Lexikalt semantiska förändringar hos adjektiv i den skånska dialekten

Transkript

1 LUNDS UNIVERSITET Institutionen för lingvistik Lexikalt semantiska förändringar hos adjektiv i den skånska dialekten Anneli Nilsson C-uppsats i allmän språkvetenskap Maj 2000 Handledare: Merle Horne

2 LEXIKALT SEMANTISKA FÖRÄNDRINGAR I DEN SKÅNSKA DIALEKTEN Anneli Nilsson Abstrakt Som i många andra dialekter och språkvarieteter har det vokabulär som är specifikt skånskt förändrats under årens lopp och det befaras att dialekten kommer att förändras för att bli mer lik rikssvenska. I föreliggande uppsats studeras betydelseutveckling hos adjektiv i den skånska dialekten. Omkring femtio ord har undersökts med avsikt att beskriva förändring av betydelse i förhållande till bland annat ålder. Valet av adjektiv gjordes med hänsyn till det faktum att betydelse hos denna ordgrupp i vissa avseenden kan anpassas och följa med tiden på ett annat sätt än ord ur andra ordklasser. Undersökningen visar att förändring i relation till betydelse har ägt rum under den tidsperiod som behandlas. Tidsomfånget är hundrafemtio år, med avstamp i 1800-talets mitt och med ändpunkt bland dagens skånska talare. Studien är begränsad till sin art, med ett skånskt dialektlexikon från 1841 och fyra nu levande informanter i fokus. Ur ordlistan har adjektiv valts ut och deras nutida betydelse har studerats med hjälp av informanterna. Data uppvisar att olika semantiska förändringar ägt rum. Det förefinns fall då informanterna tillskriver ett ord olika betydelser, vilket är intressant med tanke på att de alla bor i samma lilla samhälle. Med avseende på begränsningen av studien, ger resultaten ändock en bild av hur det skånska lexikonet utvecklas. Det förekommer adjektiv som inte finns representerade i informanternas vokabulär men det förefaller också vara så att betydelse hos en del av orden anpassats till dagens språkbruk, medan andra finns kvar i den betydelse de tillskrevs på talet. Det är för övrigt inspirerande att notera en positivare attityd till den skånska dialekten hos de yngre informanterna.

3 Innehållsförteckning 1. Introduktion Inledning Syfte Förväntade resultat Bakgrundslitteratur och tidigare studier inom ämnet Lexikal semantik Kognitiv semantik Historisk semantik Definition av dialekt Kortfattat om den skånska dialekten Specifika frågeställningar 7 2. Metod Typ av studie Material Ordlistor Val av adjektiv Informanter Intervjuer Min uppfattning av ordens betydelse Procedur Analysmetod Jämförelse av betydelseutveckling Relationsförhållande och terminologi Problem i samband med tillämpning av relationsbegrepp Alternativa betydelseskalor: Förstärkning försvagning 14 Skala från abstrakt till konkret Allmän modell för betydelseförändring Tillämpning av modellen Gruppindelning Analys och resultat Betydelseutveckling Förändring i relation till gruppindelning Utvecklingen i stort Sammanfattning av resultaten och diskussion Fördelning av ord Intressanta mönster i utvecklingen Vad visar studien? Felkällor och nyttan med denna undersökning Allmänna reaktioner Framtida undersökningar 28 Litteraturförteckning 30 Appendix: Ord samlade i respektive grupper med analys av förändringen. I-XVI.

