Den tysta sorgenen litteraturstudie om kvinnans unika behov vid tidigt missfall.

Transkript

1 Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet, 120 p Omvårdnad, 60 p Examensarbete C-nivå, 10 p Vårterminen 2007 Den tysta sorgenen litteraturstudie om kvinnans unika behov vid tidigt missfall. The silent grief- A literature study about woman s unique needs undergoing early miscarriage. Författare:

2 Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet, 120 p Omvårdnad, 60 p Examensarbete C-nivå, 10 p Vårterminen 2007 Den tysta sorgenen litteraturstudie om kvinnans unika behov vid tidigt missfall. Sammanfattning Att drabbas av missfall kan väcka olika känslor. Hur kvinnorna handskas med sina känslor och bearbetar dem beror ofta på vilket stöd och förståelse de får från sin omgivning och även från sjukvårdspersonalen. Syftet var att ta reda på vilket stöd kvinnor behövde i samband med tidiga missfall, för att som sjuksköterska kunna erbjuda adekvat omvårdnad. Metoden var en litteraturstudie baserad på tolv vetenskapliga artiklar. Swanson s omvårdnadsteori med sina fem begrepp (enabling, doing for, being with, knowing samt maintaining belief) användes som teoretisk referensram, och som ett stöd i dataanalysen. Resultatet visade att kvinnornas reaktion på missfall var varierande, beroende på hennes sociala och/eller kulturella bakgrund, tidigare psykisk ohälsa samt familjeförhållanden. Det emotionella och sociala stödet värderades högt av de drabbade kvinnorna. Sjukvårdspersonalen visade brister i sitt sätt att ge emotionellt stöd, information om orsaken till missfall samt i uppföljning efter ett genomgånget missfall. Sjuksköterskan bör besitta medicinsk kunskap om missfall, kunskap om sorg och krishantering samt insikten om att varje kvinna är unik och att varje missfallsupplevelse är individuell. Nyckelord: missfall, kvinna, upplevelse, stöd, omvårdnad.

3 Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet, 120 p Omvårdnad, 60 p Examensarbete C-nivå, 10 p Vårterminen 2007 The silent grief- A literature study about woman s unique needs undergoing early miscarriage. Abstract Undergoing early miscarriage awoke a multitude of emotions for the affected women. How successful they were in handling their feelings was often related to what kind of support and empathy they received from people around them including the hospital staff. The purpose of this study was to identify what kind of support a woman who has undergone an early miscarriage needs, and thereby enabling nurses to provide adequate care. The resulting method was based on a literature study of twelve scientific articles. Swanson s care theory with its five key concepts (enabling, doing for, being with, knowing and maintaining belief) was used to build a theoretical framework and also served to support our data analysis. The result shows that women s reactions to early miscarriage varied according to their social and/or cultural background, mental health status and family conditions. Emotional and social support was highly valued by the affected women. The hospital staff felt short in providing such emotional support, informing about the causes for undergoing the miscarriage as well as following up with the patient after going through the process. The hospital nurses should possess adequate medical knowledge not only about miscarriage but also about handling people in distress and crisis situations, and always keep in mind that every woman is unique and each miscarriage is experienced differently by each individual woman. Keyword: miscarriage, women, experience, support, care.

4 Ibland kommer Döden som en brun fläck på ett papper. Det var på torsdagen blödningarna började. Inte mycket, bara en rödbrun strimma på toalettpappret. Men det var nog för att lägga en tyngd på vardagen. Som om novembermoln sjunkit ihop som svarta säckar, fyllda av smutsgrått vatten, och lagt sig över det trötta landskapet. En misstro infann sig i vardagen, ett avstånd till både glädje och smärta så omtåligt livet är, och det lämnar oss när som helst. De är här ett ögonblick, barnen, och sedan är de borta. Hur ska tiden räcka till för alla frågor vi har till varandra? Alla dessa frågor som kommer och går? Det finns ett svar som du alltid kan ta till: Du får göra så gott du kan. Det går att leva ändå. Men en fråga består, en fråga som svider så att mina ögon tåras. Jag står på en asfaltväg en novembermorgon, och måste hitta ut ur den här röran jag befinner mig i. Denna enda fråga tornar upp sig, kastar en skugga och blockerar min väg: Vem var du? Vem var du, lilla vän? En novemberhistoria, ur Den lilla sorgen

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 2 BAKGRUND... 2 Missfall... 2 Etiologi... 3 Statistik... 3 Symptom/diagnos... 4 Behandling vid missfall... 4 Kvinnans upplevelse av missfall... 4 TEORETISK REFERENSRAM... 5 Swansons omvårdnadsteori... 5 Enabling... 5 Doing for... 5 Knowing... 6 Maintaining belief... 6 PROBLEMFORMULERING... 6 SYFTE... 7 FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 METOD... 7 Litteraturstudie... 7 Datainsamling... 7 Dataanalys... 8 RESULTAT... 9 Enabling... 9 Doing for Being with Knowing Brist på förståelse Sjuksköterskans kunskap och kompetens Maintaining belief DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion Vad innebär missfall för den enskilda kvinnan? Vilket stöd behöver kvinnan vid missfall? Vilken kunskap/attityd ska sjuksköterskan ha för att ge kvinnan adekvat stöd? SLUTSATS REFERENSFÖRTECKNING BILAGA 1 Matris BILAGA 2 - Tabell - 1 -

