Innehållsförteckning 2 (64)

Transkript

1 C-uppsats En litteraturstudie om stigmatiseringen av HIV/AIDS-smittade och sjuksköterskors bemötande i kontakten med vården - Ur ett patientperspektiv Författare: Camilla Robertsson & Ida Johansson Termin: VT11 Kurskod: 2OM340

2 Innehållsförteckning 1. Introduktion/bakgrund Historia Förekomst HIV Smittvägar Sjukdomsutveckling Behandling Kontakten med vården Stigma Bemötande Teoretisk referensram Problemformulering Syfte Metod Inklusionskriterier Sökstrategi Kvalitetsgranskning Dataanalys Forskningsetiska överväganden Resultat Positiva upplevelser av bemötandet Hjälp till att finna mening Att bli bekräftad Känsla av värdighet Negativa upplevelser av bemötandet Lidande Hinder för vårdande Verbal kommunikation Ickeverbal kommunikation Kränkning av den unika individen Bristande konfidentialitet Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Överförbarhet Trovärdighet Förslag till fortsatt forskning Slutsatser Referenser 33 2 (64)

3 Bilagor BILAGA 1: Granskningsmall för kvantitativa studier BILAGA 2: Granskningsmall för kvalitativa studier BILAGA 3: Granskningsmall för kvantitativa och kvalitativa studier BILAGA 4: Artikelmatris BILAGA 5: Sökschema BILAGA 6: Analys av omvårdnadsteori 3 (64)

4 Sammanfattning HIV är ett virus som leder till försvagat immunförsvar hos smittade personer. De smittade behöver gå på kontinuerliga kontroller och medicinjusteringar vilket innebär att en tät kontakt med hälso- och sjukvården skapas. Sjukdomen är förknippad med stigmatisering och frågeställningen som denna studie utgick ifrån var om sjuksköterskors bemötande mot personer med HIV/AIDS påverkas av stigmatiseringen. Syftet blev således att beskriva om stigmatiseringen av HIV/AIDS-smittade personer påverkar bemötandet från sjuksköterskor gentemot personer med HIV/AIDS i kontakten med vården, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. I resultatet kunde två huvudkategorier urskiljas; positiva upplevelser av bemötandet respektive negativa upplevelser av bemötandet. Den sistnämnanda kategorin var den som dominerade och fynd som utmärkte sig var att sjuksköterskor använde sig av baktaleri, nekade patienter vård, fick patienterna att känna skam och skuld samt att de gjorde skillnad på om patienterna var smittade via blodtransfusioner eller via homosexuellt umgänge. Slutsatsen blev att stigmatiseringen påverkar sjuksköterskors bemötande, dock inte enbart negativt. Vi tror att vår studie kan vägleda sjuksköterskor till ett bättre bemötande och även vara användbar för andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med HIV/AIDS-smittade personer. Nyckelord: HIV/AIDS, Stigma, Bemötande, Sjuksköterska.

5 1. Introduktion/Bakgrund Vi tror att det finns vissa brister i bemötandet mellan sjuksköterskor och patienter med HIV/AIDS. När vi har fördjupat oss i litteratur kring ämnet får vi uppfattningen att många HIV/AIDS-patienter är missnöjda med bemötandet från vården. Det väcker en tanke hos oss om att det kan bero på att många har fördomar mot denna patientgrupp, gäller det även sjuksköterskor? Vi har själva ingen erfarenhet av möten med HIV/AIDS-patienter och tror att det kommer hjälpa oss i vårt framtida yrke som sjuksköterskor om vi vet mer om hur patienterna upplever sjuksköterskors bemötande och därigenom kunna ge bättre omvårdnad. 1.1 Historia Det finns ingen tydlig start för spridningen av Humant ImmunbristVirus (HIV). Likaså finns det inte dokumenterat hur länge viruset har existerat eller vilket ursprung det har. I början av 1980 uppmärksammades inom sjukvården i New York och San Fransisco att många magra, unga män som sökte vård led av svettningar, smärtor i mun och hals samt hade feberglansiga ögon. År 1981 upptäcktes att gemensamt för de som drabbats av tidigare nämnda symtom var att de hade ett starkt försvagat immunförsvar och att de flesta var bi- eller homosexuella. Sjukdomen fick då namnet Gay Related Immunodeficiency (GRID) som i folkmun och tidningar fick namnet bögpesten. Riskgrupper var intravenösa drogmissbrukare, män och kvinnor med haitiskt ursprung samt personer som tagit emot blodtransfusioner. År 1982 kom samlingsnamnet Acquired Immunodeficiency Syndrome (AIDS), vilket betyder förvärvat immunbristsyndrom. Året efter, 1983 stod det klart vilket virus det var som orsakade aids. Viruset hade då namnet HTLV-III (Sjöström, 2003). Sedan 1986 har Världshälsoorganisationen (WHO) använt sig av beteckningen HIV vilket är benämningen som idag används i hela världen (Moberg & Morfeldt, 1992). 1.2 Förekomst År 1999 hade 26,2 miljoner människor i världen HIV och år 2009 bar 33,3 miljoner människor på HIV-smittan globalt, vilket var en ökning med 27 %. Av dessa var 5 (64)

6 nyinfekterade totalt 2,6 miljoner. I 33 länder hade förekomsten av HIV minskat med 25 % från , 22 av dessa 33 länder låg i Afrika söder om Sahara. I dessa områden var det fler kvinnor än män som är drabbade. Dessa länder stod för 68 % av alla drabbade i hela världen (Unaids, 2010). I Sverige beräknas 5300 personer vara drabbade av HIVinfektionen år 2010 (Smittskyddsinstitutet, 2010 a). 1.3 HIV Det finns två typer av HIV, typ 1 och typ 2. Båda härstammar från apvirus men från olika apor, typ 1 från en schimpansart och typ 2 från ullapan. Typ 2 är mindre smittsamt och mindre sjukdomsframkallande än typ 1 och har endast orsakat en mindre epidemi i västra Afrika. Det är därför typ 1 som drabbar de allra flesta som smittas och när vi generellt talar om HIV är det egentligen HIV typ 1 som det talas om (Gisslén, 2007). HIV är ett lentivirus som är en undergrupp till retrovirus. Gruppen lentivirus har fått sitt namn på grund av det långsamma sjukdomsförloppet, lente betyder långsam (Håkansson & Sandström, 1994). Eftersom det är ett virus måste det ta sig förbi cellmembranet in i cellen för att kunna överleva och förökas. För att ta sig in i cellen använder sig HIV-viruset sig av receptorer på cellens yta. På hjälplymfocyter finns en molekyl, nämnd CD4. Denna angrips först och sedan en receptor kallad CCR5. Dessa receptorer finns hos alla människor men det har visats att en procent av befolkningen i norra Europa saknar CCR5-receptorn och dessa människor kan inte smittas av HIV sexuellt (Wahren & Wahren, 2007). Lymfocyter är en typ av celler som deltar i kroppens immunförsvar. När de infekteras av HIV-viruset och förstörs försvagas immunförsvaret vilket leder till att kroppen blir mer känslig för andra sjukdomar och infektioner (Andreassen, Hægeland & Wilhelmsen, 2002). 1.4 Smittvägar HIV-smittan överförs vanligtvis vid oskyddat sexuellt umgänge. Smittöverföringen kan ske via slidan, blygdläpparna, penis eller ändtarmen samt genom öppna sår i underlivet. Vid injicering av droger med orena sprutor och kanyler smittas många narkomaner. Även via transfusioner av infekterade blodprodukter som inte kontrollerats tillräckligt sprids 6 (64)

