Ekonomisk översikt. 22b/2013. Hösten Ekonomiska och finanspolitiska översikter

Transkript

1 Ekonomisk översikt Hösten b/213 Ekonomiska och finanspolitiska översikter

2

3 Ekonomisk översikt Hösten 213 Finansministeriets publikationer 22b/213 Ekonomiska och finanspolitiska översikter

4 Painotuote FINANSMINISTERIET PB 28 (Snellmansgatan 1 A) 23 STATSRÅDET Telefon (växeln) Internet: Layout: Anitta Türkkan /FM, informationen Juvenes Print Finlands Universitetstryckeri Ab

5 Presentationsblad Utgivare och datum Finansministeriet, september 213 Författare Finansministeriets ekonomiska avdelning Publikationens titel Ekonomisk översikt, hösten 213 Publikationens andra versioner Publikationens språkversioner: finska: Taloudellinen katsaus, syksy 213 (22a/213) engelska: Economic Survey, Autumn 213 (22c/213) Publikationsserie och nummer Finansministeriets publikationer 22b/213 Beställningar/distribution Publikationen finns i PDF-format på Anvisningar för beställning av en tryckt version finns på samma adress. Tryckeri/tryckningsort och -år Juvenes Print Finlands Universitetstryckeri Ab ISBN (hft.) ISSN (hft.) ISBN (PDF) ISSN (PDF) Sidor 114 Språk Svenska Sammandrag Recessionen i euroområdet upphör i år men tillväxten förblir långsam i fortsättningen på grund av den låga sysselsättningen, hushållens och den offentliga sektorns balansanpassningar samt den fortsatt svaga konkurrenskraften. Finans- och skuldkrisen har raserat euroområdets tillväxtpotential. Förenta staternas ekonomi fortsätter att återhämta sig långsamt. Världshandeln växer fortfarande exceptionellt sakta. I år krymper Finlands BNP med ½ procent. Ekonomin förutspås komma in på ett långsamt tillväxtspår först mot slutet av året. Nästa år ökar totalproduktionen med 1,2 % med stöd från den inhemska konsumtionen och exporten. Tillväxten stöds av euroområdets stegvisa återhämtning, den ökade exportefterfrågan och den fortsatt låga räntenivån. År 215 förväntas tillväxten bli cirka 2 % och tillväxten är bredbasigare än tidigare. Under prognosens sista år växer BNP snabbare än den potentiella produktionen inom ekonomin, trots att den ekonomiska tillväxten är lam historiskt sett. Den ekonomiska tillväxtpotentialen är låg, eftersom arbetsinsatsen inte ökar, strukturförändringen har förstört den existerande produktionskapaciteten och nyinvesteringarna är små. Den dämpade ekonomiska utvecklingen i hemlandet har avspeglat sig i konsumentprisernas utveckling och även pristrycker från den internationella råvarumarknaden har förblivit lågt. I år är inflationen i medeltal 1,6 % och nästa år 2,1 %. Skärpningen av den indirekta beskattningen höjer priserna med,6 procentenheter bägge åren. I år stiger arbetslöshetsgraden till 8,3 % och sjunker under 8 % först mot slutet av prognosen. Arbetslösheten sjunker långsamt på grund av den långsamma ekonomiska tillväxten och matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Att den totala produktionen minskat två år i följd avspeglar sig oundvikligen i de offentliga finansernas ställning så att den offentliga ekonomin fortsätter att uppvisa underskott de närmaste åren. Staten och kommunerna uppvisar klara underskott, arbetspensionssektorn uppvisar överskott och de övriga socialskyddsfonderna är ungefär i jämvikt. Den offentliga skulden ökar både nominellt och i relation till totalproduktionen och skuldförhållandet överskrider redan nästa år gränsen 6 %. Den offentliga skulden hotar att växa ytterligare på medellång sikt. De offentliga utgifterna i relation till den totala produktionen stiger högre än på 15 år.

6

7 Förord Ekonomisk översikt från hösten 213 är ett särtryck av bilagan till regeringens budgetproposition för 214. I översikten presenteras finansministeriets ekonomiska avdelnings prognoser om de ekonomiska utsikterna för Vid sidan av den ekonomiska prognosen på kort sikt ingår också en bedömning av utvecklingen på medellång sikt fram till 217. Grunden för granskningen i översikten utgörs av de kontrollerade preliminära uppgifterna om nationalräkenskaperna för 212 som Statistikcentralen gett ut i juli 213 samt annan offentlig statistik som stått till buds före den 8 augusti 213. Översikten innehåller inga ekonomiska händelser efter den 8 augusti 213 med undantag för regeringens budgetproposition för 214. Ekonomisk översikt har getts ut sedan 1948 och publiceras på finska, svenska och engelska. Helsingfors, september 213 Finansministeriets ekonomiska avdelning Jukka Pekkarinen

8 Källa för informationen om den faktiska utvecklingen: Statistikcentralen, om inget annat nämns Symbolerna som använts i tabellerna - Ingenting att informera om Storheten mindre än hälften av enheten som använts. Ingen information har erhållits * Preliminära uppgifter ** Prognos CPB CPB Netherlands Bureau for Economic Policy Analysis HWWI Hamburgisches WeltWirtschafts Institut IMF Internationella Valutafonden SHM Social- och hälsovårdsministeriet FM Finansministeriet Varje siffra i tabellen har avrundats skilt.

9 Innehåll Sammandrag Ekonomiska utsikter Den internationella ekonomin Utrikeshandeln Den inhemska efterfrågan Den privata konsumtionen Den offentliga konsumtionen De privata investeringarna De offentliga investeringarna Den inhemska produktionen Totalproduktionen Förädlingen Tjänsterna Arbetskraften Inkomsterna, kostnaderna och priserna Den ekonomiska politiken och den offentliga ekonomin Den offentliga sektorn totalt Bedömningarna av finanspolitikens verkningar Den offentliga sektorns skuld Statsfinanserna Utgifterna inom statsfinanserna Inkomsterna inom statsfinanserna Budgetekonomin och nationalräkenskaperna Lokalförvaltningen...87

10 Bilaga Socialskyddsfonderna Arbetspensionsfonderna De övriga socialskyddsfonderna Den offentliga ekonomins långsiktiga hållbarhet...94 Ekonomiska händelser...97 Bilaga 2 Bilagetabeller Ramer De ekonomiska effekterna av ökad konkurrens...15 Finans- och bankkrisen i Europa...29 Hushållens växande skuldbörda försämrar den ekonomiska stabiliteten...4 Arbetslösheten i byggbranschen...56 EU-skyldigheter...67 Anpassningsåtgärder som regeringens beslutat om...71 Budgeten 214 och utgiftsramen för statsfinanserna...79