6 INLEDNING Missfall är en omvälvande händelse som ofta väcker starka känslor och funderingar för den drabbade kvinnan och hennes partner. Trots att det är vanligt att drabbas verkar missfall vara något personligt, något som de flesta håller för sig själva och inte talar öppet om. I den västerländska kulturen är det inte brukligt att tala om för omgivningen att man väntar barn förrän de första tre månaderna har gått och risken att få missfall har sjunkit drastiskt. Men redan när fostret bara är några millimeter stort sker det en förändring- en identifiering som blivande mamma och en bindning till barnet som kan vara oerhört stark. För de allra flesta av oss är sorg svårare att bära om man måste göra det ensam och sorgearbetet blir mer mödosamt om inte omgivningen får chansen att delta. Om släkt och vänner inte ens kände till graviditeten, hur kan de då visa sitt stöd? Vad händer när en önskad graviditet plötsligt tar slut? Vilka känslor är det som väcks, hur tar sig sorgen uttryck? Vårt intresse för kvinnofrågor i allmänhet och kvinnohälsa i synnerhet, samt personliga erfarenheter kring ämnet har väckt många frågor och en önskan om att få veta mera. Vi vill även veta vad sjuksköterskan kan göra för att ge en god omvårdnad till den drabbade kvinnan och hur hon kan bemöta och stödja utifrån kvinnans egna behov och förväntningar. BAKGRUND Missfall Med missfall menas i Sverige en graviditet som avbryts genom framfödandet av ett foster utan liv före utgången av 28:e graviditetsveckan (Weström, 2005). Enligt WHO (2007) skall graviditeter som ofrivilligt avbryts före 22 fullbordade veckor klassas som missfall (eng. miscarriage) och de som avbryts senare som för tidig förlossning (eng. stillbirth). Denna definition används i många länder, och i Sverige diskuteras nu en anpassning till det internationella bruket. Begreppet missfall har i det svenska språket samlat på sig många termer med olika uttryck. Den medicinska termen för missfall är spontan abort. I denna studie har författarna valt att använda ordet missfall för att undvika hopblandning med termen abort, vilket i det dagliga språket betyder frivilligt avslutande av en graviditet (Weström, 2005). Missfall indelas utifrån tidpunkt i graviditeten och efter förloppet: Tidpunkt: Förlopp: Tidiga (fram till och med 14:e graviditetsveckan) Sena (efter 14: graviditetsveckan) Fullständigt missfall: Då hela graviditeten (foster, hinnor, moderkaka)- framföds komplett. Ofullständigt missfall: Då graviditeten stöts ut ofullständigt och i delar under flera dagar. Kvarhållet missfall: Fostret dör inne i livmodern, men resten av graviditeten fortskrider en tid. Förr eller senare stöts dock det kvarhållna missfallet ut. Hotande missfall: Kvinnan får blödningar, smärtor eller andra symptom på missfall, men fostret överlever och graviditeten fortsätter. Upprepade missfall: När en kvinna har haft tre eller fler missfall i följd (a.a)

7 Efter tre missfall i rad erbjuds en utredning om orsaken till missfallen. Då undersöks kvinnans tidigare graviditeter, hennes nuvarande och tidigare hälsotillstånd, om hon har någon infektion, myom eller missbildning. En kromosomanalys görs också, både på kvinnan och mannen. Att det inte görs någon utredning förrän efter tre missfall beror på de stora chanser kvinnan har att fullfölja en graviditet utan hjälp efter både ett och två tidigare missfall (Sundgren, 1992). Denna studie inriktar sig på kvinnans upplevelse av det tidiga missfallet som är den vanligaste och även den minst uppmärksammade typen av missfall. Etiologi Kromosomavvikelser, eller andra defekter hos det befruktade ägget är den vanligaste orsaken till tidiga missfall. Fostret, moderkakan eller hinnorna kan visa så uttalade avvikelser att en vidare utveckling av graviditeten är omöjlig. Av undersökta tidiga missfall hade två av tre sådana fel. Tidiga missfall av denna typ är vanligen enstaka och har ingen prognostisk betydelse för framtida graviditeter (Weström, 2005). Livmoderfaktorer, såsom missbildningar av livmodern, stora myom eller sammanväxningar inne i livmodern kan medföra att livmodern inte kan bevara en graviditet. En spiral ökar risken för missfall med över 50 procent om den inte tas ut. Livmoderorsaker till missfall är ovanliga, men de har en benägenhet att orsaka både upprepade och sena missfall (a.a.). Infektioner, hos mamman kan orsaka missfall. Till allvarliga infektioner under graviditeten räknas röda hund, toxoplasmos, cytomegalovirus, listeria, tuberkulos, malaria och syfilis (a.a.). Immunologiska orsaker, Felaktigheter mellan det immunologiska samspelet mellan mamman och fostret har diskuterats som orsak till upprepade missfall, men klara bevis saknas fortfarande. En förklaring är att vissa kvinnor saknar de blockerande antikroppar som behövs för att skydda det antigena fostret mot avstötningsreaktioner (a.a.). Statistik I Sverige föddes barn år 2005 (Statistiska centralbyrån, 2006). Att kvinnor i barnafödande ålder råkar ut för missfall är vanligt, exakt hur vanligt är det svårt att beräkna, både av etiska och metodtekniska skäl. Vissa undersökningar pekar på att så många som 10-20% av alla konstaterade graviditeter slutar i missfall (Neugebauer et al., 2006). Om man räknar alla de missfall som sker mycket tidigt, och som kanske bara yttrar sig som en ovanligt riklig menstruation ett par veckor efter befruktningen (subklinisk abort), är siffran betydligt högre. De flesta källor är överens om att det förmodligen är så mycket som hälften av alla befruktade ägg som aldrig kommer att utvecklas till friska barn (Bergman & Normelli, 2000). Av diagnostiserade missfall är 80-85% tidiga och av dessa är flertalet inkompletta (Weström, 2005)

8 Symptom/diagnos Ett spontant missfall börjar med blödning och/eller smärtor. Blödningen är i början sparsam, men blir ofta riklig och koagelblandad. Smärtorna har liknande karaktär som menstruationssmärtor eller förlossningsvärkar och kommer i intervaller. Ett tidigt missfall är inte livshotande för en frisk kvinna, dock kan blödningen bli så riklig att kvinnan blir påverkad. Diagnosen ställs med hjälp av en vaginalundersökning, palpation av livmodern och ultraljudsundersökning (Weström, 2005). Behandling vid missfall Vårdtiden efter ett tidigt missfall är ofta kort. Undersökning, operativt ingrepp och utskrivning kan ske inom 48 timmar. Under den tiden kan kvinnan befinna sig i ett chocktillstånd och har därför svårt att förstå vad som har hänt, än mindre ta till sig information som ges eller ställa frågor (Sundgren, 1992). Behandlingen vid missfall varierar beroende på graviditetens längd och om missfallet är fullständigt eller ej. För att stoppa blödningen och undvika infektioner räcker det med att ge livmodersammandragande medicin för att missfallet ska avslutas. I vissa fall, om man misstänker att kroppen inte kommer att kunna stöta ut allt utan risk för komplikationer (blödning eller infektion) görs en skrapning (exeres) eller en utsugning (vacuumexeres). Livmoderhålan skrapas/sugs ren från graviditetsrester genom cervixkanalen. Kvinnan får ofta narkos, men lokalbedövning kan också användas. Ett komplett missfall behöver ingen vidare behandling (Faxelid, 2001). Den medicinska behandlingen som ges vid missfall är rutinmässig och baserad på användandet av traditionella metoder. Forskningen är eftersatt och det saknas kontrollerade, vetenskapliga studier på området. Detta kan enligt författaren, reflektera ett generellt ointresse för missfallsdrabbade kvinnornas problematik (Hemminki, 1998). Många kvinnor saknar det psykologiska/emotionella stödet vid missfall. De kan uppfatta att sjukvårdspersonalen saknar medkänsla och förståelse. Kvinnorna känner sig som rutinfall och som ett objekt istället för en individ med unika behov. Vårdupplevelsen skiljer sig beroende på kvinnans förväntan på vården, erfarenheter och deras behov vid ett tidigt missfall (Smith, Frost, Levitas, Bradley & Garcia, 2005). Kvinnans upplevelse av missfall Reaktionerna vid missfall kan vara mycket skiftande. Kvinnan går ofta igenom en rad olika känsloupplevelser, där lidelse, skuld och skam är vanligt. Trots den tidiga graviditeten har många kvinnor ställt in sig på en stor livsförändring som plötsligt rycks ifrån dem. Att inte klara av att bära sitt barn kan ge upphov till känslor av misslyckande och hjälplöshet. En del av de drabbade kvinnorna har en färdig inre vision av det lilla embryot som sitt blivande barn. De drömmer om hur de sköter om barnet, börjar förbereda sig praktiskt eller väljer ett namn för sitt ofödda barn (Beutel, Deckardt, von Rad & Weiner, 1995). Symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), är vanligt förekommande hos kvinnor som genomgår missfall. Förlust av graviditet, oavsett graviditetens längd är inte endast en förlust som kan leda till depression, det är även en riskfaktor för utveckling av PTSD (Engelhardt, van den Hout & Arntz, 2001)

