Finlands stabilitetsprogram. Ekonomiska och finanspolitiska översikter

Transkript

1 Finlands stabilitetsprogram b/2013 Ekonomiska och finanspolitiska översikter

2

3 Finlands stabilitetsprogram 2013 Finansministeriets publikationer 9b/2013 Ekonomiska och finanspolitiska översikter

4 FINANSMINISTERIET PB 28 (Snellmansgatan 1 A) STATSRÅDET Telefon (växeln) Internet: Layout: Pirkko Ala-Marttila/FM, informationen Juvenes Print Finlands Universitetstryckeri Ab 2013

5 Presentationsblad Utgivare och datum Finansministeriet, april 2013 Författare Ekonomiska avdelningen Publikationens titel Finlands stabilitetsprogram 2013 Publikationens andra versioner Publikationens språkversioner: finska: Suomen vakausohjelma 2013 (9a/2013) engleska: Finlands stability programme 2013 (9c/2013) Publikationsserie och nummer Finansministeriets publikationer 9b/2013 Beställningar/distribution Publikationen finns i PDF-format på Anvisningar för beställning av en tryckt version finns på samma adress. Tryckeri/tryckningsort och -år Juvenes Print Finlands Universitetstryckeri Ab 2013 ISBN (hft.) ISSN (hft.) ISBN (PDF) ISSN (PDF) Sidor 50 Språk Svenska Sammandrag Stabilitetsprogrammet baserar sig på programmet för statsminister Katainens regering, budgeten som riksdagen antog den 21 december 2012 och rambeslutet för statsfinanserna som regeringen beslutade om den 27 mars 2013 samt de prognoser som ligger bakom det. Totalproduktionen i Finland förutspås öka med 0,4 % På medellång sikt förutspås ökningen av totalproduktionen vara fortsatt dämpad. Den prognostiserade genomsnittsökningen av totalproduktionen är endast 1,4 %. Mätt med den reala bruttonationalprodukten når Finland 2008 års nivå först Finlands offentliga ekonomi har länge uppvisat ett överskott, men till följd av den djupa recessionen 2009 vände det i ett klart underskott, som har fortsatt efter det. År 2012 uppvisade de offentliga finanserna underskott för fjärde året i följd när den offentliga sektorns underskott steg till 1,9 % av totalproduktionen. Underskottet förblir på samma nivå Den åldrande befolkningen försämrar de ekonomiska tillväxtförutsättningarna, ökar de offentliga finansernas åldersrelaterade utgifter och försämrar oundvikligen den offentliga sektorns finansiella situation. Det långsiktiga hållbarhetsgapet inom de offentliga finanserna uppskattas till 4,2 % av BNP. I detta stabilitetsprogram sätts det medelfristiga målet för det strukturella saldot i de offentliga finanserna till -0,5 % av BNP. Målet överensstämmer med såväl stabilitets- och tillväxtpakten som den nationella lag som förutsattes i det finanspolitiska fördraget. Enligt den prognos som presenteras i detta stabilitetsprogram stärks den offentliga sektorns finansiella situation och den offentliga sektorns skuld börjar sjunka i förhållande till totalproduktionen under programperioden. Det strukturella saldot i de offentliga finanserna förblir starkare än det medelfristiga målet.

6

7 Innehåll Inledning och sammanfattning Den ekonomiska politikens mål och utgångspunkter Allmänt Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken Översynen av stabilitetsprogrammet 2013 och behandlingen i Finland Det ekonomiska läget och utsikterna Den senaste utvecklingen och den närmaste tidens utsikter Den ekonomiska utvecklingen på medellång sikt Den offentliga ekonomins balans och skuld Finanspolitikens strategi och budgetmål på medellång sikt Den offentliga ekonomins balans och skuld Den offentliga ekonomins konjunkturrensade balans Känslighetsanalys och jämförelse med föregående års program Riskerna för den ekonomiska utvecklingen och deras inverkan på den offentliga ekonomin Jämförelse med föregående års program Den offentliga ekonomins hållbarhet Åtgärder för att stärka hållbarheten Hållbarhetskalkyl Pensionsfondernas tillgångar Den offentliga ekonomins inkomster och utgifter Regeringens linje Den offentliga sektorns inkomster och beskattningen Den offentliga sektorns utgifter Finanspolitikens nationella förfaranden och institutioner...47

8

9 9 Inledning och sammanfattning De stabilitets- och konvergensprogram som ska lämnas in i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten utgör grunden för övervakningen av finanspolitiken och samordningen av den ekonomiska politiken i EU. Stabilitetsprogrammen ska innehålla ett medelfristigt mål (medium-term objective, MTO) som tryggar att underskottsgränsen på 3 % underskrids och hållbarheten på lång sikt, en anpassningsbana för att nå det och en uppskattning av skuldförhållandets utveckling, de ekonomiska prognoser som ligger till grund för stabilitetsprogrammet, en beskrivning och utvärdering av de politiska åtgärder som vidtagits för att nå programmålen, en känslighetsanalys, vid behov motiveringar till avvikelser från banan mot det medelfristiga målet samt en flerårig budgetplan. Det medelfristiga målet sätts för det strukturella saldot i de offentliga finanserna. Det finanspolitiska fördrag som trädde i kraft i början av 2013 och den nationella lag som det förutsatte bestämmer de juridiska ramarna för målsättningen. I detta stabilitetsprogram sätts det medelfristiga målet för det strukturella saldot i de offentliga finanserna till -0,5 % av BNP. Målet överensstämmer med såväl stabilitets- och tillväxtpakten som den nationella lagen. Regeringen har betonat tillväxt och åtgärder riktade mot tillväxtkällorna som lösning på utmaningarna för de offentliga finanserna. Det viktigaste rättesnöret för dessa åtgärder är att Finlands ekonomiska framgång även i fortsättningen bygger på hög sysselsättning, konkurrenskraftig produktion, spetskompetens, jämlik service samt en välfärdsmodell baserad på social rättvisa och allas delaktighet. I det regeringsprogram som regeringen kom överens om i juni 2011 har man utfäst sig att börja före 2015 vidta åtgärder som behövs för att ta igen hela hållbarhetsgapet. Regeringen eftersträvar också balans inom statsfinanserna och att före valperiodens slut få till stånd en tydlig minskning i skuldförhållandet inom statsfinanserna. Regeringen har utfäst sig att vidta ytterligare åtgärder, om skuldens andel av bruttonationalprodukten inte ser ut att börja minska och underskottet i statsfinanserna ser ut att stanna på mer än 1 % av bruttonationalprodukten. I enlighet med dessa stegmärken har regeringen beslutat om åtgärder för att stärka statsfinanserna i flera sammanhang under regeringsperioden. I fjol krympte bruttonationalprodukten med 0,2 %. Efterfrågan inom samhällsekonomin upprätthölls av konsumtionen när exporten minskade jämfört med året innan. De dämpade realekonomiska utsikterna samt den relativt stora osäkerheten gjorde också att investeringarna minskade. Trots den dämpade ekonomiska utvecklingen ökade sysselsättningen på årsnivå.