11 11 Sammandrag De ekonomiska konjunkturutsikterna Bilden av fjolårets ekonomiska utveckling har preciserats efter den konjunkturprognos som togs fram i juni. Enligt Statistikcentralens kontrollerade preliminära uppgifter krympte BNP-volymen med,8 % i fjol. I våras uppskattades minskningen fortfarande vara,2 %, så till följd av preciseringen var fjolårets BNP-värde nästan 2 miljarder lägre än vad statistikmyndigheten uppskattade ännu i juni. Till följd av detta förändras till exempel uppfattningen om statsskuldens BNP-relation. Även tillväxtspåret förändrades och under det första kvartalet i år växte ekonomin jämfört med föregående kvartal. Om man ser till efterfrågan inom samhällsekonomin var fjolåret svagt, eftersom efterfrågeposterna höll sig på föregående års nivå. När det gäller den internationella ekonomin har man redan i flera månaders tid väntat att den ska vända uppåt, liksom att den ett och ett halvt år långa recessionen i euroområdet ska ta slut, något som uppgifterna från det andra kvartalet också förebådade. I Förenta staterna och Japan har den senaste tidens utveckling också varit positiv och i Kina saktar den ekonomiska tillväxten in mindre än väntat. I ljuset av den publicerade statistiken och de indikatorer som beskriver den ekonomiska utvecklingen verkar det som om det ekonomiska läget skulle ha upphört att försämras och en mycket måttfull tillväxt äga rum i slutet av året. En eventuell vändning till det bättre inom den internationella ekonomin stöder också uppfattningen om att en måttfull tillväxt kunde komma igång i Finland i och med att utrikeshandeln piggnar till. Som helhet är det ekonomiska läget i exempelvis euroområdet dock känsligt för chocker. När man rör sig med mycket låga tillväxtsiffror kan även tämligen små förändringar gör att tillväxten på nytt blir negativ. Uppskattningarna om hur den internationella ekonomin utvecklas är den mest väsentliga informationen för en liten öppen ekonomi när man ska bestämma den framtida tillväxtprofilen. I prognosen antas att världsekonomin ännu i år växer snabbare än världshandeln och detta avspeglas också i Finland i form av svag exportframgång. Under de följande två åren normaliseras situationen och världshandeln växer snabbare än världsekonomin dock inte lika klart under prognoshorisonten som under åren före finanskrisen. Under de följande två åren antas räntenivån stiga endast måttfullt i fråga om både korta och långa räntor. Valutakursen euro-dollar förutspås försämras långsamt och priserna på råvaror stiga måttfullt.

12 12 Aktörerna på finansmarknaden har också ställt in sig på den förväntade makrostimulansen och när signalerna på en stabilisering blir starkare kan man anta att denna trend fortsätter. Framför allt på aktiemarknaden måste man dock beakta prissättningsrisken framför allt om förväntningarna av en eller annan orsak inte går i uppfyllelse. Att Targetsaldona stegvis kommer i balans, att ECB:s bankfinansiering minskar och ränteskillnaderna på statspapper krymper tyder också på att investerarna försiktigt återvänder till marknaden i euroområdets problemländer. I ljuset av enkätundersökningen verkar det som om den ringa kreditgivningen snarare skulle vara efterfrågebetingad än bankernas ovilja till andrahandsfinansiering. Här finns det dock troligen skillnader mellan Syd- och Nordeuropa. År 213 förutspås Finlands BNP stanna i medeltal,5 % lägre än fjolårets nivå. Tillväxtöverhänget för i år var -1,1 %, så prognosen innehåller en konjunkturvändning till en tämligen långsam tillväxt. Materialet från det första halvåret i år stöder detta antagande. Importen krymper mera än exporten, så nettoexportens kontribution förblir lätt positiv. Den privata konsumtionen ökar inte alls i år och efterfrågan på sällanköpsvaror minskar med nästan 3 % från i fjol. Konsumtionsökningen begränsas av den stigande arbetslösheten, de dämpade framtidsförväntningarna och den svaga reala köpkraften. De privata investeringarna fortsätter att minska och de privata investeringarnas BNP-andel sjunker till omkring 16 %. Industriproduktionens utförsbacke fortsätter i Finland på grund av både strukturella och konjunkturbetingade faktorer. Produktionen av tjänster förutspås ligga kvar på föregående års nivå. Arbetslösheten börjar förbättras måttfullt och den genomsnittliga arbetslöshetsgraden blir 8,3 %. Sysselsättningen krymper och sysselsättningsgraden försämras också jämfört med föregående år. Inflationen stannar under 2 % i år. År 214 blir tillväxten 1,2 %. Tillväxten blir bredbasigare och av efterfrågeposterna drar endast investeringarna ner tillväxten. Exporten vänder i en uppgång på 3,7 % och importen ökar också med 3 % när ekonomin piggnar till. Delvis till följd av förbättrat förtroende sjunker hushållens spargrad jämfört med föregående år och konsumtionen börjar öka. Den privata konsumtionen ökar med,8 % och särskilt anskaffningarna av sällanköpsvaror blir livligare. Hushållens skuldsättningsgrad stiger till cirka 119 % nästa år. Investeringarna fortsätter att minska framför allt på grund av det dåliga läget för investeringar i maskiner och anordningar. När det gäller husbyggnadsinvesteringar når man dock redan en lätt tillväxt. På utbudssidan är det positivt att industriproduktionen börjar växa med ett par procent. Den drar också med sig servicesektorn in på ett tillväxtspår. Läget på arbetsmarknaden är fortsatt svagt och arbetslöshetsgraden sjunker bara till 8,2 % trots den lätta ekonomiska återhämtningen. Matchningsproblemen på arbetsmarknaden kvarstår och gör det svårt att allokera resurserna effektivt. Inflationen tilltar till omkring 2 %. År 215 förväntas den ekonomiska tillväxten vara 1,9 %. BNP växer snabbare än ökningen av den potentiella produktionen inom ekonomin, trots att den ekonomiska tillväxten fortfarande är dämpad historiskt sett. Den ekonomiska tillväxtpotentialen är låg, eftersom arbetsinsatsen inte ökar på grund av demografiska faktorer, strukturförändringen har förstört den existerande produktionskapaciteten och nyinvesteringarna är ringa.