7 HIV-smittan. Smittan kan ej spridas genom vanliga kontakter som förekommer i vardagen. Till exempel att hälsa genom att ta i hand, dela sängkläder, dricka ur samma glas eller via toaletter och simbassänger. I saliv finns en liten mängd virus men risken att smittas via oral kontakt är mycket liten. HIV smittar inte heller genom andra kroppsvätskor så som tårar, svett och urin/avföring. Viruset dör vid tvåltvätt och måttlig upphettning (Wahren & Wahren, 2007). En annan möjlig smittväg är den från den gravida modern till det nyfödda barnet (Smittskyddsinstitutet, 2010 b). Enligt Smittskyddslagen (SFS 2004:168) ska den smittade handla så att smittan inte kan överföras till andra. Den smittade har som skyldiget att uppge namn på de som kan ha utsatts för smittorisk och vart smittans ursprung troligtvis kan komma ifrån. Den HIV-smittade har även rättigheter som att till exempel från vårdpersonal bli bemött på ett empatiskt sätt utan fördomar och att kostnadsfritt få tillgång till information, undersökningar och behandling. 1.5 Sjukdomsutveckling HIV kan delas in i en primär infektion och en kronisk sjukdomsfas. Den primära infektionen drabbar ungefär hälften av alla smittade cirka 2-3 veckor efter smittotillfället. Vanliga symtom är feber, halsfluss, förstorade lymfkörtlar, gastrointestinala symtom, muskelvärk och huvudvärk. Många får också utslag på rygg och bröstkorg. Symtom från slemhinnor genitalt, i munhåla och svalg i form av ulcerationer ses också hos många smittade (Gisslén, 2007). Under denna tid är smittorisken som störst då viruset har en hög koncentration i kroppen och även i könsvätskorna (Wahren & Wahren, 2007). Den primära infektionen varar oftast i 1-2 veckor innan den avtar. Då övergår sjukdomen till en kronisk fas som oftast varar i många år med endast få eller inga symtom. Antalet celler med CD4-receptorer minskar successivt under denna tid och när de minskat till ett så lågt antal att opportunistiska infektioner och tumörer börjar utvecklas har sjukdomen övergått till AIDS (Gisslén, 2007). En frisk människa har 1000 CD4-celler per kubikmillimeter blod. Vid AIDS är antalet 200 eller lägre. (Wahren & Wahren, 2007). 7 (64)

8 1.6 Behandling Behandlingen utgörs av en kombination av olika läkemedel som gör att replikation av HIV-virus nästintill stryps. Immunförsvaret får då en chans till att återhämtning. Vilken kombination som används avgörs av biverkningsrisk, tidigare behandling samt virusets resistensprofil. Det är viktigt att behandling sätts in när symtom för HIV-positivitet påvisas. Är den HIV-positiva däremot symtomfri är det antalet CD4-celler som avgör när behandling sätts in. Efter insatt behandling ska CD4-celler stiga och det i sin tur minska risken för opportunistiska infektioner och tumörer (Gisslén, 2011). Att leva med HIV och dess behandling medför höga krav på den HIV-positiva och stor vikt läggs vid att den smittade tar sina läkemedel enligt ordination för att behandlingen ska bli så framgångsrik som möjligt. Om läkemedelskoncentrationen skulle sjunka på grund av missat intag av några doser kan viruset få chans att replikera igen. Replikation av virus kan även uppstå om läkemedel intas i otillräcklig mängd, vilket kan innebära att resistens utvecklas mot just det läkemedlet. Alla läkemedel har sina egna biverkningar men gemensamt för läkemedel mot HIV är laktacidos som är en allvarlig men ovanlig biverkning. Vid laktacidos kan det uppstå illamående, buksmärtor, kräkningar samt dyspné och hjärtarytmi. Symtom som kommer längre fram i behandlingen kan vara muskelsmärtor och svaghet (Gisslén, 2011). 1.7 Kontakten med vården HIV diagnostiseras genom att påvisa antikroppar mot viruset. Det görs först ett snabbtest och om detta visar positivt utslag görs ytterligare ett prov för att säkerställa resultatet (Norrby, 2006). När en person får besked om HIV-positivitet innebär det ofta flera år av uppföljning polikliniskt med regelbundna kontroller (Andreassen, Hægeland & Wilhelmsen, 2002). I och med tät kontakt med sjuksköterskor och läkare är det av stor vikt att den HIV-positiva känner tillit till vården. Erbjudandet att få en särskild kontaktsjuksköterska bör också ligga till grund för den polikliniska kontakten. En HIVdiagnos innebär mycket information, hur den ges och vad för information som patienten är i behov av bör individualiseras till det specifika kontakttillfället. Det är frivilligt och upp 8 (64)

9 till patienten om han eller hon vill berätta för sjuksköterskan om hur smittillfället gick till. När det gäller smittspårning tillhör det läkarens uppgifter. Det är av stor vikt för patienten att han eller hon är tillräckligt motiverad att påbörja sin behandling i och med att den i sig kan tillföra ångest över att hela tiden bli påmind om sin sjukdom varje gång medicinen ska tas. Sjuksköterskan följer medicinbehandlingen med regelbundna blodprover för att läkaren ska kunna kontrollera virusmängden i blodet (Andreassen, Hægeland & Wilhelmsen, 2002). 1.8 Stigma Stigma härstammar från grekerna, de myntade begreppet i syfte att beteckna kroppsliga tecken som avslöjar något ovanligt och visar att den märkta har låg moral. Tecknen skars eller brändes in på kroppen och visade att bäraren var en slav, brottsling eller förrädare, en person man skulle undvika. Senare kom kristendomen och gav stigma två nya betydelser, kroppsliga tecken i form av blodiga rodnader som kopplades samman med den helige anden och en medicinsk anspelning till den religiösa som hänvisades till sjukdom. När vi möter nya människor är de till en början främlingar för oss. Om denna främling skulle besitta en mindre önskvärd egenskap som gör honom eller henne olik de övriga personerna reduceras personen i vårt medvetande från en vanlig fullständig människa till en utstött, kastmärkt människa. Att på detta sätt bli märkt innebär ett stigma. Stigma kan te sig som både synliga och osynliga uttryck (Goffman, 1963). En person som är utsatt för synligt stigma lär sig leva med de vardagliga fördomarna men en person som är utsatt för osynligt stigma tvingas leva med en rädsla av att bli avslöjad. HIV/AIDS förknippas med både synlig och osynlig stigma (Follér & Thörn, 2005). 1.9 Bemötande Begreppet bemötande kan inom vården innebära vardagliga ting som att sjuksköterskan hälsar på patienten och presenterar sig själv. Bemötande inbegriper även hur icke-verbal kommunikation genomförs, att sjuksköterskan står vänd mot patienten i mötet samt att patienten känner att sjuksköterskan lyssnar på honom eller henne. Det är även viktigt att 9 (64)