10 10 År 2013 förutspås Finlands BNP öka med 0,4 %. Exporten förutspås börja öka och dess tillväxttakt beräknas nätt och jämnt överskrida importens tillväxttakt. De historiskt låga tillväxtutsikterna samt den osäkra framtiden leder till att de privata investeringarna minskar för andra året i rad. Realinkomsterna stiger långsamt, vilket begränsar ökningen av den privata konsumtionen. Inflationen håller sig något över 2 %. Arbetslösheten började stiga efter sommaren och i år förutspås arbetslöshetsgraden bli 8,2 %. På medellång sikt förutspås ökningen av totalproduktionen vara fortsatt dämpad. Åren förutspås totalproduktionen i genomsnitt öka endast 1,4 %. Mätt med den reala bruttonationalprodukten når Finland 2008 års nivå först I de risker som hänför sig till de ekonomiska utsikterna framhävs den osäkra utvecklingen inom världsekonomin, som Finland är känsligt för på grund av vår stora exportsektor. De inhemska riskerna har i första hand att göra med hur realekonomin reagerar på det internationella ekonomiska läget. Utmaningen på längre sikt består i hur trovärdigt man tar itu med hållbarhetsproblemet i den ekonomiska politiken. Framtidstron skulle stärkas om hållbarhetsproblemet kunde lösas. Till följd av den djupa recessionen uppvisade Finlands offentliga ekonomi efter en lång överskottsperiod ett klart underskott 2009 och har därefter fortsatt att uppvisa underskott. År 2012 uppvisade de offentliga finanserna underskott för fjärde året i rad då underskottet inom den offentliga sektorn steg till 1,9 % i förhållande till totalproduktionen. Under de närmaste åren stärks den offentliga sektorns finansiella ställning, men den beräknas fortsätta att uppvisa ett underskott. Gränsen på 3 % enligt EU-fördraget är inte hotad. Det strukturella saldot i de offentliga finanserna förblir starkare än det medelfristiga målet. I fjol ökade den offentliga sektorns skuld med 10 miljarder euro och översteg för första gången 100 miljarder euro. Skuldförhållandet, alltså den offentliga skulden i förhållande till BNP, var 53,0 %. Förhållandet var det största sedan Den offentliga sektorns skuld i förhållande till totalproduktionen börjar sjunka under programperioden. Skuldeförhållandet överskrider inte EU-fördragets gräns på 60 % under programperioden. Den åldrande befolkningen försämrar de ekonomiska tillväxtförutsättningarna, ökar de offentliga finansernas åldersrelaterade utgifter och försämrar oundvikligen den offentliga sektorns finansiella ställning. De åldersrelaterade utgifterna beräknas öka med över 3 % i förhållande till BNP Före 2060 ökar utgifterna med sammanlagt 4 % av BNP. Finansieringen av Finlands offentliga ekonomi vilar inte på stabil grund på lång sikt. Ökningen av de åldersrelaterade utgifterna till följd av den åldrande befolkningen hotar att styra in finansieringen av den offentliga ekonomin på ett ohållbart spår. Det långsiktiga hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna uppskattas till 4,2 % av BNP. Hållbarhetsgapet berättar hur mycket de offentliga finanserna borde anpassas före 2017, som är utgångsår för kalkylen, för att det allmänna ska kunna sköta sina förpliktelser utan att skuldsättningen hamnar in på ett ohållbart spår. För att stärka statsfinanserna har regeringen i olika sammanhang beslutat om direkta åtgärder som minskar statens utgifter och ökar intäkterna och som förbättrar statsfinanserna med sammanlagt cirka 5,5 miljarder euro netto före Dessutom har regeringen konsekvent betonat ekonomisk tillväxt, produktivitet och nya arbetsplatser som lösning på utmaningarna för de offentliga finanserna. I samband med rambeslutet från mars 2013

11 till exempel sänkte regeringen samfundsskattesatsen, reviderade dividendskattesystemet, började reviderade bostadspolitiken i syfte att främja arbetskraftens geografiska rörlighet och stärkte samhällsgarantin för ungdomar samt åtgärderna i syfte att sysselsätta långtidsarbetslösa och delvis arbetsförmögna. Med hjälp av kommunreformen, starkare styrning av kommunernas makroekonomi samt servicestrukturreformen inom social- och hälsovården strävar regeringen för sin del efter att främja en stabil kommunekonomi och den offentliga serviceproduktionens produktivitet. Med hjälp av de direkta anpassningsåtgärderna och de reformer som riktar sig mot de ekonomiska strukturerna försöker man behålla förtroendet för de finländska myndigheternas förmåga att hålla kvar finansieringen av den offentliga ekonomin på hållbar grund. Vikten av förtroende har framhävts under krisen i euroområdet. En trovärdig och ändamålsenlig finanspolitik och ekonomisk politik stödjer förtroende och därigenom ekonomisk tillväxt och bättre levnadsstandard för medborgarna på lång sikt. 11

12 12

13 13 1 Den ekonomiska politikens mål och utgångspunkter 1.1 Allmänt Den dämpade ekonomiska tillväxten, förändringen i produktionsstrukturen och den åldrande befolkningen bildar ramarna för regeringens ekonomisk- och finanspolitiska målsättningar. Staten och kommunerna skuldsätter sig och finansieringen av den offentliga sektorn vilar inte på hållbar grund på lång sikt. Regeringens största ekonomisk- och finanspolitiska utmaningar är att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och trygga finansieringen av välfärdsstaten. Regeringen har betonat tillväxt och åtgärder som riktar sig mot tillväxtkällorna som lösning på utmaningarna för de offentliga finanserna. Det viktigaste rättesnöret för dessa åtgärder är att Finlands ekonomiska framgång även i fortsättningen bygger på hög sysselsättning, konkurrenskraftig produktion, spetskompetens, jämlik service samt en välfärdsmodell baserad på social rättvisa och allas delaktighet. Regeringen har i sitt regeringsprogram från juni 2011 utfäst sig att börja före 2015 vidta åtgärder som behövs för att ta igen hela hållbarhetsgapet. För att täcka hållbarhetsgapet försöker regeringen höja sysselsättningsgraden, förlänga arbetskarriären och förbättra den offentliga servicens effektivitet, resultat och produktivitet samt stärka den ekonomiska tillväxtpotentialen med hjälp av beskattningen och genom att styra statens utgifter. Målet är att höja sysselsättningsgraden till 72 % och sänka arbetslöshetsgraden till 5 % före valperiodens utgång. Regeringens mål är också att vända skuldförhållandet inom statsfinanserna i en klar nedgång före valperiodens utgång. Regeringen har utfäst sig att vidta nya och ytterligare anpassningsåtgärder, om skuldens andel av bruttonationalprodukten inte ser ut att börja minska och underskottet i statsfinanserna ser ut att stanna på mer än 1 % av bruttonationalprodukten. Regeringen följer årligen hur dessa mål för statsfinanserna uppnås. I stabilitetsprogrammet definieras det medelfristiga mål (medium-term objective, MTO) som i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten ska sättas för det strukturella saldot i de offentliga finanserna. De juridiska ramarna för sättning av det medelfristiga målet har angetts i det finanspolitiska fördrag som trädde i kraft i början av 2013 och i den nationella