13 Läget för den offentliga ekonomin förblir svagt under hela prognosperioden. Åldersstrukturens förändring minskar antalet personer i arbetsför ålder, det vill säga krymper tillväxtpotentialen och ökar de åldersrelaterade offentliga utgifterna, vilket försvårar finansieringen av den offentliga ekonomin. Även det svaga konjunkturläget belastar den offentliga ekonomin. Nästa år uppvisar den offentliga sektorns finansiella ställning underskott redan för sjätte året i följd och den offentliga ekonomin uppnår inte jämvikt ens efter därefter. Hela den offentliga skulden i relation till BNP stiger nästa år för första gången efter krigsåren till 6 %. Problemen inom den offentliga ekonomin kan inte lösas enbart med direkta åtgärder som riktar sig mot inkomsterna eller utgifterna inom den offentliga ekonomin. Strukturella reformer som stärker sysselsättningsgraden, ekonomins övriga tillväxtunderlag och den offentliga serviceproduktionens produktivitet är centrala. Trots den senaste tidens positiva nyheter om världsekonomins utveckling, är de risker som hänför sig till prognosen fortfarande koncentrerade till den negativa sidan. Framför allt i euroområdet dominerar fortfarande de negativa riskerna, eftersom det kan hända att ekonomierna återhämtar sig långsammare än väntat från bank- och finanskrisen. I Förenta staterna ökas osäkerheten av politiska spänningar samt av de skatteskärpningar och utgiftsnedskärningar som förbundsstaten inledde i mars. Till följd av den automatiska skärpningen av den ekonomiska politiken sjunker förbundsstatens budgetunderskott med över två procentenheter. Det är inte klart vilket slags avtal de politiska parterna når och när eller vad annat man kommer att avtala om. I och med Förenta staternas stora världsmarknadsandel avspeglas den förändrade aktiviteten också i många andra länders exportefterfrågan. Vid prognoshorisonten skönjs ett slut på centralbankernas exceptionella penningpolitik och det återstår att se hur marknaden kommer att reagera på detta. Antagligen kommer räntan att stiga och värdet på skuldpapper sålunda att sjunka. Anpassningen till de nya räntorna kan orsaka volatilitet på finansmarknaden. De inhemska riskerna har att göra med hur realekonomin reagerar på en eventuell förbättring av det internationella ekonomiska läget. Finland borde så snabbt som möjligt få draghjälp av den internationella ekonomin och detta förutsätter att den öppna sektorn reformeras samt snabba beslut för att förbättra konkurrenskraften. Strukturella reformer hjälper först på medellång sikt. När man ska konkurrera på den internationella marknaden är företagens kostnadsfaktorer i nyckelposition. Arbetsmarknadens funktion utgör en annan problempunkt inom den inhemska ekonomin. Det vore skäl att fästa mera uppmärksamhet vid matchningsproblemen på arbetsmarknaden, eftersom det är ett betydande fenomen som leder till att resurserna underutnyttjas. Under kommande år är det nödvändigt att förbättra de offentliga finansernas ställning. Om detta inte görs, kommer Finlands länderrisk att öka kännbart och hållbarhetsproblemet inom den offentliga ekonomin hotar att tillspetsas utom kontroll. Åtgärderna för att stabilisera den offentliga ekonomin får ändå inte äventyra den privata sektorns aktivitet, som utgör grunden för en hållbar ekonomisk tillväxt. En målmedveten plan för att undanröja hållbarhetsgapet genom strukturella åtgärder skulle stärka framtidstron och förbättra möjligheterna till marknadsledd tillväxt på längre sikt. Om man inte förmår fatta de strukturella beslut som är väsentliga för framtiden kan effekten av skuldstimulansen blir anspråkslösare än väntat, även om den vore rättidig i konjunkturpolitiskt hänseende. 13

14 14 Centrala prognostal 212 md euro ** 214** 215** procentuell volymförändring BNP till marknadspris 193 3,4 2,7 -,8 -,5 1,2 1,9 Import 8 6,8 6,2-1, -,7 3, 3,6 Totalutbud 272 4,3 3,7 -,9 -,6 1,7 2,4 Export 78 7,9 2,7 -,2 -,5 3,7 4,2 Konsumtion 157 2,1 1,9,3,4,8 1,2 privat 19 3,3 2,6,2,,8 1,4 offentlig 48 -,4,5,6 1,2,8,8 Investeringar 38 1,7 5,7-1, -4, -,8 3,1 privata 33 3,2 6,2-1,3-4,6 -,9 3,6 offentliga 5-7,8 3,,9,1 -,2 -,2 Totalefterfrågan 273 4,3 3,8 -,6 -,9 1,7 2,4 inhemsk efterfrågan 195 2,9 4,2 -,8-1,,9 1, ** 214** 215** Tjänster, volymförändring, % 1,1 3,1,8, 1,1 1,5 Industri, volymförändring, % 1,5-1,7-5,3-4,1 2, 3,3 Arbetets produktivitet, förändring, % 3,3,5-1,1,,7,9 Sysselsatta, förändring, % -,4 1,1,4 -,7,1,6 Sysselsättningsgrad, % 67,8 68,6 69, 68,7 69, 69,5 Arbetslöshetsgrad, % 8,4 7,8 7,7 8,3 8,2 7,9 Konsumentprisindex, förändring, % 1,2 3,4 2,8 1,6 2,1 2, Förtjänstnivåindex, förändring, % 2,6 2,7 3,2 2,1 2,1 2,1 Bytesbalans, md euro 3, -2,7-3,6-3,1-2,6-1,8 Bytesbalans /BNP, % 1,7-1,5-1,8-1,6-1,3 -,8 Korta räntor (3 mån. Euribor), %,8 1,4,6,2,3,9 Långa räntor (statens obligationer, 1 år), % 3, 3, 1,9 1,8 2,3 2,9 Offentliga utgifter /BNP, % 55,8 55,2 56,6 58,1 58,1 57,5 Skattegrad /BNP, % 42,4 43,6 44, 44,9 45, 44,8 Offentliga sektorns finansiella sparande /BNP, % -2,8-1, -2,2-2,6-2,3-1,9 Statens finansiella sparande /BNP, % -5,6-3,4-3,8-3,8-3,3-3, Offentliga sektorns bruttoskuld /BNP, % 48,7 49,2 53,6 58,3 6,7 62, Statens skuld /BNP, % 42, 42,2 43,6 47,5 49,3 5,1

