Detta är jag ht Tina Johnsson & Terese Sjöstedt Stenänga förskola

Transkript

1 Detta är jag ht 2015 Tina Johnsson & Terese Sjöstedt Stenänga förskola

2 Nuläge vid projektets uppstart Vi har 9 barn i gruppen i åldern 1-2 år och vi är två pedagoger. Fyra av barnen har gått på förskolan under våren och fem barn inskolades under augusti och september. En av pedagogerna är ny för terminen. Vi kommer mestadels att vara i verkstan eller ute. Två barn i gruppen uttrycker sig i hela meningar. Flera barn i gruppen kommunicerar med enstaka ord eller enbart kroppsspråk. Ett barn i gruppen har tvåspråkighet till viss del i hemmet. Vi ser att Babblarna väcker barnens intresse och nyfikenhet vilket vi vill ta till vara i vårt projekt. De hämtar fram Babblarfigurerna och Babblarböckerna från hyllan och vill få dem lästa för sig och de pekar på babblarna på väggen. De barn som gått här under våren och som kommunicerar med ord säger Babblarnas namn Vi tänker en uppstart där vi skriver ut Babblarhusen och sätter upp på väggen. Vi målar lådor i Babblarnas färger och klipper ut en dörr på varje låda i form av Babblarnas kroppsform. Vi kommer att spela upp en teater för barnen utifrån boken Daddas hälsar på. Beskrivning Terminen började med att vi inskolade fem barn, en del av de ny inskolade barnen tyckte till en början att det var jobbigt att tillbringa dagarna utan att se mamma och pappa. Vi pedagoger hörde och upplevde att mamma och pappa nämndes många gånger varje dag av barnen som kommunicerar med ord vilket även gjorde att de andra barnen reagerade i form av uppspärrade förväntansfulla ögon, leende eller ledsamhet. Barnens intresse av mamma och pappa gav oss idén att utgå från barnens familjer i projektet. Vi bad föräldrarna fotografera sina hus samt alla familjemedlemmar och skicka till oss på förskolan så vi kunde skriva ut och laminera dem. Redan under inskolningen visade barnen intresse för Babblarna främst genom barnens dans och leende då vi lyssnade på Babblarnas första sång. I väntan på att vi skulle få in alla fotografier startade vi upp projektet genom att dramatisera boken Dadda hälsar på. Vi tillverkade Babblarnas hus av kartonger med de ljud och känseleffekter som beskrivs i boken t.ex snöre att dra i och ringklocka att ringa på. De första gångerna var det vi pedagoger som dramatiserade boken men efter hand började barnen fylla i och hjälpa till med berättelsen. Sedan tog vi ner husen till barnens nivå och de fick själv sätta sina handlingar och ord på sagan. Plötsligt försvann Dadda, dök upp efter ca en vecka i en låda utanför ytterdörren. Dadda hade med sig fotografier på barnen och deras hus, dessa satte vi upp på väggen i en höjd så att barnen både kunde se och nå. Under ganska många dagar hade barnen fokus på sitt eget fotografi och sitt eget hus. När vi sedan hörde att barnen började parta om att deras mammor och pappor också bodde i husen fick de tillgång till sina föräldrars/syskons

3 fotografier så även de kunde flytta in i husen. De barn som inte utrycker sig verbalt visade sin nyfikenhet genom att peka och titta nyfiket på de andra barnens fotografier och allt eftersom barnen visade sitt intresse fick familjemedlemmarna flytta in i husen. Vi har under terminen använt Takk vid frukten, vid maten och vissa klädesplagg. Vi har kunnat se hur barn som uttrycker sig med få verbala ord använt tecken för äpple, päron eller banan och som lyst med hela ansiktet när de märkt att de gjort sig förstådda. På detta sätt ger vi dem en möjlighet att ha inflytande-såklart man vill få uttrycka vilken frukt man önskar. Våra tvååringar har i slutet av terminen visat tydligt intresse för mörka känslor som rädd, arg och ledsen. Vi kommer nu att erbjuda tecken för känslor för det känns viktigt att barnen får känslan att göra sig förstådda med dessa känslor. Vi välkomnar barnens intresse för Babblarna. Att lära sig nya saker är enkelt om det samtidigt är roligt. Vissa behöver ibland komma över en första tröskel av rädsla, då kan det vara bra att lockas av material som Babblarna som fångar intresset och leder uppmärksamheten mot det som ska läras in. Vår tanke var att om vi utgick från babblarna och Karlstadmodellen tillsammans med våra erfarenheter, klippdockorna och barnens hus skulle barnen lockas till ökad kommunikation och så har det blivit. I grundmaterialet med Babblarna utgår man från Karlstadmodellen och riktar sig till barn i tidig språkutveckling. Bara genom att säga språkljuden i Babblarnas namn utvecklas förmågan till språkljud, betoningar och melodi i språket. Modellen menar att man utvecklar sitt språk genom att tänka och kommunicera, med ord och tecken samtidigt. Man menar att språket utvecklas bäst i samspel med andra människor som är goda samtalspartners och språkliga förebilder med ord och tecken. Här har vi i Verkstan ett gyllene tillfälle vid lunchen när vi sitter lugnt tillsammans och pratar och lyssnar på varandra. Långt innan man kan prata kan man kommunicera med gester och tecken, så är det för alla. Det är därför en fördel om barnet vänjer sig vid tecken redan under första levnadsåret enligt modellen. Tecken är ju synliga och bär sitt budskap tydligare än de talade orden. I Karlstad-modellen används därför olika visuella uttryckssätt tecken, skrift, bilder- som ett komplement till talet i vardaglig kommunikation men också som ett redskap för att utveckla det talade språket. Hjälper det då barnen att använda Takk? Ingen har forskat på just Karlstadmodellen men

