Personer med kognitiv funktionsnedsättning och deras närståendes upplevelser/erfarenheter av ett nyutvecklat hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15hp Vårterminen 2010 Personer med kognitiv funktionsnedsättning och deras närståendes upplevelser/erfarenheter av ett nyutvecklat hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag People with cognitive impairment and their relatives experience from a new developed memory aid in their daily living Författare: Ingela Vedestig-Sirkka Therese Granstam Handledare: Inga-Lill Boman

2 2 SAMMANFATTNING Studiens syfte var att beskriva hur personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada och deras närstående upplever användandet av ett nyutvecklat, hembaserat minneshjälpmedel. Studiens deltagare bestod av sex personer. Tre som var brukare av hjälpmedlet samt tre som var närstående till brukarna. Brukarna var i åldrarna median 48. Tid efter insjuknande var mellan 2 och 15 år median 2 år. Datainsamlingen genomfördes genom öppna riktade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys, det resulterade i tre huvudkategorier; upplevda svårigheter i vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av ett hembaserat minneshjälpmedel; vardagslivet med ett hembaserat minneshjälpmedel och för och nackdelar med det hembaserade minneshjälpmedlet. I resultatet av studien beskrivs vilka svårigheter som deltagarna upplevde i sin vardag före installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet och hur vardagslivet förändrades efter installationen. Resultatet påvisade att det hembaserade minneshjälpmedlet kunde underlätta för brukaren att komma ihåg att utföra vardagsaktiviteter självständigt vilket upplevdes som positivt. De närstående blev avlastade och fick mera utrymme för egna aktiviteter. I ett fall var det hembaserade minneshjälpmedlet inte tillfredsställande då det inte var tillräckligt flexibelt. Teknikkrångel var vanligt förekommande och en av begränsningarna som ledde till irritation och besvikelse. Sökord: Occupational therapy, cognitive impairments, experience, home-based memory aids

3 3 ABSTRACT The purpose of this study was to describe how people with cognitive impairment after acquired brain injury and their relatives experienced the use of a new developed home based memory aid. The study group consisted of six person s age with a median of 48.Time since illness were between 2-15 years median 2 years. Three of the participants where users of the memory aid and three of the participants where relatives to the users of the memory aid. The method of data collection containing used was semi structured individual interview that was analysed using qualitative content analysis which resulted in three maincategories; difficulties in everyday life activities and expectations before the installation of the homebased memory aid; everyday life experience with a home-based memory aid; positive and negative aspects of the home-based memory aid. The result of the study shows what difficulties the participants experienced in their everyday life and what expectations they had before the installation of the home based memory aid and how the memory aid changed their daily life. Participants reported that using the home based memory aid influenced their everyday life in a positive way, and helped them to remember carry out daily activities. It relieved the pressure on the relatives who got more time for their own activities. In one case the home based aid was not satisfying because it was not enough flexible. Technology problem was one of the limits that caused irritation and disappointment. Sökord: Occupational therapy, cognitive impairments, experience, home-based memory aids

4 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 6 2.BAKGRUND Förvärvad hjärnskada Kognitiva funktionsnedsättningar i vardagliga aktiviteter Arbetsterapeutens roll vid kognitiv rehabilitering Teoretiska modeller vid förskrivning av hjälpmedel Minneshjälpmedel Hembaserat minneshjälpmedel SYFTE METOD Design Urval Deltagare Datainsamling Databearbetning Material Etiska aspekter RESULTAT Upplevda svårigheter av vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet Vardagslivet med ett hembaserat minneshjälpmedel För och nackdelar med det hembaserade minneshjälpmedlet SLUTSATS DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion REFERENSLISTA 23 BILAGA 1: Informationsbrev till brukare 27 BILAGA 2: Informationsbrev till närstående 28 BILAGA 3: Intervjuguide nr1, brukare.29

5 5 BILAGA 4: Intervjuguide nr 2, brukare 30 BILAGA 5: Intervjuguide, närstående..31

6 6 1. INLEDNING Personer kan till följd av en förvärvad hjärnskada drabbas av kognitiva funktionsnedsättningar. Detta kan innebära svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter självständigt. Arbetsterapeutens uppgift är att hitta lämpliga åtgärder för att hjälpa personen att kunna utföra de aktiviteter som de behöver och önskar utföra. Författarna till denna studie har under en lång tid arbetat med personer som efter en förvärvad hjärnskada fått en bestående minnesnedsättning och en vanlig kompensatorisk åtgärd är att förskriva olika typer av minneshjälpmedel. Forskning har visat att minneshjälpmedel kan underlätta utförandet av vardagliga aktiviteter (Boman, Tham, Granqvist, Bartfai, & Hemmingsson 2007; Wilson, Emslie, Quirk, Evans, & Watson, 2005) men i övrigt är antalet studier som beskriver erfarenheten av att använda minneshjälpmedel för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada begränsad. I den här studien har vi undersökt personer med förvärvad hjärnskada och deras närståendes upplevelser och erfarenheter av att använda ett hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag. 2. BAKGRUND 2.1 Förvärvad hjärnskada Med förvärvad hjärnskada menas en skada som inte är medfödd eller har uppstått under de första barnaåren. Vanligen orsakas en förvärvad hjärnskada genom trauma, stroke, tumörer, infektioner, syrebrist efter till exempel drunkning eller hjärtstopp (Rees, Marshall, Hartridge, Mackie & Weiser, 2007). I Sverige drabbas omkring personer årligen av stroke (Riksstroke, 2008). Årligen vårdas omkring personer i Sverige till följd av en traumatisk hjärnskada (Lexell, 2007). Omkring 85 % av alla stroke utgörs av hjärninfarkter medan andelen blödningar är cirka 10 %. Resten utgörs av subarachnoidalblödning samt andra mer ovanliga former. Incidensen är % högre hos män än hos kvinnor. Medelåldern för insjuknande är i Sverige 75 år och omkring 20 % är yngre än 65 år (Norrving, Olsson & Lindgren, 2006). Traumatiska skallskador drabbar alla åldersgrupper men är mer förekommande bland barn och gamla. Det inträffar omkring 40 måttliga eller svåra traumatiska skallskador per invånare och år (Hårdemark, Persson & Enblad, 2006). Efter en förvärvad hjärnskada kan varierande funktionsnedsättningar uppkomma beroende på skadans lokalisering och omfattning. Konsekvenser av skadan kan vara fysiska, psykosociala, emotionella samt kognitiva (Cicerone et al., 2005).

