar? Enbart träffats 2 ggr, vet inte hens namn och har inte hens telefonnummer. Har ingen kontakt här, inte aktuellt Har ingen läkare Rädsla för doktor och tandläkare Har blivit rekommenderad en hälsokontroll Dålig attityd och svår att kommunicera med Läkare kan inte skriva rätt intyg Blir inte tagen på allvar Primärvården inte psykiatrin Bara sett hen en gång men får fortfarande mediciner Kommunikation 19

21 24a. Upplever du att samarbetet mellan primärvården/psykiatrin och verksamheten fungerar bra? Bild 24a. 10 av respondenterna har svarat Ja, 4 Nej och 5 Delvis 24b. Om Nej eller Delvis, vad är det som inte fungerar? Tidigare kontakt med psykiatrin, de kunde uppmärksammat mig om vuxenteamet tidigare att de fanns Kontakten mellan psykiatrin fungerar bättre mellan vuxenteamet än den lokala Dåligt, svårt med samverkan Läkaren hänvisade mig vidare, kunde hänt tidigare Det kan vara bättre, måste vara på dem när man mår dåligt, behöver stöd Verksamheterna har olika råd och uppfattning av vad jag ska göra Allt 25a. Är du nöjd med lokalerna och miljön? Bild 25a.14 av respondenterna har svarat Ja och 5 Delvis 20

22 25b. Om Nej eller Delvis, vad skulle du vilja ändra på? Provtagningens placering är katastrof Dålig info om tox. prov Lite mer hemtrevligt, bra med foton på personal. Svårt med väntrummet, vet ju inte om någon i personalen har sett mig, sitter lite inklämt, flytta soffan, större skylt med info Det har blivit bättre sen man bytte lokal Stolar! Orosmoment i behandlingen att inte kunna sitta bekvämt, ryggont Tycker inte det skall finna väntrum, integritet Mer mat skulle inte skada 26. Är det något du saknar i verksamheten? Eller något som kan göras annorlunda? Urinproven tar för lång tid, påverkan på behandlingstiden. Fungerar bra, inget Mera öppet för anhöriga vilket stöd man kan få, finns många fler som behöver hjälp, utbildning om beteendet, att man inte är ensam Har ingen åsikt, för mig fungerar allt bra Lite tätare eftervård Känner oro, vad händer efter eftervården Från 7 dagar i veckan till 1 eftermiddag, önskar det var mer nedtrappning, stor förändring/saknad Gärna växter, blommor, ska inte vara för lyxigt bara, vara tacksam Gärna fruktskål Bra behandlare i grupp, innan jag nådde botten hade jag igen motivation Se tidigare vart man är Egen erfarenhet kan vara hjälp Jobbar i stegen Mer tillgänglighet Mer urinprover För många som tar upp plats som inte är ärliga 1 chans till alla, 2 positiva prov och klara besked om avstängning Helt fel att lägga frågan till gruppen om personen ska få vara kvar i behandlingen Provtagningen tar tid från behandlingen Förslag att starta en timme tidigare Praktiska saker att göra, typ promenader i grupp mm Mer krav och lite mer jag anda 21

23 27. Hur var ditt mående innan du fick kontakt med verksamheten? Bild respondenter anger Sämsta tänkbara mående 28. Hur är ditt mående idag? Bild respondenter svarar Bästa tänkbara, 13 har svarat lägre på skalan 29. Min förmåga och motivation att hantera min livssituation har ökat Bild respondenter har svarat Stämmer helt, 11 har uppgett lägre på skalan 22

24 30. Det är mina ansträngningar som mest har påverkat min livssituation Bild respondenter svarar Stämmer helt, 14 har svarat lägre på skalan 31. Övrigt/ kommentarer Jag har fått livskraft tillbaka, insikt. Trodde inte jag kunde må så bra som jag gör idag Vuxen teamet har hjälpt mig och min familj, utan den hjälpen hade vi inte haft barnen Erbjud barn/tonåringar grupper så de kan få stöd och information om sjukdomen missbruk Det är viktigt att få jobba med känslorna Nyttigt för barnen att få höra om mig från personalen Vuxenteamet har hjälpt mig som ingen annan har Förändrat mitt liv! Tydligare kontakt med vårdcentralen, bättre samverkan Då allt fungerar för mig har jag inte behövt fundera över något utan det rullar på Önskar mer än 1 dag i veckan på eftervården, lite oro vad som händer efter eftervården Jätte bra att träffa just er med egen erfarenhet Hoppas många väljer att svara Ni gör ett bra jobb, kämpar och önskar mer medvind för verksamheten Dålig kommunikation mellan insatserna Balans mellan medborgarna Personalen är jädra bra De ser behoven Eftervård/stegarbete 12 stegs program 23