4 specialpedagoger och logopeder lovordar tecken för att det underlättar barnens möjligheter till kommunikation och så småningom tal. Vilka effekter har vi sett i Verkstan av de ord vi infört? Barnen är intresserade, vill lära sig tecken, ser glada ut när vi förstår vad de förmedlar, ser säkra ut när de tecknar som att de känner sig trygga med att vi kommer förstå. Nu i skrivandets stund får vi nya funderingar att ta med oss-kan vi se att de är mer observanta, tittar de mer på varandras gester/ansiktsuttryck? Barnens stora intresse för Babblarna gjorde att vi valde att utgå från dem även i vår adventskalender. Utvärdering Husen som vi gjorde åt Babblarna bidrog till att sagan blev mer konkret. Barnen kunde ta på Babblarnas hus, dra i snöret och ringa i klockan. Husen har hållit kvar barnens intresse fast att de står placerade högt upp när vi inte aktivt väljer att ta ner dem. Men placeringen har inneburit att barnen sett dem bra från matbordet och därmed börjat prata och visa utifrån dem. Vi har dramatiserat sagan många gånger och snabbt började barnen fylla igenom att peka, le och fylla i ord. I slutet av terminen var det något barn som spontant berättade hela sagan för kompisarna med hjälp av Babblarna och Babblarnas hus. Flera av barnen har begrepp om att först kommer Dadda fram, sen hälsar Dadda på hos vännerna och sist kommer Dadda hem till sitt hus alltså en början, en handling och ett slut i berättelsen. Vi har sett spänd förväntan i barnens ögon när Dadda öppnat dörren hemma hos vännerna fast de redan vet vilken Babblare som bor där. Sagans har utmanat barnens förmåga att visualisera det de inte ser. För oss är det inte viktigt om barnen vet vilken Babblare som heter vad utan att de utmanas i språkljuden som finns i Babblarnas namn. Dadda e inte hemma, Dadda borta, Dadda är hos vännerna, Do-do-do-do Bobbo, Babba-Dadda-Ba, Var är Dadda? Inte Dadda hus i boken där är hon. Fotografierna av barnen och familjemedlemmarna har blivit som klippdockor som barnen flyttat runt och de har hälsat på hos varandra och tom kört klippdockorna i vagnarna.

