Kvinnor och män i politiken

Transkript

1 Kvinnor och män i politiken Om könsbalansen bland de folkvalda i kommuner och landsting efter valet Publ. nr 2007:4

2

3 Förord Länsstyrelsen arbetar, med utgångspunkt i de nationella målen för jämställdhetspolitiken och länets jämställdhetsstrategi, med att främja utvecklingen mot ökad jämställdhet i länet. En viktig del i detta arbete är att synliggöra jämställdhetsläget i länet samt att följa upp de nationella målen för jämställdhet. Ett av dessa mål är att det ska råda en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Det hävdas ofta att Sverige styrs av två stora maktblock: den ekonomiska makten och den politiska makten. I denna rapport ges en övergripande bild av jämställdheten i länets politiska makt: de folkvalda politikerna i kommuner och landsting. Rapportens författare har varit Fredrik Eliasson vid länsstyrelsens enhet Regional utveckling. Örebro i januari 2007 Kerstin Lillje Jämställdhetsexpert Länsstyrelsen i Örebro län Frågor avseende denna publikation kan ställas till: Kerstin Lillje, Jämställdhetsexpert Fredrik Eliasson, utredare tfn: tfn: kerstin.lillje@t.lst.se fredrik.eliasson@t.lst.se

4 2

5 Sammanfattning Denna rapport syftar till att belysa jämställdheten bland de politiska beslutsfattarna inom kommuner och landsting i Örebro län, så som det blev efter valet hösten Efter valet 2006 är 47 procent av kommunpolitikerna i länet kvinnor och 53 procent män. I samtliga kommuner utom två är könsfördelningen inom jämställda ramar (40-60 av vartdera kön). I landstinget är 51 procent kvinnor medan 49 procent är män. Redan under förra mandatperioden var motsvarande siffror jämställda, så här har en förbättring knappast varit möjlig. Emellertid kan brister i jämställdheten alltjämt identifieras. Det mest påtagliga är att det finns variationer i jämställdheten beroende på var i den politiska hierarkin man befinner sig. Medan det överlag är en jämn fördelning mellan män och kvinnor bland de folkvalda, är det påtagligt att jämställdheten blir sämre ju högre upp i den politiska hierarkin man kommer. På de mest inflytelserika posterna är alltjämt mansdominansen påtaglig. I hälften av länets kommunstyrelser är över 60 procent av ledamöterna män, vilket således inte är en jämställd fördelning. Än mer påtagligt är det när det gäller ordförandeposter. 70 procent av ordförandena i länets nämnder, kommunfullmäktige och kommunstyrelser är män, medan endast 30 procent är kvinnor. För att tillgodose målet om lika fördelning av makt och inflytande mellan män och kvinnor, krävs således generellt fler kvinnor i kommunstyrelserna och på ordförandeposterna. Den bristfälliga jämställdheten bland ordförande och kommunal- och landstingsråd kan dessutom få ytterligare följder. Dessa personer har i många fall ytterligare uppdrag, i partnerskap och liknande. Det kan exempelvis handla om regionfullmäktige. Könsbalansen varierar också mellan olika politikområden. I detta sammanhang framträder att kvinnor är vanligare inom socialpolitiskt inriktade nämnder, medan män är överrepresenterade inom nämnder för miljö- och byggnadspolitik. Här sker det dock en tydlig förbättring från mandatperiod till mandatperiod, och i detta avseende är kommunpolitiken generellt inte alltför långt från en jämställd representation. 3

