Eva Askrabic Nilsson och Martin Regnell. Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar Kalmar. Kurs: OM Omvårdnad uppsats 15 hp

Transkript

1 Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar Kalmar Kurs: OM Omvårdnad uppsats 15 hp Patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd. en systematisk litteraturstudie Eva Askrabic Nilsson och Martin Regnell Handledare: Eva Gustafson Ej avsett för publikation Justerat och godkänt Datum.. Examinator: Ulla Peterson

2 Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar Kalmar Kurs: OM Omvårdnad uppsats 15hp Patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd, en systematisk litteraturstudie. Eva Askrabic Nilsson och Martin Regnell SAMMANFATTNING Bakgrund: Prehospital akutsjukvård är den vård som sker på t ex skade- eller olycksplats och under ambulanstransporten. Sjuksköterskan inom den prehospitala akutsjukvården har både ansvar för omvårdnaden och ett medicinskt ansvar. Saknar sjuksköterskan någon av dessa kvaliteter finns risk för ett ökat lidande hos patienten. Syfte: Belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd. Metod: Studien är utförd som en systematisk litteraturstudie. Tidigare publicerade vetenskapliga artiklar inom ämnesområdet har granskats och valts ut. De utvalda artiklarna analyserades med hjälp av KUPP-modellen (Kvalitet ur ett patientperspektiv). Resultatet presenteras i form av olika teman som symboliserar de olika faserna i det prehospitala vårdtillfället. Resultat: Att skadas i samband med ett akut olycksfall eller drabbas av ett livshotande sjukdomstillstånd kan medföra att man blir tvungen att lämna över ansvaret till ambulanspersonalen, och därmed riskera att hamna i en beroendesituation. Att förlora den annars kanske självklara kontrollen över sitt liv kan innebära att känslor som otrygghet och osäkerhet infinner sig. I en utsatt situation är det viktigt för sjuksköterskan att skapa trygghet och tillit för att mötet med den prehospitala akutsjukvården skall vara gynnande och tillfredställande för patienten. Ett bra möte kan vara främjande för patienters fortsatta vård. Nyckelord: allvarliga olycksfall, livshotande sjukdomstillstånd, omvårdnad, patienters upplevelser, prehospital akutsjukvård.

3 Innehållsförteckning Bakgrund... 1 Prehospital akutsjukvård... 1 Sjuksköterskors ansvar i prehospital akutsjukvård... 2 Mänskliga reaktioner i en oväntad och övermäktig situation... 2 Vårdkvalitet ur ett patientperspektiv... 3 Problemformulering... 4 Syfte... 4 Metod... 4 Inklusions- och exklusionskriterier... 5 Sökningsförfarande... 5 Urval... 6 Kvalitetsgranskning... 6 Dataanalys... 6 Etiska överväganden... 7 Tabell 1. Artikelsökning Cinahl... 8 Tabell 2. Artikelsökning PubMed... 9 Tabell 3. Artikelsökning PsycINFO Resultat Vi har valt att presentera resultatet utifrån de olika tidsskedena som det prehospitala vårdtillfället innefattar Något har hänt Väntan När dom kom Vad är det som sker? Färden Vad händer sen? Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Slutsats Referenser Bilaga 1. Kvalitetsgranskningsmall Bilaga 2. Artikelmatris

4 Bakgrund Prehospital akutsjukvård Prehospital vård har under de senaste decennierna genomgått en omfattande utveckling. Från början var ambulansen en snabb transportering av patienten till närmaste vårdenhet. Vård och behandling påbörjades först när patienten anlänt dit. Idag kombineras det med avancerad medicinteknisk vård och behandling som påbörjas redan i patientens hem eller på olycksplatsen. Detta ökar patientens möjlighet till bevarad hälsa och liv (Lennquist, 2007). Den prehospitala akutsjukvården innefattar den vård och behandling som sker innan patienten överlämnas till en mottagande enhet, t ex en sjukhusansluten akutmottagning. Vård och behandling sker i varierande miljöer t ex. på skadeplatsen i samband med en olycka eller på den plats där patienten insjuknar samt under transporten till sjukhus (Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2003; Lennquist, 2007). Patientens behov och tillstånd är alltid det som avgör vilka åtgärder vårdgivaren skall utföra (Dahlberg et al., 2003). I prehospital akutsjukvård används ett prioriteringssystem där patienters tillstånd och behov av vård bedöms. Prioritet 1 innebär att patienten har akuta, livshotande symptom eller har råkat ut för ett allvarligt olycksfall. Vid prioritet 2 har patienten akuta men inte livshotande symptom och prioritet 3 innebär övriga uppdrag med vård- eller övervakningsbehov där rimlig väntetid inte bedöms påverka en patients tillstånd (SOSFS 2009: X). I Kalmar Län finns det 22 ambulanser, och 18 av dessa drivs i Landstingets regi. Under år 2008 hade de sammanlagt utryckningar. Av de sammanlagda larmen hade prioritet 1, prioritet 2 och prioritet 3 (M. Björefeldt, personlig kommunikation, 17 februari, 2009). Kostnaden för vården av skadade patienter uppgår för samhället till 60 miljarder per år vilket motsvarar 4 % av bruttonationalprodukten (Lennquist, 2007). En definition av begreppet allvarligt olycksfall är ett trauma vars effekter innebär ett för patienten potentiellt livshotande tillstånd och som därför ska medföra att resurser för optimalt omhändertagande av den skadade omedelbart mobiliseras (Lennquist, 2007, sid. 28). Livshotande sjukdomstillstånd kan vara hjärt- och andningsstopp, hjärtinfarkter, krampanfall, hyper- och hypoglykemi, respiratoriska och andra medicinska sjukdomstillstånd (McSwain, Frame & Salamone, 2003). 1