14 14 lag som fördraget förutsätter. 1 I detta stabilitetsprogram sätts det medelfristiga målet till -0,5 % av totalproduktionen, vilket uppfyller minimikraven i såväl stabilitets- och tillväxtpakten som den nationella finanspolitiklagen. Den offentliga ekonomin i Finland består av staten, kommunerna och socialskyddsfonderna, som ytterligare är indelade i arbetspensionsfonderna, som sköter den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen, och övriga socialskyddsfonder. Konjunkturfluktuationer avspeglar sig tydligast i statsfinansernas ställning eftersom skatteinkomsterna är mycket konjunkturkänsliga. 1.2 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken Europeiska rådet fattade i juni 2010 beslut om en ny strategi för tillväxt och sysselsättning. Målet med strategin är att stärka sysselsättningen, produktiviteten och den sociala sammanhållningen samt att omvandla EU till en smart och hållbar ekonomi för alla. I strategin sätts mål som berör hela EU för sysselsättning, FoU-utgifter, klimatpolitik, utbildning och fattigdomsbekämpning. De nuvarande allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningen antogs 2010 och de gäller till Utifrån dessa mål sätter medlemsländerna sina egna nationella mål samt definierar de hinder som skadar den ekonomiska tillväxten. Mera detaljerade åtgärder för att nå målen och undanröja de flaskhalsar som skadar tillväxten föreslås i medlemsländernas nationella Europa 2020-reformprogram. Europa 2020-strategin, Finlands nationella program gavs ut i april Det nationella målet var att höja sysselsättningsgraden bland åriga till 78 %, att bevara FoU-utgifterna på 4 % av BNP, att uppnå de inom EU överenskomna klimat- och energimålsättningarna, att höja andelen högskoleexaminerade åringar till 42 %, att minska andelen skolavbrytare till högst 8 % och att minska antalet människor som hotas av fattigdoms- och utslagningsrisk. Finlands nationella mål överskrider de allmänna målen för EU. Efter att rådet bedömt Finlands nationella reformprogram från 2012 samt Finlands stabilitetsprogram för rekommenderade rådet i juli 2012 att Finland ska genomföra följande åtgärder under : 1) Bevara en sund ställning i de offentliga finanserna under 2012 och framåt genom att korrigera all avvikelse från det medelfristiga budgetmålet som tryggar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. I detta syfte, förstärka och strikt genomföra den finanspolitiska strategin, stödd av tillräckligt specificerade åtgärder, för år 2013 och framåt, inklusive uppnå riktmärket för de offentliga utgifterna. Fortsatt årlig utvärdering av omfattningen på det åldersrelaterade hållbarhetsgapet och justering av offentliga intäkter och utgifter i enlighet med de långsiktiga målen och behoven. Integrera den kommunala sektorn bättre i systemet med mångåriga utgiftstak. 1 Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och om tillämpning av fördraget samt om kraven på de fleråriga ramarna för de offentliga finanserna (869/2013).

15 15 2) Vidta ytterligare åtgärder för att uppnå produktivitetsökningar och kostnadsbesparingar för offentliga tjänster, inbegripet strukturella förändringar och effektivitetshöjande regionförvaltningsreformer i syfte att lösa de problem som uppstår till följd av en åldrande befolkning. 3) Genomföra pågående åtgärder för att förbättra ungas och långtidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden, med särskilt fokus på kompetensutveckling. Vidta ytterligare åtgärder för att uppmuntra äldres arbetskraftsdeltagande, bland annat genom att begränsa möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden. Vidta åtgärder för att höja den lagstadgade pensionsåldern i enlighet med den ökade förväntade livslängden. 4) Fortsätta att stärka konkurrensen på produkt- och tjänstemarknaderna, speciellt inom detaljhandeln, genom att säkerställa att den nya konkurrenslagstiftningen genomförs effektivt och det nya programmet för främjande av sund konkurrens. Fortsätta att ytterligare öppna upp den kommunala upphandlingen av tjänster för anbudsförfaranden och försäkra neutral konkurrens mellan privata och offentliga företag. Vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att konkurrensrättsliga böter är tillräckligt avskräckande. 5) För att stärka produktivitetstillväxten och den externa konkurrenskraften, fortsätta med insatser för att diversifiera näringslivsstrukturen, speciellt genom att skynda på införandet av planerade åtgärder för att bredda innovationsbasen, medan man fortsätter att rikta in löne- och produktivitetsutvecklingen. En uppdatering av Finlands Europa 2020-strategi bereds samtidigt som stabilitetsprogrammet. Det stabilitetsprogram som presenteras här och Finlands Europa 2020-reformprogram överensstämmer med varandra. 1.3 Översynen av stabilitetsprogrammet 2013 och behandlingen i Finland Stabilitetsprogrammet bygger på budgeten som riksdagen godkände den 21 december 2012 och beslutet om ramarna för statsfinanserna samt de prognoser som ligger bakom det. Dokumentet skickas till EU:s institutioner efter det att det godkänts vid statsrådets allmänna sammanträde. Innehållet i stabilitetsprogrammet har presenterats skriftligt och muntligt för riksdagens stora utskott. Kommissionens bedömning och rådets utlåtande om Finlands stabilitetsprogram kommer att behandlas av riksdagen i samband med förberedelserna för rådet för ekonomiska och finansiella frågor (det s.k. Ecofin). Stabilitetsprogrammet överensstämmer med den uppförandekod som Ecofin antog i september 2012.