10 som sjuksköterska i bemötandet till patienten inte låta sin experthållning ta över så patienten känner sig åsidosatt, då det är patienten som är expert på sitt eget liv. Även om sjuksköterskans experthållning inte ska dominera i bemötandet betyder inte det att den är mindre betydelsefull. Sjuksköterskan ska se till att bemötandet och experthållningen har utgångspunkt i att möta den unika individen och dennes behov (Dahlberg & Segesten, 2010). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) är målet att alla människor ska ges vård på lika villkor. Alla människor är lika mycket värda och respekt ska ges till den enskilda individens värdighet Teoretisk referensram Vi har valt att använda oss av Travelbees omvårdnadsteori. Vi ansåg att den skulle passa in bra i vår litteraturstudie i och med att den behandlar de mellanmänskliga relationerna som har betydelse för bemötandet. En analys av teorin genomfördes (se bilaga 6). Travelbee (1971) ser människan som en oersättlig, unik individ som inte är lik någon annan person. Det innebär även att individens upplevelser är personliga och unika. Hon använder sig inte av begreppen sjuksköterska och patient eftersom hon anser att det då uppstår en generalisering och människor placeras i fack. Alla människor upplever lidande någon gång i livet. Lidande kan innebära fysisk, emotionell eller andlig smärta som kan orsakas genom förluster av något betydelsefullt. Reaktioner på lidande kan se olika ut hos olika individer. En del tänker: varför jag? vilket innebär att personen inte förstår varför lidandet uppstår och har därmed svårt att acceptera det. Ett annat sätt att tänka är: varför inte jag? vilket innebär ett accepterande av sjukdom och lidande. Den sistnämnda reaktionen är mer ovanlig. Att finna mening är betydelsefullt för att finna svar på frågorna: varför hände detta mig? och hur ska jag komma igenom detta? Upplevelse av mening har även betydelse i och med att individen kan se det som stärkande samt som en erfarenhet genom livet. Och det finns även en koppling mellan att finna mening och att känna sig behövd. Något som ger värde till livet. Genom att etablera en mellanmänsklig relation kan omvårdnaden hjälpa en individ att finna mening. 10 (64)

11 Den mellanmänskliga relationen är enligt Travelbee (1971) en ömsesidig process men det ligger inom sjuksköterskans ansvarsområde att relationen skapas och upprätthålls. Relationen uppstår efter det att fem faser genomgåtts, vilka är: första mötet, framväxt av identiteter, empati, sympati samt ömsedig förståelse och kontakt. I första mötet bör sjuksköterskan se bortom kategoritänkandet för att kunna upptäcka den unika individen i patienten. Vartefter relationen fortskrider blir identiteterna mer och mer tydliga. När sjuksköterskan kan förstå patientens upplevelser kan hon också känna empati för patienten vilket är tredje steget i den mellanmänskliga relationen. Nästa steg innebär att som sjuksköterska känna sympati, hon blir då delaktig i patientens lidande, medkänsla infinner sig samt att sjuksköterskan har en önskan om att kunna lindra lidandet. Resultatet av att genomgå dessa fyra faser är en ömsesidig förståelse och kontakt mellan sjuksköterska och patient där de kan dela tankar, attityder och känslor. Sjuksköterskan framstår som en person som patienten kan lita på (Travelbee, 1971). Enligt Travelbee (1971) är kommunikation ett viktigt redskap för sjuksköterskan vilket är en process där känslor och tankar förmedlas mellan individer. Kommunikationen finns ständigt med i mötet mellan sjuksköterskan och patienten och kan te sig både verbalt och ickeverbalt. Det är med hjälp av kommunikationen som den mellanmänskliga relationen kan uppstå och utifrån den kan sjuksköterskan lindra lidande och hjälpa patienten att finna mening. 2. Problemformulering HIV är ett virus som försvagar immunförsvaret hos människor och smittar via sexuell kontakt, infekterade blodprodukter, vid injicering av droger samt från mor till barn. I världen 33,3 miljoner människor HIV år 2009 och i Sverige var 5300 personer smittade år Efter att en person blivit diagnostiserad med HIV innebär det tät kontakt med hälsooch sjuvård, bland annat för uppföljning av medicinbehandling samt blodprovstagning. I och med att den HIV-positiva har tät kontakt med vården växer bemötandet fram som ett 11 (64)

12 centralt begrepp. Bemötande omfattar sjuksköterskans sätt att vara i mötet med patienter. Det är av stor vikt att sjuksköterskan möter den unika individen samt att experthållningen inte tar för stor plats. HIV/AIDS förknippas med stigma, såväl synlig som osynlig. Kan det vara så att stigmatisering påverkar sjuksköterskors bemötande av personer med HIV/AIDS? 3. Syfte Syftet var att beskriva om stigmatiseringen av HIV/AIDS-smittade personer påverkar bemötandet från sjuksköterskor gentemot personer med HIV/AIDS i kontakten med vården, ur ett patientperspektiv. 4. Metod Denna studie är en systematisk litteraturstudie, vilket innebär att metodiskt söka, kritiskt granska, analysera och sammanställa resultat av aktuell vetenskap (Forsberg & Wengström, 2008). En litteraturstudie leder i många fall till en utveckling av omvårdnad genom ökad kunskap vad gäller färdigheter, förståelse och insikt. Även andra kan ta del av kunskapsutvecklingen inom ämnesområdet samt att litteraturstudien kan ligga till grund för kliniskt arbete och förbättringar inom sjukvården (Dahlborg-Lyckhage, 2006). 4.1 Inklusionskriterier Vi valde studier som var publicerade i tidsintervallet När vi sökte efter artiklar valde vi att använda oss av peer-reviewed för att få vetenskapliga artiklar. Övriga inklusionskriterier var att alla som deltog i studierna skulle vara 18 år fyllda, språket i artiklarna skulle vara svenska eller engelska samt att vid sökning av artiklar skulle abstrakt finnas tillgängligt. Vi valde att exkludera artiklar som handlade om mor/barn-smitta. 4.2 Sökstrategi Sökningen inleddes med att testa olika sökord för att se vilka som gav mest respons. Utifrån provsökningen valde vi sedan att använda oss av de svenska sökorden: HIV, 12 (64)