15 15 De ekonomiska effekterna av ökad konkurrens Inom denna ram presenteras simuleringsresultat med vilkas hjälp man försöker beskriva effekterna av ökad konkurrens på den finländska ekonomin. Såväl OECD som Europeiska unionens råd har upprepade gånger uppmanat Finland att fortsätta med åtgärderna för att öka konkurrensen på marknaden för varor och tjänster, särskilt inom handeln. I börjar av september träder ändringar i konkurrenslagstiftningen i kraft, med vilka man försöker svara på uppmaningarna till Finland. I och med lagändringarna får konkurrens- och konsumentverket bättre möjligheter att övervaka konkurrensen inom dagligvaruhandeln. Dessutom företas ändringar i kommuners, samkommuners och statliga enheters uppgiftsskyldighet genom vilka man försöker garantera en jämbördig konkurrensställning för den offentliga och den privata sektorn. Efter att konkurrenslagen ändrats övervakar konkurrens- och konsumentverket i fortsättningen den ekonomiska verksamheten även inom den offentliga sektorn och enheter där den offentliga sektorn har bestämmande inflytande. Effekterna av ökad konkurrens har granskats med hjälp av den nykeynesianska KOOMAmodell som utvecklats vid finansministeriets ekonomiska avdelning. Modellen har utnyttjats när skuggprognosen utarbetats under prognosrundorna och förutom för prognoser är avsikten att utnyttja den för makroekonomisk analys av ekonomiskpolitiska kalkyler samt för scenariokalkyler som kompletterar prognosen. Modellens centrala egenskaper har presenterats kort i Ekonomisk översikt våren 213. De viktigaste i de resultat som presenteras i det följande är att beskriva påverkningskanalerna för ökad konkurrens. I modellsimuleringen ökar konkurrensen något inom den finländska ekonomin. Detta betyder att till följd av ökad konkurrens på marknaden minskar företagens prissättningsmakt och företagen prissätter närmare sina egna produktionskostnader. Tekniskt genomförs konkurrensökningen genom att företagens prissättningsmakt (mark up) i förhållande till grundtrenden minskas permanent med en procent. Förändringen i den ekonomiska konkurrensen antas inträffa under det första kvartalet 213 och granskningen fortsätter till slutet av 22. Följderna av chocken för vissa centrala modellvariabler presenteras i bifogade figur kvartalsvis i form av avvikelsen från ekonomisk jämvikt. Sålunda betyder till exempel en +,2 procents förändring i produktionen att BNP ligger,2 procent högre än enligt grundtrenden. I scenariot antas att konkurrensen skärps inom produktionen av inhemska mellanprodukter. Företagens täckningsbidrag försämras och priset på mellanprodukter sjunker. När mellanprodukterna blir billigare kan tillverkare av slutprodukter på en marknad med fullständig konkurrens sänka priserna. Prissänkningen ökar efterfrågan på slutprodukter. Samtidigt svarar slutproducenterna på den ökade efterfrågan genom att öka sin produktion. Prissänkningen på mellanprodukter överförs till olika slutproducenter i den mån de använder inhemska mellanprodukter. Till följd av den skärpta konkurrensen ökar de inhemska mellanprodukternas andel av produktionen, eftersom de blir billigare i förhållande till utländska mellanprodukter. Detta bidrar till att stödja den inhemska produktionen. Ökad produktion ökar också efterfrågan på produktionsfaktorer, det vill säga arbetskraft och kapital. Investeringarna ökar och de nominella lönerna stiger. Avtagande konsumentprisinflation bidrar dessutom till att reallönerna ökar. När de reala löneinkomsterna stiger ökar den privata konsumtionen trots att stigande realränta uppmuntrar konsumenterna att utöka sitt sparande något. Prissänkningen på mellanprodukter ökar också produktionen inom exportsektorn och leder till att priset på exportprodukter sjunker. Till följd av detta ökar exportvolymen något snabbare än enligt grundtrenden. Även importvolymen ökar till en början måttfullt när den privata konsumtionen och exporten ökar. Halvvägs in i scenariot vänder emellertid importen nedåt när de utländska mellanprodukternas andel av produktionen börjar minska.

16 16 Tabellen presenterar chockeffekterna på de centrala variablerna olika år. Skärpt konkurrens har i allmänhet en positiv effekt på ekonomin. År 22 ligger produktionen till följd av den lilla konkurrensökningen,2 procent högre än grundtrenden och den privata konsumtionen har ökat nästan lika mycket. Även nettoexporten och investeringarna har ökat kraftigare än enligt grundtrenden. Konsumentpriserna ligger på lägre nivå än enligt grundtrenden. Effekterna av ökad konkurrens på utvalda variabler Produktion,1,2,2,2 Privat konsumtion,1,2,2,1 Export,,1,1,1 Import,,1, -,1 Investeringar,1,1,1, Nominell ränta*,,,, Inflation -,1,,, Avvikelse från baskalkylen, procent (procentenheter*).

17 17 Impulsrespons Produktion Konsumtion Export Investeringar Import Annualiserad ränta* Inflation, konsumentprisindex Avvikelse från grundkalkylen, procent (procentenhet*).

18 18 Utsikterna på medellång sikt Den finländska ekonomin beräknas krympa även i år, men börja växa 214. Den ekonomiska tillväxten väntas vara dämpad på medellång sikt i förhållande till 2-talets början. Tillväxten fördröjs särskilt av att den totala produktiviteten utvecklas svagt samt av att arbetsinsatsen upphört att växa till följd av den åldrande befolkningen. Tillväxtutsikterna på medellång sikt granskas med hjälp av ökningen av den potentiella produktionen. Finansministeriet uppskattar ökningen av den potentiella produktionen med hjälp av den produktionsfunktionsmetod som man tillsammans godkänt inom EU. Där indelas ökningen av den potentiella produktionen i uppskattningar av arbetsinsatsens, kapitalets och den totala produktivitetens potentiella ökning. Arbetsinsatsens förändring kan ytterligare indelas i förändringen i befolkningen i arbetsför ålder samt i arbetskraftsandelen, den strukturella arbetslösheten och de genomsnittliga arbetstimmarna. Befolkningen i arbetsför ålder (15 74-åringar) förutspås öka något under prognosperioden tack vare nettoinvandringen. Den åriga befolkningens andel av dem som är i arbetsför ålder ökar, vilket försämrar den genomsnittliga arbetskraftsandelen. Den strukturella arbetslösheten väntas hålla sig omkring 7,2 % och den genomsnittliga arbetstiden väntas öka måttfullt. Utbudet på arbetskraft förblir nästan som tidigare på medellång sikt och sålunda ökar inte arbetsinsatsen produktionspotentialen inom ekonomin. Den säsongbetonade sysselsättningen och de genomsnittliga arbetstimmarna uppskattas dock öka något på medellång sikt. Investeringarna krympte kraftigt under recession men uppskattas vända uppåt så småningom och kapitalstockens inverkan på ökningen av den potentiella produktiviteten stiger till,5 % i slutet av prognosperioden 217. Recessionen har försämrat sysselsättningen mindre än väntat. Däremot har ökningen av den totala produktiviteten avtagit betydligt på grund av recessionen. Den totala produktivitetens trendtillväxt har avtagit och blivit historiskt låg i Finland, de senaste åren rentav negativ. Trendtillväxten väntas så småningom börja återhämta sig mot prognosperiodens slut, men den stannar på en klart lägre nivå än de tillväxtsiffror som setts under tidigare år. Flera olika faktorer bidrar till att fördröja ökningen av den totala produktiviteten. På grund av recessionen underutnyttjas produktionskapaciteten, vilket försämrar produktionsutvecklingen konjunkturbetonat. Bakom den avtagande ökningen av den totala produktionen ligger också att industrins produktionsandel krympt under hela 2-talet samt industriproduktionens försämrade produktivitet till följd av strukturförändringen inom elektronikindustrin. Recessionen började 28 och under den tioårsperiod, , som föregick den var den totala produktivitetens trendtillväxt i medeltal 2 % per år. I finansministeriets senaste kalkyl om den potentiella produktionen väntas inte trenden för den totala produktiviteten förbättras alls i år och 217 väntas ökningen vara endast,6 %. Som helhet väntas den potentiella produktionen öka med,4 % i år och så småningom tillta till 1,1 % 217. De ekonomiska resurserna underutnyttjas fortfarande. Produktionsgapet, det vill säga skillnaden mellan den iakttagna och den potentiella produktionen uppskattas till 2,9 % 213. Åren beräknas ekonomin växa snabbare än den potentiella takten, när lediga produktionsresurser tas i bruk i och med att efterfrågan blir livligare. Produktionsgapet beräknas gå ihop 217.

