DEN NÖDVÄNDIGA FEMINISMEN 1 En jämförande studie av kvinnorepresentation och jämställdhet i Danmark och Sverige

Transkript

1 Lena Wängnerud Mette Anthonsen DEN NÖDVÄNDIGA FEMINISMEN 1 En jämförande studie av kvinnorepresentation och jämställdhet i Danmark och Sverige Projektets syfte I ett internationellt perspektiv framstår de nordiska länderna som ett särskilt jämställt hörn av världen. Kvinnors andel i politiken är hög. Genomsnittet i de nordiska parlamenten är 40 procent kvinnliga ledamöter, jämfört med 19 procent i övriga Europa. Jämfört med situationen i många andra länder är också kvinnors och mäns vardagsliv förhållandevis jämlika i Norden. Detta framkommer till exempel i internationella undersökningar som tar hänsyn till sådant som tillgång till utbildning, möjligheter till ekonomisk försörjning, hälsa samt politiskt deltagande (World Economic Forum Gender Gap FN:s Gender Related Development Index Det är knappast någon som ifrågasätter beskrivningen ovan. Vad som däremot återfinns inom framförallt feministiskt inriktad forskning är olika ställningstaganden mot allt för långtgående skönmålningar av situationen i Norden. För det första poängteras det inom denna forskning att bilden av jämlika förhållanden mellan kvinnor och män lätt överdrivs. De mått som används av FN och World Economic Forum kan dölja andra mer subtila former av diskriminering. För det andra poängteras det att trots stora likheter mellan de nordiska länderna finns det betydelsefulla skillnader som förblir dolda så länge länderna behandlas som en kategori (se Bergqvist m.fl 1999; Skjeie och Teigen 2003). I det här projektet är såväl nordisk likhet som olikhet väsentliga inslag. Vi vill göra en djupgående jämförelse av Danmark och Sverige med avseende på kvinnorepresentation och jämställdhet. Det ger möjlighet att på ett finjusterat sätt pröva några av de ledande teorier som idag finns inom området genus, makt och politik. Teorin om närvarons politik tjänar som utgångspunkt. I denna teori betonas betydelsen av kvinnliga representanter för att ge utrymme åt kvinnors intressen på den politiska agendan. Mot denna teori kommer vi i huvudsak att ställa en, än så länge mer löst formulerad, teoribildning som betonar betydelsen av 1 Forskningsprojekt finansierat av FAS Forskninsgrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

2 representanter med särskild feministisk medvetenhet för att åstadkomma förändringar i kvinnovänlig riktning. Denna alternativa teoribildning kan preliminärt kallas teorin om medvetenhetens politik. Teorin om närvarons politik har formulerats mest kraftfullt av Anne Phillips (1995). Vad som är värt att framhålla är att Phillips inte ställer upp några särskilda krav på de kvinnliga representanterna för att deras närvaro skall ge genomslag åt kvinnors intressen och erfarenhet. Utgångspunkten är sociologisk och vad som sägs är att vardagliga erfarenheter bidrar till att forma människors politiska tänkande och handlande. Och just för att kvinnors och mäns levnadsvillkor delvis ser olika ut har det betydelse vem som sitter i parlamentet. Oviljan mot att precisera särskilda krav har bland annat att göra med en önskan att var öppen för olika jämställdhetsideologier. Kvinnors intressen är ett omstritt begrepp precis som det också är omstritt exakt vad som skall menas med jämställdhet (se t.ex. Phillips 1998 red.). En typ av kritik som finns mot Phillips är att det breda anslag hon representerar riskerar att vara naivt. Forskare som exempelvis Iris Marion Young (1998, 2002) har lyft fram behovet av politiker som på ett medvetet och uttalat sätt ser sig som representanter för en särskild grupp, i det här fallet kvinnor, och står för tydliga förändringsinriktade strävanden. Vi vill gå vidare i denna viktiga diskussion som handlar om konsekvenser av ökad kvinnorepresentation. Syftet med projektet är att testa hållbarheten i såväl Phillips som Youngs tänkande. Vår hypotes är att hög andel kvinnliga politiker är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för ökad jämställdhet i samhället. Teorin om närvarons politik är i behov av preciseringar och vår undersökning kommer att visa huruvida det vi, inspirerade av Young, benämnt teorin om medvetenhetens politik är den mest fruktbara vägen att gå eller om det finns andra typer av förklaringar som är mer värda att lyfta fram för förståelsen av hur ökad jämställdhet kan uppnås. Tidigare forskning inom området Lena Wängnerud (1998, 2000a, 2005) har tidigare utgått från teorin om närvarons politik och gjort empiriska undersökningar av kvinnorepresentation i Sveriges riksdag. I dessa undersökningar har begreppet kvinnors intressen definierats i tre steg: som att kvinnors intressen (i) handlar om ett synliggörande av kvinnor som social kategori; (ii) ett erkännande