25 Alltid är det 2 steg samma gång, blir mycket upprepningar känns sårbart med 3 steg Anhörigstödet mkt positivt Gärna lite mer NA inflytande Tråkigt att jag måste gå till NA när jag gör behandlingen Jag känner inte att de tar mig på riktigt allvar 11. Analys av resultat och tolkning Här följer en analys av resultaten från undersökningen. I analysen har resultatet sammanställts i en annan form och ordning än den statistik som redovisas under resultat för att underlätta tolkningen. Detta för att kunna redovisa svar under sammanhängande teman. Åldersperspektivet Med respekt för de deltagande i undersökningen har bakgrundsvariabeln kön och ålder inte getts någon mer betydelse än att markera att de deltagande i undersökningen varit jämt fördelade på man och kvinna och i åldersspannet tjugosex till femtiofem år. Undersökningens syfte har inte varit att jämföra kvinnors och mäns upplevelser av behandlingen, utan bara en sammantagen bild av om och hur det fungerar. Hur könen fördelar sig åldersmässigt kan heller inte urskiljas men det finns tydliga trösklar åldersmässigt för i vilken ålder de flesta söker kontakt med Vuxenteamets öppenvård i Tranås kommun. De flesta befinner sig i ålderspannet tjugosex till femtiofem år, en ålder där de flesta förväntas ha fungerande sysselsättning, relationer och vara socialt aktiva. En tolkning är att det i denna åldersgrupp blir mer framträdande när vardag och relationer inte fungerar, dels för personerna själva men också för andra omkring dem. Anhöriga, vänner och arbetskamrater reagerar och det går kanske inte längre att se mellan fingrarna på problemen eller de konflikter som uppstår på grund av deras beroende. Det ska också förtydligas att alla respondenter inte har/har haft ett eget bruk utan söker kontakt med Vuxenteamet av annan anledning, som anhöriga till exempel men deras svar har behandlats tillsammans med majoriteten respondenter som har kontakt för sitt eget bruk. Att räkna in anhörigsvar skulle kunna ses som en faktor som kan påverkar svaren på ett missvisande sätt. Andelen anhöriga har varit en liten del av respondenterna och revisionens syfte var inte att leta efter skillnader i upplevelsen utifrån ett brukarperspektiv och ett anhörigperspektiv, utan efter en enhetlig bild av om och hur olika delar fungerar och uppfattas av de berörda. Därför har deras svar behandlats och tolkats tillsammans med de övrigas. Att vara anhörig är många gånger lika svårt och problematisk, om inte ännu svårare ur den vinkeln att man inte kan förändra den andra, och måste förhålla sig till detta, ta avstånd från den andra och dess problematiska bruk eller upptäcka att man har hamnat i ett medberoende. Deras svar kan därför ur även detta perspektiv räknas som lika relevanta som de andra. 24

26 Insatser Respondenterna har svarat på vilken/vilka insatser de har och flera av dem har mer än en insats. De insatser som respondenterna i undersökningen nämner är: 12-stegs gruppbehandling, utredning, Motiverande samtal/återfallsprevention, Sorg bearbetning, NADA akupunktur, anhörigstöd, Gruppbehandling Kriminalitet som livsstil, tresamtal och boendestöd. Utöver de ovan nämnda finns en insatsform Taktil massage, men som ingen av respondenterna haft någon kontakt med eller erfarenhet av. Flera av respondenterna var aktuella för mer än en insats och den vanligaste formen av insats är 12-stegs gruppbehandling och flera befann sig under utredning för att få rätt insatser och behandling. 2 av 3 respondenter har också haft tidigare insatser och det vanligaste är att man har varit på någon form av behandlingshem, genomgått tidigare 12-stegsprogram eller fått vård genom kriminalvården eller psykiatrin. Att 2 av 3 varit i behandling tidigare, och många av dem i samma form av behandling som den nu aktuella, väcker frågor som inte var aktuella i denna undersökning. Frågor kring hur de tidigare insatserna upplevdes, vad de fick med sig från tidigare behandling samt om det inverkar på valet och upplevelsen av den aktuella insatsen. Det hade kunnat lyfta viktiga lärdomar om behandling. Det hade även kunnat säga en del om hur effektiva tidigare insatser varit i ett tidsperspektiv. Majoriteten av respondenterna tycker att behandlingen helt eller delvis tillgodoser deras behov av stöd och hjälp och vi ser samma resultat kring upplevelsen av om de får den tid de behöver för sina problem. Bland kommentarerna om tid för sina problem lyfts ändå en önskan om mer samtal och mer individuell tid i programmet. Kommentarer under flera frågor än bara denna om de får den tid de behöver, har angett en svårighet att gå från de intensiva stegen med flera dagar i veckan i behandlingen till glesare kontakt. Uppehåll i behandlingen vid jul och nyår är oroande. Att just traditionella storhelger är påfrestande för många ur olika perspektiv vet vi. Alkohol är en kulturellt och socialt accepterad del i både jul, nyårs och midsommarfirande. Glögg, snaps och nubben är lika vanligt som julskinka, smällare och midsommarstång. Att sakna tillhörighet i en familjegemenskap eller vara osäker på sin roll i dessa sammanhang ökar också påfrestningen och oron. Att gå från de intensiva stegen till glesare kontakt i kombination med uppehåll för jul och nyår är också något som tas upp i kommentarerna som oroande. Liksom ett behov av att få tid för samtal utanför programmet. Avgiftning och drogtester Att man måste vara drogfri och nykter för att få behandling för sitt missbruk är en återkommande diskussionsfråga. Å ena sidan kan det verka som en självklarhet att av hänsyn till dem som redan är under behandling, och ur ett återfallspreventivt syfte, kräva uppvisande av drogfrihet och nykterhet. Men å andra sidan ifrågasätts om ett sådant krav att vara nykter och drogfri för att få påbörja en behandling inte motverkar motivationen för många att ens påbörja behandling. Flera av respondenterna har ändå svarat att de fått den avgiftning de behövt och vad det beror på att någon inte fått behövlig avgiftning eller hur man löst det utan, framkommer inte av svaren. Det är också tydligt i diagrammet att 25