5 Sjuksköterskors ansvar i prehospital akutsjukvård Inom den prehospitala akutsjukvården har sjuksköterskan ett medicinskt ansvar. Detta innebär att sjuksköterskan utöver omvårdnadsansvaret även ansvarar för att kunna handha avancerad medicinteknisk utrustning samt kunna utföra kvalificerade behandlingsåtgärder (SOSFS 1999:17). Att använda sig av både sina vårdvetenskapliga och medicinvetenskapliga kunskaper är väsentligt i bedömningen av en patients individuella och aktuella vårdbehov. Saknar sjuksköterskan någon av dessa kvaliteter finns det risk att ett lidande skapas för patienten. Katie Eriksson (2001) beskriver tre olika slags lidande som kan mötas i vården. Det ena är sjukdomslidande som upplevs i samband med sjukdom och behandling. Det kroppsliga lidandet, som är förorsakat av smärta eller behandling, kan försöka reduceras genom sjuksköterskans medicinska kompetens. Det själsliga lidandet däremot, kan uppstå om sjuksköterskan har en fördömande och intolerant attityd till patienten. Ett vårdlidande skapas när sjuksköterskans etiska hållning är otillfredsställande och kränker patientens värdighet genom att t ex. inte ge individuell vård. Vårdlidande kan även innebära att vård uteblir på grund av sjuksköterskans bristande förmåga att se patientens individuella behov. Ett livslidande kan uppstå när livet förändras drastiskt. Rädslan och oron över om och när man ska dö, innebär ett stort lidande och det är en stor uppgift för sjuksköterskan att kunna förmedla hopp så patientens lidande lindras. Att påbörja vårdinsatser i ett tidigt skede bidrar till minimering av risken för negativa upplevelser och konsekvenser för patienten. En sådan vård skapar tillit och ger trygghet i vårdrelationen, även om situationen och omständigheterna runt omkring är svåra. Att vara öppen, flexibel och närvarande är egenskaper, som är grundläggande för att vårdaren skall kunna möta och förstå patienten utifrån dennes livsvärldsperspektiv och nuvarande hälsosituation (Dahlberg et al., 2003). Mänskliga reaktioner i en oväntad och övermäktig situation Människor reagerar personligt och på olika sätt i situationer de ställs inför. Hur en människa reagerar och upplever en oförutsedd händelse beror på om hon känner sig stark eller svag då hon utsätts för detta. Hur hon klarar av att hantera en hotande situation beror t ex. på tidigare erfarenheter och upplevelser, psykisk kondition samt den sociala situation som hon befinner sig i. Människor riskerar stort lidande då traumatiska händelser, som hon inte tidigare upplevt, kan vara svåra att hantera på egen hand (Isaksson & Ljungquist, 1997). 2

6 Ett naturligt krisförlopp kan delas in i olika faser. När något oförutsett och dramatiskt sker hamnar den drabbade i en akutfas eller en chockfas. Individens energi upptas enbart av att försöka orientera sig i kaoset. Individen kan reagera på olika sätt, från att verka helt oberörd till att skrika, springa omkring och klänga på människor i full panik. Chockfasen övergår snabbt till en reaktionsfas, allt från någon timme till något dygn. I reaktionsfasen börjar individen inse vad som har hänt och smärtan över det inträffade bryter fram. Denna fas kan vara mellan några veckor till flera månader. Sömnstörningar, kroppsliga reaktioner, ångest och depression är vanligt förekommande under denna period. Reaktionsfasen följs av en bearbetningsfas som kan vara upp till något år. När traumat inte längre upplevs smärtsamt och har blivit hanterbart har bearbetningsfasen övergått till nyorienteringsfasen (Cullberg, 2000). Patienter som är i behov av prehospital vård, kan både vara stressade och uppleva lidande. En tidigare självklar autonomi kan försvagas eller försvinner helt vilket kan resultera i kontrollförlust över tillvaron. Hur patienter upplever det prehospitala vårdtillfället och vad de utsätts för inverkar senare även på sjukdomsförloppet. Det i sin tur innebär att kvaliteten på de prehospitala insatserna kan minska eller öka patienters lidande (Dahlberg et al., 2003). Varje individs upplevelse av en situation är unik (Dahlberg, Drew & Nyström, 2001). Vårdkvalitet ur ett patientperspektiv Wilde Larsson (2001) har utfört undersökningar om patienters upplevelse av vårdkvalitet. En modell utvecklades där patientens perspektiv av vårdkvalitet lyftes fram, den så kallade KUPP-modellen. I detta sammanhang fann hon bland annat två olika perspektiv av patienters uppfattning av vårdkvalitet i den vård de erhållit. Det var dels ett rationellt perspektiv som innefattade önskan om ordning, förutsägbarhet och kalkylerbarhet samt ett humant perspektiv, som innefattade önskan om att bli bemött som en unik och individuell person. Det rationella perspektivet innefattar patienters förväntning att vårdpersonal har medicinteknisk kompetens, dvs. att de får möjlighet till bästa möjliga medicinska vård som t ex. effektiv smärtlindring och acceptabla väntetider. Det rationella perspektivet innefattar också patienters förväntning av att fysisk-tekniska förutsättningar är tillfredsställande. Det innebär att det finns relevant medicinteknisk utrustning samt att vårdmiljön är hygienisk, komfortabel, trygg och säker. Patienters förväntan ur ett humant perspektiv innefattar att vårdgivaren också uppvisar ett identitetsorienterat förhållningssätt. Detta i sin tur innebär att vårdgivaren visar patienter intresse, engagemang och respekt. Vidare förväntar sig patienter att vårdgivarna är ärliga, bidrar till tillit samt dessutom på ett begripligt sätt förklarar vad som händer och vad som planeras. I det humana perspektivet innefattas också patienters förväntning om en god 3

7 sociokulturell atmosfär där även patienters anhöriga och vänner bemöts på ett bra sätt, samt att patienter ges möjlighet att påverka den vård de blir föremål för. Problemformulering Människor som skadas i samband med akuta olycksfall eller drabbas av livshotande sjukdomstillstånd kan uppleva både ett fysiskt och psykiskt lidande. Prehospital akutsjukvård utgör en första länk i vårdkedjan och kännetecknas av korta och snabba möten, i en för patienten kaotisk situation. Få studier beskriver denna patientgrupps upplevelser. Vi anser därför att det är viktigt att belysa detta, för att öka sjuksköterskors medvetenhet om denna patientgrupps unika och individuella behov, och att visa vilka konsekvenser prehospital vård kan ha för patienterna. Skulle det kunna vara så att denna patientgrupp hamnar i en beroendesituation med nedsatt autonomi och är i behov av sjuksköterskors kvalificerade och snabba insatser för sin överlevnad? Leder detta till att känslor av otrygghet och utsatthet infinner sig? Sjuksköterskor i den prehospitala akutsjukvården har ett ansvar i mötet med denna patientgrupp. Både kvalificerade medicintekniska åtgärder och omvårdnadshandlingar som är relations- och trygghetsskapande skall utföras, vilket kan vara svårt i en tidsbegränsad och stressad situation. Bristande åtgärder från sjuksköterskan kan få konsekvenser för patienten, såsom ett ökat och förlängt vårdlidande, försämring av sjukdomstillståndet och prognosen. Lyckas däremot insatserna kan patienters sjukdomstid förkortas, prognosen förbättras, varför lidandet lindras och tryggheten därmed ökas. Syfte Syftet med studien är att belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd. Metod Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie enligt Forsberg och Wengström, (2008). Det innebär att tidigare publicerade forskningsartiklar inom studiens ämnesområde är granskade, bearbetade och sammanställda på ett för studien ändamålsenligt sätt. Detta görs genom identifikation, urval, kvalitetsgranskning, analys och redogörelse av redan befintlig forskning inom vårt område (Forsberg & Wengström, 2008). Syftet med sammanställningen är att resultatet ur studien dels kan användas inom den kliniska verksamheten och dels utgöra underlag till vidare forskning. 4