19 19 Nyckeltal på medellång sikt 211* 212* 213** 214** 215** 216** 217** BNP till marknadspris, volymförändring, % 2,7 -,8 -,5 1,2 1,9 1,7 1,6 Konsumentprisindex, förändring, % 3,4 2,8 1,6 2,1 2, 1,8 1,8 Arbetslöshetsgrad, % 7,8 7,7 8,3 8,2 7,9 7,7 7,5 Sysselsättningsgrad, % 68,6 69, 68,7 69, 69,5 69,8 7,1 Den offentliga sektorns finansiella sparande/ BNP, % -1, -2,2-2,6-2,3-1,9-1,6-1,3 Statsförvaltningen -3,4-3,8-3,8-3,3-3, -2,4-2,1 Localförvaltningen -,6-1,1 -,9-1,1-1,1-1,2-1,2 Socialskyddsfonderna 2,9 2,7 2, 2,1 2,2 2, 2, Den strukturella balans/bnp, % -,7-1,1-1,1-1,2-1,2-1,3-1,3 Den offentliga sektorns skuld /BNP, % 49,2 53,6 58,3 6,7 62, 62,4 62,9 Statsskulden/BNP, % 42,2 43,6 47,5 49,3 5,1 5,3 5,4 Inkomsterna inom den offentliga ekonomin krympte kraftigt under recessionen samtidigt som utgifterna fortsatte att växa. Saxrörelsen vände de offentliga finansernas ställning i ett underskott. Det ser ut som om man inte blir av med underskottet utan ytterligare anpassning eftersom ekonomin och därmed inkomsterna inom den offentliga ekonomin ökar långsamt de närmaste åren samtidigt som den åldrande befolkningen ökar de offentliga utgifterna. Statens nettokreditupptagning beräknas uppvisa ett underskott på 2,1 % och statsskulden vara 5,2 % i relation till totalproduktionen 217. Även kommunerna fortsätter att uppvisa underskott och deras skuld växer kännbart under prognosperioden. Den offentliga ekonomin bärs upp av arbetspensionsfondernas överskott, som även det håller på att krympa. Den offentliga ekonomin i Finland befinner sig i ett dåligt läge när det gäller att möta utgiftstrycket från den åldrande befolkningen. Statsskulden Md euro % * 14** 17** Md euro (vänstra skalan) Procent av BNP (högra skalan) Källa: Statskontoret, FM

20 2 Statens finansiella sparande Md euro % ** 15** 17** Md euro Procent av BNP (högra skalan) Källa: Statistikcentralen, FM Ökningen av den potentiella tillväxten och delfaktorerna procent ** Potentiell produktion Totalproduktivitet Arbetsinsats Kapitalinsats Källa: FM

21 21 Den finanspolitiska linjen Den finländska ekonomin har samtidigt drabbats av strukturella problem med tillväxten och den offentliga ekonomins hållbarhet samt ett svårt konjunkturläge. Den förändrade åldersstrukturen minskar antalet personer i arbetsför ålder och ökar de åldersrelaterade offentliga utgifterna. Detta försvårar finansieringen av den offentliga ekonomin och skapar ett så kallat hållbarhetsgap. Enligt finansministeriets uppskattning är hållbarhetsgapet 4,7 % av BNP. Detta betyder att de offentliga finansernas ställning borde förbättras med drygt 9 miljarder euro jämfört med grundprognosen före 217, för att den offentliga makten ska kunna sköta sina förpliktelser utan att skuldsättningen inom den offentliga ekonomin hamnar in på ett ohållbart spår. Även det dåliga konjunkturläget belastar den offentliga ekonomin. Även om den totala produktionen skulle börja öka i år, blir den lägre på årsnivå än i fjol. Den offentliga ekonomins finansiella bas försämras av arbetslösheten, som ser ut att fortsätta växa till början av nästa år. De centrala utmaningarna för den finanspolitik och ekonomiska politik som drivs av statsminister Jyrki Katainens regering är att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och trygga finansieringen av välfärdsstaten. De linjer som styr regeringens politik finns angivna i regeringsprogrammet. Statsbudgeterna och ramarna för statsfinanserna utarbetas i överensstämmelse med dessa linjer. Regeringen har satt som mål att få statsfinanserna i balans och vända förhållandet mellan statsskulden och totalproduktionen i en klar nedgång före utgången av valperioden. För att nå målen har regeringen förbundit sig att vidta anpassningsåtgärder som riktar sig mot statens inkomster och utgifter samt att reformera de ekonomiska strukturerna så att förutsättningarna för en starkare tillväxt än enligt de ekonomiska prognoserna stärks. Regeringen utvärderar varje år i vilken mån målen nåtts. Dessutom har regeringen förbundit sig att vidta ytterligare åtgärder, om statsskulden i relation till totalproduktionen inte tycks vända neråt och underskottet i statsfinanserna ser ut att hålla sig över 1 % i relation till totalproduktionen. Vid sidan av detta bestäms Finlands målsättningar för den offentliga ekonomin av det medelfristiga mål som ska sättas i enlighet med EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Målet sätts för det strukturella saldot i de offentliga finanserna. I stabilitetsprogrammet våren 213 sattes målet till -,5 % av BNP, vilket uppfyller kraven i såväl stabilitets- och tillväxtpakten som den nationella lagen. 1 För att förbättra det strukturella saldot i de offentliga finanserna krävs åtgärder som ökar inkomsterna och minskar utgifterna inom den offentliga sektorn. Åtgärderna kan vara direkta anpassningsåtgärder som riktar sig mot inkomsterna och utgifterna eller åtgärder som förbättrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. 1 Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och om tillämpning av fördraget samt om kraven på de fleråriga ramarna för de offentliga finanserna

22 22 Regeringen har beslutat om direkta åtgärder som minskar statens utgifter och ökar inkomsterna i enlighet med dessa stegmärken. De viktigaste av dessa åtgärder ingår i regeringsprogrammet samt i rambesluten från oktober 211, april 212 och mars 213. Åtgärderna vidtas stegvis före 215 och de förbättrar statens finansiella ställning med sammanlagt cirka 4,8 miljarder euro netto från 217 framåt. Om man dessutom samtidigt höjer arbetspensionsförsäkringsavgifterna i enlighet med tidigare planer förbättrar de fattade besluten den finansiella ställning för den offentliga ekonomin, som består av staten, kommunerna och socialskyddsfonderna, med cirka 5½ miljarder euro. Enligt finansministeriets prognos ökar både statens och hela den offentliga ekonomins skuld i relation till totalproduktionen under hela prognosperioden. Dessutom överskrider den offentliga skulden EU-fördragets referensvärde 6 % 214. Det underskottsmål som satts för statsfinanserna uppnås inte. Dessutom håller det strukturella underskottet i de offentliga finanserna på att bli större än målet. Hållbarhetsproblemet kan inte lösas enbart med direkta åtgärder som riktar sig mot inkomsterna eller utgifterna inom den offentliga ekonomin. Strukturella reformer som stärker sysselsättningsgraden, ekonomins övriga tillväxtgrund och den offentliga serviceproduktionens produktivitet är centrala. Ju bättre dylika strukturella reformer lyckas, desto mindre blir behovet av direkta anpassningsåtgärder. Regeringen har redan beslutat om ett antal reformer av de ekonomiska strukturerna. Man har sänkt samfundsskattesatsen, reformerat dividendskattesystemet, satt i gång kommunreformen, servicestrukturreformen inom social- och hälsovården samt den bostadspolitiska reformen och beslutat om åtgärder som stärker samhällsgarantin för unga och gör det lättare att sysselsätta partiellt arbetsföra. I samband med budgetförhandlingarna beslutade regeringen om ett strukturellt reformprogram för att stärka tillväxtunderlaget för ekonomin, höja sysselsättningsgraden och ta in hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin. I programmet ställer man upp mål och fastställer de åtgärder som behövs för att nå dem och som gäller statens och kommunernas ekonomi, den offentliga serviceproduktionens produktivitet, arbetskarriärerna och utbudet på arbete, den strukturella arbetslösheten samt produktionspotentialen inom hela ekonomin. Det är viktigt att programmet bildar en klar, konsekvent och trovärdig helhet. En sådan helhet stärker förtroendet för Finlands förmåga att sköta sina förpliktelser i anslutning till den offentliga ekonomin, välfärdsservicen och den sociala tryggheten på lång sikt och stödjer härigenom ekonomisk tillväxt och högre levnadsstandard för medborgarna. Detta förutsätter att programmet genomförs effektivt.