27 avgiftning inte varit aktuellt för majoriteten. Ett problematiskt alkoholbruk skiljer sig från annan drogproblematik när det kommer till avgiftning och provtagning. Alkoholen går ur kroppen och är inte påvisbar vid utandnings- urin- eller blodprover relativt snabbt, även om personen i övrigt kan uppleva och uppvisa abstinens. Andra droger, som läkemedel, opiater, centralstimulantia och cannabis, kan vara påvisbara i drogtester ganska länge efter att personen senast intagit något och utan direkt observerbara abstinenssymtom. Dessutom finns det droger idag, nätdroger som är svåra att kontrollera och testa. Att så många respondenter svarat att avgiftning inte varit aktuellt kan ha sin grund i att majoriteten går i behandling för alkoholrelaterade problem och har kunnat börja utan att tända av när alkoholen gått ur kroppen. Av de övriga svaren kan vi se att de flesta anser sig ha fått nödvändig avgiftning. Vad som avses med nödvändig avgiftning kan diskuteras vidare och särskilt med fokus på hur rutiner ser ut. Bland kommentarerna antyds att det är lätt att missköta avgiftningen och ta in alkohol. Även den faktorn att det finns erfarenhet av och hur man får tillgång till alkohol under avgiftning kan vara orsak till att det inte blir aktuellt. Vi har valt att infoga en del om drogtester här. Även om inga direkta frågor ställdes om just provtagningar eller drogtester så har de kommenterats under frågan: Är du nöjd med lokalerna och miljön samt följdfrågorna Vad skulle du vilja ändra på och Är det något du saknar i verksamheten? eller något som kan göras på något annat sätt. Drogtester, som vid sidan av möjligheten att få nödvändig avgiftning, är en viktig del åtminstone inledningsvis i nästan all beroendebehandling för att skapa ett underlag och göra en bedömning av om avgiftning behöver ske. Drogtester är också avsedda att vara en hjälp för den enskilde att avstå från att fortsätta använda droger och de fungerar som en kontrollfunktion för att avgiftningen är klar och för att behandlingen sker under nyktra och drogfria former. Trots att revisionen i huvudsak har kunnat ringa in positiva upplevelser hos respondenterna av Vuxenteamets öppenvård i Tranås, så sticker tydliga och negativa kommentarer kring just provtagning ut. Det finns en osäkerhet kring rutiner här, precis som under delen om avgiftning. Provtagningens placering, att proverna tar tid och bristande information om urinprover kritiseras. Svårigheter med väntrum och en oro kring den egna integriteten tycks ha en nära koppling till provtagningssituationerna. Att ha två toaletter, varav den ena är låst för endast provtagningar och den andra är tillgänglig för alla andra i direkt anslutning till väntrummet, riktar tankarna direkt till Goldbergs (2010) resonemang kring stämplingsteori. Grovt förenklat handlar stämplingsteori om hur olika aktörer runt vissa människor bidrar till att stämpla dem som avvikande och annorlunda, ibland utan att ens inse det. Även om vi och de som genomgår provtagningar förstår syftet med dem och att de är nödvändiga i vissa fall och viss utsträckning, så är rutinerna och placeringen för provtagning en svår bit att hantera ibland. Känslan av en fin och en ful toa, som någon uttryckte sig vid åsynen av de två toaletterna bredvid varandra, skapar en ganska bra bild av respondenternas upplevelse av att delas upp redan på den nivån. Vi kan se det på samma sätt ur ett perspektiv på etik och bemötande. När det kommer till en verksamhet 26