9 I en studie vars syfte var att undersöka huruvida depressiva symptom förekom oftare hos missfallsdrabbade kvinnor jämfört med kvinnor i allmänhet, fann man att depressionen var vanligast i den förstnämnda gruppen. Samma studie visar att depressiva symptom som förekom 6-8 veckor efter missfallet var vanligare hos yngre kvinnor och hos kvinnor som tidigare drabbats av perinatala förluster. Förekomsten av depressiva symptom berodde däremot inte på kvinnornas etniska ursprung, utbildningsgrad, antal levande barn eller civilstånd (Neugebauer, 2003). Varför vissa kvinnor drabbas av kris och depressioner är inte helt känt, men en av orsakerna kan vara otillräckligt stöd från omgivningen och sjukvårdspersonalen. Kvinnorna upplever att de inte blir tagna på allvar i sin sorgupplevelse, de blir åsidosatta och får inte tillräckligt med respons. Har kvinnan haft tidigare missfall finns rädslan att det ska hända igen och det blir svårt att kunna koppla av och lita på att det inte slutar i ännu ett missfall (Bergman & Normelli, 2000). Kvinnornas sorg efter ett tidigt missfall är lik den sorg som finns efter förlust av en nära anhörig. Sorgen är oberoende av kvinnas ålder, antal barn, samt tidigare erfarenhet av missfall. Då missfallen sker så tidigt är oftast graviditeten inte känd av kvinnas vänner och anhöriga. Detta innebär att det kan vara svårare att dela sin upplevelse med andra samt få förståelse för sin sorgreaktion (Adolfsson, 2006). TEORETISK REFERENSRAM Swansons omvårdnadsteori När man vårdar en patient finns det behov av att utarbeta riktlinjer för hur god omvårdnad skall ges. Kristen M. Swanson är omvårdnadsforskare som definierar ämnet omvårdnad på följande sätt: Caring is a nurturning way of a relating to a valued other toward whom one feels a personal sense of commitment and responsibility (Swanson, 1991, s.165). I sitt arbete med kvinnor som har lidit perinatala förluster identifierades fem terapeutiska omvårdnadskategorier vilka härrör ur Swansons arbete med tre olika studier. I studie 1 deltog 20 kvinnor som var drabbade av missfall, studie 2 undersökte hur det är att ge omvårdnad till barn som vårdades på neonatalavdelning och studie 3 uppmärksammade socialt utsatta nyblivna mödrar som erhöll omvårdnad under en längre tid från specialutbildade sjuksköterskor. Swansons omvårdnadsteori kan med fördel användas av sjuksköterskan i sitt arbete med kvinnor som har upplevt missfall (Adolfsson, 2006). Enligt Swanson (1991) är de fem omvårdnadskategorierna följande: Enabling - Att hjälpa patienten genom en ny och obekant upplevelse som ett missfall innebär. Att informera och förklara utan att värdera upplevelsen eller ge skuldkänslor. Doing for - Detta innebär att göra något för en annan person på samma sätt som personen skulle göra för sig själv om det vore möjligt. Det inkluderar fysisk och psykosocial omvårdnad såsom välbefinnande, självbestämmande och att skydda patientens behov samtidigt som dennes värdighet bevaras

10 Being with - Att vara emotionellt närvarande för en annan människa. Detta inkluderar att vara där, att aktivt lyssna och ge reflekterande svar, men även att tillåta patienten att visa sin sorg utan att belasta henne. Being with ska dock ske på ett sådant sätt som skyddar sjuksköterskan från utbrändhet. Knowing - Sjuksköterskan ska besitta medicinsk kunskap om diagnoser, behandling och komplikationer. När man talar om missfall är även kunskap om nära relaterade områden nödvändig, såsom kunskap om menstruationscykel, infertilitet, upprepade missfall samt utredningar om dessa. Knowing involverar identifiering av kvinnans egna önskningar och behov, samt även att förstå betydelse av förlusten som missfall för med sig. Maintaining belief - Att bibehålla tro på patientens egen kapacitet för att ta sig igenom händelseförloppet och att ge dem större självförtroende och en positiv attityd. Genom att finnas vid patientens sida oavsett hur situationen ser ut, kan man hjälpa till att ge en mening med det som händer som en del av livserfarenhet (Swanson 1991). Figure 1: The Structure of Caring (Tomey & Alligood 2006, s.768). De fem ovanstående omvårdnadsbegreppen kan generellt användas vid olika omvårdnadstillfällen. Swansons omvårdnadsteori har tillämpats inom forskning, utbildning och ute i klinisk verksamhet. Som exempel kan nämnas att sjuksköterskeutbildningen i Nova Scotia, Kanada har valt att använda Swansons teori för att vägleda framtidens sjuksköterskor som experter på ämnet omvårdnad (Adolfsson, 2006). PROBLEMFORMULERING Litteraturen visar att ett missfall kan innebära en kris som medför olika känslor hos den drabbade kvinnan. Hur kvinnan handskas med dessa känslor och bearbetar dem kan ofta bero på omgivningens stöd och på det bemötande som kvinnan får av sjukvårdspersonalen då hon söker vård. Kvinnor som drabbas av tidiga missfall har visat sig få otillräckligt med uppmärksamhet och det är viktigt med fortsatt utveckling inom området då forskningen är eftersatt