7 7 2.2 Kognitiv funktionsnedsättning i vardagliga aktiviteter Det är vanligt att man drabbas av en kognitiv funktionsnedsättning efter en förvärvad hjärnskada. De mest frekventa svårigheterna vid kognitiva funktionsnedsättningar efter en förvärvad hjärnskada är nedsatt minne, bristande uppmärksamhet, problem med nyinlärning och nedsatta exekutiva funktioner som initiativförmåga, planering eller problemlösningsförmåga. Dessa funktionsnedsättningar kan påverka förmågan att utföra vardagliga aktiviteter (Mateer & Sira, 2006; Wilson, 2008; Holmqvist, Kamwendo, & Ivarsson, 2009). Vardagsaktiviteter som kan vara svåra att utföra självständigt på grund av minnesnedsättning efter en förvärvad hjärnskada är till exempel att komma ihåg att stänga av spisen, kylskåpsdörren, äta lunch, komma i tid till avtalade tider och att utföra hushållsaktiviteter (Boman, Bartfai, Borell, Tham & Hemmingsson, in press). Vidare kan personer med minnesnedsättningar efter hjärnskada glömma bort att de utfört aktiviteter tidigare under dagen, om någon har ringt och lämnat ett meddelande, om medicinen har tagits eller om räkningen är betald (Gorman, Dayle, Hood, & Rumrell, 2003). Dessa minnesproblem kan leda till minskad delaktighet i samhället (Lindén, Lexell & Larsson Lund, 2009). Personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan ha svårigheter att lära sig att använda hjälpmedel och många behöver hjälp med detta exempelvis av en närstående (Hart, Buchhofer, & Vaccaro, 2004). Kognitiva funktionsnedsättningar till följd av en förvärvad hjärnskada påverkar vardagsaktiviteterna och kan vara mycket besvärande både för den drabbade samt deras närstående. Det finns studier som påvisat att närstående som bor tillsammans med en person som har kognitiva funktionsnedsättningar till följd av en traumatisk hjärnskada upplever en hög grad av oro, ångest och är oftare deprimerade och upplever mer stress än andra närstående (Ponsford, J., Olver, Ponsford, M., & Nelms, 2003; Ponsford & Schönberger 2010). 2.3 Arbetsterapeutens roll vid kognitiv rehabilitering Rehabiliteringen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar syftar till att förbättra aktivitetsutförandet i det dagliga livet (Lindén, 2009). Arbetsterapeuten har en viktig roll för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvade hjärnskador (Holmqvist et al., 2009). Arbetsterapi syftar till att förbättra aktivitetsförmågan och möjliggöra utförandet av aktiviteter i det dagliga livet. Arbetsterapeutiska åtgärder är inriktade på att träna förmåga, anpassa omgivningen eller att lära in nya strategier för att utföra dagliga aktiviteter (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2009). Inom kognitiv rehabilitering genomför

8 8 arbetsterapeuten aktivitetsbedömningar som en del i utredningen av hur de kognitiva nedsättningarna påverkar utförandet av dagliga aktiviteter (Toglia, Golisz & Goverover, 2008). Rehabiliteringen kan indelas i två huvudinriktningar, återträning eller adaptiva åtgärder. Återträning har som mål att återuppbygga kognitiva funktioner. Syftet med träningen är att aktivitetsutförandet förbättras när de kognitiva funktionsnedsättningarna minskar eller försvinner (Bartfai & Stibrant Sunnerhagen, 2006). Återträning kan vara övningar som tränar hjärnans funktioner genom till exempel speciellt utformade datorprogram (Westerberg et al., 2007). Det adaptiva perspektivet syftar till att kompensera för den nedsatta kognitiva förmågan genom att använda strategier, träning i att utföra vardagliga aktiviteter genom att använda andra tillvägagångssätt eller att anpassa svårighetsgraden på aktiviteten eller miljön. Det adaptiva perspektivet innefattar även förskrivning av hjälpmedel. Hjälpmedlet kan vara kalender, timer, klocka med alarm, fickminne, mobiltelefon, sökare (Fish, Manly, Emslie, Evans & Wilson, 2008). Faktorer som är av betydelse inför utprovning av ett minneshjälpmedel är skadans lokalisering, graden av minnesnedsättning, nivån på övriga kognitiva nedsättningar samt nivå av medvetenhet om sina nedsättningar (Mateer & Sira, 2006; Wade & Troy 2001). 2.4 Teoretiska modeller vid förskrivning av hjälpmedel Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) ( Fischer, 2009) är en modell som beskriver en åtgärdsprocess i arbetsterapi. Det är en modell som kan användas för att ge en struktur i arbetet. Modellen utgår från ett top-down och aktivitetsbaserat synsätt. OTIPM är en arbetsmodell vilket innebär att klienten och arbetsterapeuten tillsammans sätter upp mål för rehabiliteringen. Modellen är indelad i fyra delar; a) kompensation, b) aktivitetsträning, c)förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner, d) pedagogisk modell (Fisher & Nyman, 2007). Kompensation kan vara att förse klienten med tekniska hjälpmedel, lära ut kompensatoriska strategier, anpassa aktiviteter i den fysiska eller sociala miljön ( Fisher, 2003). Vid utprovning av hjälpmedel kan Human Activity Assistive Technology Model, HAAT-Modell (Cook & Hussey, 2002) vara ett komplement till OTIPM. HAAT-modellen lyfter fram och beskriver hur miljön, de mänskliga färdigheterna, aktiviteterna och hjälpmedlet interagerar med varandra. Modellen belyser hur en person med aktivitetsnedsättning i en given situation använder hjälpmedel för att möjliggöra en aktivitet. Modellen ger en struktur för att identifiera problem och behov på ett överskådligt sätt och kan vara ett effektivt stöd för arbetsterapeuter vid förskrivning av exempelvis minneshjälpmedel (Cook & Hussey, 2002).