8 Inklusions- och exklusionskriterier De studier som inkluderades skulle ha ett patientperspektiv med fokus på prehospital akutsjukvård. För att få en så aktuell kunskap som möjligt inkluderades studier som var publicerade år 1999 eller senare. De som inkluderades var skrivna på engelska och skandinaviska språk. Inga begränsningar gällande var studierna genomförts har gjorts. Både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats valdes att inkluderas. Inga begränsningar gällande ålder och kön gjordes. Sökningsförfarande Arbetet började med en inledande sökning som, enligt Friberg (2006), utförs för att få en uppfattning om det aktuella forskningsområdet. Genom denna sökning identifierades relevanta sökord. Dessa var patient satisfaction, prehospital care, emergency medical services, accident, traffic, patient experience, patient encounter, critical illness och emergency treatment. Därefter utfördes det som Friberg (2006) kallar den egentliga litteratursökningen. Det innebär att söka systematiskt i olika databaser. De systematiska sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Med utgångspunkt från sökorden genomfördes sökning i databasen Cinahl som är en huvuddatabas för ämnet (Polit & Beck, 2008). Sökningen resulterade i fem studier som med stöd av syfte och inklusionskriterier bedömdes relevanta (Tabell 1). Därefter genomfördes sökning i databasen PubMed som är världens största medicinska databas och täcker medicin- och omvårdnadsforskning väl (Polit & Beck, 2008). Sökningen resulterade i tre artiklar (Tabell 2). Slutligen genomfördes sökning i databasen PsycINFO, som inriktar sig på psykologisk forskning inom medicin och omvårdnad (Polit & Beck, 2008). Dessvärre påträffades inga relevanta studier vid denna sökning (Tabell 3). Dessutom gjordes även manuella sökningar genom att undersöka referenslistor från tidskrifter och böcker, men de resulterade inte i något nytt material. Sökorden trunkerades för att få en ökad bredd i resultatet. Operatörerna AND och OR användes för att kombinera sökorden och på så sätt hitta artiklar som var relevanta för vårt syfte. Under sökprocessens gång upptäcktes att sökorden fick anpassas till vilken databas som användes, med hjälp av så kallade MeSH-termer. Dessa skiljde sig mellan databaserna. Exempelvis gav sökordet patient experience relevanta träffar på PubMed men fick ändras 5

9 till patient satisfaction på Cinahl. För övrigt visade det sig att just dessa sökord, med kombination av sökordet prehospital care, gav de flesta antalet träffar på artiklar som var relevanta för vårt syfte. Flera av artiklarna som valdes ut påträffades vid flera sökningar, men redovisas endast en gång. Urval De artiklar som befanns relevanta för studiens syfte valdes ut genom att läsa de titlar som kommit fram vid sökning i databaserna. Totalt lästes 40 abstrakt och av dessa togs 12 artiklar fram som lästes i sin helhet av båda författarna. Därefter jämfördes gjorda bedömningar där båda författarna hade gjort likvärdiga bedömningar av att ytterligare 4 artiklar skulle exkluderas på grund av att de inte ansågs besvara litteraturstudiens syfte. Sammanfattningsvis kom 8 studier att bli föremål för kvalitetsgranskning. Samtliga studier beskrivs i en artikelmatris (Bilaga 1). Kvalitetsgranskning Studierna granskades och bearbetades efter en modifierad version av Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmall för kvalitativa artiklar (Bilaga 2). Denna granskningsmall användes även vid granskning av de kvantitativa studierna då den ansågs vara mest lämplig. Ett poängsystem upprättades för att underlätta den systematiska kvalitetsbedömningen av artiklarna (Forsberg & Wengström, 2008). För varje fråga i granskningsmallen utdelades poäng på hur väl artikeln uppfyllde kraven. Ett JA på frågan gav den 1 poäng. Sammanlagt kunde artiklarna få 16 poäng, då granskningsmallen bygger på 16 olika frågor. Om artikeln fick poäng ansågs den vara av hög vetenskaplig kvalitet, poäng medelkvalitet och 1 9 poäng låg kvalitet. Efter detta påbörjades kvalitetsgranskningen enskilt. Med stöd av metodlitteratur diskuterades därefter en gemensam bedömning fram. Efter kvalitetsvärderingen återstod 5 studier som bedömdes vara av hög kvalitet och 3 studier av medelkvalitet som kom att ingå i denna studie. Dataanalys Efter kvalitetsvärderingen utformades fyra analysfrågor med inspiration av Wilde Larssons (2001) KUPP modell. Frågorna utformades med utgångspunkt från respektive perspektiv i modellen med syftet att passa den prehospitala akutsjukvården och kodades med olika färger. Dessa var: Hur beskrivs patienter uppleva undersökning, diagnostik, behandling samt fysisk omvårdnad under det prehospitala vårdtillfället (rosa färg)? Hur beskrivs patienter uppleva tillgång till adekvat medicinskteknisk utrustning, hygien och komfort samt fysisk trygghet och 6