3 av en ojämlik maktrelation mellan könen samt (iii) genomförande av politik för att öka kvinnliga medborgares autonomi. Wängneruds empiriska undersökningar stöder teorin om närvarons politik. De visar bland annat att det i huvudsak är kvinnliga ledamöter som står för politiseringen av kvinnors intressen och erfarenhet. Mer konkret visar det sig att kvinnliga representanter, oavsett partitillhörighet, i större utsträckning än manliga lyfter fram och prioriterar frågor som renodlat handlar om jämställdhet men också olika former av omsorgspolitiska frågor som socialpolitik, familjepolitik och äldrevård, som är centrala då de starkt berör kvinnliga medborgares situation och deras möjlighet att förena yrkesliv och familjeliv. Liknande resultat har framkommit i undersökningar från Norge (Skjeie 1992). Också undersökningar från andra länder går i samma riktning (Diaz 2002; Thomas 1994) men överlag får man säga att forskningen när det gäller konsekvenser av ökad kvinnorepresentation är begränsad. Detta förhållande har att göra med minst tre olika saker. För det första är det fortfarande relativt få länder i världen med någon nämnvärd kvinnorepresentation. Vi angav tidigare att det europeiska genomsnittet för andel kvinnor i det nationella parlamentet är 19 procent. Motsvarande genomsnitt för de nordiska länderna är 40 procent ( Siffrorna tydliggör att det framförallt är de nordiska länderna där man kan undersöka detta på något mer genomträngande sätt. För det andra har det funnits ett visst avståndstagande mot det politiska systemet inom feministiskt inriktad forskning. Därför har feministiskt inriktade forskare, statsvetare likväl som andra, ofta valt att fokusera på andra områden i samhället än de representativa kanalerna. Ett tredje förhållande som är värt att ta upp är att när den mer etablerade statsvetenskapliga parlamentsforskningen tagit upp frågor om kön har det ofta varit relaterat till åsikter i konkreta sakfrågor som exempelvis inställning till sex timmars arbetsdag och förbud mot pornografi (se Esaiasson och Holmberg 1996: kap 5; Narud och Valen 2000 men även Oskarson och Wängnerud 1995, 1996). Wängneruds forskning tyder dock på att ledamöternas könstillhörighet verkar ha större betydelse med avseende på prioriteringar, vilka frågor som kommer upp och ges tyngd på den politiska agendan, än med avseende på vad man exakt tycker när frågorna väl ligger på bordet -- även om det finns vissa sakfrågor, som de nyss nämnda, där kön har en tydlig effekt. Ett ytterligare förhållande som framkommit i den tidigare forskningen är att de könsrelaterade mönster som vi beskrivit inte är helt stabila. Flera indikatorer visar att när det gäller den