16 16

17 17 2 Det ekonomiska läget och utsikterna 2.1 Den senaste utvecklingen och den närmaste tidens utsikter Före finanskrisen förändrades världsekonomin ständigt och blev mera import- och exportintensiv eftersom världshandeln växte klart snabbare än produktionen. I samband med finanskrisen inträffade en strukturell förändring i globaliseringen i detta avseende. Under har världshandeln ökat bara i samma takt som eller rentav långsammare än produktionen. Under de närmaste åren tilltar tillväxten inom världshandeln endast så småningom och en tillväxttakt på cirka 5 % nås Tillväxten har sin tyngdpunkt i handeln mellan länder som är stadda i utveckling och efterfrågan på Finlands exportutbud är trögare än tidigare. Återhämtningen i Förenta staterna är historiskt långsam och tillväxten stannar under 3 % under hela prognoshorisonten. Tillväxten begränsas framför allt av saneringen av hushållssektorns balansräkningar samt av det politiska systemets oförmåga att komma överens om hur förbundsstatens stora underskott och enorma skuld ska skötas. Euroområdet och EU har gått in i en lätt recession, och övergår i en långsam tillväxt det andra halvåret Tillväxten fördröjs av flera medlemsstaters svaga konkurrenskraft, de omfattande behoven av att stabilisera de offentliga finanserna, konsumenternas, företagens och banksektorns misstro, den skärpta banktillsynen samt den svaga importefterfrågan i industriländerna. Exempelvis Sverige och Tyskland, som hör till de starkaste ekonomierna i Europa, kommer under prognosperioden upp i en tillväxttakt på endast cirka 1-2 %. Tillväxten i Kina dämpas av den lama efterfrågan i industriländerna, något som inte helt kan kompenseras av den växande efterfrågan i hemlandet och andra asiatiska länder stadda i utveckling. Tillväxten i Kina håller sig dock kring 7 % under hela prognosperioden. I ljuset av förhandsuppgifterna var den ekonomiska utvecklingen i Finland i fjol tudelad. I början av året var bruttonationalprodukten fortfarande klart på väg uppåt, men på våren vände produktionen nedåt och denna trend fortsatte till årets slut. Bruttonationalprodukten krympte med 0,2 % i fjol. Efterfrågan inom samhällsekonomin upprätthölls av konsumtionen, eftersom den privata konsumtionen ökade med 1,6 % och den offentliga konsumtionen med nästan 1 %. År 2012 var svårt för exportindustrin och exporten sjönk med cirka 1½ % från året innan. De dämpade realekonomiska utsikterna samt den fortsatt tämligen höga osäkerheten hade också en nedsättande inverkan på investeringarna. Trots den dämpade ekonomiska utvecklingen ökade sysselsättningen med 0,4 % på årsnivå och arbetslöshetsgraden sjönk med en tiondel till 7,7 %. I slutet av fjolåret började sysselsättningsläget försämras.

18 18 År 2013 förutspås Finlands BNP växa med 0,4 %. I prognosen ingår en konjunktursvängning mot det bättre, för till följd av den svaga avslutningen på fjolåret blev tillväxtöverhänget -0,7 %. Exporten förutspås börja öka och dess tillväxttakt beräknas nätt och jämnt överskrida importens tillväxttakt. De historiskt låga tillväxtutsikterna samt den osäkra framtiden leder till att de privata investeringarna minskar för andra året i rad. Investeringarna i bostadsbyggnader förutspås sjunka med 3 % och investeringarna i maskiner och anordningar med ungefär 1 %. Realinkomsterna stiger långsamt, vilket begränsar ökningen av den privata konsumtionen. Inkomstnivån beräknas stiga med knappt 2½ % och inflationen hålla sig något över 2 %. Strukturförändringen fortsätter inom industrin och delvis till följ av den krymper industrins andel av samhällsekonomin ytterligare. Efter sommaren började arbetslösheten stiga på nytt och i år förutspås arbetslöshetsgraden bli 8,2 %. År 2014 blir tillväxten 1,6 %. Tillväxten vilar på bredare basis än tidigare, eftersom alla andra efterfrågeposter utom de offentliga investeringarna har en positiv inverkan på tillväxten. Nettoexportens tillväxtkontribution håller sig på 2013 års nivå, trots att exporten och importen växer snabbare än föregående år. Den privata konsumtionen ökar med 1 % och särskilt efterfrågan på sällanköpsvaror ökar från året innan. Eftersom hushållen fortsätter att konsumera som tidigare och spargraden förblir negativ, stiger hushållens skuldsättningsgrad till 122 %. När tillväxten kommit igång börjar också investeringarna öka något. Investeringarna i bostadsbyggnader ökar i en takt av 3 % och även investeringarna i maskiner och anordningar börjar öka. Trots att aktiviteten tilltagit håller sig arbetslöshetsgraden kring 8,1 %. Matchningsproblemen på arbetsmarknaden fortsätter och i den strukturella arbetslösheten syns ingen klar vändning till det bättre. År 2015 förutspås den ekonomiska tillväxten vara 2,1 %, dvs. tillväxten skulle vara snabbare än den potentiella produktionsökningen. Till följd av den fortsatta strukturella förändringen inom produktionen samt de demografiska faktorerna förblir den potentiella produktionsökningen i den närmaste framtiden klart långsammare än medeltalet på lång sikt. När det gäller riskerna inom världsekonomin framhävs de negativa faktorerna, dock i lägre grad än tidigare. De politiska spänningarna och motsatskonstellationen ökar osäkerheten i Förenta staterna. Förbundsstaten automatiska skatteskärpningar och utgiftsnedskärningar (s.k. sequestration) har startat i mars, eftersom beslutsfattarna inte kom överens om åtgärder för att lösa tvisten. Till följd av den automatiska skärpningen av den ekonomiska politiken krymper förbundsstatens budgetunderskott till 5,3 % av BNP 2013, då det var 7,0 % Om skärpningen skulle förbli i kraft hela året, skulle BNP-tillväxten avta med cirka en halv procentenhet. Det är inte klart vilket avtal de politiska parterna kommer fram till och när och vad annat man kommer överens om samtidigt. Förenta staterna väger så tungt inom världsekonomin att förändringar i aktiviteten där avspeglar sig i många andra länders exportefterfrågan. De låga räntorna i industriländerna styr placeringsströmmarna till bland annat ekonomier stadda i utveckling och skyddshamnar där bostadsmarknaden och marknaden för andra förmögenhetsföremål kan överhettas. Denna risk ökas av att stimulansåtgärderna i många länder stadda i utveckling är inriktade på investeringar och på att öka utbudet av krediter. I Europa dominerar fortfarande de nedåtgående riskerna.