28 som bedriver behandling är personalen och det personliga bemötandet självklart av största vikt. Men vi kan se det ur Blennbergers (2005) beskrivning av den andra formen av bemötande, institutionsbemötandet också. Provtagningsrutinerna och placeringen av provtagningen upplevs som en motsats till personalens i övrigt klanderfria bemötande. Det framkommer också kommentarer kring att provtagningen tar för mycket/för lång tid, att detta påverkar behandlingen i övrigt samt att det kunde avsättas extra tid för just drogtesternas skull. Det är viktigt att i sammanhanget kring provtagningar också lyfta de kommentarer som antyder behov av fler drogtester och att känslor av att detta är kopplat till att alla inte är ärliga eller seriösa med sin behandling har beskrivits. Kontaktvägar och orsaker till kontakten Den vanligaste orsaken till kontakten är ett eget eller en närståendes problematiska bruk av alkohol. 2 av 3 respondenter angav alkoholproblematik som orsaken till kontakten. Det finns olika sätt att se på alkoholproblematik, drogproblematik och annan form av beroendeproblematik beroende på vem som ser på det och ur vilken vinkel man väljer att se på det. Att alkohol är lagligt, mer lättillgängligt samt kulturellt och socialt mer accepterat är en teori kring varför alkoholproblematiken är överrepresenterad bland respondenterna. En annan teori är om kriminaliseringen av det egna bruket av narkotika kan ha en avskräckande effekt för att söka hjälp, att inte bara ha ett beroende utan även vara kriminell på grund av detta? Vid en genomgång ovan av tidigare och nu aktuella insatser, är det 12-stegsbehandling och/eller insatser nära kopplade till denna behandlingsform som är genomgående. Morgan Karlsson (2012) beskriver AA:s 12- stegsprogram som ett fungerande koncept vid behandling av problematiskt alkoholbruk och den metod som visar överlägset bättre resultat än andra behandlingsformer när total nykterhet varit det önskade resultatet. 2 av 3 respondenter har angett alkohol (eget beroende eller anhörigs) som orsak till kontakten. Flera av dessa respondenter svarar att de fått hjälp att ta denna kontakt genom anhöriga eller vänner vilket visar att metoden fått gott gehör i samhället och rekommenderas av andra som genomgått behandlingen eller av deras anhöriga. Få av respondenterna har angett att socialtjänsten eller sjukvården hjälpt dem initiera kontakten. Däremot har det vid intervjutillfällena uppstått flera antydningar och kommentarer mellan frågorna som speglat en irritation och upplevelse av att främst försäkringskassan och annan sjukvård försvårar för dem när det gäller att snabbt få den hjälp som krävs när de väl fattat sitt beslut om att söka behandling. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att vid en påstående fråga längre fram under intervjun om upplevelsen att samverkan fungerar mellan verksamheten och berörda myndigheter, svarar nästan 3 av 4 att det stämmer åtminstone till en del. Endast fem av respondenterna svarar direkt att det inte stämmer alls. Den delen av respondenter som inte angett egen eller anhörigs alkoholkonsumtion som den primära orsaken till kontakten, har i få fall angett en specifik drog eller annan specifik beroendeproblematik som orsak. Missbruk, blandmissbruk, destruktiva livsmönster och en önskan om att kunna förändra sitt liv är de orsaker som framträder. Det finns en oklarhet i vissa svar och från mötet med respondenterna kring 27

29 om missbruket är en följd av annan ohälsa eller om ohälsa är följden av missbruket. Och vilket man egentligen söker hjälp för. Att hitta verksamheten har inte inneburit några större svårigheter när kontakten väl tagits. Fjorton av respondenterna har svarat att det varit lätt att hitta men ingen har svarat att det skulle varit svårt. Möjligheterna att enkelt kunna hitta och ta sig till verksamheten är en viktig faktor för om man fullföljer behandlingen eller inte. En centralt liggande verksamhet innebär inte långa restider eller kostnader som annars kan bidra till avbrott i behandlingen. Vid frågan om det går att komma i kontakt med verksamheten under kvällar och helger, har 2 av 3 respondenter svarat att det inte stämmer alls. Hälften av den återstående tredjedelen har svarat att det stämmer helt medan den andra hälften har svarat att det stämmer till viss eller stor del. I kombination med kommentarer till frågan uppstår en osäkerhet kring om majoritetens svar beror på att de inte haft behov av att försöka komma i kontakt under helger och kvällar eller om de har erfarenheten att det inte varit möjligt. Flera har kommenterat att de inte haft något behov av det eller att det inte varit aktuellt. AA och NA nämns som andra kontaktalternativ i kommentarerna i kombination med svaren att det inte funnits ett behov. Likaså uppger en del av respondenterna att de vet att det finns möjlighet att nå dem även att de inte behövt det. Några kommentarer är bekräftande, att det finns mobilnummer, att det alltid svarar och att behandlaren tar med jobbtelefonen hem. Ändå kommenteras ett behov av en jourtelefon och att det finns svårigheter att komma i kontakt under semestertider. Detta tas upp under rubriken insatser också, som en oro kring jul och nyårshelg och avbrott som uppstår i behandlingen samt behov av samtal utanför programmet. Det verkar ändå som att det finns tillgång till kontakt under kvällar och helger. Om det är att anse som jourtelefon eller inte, kan vi inte ta ställning till. Däremot blir det tydligt att alla inte har den informationen om att det finns möjlighet till telefonkontakt utanför den ordinarie behandlingstiden. Om det beror på att informationen missats, att den enskilde inte uppfattat den eller om dessa kontaktmöjligheter är utöver de egentliga kontakterna för programmet framkommer inte. Om det är tänkt att det ska finnas denna möjlighet att komma i kontakt med behandlare på verksamheten utanför ordinarie behandlingstillfällen, behöver informationen om det förtydligas. Likaså om det är en individuell och behovsprövad möjlighet. Osäkerhet kring varför vissa kan och andra inte kan, skapar annars lätt obalans i ett behandlingsprogram som arbetar med grupper. Planering och delaktighet för den enskilde och anhöriga Frågan om vård/behandlingsplan och de följande frågorna gällande delaktigheten i planeringen av insats hade behövt ställas annorlunda för att klargöra vad vi frågade efter. Samma sak gällande känslan av att ha tagits på allvar och blivit lyssnad på angående planeringen av insatsen. De flesta respondenterna har svarat att de har en vård/behandlingsplan. Tre respondenter har svarat att de inte har det. Femton har svarat att de har fått vara helt eller delvis delaktiga i planeringen av sin insats, medan fyra inte fått vara delaktiga alls. På frågan om de känner att man tagit dem på allvar och lyssnat på 28