4 svenska riksdagen håller mönstren av kvinnligt och manligt, i relation till politikens innehållsliga sida, på att bli mindre tydliga. Ett konkret exempel på detta är placeringarna i riksdagens utskott. Under 1980-talet och början av 1990-talet återfanns ett mycket tydligt mönster där kvinnor var överrepresenterade i utskott inom området social välfärd men underrepresenterade i utskott inom området ekonomi/teknik. Även om mönstren ännu inte är helt försvunna har det skett en markant utjämning sedan valet 1994 (Wängnerud 2003, 2005). Mot bakgrund av detta har Wängnerud föreslagit en modell som omfattar en utveckling i olika faser. Grunden i modellen är att det behövs kvinnliga representanter för att ge utrymme åt kvinnors intressen på den politiska agendan. Ett tillägg som gjorts i förhållande till teorin om närvarons politik är att det antagligen är omöjligt att gå från en låg till en hög andel kvinnliga politiker utan att ett stadium där distinkta mönster av kvinnligt och manligt i relation till politikens innehåll uppträder. Men det faktum att kvinnliga politiker historiskt sett bidragit till att föra in ett jämställdhetsperspektiv och ge större tyngd åt olika omsorgspolitiska frågor betyder inte att de bör hålla sig inom dessa områden för all framtid. Om könsmönster cementeras över mycket långa tidsperioder är det antagligen rimligare att se dem som tecken på en ihållande könsmaktsordning än ett led i en pågående förändring mot ökad jämställdhet (jfr. Hirdman 1990, 2001). Annorlunda uttryckt: man måste vara medveten om att det finns en risk för negativa effekter av ökad kvinnorepresentation om övergångsstadiet blir allt för utdraget. Det här projektet Det är flera delar som är viktiga att gå vidare med inom forskningen om kvinnorepresentation och jämställdhet. Det vi ser som mest angeläget på teoretisk nivå är preciseringar av teorin om närvarons politik. På ett plan kan man se vårt projekt som en empirisk prövning, vi kommer att pröva om antagandena i teorin håller streck, men givet vad vi vet utifrån tidigare forskning är det mindre troligt att vi skulle få fram resultat som ger anledning att tillbakavisa denna teori helt och hållet. Det vi ser som de största bristerna i den tidigare forskningen är dock å ena sidan att frågan om huruvida ökad andel kvinnliga politiker är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor aldrig blivit helt utredd, samt å andra sidan att kopplingen mellan den politiska nivån (parlamentet) och kvinnors och mäns faktiska levnadsvillkor (jämställdhet i samhället) varit svag. Denna kritik gäller även Wängneruds tidigare forskning. Helt klart är att det behövs ytterligare prövning både för att stadigare belägga och för att kunna utveckla