13 Stigma, Vårdare-patientrelationer, Sjukvårdstillgänglighet samt Livskvalitet. Begreppet bemötande finns med i syftet, dock hittades inget sökord som stämde bra överens, vi valde då att använda MeSh-termen professional-patient relation (vårdare-patientrelationer). Vi använde oss av verktyget MeSh för att få korrekt översättning från det svenska sökordet till en engelsk motsvarighet. Databaserna som användes för artikelsökning var Cinahl, PubMed och PsychInfo. I PsychInfo användes Thesaurus istället för MeSh-termer. Den engelska motsvarigheten till våra sökord stämde inte riktigt överens i alla databaserna, då använde vi oss istället av det sökord som databasen föreslog. Sökorden vi använde oss av blev slutligen: HIV, Stigma, Professional-patient relations, Health services accessibility och Quality of life. I Cinahl kunde vi använda oss av trunkering, vilket användes på sökordet HIV (se bilaga 5). Sökorden användes även i databasen SveMed+ utan några resultat då olika kombinationer av våra sökord inte gav några träffar. Samt i SwePub, även här utan några givande resultat. I studiens resultat inkluderades totalt tio artiklar, varav nio från Cinahl samt en från PsychInfo. I de databaser vi inte kunde använda oss av peerreviewed i sökningen valde vi att manuellt undersöka om tidsskriften var vetenskaplig genom Ulrich s Periodicals Directory. 4.3 Kvalitetsgranskning Granskningen inleddes med att var och en läste igenom samtliga artiklar och de artiklar som båda författarna tyckte stämde överrens med studiens syfte lästes igenom tillsammans och lyftes sedan fram till granskning. Artiklarnas vetenskapliga värde bedömdes med hjälp av en kvantitativ granskningsmall från Polit och Beck (2008) (se bilaga 1) samt en kvalitativ granskningsmall från Forsberg & Wengström (2008) (se bilaga 2). I och med att en artikel, artikel nummer 3 (se bilaga 4), var både kvalitativ och kvantitativ valdes att sammanställa de två granskningsmallarna för att kunna granska just den artikeln. Av de frågor som fanns med i båda granskningsmallarna och utgjorde dubbletter valde vi att endast använda frågan från en av granskningsmallarna (se bilaga 3). Övriga artiklar granskades utifrån om de var kvalitativa eller kvantitativa. Vi poängsatte bedömningskriterierna genom att sätta poäng för varje kriterie som uppfylldes. Sedan 13 (64)

14 sammanställdes poängen som slutligen skattade kvaliteten på artiklarna som låg, medel eller hög. I artikelmatrisen (se bilaga 4) sammanställdes sedan artiklarna och dess vetenskapliga värde. 4.4 Dataanalys Artikelmatrisen gav oss en bra överblick över vilka artiklar som skulle inkluderas i resultatet samt för att tydligt kunna urskilja syfte, metod och reslutat. Enligt Axelsson (2008) är det lämpligt att göra en sammanställning av artiklarnas syfte, metod samt viktigaste resultat. Sammanställningen blev ett värdefullt hjälpmedel i den fortsatta analysen av artiklarna. Analysen gjordes i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2008). Efter att artiklarnas resultat upprepade gånger lästs igenom av båda författarna fanns två utmärkande drag, vilka fick bli två domäner. Dessa var positiva upplevelser av bemötandet samt negativa upplevelser av bemötandet. Med hjälp av ett dokument som öppnades i word placerade vi in de delar av artiklarnas resultat som svarade på studiens syfte under rätt domän. I samband med att texten sedan översattes till svenska lyftes meningsenheter fram och placerades i tabellen för vidare analys. Meningsenhet 5. patienter betonar den distinkta skillnaden mellan de ssk:or som utför arbetet slentrianmässigt jämfört med de som såg patienterna som enskilda individer. de gör inte bara sitt jobb, de bryr sig också Kondenserad meningsenhet Ssk:or såg patienterna som enskilda individer gör inte bara sitt jobb, de bryr sig också. Kod Ssk ser patienter som enskilda individer. Underkategori Att bli bekräftad Kategori Positiva upplevelser av bemötande 5. hon log och hon såg mig som Sedd som Att bli Positiva 14 (64)

15 pratade med mig som om jag var en människa det spelade ingen roll hur man såg ut hon behandlade alla precis som vilken frisk person som helst att se detta får en att må bra. 9. ssk behandlade mig som en normal patient och det var så jag kände mig som en normal patient. 9. Man känner sig extra sårbar när man befinner sig på sjukhus man bara väntar på att bli dömd eller kritiserad så det gör verkligen en skillnad när ssk behandlar dig hatar ordet normal men som vilken annan patient som helst. vilken frisk person som helst, det spelade ingen roll hur jag såg ut, det fick mig att må bra. ssk fick mig att känna mig som en normal patient genom sitt handlande. En sårbar patient som bara väntar på att bli dömd uppskattar när en ssk behandlar dig som vilken annan patient som helst. vem som helst. Att känna sig normal. Bli behandlad som vem som helst. bekräftad Att bli bekräftad Att bli bekräftad upplevelser av bemötande Positiva upplevelser av bemötande Positiva upplevelser av bemötande Siffran anger vilken artikel meningsenheten är hämtad ifrån. Se artikelmatris (Bilaga 4). Dessa meningsenheter genomgick sedan kondensering vilket innebar att det centrala bevarades och texten blev kortare och mer lätthanterlig. Nästa steg blev att sätta en kod, vilket innebar att de olika koderna fick olika färg för att lättare urskilja samband. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2008) är en kod något som kortfattat beskriver meningsenhetens innehåll. När koden tas fram sker en abstraktion av den kondenserade meningsenheten. De koder som har liknande innehåll skapar sedan underkategorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Vi fann det lämpligt att de två domänerna även 15 (64)