9 9 2.5 Minneshjälpmedel Hjälpmedel har huvudsakligen utvecklats för personer med fysiska funktionsnedsättningar, antalet hjälpmedel för personer med kognitiva funktionsnedsättningar är begränsad (Boman, 2009). Personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter en förvärvad hjärnskada behöver exempelvis minneshjälpmedel för att kunna utföra vardagliga aktiviteter (Boman, 2009). Några exempel på minneshjälpmedel är almanacka, filofax, anteckningsblock, alarmklockor, fickminne, handdatorer med speciellt utformade program, diktafoner (Cicerone et al., 2005). En nackdel med ovanstående hjälpmedel är att dessa ställer krav på brukaren att komma ihåg att ta med sig hjälpmedlet samt att för att kunna använda krävs nyinlärning (Evans, Wilson, & Needham, 2003). Gentry, Wallace, Kvarfordt och Bodisch Lynch (2008) har undersökt effektiviteten av att använda en anpassad handdator som minneshjälpmedel för personer med traumatisk hjärnskada. Resultatet av studien visar att utförandet av vardagliga aktiviteter förbättrades och deltagarna i studien upplevde ökad tillfredsställelse. Ett annat minneshjälpmedel som prövats för personer med traumatisk hjärnskada med bra resultat är en form av sökarsystem där deltagarna fick påminnelser om vad de skulle göra på en personsökare. Fördelen med det hjälpmedlet var att det inte krävdes någon inlärning för att använda det. En nackdel var dock att det krävdes att en person sände meddelandet till deltagarna och det inte fanns någon återkoppling till om aktiviteten blivit utförd eller inte (Wilson et al., 2005). Forskning har visat att olika minneshjälpmedel kan underlätta utförandet av aktiviteter i vardagen för personer med en bestående minnesnedsättning efter förvärvad hjärnskada (Boman, 2009; Stapelton et al., 2007; Wilson, Emslie, Quirk, & Evans, 2001). De minneshjälpmedel som framför allt finns beskrivna i litteraturen är minneshjälpmedel som är mobila och som brukaren bär med sig. Boman och kollegor (2007) menar att hembaserade minneshjälpmedel har en betydelsefull roll för möjligheten att komma ihåg att utföra aktiviteter i hemmet, vilket kan leda till ökad självständighet för personer med minnesnedsättningar. 2.6 Hembaserat minneshjälpmedel Under senare tid har det utvecklats hembaserade minneshjälpmedel som utvärderats av personer med minnesnedsättning efter stroke. Författarna i denna studie definierar hembaserade minneshjälpmedel som hjälpmedel med fast installation i hemmet, avsedda för att brukas i hemmiljö. Resultatet från studien har visat att hjälpmedel kan stödja deltagarna i att komma ihåg att utföra vardagliga aktiviteter (Boman et al., in press). Användandet av det

10 10 hembaserade minneshjälpmedel kan även bidra till att den närstående blir avlastad och inte behöver fungera som ett stöd i vardagen i lika stor utsträckning (Boman, 2009). Hur personen med en förvärvad hjärnskada och deras närstående upplever att använda ett hembaserat minneshjälpmedel i vardagen saknas det i dagsläget kunskap om. Den här studien är en del av ett större projekt där sensorer i den fysiska miljön registrerade deltagarnas utförande av utvalda aktiviteter. Om aktiviteterna inte utfördes fick deltagarna påminnelser via talade påminnelser (Boman et al., in press). I litteraturen finns inte mycket skrivet om brukarens och närståendes erfarenheter och upplevelser av att använda hembaserade minneshjälpmedel. Valet av ämne syftar till att öka förståelsen kring upplevelsen av ett hembaserat minneshjälpmedel i vardagen. 3. SYFTE Syftet är att beskriva upplevelser och erfarenheter av att använda ett hembaserat minneshjälpmedel i vardagen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada och deras närstående. Syftet är även att beskriva upplevda svårigheter i vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av ett hembaserat minneshjälpmedel. 4. METOD 4.1 Design I studien användes en kvalitativ metod. Valet av metod är grundat på att författarna önskar att få ökad förståelse för den enskilde individens upplevelse och erfarenheter av användbarheten av ett hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag. I en kvalitativ studie studeras hur individen uppfattar och tolkar den omgivande verkligheten (Backman, 1998; Patel & Davidson, 2003). Materialet bearbetades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys enligt beskrivning enligt Lundman och Hällgren Graneheim, (2008). 4.2 Urval Tre deltagare rekryterades från en pågående studie om hembaserade minneshjälpmedel (Boman, opublicerat material). Deltagarna hade under fyra månader haft hembaserade minneshjälpmedel installerade i hemmet. Deltagarna hade varit eller var inskrivna på en rehabiliteringsklinik i Stockholm och har efter en förvärvad hjärnskada en bestående minnesnedsättning. Inklusions- och exklusionskriterierna i denna studie var densamma som i

11 11 studien med hembaserat minneshjälpmedel (Boman, 2009). Inklusionskriterier: a) kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada; b) nio månader eller mer efter sjukdom/skada; c) förmåga att själv identifiera minnesproblem i vardagen; d) motiverad att kompensera för minnesproblem med hjälp av ett minneshjälpmedel; e) förmåga att medverka i en intervju. Exklusions kriterier: grav kognitiv funktionsnedsättning enligt medicinsk journal. I den större studien användes Canadian Occupational Performance Measure (COPM) för att kartlägga vilka aktiviteter som deltagarna önskade få hjälp med att komma ihåg att utföra. De närstående deltog vid urvalet av aktiviteter och vid installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet. I författarnas studie ingick även en närstående person till brukarna av det hembaserade minneshjälpmedlet. Deltagarna tillfrågades först av forskare från den större studien om de ville delta i författarnas studie. Därefter kontaktades de per brev (bilaga 1 & 2) och telefon för förfrågan om deltagande i studien. 4.3 Deltagare I studien deltog totalt sex personer. Tre personer med kognitiva funktionsnedsättningar till följd av en förvärvad hjärnskada, två män och en kvinna, i åldrarna (median 48). Tid efter insjuknandet var mellan 2 och 15 år (median 2). Samtliga personer var sammanboende. En av deltagarna förvärvsarbetade, en arbetstränade och en var sjukskriven. I fortsättningen av denna studie kommer dessa att benämnas som brukare. De var även tre närstående som deltog i studien, två var sambo och en var en vuxen dotter till en användare av det hembaserade hjälpmedlet. I fortsättningen av denna studie kommer dessa att benämnas som närstående. 4.4 Datainsamling Data samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer och stöd av en intervjuguide med öppna frågor (bilaga 3,4 & 5) för att få en ökad förståelse om hur personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter en förvärvad hjärnskada och deras närstående upplever/erfar ett hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag. Både brukare och närstående intervjuades då båda parter påverkades av att ha ett hembaserat minneshjälpmedel installerat. En öppnare intervjuform bidrar till en ökad förståelse för den enskilde individens subjektiva upplevelse (Lantz, 2007). De öppna frågorna gav personerna en chans att beskriva sin upplevelse med egna ord. Beroende på deltagarnas svar ställdes följd och kompletteringsfrågor (Kvale, 1997). Intervjuerna spelades in på en mp3 spelare för att inte gå miste om viktig information (Lantz, 2007). Båda författarna närvarade vid intervjuerna, den ena skötte inspelningen och den andra