11 SYFTE Syftet med denna studie är att ta reda på vilket stöd kvinnor behöver i samband med tidiga missfall, för att som sjuksköterskor kunna erbjuda adekvat omvårdnad. FRÅGESTÄLLNINGAR Vad innebär missfall för den enskilda kvinnan? Vilket stöd behöver kvinnan vid missfall? Vilken kunskap/färdighet/attityd ska sjuksköterskan ha för att ge kvinnan adekvat stöd? METOD Litteraturstudie Metoden som används i detta examensarbete är en allmän litteraturstudie. Litteraturstudien har bearbetats enligt Forsberg & Wengströms (2003) metod, vilket innebär att systematiskt söka, kritiskt granska och sammanställa litteratur för att summera data från genomförda empiriska studier inom det valda problemområdet. Litteraturbaserade examensarbeten kan skapa olika sorters kunskap och leda fram till såväl ökad personlig kunskap hos studenten, som en kollektiv kunskapsutveckling inom ämnet och yrket (Friberg, 2006). Datainsamling Databaser som användes för insamling av originalartiklar är Pubmed och Cinahl (omfattar databaserna Ovid Medline samt PsycINFO). Följande sökord användes under insamlingen: abortion spontaneous, miscarriage, perinatal loss, nurse, support, coping, interventions, attitudes, grief. Vissa av sökorden trunkerades för att göra sökningen så effektiv som möjligt. Sökorden kombinerades på olika sätt. Alla artiklar som förekommer i resultatdelen numrerades. Samma numrering kan ses i matrisen, samt i Tabell 1. För att få fram det mest relevanta materialet användes följande limits i samtliga sökningar: published in the last , english, female, humans. Artikel nr. 9 söktes fram manuellt (från referenslistan i artikel nr. 8) och är utöver de artiklar som redovisas i datasökningstabellen. Den elektroniska sökningen kan i sin helhet ses i Tabell 1. Urvalet av originalartiklar skedde efter granskning av sammanfattningen. De artiklar som verkade svara på studiens syfte sparades och lästes sedan i sin helhet. Artiklarna som hade en inriktning mot medicinsk/kirurgisk behandling av missfall valdes bort, likaså artiklar som beskrev upplevelsen av missfall ur partnerns perspektiv. Även studier som handlade om barnmorskans arbete med missfallsdrabbade kvinnor uteslöts. Sökningar som inriktades på tidiga missfall gav otillräckligt med material och därför utvidgades sökningen till enbart missfall. Totalt bearbetades 12 artiklar i resultatdelen

12 Tabell 1: Sökning i databaser DATABAS CINAHL SÖKORD Abortion spontaneous 2413 ANTAL TRÄFFAR URVAL 1 URVAL 2 De valda artiklarnas numrering i matrisen Early miscarriage Nurs$ AND abortion spontaneous , 3, 10, 12 Support AND abortion spontaneous 945 Nurs$ support AND abortion spontaneous Coping AND abortion spontaneous Nurs$ interventions AND abortion spontaneous Attitude$ AND abortion spontaneous , 5 PubMed Abortion spontaneous Early miscarriage Early miscarriage, support Early miscarriage, coping Early miscarriage nurs$ Nurse, attitudes Nurse, abortion spontaneous Nurse, attitudes, perinatal loss Nurse, attitudes, perinatal Grief, support, abortion spontaneous Nurse, attitudes, abortion spontaneous Nurse, attitudes, miscarriage TOTALT 11 Dataanalys Analysarbetet i studien har gjorts som en rörelse från helhet till delar till en ny helhet (Friberg, 2006, s. 110). Helheten bestod av de valda vetenskapliga artiklarna. Dataanalysen baserades på Kristen Swanson s (1991) fem omvårdnadsbegrepp: enabling, doing for, being with, knowing och maintaining belief. Artiklarnas resultatdel sorterades under de ovanstående begreppen för att på så sätt besvara studiens syfte och frågeställningar. Under analysens inledande fas lästes samtliga artiklar översiktligt av båda författarna. Därefter delades artiklarna upp, studerades i sin helhet och byttes sedan tillbaka för att validera resultatdelen. Artiklarna sammanställdes sedan i matrisform (se Bilaga 1: Tabell 1). I den följande fasen lästes artiklarnas resultatdel grundligt av båda författarna i syfte att urskilja de delar av texten som överensstämmer med Swanson s omvårdnadsbegrepp. Texten och omvårdnadsbegrepp som passade ihop markerades med samma färg. Rubrikerna (enabling, doing for, being with, knowing och maintaining belief) skapades och fylldes därefter på med den tidigare markerade texten från artiklarnas resultatdel. För att göra dataanalysen överskådlig markerades all vald text med siffran från den artikeln som texten är hämtat ifrån. Hur dataanalysen har gått till kan närmare ses i Tabell 2, Bilaga