5 denna centrala teoribildning. Det vi ser framför oss är ett arbetssätt där vi i ett första steg arbetar med att precisera och utveckla teorin utifrån nuvarande kunskap och forskning och i ett andra steg testar de tillägg och preciseringar vi funnit rimliga att göra. Slutfasen blir sedan en utvärdering och syntes av såväl vår egen nyproducerade och tidigare forskning. Utifrån den beskrivning vi gjort av forskningsläget skulle man kunna tänka sig att gå vidare på flera olika sätt. Vi tror att det minst givande skulle vara att göra ytterligare studier som enbart fokuserar den svenska riksdagen. Ett alternativ som vi övervägt, men slutligen valt att lägga åt sidan, är att göra en större komparativ undersökning där flera länder (alternativt flera kommuner inom ett och samma politiska system) ingår. Vi gör bedömningen att den mest fruktbara strategin i nuläget är att göra en djupgående jämförelse mellan två noggrant utvalda länder. På ett övergripande plan kan man beskriva vår strategi som en komparation både i tid och rum. Kön, eller mer rättvisande genus (mer om detta längre fram), står i centrum men vi kommer att ha med en rad faktorer som gör det möjligt för oss att såväl testa som elaborera olika samband. Vi har valt design utifrån möjligheten att testa såväl närvarons politik i renodlad form som den alternativa teoribildningen om medvetenhetens politik. Utfallet får visa om detta är två kompletterande eller konkurrerande teoribildningar. Valet av design är också gjort utifrån möjligheten att kunna föra in och pröva ytterligare potentiellt relevanta förklaringsfaktorer (som i sin tur kan vara såväl kompletterande som konkurrerande). Vårt val är att jämföra Danmark och Sverige. Det intressanta med dessa två länder är att båda har hög kvinnorepresentation i parlamentet: andelen är 37 procent i Danmark och 45 procent i Sverige. Även om andelen är något högre i Sverige betraktar vi länderna som lika i rent numerärt avseende. Samtidigt tyder tidigare undersökningar på att Sverige och Danmark är förhållandevis olika när det gäller grad av politisering av kvinnors intressen/frågor om jämställdhet. Detta framkommer i enkätundersökningar bland nordiska parlamentariker (Wängnerud 2000b) och i diskursanalyser (Dahlerup 2002). I en nordisk kontext framstår Sverige som feministiskt radikalt, framförallt gäller detta svenska kvinnliga parlamentariker, medan Danmark däremot är ett land med mer begränsad politisering på detta område. En avgörande fråga är då om det också finns skillnader i konkreta levnadsvillkor för kvinnor och män i befolkningen i de båda länderna. I de rangordningar som FN och World Economic Forum gjort hamnar Sverige och Danmark ungefär på samma plats. Vår utgångspunkt är dock att dessa makroundersökningar ger en förhållandevis grov bild och att länderna kan antas vara

6 tillräckligt olika, med Sverige som det mer jämställda landet, för att det skall vara värt att uppmärksamma. Men vi vill poängtera att det är en framtida uppgift för projektet att undersöka huruvida så är fallet och vad skillnaderna i så fall beror på. I vår analys vill vi göra en bred prövning av teorin om närvarons politik och då, som vi antytt, passa på att föra in ett antal förklaringsfaktorer som svårligen går att belysa om man begränsar sig till fallstudier i ett land. Det handlar om sådana faktorer som politisk kultur, där vår utgångspunkt är att Danmark är mer individualistiskt präglat än Sverige, men också förekomst av olika slags konkurrerande skiljelinjer som exempelvis klass, utbildning och etnicitet. Här blir det också viktigt att närmare undersöka hur den utomparlamentariska kvinnorörelsen är organiserad i de två länderna. Vi avser också att pröva mer partiorienterade förklaringar som betydelsen av ideologiska styrkeförhållanden men också hur partiarbetet organiseras internt och vilka kontaktytor som finns till olika grupper av väljare. Vi presenterar inte någon formell modell här eftersom det är en del av vårt syfte att genom empirisk prövning utveckla en sådan. Titeln till detta projekt är formulerad i bestämd form, den nödvändiga feminismen, men vi vill understryka att det för oss är en öppen empirisk fråga huruvida det verkligen är nödvändigt med feministisk medvetenhet i parlamentet för ökad jämställdhet. Vi vill också föra en problematiserande diskussion kring vad som skall menas med jämställdhet och förstås kring hur ett sådant begrepp som feministisk medvetenhet kan definieras. Som vi skrivit tidigare är det vår hypotes att hög andel kvinnliga politiker är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för ökad jämställdhet i samhället, men projektet är upplagt på ett sätt som gör det möjligt för data att sparka bakut det vill säga visa att utgångshypotesen är felaktig. Vi planerar följande materialinsamlingar: (i) Beskrivande material kring kvinnors och mäns levnadsvillkor i Danmark och Sverige. Här får vi i stor utsträckning lita på redan befintligt material men vår uppgift är att söka brett, göra noggranna tolkningar och vid behov komplettera. (ii) Enkätundersökningar bland svenska och danska parlamentariker. Ett syfte är att se om de beskrivningar vi gjort när det gäller skillnader i grad av politisering av könsdimensionen fortfarande håller. Genom enkäterna kan vi också få indikatorer på politiskt beteende och politisk kultur. I Danmark har vi etablerat kontakt med