23 23 1 Ekonomiska utsikter 1.1 Den internationella ekonomin en vändning till det bättre? Efter finanskrisen har den privata konsumtionen i världen återhämtat sig och översteg uppenbarligen redan 212 nivån före depressionen. Däremot har investeringarna återhämtat sig långsammare och stannat cirka 1 % under nivån före depressionen och betydligt efter den trendtillväxt som föregick depressionen. I flera industriländer måste den offentliga ekonomin, hushållen och finansinstituten samtidigt stärka sin finansiella situation, vilket försämrar efterfrågan och dämpar tillväxten. Tyngdpunkten i tillväxten ligger fortfarande i de ekonomier som är stadda i utveckling, även om tillväxten är mera dämpad än tidigare även där. Världshandeln förblir dämpad Under finanskrisen rasade världshandeln med cirka 1 %. Även om den internationella handeln har återhämtat sig, har tillväxten varit betydligt långsammare än åren före finanskrisen. År 211 och 212 ökade handeln i en takt av endast cirka 2 %. Särskilt i industriländerna har importen utvecklats mycket svagt och 212 vände den på nytt i en långsam nedgång. Tyngdpunkten i handeln har i allt högre grad förskjutits till de länder som är stadda i utveckling, särskilt i Asien. Före depressionen blev världsekonomin hela tiden mera importintensiv, när världshandeln ökade klart snabbare än produktionen. I samband med finanskrisen inträffade det till denna del en förändring i globaliseringen. Åren har världshandeln endast ökat i samma takt som produktionen eller rentav långsammare. Handeln fortsätter att öka mycket långsamt och tillväxttakten kommer så småningom upp i cirka 5 % 214. Tillväxten är emellertid koncentrerad till handeln mellan länder stadda i utveckling och det blir svårare än tidigare att åstadkomma efterfrågan på Finlands exportutbud. Det har gått mycket dåligt för Finlands export både under och efter finanskrisen. Åren har Finland förlorat mera av sin marknadsandel inom den internationella handeln än till exempel Sverige eller Tyskland och till och med mera än krisländerna Spanien och Italien. Dessutom har Finlands marknadsandel krympt särskilt mycket i de snabbt växande BRIC-länderna. Problemet ligger inte bara i att eurokrisen har minskat efterfrågan, utan också i Finlands konkurrenskraft och exportens struktur.

24 24 Världshandeln 2= ** 14** 15** Världshandeln (säsongrensad) Finlands export (ej säsongrensad) Källa: CPB Netherlands Bureau for Economic Policy Analysis, Statistikcentralen, FM Varuexportens marknadsandel 1) 27=1, trend (HP) Spanien Tyskland Sverige Italien Finland 1) Ökningen av varuexporten jämfört med tillväxten inom världshandeln Källa: Macrobond, FM Svag tillväxt i euroområdet Den sex kvartal långa recessionen i euroområdet håller på att ta slut och euroområdet går in i en mycket långsam tillväxt. Bakom den långsamma tillväxten ligger återhämtningen från effekterna av bank- och finanskrisen. Tillväxten dämpas av den svaga konkurrenskraften i många medlemsstater, de offentliga ekonomiernas omfattande stabiliseringsbehov, konsumenternas, företagens och banksektorns brist på förtroende, bankernas skärpta tillsyn samt den svaga importefterfrågan i industriländerna. Exempelvis Sverige och Tyskland, som hört till de starkaste ekonomierna i Europa, kommer under prognosperioden upp i en tillväxttakt av endast cirka 1-2 %. Ekonomierna i de länder som kämpar med ekonomisk och finansiell kris fortsätter att krympa 213.

25 25 Andra viktiga ekonomier utvecklas långsammare än tidigare Även i Förenta staterna är återhämtningen långsam historiskt sett och under hela prognoshorisonten stannar tillväxten under 3 %. Tillväxten begränsas framför allt av saneringen av hushållssektorns balansräkningar samt det politiska systemets oförmåga att komma överens om hur förbundsstatens stora underskott och skuld ska skötas. Bostadsbyggandet nådde uppenbarligen botten 212 och till exempel byggloven ökade med 3 % och byggstarterna med 4 % jämfört med 211. Trots att investeringarna börjat öka på nytt ligger nivån fortfarande cirka 15 % under den konjunkturtopp som föregick depressionen. På grund av den återhållsamma efterfrågan ökar också sysselsättningen mycket långsamt. Utsikterna i Japan har förbättrats på grund av den nya regeringens och centralbankens politikförsök. Regeringen planerar ett omfattande stimulans- och skattepaket samt strukturreformer, samtidigt som centralbanken genomför en omfattande kvantitativ stimulans. Syftet är att vända deflationsförväntningarna i måttfulla inflationsförväntningar bland annat genom att fördubbla penningmängden och momssatsen samt sätta fart på den totala efterfrågan med bland annat omfattande infrastrukturprojekt. Till följd av den förändrade politiken har yenen redan försvagats kraftigt, vilket stödjer Japans export. Den ekonomiska tillväxten i Ryssland har avtagit från den tidigare takten av cirka 4 %. Trots att oljepriset förblir högt genererar det inte längre samma tillväxt som de senaste åren på grund av kapacitetsbrist och låga investeringar. Tillväxten fördröjs dessutom av landets stelbenta ekonomiska system och marknad samt av bristen på innovationer och tillväxtstödjande strukturreformer. Å andra sidan kan landets medlemskap i WTO stimulera investeringarna och den internationella handeln på medellång sikt. Tillväxten i Kina fördröjs av den lama efterfrågan i industriländerna, som inte helt kompenseras av den växande efterfrågan i hemlandet och andra asiatiska länder stadda i utveckling. Tillväxten håller sig ändå kring 7 % under hela prognosperioden, om landet lyckas med sin stimulanspolitik Bruttonationalprodukt volymförändring, procent ** 14 ** 15 ** Kina (ej säsongrensad) Förenta staterna (säsongrensad) Euroområdet (säsongrensad) Källa: Nationella statistikmyndigheter, FM