13 RESULTAT Resultatet kommer att presenteras med stöd av den teoretiska referensramens omvårdnadsbegrepp. För att som sjuksköterska kunna erbjuda adekvat omvårdnad till kvinnor som genomgår tidiga missfall, måste man ta reda på vad missfallet innebär för den enskilda kvinnan samt vilket stöd hon behöver i sin upplevelse. Enabling Informera, förklara. Stödja/ge feedback utan att värdera och ge skuldkänslor. Vikten av att få information under sjukhusvistelsen samt tiden efter missfallet uttrycktes ofta. Information om orsakerna till missfallet kan göra att skuldkänslorna blir mindre, eftersom kvinnor har en tendens att lägga skulden för missfallet på sig själva. Det kan handla om att de har varit utsatta för stress, druckit några glas vin innan de visste om att de var gravida, motionerade för hårt eller åt fel sorts mat (Adolfsson, Larsson, Wijma & Berterö, 2003). I Russel och Conways studie (2000) uttryckte 31 % av de tillfrågade kvinnorna att de tyckte att de själva bar skulden för missfallet. Att få förklaring till varför missfallet inträffade kan göra både kvinnan och hennes partner lättade. Samma slutsats delas av Simmons, Singh, Maconochie, Doyle och Green (2006) där endast 25 % av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de har fått en förklaring till missfallet. Kvinnor som fick en förklaring till missfallet uttryckte mindre skuldkänslor än de som inte fick någon förklaring. Kvinnorna verkar ha skuldkänslor av olika anledningar. Det är ett vanligt missförstånd att alla kvinnor upplever missfall som en traumatisk och stor händelse (Wong, Crawford, Gask & Grinyer 2003,). I realize most women would be upset and need to be carefully treated, but I was made to feel guilty that I was not upset or grieving (Wong, et al., 2003, s ). My GP was aware that the miscarriage was not particularly upsetting for me as I was considering a termination, and he offered his advise and support when I have needed it but hasn t gone overboard. He has acted in a sensitive and understanding way (Wong, et al., 2003, s.699). Det är av betydelse att informationen ges vid rätt tillfälle då kvinnan är redo att ta emot den. Förvirring och oförmåga att ta emot information under sjukhusvistelsen uttrycks på följande sätt: the hospital nurse talked to me too early. I rejected her advise as it hurt too much. I was not ready to talk to anyone (Wong et al., 2003, s.699). En annan kvinna i samma studie berättar hur hon fick träffa en kurator en timme efter att ha blivit opererad. Hon kände sig emotionellt oförberedd och överrumplad och önskade att hon hade fått tala med kuratorn några veckor efter sitt missfall (a.a.). Att bestå med verbal och skriftlig information till den drabbade kvinnan och hennes partner är en av sjukvårdspersonalens uppgifter. Utrymme bör ges till frågor och funderingar som brukar uppkomma en tid efter missfallet (Jacobs & Harvey, 1999)

14 På många sjukhus ges skriftlig information i form av kortfattade broschyrer som generellt handlar om missfall. Att få sådan information utan uppföljning kan uppfattas som minimalt och icke- adekvat: They gave me a brochure at the hospital to read about it. It s general information and I read it and I have an idea about it, but I can t remember everything (Abboud & Liamputtong, 2005, s.13). Ett sätt att stödja kvinnan på kan vara att erbjuda rådgivning eller stödsamtal (Swanson, 1999). Studien visar att omvårdnadsbaserad rådgivning är ett effektivt sätt att reducera sorg, emotionell oro och ilska under det första året efter missfallet. För att rådgivningen ska ha effekt är det viktigt att identifiera vad förlusten innebär för den enskilda kvinnan. Att det finns behov av organiserad och rutinmässig uppföljning efter genomgånget missfall bekräftas av flera studier (Hutti, 2004; Chan, Wu, Day & Chan, 2005; Wong, Crawford, Gask & Grinyer 2003). Alla missfall sker inte på sjukhuset. Att genomgå sitt missfall hemma kan medföra problem för den drabbade kvinnan när hon söker sig till sjukhus i efterhand (Simmons, Singh, Maconochie, Doyle & Green, 2006). I went home, a few days later I lost the baby... I was taken to the Casualty Dept of the hospital, I lost a great deal of blood. I was asked if I had bought the fetus with me. I did not realize it was important (Simmons et. al., s.1940). Doing for Praktisk omvårdnad. Göra det bekvämt för patienten, vara förutseende, bevara värdigheten. Enligt Swanson (1991) kan det praktiska stödet bestå av konkreta åtgärder då kvinnan befinner sig på sjukhuset under ett pågående missfall. Det kan också innebära att sjuksköterskan verkar för att bevara kvinnans värdighet i en utsatt situation genom att skapa ett möte som kännetecknas av förtroende och respekt. Adolfsson, Larsson, Wijma och Berterö (2003), beskriver hur den svenska sjukvården inte riktigt lever upp till den missfallsdrabbade kvinnans behov och förväntningar. Om en kvinna börjar blöda tidigt i graviditeten, samtidigt som graviditetstecken börjar avta, är hon tvungen att vända sig till den gynekologiska akutmottagningen för att få hjälp. Oftast blir kvinnor med denna problematik nedprioriterade, de får vänta länge på att få vård och de känner sig i vägen: At the hospital I didn t feel I was given priority. I only felt I didn t ask for my right to say what my feelings were. I didn t want to occupy a place or to say how important that miscarriage was to me (Adolfsson et al., s.555). Förlust av värdighet och brist på respekt beskrivs även av Abboud och Liamputtong (2005). En kvinna berättade hur hon undersöktes vaginalt av sex läkarstuderande då hon sökte vård för ett pågående missfall på ett allmänt sjukhus. En annan kvinna berättade hur hon fick sitt efterlängtade barn kallat för produkt av befruktningen. För henne och hennes partner var det en bebis som de förlorade

15 Enligt Conway och Russel (2000) uttryckte 69 % av de deltagande kvinnorna att de var i behov av praktiskt stöd i sitt vardagsliv. Det praktiska stödet efter ett missfall kunde bestå av att få hjälp med barnpassning, matlagning, städning och andra hushållssysslor. Stödet kom i första hand från kvinnans partner, men de kunde även få hjälp från släktingar och nära vänner. Being with Emotionell närvaro. Att lyssna aktivt, dela känslor och upplevelsen. Att få emotionellt stöd i sin upplevelse är betydelsefullt och prioriteras högt av kvinnor som genomgår missfall (Adolfsson, Larsson, Wijma & Berterö, 2003; Jacobs & Harvey, 1999 ; Harwey & Moyle, 2001). Det emotionella stödet från professionell hälso- och sjukvårdspersonal har ofta visat sig vara bristfällig och otillräcklig: Yes, talking is very important. To have friends to talk to is important, but it s the professionals who have answers and the knowledge and they should provide answers to my questions. It s very important to be well treated. If they don t treat me well, it s no good, and I drop my foothold even more, which is unnecessary (Adolfsson et al., 2003, s.554). Abboud och Liamputtong (2005) fann att det som kvinnorna värdesatte mest under sitt möte med vårdgivare var uppmärksamhet, vänlighet, ödmjukhet och sensibilitet. I sin studie beskriver de en positiv erfarenhet från en kvinna under den traumatiska upplevelsen som missfallet innebar för henne. Tack vare läkarens äkta närvaro blev mötet en ljuspunkt i en tillvaro som annars hotade att rasa samman: I just remember the doctor at the ultrasound was just really warm and sincere because he really held onto my hand, and I just felt the warmth coming through and I thought at the time, when you find out something like that you really need someone to be very sympathetic and warm that was a good memory out of the whole thing (Abboud & Liamputtong, 2005, s.12-13). När det emotionella stödet från hälso- och sjukvårdspersonalen brister, blir kvinnorna tvungna att hitta alternativa sätt att få hjälp ifrån. Många kvinnor vänder sig till sina partners och anser att de utgör det viktigaste stödet. Vänner och familj upplevs som ett värdefullt stöd för att ta sig igenom missfallsupplevelsen. Att tala om det som hänt med människor som man har förtroende för kan ge bättre insikt och hjälpa kvinnorna att hela sig själva (Adolfsson, Larsson, Wijma & Berterö, 2003; Harvey & Moyle, 2001). Att dela sin upplevelse med andra kvinnor som har varit med om samma sak kan ge stöd och styrka. Kvinnorna beskriver hur de kände emotionell närhet till varandra, samt hur de upplevde känslor av lättnad och välmående för stunden (Abboud & Liamputtong, 2005). Adolfsson (2003) finner i sin studie att män och kvinnor har olika sätt att sörja på, vilket kan resultera i att kvinnorna känner sig övergivna i sin upplevelse. Detta kan i sin tur skapa konflikter och slitningar i relationen

16 Liknande slutsats dras i Harvey och Moyle s studie (2001) där kvinnorna beskriver att de erhöll emotionellt stöd från sina partners, men att stödet mest hade symboliskt värde eftersom deras partners inte riktigt kunde förstå djupet av upplevelsen eller lida på samma sätt som kvinnorna själva gjorde då de fick ett tidigt missfall. Familjemedlemmar och vänner erbjöd också sitt stöd som begränsades av att vännerna inte riktigt var beredda på att ta emot de smärtsamma känslorna som kvinnorna gav uttryck för. Brist på förståelse och förmåga att stödja ledde till okänsliga kommentarer, sagda i försök att skänka tröst. Knowing Att förstå betydelsen av en händelse för en annan människa. Sjuksköterskans kunskap och kompetens. Brist på förståelse Hur ett missfall upplevs kan vara mycket individuellt. Sjukvårdspersonalens bemötande påverkar alltid kvinnan, antingen på ett positivt eller negativt sätt. Abboud och Liamputtong (2005) visar tydligt i sin studie att kvinnor och deras partner hade blandade erfarenheter av den vård de erhöll. Vissa kvinnor uttryckte sig på ett positivt sätt medan erfarenheten för några andra var mindre bra, vilket resulterade i att missfallsupplevelsen förvärrades på grund av den bristfälliga sjukhusvården. Beslutet att försöka bli gravida igen blev fördröjt för en del av paren. Van och Meleis (2002) studie som är baserad på intervjuer av afroamerikanska kvinnor visar att religiösa och kulturella aspekter hade betydelse i mötet med den missfallsdrabbade kvinnan, och det var därför viktigt för sjuksköterskan att känna till dem. När kvinnor upplevde brist på engagemang från sjukvårdens sida likställde de det med att personalen inte förstod deras upplevelse (Harvey & Moyle, 2001). Sjuksköterskor och läkare koncentrerade sig på de fysiska och medicinska delarna av deras behandling, samtidigt som de höll en medveten distans till de emotionella och psykologiska aspekterna. För alla tre kvinnorna i studien genererade denna emotionella distans från personalens sida en hel del oro och osäkerhet. Det kan vara svårt att förstå kvinnans känsla av att förlora sin identitet som blivande mamma, i synnerhet om missfallet sker väldigt tidigt. En av kvinnorna beskrev att hon upplevde moderskapskänslorna redan från första dagen då hon fick ta reda på att hon var gravid. Efter missfallet försvann den känslan, samtidigt som meningen med livet inte längre var lika självklar. En annan kvinna uttrycker sig på följande sätt: It was something very big for me, the pregnancy. I thought that they understood that, but I only had to lie there in the examination chair and be informed that there was not a normal pregnancy The fetus is dead. I was chocked; tears did not come directly in my eyes. But that the medical staff and that were talking about that it did not exist I understood nothing and it didn t stick in my mind I could not take in the information I sure talked with them, but I don t know what I said and then bye, bye and I had to leave the ward (Adolfsson et al., 2003, s.551)

17 Önskan om att få sina känslor bekräftade beskrevs av flera kvinnor. De behövde känna sig sedda, utan att upplevelsen av missfallet förminskades eller bagatelliserades. Av 172 kvinnor som drabbades av missfall var det endast 25 % som fick en förklaring till varför missfallet skedde. De övriga kvinnorna blev bemötta med orden det var bara naturens sätt att ordna det hela och det är sådant som händer. Missfallet förklarades som en medicinsk åkomma och normaliserades som en vardaglig händelse (Simmons, Singh, Maconochie, Doyle & Green, 2006). Sjuksköterskans kunskap och kompetens En viktig del av sjuksköterskans arbete med missfallsdrabbade kvinnor är hennes teoretiska kunskaper i medicinska omständigheter kring missfall. Det är även viktigt att ha kompetens och kunskap om sorg och krishantering för att på så sätt hjälpa den enskilda individen att ta sig igenom missfallsupplevelsen (Chan, Wu, Day & Chan, 2005). En tredjedel av alla tillfrågade sjuksköterskor på en gynekologisk avdelning i Hong Kong svarade att de saknade nödvändiga kunskaper inom sorg- och krishantering, vilket påverkade deras arbete med patienterna i negativ riktning. De saknade färdigheter och förståelse för kvinnans situation i sitt dagliga arbete och efterlyste mer utbildning på området. Sjuksköterskorna trodde även att ökad kunskap skulle leda till djupare förståelse, bättre kommunikation och stöd för patienterna (a.a.). Liknande slutsats dras av Evans, Lloyd, Considine och Hancock (2002), där man konstaterar att 80 % av den tillfrågade personalen säger sig behöva mer kunskap i sitt arbete med kvinnor som har haft missfall. Det var också tydligt att personalen hade en stark önskan om att förbättra sina färdigheter, tillbringa mer tid med patienterna, samt erbjuda tidiga återbesök för att minimera de psykosociala effekterna av missfallet. Majoriteten av de tillfrågade (patienterna och sjukvårdspersonalen) uttryckte att vården borde förbättras. De var dock oense angående vilka aspekter av vården som skulle förändras för att göra sjukhusupplevelsen mer positiv för den drabbade kvinnan (a.a.). Relationen mellan mannen och kvinnan kan förändras efter ett genomgånget missfall (Hutti, 2004). Av 184 tillfrågade kvinnor rapporterade 32% att deras emotionella relation till partnern var förändrad till det sämre. 39% uppgav att den sexuella relationen blev mer distansierad. Dessa kvinnor upplevde en mer spänd sinnesstämning, mindre kärlek i relationen, samt sämre kommunikation och stöd från sin partner. Sexlivet beskrevs som ett nödvändigt ont och något som påminde om missfallet. Kvinnorna undvek samlag och upplevde nedsatt sexuell lust. Detta kan vara en viktig kunskap för sjuksköterskan att känna till när hon möter och stödjer missfallsdrabbade kvinnor (a.a.). Maintaining belief Kvinnans egen kapacitet och förmåga att ta sig igenom förlusten. Positiv attityd, realistisk optimism. Det finns olika strategier som kvinnor använder sig av för att ta sig igenom sorgen efter ett missfall. Att tala om händelsen med människor man har förtroende för kan ge en bättre insikt och hjälpa kvinnorna att hela sig själva. Van och Meleis (2002), har i sin studie undersökt olika copingstrategier som afroamerikanska kvinnor traditionellt använder sig utav då de drabbats av perinatala förluster. Att be beskrevs som en vanlig strategi. Kvinnorna talade ofta om sin tro och att förlita sig på Guds hjälp

18 De trodde att allt som hände hade en anledning och att Gud kunde ordna allting och skydda dem. Kvinnorna bad om stöd, vägledning, inre frid, styrka, förståelse samt att nästföljande graviditet skulle lyckas. I prayed that God not take any more babies. I said, please, don t put anyone through this kind of pain, even if this is the cross I have to bear. I prayed for peace and guidance, and to remove hatred (Van & Meleis, 2002, s.33). En annan copingstrategi var att tala om förlusten. Kvinnorna uttryckte hur viktigt det var att få stöd från människor i sin närhet som kunde lyssna på dem utan att döma och kritisera. I have received all of the reassurance and love from my family, and I didn t need to go outside. My family really can relate to me because they know me (Van & Meleis, 2002, s.32). Att tala med sina barn kunde också frambringa känslor av lättnad. Barnens reaktioner på ett förlorat syskon tenderar ofta att vara ärliga, oskyldiga och hoppfulla. Deras uppmuntrande ord tröstade och hjälpte kvinnorna att få ett nytt perspektiv på sin förlust (a.a.). När kvinnan får en förklaring till missfallet, får hon ett sätt att förhålla sig till det. Att hitta svar reducerar känslor av skuld och ansvar och öppnar för möjligheten att acceptera att inget hade kunnat gjorts för att förhindra missfallet (Conway & Russel, 2000; Wong, Crawford, Gask & Grinyer 2003). Kvinnorna som accepterade missfallet som otur var mindre benägna att fastna i negativa känslor än kvinnor som kände sig missnöjda med förklaringen till missfallet. Samma sak gällde kvinnor som redan hade barn- de förklarade missfallet som ett misslyckande i reproduktionen i större utsträckning än kvinnor som inte hade barn sedan tidigare (Simmons, Singh, Maconochie, Doyle & Green, 2006). Flera kvinnor och deras partners tog på egen hand reda på fakta angående missfall, vilket hjälpte dem att få kontroll över situationen. Den inhämtade kunskapen gav dem styrka och trygghet (Abboud & Liamputtong, 2005)

19 DISKUSSION Metoddiskussion En del av syftet med denna studie var att undersöka vilket stöd kvinnor behöver då de genomgår ett tidigt missfall. Anledning till att författarna valde att lägga sitt fokus på just tidiga missfall var att de fann att dessa var de vanligaste, men även de minst uppmärksammade typen av missfall. Att hitta artiklar som handlade om tidiga missfall visade sig vara svårt, då de flesta artiklar beskrev kvinnans upplevelser och omvårdnadsbehov vid sena, upprepade eller komplicerade missfall. Av den anledningen förekommer det artiklar som i sin resultatdel tar upp olika typer av perinatala förluster, vilket kan innebära tidiga och sena missfall, framfödande av ett dött barn samt neonatal död (då ett barn dör inom 28 dagar efter födelsen). Författarna behöll dock sitt fokus på de delar i artikeln som behandlar det tidiga misfallet. Då författarna i denna studie har samlat en stor del av den befintliga omvårdnadsforskning som är gjord på kvinnor som drabbats av tidiga missfall, kan slutsatserna i studien i viss mån generaliseras. Swansons omvårdnadsteori användes som ett stöd under dataanalysen. Teorin med sina fem omvårdnadsbegrepp är relativt okänd i Sverige och används inte i omvårdnadssammanhang. Författarna fick kännedom om teorin då de läste delar ur doktorsavhandlingen skriven av Annsofie Adolfsson (Miscarriage: Women s Experience and its Cumulative Incidence, 2006) som är en av få svenska forskare i ämnet. Genom e- mailkontakt med ovannämnda fick författarna tillgång till teorins originalkälla. Teorin är unik i sitt slag då den är relativt modern och utformad efter flera år av forskning med b l a missfallsdrabbade kvinnor. Dessutom är den tänkt som ett stöd för sjuksköterskan när hon ger omvårdnad till den missfallsdrabbade kvinnan. Då teorin ej är översatt eller tolkad till svenska, är det författarnas egen tolkning av begreppen som används i studien, vilket kan ses som en begränsning. Författarna har tolkat att Swansons omvårdnadsbegrepp kan flyta in i varandra och att det inte finns någon skarp gräns mellan dessa. Därför kan ett och samma stycke eller citat passa in under flera olika begrepp. Vidare har författarna valt att inte översätta begreppen till svenska för att undvika feltolkningar. Resultatet är baserat på tolv artiklar, varav fem är från Australien, vilket kan uppfattas som en svaghet då flera av artiklarna beskriver missfallsproblematiken från just detta land. Författarnas intention har även varit att beskriva svenska, alternativt skandinaviska förhållanden, vilket dock har visat sig vara svårt eftersom forskningen är tämligen begränsad. Sex av de använda artiklarna är kvalitativa, två är kvantitativa och tre har blandad metod, samt en review artikel. Författarnas avsikt har varit att beskriva kvinnornas subjektiva upplevelser, vilket gör att artiklar med kvalitativ metod dominerar. Översättning av det engelska språket samt tolkning av textens innebörd har skett noggrant och upprepade gånger av båda författarna. Många ord som hör till omvårdnad, sjukvård och dess organisation har varit svåra att översätta då det förekommer skillnader mellan de olika länderna, samt skillnad mellan det engelska och det svenska språket. Av dessa anledningar kan eventuella feltolkningar inte uteslutas