30 dem angående planeringen, så har samtliga respondenter enligt en skala från ett till sex svarat att de känt att de blivit lyssnade på i någon omfattning i alla fall. Hela elva respondenter har angett att de känt det fullt ut. Det finns en osäkerhet kring svaren då de inte ger en enhetlig bild av själva planeringsförfarandet eller den enskildes delaktighet i det. Samtliga frågor berör planeringen av insatsen, det vill säga behandlingsplanen. Eftersom frågan om de har en vård/behandlingsplan rör två olika nivåer av planering kan frågan ha missuppfattats. Enligt Arne Gerdner och SKL (2016) används många olika begrepp vid planering. Vid öppenvårdsinsatser och behandling där det i första hand förväntas ett terapeutiskt resultat på individnivå är det en behandlingsplan som upprättas. En vårdplan är mer övergripande och omfattar andra omsorgsbitar. En vårdplan ligger till grund för beslut om insatser och är av ekonomisk och juridisk betydelse (ibid). I både Socialtjänstlagen och Hälso-och sjukvårdslagen finns liknande bestämmelser om att en plan ska upprättas om det finns behov av det och den enskilde inte motsätter sig detta. Det blir också tydligt att ansvaret för upprättandet av en individuell plan ligger på kommun och landsting (Nordström & Thunved, 2011). En behandlingsplan är enligt Gerdner och SKL (2016) en mer detaljerad och flexibel plan som tydliggör behandlingens mål, hur de nås och vilka metoder man använder, för både behandlare och enskild brukare. En behandlingsplan utvärderas och omförhandlas ofta i samråd och samarbete mellan behandlare och brukaren. I Nya Sociallagarna (Nordström & Thunved, 2011) står enligt 5 Kap. 9 att missbrukare ska få den hjälp som krävs för att de ska komma ifrån sitt missbruk. Det ska upprättas en behandlingsplan även när det är frivillig behandling. Det står att det är nödvändigt till och med. Och det är viktigt att planen följs upp(ibid). Eftersom det handlar om öppenvård så är det givetvis en behandlingsplan som efterfrågas och det blir en osäkerhet i svaren då inte alla respondenter känner till en planering, ännu fler inte har fått vara delaktiga i planeringen av sin insats och samtidigt svarar att de känner sig ha blivit tagna på allvar och lyssnade till angående planeringen av den samma. Av kommentarerna som lämnats och av samtal kring intervjuerna mellan intervjuare och respondenter framträder en bild av att det finns olika uppfattningar om vad delaktighet innebär och att det inte behöver vara kopplat till känslan av att bli tagen på allvar eller lyssnad på. Att ta del av en i förhand gjord planering accepteras av de flesta och kopplas med de tolv stegen. Att bli lyssnad på och tagen på allvar angående planeringen tolkar vi som att det är mer kopplat till en upplevelse av att ha fått beviljat behandlingen, och därmed till den mer övergripande formen av planering som berör just de ekonomiska och juridiska aspekterna. Kommentarerna speglar också att respondenterna svarar på en generell känsla av att bli lyssnade på och tagna på allvar som är mer kopplad till olika direkta behandlingsmoment, inte själva planeringsförfarandet. Även anhöriga kan och bör vara delaktiga i behandlingsplanering om den enskilde inte direkt motsätter sig detta, enligt de lagar, riktlinjer och förtydliganden som finns. Men även om ämnet anhöriga och stöd till anhöriga är aktuellt på olika sätt i samhället idag, så har det inte fått samma spridning eller intresse att delta som kunskapen om och vilken 29