7 (iii) (iv) (v) professor Lise Togeby, Århus universitet, som bland annat lett den nyligen avslutade danska maktutredningen. Togeby har lovat samarbeta kring en enkät i Folketinget och hon har också möjligheter att hjälpa oss med data från andra undersökningar bland politiker/väljare i Danmark. I Sverige har vi etablerat kontakt med professor Sören Holmberg och fil.dr. Martin Brothén som planerar en enkätundersökning i svenska riksdagen efter höstens val. Genom valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, finns tillgång till riksdagsundersökningar från tidigare år och även undersökningar bland väljare. Internt material från parlamenten när det till exempel gäller kvinnors och mäns utskottsplaceringar vilket handlar om indikatorer på förutsättningar till inflytande. Personliga samtalsintervjuer med ledande svenska och danska parlamentariker samt företrädare för kvinnorörelsen kring vad som är jämställdhet, hur frågor om jämställdhet bäst bör drivas, hur de faktiskt har drivits i respektive land men också uppfattningar kring eventuella skillnader mellan länderna. Internt material från svenska och danska partier över hur frågor om kvinnorepresentation och jämställdhet drivits. Detta material finns i huvudsak komplett för Sverige och rätt utförligt insamlat i Danmark för de båda partierna Venstre och Socialdemokratiet (arkiv hos Lena Wängnerud). Analyserna skall fokusera utvecklingen under de senaste 20 åren, från mitten av 1980-talet fram till idag. I huvudsak är denna avgränsning gjord av pragmatiska skäl, för att hinna med datainsamling, men mer principellt kan man också säga att perioden från mitten av 1980 och framåt är särskilt intressant av den anledningen att andelen kvinnliga politiker, i båda länderna, då börjar överstiga de gränser som vanligen sätts upp för när en grupp utgör en kritisk mass (det är vanligt att man sätter en gräns runt ca. 30 procent). Men i de fall data är lättillgängliga kommer vi att gå längre tillbaka. En förhållandevis detaljerad jämförelse över tid är viktig inte minst av det skälet att det endast är på så sätt som man kan fånga in eventuella förändringar i förekommande könsmönster (jfr. utvecklingen i de svenska utskotten). Den konkreta bearbetningen av materialet handlar dels om användandet av olika statistiska tekniker, inte minst vad gäller enkätmaterialet, men också mer kvalitativt inriktade arbetssätt där det exempelvis handlar om att kartlägga/tolka olika sätt att uppfatta/förstå innebörden av jämställdhet. Vi beskrev tidigare vår metod på ett övergripande plan som en