16 blev kategorier, nämligen positiva upplevelser av bemötandet samt negativa upplevelser av bemötandet. I resultatet presenteras dessa två kategorier med respektive underkategorier. 4.5 Forskningsetiska överväganden Alla artiklar som användes i resultatet var etiskt granskade, då dessa artiklar utgör grunden för vår litteraturstudie drar vi slutsatsen att inga deltagare kommit till skada när studierna genomförts och sammanställts. I en av artiklarna framgick det inte om den genomgått etisk prövning, kontakt togs då med författaren och även tidskriften som publicerat artikeln. Vi fick svar från författaren som intygar att artikeln är etiskt granskad. Därmed är alla inkluderade artiklar etiskt försvarbara. Vid översättning från engelska till svenska användes ett lexikon för att få en korrekt översättning och minimera risken för att något resultat skulle förvrängas. Enligt Forsberg och Wengström (2008) ska inkluderade artiklar i studien blivit godkända från en etisk kommitté. Alla artiklar som inkluderas i studien ska arkiveras i 10 år samt att inget resultat får falla bort om det skulle vara så att resultatet inte skulle stödja forskarens åsikt. Vi har arkiverat inkluderade artiklar och ämnar ha dem arkiverade i 10 år samt att vi har bortsett från våra egna åsikter för att uppnå ett tillfredsställande resultat utan att utesluta något data. 5. Resultat Ur analysen växte två huvudkategorier fram; Positiva upplevelser av bemötandet och negativa upplevelser av bemötandet. I den första kategorin bildades underkategorier med rubrikerna hjälp till att finna mening, att bli bekräftad och känsla av värdighet. I den andra kategorin bildades underkategorierna Lidande, hinder för vårdande, verbal kommunikation, ickeverbal kommunikation, kränkning av den unika individen och bristande konfidentialitet. 16 (64)

17 5.1 Positiva upplevelser av bemötandet Hjälp till att finna mening I en kvalitativ studie av Zhou (2009) med djupintervjuer berättade en deltagare om hur sjuksköterskan fick honom att känna hopp om att livet skulle gå vidare och att ett positivt HIV-besked inte var något att känna rädsla inför. I studien framkom även patienternas uppskattning gentemot sjuksköterskor som visade förståelse, acceptans samt stöd. Stöd tas även upp i den kvalitativa djupintervjustudien av Surlis och Hyde (2001) där deltagare berättade om sjuksköterskor som gav stöd i form av att lyfta tron på patienten så att denne inte skulle känna skuld över att han eller hon drabbats av HIV. Sjuksköterskan menade att alla människor gör misstag vilket uppskattades av deltagarna Att bli bekräftad Det fanns en skillnad i upplevelsen av bemötandet från sjuksköterskor som arbetade slentrianmässigt och de som mötte patienterna som individer. Det uppskattades när sjuksköterskor inte bara gjorde sitt jobb utan även visade att de brydde sig (Mallinson et al., 2007). När patienter befann sig på sjukhus uppgav de att de kände sig extra sårbara. De hade en känsla av att de skulle bli dömda eller kritiserade (Surlis & Hyde, 2001). Patienter med HIV/AIDS uppskattade när sjuksköterskor såg de som normala människor och bemötte dem som vem som helst (Surlis & Hyde, 2001; Mallinson et al., 2007). Patienter talade om vikten av att sjuksköterskan är närvarande i mötet med den HIVpositiva. Genom att sjuksköterskan satte sig ner med patienterna kunde de känna hennes närvaro och en uppmärksamhet inför deras behov. Detta framkom i en semistrukturerad djupintervju i en kvalitativ studie av Mallinson, Rajabiun och Coleman (2007) Känsla av värdighet I studien av Zhou (2009) berättade deltagare att sjuksköterskans attityder gentemot patienter har förbättrats och sjukvården har blivit mer öppen för känslor samt mer human. En patient som låg på sjukhus 1999 upplevde då att sjuksköterskan behandlade honom 17 (64)

18 som ett objekt utan känslor och visade ovilja att samarbeta med honom. När han två år senare lades in på samma sjukhus fick han uppfattningen om att mer fokus låg på det emotionella och vården var inte lika fokuserad på det medicinska. Rintamaki, Scott, Kosenko och Jensen (2007) gjorde en kvalitativ studie med fokusgrupper samt intervjuer. I studien framkom att patienter hade erfarenhet av möten med sjuksköterskor som placerade sig nära patienten vilket patienterna tolkade som att sjuksköterskan inte kände rädsla inför personer med HIV. Deltagare i Mallinson et al. (2007) rapporterade att en bra erfarenhet från vården var att bli bemött som en människa borde bli behandlad, det fick patienten att känna sig välkommen och uppskattad. Patienten uppskattade den ansträngning och tid sjuksköterskan lade ner för att förstå hur patienten upplevde sin hälsa. En del patienter upplevde att sjuksköterskan gjorde sitt yttersta för att visa empati. I studien kunde man även urskilja ett övergripande tema vilket innebar värdesättandet av en person som en unik individ och inte bara som en bärare av HIV (Mallinson et al., 2007). 5.2 Negativa upplevelser av bemötandet Lidande I studien av Rintamaki et al. (2007) berättade deltagare om sjuksköterskor som ignorerade patienter när de var i stort behov av vård. Det ledde till att lidande, förbittring och ilska uppstod hos patienterna. I studien av Mallinson et al. (2007) berättade många deltagare att de länge levt med en känsla av att vara åsidosatta och bli fråntagna sina rättigheter i möten med sjuksköterskor. Även i den kvalitativa studien med strukturerade gruppintervjuer av Blake, Jones Taylor, Reid och Kosowski (2008) nämnde deltagare att de många gånger inte haft något annat val än att tolerera sjuksköterskans beteende i brist på andra valmöjligheter. En HIV-positiv patient berättade i studien av Surlis och Hyde (2001) om en situation när han hade ont och inte fick något gehör för detta av sjuksköterskan. Hon sa att det var hans eget fel och att han själv hade satt sig i den situationen eftersom han använde droger. Fler deltagare i samma studie gav uttryck för en rädsla att vara till besvär på grund av sjuksköterskan som visade antydan till att hon tyckte det var självförvållat att drabbas av HIV. Deltagare i en kvalitativ studie av Beer, Fagan, Valverde och Bertolli 18 (64)