12 12 personen genomförde intervjuerna. Intervjuerna genomfördes antingen i deltagarnas hem, på deras arbetsplats eller på rehabiliteringsklinik. Närstående och brukare av hjälpmedlet intervjuades var för sig och intervjuerna tog cirka minuter. Orsaken till att brukare och närstående intervjuades var för sig var för att författarna ville att båda parter skulle få möjlighet att framföra sina upplevelser/erfarenheter. Brukarna hade förmåga att uttrycka sig själva då det var en av inklusionskriterierna för att ingå i studien. Brukarna intervjuades vid två tillfällen, det första tillfället var då de haft det hembaserade minneshjälpmedlet installerat i tre månader. Den andra intervjun genomfördes efter fem månader. De närstående intervjuades vid ett tillfälle då brukaren haft det hembaserade minneshjälpmedlet installerat i ca fem månader. Sammanlagt genomfördes nio intervjuer. 4.5 Databearbetning De inspelade intervjuerna transkriberades i sin helhet i enlighet med Lantz (2007) metod för kvalitativ databearbetning. Den metod som användes för analys var kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2008). Det är en metod för att koda, identifiera och kategorisera mönster som framkommer i intervjuerna. Intervjuerna lästes igenom enskilt för att få en helhet och förståelse av innehållet. Text som inte var relevant för studiens syfte så som exempelvis tidigare rehabilitering, nuvarande arbetssituation reducerades bort och meningsbärande delar av texten markerades och kodades med beskrivande namn exempelvis självständighet, problem med tekniken. Författarna utförde textnedbrytningen och kodningen på olika håll för att stärka internbedömarreliabiliteten det vill säga likheter och skillnader i kodningen av texten författarna emellan. Internbedömarreliabiliteten stärktes då författarna hade markerat samma innehåll i intervjumaterialet och namngett dessa textdelar med koder med liknande innebörd. Författarna gick igenom materialet gemensamt och sammanförde koder med liknande innehåll. Textdelar med liknade innehåll delades in i fem stycken mindre grupper. Dessa kategoriserades och namngavs: Svårigheter i vardagen före installationen; Förväntningar inför installationen; Upplevelser av vardagen med det hembaserade minneshjälpmedlet; Nyttan och begränsningen med hjälpmedlet; Problem med tekniken; Dessa mynnade ut i tre kategorier: Upplevda svårigheter av vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet; Vardagslivet med ett hembaserat minneshjälpmedel; För och nackdelar med det hembaserade minneshjälpmedlet Innehållsanalysen valdes eftersom det är en enkel metod som lämpar sig väl för nybörjare (Lantz, 2007). I redovisningen valde författarna att ha en löpande text med de kategorier som

13 13 beskriver vardagslivet före installationen av minneshjälpmedlet och positiva och negativa aspekter som deltagarna upplevde med det hembaserade minneshjälpmedlet. 4.6 Material Deltagarna hade under 3-5 månaders tid haft ett nyutvecklat hembaserat minneshjälpmedel ( installerat i sina hem. Minneshjälpmedlet består av en dator där ett regelverk styr, övervakar och kommunicerar med olika sensorer i hemmet. Administratörer från tillverkaren av hjälpmedlet lägger in villkor och instruktioner för påminnelserna. Det finns olika sorters sensorer som exempelvis kan informera om att balkongdörren är öppen eller när tvättmaskinen eller diskmaskinen är klar, om kylskåpsdörren eller medicinskåpet har öppnats. Det är även möjligt att informationen vidarekopplas till en närstående via SMS om inte en aktivitet blivit genomförd. I studien använde brukarna olika typer av sensorer och rörelsedetektorer som var placerade på utvalda platser i bostaden. När ytterdörren öppnades hos en av brukarna kom en påminnelse om att stänga balkongdörren. Adjö-knappen var en knapp som var placerad vid ytterdörren. Brukaren tryckte på då den då han/hon skulle lämna bostaden och blev då påmind om att exempelvis ta med sig nycklar, plånbok, mobiltelefon. 4.7 Etiska aspekter Studien är godkänd av etisk forskningskommitté. Deltagarna var med i en pågående studie gällande hembaserat minneshjälpmedel och där fick de förfrågan om att delta i denna studie. De som tackade ja kontaktades sedan av författarna per telefon. Studiens syfte presenterades för samtliga deltagare både brukarna av det hembaserade minneshjälpmedlet och deras närstående, muntligt i telefon och via informationsbrev. Även vid intervjutillfället presenterades syftet med studien. Deltagarna informerades om att deltagandet var helt frivilligt och konfidentiellt. Konfidentialitet i forskning innebär att privata data som identifierar deltagarna inte kommer att redovisas (Kvale, 1997). Det betonades att deltagandet kunde avbrytas när som helst under studiens gång utan närmare förklaring (Kvale, 1997). Plats för genomförandet av intervjuerna bestämdes av deltagarna, anledning till detta var att skapa trygghet och göra det bekvämt för dem. Eftersom intervjuerna spelades in på mp 3 spelare fanns en risk att deltagarna inte kände sig trygga och blev påminda om sin situation.