31 behandling som finns tillgänglig. Vi har visat på att det finns en allmän och god kunskap om att det finns hjälp att få och att familj och andra anhöriga bidrar till att en kontakt etableras mellan brukare och behandlingen. Att själva delta som en del i den behandlingen eller själva ta hjälp genom anhörigstöd är däremot inte lika självklart. Diagrammet visar att många har erbjudits anhörigstöd men kommentaren under tyder på att få tar emot den. Fyra av respondenterna har angett att det inte är aktuellt och tre har svarat att anhörigstöd inte erbjudits. I de fall det inte är aktuellt kan bero på att respondenten själv är anhörig eller på att den som svarar saknar anhöriga eller personer som denne ser som anhöriga. Kommentarer och samtal vid intervjutillfällena har ändå gett en klar bild av att de flesta som går behandlingen själva också hade önskat ett deltagande från de anhörigas sida. En efterfrågan att personal borde ligga i lite och motivera de anhöriga är ställd ur ett perspektiv som vill se helhet och har en viss förståelse för hur problemet påverkar alla i familjen. Men ur ett professionellt perspektiv ser det förmodligen inte lika enkelt ut. För den som tar emot anhörigstöd och har hjälp av det kan det verka självklart att fler borde få och ta del av det. Men man måste också ta hänsyn till och respektera att anhöriga tackar nej, oavsett orsak. Samverkan mellan verksamhet och andra myndigheter eller vårdinstanser Tio av respondenterna har svarat att de upplever samverkan mellan verksamheten och berörda myndigheter fungera bra. Fyra av respondenterna upplever att det fungerar delvis medan fem av de tillfrågade inte upplever att den fungerar alls. Under kommentarerna ser vi att det inte varit aktuellt med andra myndighetskontakter för flera av respondenterna. Bland de negativa kommentarerna lyfts att kommunikationen mellan myndigheter är dålig, samt att myndigheter har svårt att samarbeta generellt. Samma fördelning på svaren får vi på frågan om de upplever att samarbetet mellan verksamheten och primärvården/psykiatrin fungerar bra. Bland kommentarerna under frågan lyfts dock fler negativa aspekter upp. Det finns en besvikelse hos flera av respondenterna när det gäller primärvården/psykiatrin på grund av att de inte uppmärksammat dem om Vuxenteamet tidigare och för att de känner att de måste vara på dom hela tiden för att få hjälp när de mår dåligt. När samverkan inte fungerar mellan verksamhet och annan sjukvård, uppstår också svårigheter för den enskilde som får olika råd från dem och det skapar frustration och osäkerhet. Några av respondenterna tycker det fungerar dåligt och inte alls till och med. Vid frågan om de har en bra kontakt med sin/sina läkare svarar elva av respondenterna att de har det. Sex av respondenterna svarar att de inte har en bra kontakt med sin läkare. Två har en delvis bra kontakt. På följdfrågan om vad det är som inte fungerar, verkar svaren vara kopplade till bristande tillgänglighet och kommunikationssvårigheter. Framför allt verkar primärvården få sämst omdömen under samtliga frågor om samverkan, medan psykiatrin verkar fungera bättre. Läkare med dålig attityd, som inte tar en på allvar, inte vill skriva remiss till beroendevård och läkare som skriver ut mediciner utan att träffa patienten eller bara hänvisar dem vidare nämns. Den sammantagna bilden av samverkan mellan verksamheten, berörda myndigheter och 30

32 sjukvård visar på att ungefär hälften av respondenterna har en bild av fungerande samverkan. Den andra hälften av respondenterna har i vissa fall inte behövt ha fler kontakter än med verksamheten eller beskriver skiftande svårigheter i samverkan och dåligt bemötande från sjukvårdens sida. Att flera respondenter uppger negativa omdömen beträffande annan sjukvård och samverkan bör tas på allvar. Om flera insatser finns kring samma person är det oroande att samverkan inte fungerar eller ännu värre, att de arbetar mot varandra. Verksamhetens miljö och personalen Samtliga respondenter har svarat att de känner sig trygga och bekväma med verksamheten. På frågan om de var nöjda med lokalerna och miljön har samtliga respondenter svarat att de är helt eller delvis nöjda. Lokalerna och miljön upplevs som trevliga. Fem av respondenterna har angett sig vara delvis nöjda. Kommentarerna till de svar som anger delvis nöjd och vad de skulle vilja ändra på har vi till viss del redan lyft under stycket kring drogtester. Utöver provtagningens placering, rutiner och den tid det uppfattas stjäla från behandlingstiden, är det väntrummet som är besvärande för flera respondenter. Man är orolig för att bli sedd av andra som inte hör till gruppen och upplever det påfrestande ur integritetssynpunkt. Vid frågorna om det var något som respondenterna saknade i verksamheten eller om de tyckte att något kunde göras annorlunda framträder återigen provtagningen, en önskan om bättre anhörigdeltagande, och en oro kring nedtrappningen från de intensivare stegen till färre behandlingstillfällen. Frågor som berör personalen, upplevelser av deras kompetens och förtroendet för dem har fått en positiv respons. Sammantaget visar samtliga diagram att verksamheten har en tillgång i personalstyrka. De flesta respondenter har svarat att det stämmer helt på frågan om de har förtroende för personalen och en liten andel har svarat att det stämmer till stor del. Samma svar får vi angående känslan att personalen lyssnar på dem, om de blir bemötta med respekt och om upplevelsen av att sträva mot samma mål. Frågan om man upplever att personalen har rätt utbildning och kompetens skiljer sig lite från de övriga svaren genom att en liten andel svarat till viss del istället för till stor del som under de andra frågorna om personalen. Kommentarerna förtydligar att förtroendet respondenterna känner för personalen är kopplat till hur det som sägs används i olika sammanhang och att det hör samman med känslan av att personalen lyssnar på dem. Det finns värme, gemenskap och förståelse i mötet mellan personal och deltagare. Upplevelsen av att personalen tror på en, är äkta och vet hur de ska säga i samtalen lyfts i kommentarerna. Kommentarer som nu tror de på mig kan ses som att personalen inte köper vad som helst och att det i en fortsatt mening bidrar just till vilket förtroende de får. Det kan jämföras med svaren kring avgiftning där vi förstår att möjligheten att missköta det genom att alkohol kunnat smugglas in på avdelningen gjort att det blir svårt för vissa att använda den möjligheten. Provtagningsrutinerna och placeringen av provtagningen, kan få och har antagligen samma påverkan för andra. Det finns trygghet i att personalen bryr sig, i känslan av att det är rätt människor på rätt plats och är främst det 31