19 19 De inhemska riskerna har i första hand att göra med hur realekonomin reagerar på det internationella ekonomiska läget. Det är i hög grad fråga om beslutsfattande på företagsnivå, men situationen kan också främjas med hjälp av den ekonomiska politiken. En förutsägbar och genomskådlig finanspolitik i kombination med en sporrande och klar skattestruktur skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Utmaningen på längre sikt består i hur trovärdigt man tar itu med hållbarhetsproblemet i den ekonomiska politiken. Framtidstron skulle stärkas om hållbarhetsproblemet kunde lösas. Bestämmandet av hållbarhetsgapets storlek är förenat med osäkerhet, men det är uppenbart att det existerar. Risken med hushållens skuldsättning bör inte heller underskattas enbart med argumentet att den är av europeisk medelnivå. Flera länder i kontrollgruppen dras nämligen med stora svårigheter just på grund av skuldsättning. 2.2 Den ekonomiska utvecklingen på medellång sikt Den finländska ekonomin har ännu inte återhämtat sig från den djupa recession som började Ekonomin växte snabbt , varefter den ekonomiska tillväxten har avstannat på nytt. Världshandeln har redan återgått till nivån före finanskrisen, men Finlands export ligger fortfarande klart under nivån före recessionen. Ökningen av totalproduktionen förutspås vara fortsatt dämpad. Åren förutspås totalproduktionen öka med endast 1,5 % i medeltal. Mätt med den reala bruttonationalprodukten når Finland 2008 års nivå först Tillväxtutsikterna på medellång sikt kan granskas via ökningen av den potentiella produktionen. Finansministeriet uppskattar den potentiella produktionsökningen med hjälp av den produktionsfunktionsmetod 2 som man antagit gemensamt inom EU. Där indelas den potentiella produktionsökningen i uppskattningar av arbetsinsatsens, kapitalets och totalproduktivitetens potentiella tillväxt. Förändringen i arbetsinsatsen kan ytterligare indelas i förändringen av befolkningen i arbetsför ålder samt förändringen i arbetskraftsandelen, den strukturella arbetslösheten och de genomsnittliga arbetstimmarna. Befolkningen i arbetsför ålder (15 74-åringar) förutspås öka något under prognosperioden tack vare nettoinvandringen 3. Samtidigt ökar emellertid den åriga befolkningen andel av befolkningen i arbetsför ålder, vilket försämrar den genomsnittliga arbetskraftsandelen. Utbudet av arbetskraft förblir också oförändrat på medellång sikt. Den genomsnittliga arbetstiden förväntas förbli oförändrad och den strukturella arbetslösheten hålla sig kring 7,2 %. Arbetsinsatsen bidrar således inte till någon ökning av den potentiella produktionen inom ekonomin. Den konjunkturbetingade sysselsättningen beräknas dock bli något bättre på medellång sikt. Investeringarna, som krympte kraftigt under recessionen, beräknas vända i en ökning under prognosperioden och samtidigt tycks 2 Närmare metodbeskrivning: The production function methodology for calculating potential growth rates and output gaps European Economy. Economic Papers July Som definition på den arbetsföra befolkningen används befolkningen i åldern år. I tidigare kalkyler har befolkningen i åldern år använts.

20 20 den snabba kapitalförvittringen till följd av recessionen avta något. Den växande kapitalstocken bidrar till att den potentiella produktiviteten förbättras under prognosperioden. Recessionen har försämrat sysselsättningen mindre än förväntat. Däremot har recessionen kännbart minskat produktivitetsökningen. Totalproduktivitetens trendtillväxt har avtagit så att den är historiskt låg i Finland. Totalproduktivitetens tillväxttrend förväntas så småningom återhämta sig mot en tillväxt på 1 %. Under den tioårsperiod som föregick recessionen var totalproduktivitetens tillväxttrend i medeltal 1,8 % om året. Den potentiella produktionen beräknas växa snabbare under prognosperioden när totalproduktiviteten börjar återhämta sig. Tillväxten förblir dock mycket låg och är i medeltal 1 % De ekonomiska resurserna är fortfarande underutnyttjade efter recessionen. Produktionsgapet, dvs. skillnaden mellan den iakttagna och potentiella produktionen, beräknas vara 2,4 % Åren beräknas ekonomin växa snabbare än den potentiella takten, när efterfrågan återhämtar sig och lediga produktionsresurser tas i bruk. Produktionsgapet beräknas växa ihop Tabell 1a. Utsikter för makroekonomin 2012 Md euro förändring, % 1. BNP, volym 160,9-0,2 0,4 1,6 2,1 1,7 1,6 2. BNP till gängse priser 194,5 2,6 2,9 3,9 4,3 4,0 3,9 Komponenter i BNP-volymen 3. Privat konsumtion 109,5 1,6 0,6 1,0 1,6 1,7 1,7 4. Offentlig konsumtion 48,3 0,8 1,9 0,8 0,8 1,0 0,9 5. Kapitalbildning 37,8-2,9-2,5 2,8 3,0 1,9 1,9 6. Lagerförändring (% av BNP) -1,2-0,6-0,6-0,6-0,3-0,3-0,3 7. Export av varor och tjänster 77,3-1,4 0,7 3,8 4,1 5,0 5,0 8. Import av varor och tjänster 78,4-3,7 0,5 3,3 3,5 4,6 4,6 Kalkylerad inverkan på BNP-tillväxten, %-enheter 9. Inhemsk efterfrågan på slutprodukter 195,6 0,5 0,3 1,3 1,6 1,6 1,6 10. Lagerförändring -1,2-1,7 0,0 0,1 0,2-0,1-0,1 11. Nettoexport -1,2 1,0 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2

21 21 Tabell 1b. Prisindexens utveckling Förändring 1. BNP-priset 2,8 2,5 2,3 2,2 2,2 2,2 2. Privat konsumtion, pris 2,7 2,4 2,0 1,7 2,0 2,0 3. Harmoniserat konsumtionsprisindex 3,2 2,7 2,4 1,8 2,0 2,0 4. Offentlig konsumtion, pris 3,7 2,3 2,4 2,4 2,8 2,8 5. Investeringar, pris 4,6 2,9 3,0 3,3 2,2 2,2 6. Exportprisindex 1,4 1,6 1,8 2,0 1,8 1,8 7. Importprisindex 3,6 1,4 1,7 2,1 2,0 2,0 Tabell 1c. Arbetsmarknadens utveckling 2012 nivå Förändring 1. Sysselsättning, 1000 personer ,4-0,5 0,1 0,6 0,2 0,3 2. Sysselsättning, 1000 arbetstimmar ,2-0,5 0,5 0,8 0,2 0,3 3. Arbetslöshetsgrad (%) 207 7,7 8,2 8,1 7,8 7,7 7,6 4. Arbetets produktivitet, personer ,6 1,0 1,4 1,4 1,4 1,4 5. Arbetets produktivitet utförda arbetstimmar ,0 0,9 1,1 1,2 1,4 1,4 6. Löntagarersättningar ,2 1,9 2,8 3,2 3,2 3,3 7. Löntagarersättningar per arbetstagare ,9 2,4 2,7 2,5 3,0 3,0 Tabell 1d. Sektorbalanser % av BNP 1. Finlands nettoutlåning utomlands -1,5-1,0-0,6-0,4-0,3-0,2 varav: - Varu- och tjänstebalansen -0,6-0,4-0,2 0,0 0,1 0,2 - Balansen för produktionsfaktorer och transfereringar -0,9-0,7-0,5-0,5-0,5-0,5 - Kapitalöverföringar 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 2. Den privata sektorns nettoutlåning 1,0 1,5 1,2 1,0 0,9 0,9 3. Den offentliga ekonomins nettoutlåning -1,9-1,9-1,3-0,8-0,7-0,5 4. Statistisk differens -0,6-0,6-0,6-0,6-0,6-0,6