10 säkerhet vid det prehospitala vårdtillfället (grön färg)? Hur beskrivs patienter uppleva ambulanspersonalens förhållningssätt (gul färg)? Hur beskrivs patienters upplevelser av möjligheten och viljan att kunna påverka vården i det prehospitala skedet (blå färg)? Författarna började med att enskilt bearbeta resultaten, nu med hjälp av dessa analysfrågor. Arbetet genomfördes genom att i studiernas resultatdelar finna text som besvarade varje fråga. Då något i resultatet ansågs besvara den aktuella frågan markerades detta med frågans färg. Detta arbete genomfördes enskilt av författarna var för sig. Därefter diskuterades gemensamt likheter och olikheter i resultatet av det enskilda analysarbetet. I detta skede identifierades olika tidsperspektiv av det prehospitala vårdtillfället. De olika tidsskedena kom att utgöra olika faser som resultatet kunde sammanställas i. Etiska överväganden Författarna till denna litteraturstudie har gjort etiska överväganden i urvalet och presentationen av resultatet. Vi har valt att endast inkludera studier som har fått ett godkännande från en etisk kommitté eller att forskarna till studierna har visat att etiska överväganden har gjorts. Vi har redovisat alla vetenskapliga artiklar som ingår i studien. Vi har presenterat alla resultat, även de som inte stödjer litteraturstudiens hypotes (Forsberg & Wengström, 2008). 7

11 Tabell 1. Artikelsökning Cinahl Jan Feb 2009 Sökord Träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Antal valda artiklar Patient Satisfaction Prehospital care 5191 Emergency medical services Critical illness 2032 Citically Ill Patient 3888 Accidents 953 Accidents, Trafic 5109 Patien* experien* 4088 Professional-Patient Relations Encounter* Patien* encounter* 490 Kombinationer av sökord Patient Satisfaction AND Prehospital Care Patient Satisfaction AND Prehospital Care 7 7 OR Emergency Medical Services AND Critical Illness Patien* experien* OR Patient Satisfaction AND Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Accidents Patient Satisfaction OR Patien* Experien* AND Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Critically Ill Patients Prehospital Care OR Emergency Medical Services AND Accidents, Traffic Professional-Patient Relations AND Emergency Medical Services Patien* experienc* OR Patient Satisfaction AND Prehospital Care Parient Encounter AND emergency Medical Services

12 Tabell 2. Artikelsökning PubMed Jan Feb 2009 Sökord Träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Antal valda artiklar Patien* experien* Emergency medical services Accidents Critical illness 9351 Patient Satisfaction Emergency Treatment Patient Encounter 472 Prehospital Care 852 Kombinationer av sökord Patien* experien* AND Emergency Medical Service Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Accidents Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Critical Illness Patient Satisfaction AND Emergency Medical Service AND Emergency Treatment Patient Encounter AND Prehospital Care

13 Tabell 3. Artikelsökning PsycINFO Jan Feb 2009 Sökord Träffar Lästa titlar Patient experience Emergency medical services 89 Accidents 7199 Critical illness 99 Patient Satisfaction 1027 Emergency Treatment 146 Patient Encounter Prehospital Care 12 Lästa abstract Lästa artiklar Antal valda artiklar Kombinationer av sökord Patien* experien* AND Emergency Medical Service Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Accidents Patien* experien* AND Emergency Medical Service AND Critical Illness Patient Satisfaction AND Emergency Medical Service AND Emergency Treatment Patient Encounter AND Prehospital Care

14 Resultat Vi har valt att presentera resultatet utifrån de olika tidsskedena som det prehospitala vårdtillfället innefattar. Något har hänt För människor som blivit allvarligt sjuka eller skadade är det inte en självklarhet att tillkalla ambulans direkt. Beslutet verkar vara något som behöver bearbetas och tänkas igenom noggrant. Exempelvis så försöker den som är svårt sjuk eller allvarligt skadad att klara sig själv in i det längsta och kan t ex. oroa sig för att det kan finnas andra människor, som är i större behov av ambulansens insats och därför inte vill uppehålla den i onödan (Ahl, Nyström & Jansson, 2006). Att tillkalla ambulansen gör händelsen mer dramatisk eftersom den drar till sig omgivningens uppmärksamhet på ett icke önskat sätt. Det är vanligt att någon närstående eller en närvarande person tar över och fattar beslutet om att tillkalla ambulans. Känslor som sårbarhet och utsatthet infann sig när patienterna insåg att de inte längre klarade sig själva, men samtidigt blev själva beslutet att ringa ambulans lättare. Något som tycktes vara viktigt, var att ordna upp en del praktiska saker, innan ambulans tillkallades, t ex. byta till rena kläder, informera närstående om vad som har hänt med mera (Ahl et al., 2006). Väntan När ambulansen hade tillkallats, fanns en förväntan att kunnig ambulanspersonal skulle komma och hjälpa, att behandling skulle anpassas efter de enskilda behoven och att insatsernas kvalitet skulle vara hög (Forslund, Kihlgren, Östman & Sörlie, 2005). Det upplevdes svårt att vara stark innan ambulansen kom. De kände sig dock tvungna att vara starka utan att egentligen klara av det, samtidigt som de var tvungna att koncentrera sig på att överleva. De tillät sig inte att känna smärta och känslor av hjälplöshet och overklighet (Elmqvist, Fridlund & Ekebergh, 2008). Däremot minskade symtomens intensitet när patienterna visste att en ambulans var på väg. Ångest och rädsla uppkom när patienterna var ensamma med sina känslor i en utsatt situation (Ahl et al., 2006). Då det inte längre var möjligt att klara av situationen på egen hand fanns en önskan om att bli förstådd och bekräftad av ambulanspersonalen, samt att de skulle ge goda råd och inge en känsla av att allt skulle ordna sig (Forslund et al., 2005). När dom kom Det fanns en längtan och förväntan att ambulanspersonalen skulle ta över ansvaret för deras livssituation, när det inte längre var möjligt att klara sig själv. De anförtrodde sig till för dem 11