14 14 5. RESULTAT Analysen av datamaterialet resulterade i tre huvudkategorier som beskrev upplevelsen och erfarenheten av att vara utan det hembaserade minneshjälpmedlet, hur hjälpmedlet påverkade vardagen och det hembaserade minneshjälpmedlets för och nackdelar. Dessa kategorier är: Upplevda svårigheter av vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet, Vardagslivet med ett hembaserat minneshjälpmede och För och nackdelar med det hembaserade minneshjälpmedlet. 5.1 Upplevda svårigheter av vardagsaktiviteter och förväntningar inför installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet Huvudkategorin beskriver hur vardagssituationen såg ut för brukarna och deras närstående före installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet och vilka förväntningar de hade på detta. Många vardagsaktiviteter var svåra för brukarna att komma ihåg att utföra självständigt som till exempel att ta sina mediciner, komma ihåg att ta med sig nycklar, mobil, plånbok med mera. De var i behov av hjälp från en person vilken ofta var en närstående, för att kontrollera och påminna om mediciner, äta lunch, tömma tvätt och diskmaskinen. En av männen beskrev att det kunde hända att den som skulle hjälpa till också missade tider så att medicinen blev bortglömd. Åsikter som framkom från närstående var att andra minneshjälpmedel hade testats men att dessa inte gett tillräckligt med stöd, som illustreras med följande citat. förut hade han en liten maskin och den börjar pipa, men han förstod inte vad det var han skulle göra och glömde ofta att ta sina mediciner. Förväntningarna inför att få pröva det hembaserade minneshjälpmedlet beskrevs av en brukare som en chans att få pröva på ett annat hjälpmedel då tidigare hjälpmedel inte fungerat tillfredsställande. jag var precis inne i ett skede liksom att jag struntar i Handi, jag kan inte. Jag visste inte hur jag skulle hantera det här jag tänkte vad fan hur ska man göra nu liksom.

15 15 Alla deltagarna var från början positiva till att pröva det hembaserade minneshjälpmedlet. Alla tre brukare beskrev att de hade svårt att föreställa hur det skulle kunna förändra deras vardagsliv. Det var enkla men för brukarna betydelsefulla vardagsaktiviteter som de önskade få hjälp med att komma ihåg att utföra. En man hade förhoppning om att hjälpmedlet skulle kunna påminna honom om att dricka vatten. De båda männen ville få hjälp med att komma ihåg att ta sina mediciner. De närstående hade alla förväntningar på att minneshjälpmedlet skulle bidra till en ökad självständighet för brukarna. En ökad självständighet skulle exempelvis kunna leda till en avlastning i vardagslivet för de närstående. En närstående beskrev. Nä men just det här med avlastningen och sen att det skulle kunna göra honom mer självständig, kunna klara sig själv och att han inte är så beroende av mig. För det kan jag tänka mig inte är nå roligt att vara beroende av någon. 5.2 Vardagslivet med ett hembaserat minneshjälpmedel Kategorin beskriver hur det hembaserade minneshjälpmedlet har påverkat vardagslivet för brukarna och deras närstående. Kategorin beskriver både den positiva och den negativa upplevelsen/erfarenheten av vardagen med det hembaserade minneshjälpmedlet. Två brukare uppgav att en betydelsefull förändring i vardagen var att de fick hjälp att komma ihåg att ta sina mediciner. Detta medförde att deras hälsa förbättrades och en brukare beskrev även att läkaren gett beröm då dennes blodsockervärden hade stabiliserats. Det hembaserade minneshjälpmedlet hjälpte också till med att få rutiner i vardagen, komma upp i tid på morgonen, äta lunch i rätt tid. En brukare upplevde dock att familjens vardagsliv blev för bundet av fasta rutiner till följd av det hembaserade minneshjälpmedlets ständiga påminnelser. Samma brukare uttryckte att det hembaserade minneshjälpmedlet inte lämpade sig för en barnfamilj där oförutsägbara saker ständigt inträffar i vardagen. Det hembaserade minneshjälpmedlet underlättade för två brukare att komma ihåg att ta med sig mobiltelefon, mobila minneshjälpmedel, nycklar med mera när de gick hemifrån. En närstående hade även lagt märke till denna förändring. Två närstående påtalade att de blivit avlastade i sin vardag genom att de inte behövde ringa och påminna om mediciner eller kontrollera att aktiviteter blev utförda. Det ledde till minskad oro och ökad frihet och de kunde till exempel se nya möjligheter att kunna genomföra resor och utöva egna aktiviteter. En närstående beskrev.

16 16 Och det blir en frihet för mig också att jag kan åka bort, jag skulle kunna åka en helg nu och vara borta. Det kunde jag inte förut. Ett år sedan är det väl snart. En annan brukare beskrev att det var positivt att inte behöva vara till belastning i vardagen för sina närstående, med stöd av minneshjälpmedlet kunde brukaren hantera vardagsaktiviteterna utan hjälp. Det framkom i studien att två brukare blivit mer självständiga i utförandet av vardagliga aktiviteter med stöd av det hembaserade hjälpmedlet. Dessa två brukare upptäckte att de hade ett behov av det hembaserade minnehjälpmedlet vilket de inte hade lagt märke till före installationen. En brukare av hjälpmedlet uttryckte det så här. Ja jag känner ju nu när det funkar så känner jag att jag har behov av det liksom Då märker jag att jag måste ha det eller måste men...ja det underlättar ju när jag har den där liksom. Att det var en röstpåminnelse som talade om vilka aktiviteter som skulle utföras upplevdes av två brukare i studien som positivt, en röstpåminnelse upplevdes vara tydligare än bara en ljudsignal. En brukare i studien upplevde att röstpåminnelsen var irriterande exempelvis när familjen valde att äta middag vid en annan tidpunkt, så kom en påminnelse om att laga mat då de redan satt vid matbordet. Ingen av de närstående upplevde att röstpåminnelsen var störande för boendemiljön. Två av brukarna och deras närstående hade upplevt att det hembaserade minneshjälpmedlet var användbart och hade bidragit till många positiva förändringar i vardagen men en av dem upplevde samtidigt en känsla av att vara påpassad. Två brukare önskade få behålla det hembaserade minneshjälpmedlet efter studiens avslut då de upplevde att det underlättat utförandet av vardagliga aktiviteter självständigt. En brukare uttryckte det på följande sätt....det är något som jag uppskattar verkligen. Att det finns någonting som jag kan ha hjälp liksom, att inte glömma mediciner att komma ihåg ta mobilen när jag går ut, det är viktiga saker. 5.3 För och nackdelar med det hembaserade minneshjälpmedlet Kategorin beskriver det hembaserade minneshjälpmedlets för och nackdelar som både brukare och närstående upplevt.