22 22 Tabell 1 e. Bakgrundsantaganden mån. EURIBOR-ränta 0,6 0,3 0,8 1,5 Obligationsränta 10 år 1,9 1,9 2,1 2,4 USD/EUR-valutakurs 1,3 1,3 1,2 1,2 Nominell effektiv valutakurs 1,3 1,3 1,2 1,2 Global (ej EU) BNP-tillväxt 3,1 3,2 3,9 3,9 EU-27 BNP-tillväxt -0,3 0,1 1,2 1,4 BNP-tillväxt på viktigaste exportmarknaderna -0,4 0,5 3,6 4,1 Världshandelns tillväxt 2,2 3,7 5,0 5,2 Råolja (USD/barrel) 112,0 112,0 115,0 117,0 * För kalkylen på medellång sikt har inte definierats exakta bakgrundsantaganden utan kalkylerna bygger på mer allmänna beräkningar av omvärldens utveckling.

23 23 3 Den offentliga ekonomins balans och skuld 3.1 Finanspolitikens strategi och budgetmål på medellång sikt De offentliga finansernas ställning har försämrats avsevärt de senaste åren. Till följd av recessionen 2009 vände den offentliga sektorns finansiella ställning i ett klart underskott. Trots att underskottet beräknas minska de närmaste åren, fortsätter den offentliga sektorns finansiella ställning att uppvisa underskott under hela programperioden. Den åldrande befolkningen ökar de offentliga åldersrelaterade utgifterna och försämrar oundvikligen den offentliga sektorns finansiella ställning. Finansieringen av Finlands offentliga ekonomi vilar inte på stabil grund på lång sikt. Enligt finansministeriets uppdaterade hållbarhetskalkyl borde den offentliga sektorns finansiella överskott vara 3,3 % i förhållande till totalproduktionen 2017, för att det allmänna ska kunna sköta sina förpliktelser även på lång sikt. I Ecofins yttrande om Finlands stabilitetsprogram ( ) uppmanades Finland att bevara en sund ställning i de offentliga finanserna under 2012 och framåt genom att korrigera all avvikelse från det medelfristiga budgetmålet som tryggar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. I detta syfte, förstärka och strikt genomföra den finanspolitiska strategin, stödd av tillräckligt specificerade åtgärder, för år 2013 och framåt, inklusive uppnå riktmärket för de offentliga utgifterna. Fortsatt årlig utvärdering av omfattningen på det åldersrelaterade hållbarhetsgapet och justering av offentliga intäkter och utgifter i enlighet med de långsiktiga målen och behoven. Integrera den kommunala sektorn bättre i systemet med mångåriga utgiftstak. Målsättningen för Finlands offentliga ekonomi bestäms av det medelfristiga mål som sätts i enlighet med EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Målet sätts för det strukturella saldot i de offentliga finanserna och ses över med tre års mellanrum. Det finanspolitiska fördrag som trädde i kraft i början av 2013 och den nationella lag som det förutsatte bestämmer de juridiska ramarna för målsättningen. Lagen innehåller också bestämmelser om en korrigeringsmekanism, om det hotar att uppstå en betydande avvikelse jämfört med målet eller anpassningsbanan mot målet.

24 24 I detta stabilitetsprogram sätts det medelfristiga målet för det strukturella saldot i de offentliga finanserna till -0,5 % av BNP, vilket uppfyller minimikraven i såväl stabilitetsoch tillväxtpakten som den nationella lagen. För att finansieringen av den offentliga ekonomin ska vila på stabil och hållbar grund på lång sikt förutsätts att alla offentliga aktörer har som rättesnöre att trygga hållbara offentliga finanser när de planer sin egen ekonomi. Finansieringen av arbetspensionssystemet, som hör till socialskyddsfondssektorn, styrs av en regel som säger att finansieringen av systemet hålls på hållbar grund genom att de försäkringspremier som tas ut av arbetsgivarna och de försäkrade höjs enligt behov. Finansieringen av de andra socialskyddsfonderna bygger på ett fördelningssystem där systemets försäkringspremier och transfereringar från andra offentliga undersektorer bestäms så att de årliga intäkterna räcker till för att täcka de årliga utgifterna. Inom kommunernas ekonomi är det naturligt att eftersträva strukturell balans mellan intäkter och utgifter. Statens ekonomi styrs åter av linjerna i regeringsprogrammet. I regeringsprogrammet har regeringen satt som mål balans inom statsfinanserna och en tydlig minskning i förhållandet mellan skuldsättningen inom statsfinanserna och den totala produktionen före valperiodens slut. För att nå målen har regeringen utfäst sig att vidta anpassningsåtgärder för utgifternas och inkomsternas del samt strukturella åtgärder så att den ekonomiska tillväxten blir starkare än vad prognoserna ger vid handen. Regeringen har också utfäst sig att vidta ytterligare åtgärder, om skuldens andel av bruttonationalprodukten inte ser ut att börja minska och underskottet i statsfinanserna ser ut att stanna på mer än 1 % av bruttonationalprodukten. Dessutom har regeringen fortsatt med ramförfarandet för statens anslag. För att förbättra det strukturella saldot i de offentliga finanserna krävs åtgärder som ökar den offentliga sektorns intäkter och minskar den offentliga sektorns utgifter. Åtgärderna kan vara direkta anpassningsåtgärder som riktar sig mot intäkterna och utgifterna eller åtgärder som förbättrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Regeringen har beslutat om direkta åtgärder som minskar statens utgifter och ökar intäkterna i enlighet med dessa stegmärken. De viktigaste av dessa åtgärder ingår i regeringsprogrammet samt i rambesluten från oktober 2011, april 2012 och mars Åtgärderna vidtas stegvis före 2015 och de förbättrar statens finansiella ställning med sammanlagt cirka 5,5 miljarder netto före Enligt prognosen i detta stabilitetsprogram stärks den offentliga sektorns finansiella ställning men den fortsätter att uppvisa ett underskott under programperioden. Statens och den offentliga sektorns skuld fortsätter dock att sjunka i förhållande till totalproduktionen mot slutet av programperioden. Det medelfristiga målet är inte hotat, men det underskottsmål som satts för statsfinanserna nås inte. Strukturella åtgärder som stärker förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och sysselsättningsgraden är en väsentlig del av den helhet med vars hjälp regeringen strävar efter att förbättra statens, kommunernas och socialskyddsfondernas förmåga att klara av sina lagstadgade förpliktelser på lång sikt. De konkreta besluten om en omfattande reform av de ekonomiska strukturerna minskar behovet av att vidta direkta åtgärder för att anpassa de offentliga finanserna.