15 okänd ambulanspersonal, gav upp sin integritet med en känsla av att behöva blotta sig för dem (Ahl et al., 2006; Elmqvist et al., 2008). Då hälsan och livet är hotat avtar behovet av att ha kontroll och vara oberoende. För patienterna innebar ambulanssjukvården mer än bara behandling och hjälp med transport till sjukhus. Deras känslor pendlade från trygghet och säkerhet till att vara utlämnad och beroende av någon annan (Elmqvist et al., 2008). Då ambulanspersonalen anlände och tog över ansvaret släppte spänningen och en känsla av lättnad infann sig över att inte längre vara ensam, vilket gjorde smärtan tydligare. Den tidigare känslan av ensamhet och rädsla ersattes av känslor som lättnad, trygghet, hopp och frihet samt att egenvärdet stärktes (Elmqvist et al., 2008). Patienterna utgick från att de skulle få omedelbar hjälp, uppmärksamhet samt en försäkran om behandling (Ahl et al., 2006; Franzén, Björnstig & Jansson, 2006). Känslan av säkerhet och trygghet förstärktes om ambulanspersonalen också gav information och instruktioner som var lätta att följa (Franzén et al., 2006). En belåtenhet fanns i mötet med ambulanspersonalen (Kuisma, Määttä, Hakala, Sivula & Nousila Wiik, 2003). Något som ansågs betydelsefullt var att de presenterade sig med både namn och befattning (Melby & Ryan, 2005). Ambulanspersonalen ansågs uppträda på ett professionellt sätt och deras sätt att bemöta patienterna upplevdes tillfredsställande. Patienterna beskrev ambulanspersonalen som stödjande och omtänksam (Persse, Jarvis, Corpening & Harris, 2004). Vidare beskrevs de vara skickliga på att kommunicera med dem på ett begripligt sätt (Franzén et al., 2006). Det fanns dock patienter som reagerade på att ambulanspersonalen inte frågade om de hade hjälpmedel som t ex glasögon eller hörapparater. I detta sammanhang var det besvärligt att inte höra vad ambulanspersonalen sade eller att eventuellt gå miste om betydelsefull information. Det kunde resultera i oro över att svara fel på ambulanspersonalens frågor vilket skapade otrygghet (Melby & Ryan, 2005). Det ansågs viktigt att ambulanspersonalen förklarade vad som hade hänt och vad som skulle ske. Känslor av oro och otrygghet i mötet med ambulanspersonalen infann sig hos dem som inte gavs tillräcklig information om sjukdomstillstånd eller skada (Persse et al., 2004). Patienterna uttryckte tillfredsställelse med att anhöriga och närstående blivit bemötta och informerade på ett bra och tillfredsställande sätt av ambulanspersonalen (Kuisma et al., 2003). 12

16 Vad är det som sker? Det är inte enbart de akuta behandlingarna som är av betydelse i en akut situation utan också att den egna existensen blir bekräftad. I en livshotande situation var närhet och beröring något som var betydelsefullt eftersom det råder förvirring i detta sammanhang och en känsla av att ha tappat fotfästet. Närhet och beröring bidrar till en känsla av att vara en unik individ, vilket är till stor hjälp för att återfå kontrollen i en kaotisk situation (Elmqvist et al., 2008). I samband med en olycka, där omgivningen uppfattas kaotisk med upprörda människor och ljud av sirener runt omkring var det tryggt att vara i ambulanspersonalens fokus. Att känna sig sedd och bekräftad, inte bara när akuta insatser genomfördes, ansågs vara högst väsentligt. Att bli vägledd av ambulanspersonalen genom undersökningar och behandlingar bidrog till upplevelsen av att känna sig som en unik individ med unika behov. Denna bekräftelse påverkade också vägen tillbaka till självständighet (Elmqvist et al., 2008). Att få information av ambulanspersonalen som var lätt att förstå om hur t ex. smärtlindring gavs och hur det kunde kännas, ingav en känsla av att vara delaktig i behandlingen. Detta gjorde också att koncentrationen fokuserades på det som ambulanspersonalen sade istället för på det som skedde runt omkring, vilket också skapade trygghet (Franzén et al., 2006). Det kunde dock vara mycket ansträngande att svara på de frågor som ställdes och svårt att ta till sig det ambulanspersonalen informerade om. Det var något som kunde skapa ångest (Elmqvist et al., 2008). Patienter med akuta bröstsmärtor uppfattade de snabbt insatta insatserna på olika sätt. Å ena sidan uppskattade de att behandlingen påbörjades direkt i hemmet och att den fortsatte hela vägen till sjukhuset. De kände sig trygga när de visste ambulanspersonal fanns där för att hjälpa dem och generellt var de mycket nöjda med de insatser som gjorts. De upplevde att ambulanspersonalen hade räddat deras liv (Forslund et al., 2005). Å andra sidan var en del patienter förvånade och frustrerade över att ambulanspersonalen påbörjade behandling direkt på plats istället för att åka direkt till sjukhuset. Deras förväntningar var att endast få hjälp med en snabb transport och att behandlingen skulle ges först när de kom till sjukhuset (Ahl et al., 2006). Äldre patienter beskrev en känsla av trygghet och att de var i säkra händer när de behandlades av ambulanspersonalen. De hade också goda erfarenheter av att personalen försökte tillgodose deras behov efter bästa förmåga (Melby & Ryan, 2005). Barn och ungdomars positiva upplevelser av den prehospitala vården i samband med trafikolyckor berörde framförallt 13

17 smärtlindring. När de hade ont fick de använda en rolig mask, som gjorde att de upplevde ambulanstransporten som mer behaglig och inte så smärtsam. Att åka ambulans beskrevs också som spännande av denna patientgrupp. Det ansågs dock vara skrämmande att t ex. bli fastspänd på en bår med en halskrage, hårt åtdragen, utan att veta vad som hänt eller vad som skulle hända. De uttryckte det som stressande att inte kunna röra sig fritt, speciellt i en så utsatt situation som t. ex. vid en trafikolycka (Salter & Stallard, 2004). Den prehospitala vården upplevdes tillfredsställande av majoriteten av patienterna. De upplevde att de fick en individuellt anpassad vård och bedömde att ambulanspersonalen hade tillräckliga kunskaper för att kunna ge den vård och behandling som krävdes. Ett snabbt omhändertagande ansågs vara högst väsentligt vid det prehospitala vårdtillfället (Persse et al., 2004). Patienter som skadas i samband med ett akut olycksfall tycks uppleva, att de är helt beroende av ambulanspersonalen och deras tillgång till lämplig utrustning. De får en känsla av trygghet när ambulanspersonalen har utrustning som kan mäta blodtryck och puls med mera (Elmqvist et al., 2008). Förtroendet för ambulanspersonalen tycks öka när de uppfattas vara professionella och säkra i att hantera utrustning och apparatur på ett snabbt och säkert sätt (Forslund et al., 2005). En känsla av rädsla och oro för t ex smärta upplevdes i samband med förflyttning till ambulans. Att ambulanspersonalen var lyhörd och bemötte denna rädsla och oro på ett professionellt sätt bidrog till en känsla av trygghet och tillit. För att känna tillfredsställelse med vården var även god kommunikation betydelsefull. Hur ambulanspersonalen uttryckte sig och vilket tonläge de hade var centralt. Tilliten till ambulanspersonalen tycktes minska och en känsla av oro infann sig om ambulanspersonalen gav uttryck för egen oro och osäkerhet. Hade ambulanspersonalen en lugnande röst infann sig en känsla av lugn hos patienten. Om de lät otrevliga och upplevdes stressade resulterade det i en känsla av osäkerhet och att vara till besvär. Att få ett omilt och ovänligt bemötande och sakna stöd av ambulanspersonalen bidrog till känslor av ångest och osäkerhet hos patienterna. Ett bristande intresse hos ambulanspersonalen upplevdes när det gällde att lyssna samt att förklara händelseförloppet på ett förståeligt sätt (Franzén et al., 2006). Ambulanspersonalen ansågs vara artig och behjälplig. Det uppskattades att de var lyhörda och tog sig tid att lyssna på vad patienterna hade att säga (Melby & Ryan, 2005). Barn och 14