6 Inledning Politisk representation inom kommuner och landsting relaterar i hög grad till maktbegreppet. Att vara förtroendevald politiker innebär som regel ett ökat maktutrymme, i den mån de beslut de förtroendevalda politikerna fattar får konsekvenser för samhället som helhet. Ett av målen i den svenska jämställdhetspolitiken är att fördelningen av makt och inflytande i samhället ska vara jämn mellan kvinnor och män. Båda könen ska vara representerade inom samtliga samhällsområden och på alla beslutsnivåer. På så sätt kan män och kvinnor vara med och påverka samhällsutvecklingen på lika villkor. En jämn könsbalans inom de politiska beslutsorganen är en viktig demokratisk princip. Med en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män ökar också förutsättningarna för ett bredare och bättre beslutsunderlag i olika samhällsfrågor. Länsstyrelsen har synliggjort jämställdheten inom kommun- och landstingspolitiken efter valen och Hösten 2006 hölls åter val till den politiska representationen i länet. I denna rapport vill vi därför åter belysa jämställdhetsläget i den lokala politiken. Undersökningen begränsar sig till att belysa könsfördelningen bland de folkvalda politikerna i kommun och landsting. Varför jämställdhet? Varför är det då viktigt att det finns en jämn könsbalans bland de politiskt förtroendevalda i Örebro län? Ur den forskning som publicerats inom området framgår att svaret bör sökas såväl i demokrati- som maktbegreppet. Det svenska valsystemet är utformats för att främst tillgodose en rimlig åsiktsmässig och geografisk representativitet. Valsystemet garanterar därmed inte representativitet gällande andra egenskaper och förutsättningar bland de valda. Medan överensstämmelse i åsikter haft en särställning som viktig länk mellan väljare och valda, har den sociala representativiteten haft en betydligt svagare framtoning i den svenska debatten 3. Inte desto mindre är en vanlig uppfattning att de förtroendevalda också bör representera väljarna i överstämmelse med sociala grupperingar. En aspekt av detta är förstås att andelen kvinnor och män i de politiska beslutsorganen bör stå i rimlig överensstämmelse med könsfördelningen i den totala befolkningen, det vill säga så nära hälften av vartdera könet som möjligt. Fördelningen 40/60 brukar sägas ligga inom ramarna för vad som är en jämställd fördelning. Utöver könsfördelningen i den politiska representationen är ett vanligt argument därtill att män och kvinnor i vissa avseenden kan ha olika intressen, som kan härledas till könstillhörigheten, och kan därmed inte representera varandra i alla politiska frågor. 4 När det gäller den sociala, och mer specifikt den könsmässiga, 1 Länsstyrelsen i Örebro län (2001) 2 Länsstyrelsen i Örebro län (2003) 3 Oskarsson, M. & Wägnerud, L. (1995) 4 SOU 1997:135 4

7 representationen i politiken kan vi således urskilja två dimensioner: Dels handlar det om kvinnors och mäns deltagande i politiken, vilket närmast är en fråga om båda könens rättigheter och möjlighet till deltagande i den beslutande makten. Dels handlar det om att både kvinnors och mäns intressen måste tillvaratas. 5 Vi kan således argumentera för att jämställdhet inom politiken är viktigt för att: Det är en grundläggande demokratisk princip att kvinnor och män på lika villkor ska kunna delta i den politiska representationen. Kvinnor och män kan i vissa avseenden ha olika politiska intressen beroende på könstillhörighet, och kan därmed inte representera varandra i alla politiska frågor. Den politiska makten har blivit alltmer jämställd. Inom såväl stats- som kommunpolitik har männen under långa perioder varit kraftigt överrepresenterade. Under det tidiga 1980-talet skedde dock en förändring som kom att leda till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män. Efter valet 1985 var den genomsnittliga andelen kvinnor i kommunfullmäktige i Örebro län 34 procent uppgick denna siffra till 45 procent. Valet hösten 2002 gav 48 procent kvinnor i Örebro läns kommunfullmäktigeförsamlingar. Även om könsfördelning i kommunfullmäktige sedan mitten av 1990-talet i genomsnitt varit jämställd, har tydliga könsmönster levt kvar. Kvinnor har varit mer frekvent representerade inom exempelvis politikområdena vård och social omsorg, medan männen oftare återfunnits inom politikområden som byggnad och teknik. Männen har dessutom generellt varit överrepresenterade på de högre maktpositionerna, såsom ordförandeposter och styrelseuppdrag. 6 En förklaringsmodell som ofta används för de könsmönster som nämns ovan är genusteorin. Kön och genus är nära besläktade begrepp, men skiljs vanligen åt. Kön används vanligen till att beskriva biologisk könstillhörighet, som är medfödd. Genus beskriver det sociala könet, som är en konstruktion av samhället. Enligt genussystemet hålls män och kvinnor systematiskt åtskilda i samhället, medvetet och omedvetet. Män anses vara lämpade för en viss typ av uppgifter och yrken, medan kvinnor anses vara mer lämpade inom andra områden. Samhället antas i många avseende vara uppbyggt enligt manliga normer. Detta antas vara en förklaring till att män generellt har lättare att få tillträde till befattningar med makt och inflytande. Genusteorin är därmed användbar för att förklara maktskillnader mellan män och kvinnor. 7 5 Se Lovenduski, J. & Norris, P. (red.) (1993) 6 Länsstyrelsen i Örebro län (2003). 7 SOU 1990:44 5