25 25 Regeringen har i olika sammanhang beslutat om en mängd åtgärder med vilkas hjälp man strävar efter att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt, produktiviteten och sysselsättningen. I samband med rambeslutet från april 2012 fattade regeringen beslut om åtgärder som i huvudsak riktar sig mot utkomstskyddet för arbetslösa, systemet med förtidspension och utbildningen samt tillväxtincitamenten för små och medelstora företag och FoU-verksamheten genom beskattningen. I samband med rambeslutet från mars 2013 sänkte regeringen samfundsskattesatsen, reviderade dividendskattesystemet, började reviderade bostadspolitiken i syfte att främja arbetskraftens geografiska rörlighet och stärkte samhällsgarantin för ungdomar samt åtgärderna i syfte att sysselsätta långtidsarbetslösa och delvis arbetsförmögna. Med hjälp av kommunreformen, starkare styrning av kommunernas makroekonomi samt servicestrukturreformen inom social- och hälsovården strävar regeringen för sin del efter att främja en stabil kommunekonomi och den offentliga serviceproduktionens produktivitet. För att nå tillväxt- och hållbarhetsmålen måste reformerna för att stärka den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften, förbättra sysselsättningen och förlänga arbetskarriärerna samt förbättra den offentliga sektorns produktivitet fortsätta. Nyckelgrupper på arbetsmarknaden är fortfarande sådana grupper där sysselsättningsgraden är lägre än i andra nordiska länder. Reformer som skulle främja innovationsverksamhet och investeringar i Finland och öka konkurrensen på marknaden skulle bidra till att stödja ökad produktivitet. Ordnandet av välfärdstjänster i kommunerna och den pågående kommun- och servicestrukturreformen är i en nyckelposition när man vill förbättra produktiviteten inom den offentliga sektorn. Med hjälp av de direkta anpassningsåtgärderna och de reformer som riktar sig mot de ekonomiska strukturerna försöker man behålla förtroendet för de finländska myndigheternas förmåga att hålla kvar finansieringen av den offentliga ekonomin på hållbar grund. Vikten av förtroende har framhävts under krisen i euroområdet. En trovärdig och ändamålsenlig finanspolitik och ekonomisk politik stödjer förtroende och därigenom ekonomisk tillväxt och bättre levnadsstandard för medborgarna på lång sikt. 3.2 Den offentliga ekonomins balans och skuld Den offentliga sektorns finansiella ställning förbättrades eftersom den ekonomiska utvecklingen var gynnsam, den indirekta beskattningen skärptes och stimulansåtgärderna avslutades. Den finansiella ställningen har dock fortsatt att uppvisa ett klart underskott. Den dämpade ekonomiska tillväxten, den åldrande befolkningen och utgiftstrycket till följd därav medför utmaningar för den offentligfinansiella ställningen. År 2012 var den offentliga sektorns underskott 1,9 % av BNP. De offentliga finanserna uppvisade underskott för fjärde året i rad. Det beräknas att den offentliga sektorns finansiella ställning fortsätter att uppvisa underskott de närmaste åren. År 2012 försämrades statsfinansernas ställning med drygt en miljard euro. Underskottet var 3,4 % av BNP. Trots anpassningsåtgärderna fortsatte statsfinansernas ställning att uppvisa ett klart underskott, även om underskottet krymper mot slutet av programperio-

26 26 den. Även lokalförvaltningens finansiella ställning försämrades 2012 och underskottet var 1,1 % av BNP. Under prognosperioden försämras den lokala ekonomin bland annat därför att efterfrågan på social- och hälsovårdsservice ökar när befolkningen blir äldre samt av nedskärningarna i kommunernas statsandelar. Kommunekonomin beräknas uppvisa underskott under hela programperioden. Överskottet i arbetspensionsanstalternas finansiella ställning försämras av de växande pensionsutgifterna under kommande år. De andra socialskyddsfonderna förväntas vara nära nog i balans. Skatteuttaget, alltså den andel av totalproduktionen som inflyter som skatter och socialförsäkringsavgifter till den offentliga sektorn, har förblivit tämligen stabilt de senaste åren. Skatteuttaget var 43,5 % I år ökar skatteuttaget till följd av skattehöjningarna. Skatteuttaget beräknas vara i medeltal 44,4 % I fjol var utgiftsgraden, alltså utgifternas andel av BNP, 55,7 %. Utgiftsgraden håller sig på denna nivå på medellång sikt. I och med införandet av rundradioskatten räknas också Rundradion Ab till den offentliga sektorn från årets början. Denna ändring av sektorklassificeringen höjer skatteuttaget och utgiftsgraden med cirka 0,3 procentenheter. Den offentliga sektorns skuld växte med 10 miljarder euro i fjol och översteg för första gången 100 miljarder euro. Skuldförhållandet, alltså den offentliga skulden i förhållande till BNP, växte med 4 procentenheter och var 53,0 %. Förhållandet var det största sedan Skuldförhållandet beräknas stiga till 57½ % av BNP 2015, varefter skuldförhållandet börjar krympa. Sålunda kommer skuldförhållandet inte att överskrida Eu-fördragets gräns på 60 % under programperioden. Om arbetspensionsfonderna inte skulle räknas till den offentliga ekonomin i Finland, kunde förändringen i den offentliga skulden leda direkt till underskott för staten och kommunerna. Det faktum att även arbetspensionsfonderna, vid sidan av staten, kommunerna och vissa socialskyddsfonder, räknas till den offentliga sektorn i Finland inverkar kännbart på hur den offentliga sektorns årliga finansiella ställning syns som förändring i den offentliga sektorns skuld. Arbetspensionsanstalternas finansiella ställning uppvisar överskott. År 2012 var överskottet 2,4 % av BNP. Eftersom arbetspensionsanstalternas överskott räknas med i den offentliga sektorns primära finansiella ställning men inte används till att amortera den offentliga sektorns bruttoskuld, måste arbetspensionsanstalternas överskott elimineras bland de faktorer som påverkar förändringen i skuldförhållandet. Eftersom statens och kommunernas finansiella ställning fortsätter att uppvisa underskott, fortsätter den offentliga sektorns nominella skuld att växa under de närmaste åren. Den offentliga sektorns skuld är 2017 uppskattningsvis 132 miljarder euro, alltså cirka 30 miljarder euro större än På tio år har kommunernas skuld vuxit med över 8 miljarder euro och skuldstocken överstiger redan 12 miljarder euro. Socialskyddsfonderna har i praktiken inga skulder. Till utgången av 2012 har som Finlands offentliga skuld noterats 2,7 miljarder euro av de lån som Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) beviljat krisländerna. Skulden ökades också av kapitaliseringen av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) med 1,4 miljarder euro.