33 som får respondenterna att känna att de bemöts med respekt. Respondenternas svar på frågan om de upplever att personalen på verksamheten och de själva arbetar mot samma mål, behöver ses i relation till de svar som lämnats kring frågorna om vård/behandlingsplan och de följande frågorna gällande delaktigheten i planeringen av insats, samt känslan av att ha tagits på allvar och blivit lyssnad på angående planeringen av insatsen. Det belyser faktumet att respondenterna har stort förtroende för personalen och de färdiga planeringar som finns för behandlingens steg. Upplevd kompetens och utbildning hos personalen har en ytterst liten nyansskillnad i diagrammet, dock utan att antyda brister på något sätt. Personalen kompletterar varandras kunskap och erfarenhet. Egen erfarenhet tillsammans med förvärvad kunskap tillvaratas i verksamheten och blir styrka för både verksamheten och dem som söker sig dit, vilket också kommentarerna bekräftar. Egen utveckling På frågan hur det egna måendet var innan kontakten med verksamheten, svarade drygt hälften av respondenterna att deras mående var sämsta tänkbara på en skala från ett till sex, där ett var sämsta tänkbara och sex var bästa tänkbara. Den andra knappt halva delen av svaren ligger fördelat mellan två till fyra. Det blir uppenbart att ingen av respondenterna mått särskilt bra eller ens någotsånär bra vid tidpunkten för när de kontaktade verksamheten. På frågan hur det egna måendet var vid tidpunkten för undersökningen svarade nästan en av tre respondenter att deras mående var bästa tänkbara efter samma skala och nästan hälften av respondenterna svarade att deras mående låg på 4-5. Enligt diagrammet ser vi en tydlig förbättring av respondenternas mående under behandlingstiden i verksamheten. En femtedel av respondenterna har angett svar på den negativa sidan av skalan och det finns fortfarande en andel med sämsta tänkbara måendet. För de allra flesta har förmågan och motivationen att hantera sin livssituation ökat ganska påtagligt. Och de kan se att deras egna ansträngningar helt eller delvis är det som mest påverkat deras livssituation. Övrigt Avslutande kommentarer under övrigt ringar in vad vi uppfattar som en tacksamhet hos respondenterna för den möjligheten till förändring i sina liv som verksamheten innebär. Med förändring kommer också insikter och förmågor att agera och hantera sitt liv. Kommentarer som Livskraften tillbaka, Trodde inte jag kunde må så bra som jag gör och Förändrat mitt liv visar verkligen på positiva reflektioner på sin utveckling och behandlingen. Med växande egen insikt och styrka vaknar också medvetenheten om sin omgivning och familjen. Just familjen och framför allt barn och unga lyfts som en grupp som borde få mer del i behandlingen, och en egen grupp, för att få information och kunskap om beroendeproblematik och hur det påverkar direkt och indirekt. Barn och unga i familjer med beroendeproblematik är en grupp som påverkas och ofta mår dåligt utan att kunna få rätt stöd och hjälp i det. Fokus har legat på bäraren av 32

34 beroendeproblematiken, konflikter mellan vuxna i relation och på behandling av beroendet. Kommentarer som: Vuxen teamet har hjälpt mig och min familj, utan den hjälpen hade i inte haft barnen syftar ganska talande på hur överhängande hotet om separation är, utöver själva svårigheten med beroendeproblematiken i dessa familjer. På senare tid har barn till missbrukande föräldrar uppmärksammats och ett involverande av dem i behandlingsprocesser påtalats som en frisk- och skyddsfaktor för både dem själva och de vuxna. Men allt för ofta väljer man istället att skydda barnen från insyn i och förståelsen för vad beroendet är och flyttar helt enkelt barnen bort från det och hoppas det löser deras problem. Medan kommentarer som: Nyttigt för barnen att få höra om mig från personalen och Erbjud barn/tonåringar grupper så de kan få stöd och information påtalar ett helt annat behov hos både barn och föräldrar. Flera kommentarer genom hela intervjun och i samtalen har påtalat just de anhörigas roll, önskan om mer deltagande från deras sida, behov av att de involveras i behandlingsprocessen och att verksamheten borde ligga i mer för att motivera deltagande i anhörigstödsgruppen. Det påtalade behovet av anhörigas deltagande och särskilda stödgrupper för barn och unga kan också vara kopplat till ett annat område som synliggörs och inte är av lika positiv karaktär. Nämligen oron för nertrappningen från de intensiva stegen till glesare kontakt, vad som ska hända efter behandlingen och avbrotten kring storhelger. Även de mycket positiva kommentarerna kring verksamheten och personalen, som: Vuxenteamet har hjälpt mig som ingen annan har, Behandlar, ser en och lyfter upp en och Värme, gemenskap, samma mål som de jag träffat, upplever vi kopplade till oron för det som kommer sen och den distans i var man har varandra i familjen, som uppstår när inte alla är integrerade i behandlingen. Kopplingen vi gör är att oron uppstår i den upplevda gemenskapen och tryggheten i verksamheten och gruppen i relation till den önskade gemenskapen och deltagandet av den egna familjen. Slutsatser Den summering vi gjort av datamaterial och analys visar att verksamheten har en stark tillgång i personalstyrkan. Egen erfarenhet tillsammans med förvärvad kunskap hos personalen tas tillvara i verksamheten och är den mest framhållna faktorn från respondenternas sida när det gäller bemötande, förtroende och förutsättningar att tillgodogöra sig behandlingen. Respondenterna hyser stort förtroende för personalstyrkan och de förutbestämda planeringar som stegen i behandlingen utgör med tydliga förbättringar gällande respondenternas upplevelser av det egna måendet och förmåga att hantera sina liv som resultat. Vi kan visa på är att det finns god allmän kunskap om och erfarenhet av behandlingsresultat som sprids och rekommenderas. När kontakten väl är etablerad är det inga större svårigheter att hitta eller ta sig till verksamheten. Vi kan också visa på att det trots generell kunskap om behandling hos anhöriga och engagemanget att etablera en kontakt, inte innebär en egen motivation att delta som en del i behandlingen i den utsträckning som önskas av respondenterna och verksamheten erbjuder. De som inte har egen erfarenhet av tidigare insatser, har oftast hört av andra att det finns hjälp och vad 33