8 Kvinnor och män inom kommuner och landsting I det följande kommer en redogörelse av fördelningen mellan kvinnor och män bland länets kommun- och landstingspolitiker efter valet hösten Studien fokuserar på könsfördelning i kommunfullmäktige, kommunstyrelser och nämnder. Även jämställdheten inom landstingspolitiken belyses. Kommunfullmäktige Efter valet 2002 var 48 procent kvinnor och 52 procent män i kommunfullmäktige i länets kommuner. Samtliga kommuner hade en könsfördelning inom 40/60 procent. Överlag har kommunfullmäktigeförsamlingarna i länets kommuner en jämn könsfördelning även efter valet 2006, med i totalt 46 procent kvinnor och 54 procent män. Karta 1: Könsfördelning i kommunfullmäktige män % kvinnor % Karlskoga 51% 49% Lindesberg 49% 51% Laxå 52% 48% Lekeberg 53% 47% Kumla 47% 53% Askersund 54% 46% Ljusnarsberg 45% 55% Örebro 55% 45% Degerfors 56% 44% Nora 56% 44% Hällefors 61% 39% Hallsberg 62% 38% Kartan: Lantmäteriet 2004, ur översiktskarta ärende /188T. 6

9 I Karta 1 används ett balansmått som visar hur många procent könsfördelningen är från en 50/50-fördelning mellan män och kvinnor. Som framgår av kartan är samtliga kommuner utom Hallsberg och Hällefors en könsfördelning i kommunfullmäktige som är att betrakta som jämställd. Mest jämställd är könsfördelningen i Ljusnarsberg, Lindesberg, Örebro, Karlskoga, Lekeberg, Kumla, Laxå och Askersund. Kommunfullmäktige i Nora och Degerfors har en något sämre sammansättning ur ett jämställdhetsperspektiv, men ligger ändå inom jämställda ramar. Detta innebär en viss tillbakagång från föregående mandatperiod, då samtliga kommunfullmäktige i länet hade en könsfördelningen inom jämställda ramar (40/60 procent av vartdera kön). Kommunstyrelsen Kommunstyrelsen är kommunfullmäktiges beredande organ och har därmed som uppgift att bereda och yttra sig över ärenden som ska handläggas av fullmäktige. Kommunstyrelsen är också fullmäktiges verkställande organ. I praktiken kan kommunstyrelsen sägas ha funktionen som ett överordnat, centralt maktorgan. Att vara politiker i kommunstyrelsen innebär möjlighet till större inflytande över den kommunala politiken jämfört med att delta i kommunfullmäktige. Karta 2: Könsfördelning i kommunstyrelser män kvinnor Hallsberg 50% 50% Örebro 50% 50% Lindesberg 53% 47% Hällefors 55% 45% Askersund 55% 45% Kumla 62% 38% Karlskoga 62% 38% Lekeberg 64% 36% Laxå 64% 36% Degerfors 64% 36% Ljusnarsberg 36% 64% Nora 67% 33% Kartan: Lantmäteriet 2004, ur översiktskarta ärende /188T. 7