27 27 Statens garantistock var i slutet av ,6 miljarder euro. Garantistocken ökade med 27 % jämfört med ett år tidigare. Garantistocken ökade framför allt av garantierna till EFSF. Av garantistocken har 40 % beviljats företag, 26 % bostadsbolag och 18 % utomlands. Finlands ekonomiska utfästelser och ansvar i anslutning till den ekonomiska krisen och skuldkrisen i Europa beskrivs mera ingående på finansministeriets webbplats. 3.3 Den offentliga ekonomins konjunkturrensade balans För de offentliga finanserna har det på såväl EU-nivå som nationell nivå satts mål som fastställs med hjälp av det strukturella saldot i de offentliga finanserna. Det strukturella saldot fås genom att inverkan från konjunkturfluktuationerna samt åtgärder av engångsnatur och tillfälliga åtgärder elimineras. Som Finlands medelfristiga mål fastställs i detta stabilitetsprogram ett strukturellt finansiellt underskott på 0,5 % i förhållande till BNP. De finanspolitiska beslutens inverkan på den ekonomiska aktiviteten och de offentliga finanserna kan bedömas genom att man granskar de årliga förändringarna i den offentliga sektorns eller statens konjunkturrensade saldo eller konjunkturrensade primära saldo 4. Särskilt de årliga förändringarna i det konjunkturrensade primära saldot ger information om huruvida den beslutsbaserade finanspolitiken stödjer eller dämpar den ekonomiska tillväxten 5. Åtgärderna för att anpassa statsfinanserna stärker framför allt statens konjunkturrensade primära saldo och den beslutsbaserade finanspolitiken håller på att bli åtstramande Då man granskar ändringarna i det konjunkturrensade primära saldot bör man lägga märke till att den åldrande befolkningen och utgiftsökningen i anslutning därtill har börjat försämra hela den offentliga ekonomins men även statens konjunkturrensade primära saldo. Det är fråga om en långsiktig inverkan av förändringen i den ekonomiska strukturen på de offentliga utgifterna. Därför ger förändringarna i det konjunkturrensade primära saldot inte som sådana någon entydig bild av omfattningen av de beslutsbaserade finanspolitiska åtgärderna. Exempelvis en del av de kommande årens anpassningsåtgärder går åt till att täcka ökningen av de åldersrelaterade utgifterna. Om man vill stärka det konjunkturrensade primära saldot med hjälp av en åtstramande finanspolitik, borde anpassningsåtgärderna varje år överträffa utgiftsökningen till följd av den åldrande befolkningen. I år och nästa år stärks den offentliga sektorns konjunkturrensade primära saldo sammanlagt 0,4 procentenheter i förhållande till totalproduktionen. Förbättringen beror i första hand på att statsbeskattningen skärps samt att arbetspensionsavgifterna stiger. Efter 2015 har man inte bestämt några åtgärder som klart skulle förbättra de offentliga finanserna. När utgifterna för den åldrande befolkningen stiger förutspås det konjunkturrensade primära saldot igen försämras från och med År 2017 förutspås det konjunkturrensade saldot uppvisa ett underskott på 0,5 %, som motsvarar Finlands medelfristiga mål för det strukturella saldot. 4 Det primära saldot har här beräknats genom att de offentliga bruttoränteutgifterna har dragits av från den offentliga nettoutlåningen. 5 Då man granskar det konjunkturrensade saldot och primära saldot samt förändringarna i dessa bör man beakta de osäkerhetsfaktorer som hänför sig till konjunkturrensningen och som framhävs efter de branta konjunkturfluktuationer som orsakats av den djupa kris som började 2008.

28 28 Tabell 2. Utsikter för den offentliga ekonomin 2012 Mn euro % av BNP Nettokreditgivning per undersektor 1. Den offentliga ekonomin totalt ,9-1,9-1,3-0,9-0,7-0,5 2. Staten ,4-3,1-2,3-1,8-1,5-1, Lokalförvaltningen ,1-1,0-1,0-1,1-1,2-1,2 5. Socialskyddsfonderna ,6 2,1 2,1 2,1 2,0 1,8 Offentlig ekonomi 6. Inkomster totalt ,7 54,4 54,8 54,7 54,9 54,9 7. Utgifter totalt ,7 56,3 56,1 55,6 55,5 55,4 8. Nettoutlåning ,9-1,9-1,3-0,9-0,7-0,5 9. Ränteutgifter ,1 1,0 1,0 1,1 1,2 1,3 10. Primärt överskott ,8-0,9-0,3 0,2 0,5 0,8 11. Åtgärder av engångsnatur 0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Inkomstslag 12. Skatteinkomster (12=12a+12b+12c) ,5 31,2 31,4 31,2 31,1 31,1 12a. Skatter på produktion och import ,4 14,6 14,7 14,4 14,3 14,1 12b. Inkomstskatter ,9 16,3 16,4 16,5 16,6 16,7 12c. Kapitalskatter 509 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 13. Socialskyddsavgifter ,0 12,9 13,0 13,0 13,0 13,0 14. Inkomster av egendom ,5 3,5 3,7 3,9 4,0 4,1 15. Övriga inkomster (15= ) ,7 6,8 6,7 6,7 6,7 6,7 16.=6. Inkomster totalt ,7 54,4 54,8 54,7 54,9 54,9 varav: Skattegrad ,5 44,3 44,6 44,4 44,4 44,3 Utgiftsslag 17. Löntagarersättningar + anv. av mellanprodukter ,9 26,2 26,0 25,7 25,6 25,5 17a. Löntagarersättningar ,3 14,3 14,2 13,9 13,8 13,6 17b. Användning av mellanprodukter ,6 11,9 11,9 11,8 11,9 11,9 18. Sociala transfereringar (18=18a+18b) ,3 21,8 21,9 21,9 22,0 22,2 varav arbetslöshetsersättningar ,8 1,9 1,9 1,8 1,7 1,7 18a. Sociala transfereringar in natura ,8 2,9 2,9 3,0 3,0 3,1 18b. Sociala förmåner i pengar ,5 19,0 19,0 19,0 19,0 19,1 19.=9. Ränteutgifter ,1 1,0 1,0 1,1 1,2 1,3 20. Subventioner ,4 1,4 1,3 1,3 1,2 1,2 21. Bruttobildning av fast kapital ,6 2,6 2,6 2,5 2,4 2,3 22. Kapitalöverföringar 611 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 23. Övriga utgifter (22 = ) ,0 3,0 2,9 2,8 2,8 2,7 24.=7 Utgifter totalt ,7 56,3 56,1 55,6 55,5 55,4 varav: Offentlig konsumtion ,8 25,2 25,0 24,7 24,7 24,6