8 komparation i tid och rum, på ett konkret plan arbetar vi med metodtrianguleringen det vill säga ett utnyttjande av flera olika tekniker. Projektets betydelse för forskningsområdet Den kunskap som kan komma ut av en sådan här djupgående jämförelse mellan två länder är till stor hjälp vid framtida större internationella undersökningar. Vi ser vårt projekt som ett led i en rörelse mot mer komparativ forskning kring kvinnorepresentationens betydelse vilket det finns stort behov av. De djupgående jämförelser vi planerar gör det exempelvis möjligt att på ett helt annat sätt än tidigare fokusera det samspel som finns mellan politikernas åsikter i sakfrågor (vad man tycker, hur tydligt man står för olika förändringsinriktade strävanden) och prioriteringar (vilken tyngd/vikt man lägger vid olika politikområden) samt mellan den parlamentariska nivån och det omgivande samhället. I slutändan handlar de frågor vi ställer i det här projektet om tillståndet i demokratin och dess förmåga att behandla olika sociala grupper likvärdigt. Vårt fokus är på kön/genus men många av de analytiska redskap vi arbetar fram kan med stor sannolikhet även vara användbara i studier av närvarons politik när det gäller andra grupper som yngre/äldre eller personer med olika etnisk bakgrund vilket redan är aktuella frågor och som med stor sannolikhet blir än mer aktuella för emprisk forkning inom en snar framtid. Etiska överväganden När det gäller enkätmaterialet är det viktigt att framhålla att det är små och speciella grupper vi arbetar med där data inte fullt ut kan göras tillgängliga för en bredare krets. Materialet kommer att hanteras enligt den praxis som finns för de regelbundet återkommande enkätundersökningar bland svenska riksdagsledamöter som görs under ledning av professor Sören Holmberg vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. De etiska övervägandena handlar också om hanteringen av intervjumaterialet från de personliga samtalsintervjuerna. Nyckelordet här är att etablera det som kallas informerat samtycke intervjupersonerna skall vara medvetna om på vilket sätt intervjumaterialet kommer att hanteras. Som vi ser det kommer det inte att vara relevant att i rapporteringen av resultaten från samtalsintervjuerna ange exakt vem som sagt vad, utan det vi vill kunna återge är mönster i tankesätt bland olika grupper som exempelvis kvinnliga respektive manliga parlamentariker i Danmark och Sverige.

9 Genusforskning Om man skall göra en enkel beskrivning av vårt projekt är det kön som är den grundläggande analytiska kategorin. Vi kommer att göra urval av intervjupersoner och indelningar av exempelvis enkätsvar efter om personerna är kvinnor eller män. Samtidigt är hela poängen med vårt upplägg att kunna fånga in det flyktiga i könskategorierna. Det har blivit populärt att forska om det som kallas doing gender det vill säga hur könskategorier skapas och ges betydelse. Vi vill dock inte att analysen skall stanna där, utan det vi ser som en brännande fråga för demokratin är om ökad kvinnorepresentation har några vidare konsekvenser: Ändras kvinnors och mäns levnadsvillkor? Blir samhället mer jämställt? Vilken är i så fall den eller de avgörande mekanismerna? Därmed inte sagt att kvinnors tillträde till maktens rum är avhängig huruvida de gör skillnad eller ej. Vårt projekt handlar inte om hur man kan/bör argumentera för ökad kvinnorepresentation på normativ nivå, utan om en analys av något som faktiskt ägt rum. Det är helt enkelt fler kvinnor som deltar i det politiska beslutsfattandet idag än det var för år sedan. Vi skall gå tillbaka till det resultat vi tidigare påtalat om att det uppkommit vissa mönster av kvinnligt och manligt relaterade till politikens innehållsliga sida samtidigt som andelen kvinnor i politiken ökat. Hur man värderar förekomsten av ett sådant mönster bör rimligen vara relaterat till vad som parallellt händer ute i samhället. Rent hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att andelen kvinnliga politiker ökar kraftigt, som i Sverige från 14 procent år 1970 till 45 procent 2006, utan att specifika könsmönster i utskott, prioriteringar och åsikter för den delen uppträder. Vår omedelbara respons till ett sådant icke-mönster skulle dock vara misstänksamhet givet vad vi vet om kvinnors om mäns levnadsvillkor i samhället i övrigt med förekomst av systematiska skillnader i utbildning, arbete, ekonomiska förutsättningar men också ansvarstagande i den privata sfären. I ett sådant hypotetiskt fall med total avsaknad av innehållsliga könsmönster på politisk nivå, skulle vi noggrant undersöka representativiteten i förhållande till kvinnor i befolkningen men också vilken frihetsgrad som finns för de kvinnliga politikerna i deras parlamentariska arbete. Hindras de från att driva specifikt kvinnliga intressen? Nåväl; vi är inspirerade av doing gender diskussionen och uppfattar att vi med vårt upplägg får goda möjligheter att sätta in betydelsen av kön i både inom- och utomvetenskapliga sammanhang. Vi är medvetna om maktperspektivet och att uppkomst av könsmönster, för att