26 26 Inflationstrycket är mycket måttfullt Trots den låga efterfrågan i industriländerna har priserna på många råvaror förblivit höga. De höga priserna har upprätthållits av den växande efterfrågan i länder stadda i utveckling. År 211 och 212 har produktionen av såväl råolja som naturgas ökat mycket snabbt på marknaden i Förenta staterna. Det omfattande tilläggsutbudet har sänkt priset på naturgas till en bråkdel av prisnivån i Europa och Japan. På finansmarknaden är de synliga inflationsförväntningarna måttfulla, klart under 2 %, vilket ger centralbankerna möjlighet att fortsätta med sin exceptionella penningpolitik. I euroområdet är såväl räntorna som finansmarknaden kraftigt differentierade och i krisländerna ligger räntorna fortfarande många procentenheter högre än i de bäst rankade länderna. På grund av misstroendet har den gränsöverskridande finansieringen minskat i euroområdet och penningpolitiken förmedlas inte enhetligt. Såväl de korta som de långa räntorna förblir exceptionellt låga, utom i krisländerna. Europeiska centralbankens långsiktiga finansiella operationer har erbjudit finansmarknaden rikligt med likviditet, lugnat finanskrisen och bidragit med förutsättningar att få bukt med krisen. De långa räntorna har börjat stiga, delvis på grund av det växande förtroendet men framför allt för att den exceptionella centralbankspolitiken förväntas upphöra. Råvarupriser EUR 21=1 EUR/barrel ** 14 ** 15 ** Industrins råvaruprisindex, euroområdet (vänstra skalan) Råolja (Brent, global pris på spotmarknaden, högra skalan) Källa: Hamburgisches WeltWirtschafts Institut, Macrobond, FM De negativa riskerna framhävs Framför allt i euroområdet är riskerna fortfarande koncentrerade till den negativa sidan, eftersom det kan hända att ekonomierna återhämtar sig långsammare än väntat från bank- och finanskrisen. I Förenta staterna ökas osäkerheten av politiska spänningar och motsatskonstellationer. Förbundsstatens automatiska skatteskärpningar och utgiftsnedskärningar har gått i gång i mars, när beslutsfattarna inte lyckades komma överens om

27 27 anpassningsåtgärderna. Till följd av den automatiska skärpningen av den ekonomiska politiken sjunker förbundsstatens budgetunderskott med över två procentenheter. Det är inte klart vilket slags avtal de politiska parterna når och när eller vad annat man kommer att avtala om. I och med Förenta staternas stora världsmarknadsandel avspeglas den förändrade aktiviteten också i många andra länders exportefterfrågan. De låga räntorna i industriländerna styr investeringsflödena bland annat till de ekonomier som är stadda i utveckling och till skyddshamnar, där bostadsmarknaden och marknaden för andra förmögenhetsföremål kan bli överhettad. Denna risk ökas av att stimulansåtgärderna i många ekonomier stadda i utveckling är fokuserade på investeringar och ökat kreditutbud. Priserna på flera råvaror kan också stiga snabbare än väntat till följd av att tillväxten i länder stadda i utveckling har varit snabbare än prognosen. Vid prognoshorisonten skönjs ett slut på centralbankernas exceptionella penningpolitik. Detta kommer att höja räntenivåerna och sänka värdet på skuldpapper. Anpassningen till de nya räntenivåerna kan orsaka kraftig turbulens på finansmarknaden. Riskerna inom banksystemet Avkastningsskillnaden mellan Euribor med säkerhet och Eonia-kreditswapavtal utan säkerhet, grundpoäng mån 3 mån Källa: Macrobond Arbetslöshetsgrad säsongrensad, procent Euroområdet Sverige Finland Förenta staterna Tyskland Källa: Eurostat, Macrobond, nationella statistikmyndigheter

28 28 I Japan försöker man kraftigt stimulera ekonomin i en situation där landets strukturella underskott redan närmar sig 1 % och den offentliga sektorns bruttoskuld överstiger 2 % av bruttonationalprodukten. Det råder osäkerhet beträffande stimulanspolitikens och strukturreformernas omfattning och tidtabell liksom om de överhuvudtaget lyckas. Det är till exempel möjligt att strukturreformerna dämpar efterfrågan innan deras produktivitets- och sysselsättningsfrämjande effekter börjar stimulera ekonomin. Det är inte heller säkert att Japan fortlöpande lyckas ta upp mera skuld till den mycket låga räntenivå som råder för närvarande. Bruttonationalprodukten ** 214** 215** procentuell volymförändring Världen (PPP) 4,8 3,9 3,2 3,3 3,9 3,9 Euroområdet 1,9 1,5 -,5 -,5,7 1, EU 2,1 1,6 -,4 -,1 1, 1,2 Tyskland 4,2 3,,7 1, 1,5 2,5 Frankrike 1,7 2,, -,2,7 1,2 Sverige 6,6 3,7,7 1,4 2,2 2,5 Storbritannien 1,7 1,1,2 1, 1,2 1,5 Förenta staterna 2,4 1,8 2,2 2, 2,5 2,7 Japan 4,7 -,5 1,9 1,7 1,5 1, Kina 1,5 9,4 7,9 7,5 7,2 7, Ryssland 4,3 4,3 3,4 2,2 2,7 3, Källa: Eurostat, nationella statistikmyndigheter, IMF, FM Utgångsantaganden ** 214** 215** Världshandelns tillväxt, % 14,5 6, 1,9 3, 5, 5,7 EUR/USD 1,33 1,39 1,29 1,28 1,25 1,2 Industrins råvarupriser, (21=1) 99,9 112,4 99, Råolja (Brent), /barrel 59,9 79,8 86,8 82, mån. Euribor, %,8 1,4,6,2,3,9 Statens obligationer (1 år), % 3, 3, 1,9 1,8 2,3 2,9 Exportens marknadsandel (2=1) Importpriser, % 6,1 6,3 2,4,1,9 1,3 1 Ökningen av exporten jämfört med tillväxten inom världshandeln Källa: Nationella statistikmyndigheter, CPB, HWWI, Reuters, FM

29 29 Finans- och bankkrisen i Europa Prolog Den globala finanskrisen började i augusti 27, när bubblan på bostadsmarknaden i USA sprack och orsakade oro för bankernas balansräkningars hållbarhet och motpartsrisker. Finanskrisen tillspetsades i september 28, när investeringsbanken Lehman Brothers försattes i likvidation. Kreditgivningen mellan bankerna stoppades i praktiken och företagen hade svårigheter att få krediter för handel och investeringar. Finanskrisen raserade världshandeln och orsakade en djup recession i industriländerna 29. Centralbankerna måste tillhandahålla omfattande likviditet för att förhindra en krasch på finansmarknaden. Den offentliga ekonomin i euroområdet uppvisade fortlöpande underskott (figur 1) och många medlemsländer har en ännu längre underskottshistoria. Också penningpolitiken var alltför lätt alltför länge. För krisen konvergerades dessutom räntorna på euroländernas statslån nära nivån i Tyskland (figur 2). De låga räntorna lockade såväl den privata som den offentliga sektorn att skuldsätta sig. När globaliseringen dämde upp pris- och löneinflationen, kanaliserades den växande likviditeten till bland annat bostadsmarknaden. Detta främjade överhettning särskilt i Irland, Spanien och Grekland. Stort underskott i bytesbalansen är ett tecken på överkonsumtion i förhållande till produktionen och ökar risken för ekonomisk kris. Underskott i bytesbalansen krymper exportsektorn i förhållande till samhällsekonomin, och produktionsökningen inom den slutna sektorn på exportsektorns bekostnad allokerar arbetskraft från den produktivare exportsektorn till den slutna sektorn. I många europeiska länder är arbetsmarknaden inte flexibel och att flytta arbetskraft tillbaka till den öppna sektorn med snabbare tillväxtförutsättningar kan kräva en smärtsam strukturförändring. Figur 1. Den offentliga ekonomins balans i euroområdet, % BNP Den offentliga ekonomins över-/underskott Median Källa: Macrobond / VM