20 Resultatdiskussion Vad innebär missfall för den enskilda kvinnan? Resultatet visar att kvinnornas reaktion på missfall kan variera. Vissa undersökningar pekar på att ensamstående, kvinnor utan tidigare barn, de med svagt socialt nätverk samt kvinnor med tidigare psykisk ohälsa har visat sig uppleva missfallet som svårare än kvinnor som redan har familj och inte har haft tidigare tecken på psykisk ohälsa (Van & Meleis 2002; Hutti, 2004). Denna slutsats delas dock inte av Adolfsson och Larsson (2006) samt Neugebauer (2003) som i sina studier visar att sorgen efter ett missfall är oberoende av kvinnas ålder och antal barn och att psykisk ohälsa efter missfallet inte hänger samman med kvinnornas etniska ursprung, utbildningsgrad, antal barn och civilstånd. Andra kvinnor kan uppleva missfallet som en lättnad, särskilt då graviditeten ej var önskad (Wong, Crawford, Gask & Grinyer 2003). Det är viktigt för sjuksköterskan att ha kunskap om att reaktionerna på missfallet kan skifta och att vården skall anpassas utifrån den enskilda kvinnans behov. Att identifiera kvinnans egna önskningar och behov, samt att förstå betydelsen av förlusten (knowing) tror vi är en bra utgångspunkt i omvårdnaden av missfallsdrabbade kvinnor. Kvinnans ursprung och kulturella bakgrund kan påverka hur förlusten upplevs. Studier visar att afroamerikanska kvinnor sörjer längre och söker stöd oftare hos sin partner. Religionen och tilltro till Gud spelar en viktig roll för dessa kvinnor (Van & Meleis, 2003). I studien gjord på kvinnor som genomgått perinatala förluster och sjuksköterskor anställda på ett sjukhus i Hong Kong, belystes de kulturella skillnaderna när det gällde att visa emotioner (för de drabbade kvinnorna) och att bemöta dem (för sjuksköterskorna) (Chan, Wu, Day & Chan, 2005). I den asiatiska kulturen är det inte brukligt att öppet visa sorg och känslor, vilket kan medföra svårigheter för sjuksköterskor då hon ska bemöta och stödja kvinnan. Eftersom dagens Sverige är ett land där många kulturer finns representerade anser vi att det är värdefullt för sjuksköterskan att känna till hur krisreaktionerna på missfallet kan skifta beroende på individens ursprung och kulturella tillhörighet. Vilket stöd behöver kvinnan vid missfall? Emotionellt stöd, att aktivt lyssna och ge reflekterande svar samt att tillåta kvinnan att visa sin sorg (being with) efterlystes av många kvinnor då de genomgått missfall (Adolfsson, Larsson, Wijma & Berterö, 2003; Jacobs & Harvey, 1999; Harwey & Moyle, 2001). Resultatet visade att det fanns brister i sjukvårdspersonalens sätt att ge emotionellt stöd till kvinnor som genomgått tidiga missfall. Ibland är det emotionella stödet obefintligt och följs även av brist på respekt och empati samt en förminskning av missfallets betydelse för den enskilda kvinnan. En anledning till detta kan enligt Evans, Lloyd, Considine och Hancock, (2000) vara otillräcklig kunskap och utbildning hos personalen. Där ansåg 60 % av den tillfrågade personalen att de hade bristande kunskaper när det gäller att ge adekvat stöd och bemötande till missfallsdrabbade kvinnor. Att koncentrera sig på de medicinska aspekterna av omvårdnaden tror vi kan vara ett sätt för personalen att avskärma sig och skydda sig själva från de känslosamma reaktionerna som kvinnor uttrycker

21 Resultatet visar att det sociala stödet har stor betydelse, vilket framkommer i flera studier (Conway & Russell, 2000; Hutti, 2004). Att få förståelse och stöd från partnern, familjen och vännerna kan hjälpa kvinnan genom upplevelsen på ett positivt sätt. Swanson tar inte upp det sociala stödet i sin omvårdnadsteori vilket vi saknar, då det har visat sig vara en viktig del i den känslomässiga läkningsprocessen efter missfall. Idag saknas det en rutinmässig uppföljning för kvinnor som genomgår tidiga missfall. I flera studier uttrycks behovet av stöd även efter missfallet, både av kvinnorna själva men också av sjukvårdspersonalen (Hutti, 2004; Chan, Wu, Day & Chan, 2005; Swanson, 1999; Wong, Crawford, Gask & Grinyer 2003). Stödet kan ha olika former i olika länder (beroende på hur sjukvården är uppbyggd), det kan handla om telefonuppföljning, stödgrupper eller hembesök från sjuksköterskan inom primärvården. Vi undrar av vilken anledning uppföljning efter det tidiga missfallet saknas- är det en ekonomisk fråga, eller handlar det om okunskap gällande kvinnans behov? Avsaknad av information har visat sig vara ett av de dominerande inslagen i de undersökta studierna. Kvinnorna saknade information om orsaken till sitt missfall vilket kunde leda till skuldkänslor och att sorgeprocessen försvårades och förlängdes. Enligt Adolfsson (2003) var orsaken till missfallet okänd i över 50 % av fallen. Trots att många kvinnor aldrig får en orsak till varför missfallet inträffade, är det viktigt att hon får en medicinsk korrekt information om att de flesta tidiga missfall orsakas av genetiska avvikelser hos fostret (Weström, 2005). På detta sätt tror vi att kvinnorna slipper lägga skulden på sig själva. Att få informationen vid rätt tidpunkt är av betydelse för att kvinnan ska kunna förstå och bearbeta den (Simmons, Singh, Maconochie, Doyle & Green, 2006; Wong, Crawford, Gask & Grinyer, 2003). En fråga som vi ställer oss är varför sjukvården brister i att ge korrekt stöd till kvinnor då de drabbas av missfall? Kan det vara så att det beror på att kvinnorelaterade sjukdomar är nedprioriterade och att resurserna till stor del läggs på forskning där man utgår från mannen som norm? Läser man studien gjord av Hemminki (1998) där resultatet bland annat visar att forskningen kring missfallsproblematiken är eftersatt, kan man dra samma slutsats som författaren själv gör, nämligen att det kan finnas ett generellt ointresse hos forskare kring dessa frågor. Vi anser att det ligger ett könsperspektiv i missfallsproblematiken och att situationen förvärras då locket läggs på och ingen pratar om det. Om vi inom sjukvården uppfattar missfall som något som man kan skaka av sig, en trivialitet och ett personligt misslyckande som man kan göra ogjort genom att gå hem och försöka igen, då ger vi inte heller signaler till forskare och politiker att ta problemet på större allvar