10 gå vidare i den diskussionen, är ett resultat av en komplex process där det förekommer inslag av stereotypisering (Wängnerud 1996, 1998). Förutom jämförelser över tid och rum kommer våra analyser att innehålla variabler som partitillhörighet, ålder, utbildning och annat som gör det möjligt att göra ytterligare elaboreringar av vad kön/genus står för. Referenser Bergqvist, Christina red. (1999) Likestillte demokratier? Kjǿnn og politikk i Norden. Oslo: Universitetsforlaget. Dahlerup, Drude (2002) Er ligestillingen opnået? Ligestillingsdebattens forskellighed i Danmark og Sverige i Borchorst, Anette (red) Kǿnsmagt under forandring. Köpenhamn: Hans Retzels Forlag. Diaz, Mercedes M. (2002) Are Women in Parliament Representing Women? Université Catholique de Louvain. Esaiasson, Peter och Holmberg, Sören (1996) Representation from above. Members of parliament and representative democracy in Sweden. Aldershot: Dartmouth. Hirdman, Yvonne (1990) Genussystemet i Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport. Stockholm: SOU 1990:44. Hirdman, Yvonne (2001) Genus. Om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber. Narud, Hanne Marthe och Valen, Henry (2000) Does Social Background Matter? i Heidar, Knut & Esaiasson, Peter (red.) Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience. Columbus: Ohio State University Press Oskarson, Maria och Wängnerud, Lena (1995) Kvinnor som väljare och valda. Om betydelse av kön i svensk politik. Lund: Studentlitteratur.

11 Oskarson, Maria och Wängnerud, Lena (1996) Vem representerar kvinnorna? i Rothstein, Bo och Särlvik, Bo Vetenskapen om politik. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen. Phillips, Anne (1995) The Politics of Presence. Oxford: Oxford University Press. Phillips, Anne (1998) Feminism and Politics. Oxford: Oxford University Press. Skjeie, Hege (1992) Den politiske betydningen av kjǿnn. En studie av norsk topp-politikk. Oslo: Institutt for samfunnsforskning, rapport 92:11. Skjeie, Hege och Teigen, Mari (2003) Menn imellom. Mannsdominans og likestillingspolitikk. Oslo: Gyldendal. Thomas, Sue (1994) How Women Legislate. Oxford: Oxford University Press. Wängnerud, Lena (1996) Intressen kontra stereotyper. Varför finns det kvinnliga och manliga politikområden i Sveriges riksdag? i Statsvetenskaplig tidskrift, Årg 99 nr 2, s Wängnerud, Lena (1998) Politikens andra sida. Om kvinnorepresentation i Sveriges riksdag. Göteborg: Göteborg Studies in Politics (avhandling). Wängnerud, Lena (2000a) Testing the Politics of Presence. Women s Representation in the Swedish Riksdag i Scandinavian Political Studies, Vol 23. No. 1, Wängnerud, Lena (2000b) Representing Women i Heidar, Knut & Esaiasson, Peter (red.) Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience. Columbus: Ohio State University Press. Wängnerud, Lena (2003) Könsmönster i förändring. Exemplet riksdagens utskott i Könsmaktens förvandlingar. En vänbok till Anita Göransson. Göteborg: Skrifter från institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.

12 Wängnerud, Lena (2005) Testing the Politics of Presence Empirically. The Case of Women s Representation in the Swedish Riksdag Paper presented at the 3rd ECPR Conference Budapest 8-10 September Young, Iris M. (1998) Polity and Group Difference: A Critique of the Ideal of Universal Citizenship i Phillips, Anne ed. Feminism and Politics. Oxford: Oxford University Press. Young, Iris M. (2002) Inclusion and Democracy. Oxford: Oxford University Press.