30 3 Figur 2. Skillnaden i avkastningen på 1 års obligationer mot Tyskland Grekland Portugal Spanien Italien Irland FINLAND Source: Macrobond / FM Eurokrisen Eurokrisen började i oktober 29, när Greklands nya regering avslöjade att underskottet i den offentliga ekonomin överskred 1 % av BNP. Räntorna på andrahandsmarknaden för grekiska statens lån började stiga när misstron mot Greklands och euroområdets förmåga och vilja att sköta grekiska statens lån spred sig på marknaden. År 21 steg räntorna på även Irlands, Portugals, Spaniens och Italiens statslån. Det syns inget slut på krisen. Bakgrunden till eurokrisen utgörs av överhettad ekonomi och fortsatt stora underskott (särskilt Grekland), bankkris och hög arbetslöshet till följd av att bubblan på bostadsmarknaden spruckit (Irland och Spanien) samt svag ekonomisk tillväxtpotential, brist på tillväxtfrämjande strukturförändringar och stor offentlig skuld (Portugal och Italien). Delvis till följd av krisen och som en obligatorisk anpassningsåtgärd i krisländerna har man varit tvungen att sänka kostnadsnivån, vilken ger länderna förutsättningar att någon gång resa sig på nytt. Varför eurokris? Varför hamnade euroområdet då i kris? Exempelvis Japan eller Storbritannien drabbades inte av någon skuldkris trots att Japans offentliga skuld är högre än i något krisland och underskottet inom Storbritanniens offentliga sektor är större än i euroområdet. Underskott i bytesbalansen, stor offentlig skuld och svag konkurrenskraft utgör en viktig länk i den process som ledde till eurokrisen. Euroländernas skuld är i en valuta som de inte själva kontrollerar. Om investerarna är rädda för att till exempel Japan inte klarar av att sköta sina lån, säljer de bort sina lån. Detta höjer räntorna tills riskerna är prissatta på ett sätt som på nytt gör lånen lockande för investerare. Samtidigt betyder detta att yen är till salu på valutamarknaden, varvid yenen tenderar att försvagas, vilket främjar nettoexporten. Om räntenivån inte förblir skälig, kan centralbanken hålla räntorna i styr genom sina köp (lender of last resort).

31 31 För medlemsstaterna i euroområdet fungerar processen inte såhär. Exempelvis när man 29 upptäckte att risken för att Grekland skulle bli insolvent ökade, sålde investerarna sina Greklandslån och förde sina tillgångar i trygghet till exempelvis Tyskland. De grekiska räntorna steg till den nivå där risken för förväntad insolvens var prissatt. Detta leder ändå inte till någon devalvering av den grekiska valutan och ökar alltså inte nettoexporten av den. En medlemsstat i den monetära unionen kan drabbas av en likviditetskris som förverkligar sig själv: Brist på förtroende leder till omfattande försäljning av lån, vilket höjer räntorna och undergräver likviditeten på den statliga penningmarknaden. Höga räntor försvårar statens skuldskötsel och den blir tvungen att skära ned utgifterna. När både den privata och den offentliga sektorn sparar samtidigt förvärras den ekonomiska recessionen och skuldförhållandet försämras ytterligare. En medlemsstat i den monetära unionen kan bli insolvent, efter man är rädd för att den ska bli insolvent. Medlemsländerna i valutaunionen är utsatta för risker som inte drabbar andra industriländer. Inom den monetära unionen kan en skuldkris också lättare utlösa en bankkris. Euroländernas banker ägde en stor del av det egna landets statslån (bland annat därför att de ansågs riskfria och regleringen gynnade dem i bankens balansräkning). Statens skuldkris höjde räntorna, det vill säga sänkte värdet på obligationerna, varvid bankerna led förluster. Bankernas balansräkningar är mycket sköra endast några procent av deras balansräkningar är eget kapital. Minskar värdepapperen i värde kan det leda till misstroende och misstanke om motpartsrisken inom banksektorn. Höga räntor försvårar ställningen för krisländernas banker och kan leda till en ond cirkel: Dyrare finansiering och försämrat tillträde till marknaden mellan bankerna leder till minskad kreditgivning. Detta slår ned aktiviteten och försämrar den offentliga ekonomins balans, vilket i sin tur ytterligare försämrar förtroendet för banksystemets stabilitet. I slutet av 211 skärptes bankernas kreditutbud i euroområdet nästan lika mycket som under finanskrisen I euroområdet är såväl räntorna som finansmarknaden kraftigt differentierade och i krisländerna är räntorna fortfarande många procentenheter högre än i de bäst rankade länderna. På grund av misstroendet har den gränsöverskridande finansieringen minskat i euroområdet och ECB:s räntepolitik förmedlas inte enhetligt i euroområdet. En politik för att lindra krisen ECB har försökt lindra effekterna av eurokrisen genom en exceptionell penningpolitik under finanskrisen och särskilt från slutet av 211. Man stödde banksektorns stabilitet genom att mot säkerhet låna bankerna pengar för tre år till en ränta på 1 %. Säkerheterna godkändes inte till fulla värdet, utan undervärderingen av säkerheterna var i medeltal något över 5 % och som mest 75 %. I två operationer överfördes över tusen miljarder euro av centralbankens pengar. I krisförhållandena överfördes dock inte den kraftiga likviditetsutökningen till penningmängden det har till exempel inte skett någon förändring i M3-penningtrenden. Att penningpolitiken lättats upp kvantitativt har inte förorsakat någon inflationsrisk. Situationen kan förändras när den privata sektorn på nytt börjar konsumera och investera aktivare. I september 212 ville ECB få slut på spekulationerna om euroområdets splittring. Man meddelade sig vara redo till obegränsade köp av statspapper med 1-3 års maturitet på andrahandsmarknaden. Villkoret var att staten har ansökt om att omfattas av EFSF:s eller ESM:s villkorliga stödprogram och att EFSF och ESM har möjlighet att göra köp på förstahandsmarknaden inom ramen för stödprogrammet. Då kan ECB självständigt besluta att köpa statens skuldebrev på andrahandsmarknaden. Löftet stoppade spekulationerna om eurons sönderfall och fick räntorna på både Spaniens och Italiens statslån att börja sjunka. Eftersom inte ett enda land har anhållit om stöd har enbart löftet om att använda det grova artilleriet räckt till för att dämpa krisen.