17 17 En fördel med det hembaserade minneshjälpmedlet som framfördes av alla tre brukare var att det inte krävdes någon inlärning för att kunna användas. Efter installationen fungerade det hembaserade minneshjälpmedlet automatiskt. En begränsning med det hembaserade minneshjälpmedlet, vilket framfördes av en brukare var att tekniken inte gick anpassa till hennes önskemål. Det gick enligt henne inte att placera sensorer på till exempel säkerhetsdörren. En annan brukare såg en begränsning i det hembaserade minnehjälpmedlet, då det inte var möjligt att själv kunna ändra på tider ta bort och lägga till påminnelser. För detta krävdes kontakt med företaget som genomförde ändringarna. Ingen närstående upplevde att det hembaserade minneshjälpmedlet påverkade bostadens utseende. De beskrev inte sensorerna som stora eller störande, och adjö-knappen som satt vid ytterdörren kunde jämföras med ett larm som en närstående beskrev att många har. Två av brukarna delade dessa åsikter, men kvinnan i studien beskrev att det hembaserade minneshjälpmedlets delar var stora och klumpiga, samlade damm och var opraktiska vid städning. Påminnelserna från det hembaserade minneshjälpmedlet kunde vidarebefordras som SMS till mobiltelefonen när aktiviteterna inte blev utförda i hemmet. Det upplevde två närstående och två av brukarna som en bra del av det hembaserade minneshjälpmedlet. I ett fall gav inte det hembaserade minneshjälpmedlet tillräckligt med stöd till användaren för att utföra den aktivitet han blev påmind om. Den närstående beskrev det på följande sätt....det var på kvällen när han hade medicineringen och då satt han just Och kollade på nyheterna så jag kan säga att då antingen så hörde han inte eller så brydde han sig inte En brukare beskrev att det hembaserade minneshjälpmedlet nog lämpade sig mer väl för en annan målgrupp då hon upplevde att var för fasta tider som inte passade för en barnfamilj där oförutsägbara saker ständigt inträffar i vardagen. Hon upplevde också att det hembaserade minneshjälpmedlet var för kostsamt för samhället i förhållande till den hjälp det gav henne....jag tro att det är för äldre eller ja jag vet inte, såna som har kanske större hjärnskador än vad jag har och verkligen behöver den här hjälpen för att klara sig hemma själva.

18 18 Samtliga deltagare beskrev en begränsning i att tekniken inte fungerat på ett fullgott sätt, framför allt den första tiden efter installationen. Teknikkrångel så som påminnelser vid fel tidpunkt, inga påminnelser överhuvudtaget, svårt att få tekniken att fungera till alla områden som brukarna hade behov av, var problem som framkom vid intervjuerna med både brukare och närstående. De uttryckte att tekniken inte kändes färdigutvecklad. Ovanstående begränsningar och problem med tekniken ledde till känslor av besvikelse och oro över om det hembaserade minneshjälpmedlet verkligen fungerade. Det skapade även en hel del irritation och frustration hos flera deltagare som kan beskrivas med följande citat....men det funkade inte riktigt som det skulle här hemma hos mig, dom tappade signal, ringde fram och tillbaka kopplade i det, kopplade ur det så att ja. Det tog ganska lång tid innan jag fick igång den överhuvudtaget. Så redan där tappade jag lusten... Det fanns en större tolerans för teknikproblem hos de två brukarna och deras närstående där det hembaserade minneshjälpmedlet varit till hjälp för brukaren. En närstående beskrev..att det strulade men det är ju en inkörning och det är ett projekt och sen det är en inkörning så är det ju alltid. 6. SLUTSATS I resultatet framkom det att det hembaserade minneshjälpmedlet hjälpte två brukare att komma ihåg att utföra vardagliga aktiviteter och de upplevde att de blev mer självständiga i vardagen. Två närstående uttryckte att det hembaserade minneshjälpmedlet var användbart i deras vardag. De upplevde att de blev avlastade genom att de inte behövde påminna om exempelvis mediciner eller kontrollera att aktiviteter blev utförda i lika stor utsträckning som tiden innan det hembaserade minneshjälpmedlet blev installerat. En brukare upplevde inte att det hembaserade minneshjälpmedlet var passande för hennes behov. Brukaren beskrev bland annat att det hembaserade minneshjälpmedlet inte var tillräckligt flexibelt genom att påminnelser gavs vid för fasta tider. Alla brukare hade haft problem med tekniken på det hembaserade minneshjälpmedlet. Påminnelser som uteblev eller kom på fel tidpunkt var för alla brukare vanligt förekommande framför allt tiden direkt efter installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet. De som upplevde att de blev hjälpta av det hembaserade

19 19 minneshjälpmedlet hade tolerans för de teknikproblem som uppstod även om de uttryckte känslor som frustration och oro. Denna studie skulle kunna ge arbetsterapeuter en ökad förståelse av hur brukare och närstående upplever vardagen med ett hembaserat minneshjälpmedel. Förslag till vidare studier kan vara att utforska till vilka målgrupper ett hembaserat minneshjälpmedel är lämpligt och passande för. 7. DISKUSSION 7.1 Metoddiskussion I studien ville författarna få en förståelse för hur deltagarna upplevde användandet av ett hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag. En kvalitativ metod valdes med öppna halvstrukturerade frågor som lämpade sig väl för studiens syfte som var att få en ökad förståelse för deltagarnas upplevelser. Det finns få kvalitativa intervjustudier gjorda inom området eftersom personer med kognitiva funktionsnedsättningar ofta blir uteslutna i urvalet. Deras funktionsnedsättningar gör att det är svårt, ibland nästan omöjligt att få ut någon relevant information genom traditionella intervjuer, långa intervjuer är uttröttande för deltagaren som kan få svårt att behålla koncentrationsförmågan under hela intervjun (Paterson & Scott-Findlay, 2002). Brukarna av det hembaserade minneshjälpmedlet intervjuades vid två tillfällen i korta intervjuer. Korta intervjuer kan enligt Paterson och Scott-Findlay (2002) ge personer med hjärnskada en möjlighet att fokusera på intervjufrågorna och komma ihåg händelser. För att få fram så mycket relevant information för studien som möjligt, intervjuades även närstående personer till brukarna. Det gav författarna en möjlighet att få upplevelserna beskrivna ur två olika perspektiv. En styrka i studien var att deltagarna själva fick bestämma plats och tid för intervju. Det ledde till att deltagarna kunde känna sig bekväma och avslappnade vilket underlättade och skapade goda förutsättningar för att genomföra bra intervjuer (Lantz, 2007). Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer som bandades. Enligt Lantz (2007) underlättas databearbetningen med bandning då det minskar risken för att gå miste om viktig information. Intervjuerna lästes igenom och kodades var för sig och det framkom att studien hade en hög internbedömarreliabilitet eftersom båda författarna hade markerat samma meningsbärande delar ur intervjumaterialet och materialet hade givits koder med liknande innebörd. Författarna gick sedan igenom intervjumaterialet tillsammans och sammanförde koder till kategorier. Därefter diskuterades samstämmigheten med handledaren som har erfarenhet av innehållsanalys. Trovärdigheten kunde på så sätt stärkas ytterligare.

20 20 Lundman och Hällgren Graneheim (2008) skriver att det är värdefullt för trovärdigheten om någon person som är insatt i forskningen och i ämnet granskar om koder och kategorier stämmer överens med textens innehåll, att benämningarna verkar rimliga och tolkningen trovärdig. En nackdel i studien var att det på grund av tidsbrist inte fanns möjlighet att genomföra en pilotintervju. En pilotintervju kunde ha gett författarna en möjlighet att utvärdera intervjufrågorna och bedöma om frågorna gav svar på studiens syfte innan studien startade. Författarna hade inte heller möjlighet att delta i samband med installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet vilket kunde ha bidragit till en ökad förkunskap om det hembaserade minneshjälpmedlet. Vid intervjuerna var det svårt att få fram vilka förväntningar deltagarna hade inför installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet. En fördel hade varit att genomföra en intervju med deltagarna före installationen. 7.2 Resultatdiskussion I resultatet beskrivs upplevelsen/erfarenheten av att använda ett nyutvecklat, hembaserat minneshjälpmedel i sin vardag av personer med förvärvad hjärnskada och deras närstående. Deltagarna i studien berättade hur de vardagliga aktiviteterna såg ut före installationen av det hembaserade hjälpmedlet. Det framkom i studien att deltagarna, både brukare och närstående, upplevde begränsningar i utförandet av vardagliga aktiviteter före installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet. Liknande beskrivningar där brukaren har svårt att komma ihåg att utföra vardagliga aktiviteter utan påminnelse från närstående kan även relateras till Fleming, Shum, Strong och Lightbody (2005), vilka beskriver att detta kan leda till minskad självständighet och ökat beroende av närstående. Flera deltagare i studien beskrev att de hade behov av det hembaserade minneshjälpmedlet för att skapa rutiner. Att komma upp på morgonen och att regelbundet ta sina mediciner var exempel som togs upp. Medicineringen hade betydelse för hälsan som förbättrats i ett fall. I tidigare studier finns belägg för att minneshjälpmedel underlättar för brukaren att till exempel komma ihåg att ta sina mediciner i rätt tid och skapa rutiner i vardagen (Gentry et al., 2008; Wilson et al., 2001). De närstående i studien betonade vikten av att bli avlastad från ansvaret att hela tiden kontrollera att aktiviteter blev utförda. Efter installationen av det hembaserade minneshjälpmedlet ansåg de att de fick tid över till egna aktiviteter. Vilket överrensstämmer med Teasdal, Emslie, Quirk, Evans och Wilson (2009) som beskriver hur NeuroPage var ett

21 21 minneshjälpmedel som underlättade vardagen för både brukaren och den person som hjälpte brukaren som till följd av en förvärvad hjärnskada fått en minnesnedsättning. Samtliga deltagare i studien, både brukare och närstående, hade förväntningar på hur de skulle kunna bli hjälpta i sin vardag med stöd av det hembaserade minneshjälpmedlet men de hade svårt att minnas och uttrycka tidigare tankar kring detta. Orsaken kan vara att det gått en relativt lång tid mellan installationen och intervjutillfället. En av fördelarna med det hembaserade minneshjälpmedlet som framkom i studien var att hjälpmedlet inte krävde någon inlärning. Personer som till följd av en förvärvad hjärnskada fått kognitiva funktionsnedsättningar kan bland annat få svårt med nyinlärning vilket kan leda till begränsningar att lära sig att hantera minneshjälpmedel (Lindén et al., 2009) Detta beskrivs i Hart m.fl. (2004) studie som tar upp hur personer efter traumatisk hjärnskada har svårt att lära sig och använda portabla elektroniska hjälpmedel, exempelvis handdator i sin vardag. Detta framkom även i denna studie där flera av brukarna hade prövat andra minneshjälpmedel som de haft svårt att använda. Ett av det mest framträdande problemet med det hembaserade minneshjälpmedlet i den här studien var att tekniken inte fungerade optimalt, framför allt den första tiden efter installationen. I vissa fall gick det inte att få igång tekniken i andra fall kom påminnelserna vid fel tillfällen eller uteblev helt. Även i Boman med kollegors (in press) studie var tekniken ett problem som påverkade användandet av hjälpmedlet. Vidare poängterar Boman med kollegor (in press) att det är av stor vikt att tekniken är pålitlig för att det ska fungera i vardagen. En fördel hade varit om det hembaserade minneshjälpmedlet hade testats färdigt hos personer utan kognitiva funktionsnedsättningar före installationen hos brukarna. På så sätt hade det gått att kontrollera att minneshjälpmedlet verkligen fungerade i hemmiljö. Det hade minskat risken för att tekniska problem skulle uppstå. Vilket i sin tur hade kunnat leda till att deltagarna i studien skulle upplevt mindre oro, irritation och besvikelse över att minneshjälpmedlet inte fungerade som det var tänkt. Då detta minneshjälpmedel är kostsamt är det av betydelse att det prövas till rätt målgrupp, i denna studie fanns det brukare som upplevde att hjälpmedlet inte var passande för just dem och det framkom också åsikter om kostnaden som ansågs för hög i förhållande till den hjälp som erhölls. Vikten av att minneshjälpmedlen är kostnadseffektiva kommenterar även Kapur, Glisky och Wilson (2004) i sin studie. I vår studie beskrevs det som en nackdel att behöva anpassa sin vardag till fasta rutiner. Andra begränsningar som påtalades var att det inte gick att självständigt ändra på