35 det innebär. Majoriteten av respondenterna går i behandling för egen eller anhörigs alkoholberoende, blandmissbruk eller i vissa fall droger och kriminalitet. Att många har haft tidigare insatser och påverkas av dessa i sitt val blir tydligt. Det finns också ett behov av att kunna komma i kontakt med verksamheten utanför ordinarie behandlingstid, som en jourtelefon. En del verkar ha denna möjlighet medan andra efterfrågar den. Den sammantagna bilden av samverkan mellan verksamheten, berörda myndigheter och sjukvård visar på att ungefär hälften av respondenterna har en bild av fungerande samverkan. Den andra hälften av respondenterna har i vissa fall inte behövt ha fler kontakter än med verksamheten eller beskriver skiftande svårigheter i samverkan och dåligt bemötande från sjukvårdens sida. Att flera respondenter uppger negativa omdömen beträffande annan sjukvård och samverkan bör tas på allvar. Om flera insatser finns kring samma person är det oroande att samverkan inte fungerar eller ännu värre, att de arbetar mot varandra. Frågor att aktualisera Inverkar upplevelser av tidigare insatser på den aktuella? Vad innebär nödvändig avgiftning? Är avgiftning ens att fördra, eller behöver rutinerna ses över, när den inte är tillräckligt kontrollerad när patienter uppger att de har tillgång till droger även där? Behövs bättre information kring stegen i behandlingen och förtydligande avseende skillnad mellan förutbestämda behandlingssteg och individuella behandlingsplaner med tanke på den osäkerhet kring upplevd delaktighet i planering som svaren antyder? Behöver provtagningsrutiner och lokalens placering förändras på grund av upplevelser av att de kränker integriteten och stjäl behandlingstid? Kan man förbättra samverkan och samarbetet mellan berörda myndigheter och verksamheten? Finns det en ovilja hos primärvården att remittera till beroendevård, och hur överbygger man i så fall den? Är behovet av jourtelefon påtagligt eller finns det redan i någon form och är det uttryckta behovet då en informationsmiss eller tillgången till den behovsprövad? Finns det anledning att fundera över om det bildas bindningar till behandlare/verksamhet som ersätter de band man haft/borde ha/vill ha med sin familj och att det skapar oron inför nedtrappningen? Och skulle en större anhörigmedverkan minska denna oro? 34

36 Referenser Blennberger, E (2005) Etik i socialpolitik och socialt arbete, s. 73. Lund: Studentlitteratur Gerdner, A (u.å.) Vårdplanering vid missbruk och beroende. Kartläggning, bedömning och uppföljning i arbetet med individer i en evidensbaserad praktik. SKL. Hämtat: Från: ering+vid+missbruk+och+beroende.pdf Goldberg, T (2005) Samhället i narkotikan. Solna: Academic Publishing of Sweden. Haggren, G (u.å.) Brukarstyrd brukarrevision en väg till ökat brukarinflytande metodhandledning. Johanneshov: Verdandi Karlsson, M (2012) 12-stegsbehandling en behandlingsmetod för att uppnå nykterhet och drogfrihet i Fahlke, C (red.) Handbok i missbrukspsykologi teori och tillämpning. Malmö: Liber AB. Nordström, C & Thunved, A (2011) Nya sociallagarna Med kommentarer, lagar och förordningar som de lyder den 1 januari Stockholm: Nordstedts Juridik AB. Offentlighets- och sekretesslag (SFS 2009:400) Hämtat från: Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) Hämtat från: Socialstyrelsen Nationella riktlinjer (2015)Vård och stöd vid missbruk och beroende Stöd för styrning och ledning. Sveriges Kommuner och Landsting (2015) Utvärdering av SKL:s utvecklingsarbete Kunskap till praktik. Hämtat från: unskaptillpraktik/utvarderingavsklsutvecklingsarbetekunskaptillpraktik.5774.html 35

37 Sist men absolut inte minst vill vi tacka alla berörda som deltog i denna brukarstyrda brukarrevision! Kontakt till Länsbrukarrådet för missbruk och beroendevården i Region Jönköping: brukarradetjkpg@gmail.com Telefon: