Typsättning med LaTeX

Transkript

1 Typsättning med LaTeX Grundläggande databehandling 31 oktober 2005 Innehåll 1 LaTeX TEX och LaTeX Allmän struktur Brödtexten Kommandon med \ (bakstreck) Argument Speciella tecken Klamrar för grupper Fast mellanslag (~) Bindestreck och tankstreck Citattecken Kommentarer med % Omgivningar med begin-end Rubriker Att referera inom texten Typsnitt Dokumenthuvudet Att ange dokumentklass usepackage Figurer Tabeller Övriga tecken Matematik Att definiera nya kommandon Bibliografier AUCTeX Att skriva LaTeX-filer Att köra LaTeX från Emacs xpdf Om det blir fel Avslutning 14 1

2 1 LaTeX 1.1 TEX och LaTeX LaTeX är ett typsättningsprogram. Det är ett sätt att göra texter färdiga för tryck som skiljer sig från ordbehandlare och mer liknar att lämna in ett maskinskrivet manus till ett sätteri. Input är en ren textfil i vilken texten blandas med kommandon för typsättning som i ganska hög grad är en logisk uppmärkning av texten. Även om texten på många sätt liknar ett maskinskrivet manus så kräver det ändå mer mer av författaren eftersom systemet förstås inte är lika kunnigt som en riktig sättare. LaTeX används mycket för akademiska artiklar. Matematisk sats är dess specialitet, men även inom t. ex. lingvistik används det mycket. De flesta STP-arna brukar skriva sina exjobb i LaTeX. LaTeX är byggt ovanpå ett tidigare system TEX. I denna text talas genomgående om LaTeX även när det som omtalas inte är specifikt för LaTeX. (TEX brukar skrivas med nersjunket E på det där sättet (eller som»tex«när detta inte är möjligt). Även LaTeX har ett liknande skrivsätt L A TEX, men det undviks i denna text eftersom det ser lite väl oroligt ut på raden.) Traditionellt producerar LaTeX output på ett särskilt format som heter DVI (Device Independent), men det går även att producera PDF, och det är vad denna text utgår från. PDF (Portable Document Format) är ett populärt filformat utvecklat av Adobe Systems. 1.2 Allmän struktur Ett mycket litet LaTeX-dokument kan se ut så här: \documentclass{article} \author{albert Einstein} \title{special Relativity} \date{june 30, 1905} \begin{document} \maketitle \section{conclusions} I have shown that \( e = mc^2 \). \end{document} Det ger ett dokument i stil med det i figur 1. Den första raden talar om vad för slags dokument detta är (article). Själva texten står mellan \begin{document} och \end{document}. Innan det deklareras diverse saker som påverkar hur texten tolkas. I detta fall berättas där bara elementära när-var-hur för denna artikel och den informationen använder sedan kommandot \maketitle när den konstruerar titelavdelningen. Exemplet har bara en sektion och en del av den korta text som sedan följer står mellan \( och \) vilket i LaTeX betyder att det ska typsättas som matematik, vilket bland annat innebär att vanliga bokstäver skrivs kursivt som variabler. 2

3 1.3. BRÖDTEXTEN 3 Special Relativity Albert Einstein June 30, Conclusions I have shown that e = mc 2. Figur 1: Starkt förkortad version Brödtexten I själva texten spelar det ingen roll var man bryter raderna i input. LaTeX kommer att bryta raderna i den satta texten där den finner det bäst att göra det sen ändå. Det är heller ingen skillnad på hur många mellanrum man skriver mellan orden i sin text. LaTeX avgör hur stort mellanrum det ska vara mellan olika ord själv (för att få rak högermarginal). Nytt stycke markeras med tomrad. (Dvs. precis som man brukar markera nytt stycke i ett maskinskrivet manuskript. Hur sedan det nya stycket kommer att markeras i den satta texten beror på vad för slags dokument och stilmallar man använder. Vanligen visas nytt stycke med indrag i satt text, så som i denna text.) När man behöver göra något särskilt i texten använder man vissa speciella tecken och olika kommandon för det. 1.4 Kommandon med \ (bakstreck) Kommandon i LaTeX inleds normalt med \ (backslash = bakstreck). Sedan följer antingen ett tecken som inte är en bokstav eller en eller fler bokstäver. I det första fallet avslutas kommandot direkt av tecknet efter \ och vanlig text följer. I det andra fallet avslutas det inte förrän vid det första tecknet som inte är en bokstav. Ett exempel på ett kommando av den första sorten är \, som lägger in ett smalt mellanrum. Man kan t. ex. skriva 42\,000\,000 för att få» «(42 miljoner). Så markerar man vanligen tusental för stora tal i tryckt text. 1 Ett exempel på ett kommando av den andra sorten syns i \copyright WDP som ger» WDP«. Observera att det inte blir något mellanrum mellan copyrighttecknet och texten som följer. Det mellanrum som står i input betyder bara att där 1 På bland annat svenska. På t. ex. engelska används istället oftast komma som tusenavskiljare: 42,000,000.

4 4 KAPITEL 1. LATEX är kommandots namn slut. Om man vill ha ett mellanrum emellan kan man skriva \copyright\ WDP istället. Då använder man ett kommando som består av bakstreck följt av mellanslag och som ger ett mellanslag. Argument En del kommandon tar argument. Då blir det som kommer direkt efter kommandot argument till kommandot. Ett exempel är kommandot \= som lägger en makron (övre streck) över sitt argument, så Liep\=aja ger»liepāja«(en stad i Lettland). 1.5 Speciella tecken Bakstreck är inte det enda tecken som har en särskild betydelse i LaTeX. Här är en längre lista: # $ % & ~ _ ^ \ { } Om man vill skriva dessa tecken får man därför använda särskilda kommandon. Kommandona \# \$ \% \& \_ \{ \} finns för att verkligen skriva motsvarande tecken. Vad alla dessa speciella tecken används till i LaTeX kommer inte att stå i denna introduktion, men några av dem, samt en del andra tecken som kräver särskild hänsyn. Klamrar för grupper Med {} avdelar man en grupp. Detta är ett sätt att behandla en del av texten som en enhet, och används framför allt för att ge denna del som argument till ett kommando, t. ex. kommandot \textsc som sätter en text med kapitäler: LaTeX är skrivet av \textsc{leslie Lamport} ger»latex är skrivet av LESLIE LAMPORT«. Det är inte alltid så att argumentet är text som ska sättas. I avdelning 1.2 såg vi t. ex. \documentclass som tar ett argument av annat slag. Fast mellanslag (~) Med ~ skriver man ett fast (hårt) mellanslag, dvs. ett där inte radbrott bör ske. Man kan t. ex. skriva Karl~XII för att undvika ett olämpligt radbrott. (Man bör också hålla ihop t. ex. initialer och efternamn, enligt typografiska regler.) Bindestreck och tankstreck Det finns olika långa vågrätta streck vilket skrivs med ett till tre tecken i rad: - (-) Bindestreck, divis -- ( ) en-dash --- ( ) em-dash. Den mellanlånga används till intervall: juni. På svenska används den också som talstreck och tankstreck: Han satt och sysslade med -- ingenting. I engelsk och amerikansk typografi används istället oftast det längsta strecket som tankstreck då utan några mellanrum runtom.

5 1.6. OMGIVNINGAR MED BEGIN-END 5 Citattecken På engelska skriver man citattecken like this. Observera att tecknen före och efter citatet är vinklade åt olika håll. På svenska brukar man istället oftast använda samma tecken före och efter citatet: så här. 2 I LaTeX skriver man dessa två olika citattecken med ` och ', `like this'. 3 På svenska alltså 'så här'. Samma tecken används som apostrof. För dubbla citattecken ( like this, så här ) repeterar man bara respektive tecken. Man använder inte tecknet ". (Skälet är att det inte finns två olika dubbelcitattecken i ASCII, så det skulle inte gå att skilja på de båda varianterna då.) Kommentarer med % I LaTeX fungerar procenttecknet som kommentarstecken. LaTeX ignorerar allt som följer efter ett procenttecken fram till slutet av raden. Med användning av detta kan man kommentera bort delar av texten så att de inte syns i det man producerar, men ändå finns kvar där i texten man arbetar med ifall man ångrar sig senare. 1.6 Omgivningar med begin-end I många fall kan man avgränsa en speciell del av texten som en omgivning = environment. Ett exempel: \begin{itemize} \item äpplen \item bananer \item färska tidningar \end{itemize} som ger äpplen bananer färska tidningar (Indragningen av \item-raderna i input har här bara gjorts för att LaTeX-filen ska bli mer lättläst. Det påverkar inte indragningen i resultatet, utan den beror bara på att det är en itemize-omgivning.) Omgivningen itemize avgränsar alltså en punktuppräkning, och i den finns det ett särskilt kommando \item som anger att en ny punkt börjar. (Om man har en itemize-omgivning inuti en annan blir det andra symboler som markerar de inre punkterna.) Med omgivningen enumerate får man istället numrerade punkter. Vi har redan sett omgivningen document som omger hela texten. Ett par andra användbara omgivningar är quotation och verbatim. Med den förra omger man längre citat som får indrag åt båda håll. Med den senare omger man text som ska återges exakt som den är skriven utan att några kommandon (förutom \end{verbatim}) ska tolkas in. Den är ofta bra för att återge programkod. I denna text används den för att återge LaTeX-kod. 2 Detta gäller alltid om man använder citattecken i överkant. För»gåsögon«har det på senare tid blivit vanligare med att man låter dem peka inåt så som görs i denna text. 3 Det här ser väl rätt vingligt ut eftersom det högra tecknet normalt visas helt ovinklat. Det finns av historiska skäl en assymmetri i vad det finns för citattecken i ASCII, och tidigare visades ofta det neutrala citattecknet i ASCII vinklat.

6 6 KAPITEL 1. LATEX Tabell 1: Kommandon för att välja typsnitt i LaTeX \textrm{text} {\rmfamily text} Vanlig text \textsf{text} {\sffamily text} Sans serif \texttt{text} {\ttfamily text} Skrivmaskin \textmd{text} {\mdseries text} Medium (vanlig) \textbf{text} {\bfseries text} Fetstil \textup{text} {\upshape text} upprätt \textit{text} {\itshape text} Kursiv \textsl{text} {\slshape text} lutande \textsc{text} {\scshape text} KAPITÄLER \emph{text} {\em text} Betonad 1.7 Rubriker Rubriker gör man med kommandon som \section{förord}. De vanligaste rubriknivåerna är chapter, section, subsection och subsubsection. Hur dessa markeras rent grafiskt beror på ens dokumentklass och inställningar. Dokumentklassen avgör också vilka nivåer som finns tillgängliga. I dokumentklassen article finns inga kapitel, utan section är den översta nivån. 1.8 Att referera inom texten För att kunna referera till en annan del av texten använder man kommandona \label och \ref som båda tar ett argument. Någonstans i texten sätter man en etikett med t. ex. \label{irish} och så kan man någonannanstans skriva För ett exempel på hur detta tillämpats för iriska, se avsnitt~\ref{irish}. vilket ger»se avsnitt 1.4«eller liknande, men är bättre bland annat för att man inte riskerar att man glömmer att ändra detta när man stuvar om i texten så att det inte är avsnitt 1.4 längre. Med \pageref refererar man istället till den sida där motsvarande etikett finns:... på sidan~\pageref{irish}. (Observera förresten användningen av fast mellanslag med ~. Det bör man använda istället för vanligt mellanrum före \ref eller \pageref för att undvika oönskad radbrytning.) När man kör LaTeX på en fil går den bara igenom texten en gång från början till slut. Då vet den t. ex. inte vilken sida en viss \pageref ska ge förrän efteråt. Sådan information sparar LaTeX undan efter varje körning och använder sig av vid nästa körning, så i sådana fall kan det krävas att man kör LaTeX på filen flera gånger innan alla detaljer stämmer. (Det talar LaTeX om vid körningen i så fall, i stil med LaTeX Warning: Label(s) may have changed. Rerun to get cross-references right. Det finns annat som också kan kräva flera pass genom filen. Med kommandot \tableofcontents kan man t. ex. lägga in en innehållsförteckning till ett dokument, men vilka kapitel som finns vet inte LaTeX förrän vid andra körningen.

7 1.9. TYPSNITT Typsnitt I tabell 1 visas olika kommandon för att byta typsnitt i LaTeX. Varje typsnitt tillhör en familj, en serie och en form. De mest användbara kommandona är de i första kolumnen som tar ett argument. Mest användbart är oftast \emph{...} för att betona ett visst ord. I de flesta sammanhang visas detta med kursiv stil. Observera skillnaden mellan \emph och \textit. Det förra handlar om betydelse (betoning) och det senare om utseende (kursivt). Skilj på dessa även om det kan verka som att det gör samma sak i praktiken! Om det man vill göra är att betona ett visst ord så använd det förra. Ett skäl är att det faktiskt inte betyder riktigt samma sak. När en hel text är kursiv kommer \emph för ett enstaka ord där att istället sätta detta i upprätt stil. Kommandona i andra kolumnen tar inget argument utan ändrar all text som följer efter kommandot. Dvs. all text inom den grupp man är i. Grupper avgränsas av {} och av omgivningar. Det går att kombinera olika familjer, serier och former med varandra Dokumenthuvudet Tillbaks till början av dokumentet, före själva texten! Att ange dokumentklass Dokumentet börjar som sagt med en rad där dokumentklassen anges. Några standarddokumentklasser som följer med LaTeX är article, report, book och letter, men det finns även ett stort antal mer eller mindre specialiserade dokumentklasser skrivna på olika håll. Här på institutionen finns det t. ex. en särskild klass stpthesis för STP-exjobb. En användbar klass som har många fördelar jämfört med report och book är memoir. När man anger dokumentklass kan man också ge ett optionellt argument inom [] där man listar ett antal optioner som ändrar hur den klassen fungerar på olika sätt. Vilka optioner som kan ges beror på vilken klass man använder, men några vanliga är: a4paper Gör layout för att passa A4-papper. Det vill du förmodligen oftast använda. 10pt, 11pt, 12pt Någon av dessa kan användas för att ange hur stor texten ska vara. twocolumn Skriv texten i två kolumner per sida Om man har flera optioner så listas de med komma mellan sig. Så hela raden kan se ut t. ex. så här: \documentclass[11pt,twocolumn]{report} usepackage Förutom att man på ovanstående sätt kan anpassa dokumentklassen i viss mån kan man även ladda in paket i LaTeX som kan göra allt möjligt, t. ex. definiera fler kommandon eller ändra betydelsen på det man redan har. Detta görs med \usepackage och även där kan man ge extra information inom []. De flesta dokument som skrivs på svenska bör t. ex. ha något i stil med följande i början:

8 8 KAPITEL 1. LATEX Figur 2: Donald E. Knuth har skrivit T E X som LaTeX bygger på. \usepackage[latin1]{inputenc} \usepackage[t1]{fontenc} \usepackage[swedish]{babel} Första raden talar om vilken teckenkodning LaTeX-filen är skriven med. Utan den fungerar inte tecken som åäö i filen. Den andra raden talar om vilken fontkodning LaTeX ska använda. (Detta behövs för att åäö ska räknas som egna bokstäver och inte bara som ett a eller o med accent. Utan detta fungerar inte svenska avstavningsregler.) Paketet babel slutligen är det som talar om vilket språk dokumentet är på. Det gör t. ex. att kommandot för att lägga in innehållsförteckning (se avdelning 1.8) använder»innehåll«som rubrik istället för»contents«och liknande för andra kommandon med annars fixa texter. Det gör också att svenska avstavningsregler används vid behov. Det finns mängder med paket för olika behov. Ett ur högen som ofta är användbart är url som ger ett kommando \url för att typsätta urlar. \usepackage{url}... \url{ (Vitsen med detta är framförallt att få raddelning på ett annat sätt än normalt för sådana. Man vill inte avstava med bindestreck eftersom det kan göra det oklart om bindestrecken ingår i urlen eller inte.) 1.11 Figurer Figurer är floats. De har inte en fix exakt placering i texten, utan kan flyta runt och passas in där de får rum i den ordning som de kommer i texten. En typisk figur kan se ut som figur 2 som genererats med följande: \begin{figure} \centering \includegraphics{donsmall} \caption{donald E. Knuth har skrivit \TeX\ som LaTeX bygger på.} \label{fig:knuth} \end{figure} För att kunna använda kommandot \includegraphics måste ett extra paket användas. Lägg in \usepackage{graphicx} i dokumentets huvud. Här kan flera saker observeras:

9 1.12. TABELLER 9 Tabell 2: Räkneord svenska engelska ett one 1 två two 2 tre three 3 tio ten 10 hundra hundred 100 \label har använts för att ge ett namn till figuren så att det går att skriva se figur~\ref{fig:knuth}. Man brukar ge figurer etiketter som börjar med fig: för att inte blanda ihop dem med andra etiketter. Kommandot \centering anger att text och annat ska centreras. Eftersom det står inne i en begin-end-omgivning gäller det bara innanför den. Man behöver inte ange filextension till bildfilen. Om bilden finns i flera format kommer den mest lämpade att väljas. (I detta fall heter filen donsmall.png.) Det är inget som nödvändigtvis ingår i figure att det ska vara en bildfil som inkluderas. Det hade kunnat stå godtycklig LaTeX-text istället, så som gjordes i figur 1. Ibland kan man t. ex. vilja lägga ut ett kodfragment i en figur med en verbatim-omgivning Tabeller Tabeller är också floats, men görs med omgivningen table istället för figure. Det behövs en egen omgivning eftersom man brukar ge tabeller en egen numrering så i samma dokument kan man ha figur 1, 2, 3,... och tabell 1, 2, 3,.... För tabeller brukar man sätta \caption först (som en rubrik) istället för sist som bildtexterna för figurer. Uppställningen inne i tabellen kan man göra med omgivningen tabular. I tabell 2 finns ett enkelt exempel som är genererat med denna kod: \begin{table} \centering \caption{räkneord} \begin{tabular}{llr} \hline \textsf{svenska} & \textsf{engelska} & \\ \hline ett & one & 1 \\ två & two & 2 \\ tre & three & 3 \\ tio & ten & 10 \\ hundra & hundred & 100 \\ \hline \end{tabular} \label{tab:count} \end{table} Observera att det efter \begin{tabular} kommer ett extra argument som talar om vad det är för kolumner i uppställningen. Argumentet llr betyder att det är tre

10 10 KAPITEL 1. LATEX Tabell 3: Några accentkommandon i LaTeX \'o ó akut accent \`o ò grav accent \^o ô cirkumflex \"o ö diaeresis/umlaut \~o õ \=o ō makron \.o ȯ \u{o} ŏ \v{o} ǒ \H{o} ő långt ungerskt umlaut \c{o} o cedilj \d{o} ọ \b{o} ō kolumner där de två första ska vara vänsterjusterade och den sista högerjusterad. En sådan bokstav kan också vara c för en mittjusterad kolumn. Inne i tabular-omgivningen kommer uppställningens rader, en efter den, avdelade med \\. I varje rad avdelas kolumnerna med &. För att göra en horisontell linje i tabellen kan man använda \hline. Detta är en tabell av den allra enklaste sorten. Hur man gör mer komplicerade tabeller tas inte upp i denna text Övriga tecken Vill man skriva tecken som man inte hittar på tangentbordet får man lov att använda LaTeX-kommandon för det. I tabell 3 visas några kommandon för att sätta accenter över och under bokstäver. I tabellen används klamrar runt argumenten för de kommandon som består av bokstäver, men det går att sätta klamrar runt argumenten för de andra kommandona också om man vill. Klamrarna används där bara för att avsluta kommandonamnet utan att behöva skriva ett mellanrum. Det ger samma resultat att skriva Ern\H o Rubik som Ern\H{o} Rubik (nämligen»ernő Rubik«) men det förstnämnda kan se mer förvirrande ut i inputfilen då man inte tydligt ser var ordgränserna är Matematik Matematisk sats mitt i ett stycke kan sättas inom \( och \). Med \[ och \] kan man istället avgränsa sådant som ska sättas fristående och med omgivningen equation en fristående ekvation som ska numreras. Matematisk sats behandlas så speciellt eftersom den lyder under andra typografiska regler än vanlig text. Det finns en mängd särskilda kommandon och operatorer för matematisk sats. Några av de vanligaste är ^ för upphöjd text och _ för nedsänkt text, så \( x^{y_1+y_2}\) ger t. ex. x y1+y2.

11 1.15. ATT DEFINIERA NYA KOMMANDON author = {Siv Strömquist}, title = {Uppsatshandboken}, publisher = {Hallgren \& Fallgren}, year = 2003, address = {Uppsala} author = {J. A. Robinson}, title = {A Machine-Oriented Logic Based on the Resolution Principle}, journal = {Journal of the ACM}, year = 1965, volume = 12, number = 1, pages = {23--41}, month = jan } Figur 3: Exempel på bib-formatet. De båda posterna här har fått etiketterna stromquist:upp och robinson:resolution och det är dessa beteckningar som används som argument till de kommandon som anger hänvisningar. Ofta låter man författarnamnet ingå i etiketterna på detta sätt, men det är bara en konvention Att definiera nya kommandon Man kan definiera nya kommandon med \newcommand. Vid skrivandet av denna text har t. ex. \newcommand{\tex}{t.\,ex.} gjorts för att definiera ett kommando \tex för att typsätta förkortningen»t. ex.«med ett smalt mellanrum utan att behöva skriva det varje gång. Ett annat exempel, också från denna text, är \newcommand{\q}[1]{»#1«} Detta är till för att sätta citat. Syftet var här framförallt att en gång för alla tala om hur citat ska skrivas. Om man ångrar sig och t. ex. vill skriva så här istället behöver detta då bara ändras på ett ställe, och texten är fortfarande konsekvent. I filen står det nämligen \q{så här}. Siffran inom [] anger hur många argument kommandot ska ta, och med # följt av siffra anger man var dessa argument ska sättas in i resultatet Bibliografier För en längre vetenskaplig text är det användbart att få hjälp med referenser och källhänvisningar. I LaTeX görs det med ett system som heter BibTEX. Då använder man särskilda LaTeX-kommandon för att referera till olika verk och den bibliografiska informationen om dessa verk ligger i särskilda bib-filer som kan återanvändas till andra artiklar.

12 12 KAPITEL 2. AUCTEX Posterna i en bib-fil kan se ut som i exemplen i figur 3. Det finns många olika varianter för detta eftersom referenssystem och bibliografier kan se så olika ut. Här rekommenderas bara ett. Använd \usepackage{natbib} i början av filen. Använd \bibliographystyle{sweplnat} för att ange stilen på referenslistan i en svenskspråkig text. Använd stilen plainnat istället om du skriver på engelska. Lägg in referenslistan i slutet av dokumentet med \bibliography{filnamn} där filen filnamn.bib innehåller en BibTeX-databas. Referera till verken med kommandona \citet och \citep. Båda tar ett argument som är den etikett för verket som använts i bib-filen. Det förra kommandot används när författarens namn ska ingå i texten. Det senare när hela hänvisningen ska stå inom parentes. Då kommer referenserna göras på det sätt som använder författarnamn och årtal»(nilsson, 2005)«, och bibliografin kommer att enbart innehålla de poster i bib-filen som man verkligen har refererat till. 2 AUCTeX Vi använder ett särskilt paket AUCTeX för att använda LaTeX i Emacs. (Det är annars inte det normala i Emacs, så om du redigerar LaTeX-filer i Emacs på en annan dator kan det bete sig annorlunda.) Med AUCTeX kan man lätt ställa om ifall LaTeX ska producera pdf-filer eller inte. Hos oss är det inställt så att den gör detta normalt. Det syns på att det står PDFLaTeX i moderaden. 2.1 Att skriva LaTeX-filer När man skriver in sin LaTeX-fil får man hjälp av Emacs så att man inte behöver skriva så mycket. När man trycker på " får man t. ex. rätt matchande citattecken om man skriver på engelska. (Genom att trycka på " igen får man ett "-tecken istället, om det nu faktiskt var det man ville ha.) Det finns en mängd särskilda kommandon som börjar med C-c. Dessa finns även i LaTeX-menyn. T. ex. C-c C-s (Section) Starta nytt kapitel, ny sektion eller liknande. Den ger även möjlighet att lägga in en \label till denna avdelning. C-c C-e (Environment) Lägg in en omgivning C-c C-j Lägg in en till \item inom någon uppräkning C-c ] Avsluta aktuell omgivning I synnerhet med C-c C-e kan man spara mycket skrivande då den vet vad som brukar finnas i en sådan omgivning och därför lägger in mer text än bara begin-endparet. Om man lägger in omgivningen figure får man t. ex. följande frågor: (Optional) Float position: Om man vill kan tala om var man helst vill ha en figur istället för att låta den hamna där den hamnar. Detta beskrivs inte i denna handledning. Tryck bara på RET för att inte göra detta. Caption: Bildtexten

13 2.2. ATT KÖRA LATEX FRÅN EMACS 13 Center? (y or n) Ofta vill man centrera figurer (Optional) What label: fig: Till figurer vill man nästan alltid ha en etikett så att man kan referera till dem med \ref, så fyll på något namn (som enligt konventionen här börjar med fig:). När allt detta är klart får man ett skelett till sin figur utan att behöva skriva detaljerna och utan risk för att man skriver fel. Ännu mer får man på köpet när man lägger in en table eftersom AUCTeX då utgår från att man vill ha en uppställning (tabular) inne i tabellen och frågar om dess Format: (där svaret ska vara något i stil med lllr). 2.2 Att köra LaTeX från Emacs För att köra den fil man tittar på genom LaTeX trycker man C-c C-c. I ekoarean skrivs då Command: (default LaTeX). Det går att ange diverse kommandon nu, men rätt kommando LaTeX är default, så tryck bara på RET. I ekoarean skrivs nu Type C-c C-l to display results of compilation. Det kan du göra om du vill se allt som händer, men annars är det bara att avvakta tills körningen är klar och ett glädjande budskap i stil med LaTeX: successfully formatted {13} pages. dyker upp i ekoarean. (Det går att göra annat i Emacs medan körningen pågår ifall det tar lång tid. Medan körningen pågår står det Compiling inom parentesen i moderaden.) Nästa gång man gör C-c C-c kommer nu kommandot View att föreslås som visar den resulterande pdf-filen på skärmen. Man kan välja själv vilket kommando man vill ge, men AUCTeX är bra på att gissa vilket kommando man vill ge härnäst så oftast räcker det bra med C-c C-c RET. (Vill man skriva ut pdf-filen får man dock lov att välja kommandot Print själv.) Det föreslagna utskriftskommandot bör duga bra som det är, men man har möjlighet att ändra för att t. ex. lägga till väljare som -o numer-up=4 till lpr för att skriva ut fyra sidor per sida. Om ens dokument innehåller referenser eller annat som gör att man behöver köra det flera gånger genom LaTeX så är LaTeX defaultkommando tills det inte behövs längre. xpdf Programmet som visar pdf-filen heter xpdf. Har man väl kört igång det för en viss fil behöver man inte köra flera instanser av det, utan kan uppdatera det genom att trycka r i det fönstret ifall pdf-filen har ändrats. (Det går också att välja Reload från en poppuppmeny man får med höger musknapp.) Om det blir fel Det är inte alltid man får ett glatt meddelande som LaTeX: successfully formatted {13} pages. utan istället slutar det istället med nåt i stil med

14 14 KAPITEL 3. AVSLUTNING LaTeX errors in *~/dir/fil output*. Use C-c to display. Då har man stor nytta av finesserna i AUCTeX eftersom den försöker tolka det felmeddelande som LaTeX ger åt en. Man trycker på C-c ` så som det står. (Observera att det är ` och att man som vanligt får lov att skriva detta tecken som den döda grava accenten (ett skiftat tecken) följt av mellanslagstangenten.) När AUCTeX klarar att tolka felmeddelandet hamnar du på det ställe i din fil där det är fel, med en beskrivning av felet i ett annat fönster vilket förhoppningsvis hjälper för att fixa felet. 3 Avslutning Flera saker i denna text tas upp mycket ytligt. Det är tänkt lite som ett smakprov på en del saker som man kan göra. Det finns gott om andra introduktioner till LaTeX. På finns en del användbara länkar. I STPKOM finns ett möte»tex, LaTeX och sånt«där det finns flera personer som brukar svara på såväl grundläggande som avancerade frågor om LaTeX.