18 ungdomar tyckte i de flesta fall att ambulanspersonalen var snäll och stöttande (Salter & Stallard, 2004). Patienter beskrev att ambulanspersonalen inte gav tillräckligt med information om vad som skulle hända när de kom till akutmottagningen, samt att de inte blev tillfrågade om de förstått den information de fått (Melby & Ryan, 2005; Salter & Stallard, 2004). Något som upplevdes speciellt irriterade var när ambulanspersonalen inte svarade på frågor angående patientens aktuella tillstånd och om de eventuellt skulle få några bestående men efter olyckan, vilket i sin tur upplevdes oroande (Salter & Stallard, 2004). Patienter som befann sig i en livshotande situation beskrev att de varit helt beroende av ambulanspersonalen för att överleva. De upplevde att intresset och engagemanget hos ambulanspersonalen minskade då hotet mot deras liv var över. Ambulanspersonalen hade inte heller bekräftat deras inre kamp för att behålla känslan av närvaro då de undersöktes och behandlades för sina skador eller sitt sjukdomstillstånd. Detta ledde till att de upplevde en känsla av utsatthet (Elmqvist et al., 2008). Något som patienterna tycktes vara nöjda med var ambulanspersonalens kompetens och att de hade uppmärksammat individuella behov. Ambulanspersonalen ansågs också skapa en trygg atmosfär (Kuisma et al., 2003). Färden När själva transporten med ambulans till sjukhuset påbörjades infann sig en känsla av trygghet och säkerhet. Ambulans ansågs vara det snabbaste sättet att komma till sjukhus och bli behandlad, på grund av att andra bilar släpper förbi en ambulans som kör med blåljusen och sirenen på. Att åka ambulans beskrevs som att nästan redan var framme på sjukhuset. Att behandlas prehospitalt av ambulanspersonalen beskrevs som en garanti för ett snabbt omhändertagande även efter ankomst till akutmottagningen (Ahl et al., 2006). Bårarna i ambulansen beskrevs som inte speciellt bekväma eller säkra att ligga på. Patienterna ansåg dock att ambulanspersonalen gjorde sitt bästa för att resan till sjukhuset skulle bli så behaglig som möjligt trots begränsade möjligheter och utrymme (Melby & Ryan, 2005). Vad händer sen? Det beskrevs som mycket betydelsefullt, för dem som varit medvetslösa eller förlorat minnet i samband med en olycka eller allvarligt sjukdomstillstånd, att de i efterhand fick träffa 15

19 ambulanspersonalen som hjälpt dem. De kunde då få händelseförloppet återberättat. Att få sätta ord på det som inträffat och vad de genomgått beskrevs som en möjlighet att återfå kontrollen över livet och komma vidare efter olyckan eller insjuknandet (Elmqvist et al., 2008). Diskussion Diskussionen delas upp i två delar, en metoddiskussion och en resultatdiskussion. I metoddiskussionen tar vi upp vilken metod vi använt oss av och hur den har använts för att uppnå studiens syfte som är att belysa patienters upplevelser av prehospital akutsjukvård i samband med allvarliga olycksfall och livshotande sjukdomstillstånd. Där diskuteras även metodens styrkor och svagheter. I resultatdiskussionen analyseras och tolkas resultatet och jämförs med relevant litteratur. Metoddiskussion Studien som är en systematisk litteraturstudie gjordes enligt Forsbergs och Wengström (2008) modell. Denna modell ansåg vi vara lämplig och har hjälpt oss att uppnå studiens syfte. Studien baserar sig på sex stycken kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar. Kvalitativ forskning försöker beskriva, förstå, förklara och tolka ett fenomen. Att analysera kvalitativa artiklar kräver därför att författarna är medvetna om sin egen förförståelse för att på ett opartiskt sätt kunna beskriva det aktuella fenomenet (Forsberg & Wengström, 2008). Detta beaktades särskilt då den ena författaren har erfarenhet inom den prehospitala vården och var något som fanns med under hela arbetsprocessen. Kvantitativ forskning syftar till att resultatet skall vara generaliserbart och beröra större grupper. Undersökningen skall kunna utföras av andra forskare på samma sätt som tidigare gjorts (Forsberg & Wengström, 2008). I början av vårt arbete valdes studier som inte var mer än tio år gamla. Då detta endast resulterade i ett begränsat antal studier valde vi att söka efter studier utan denna begränsning. Detta resulterade inte i fler studier. Vi anser att det är en brist för vår litteraturstudie att den bygger på detta begränsade antal studier, men att trovärdigheten stärks på grund av att samtliga studier är högst aktuella då den prehospitala akutsjukvården har utvecklats och förändrats de senaste decennierna. Endast studier som är skrivna på engelska och skandinaviska språk valdes att inkluderas. Detta på grund av att andra språk inte behärskas av författarna och vi anser att vi därmed minimerat risken för missförstånd. Vi inser att denna begränsning kan ha gjort att vi missat värdefull information, men att trovärdigheten däremot stärks på grund av att vi använt oss av språk som vi känner oss trygga med. Vi valde att inte 16