10 Jämställdheten inom kommunstyrelserna är sämre än i länets kommunfullmäktige. En jämställd könsfördelning finns i kommunstyrelserna i Hällefors, Lindesberg, Örebro, Hallsberg och Askersund. I jämförelse med förra mandatperiod har det på detta område inte skett någon förbättring när det gäller jämställdheten, men heller inte någon betydande försämring. Mönstret är också tydligt när det gäller ordförandeposterna i kommunstyrelserna. Endast Lekeberg, Ljusnarsberg och Laxå har en kvinna som ordförande. Det är således långt vanligare att kommunstyrelsens ordförande är en man. Landstinget Redovisningen av landstingspolitiken har begränsats till styrelse, fullmäktige och nämnder. Tabell 1: Könsfördelning i landstingets politiska organ män kvinnor ordförande Landstingsfullmäktige 49% 51% man Landstingsstyrelsen 53% 47% kvinna Patientnämnden 33% 67% man Hälso- och sjukvårdsnämnden 47% 53% man Forskningsnämnden 46% 54% man Jämställdheten i landstingets politiska organ är i stort sett jämställd, med undantag från patientnämnden och en viss överrepresentation av män på ordförandeposterna. Regionförbundet I regionförbundet finns två politiska organ: regionfullmäktige som utses av kommunerna samt regionstyrelsen som utses av regionfullmäktige. Tabell 2: Könsfördelning i regionförbundets politiska organ män kvinnor ordförande Regionfullmäktige 61% 39% man Regionstyrelsen 73% 27% kvinna Könsfördelning ligger utanför jämställda ramar i båda organen. Framförallt är det regionstyrelsen som har en skev könsbalans. Ordförande I jämställdhetsdebatten har det ofta uppmärksammats att kvinnor har svårt att få tillträde till de bord där den verkliga makten finns. Det har också påvisats att om man särskiljer beslutsfattande mellan det som i första hand berör utformandet av ekonomiska ramar och det som i första hand berör fördelning av befintliga resurser, så tenderar männen att vara överrepresenterade i den första kategorin, medan 8

11 kvinnorna är mer välrepresenterade i den senare 8. Detta mönster känns också igen avseende könsfördelningen i kommunstyrelserna. En ordförande i nämnd eller styrelse har också normalt mer inflytande än en vanlig ledamot. Tabell 3: Könsfördelning bland ordförande i kommunernas och landstingets nämnder, styrelser och fullmäktige Man Kvinna antal procent antal procent Ordförande % % Tabell 3 visar att en övervägande del av ordförandeposterna innehas av män. Här har det dessutom skett en försämring jämfört med föregående mandatperiod gällande jämställdheten. Flera av kommunerna har dock mycket få politiska organ. I exempelvis Ljusnarsbergs kommun utgör kommunstyrelsen den enda verksamhetsnämnden. Med få nämnder kan det förstås bli svårare att hitta en könsbalans mellan ordförandeposterna. Det förhåller sig emellertid inte på detta sätt i alla kommuner. I exempelvis 23 av Örebro kommuns 27 nämnder (inklusive fullmäktige och styrelse) är ordförande en man. I Kumla och Lindesberg går de en kvinnlig ordförande på fem respektive sju manliga. God könsbalans på ordförandeposterna återfinns bland annat i Laxå och Karlskoga. Jämställdheten bland ordförande eller kommunalråd kan också få ytterligare konsekvenser. En framskjuten position inom kommunpolitiken medför i många fall ytterligare representation i olika partnerskap. Regionförbundets fullmäktige visar med tydlighet detta. Verksamhetsområdets betydelse Även om det kan konstateras att det finns en god könsbalans bland de valda politikerna i kommunfullmäktige i tio av tolv kommuner och att detta är en väsentlig förbättring jämfört med i mitten av 1980-talet, har jämställdheten inte gått lika långt framåt inom alla politikområden. Fortfarande går det att urskilja vissa könsmönster inom kommunpolitiken, med avseende på verksamhetsområde. I diagrammet nedan har politikerna delats in efter det politikområde de är verksamma inom. De fyra politikområdena utgör den vanligaste nämndindelningen för kommunerna i länet. 8 Wägnerud, L. (1997) 9

12 Tabell 4: Förtroendevalda efter politikområde och kön i länets kommuner Social omsorg Utbildning Kultur och fritid män kvinnor M iljö och byggnad 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Könsmönstren lyser med viss tydlighet igenom inom de traditionellt könsspecifika områdena. Inom det sociala området finns en svag majoritet av kvinnor, även om fördelning är att betrakta som jämställd. Politikområdet miljö och byggnad har en överrepresentation av män, som ligger utanför ramarna för vad som betraktas som en jämställd könsfördelning. Jämfört med föregående mandatperiod har dock även miljö och byggnad utvecklats mot en jämnare könsbalans. Under den förra mandatperioden genomförde länsstyrelsen en enkätundersökning riktad till länets kommunpolitiker 9. I sammanställningen av denna kunde det konstateras att det inte fanns något utestängningseffekt till olika politikområden beroende på könstillhörighet. Det var alltså inte frågan om att män respektive kvinnor var utestängda från vissa sakområden inom politiken. Istället förhåll det sig att kvinnor å sin sida generellt var mer intresserade av socialpolitik medan män å sin sida var mer intresserade av miljö- och byggnadspolitik. Inte desto mindre finns det ett stort värde i att ha könsbalans inom samtliga politikområden. Genom att i mesta möjliga mån skapa en jämställd representation inom alla politikområden, kan man bidra till att bryta traditionella könsmönster inom politiken. Detta är förstås en tidskrävande process, men leder till bättre utnyttjade av både kvinnors och mäns resurser, och ger män och kvinnor större möjlighet till inflytande inom alla politikområden. 9 Länsstyrelsen (2003). 10

13 Jämställdhet och partitillhörighet Även om det går att påvisa att jämställdheten i kommunpolitiken förbättras år från år, betyder det inte att tiden som ensam faktor kommer att skapa jämställdhet. Jämställhetsarbetet kräver konkreta strategiska insatser. De politiska partierna har här möjligheter att påverka könsfördelningen inom de politiska organen, till exempel i samband med nomineringar till förtroendeposter. Samtliga partier utom Moderaterna och övriga partier har en jämställd könsfördelning. Tabell 4: Partitillhörighet och könsfördelning i kommunfullmäktige parti mandat i kfm män kvinnor balansmått fp 28 50% 50% 0 s % 48% -2 c 59 53% 47% -3 v 45 44% 56% -6 kd 30 60% 40% -10 mp 15 40% 60% -10 m 76 62% 38% -12 övr 19 63% 37%

14 Källor Statistiken är hämtad från: a) Sammanträdesprotokoll från kommunfullmäktige alt. b) kommunernas hemsidor. Övriga källor: Lovenduski, J. & Norris, P. (red.) (1993) Gender and party Politics. London: Sage Publications. Länsstyrelsen i Örebro län (2003) Hur långt har vi kvar? Jämställdheten inom den politiska representationen i Örebro län, publ nr 2003:5. Länsstyrelsen i Örebro län (2001) Förtroendevalda kvinnor och män. Kvinnor och mäns representation i kommunernas och landstingets politiska organ i Örebro län, publ nr 2002:7. Oskarsson, M. & Wägnerud, L. (1995) Kvinnor som väljare och valda, Lund: Studentlitteratur. SOU 1997:135 Ledare, makt och kön, Nyberg, A. & Sundin, E. (red.), Stockholm: Fritzes. SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport, Maktutredningen. Stockholm: Allmänna förlaget. Wägnerud, L. (1997) Ekonomisk politik: ett manligt område i riksdagen i SOU 1997:114 Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid, Jonasdóttir, A. G. Stockholm: Fritzes. 12

15

16 Postadress Besök Fax Internet E-post Tfn växel Stortorget