5 Samspelet var vad vi hoppades uppnå men i början ville barnen till vår förvåning inte alls hälsa på hos varandra eller att någon fick hälsa på hos dem. Vi ville utmana detta så vi satte även dit foto på våra hus och på oss själv och bjöd in varandra. Och detta nappade nästan alla barnen på. Vi kände att här stämde vikten av att agera god förebild var viktigare än att påtvinga beteende genom att säga Hon får visst hälsa på. Barnen har visat, pratat känslor, blåst, kramar och pussat på klippdockorna. Kommentarer som Pappa trilla ner. Måste blåsa. Kom in med mamma och pappa Min pappa hus, Pappa kommer hem sen mitt hus, Min mamma ja, Min mamma-min mamma, Barnen sa: De min hus, de fint, Dä huset, pappa hus, De X hus, de mitt hus, de X hus! Dä X (pussar på fotografiet.) Två ettåringar sa: Ehehe, tittade på varandra, log, pekade på husen. Hur många bor i huset? Alla tre. Frågat efter varandra: Var e din pappa? Var e min mamma? Var e min pappa? Vem bor i ditt hus? Pappa! Eh Pappa? (får fotot på pappa) Där bor du! Vem bor i Terese Hus? Din mamma och pappa?! Dä min hus, min mamma pappa bo dä! Att barnen skulle använda matematiska begrepp som lägesord (bredvid, högt uppe mm) och stor/liten samt antal (t ex. alla tre ) var inget vi räknat med men vi har bekräftat, upprepat och ställt följdfrågor som Vem bor bredvid X då? Vi upplevde att det var bra att ha skrivpapper på väggen som vi kunde skriva direkt på när barnen sa eller gjorde något speciellt. Fördelen med att ha dem på väggen är att de inte kommer bort så lätt som lösa papper kan göra. Vår förhoppning var att även föräldrarna skulle fylla på med sina och barnens kommentarer men så blev det inte trots vår uppmaning på bloggen. Vi ger inte upp för vi vill ge föräldrarna så många möjligheter som möjligt att påverka. Vi började terminen med att tänka att en viss dag och tid var det dags för projektet. Men under arbetets gång kom vi snabbt till insikt med att det inte är så vi fångar flest barn. Det har vi i stället gjort bäst genom att vi fokuserat på att skapa en intressant stund där barnen själva kommit till aktiviteten när de funnit den intressant. Det har ändå inneburit att nästan alla valt att vara aktiva eller alla fall varit i närheten av aktiviteten. Väldigt ofta har barnen genom gester, mimik och kroppsspråk visat att de vill kommunicera om Babblarna och sina familjer. Du får va mitt hus Y. Ja jag älskar dig Man får hoppa X hus-ute X-vill du komma mitt hus? X nickar och ler tillbaka. Vad gör man i ditt hus? Äta mat, dricka mjölk,

6 blåsa ljus, göra vad man vill. Alla får hälsa på hemma hos mig får man inte äta med händerna Terese för då blir jag arg Vi märkte när barnen genom uppdrag från Babblarna i adventskalendern var med och plockade fram gran, kulor, tomtarna på trappan och andra julprydnader att de uppskattade och var mer rädda om sakerna. Vi tar detta med oss när vi nu börjat förändra i verkstan utifrån att bygga rum i rummet. Barnen kommer att få vara med och t.ex. skruva ihop nytt lek kök tillsammans med oss. En förälder sa att hennes barn visar att det vill till förskolan för att se om tomtarna står kvar på trappan. I kalendern har vi utmanat barnen vidare genom att visualisera det de inte ser genom att de fått leta saker som Babblarna gömt. Våra 1-och 2-åringar har visat med hela sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck att de uppskattat denna lek. Dessa mål satte vi för terminen i vår matris och vi känner att vi erbjudit dem på flera olika sätt som bl.a. genom; Utveckla sin identitet och känner trygghet i den. Ex Genom husen, Takk-jag lyckas kommunicera, de förstår mig. Utvecklar ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord och uttrycka tankar. Ex. Vem bor i ditt hus? Vad gör man hemma hos dig? Utveckla intresse för att använda sig av bilder samt att samtala om dessa. Ex Husen, Vi har haft höga förväntningar på barnens förmåga att uttrycka sig genom ett av de 100 språken, vi har låtit dem få tid att uttrycka sig. Utveckla förmågan att leva sig in i andra människors situation. Ex att familjekonstellationerna ser olika ut med syskon, ensambarn. Undrat om Tina och Terese varit ensamma i sina hus. Någon har blivit ledsen vid besök med klippdockorna och vi har satt ord-hon vill gärna komma och hälsa på eller stå bredvid ditt hus. Vad gäller bloggen är vi stolta! Vi gör inlägg ofta, vi skiftas om att göra inläggen, inläggen innehåller oftast flera foto som beskriver vad vi gjort och vi förstärker med text och barnens kommentarer. Men för att utmana oss själva skulle vi vilja följa upp barnens reflektioner efteråt. Vi tänker att det då är viktigt att vi tar upp med föräldrarna vikten av att de skriver in barnens reflektioner i form av ansiktsuttryck och vad de säger hemma i kommenterar på bloggen som vi kan ta till oss förutom att vi försöker fånga upp barnens reflektioner här på

7 förskolan. Vi vill också bli bättre på att uppdatera foto i fotoramen för den fungerar bra till att visa fotona för barnen och är mer praktisk än att sätta fast foto på väggen. Vi får mycket muntlig feedback av föräldrarna att de uppskattar och följer det vi skriver på bloggen men vi skulle önska att vi fick fler nedskrivna kommentarer så de inte kommer bort. Vår ambition är att ha bloggen som ett digitalt forumför samråd mellan förskola-hem. Som avslutning på vår projekts utvärdering känner vi att vi vill lyfta gott kollegialt samarbete mellan oss. När vi hört eller sett saker från barnen har vi vuxna oftast sökt ögonkontakt med varandra, nickat i samförstånd, upprepat högt och bekräftande det vi såg eller hörde. Härligt att förundras över barnens utveckling och förändrade kunnande tillsammans!