22 22 inställningarna av påminnelserna. Liknande brister beskriver även Emslie m.fl. (2007) i sitt resultat som handlar om hur ett sökarsystem användes för att reducera minnes och planeringsproblem i vardagen. I andra fall var röstpåminnelsen inte tillräcklig för att brukaren skulle komma igång och utföra aktiviteter självständigt. För att hitta rätt minneshjälpmedel till rätt brukare finns behov av ökad kunskap. Genom samarbete mellan företagen som tillverkar denna typ av minneshjälpmedel och de som arbetar med brukarna i deras vardag kan kunskapen förbättras. Boman med kollegor (in press) beskriver att man bör utveckla tekniken för att få fram bättre hjälpmedel som passar till brukarna. Vilket kan leda till att gapet mellan brukarens förväntningar och de som tillverkar hjälpmedlet minskar. Det är svårt att hitta rätt minneshjälpmedel till personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter en förvärvad hjärnskada. Det finns behov av olika typer av minneshjälpmedel, då ett hjälpmedel fungerar för en person men inte för en annan. Det finns behov av fortsatta studier inom detta område för att så många som möjligt ska få rätt hjälpmedel och bli mer självständiga i vardagen. Studier där man tar till vara brukarnas och de närståendes upplevelser och erfarenheter av olika hjälpmedel skulle nog även kunna bidra till utvecklingen av nya minneshjälpmedel.

23 23 8. REFERENSLISTA Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur Bartfai, A., & Stibrant Sunnerhagen, K. (2006). Kognitiva funktioner efter förvärvad hjärnskada, några grundbegrepp, diagnostik, behandling. I J. Borg., B. Gerdle., G. Grimby., & K. Stibrant Sunnerhagen (Red.), Rehabiliteringsmedicin: Teori och Praktik (ss ). Lund: Studentlitteratur. Boman, I-L. (2009). New technology and everyday functioning at home for persons with cognitive impairment after acquired brain injury. Doktorsavhandling, Karolinska Institutet, Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle. Sektionen för arbetsterapi. Boman, I-L., Bartfai, A., Borell, L., Tham, K., & Hemmingsson, H. (in press). Support in everyday activities with a home-based electronic memory aid for persons with memory impairments. Boman, I-L., Tham, K., Granqvist, A., Bartfai, A., & Hemmingsson, H. (2007). Using electronic aids to daily living after acquired brain injury: A study of the learning process and the usability. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 2(1), Cicerone, K.D., Dahlberg, C., Malac, J.F., Langenbahn, D.M., Felicetti, T., Kneipp, S., et al. (2005). Evidence-based cognitive rehabilitation: update review of the literature from 1998 through Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 86(8), Cook, A.M., & Hussey, S.M. (2002). Assistive technologies principles and practice second Edition. St. Louis, MO: Mosby, inc. Emslie, H., Wilson, B.A., Quirk, K., Evans, J.J., & Watson, P. (2007). Using a paging system in the rehabilitation of encephalitic patients. Neuropsychological Rehabilitation, 17(4/5), Evans, J.J., Wilson, B.A., & Needham, P. (2003). Who makes good use of memory aids? Results of a survey of people with acquired brain injury. Journal of the International Neuropsychological Society, 9, Fish, J., Manly, T., Emslie, H., Evans, J.J., & Wilson, B.A. (2008). Compensatory strategies for acquired disorders of memory and planning: differential effects of a paging system for patients with brain injury of traumatic versus cerebrovascular aetiology. Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry, 79, Fisher, A.G. (2003). AMPS: Assessment of Motor and Process Skills. Volume 1: Development, Standardization, and Administration Manual (5 th ed.). Fort Collins: Three Star Press, Inc. Fisher, A.G. (2009) Occupational Therapy Intervention Process Model. A model for planning

24 24 and implementing Top-down, Client-centred, and Occupational- based Interventions. The Star press. Fisher, A., & Nyman, A. (2007). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi (FoU-rapport / Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 7). Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Fleming, J., Shum, D., Strong, J., & Lightbody, S. (2005). Prospective memory rehabilitation for adults with traumatic brain injury: A compensatory training programme. Brain Injury, 19(1), Gentry, T., Wallace, J., Kvarfordt, C., & Bodisch Lynch, K. (2008). Personal digital assistants as cognitive aids for individuals with severe traumatic brain injury: A community-based trial. Brain injury, 22(1), Gorman, P., Dayle, R., Hood, C-A., & Rumrell, L. (2003). Effectiveness of ISAAC cognitive prosthetic system for improving rehabilitation outcomes with neurofunctional impairment. NeuroRehabilitation, 18, Hart, T., Buchhofer, R., & Vaccaro, M. (2004) Portable Electronic Devices as Memory and Aids After Traumatic Brain Injury: A Consumer Survey Study. Journal Head Trauma Rehabilitation, 19(5), Holmqvist, K., Kamwendo, K., & Ivarsson, A.B. (2009). Occupational therapists` descriptions of their work with persons suffering from cognitive impairment following acquired brain injury. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 16, Hårdmark, H-G., Persson, L., & Enblad, P. (2006). Skallskador. I J. Fagius & S-M. Aquilonius (red.), Neurologi (4: e uppl.) (ss ). Stockholm: Liber AB Kapur, N., Glisky, E.L., & Wilson, B.A. (2004). Technological memory aids for people with memory deficts. Neuropsychological Rehabilitation, 14(1/2), Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Lantz, A. (2007). Intervjumetodik (2: a uppl.). Lund: Studentlitteratur Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U.(2008). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (red), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.(ss ). Lund: Studentlitteratur. Lexell, J.(2007). Rehabilitation of Traumatic Brain Injuries in Sweden. Journal of Head Trauma Rehabilitationn, 22(4), Lindén, A., Lexell, J., & Larsson Lund, M.(2009). Perceived difficulties using everyday technology after acquired brain injury: Influence on activity and participation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, Lindén, A. (2009). Vardagsteknik: Hinder och möjligheter efter förvärvad hjärnskada. Licentiatuppsats. Institutionen för Hälsovetenskap. Luleå tekniska universitet.