20 göra några begränsningar gällande kön och ålder på grund av att vår studies syfte generellt var att belysa patienters upplevelser och inte att fokusera på en viss åldergrupp eller visst kön. De sökord som användes under den systematiska litteratursökningen anser vi vara relevanta och tillräckliga. Fler sökord och även sökning efter specifika sjukdomstillstånd kunde eventuellt ha bidragit till att vi kunde ha hittat fler studier. För att försäkra oss om att vi inte gjort för stora begränsningar i antalet sökord och kombinationen av dessa, kontaktade vi en av de valda artiklarnas författare som bekräftade det vi misstänkt, att forskning inom ämnesområdet är begränsad. Han informerade oss samtidigt om att ytterligare forskning på just patienters upplevelse av prehospital akutsjukvård är under antågande. Vi har valt att utföra vår systematiska sökning efter studier i tre av de största databaserna som berör ämnet omvårdnad. Vi anser att detta styrker validiteten i vår litteraturstudie, eftersom detta minskar risken för att missa eventuella studier som är relevanta för vårt ämnesområde. Sökorden har vi valt att presentera i tabeller, vilket ökar överförbarheten då samma sökningar kan utföras igen. Urvalet av studier gjordes efter Forsbergs och Wengström (2008) rekommendationer. Det inledande arbetet började med att de utvalda artiklarna lästes enskilt. Sedan jämförde vi våra bedömningar. Vid diskussion framkom det att likvärdiga bedömningar gjorts av författarna angående vilka studier som skulle inkluderas för vidare kvalitetsbedömning. Vi anser att detta urvalsförfarande styrker vår studie då bedömningarna gjordes oberoende av varandra och att vi var enade om vilka studier som skulle gå vidare till kvalitetsgranskning. Anledningen till att en pilotstudie (Salter & Stallard, 2004) inkluderades i studien var att den bedömdes vara en stor studie av god kvalitet. Den ansågs också vara av betydelse för resultatet av litteraturstudien och att betydelsefull information skulle förloras om den exkluderades. De två kvantitativa artiklarna som valts att inkluderas i studien kan tyckas egendomligt valda utifrån deras syfte. Deras titlar stämde in på vårt ämnesområde, det gjorde dock inte studiernas syfte. Då vi granskade resultaten i studierna visade det sig dock, att de innehöll information som svarade på vårt syfte och bidrog med värdefull information som bekräftade och överensstämde med resultaten i de övriga artiklarna. Det är anledningen till att dessa artiklar vidare granskades och därefter inkluderades i studien. 17

21 Kvalitetsgranskningen genomfördes med hjälp av en modifierad modell av Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmall för kvalitativa artiklar. Granskningsmallen presenteras i en bilaga vilket underlättar för andra att genomföra samma kvalitetsgranskning. Vi valde att även granska de två kvantitativa artiklarna med denna mall och är medvetna om att detta kan påverka studiens trovärdighet. Vi anser dock att denna mall var mest lämplig för granskningen. Vi valde att inkludera studier av både medel- och hög kvalitet och är medvetna om att även detta kan påverka studiens trovärdighet. Vi anser dock att även de artiklar som bedömdes vara av medelkvalitet var bra och tillförde studien betydelsefull information. Vi ser en styrka i vårt analysförfarande då en välbeprövad modell (Wilde Larsson, 2001) har använts. Vi anser att vi därmed fick ett holistiskt perspektiv där patienters upplevelser av både det fysiska och psykiska omhändertagandet kunde undersökas. Med hjälp av de beskrivna analysfrågorna kan analysen av artiklarnas resultat upprepas. Resultatdiskussion Att vara med om ett allvarligt olycksfall eller hamna i ett livshotande sjukdomstillstånd innebär ofta en kontakt med den prehospitala akutsjukvården. I en sådan situation kan den annars självklara autonomin, där självbestämmande är en naturlig del, bli förminskad eller försvinna helt. Enligt Birkler (2007) skall sjuksköterskan respektera och ta hänsyn till patientens autonomi i de beslut som fattas och ge de förutsättningar som är nödvändiga, som till exempel information, för att patienten skall känna sig delaktig i vården. Ahl et al. (2006) och Elmqvist et al. (2008) menar att då patienten väl tagit det svåra beslutet att tillkalla ambulans, önskar han/hon överlåta ansvar och beslut till ambulanspersonalen. Självbestämmandet verkar vara något som upplevs övermäktigt och ångestfyllt. Överlåtandet av ansvar och självbestämmande förefaller ofta upplevas som en befrielse och inte enbart som en belastning. I en oväntad och kaotisk situation uppstår ofta ångest hos patienten som kan vara en orsak till att ett lidande skapas. Ambulanspersonalen, som ofta är de första som möter den drabbade och eventuellt dess anhöriga, har ett stort ansvar för att reducera deras lidande. För att kunna lindra ett lidande förutsätter det att ambulanspersonalen är engagerade och verkligen vill patientens bästa. Det räcker inte att enbart besitta en hög medicintekniskt kompetens utan att sjuksköterskan måste ha ett holistiskt förhållningssätt för att kunna uppnå detta. Finns inte den medvetenheten hos vårdgivaren finns en stor risk att lidandet förstärks och att ett onödigt 18

22 vårdlidande uppstår. Människor har ansvar för att inte orsaka varandras lidande (Eriksson, 1994). Detta ansvar är ännu större i situationer som uppstår i samband med allvarliga olyckor eller livshotande sjukdomstillstånd. Patienten har då lämnat över ansvaret till ambulanspersonalen och är helt beroende av dennes kunskap och den vårdetik hon/han besitter (Ahl et al., 2006). Patientens lidande kan lindras genom att visa respekt och bekräfta dennes värdighet. Det är också betydelsefullt att inte missbruka sin makt utan ge vård som är anpassad efter den enskildes behov. För att kunna bekräfta sin egen värdighet försöker människan se en mening i sitt lidande. Den människa som lider är i behov av att få sin värdighet bekräftad (Eriksson, 1994). Det är lätt att endast fokusera på den som är sjuk eller skadad. Det är betydelsefullt att vara medveten om att de anhöriga eller närstående också blir berörda i dessa situationer. Wright och Leahey (2005) beskriver att då det sker en förändring hos en familjemedlem påverkas även de övriga familjemedlemmarna. Familjen liknas vid en mobil, där samtliga delar påverkas då en del sätts i rörelse som t. ex. vid sjukdom. Betydelsen av ambulanspersonalens bemötande tycks vara av stor vikt, för att känslan av trygghet och tillit skall infinna sig. I en krissituation när situationen är övermäktig för patienten är det högst väsentligt att ambulanspersonal har kunskap och är medveten om att mötet med patienten kan påverka den kommande läkningsprocessen. Enligt Cullberg (2000) är vårdgivarens sätt att bemöta människor i akut kris avgörande för hur de kommer att kunna hantera och bearbeta krisen och hur de i efterhand kommer att se tillbaka på den allvarliga eller livshotande situation de varit med om. Cullberg (2000) framhåller även att det är viktigt att vara medveten om att mötet med en människa i kris kan framkalla egna smärtsamma känslor. Han menar att detta kan resultera i att vårdgivaren distanserar sig till patienten genom att ge mängder med råd och förslag på åtgärder och sätt att komma över krisen, istället för att lyssna och försöka förstå den drabbade. Då ambulanspersonalen uppträder oengagerat och burdust kan detta bero på att den situation de ställs inför skapar ångest och osäkerhet hos dem själva. Även när mötet upplevs som opersonligt, anser vi att det kan ha sin grund i att ambulanspersonalen distanserar sig för att själva klara av situationen. Det är av stor vikt att som sjuksköterska vara medveten om sitt eget beteende och att arbeta med detta för att både ambulanspersonalen och patienten skall vara tillfredsställda med mötet och vården (Ahl et al., 2006). 19