19 (2009) med fokusgruppsintervjuer, beskrev hur inadekvat rådgivning och uppföljning efter ett positivt HIV-besked skapade negativa upplevelser av den medicinska vården i och med att känslighet från vårdpersonal saknades Hinder för vårdande Sohler, Xuan och Cunningham (2007) har gjort en kvantitativ studie med sammanlagt 523 deltagare. Av dessa uppgav 16,1 % att de någon gång blivit nekad vård från sjukvårdspersonal. I en annan kvantitativ studie av Kinsler, Wong, Sayles, Davis och Cunningham (2007) med ett urval på 223 personer undersöktes fyra olika typer av upplevd stigma inom hälso- och sjukvård. Där framkom det att 19 % av deltagarna upplevt att sjukvårdspersonal vägrat ge vård. I en studie av Rintamaki et al. (2007) berättade en deltagare om hur han vid ett flertal tillfällen varit med om att sjuksköterskor vägrade att ta blodprov då provet som skulle tas var ett CD4-värde. Det framkom även att HIV-positiva känner sig försummade och annorlunda behandlade av sjuksköterskor efter att deras diagnos blivit känd. En patient beskrev en situation med en sjuksköterska som tidigare stod honom nära men som efter att hans diagnos blivit känd inte längre ville ge honom vård, något som patienten upplevde som stigma (Beer et al., 2009). I en kvalitativ studie av Varas-Días, Serrano-García och Toro-Alfonso (2005) berättade en deltagare att han känt sig avvisad av sjuksköterskor då de i vårdmötet uppvisade rädsla, bristande vård samt brist på uppmärksamhet. Även i studien av Surlis och Hyde (2001) beskrevs en situation då sjuksköterskor nekade en patient vård på grund av att det fanns andra som ansågs vara sjukare men enligt patienten var anledningen att han var kriminell och använde droger. Deltagare i en annan studie berättade om upplevelser då sjuksköterskan var både nedlåtande och enväldig vilket av deltagarna sågs som en barriär för vårdandet. De berättade även om tillfällen när de själva varit mindre engagerade i sin vård och hur de då kunde uppleva att sjuksköterskan agerade paternalistiskt för att effektivisera vården. Detta 19 (64)

20 nedlåtande bemötande motverkade skapandet av en respektfull relation (Mallinson et al., 2007). I studien av Beer et al. (2009) berättade många deltagare om hur de upplevde dåligt bemötande på grund av stigma kopplat till HIV inom sjukvården, något som i sin tur hindrade deltagarna till att fortsätta söka vård Verbal kommunikation HIV-positiva upplevde att de var extra känsliga över sjuksköterskans tonläge när hon talade till dem. De HIV-positiva kunde urskilja när sjuksköterskan kände oro, ogillande eller förakt genom att hon talade korthugget eller med ett bryskt tonläge. En deltagare berättade om när han skulle få sin AIDS-diagnos och sjuksköterskan skulle berätta detta för honom. Han uppfattade sjuksköterskan som känslokall och med egna ord beskrev han henne som om hon hade ett stenansikte när hon utan känsla och helt oberörd sade till honom you have AIDS (Rintamaki et al., s. 960 ). HIV-positiva beskrev i en annan studie hur sjuksköterskor uppvisade fördomsfulla beteenden genom att använda sig av verbal förolämpning (Zhou, 2009). Ett annat problem som beskrevs av personer med HIV var hur sjuksköterskor använde sig av medicinska termer, något som kunde upplevas som frustrerande hos de HIV-positiva då de inte förstod det medicinska språket. Det kunde lämna känslor som maktlöshet hos patienterna som i sin tur ledde till att de inte kunde delta i en gemensam beslutsfattning angående sin egen vård och slutade med att sjuksköterskan fattade enväldiga beslut (Mallinson et al., 2007). Vidare beskrevs det i Beer et al. (2009) hur patienter blev misstänksamma gentemot behandlingen på grund av oförståelse av den medicinska terminologin som sjuksköterskor använde sig av. Patienter beskrev även sjuksköterskan som jäktad och alltför fokuserad på själva medicineringen. Ett exempel hämtat ur tidigare nämnd studie påvisade detta Your [count s] low then take some pills. (Beer et al., 2009, s.788). I Surlis och Hyde (2001) beskrevs sjuksköterskan som kort i tonen. Vidare beskrevs i en annan studie att upprört tal hos sjuksköterskan kunde ses som ett tecken på nervositet (Rintamaki et al., 2007). 20 (64)

21 5.2.4 Ickeverbal kommunikation Stigma kunde vara väl uttryckt men också mer diskret och kunde då upplevas genom sjuksköterskans kroppsspråk och undvikande av interaktion med den HIV-positiva patienten (Varas-Díaz et al., 2005). I Kinsler et al. (2007) framgick att 20 % av deltagarna upplevt att sjuksköterskan varit obekväm i mötet med den HIV-positiva. Rintamaki et al. (2007) påvisade att brist på ögonkontakt under vårdmöten ledde till att HIV-positiva upplevde att sjuksköterskan kände obehag och ogillande. De beskrev även upplevelser av att sjuksköterskan uppvisade nervositet som visades genom att hon inte visste vart hon skulle fästa blicken och att hon skruvade på sig. Det framkom även att HIV-positiva upplevt avståndstagande från sjuksköterskan. De beskrev möten där sjuksköterskan ställt sig så långt som möjligt från patientens säng vilket tolkades som rädsla eller ogillande hos sjuksköterskan. Även i studien av Zhou (2009) har deltagare uttryckt fysiskt avståndstagande från sjuksköterskan. De rapporterade även negativa attityder hos sjuksköterskan så som kylighet och förnekande. Vid tillfällen när HIV-positiva patienter såg att sjuksköterskan uttryckte ilska och irritation väcktes funderingar hos dem och om det var de och deras vårdbehov som gav upphov till sjuksköterskans beteende (Rintamaki et al., 2007) Kränkning av den unika individen I studien av Rintamaki et al. (2007) framkom det att HIV-positiva kände sig som måltavlor för förakt, hån och förlöjligande från sjuksköterskor vilket upplevdes som stigma. De beskrev även hur sjuksköterskor öppet skuldbelade patienter för att ha HIV, på grund av detta beteende upplevde patienterna känslor av skam. En deltagare berättade om hur en konfrontation med en sjuksköterska uppstod. Enligt sjuksköterskan befann sig patienten i en riskgrupp för HIV men enligt patienten själv passade han inte in i någon form av riskgrupp. Trots det var sjuksköterskan påstridig och ansåg att patienten förnekade det hela då han måste ha befunnit sig i en riskgrupp eftersom HIV inte är något som bara uppstår. Sohler et al. (2007) påvisade att 39,6 % av det totala urvalet på 523 personer upplevt 21 (64)