23 Ambulanspersonalens sätt att kommunicera och informera patienten har en avgörande betydelse för att det prehospitala mötet och även den fortsatta vården blir positiv och fördelaktig för patienten. Då ambulanspersonalen informerar och uppmanar patienten att lyssna och försöka följa de instruktioner som ges, blir det lättare för patienten att inte fokusera på själva händelsen utan på sig själv och på det som sägs. Människor som befinner sig i en kritisk situation vill gärna bli vägledda. Det är en främmande och ångestfylld situation, som de tidigare inte varit i kontakt med och därför inte klarar av att hantera på egen hand. Därför förlitar de sig på den ambulanspersonal som kommer och förväntar sig att de är trygga och har erfarenhet av liknande situationer. Om kommunikationen brister och ambulanspersonalen enbart fokuserar på de fysiska åkommorna blir mötet inte tillfredställande och patientens tidigare ångest förstärks (Franzén et al., 2006). Enligt Isaksson och Ljungquist (1997) bör ambulanspersonalen använda sig av ett enkelt och tydligt språk som inte kan misstolkas. För att inte göra patienten mer stressad, rädd och orolig är det viktigt att frågorna ställs på ett begripligt sätt. Det är även betydelsefullt att vara medveten om att hörsel- och synnedsättning och bristande förmåga att kommunicera kan skapa ångest hos patienten. Eide och Eide (1997) menar att patientens icke verbala kommunikation kan ge mycket betydelsefull information. En patient som har svårt att kommunicera verbalt kan genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och ögonkontakt förmedla känslor som t ex. smärta och rädsla. Vårdgivarens icke verbala uttryck är en viktig informationskälla för patienten. Ett neutralt och lugnt uttryck inger trygghet medan ett stressat och bekymrat uttryck skapar oro och patienten kan uppleva att ambulanspersonalen inte behärskar situationen. Det är betydelsefullt för vårdgivaren att observera sitt eget icke verbala språk. Det är också viktigt att kollegor observerar och reflekterar varandras icke verbala kommunikation för att öka medvetenheten om dess betydelse och samstämmigheten med den verbala kommunikationen. Individuellt anpassad information är av stor betydelse under det prehospitala vårdtillfället. Informationen skall vara saklig och inte för komplicerad. Ambulanspersonal måste vara medveten om att bristande såväl som för mycket information kan skapa osäkerhet hos patienten. Situationen i sig är ångestfylld och patienten befinner sig i en beroendeställning. I situationer som patienter beskriver som mycket obehagliga, som att spännas fast på en bår, kan patientens oro minskas genom tillräcklig information om varför åtgärden utförs. Att lyssna på patientens oro och visa att man försöker tillgodose deras behov i möjligaste mån, bidrar till att reducera rädsla och oro. Det är viktigt att ambulanspersonalen inte ställer för höga krav på att patienten skall kunna besvara frågor och redogöra för vad som har hänt. 20

24 Upplever patienten att ambulanspersonalen förväntar sig detta kan otryggheten och osäkerheten förstärkas (Franzén et al., 2006). Det första mötet mellan patient och ambulanspersonal kan påverka patientens inställning till den kommande vården och eventuella rehabiliteringen. Bemötandet från ambulanspersonalen kan finnas kvar i minnet under en mycket lång tid (Dahlberg et al., 2003). I och med den utveckling som prehospital akutsjukvård genomgått de senaste decennierna har också kravet på ambulanspersonalens kompetens ökat. Patienterna förväntar sig att vård och behandling skall vara av hög kvalitet och att ambulanspersonalen skall besitta de kunskaper som krävs för att rädda liv (Dahlberg et al., 2003). Enligt Wilde Larsson (2001) har patienterna förväntningar på att vårdgivaren skall ha goda medicintekniska kunskaper, vilket innefattar kunskaper om medicinteknisk utrustning och läkemedel, samt förmåga att ställa rätt diagnos och utföra tillfredställande omvårdnad. I denna litteraturstudie har betydelsen av det första mötet mellan patient och ambulanspersonal varit en central del. Ett gott bemötande, god kommunikation och tillräcklig information samt att ambulanspersonalen besitter en hög kompetens och har en förmåga att se och lyssna på patienten är grunden till ett tillfredsställande möte. Vi har under arbetets gång kunnat konstatera att forskning inom akutsjukvård har gjorts i stor utsträckning. Vi har en föreställning om att vården anses starta först på sjukhuset och att detta kan vara en anledning till att forskning kring patienters upplevelser av den prehospitala akutsjukvården är begränsad. Vi anser att vår studie visar att det prehospitala vårdtillfället har en stor betydelse för patienten och att ett tillfredsställande omhändertagande där kan främja den fortsatta vården och eventuella rehabiliteringen. Ytterligare forskning som tydliggör patienters upplevelser inom detta område vore önskvärt. Vi tror även att forskning som beskriver patienters förväntningar på ambulanssjukvården skulle öka vårdkvaliteten och därmed minska onödigt lidande, förbättra prognosen samt minska vårdtiden. Den typen av studier skulle även kunna användas av andra verksamheter inom hälso- och sjukvården. Enligt Nyström (2003) upplevs skillnad i bemötandet mellan ambulanspersonalen och personalen på en akutmottagning. Under det prehospitala vårdtillfället riktades uppmärksamheten helt på patienten och atmosfären beskrevs som personlig, medan bemötandet på akutmottagningen beskrevs som opersonlig och kall. Forskning som klargör orsaken till detta skulle kunna medföra positiva 21