22 någon form av diskriminering inom sjukvården. 31,2 % rapporterade att sjukvårdspersonal visat fientlighet och brist på respekt och 30,2 % rapporterade att någon inom sjukvården någon gång ägnat patienten för lite uppmärksamhet. Vidare i Rintamaki et al. (2007) påvisades att sjuksköterskor baktalade patienterna. HIV-positiva upplevde att anledningen till detta var att sjuksköterskor ville försäkra sig om att andra sjuksköterskor inte skulle ge patienterna bättre vård vilket upplevdes som kränkning. I Rintamaki et al. (2007) upplevde deltagare att sjuksköterskor uppvisade tecken på panik när de var tvungna att ta hand om HIV-positiva patienter. Deltagarna trodde att detta berodde på en rädsla hos sjuksköterskorna att själva bli smittade. En deltagare återberättade en händelse då han kände sig behandlad som skräp. Deltagaren upplevde att sjuksköterskan trodde att han skulle klösa henne och hon var rädd att bli smittad. Därför handlade hon genom att kontakta polis och varna övrig personal om att patienten var våldsam trots att han enligt sig själv inte kunde röra sig. Sjuksköterskan antog att patienten inte var medveten om hennes handlande men han hörde och iakttog allt. Vidare i Rintamaki et al. (2007) framkom att ignorans och elakhet även var förekommande hos sjuksköterskor. Enligt egna erfarenheter hos HIV-positiva har det hänt att sjuksköterskor skrämt patienter med döden, de sade att deras liv var över och att de var hopplösa fall på grund av HIV-infektionen (Rintamaki et al., 2007). I studien av Blake et al. (2008) framkom att deltagare upplevt okänsligt vårdande från sjuksköterskan. De upplevde frustration genom att sjuksköterskan utsatte dem för jobbiga saker. De kände sig illa behandlade, blev utstirrade, blev bemötta som om de vore boskap samt att sjuksköterskan fick patienterna att känna sig som sämre människor på grund av att hon inte ville ta i dem. En deltagare berättade om hur hon kände sig förolämpad när sjuksköterskan tog på sig tre par handskar precis framför henne och det enda sjuksköterskan skulle göra var en liten kontroll. Sjuksköterskor ska även ha påtalat well you knew the virus was out, so long ago, and why are you still using som hos de HIV-positiva upplevdes som ett slag på fingrarna (Surlis & 22 (64)

23 Hyde, 2001, s.72). I en mixad kvalitativ och kvantitativ studie av Emlet (2007) beskrev en deltagare hur han blev bemött på en akutmottagning. Efter att sjuksköterskan sett i journalen att han var HIV-positiv var det första hon ville veta hur han fick sjukdomen. Även i studien av Varas-Díaz et al. (2005) beskrev en HIV-positiv deltagare hur han upplevde diskriminering på en akutmottagning då han blev ignorerad eller ifrågasatt om varför han var där. En annan deltagare i samma studie berättade hur sjuksköterskorna uppträdde som robotar. Han kände inte att sjuksköterskorna var där för att hjälpa honom utan de gjorde bara sitt jobb (Varas-Díaz et al., 2005). Det finns även deltagare som rapporterat att sjuksköterskor ska ha utsatt dem för fysiskt våld eller satt patienter i situationer där de troligtvis skulle göra sig illa (Rintamaki et al., 2007). I Zhou (2009) framkom att homosexuella personer med HIV oftare mötte uttryckt diskriminering från vården än de som smittats via kontaminerade blodprodukter då det sågs som ett oskyldigt sätt att bli smittad på Bristande konfidentialitet Många HIV-positiva upplevde problem med konfidentialitet hos sjuksköterskor vilket påverkade kvaliteten på vården. Fynd från en studie visade att vid tillfällen då konfidentialiteten bröts, medvetet eller omedvetet, blev personens identitet synlig för andra (Surlis & Hyde, 2001). I studien av Emlet (2007) berättade en person med HIV som satt i fängelse om en situation då en vakt undrade varför han åt mediciner. Sjuksköterskan berättade då för vakten som i sin tur berättade för den fängslades syster. Efter det visste alla att han var sjuk. Den fängslade uppgav att han hellre hade berättat själv för systern om sin diagnos. I Surlis och Hyde (2001) uppgav HIV-positiva att de hade erfarenheter av trevliga och seriösa sjuksköterskor men det fanns tillfällen då sjuksköterskorna inte tagit hänsyn till att andra patienter som låg i samma sal hörde vad som sades då sjuksköterskorna talade alldeles för högt. 23 (64)

24 6. Diskussion Syftet med denna litteraturstudie var att ur ett patientperspektiv beskriva om stigmatisering av HIV/AIDS-smittade personer påverkar bemötandet från sjuksköterskor gentemot personer med HIV/AIDS i kontakten med vården. I resultatet framkom att HIV-positiva personer har olika erfarenheter av stigma och bemötande från sjuksköterskor, både positiva och negativa. Positiva upplevelser var att sjuksköterskan förmedlade hopp, stöd och visade förståelse. Sjuksköterskan brydde sig och gjorde inte någon skillnad på HIV-positiva patienter och andra patienter, hon kunde se den HIV-positiva som en unik människa samtidigt som hon också såg denne som vem som helst. De negativa upplevelserna utgjorde en större del av resultatet där det framkom att HIV-positiva upplevde bland annat ignorans, känsla av att vara åsidosatt, nekad vård, sjuksköterskan gjorde skillnad på patienter som smittats oskyldigt via blodtransfusioner och de som smittats via homosexuellt umgänge samt att sjuksköterskan ibland använde sig av baktaleri. En stor del av den stigma som visade sig genom bemötandet ledde till att den HIV-positiva upplevde känslor av skam och skuld. Stigma kunde ta sig uttryck genom både verbal och icke-verbal kommunikation. 6.1 Resultatdiskussion Sjuksköterskors närvaro och uppmärksamhet kan vi se som en god förutsättning till ett första möte. Utifrån Mallinson et al.s (2007) beskrivning av sjuksköterskors uppmärksamhet och närvaro kan det enligt oss skapas en mellanmänsklig relation med utgångspunkt i Travelbees (1971) fem faser. Hon ansåg att genom att en mellanmänsklig relation etableras kan individen finna mening, vilket kan hjälpa en person att ta sig igenom svårigheter och få svar på frågan varför hände detta mig? Det finns även en koppling mellan att finna mening och känslan av att vara behövd. I resultatet framkom sjuksköterskors stöd som en bidragande faktor till att lyfta patienternas tro på sig själva och att de inte ska behöva känna skuld i och med sjukdomen HIV (Surlis & Hyde, 2001). Zhou (2009) tar upp en annan form av stöd där sjuksköterskor hjälper patienter att känna 24 (64)

25 hopp inför framtiden samt att HIV inte var något att känna rädsla inför. Vi anser att detta resultat och Travelbees (1971) teori hänger samman. Och kan ligga till grund för att hjälpa patienter att få svar på frågan varför hände detta mig? och på så vis ta sig igenom svårigheter, känna sig behövd och finna mening. Det framkom även resultat som visade på motsatt handlande hos sjuksköterskor, där de inte försökte skapa en mellanmänsklig relation eller inge hopp. I Beer et al. (2009) beskrevs hur HIV-positiva känt sig annorlunda behandlade av sjuksköterskor efter att HIVdiagnosen blivit känd. Detta framkom även tydligt i Mallinson et al. (2007) där sjuksköterskor ska ha agerat både nedlåtande och enväldigt gentemot HIV/AIDS-smittade. I resultatet framkommer olika beteenden hos sjuksköterskor som kan leda till att patienter upplever lidande (Rintamaki, 2007; Surlis & Hyde, 2001; Mallinson et al., 2007). Något som utmärkt sig och förknippats med lidande är att bli ifråntagen sina rättigheter så som det beskrivs i Mallinson et al. (2007). Enligt Travelbee (1971) är lidande något som drabbar alla och förknippas med att förlora något betydelsefullt. Författarna till denna studie tolkar Travelbees (1971) sätt att se på lidande som att förlusten av det betydelsefulla kan vara förlust av hälsa, att inte längre vara fri från sjukdom, förlust av rättigheter så som att bli sedd och rättigheten till att bli vårdad som en unik individ. Ser vi till en annan omvårdnadsteori som också behandlar lidande, beskriver Eriksson (1994) sjukdomslidande. En del av detta lidande är det själsliga och andliga som uppkommer när människan upplever förnedring, skam eller skuld. Lidandet som Eriksson (1994) talar om uppstår vid behandling eller sjukdom. Lidandet orsakas ofta av fördömande attityder hos vårdpersonal. Detta ser vi även ha en tydlig koppling till Rintamaki et al. (2007) där patienter upplevde känslor av skam till följd av att sjuksköterskor skuldbelade dem för att ha HIV. Enligt Travelbee (1971) ses människan som en unik individ, vilken är oersättlig och inte lik någon annan. Det innebär även att upplevelser hos individen är personliga och högst unika. Enligt Mallinson et al. (2007) uppskattades det när sjuksköterskan behandlade 25 (64)

26 patienterna som individer och när sjuksköterskan visade att hon brydde sig (Mallinson et al., 2007). I resultatet framkom även uppskattning från patienterna när de blev behandlade som vem som helst (Mallinson et al., 2007; Surlis & Hyde, 2001). Utifrån vad Travelbee (1971) säger om att människan ska ses som unik, oersättlig och inte lik någon annan överensstämmer inte hennes teori med delar av denna studies resultat. Vi anser att svårigheter kan uppstå då sjuksköterskor fostras i att se alla som unika individer men när en patient vill bli sedd som vem som helst går då sjuksköterskorna emot det hon lärt sig om hon väljer att bemöta patienten som vem som helst? Den del av denna studies resultat, se tidigare i detta stycke, som tar upp patienters uppskattning gentemot sjuksköterskor som visar att de bryr sig och behandlar dem som individer stämmer bättre överens med Travelbees (1971) teori. Enligt Travelbee (1971) är kommunikationen, verbal som ickeverbal viktig för den mellanmänskliga relationen. Vid bristande kommunikation uppkommer svårigheter hos sjuksköterskor att hjälpa patienter att lindra lidande och finna mening. Vi har i vårt resultat uppmärksammat att kommunikationen mellan sjuksköterskor och HIV/AIDS-patienter många gånger är bristande. I Surlis och Hyde (2001) och Rintamaki et al. (2007) beskrevs sjuksköterskor som korta i tonen och med bryskt tonläge. Detta anser vi inte främja en mellanmänsklig relation enligt Travelbee (1971) och vi tror också att det i sin tur kan skapa ett lidande då patienten inte får en tillfredställande kontakt med sjuksköterskan och inte heller här kunna skapa något första möte. Lidandet som uppstår skulle kunna vara ett, enligt Eriksson (1994), sjukdomslidande. När det gäller den icke-verbala kommunikationen får vi inte glömma att även den kan framkalla lidande om den är bristfällig. Ett exempel hämtat från Blake et al. (2008) handlar om en patient som förolämpas av en sjuksköterska som tar på sig tre par handskar mitt framför patientens ögon. I resultatet beskrevs patienters upplevelser av bristande konfidentialitet hos sjuksköterskor (Emlet, 2007; Surlis & Hyde, 2001). I en annan studie av Anderson, Elam, Gerver, Solarin, Fenton och Easterbrook (2008) undersöktes hur HIV/AIDS-relaterad stigma och diskriminering påverkar HIV-positiva människor med karibiskt ursprung som lever i 26 (64)

27 Storbritannien. Även i denna studie uppgav deltagarna att konfidentialiteten brister i kontakten med vården, oavsett om de befann sig i sitt hemland tillhörande Karibien eller i Storbritannien (Anderson et al., 2008). I förhållande till denna litteraturstudie och tidigare forskning kan vi konstatera att oavsett om man befinner sig i Storbritannien eller någonstans i Karibien så förekommer bristande konfidentialitet. Det har då inget samband med att standarden i samhället skiljer sig mellan olika delar av världen. En stor del av deltagarna i Sohler et al. (2007) upplevde brist på respekt och uppvisad fientlighet från sjukvårdspersonal. Rintamaki et al. (2007) tar upp baktaleri. Vi ser baktaleri som något respektlöst och förvånas över att det förekommer. I situationer där sjuksköterskor använder sig av baktaleri tror vi att konsekvenserna kan bli att ingen tillslut vill ta hand om patienterna då det förekommer smutskastning. Vilket i sin tur leder till att patienterna inte får vård. Annan forskning påvisar ett annat förhållningssätt hos sjuksköterskor. En studie som tar upp detta är Välimäki et al. (2008) som har undersökt hur sjuksköterskor i Finland, Estland och Litauen ser på vårdandet av patienter med HIV/AIDS. I studien finns viss skillnad mellan de olika länderna men generellt framkom det att sjuksköterskor är villiga att utföra omvårdnadsåtgärder för denna patientgrupp. Vi tror oss se en anledning till att denna skillnad existerar, i Rintamakis et al.s (2007) studie är datainsamlingen gjord på patienter men i Välimäki et al. (2008) är det sjuksköterskors perspektiv som belyses. Kan det vara så att sjuksköterskorna i Välimäki et al. (2008) inte är medvetna om sitt bemötande? Är de medvetna men vill dölja sitt beteende? Eller kan det vara så att de är sjuksköterskor som besitter ett gott professionellt förhållningssätt och behandlar de HIV-positiva patienterna väl? I denna studies resultat framkom att diskriminering förekommer oftare mot homosexuella med HIV/AIDS än mot de som smittats via kontaminerade blodprodukter, då det anses vara mer oskyldigt att smittas via blodtransfusioner (Zhou, 2009). Dessa fynd kan stödjas av ytterligare tre studier. Chan och Reidpath (2007) påvisar att personer som smittats via kontaminerade blodtransfusioner inte utsätts för stigma. Prostituerade och intravenösa 27 (64)