4 1. Introduktion 1.1 Inledning Olika regionala varieteter av språk, så kallade dialekter, är ett vanligt fenomen bland världens språk. I Sverige är den sydligaste av de svenska dialekterna den skånska dialekten, ofta uppfattad som en blandning av svenska och danska (något som gäller även andra sydsvenska dialekter vilka varit under inflytande av det danska språket då de var danska provinser). I likhet med flertalet andra dialekter befaras även den skånska dialekten befinna sig i en mindre gynnsam situation, där en dragning mot den svenska riksnormen (Mälardalssvenska) tros kunna leda till en utjämning och försvagning av dialektens karakteristika. Det är för alla varianter av språk oundvikligt med utveckling men det folk i allmänhet räds är att den skånska dialektens särdrag ska försvinna till förmån för en mer rikssvensk variant. Det finns diverse föreställningar om huruvida den skånska dialekten (i likhet med andra dialekter och varieteter av skilda slag) kommer att bevaras och i vilken grad. I egenskap av talare av skånska är min förhoppning att dialekten bevaras inte bara i sin ljudmässiga form utan också att det speciella skånska ordförrådet, eller åtminstone delar därav, har en framtid. Det krävs, tror jag, att framförallt talare tillhörande den skånska talgemenskapen, uppskattar sin dialekt och ser den som värd att bevara. Detta är idag inte självklart. Våra dialekter är en tillgång som ger oss ledtrådar om såväl hemvist som historiska förändringar. 1.2 Syfte Syftet med föreliggande uppsats är att försöka ge en bild av hur delar av det skånska lexikonet har förändrats sedan mitten av 1800-talet. En beskrivning av utvecklingen på det lexikalt semantiska planet kan beskriva hur den aktuella situationen ser ut, det vill säga ge en antydan om huruvida den skånska dialekten är på tillbakagång eller inte, genom att visa hur förändringar i det speciella skånska ordförrådet ser ut. Studien är begränsad till sin art och resultaten kan inte sägas gälla för den skånska dialekten som helhet utan bör istället ses som ett försök att visa på hur man kan utföra en undersökning av detta slag. Målet är att försöka beskriva betydelseförändring hos ett antal ord för att därigenom få en bild av hur det skånska vokabuläret utvecklats och på så sätt kunna dra slutsatser om dess framtida möjligheter. Det bör uppmärksammas att det i dialektvarieteten i fortsättningen kommer att benämnas skånska men att detta inte på något sätt utesluter det faktum att orden som studeras kan förekomma i övriga (kanske framförallt sydsvenska) dialekter. 1.3 Förväntade resultat Med utgångspunkt i mitt eget lexikon och med den erfarenhet som jag har av den skånska dialekten, förväntar jag mig finna en gillande attityd hos främst de yngre informanterna, vilka jag hoppas visar uppskattning för sin dialekt. I anslutning till detta förväntar jag mig en positiv utveckling av det skånska ordförrådet, med ord som anpassats till dagens levnadsförhållanden. Troligtvis finner vi en utveckling av betydelser hos ord med gamla anor. Förväntat är att orden från 1800-talets mitt i stor utsträckning lever kvar i dagens språkbruk men att betydelsen i vissa fall förändrats som en följd av förnyade livsvillkor och tillämpningsområden. 3

5 1.4 Bakgrundslitteratur och tidigare studier inom ämnet Antalet studier som gjorts inom ramen för lexikal semantik beträffande det skånska ordförrådet är inte många. Det finns en större mängd undersökningar och material rörande dialektens fonetiska och fonologiska korrelat (se bland annat Hansson Fonematiska studier i skånska dialekter och Studier i skånsk fonemgeografi och fonemhistoria 1969, liksom Areskoug Studier över sydöstskånska folkmål 1957), men mera sällsynt är studier av lexikal karaktär. Nämnas kan att en rad mer eller mindre kommersiella ordböcker med översättning från respektive till skånska finns, men dessa tillhandahåller inte sällan ord från olika tidsperioder. Det återfinns bland litteraturen flertalet skrifter som behandlar speciella ortnamn (se till exempel Axel Falkman Ortnamnen i Skåne 1877), vilket förvisso är intressant men som inte är relevant vid arbete med föreliggande studie. Undersökningar gällande lexikala förändringar med semantisk inriktning förekommer i riklig mängd, ofta med en kognitiv aspekt på betydelseförändring. Dessa undersökningar behandlar vanligtvis ord ur öppna ordklasser såsom substantiv och verb, mera sällan ägnas adjektiv någon större uppmärksamhet Lexikal semantik S. Malmgren (1990) beskriver vilka olika områden lexikal semantik kan beröra, såsom studier över enskilda ord, ordförståelseundersökningar, ordfältsundersökningar, samt mer övergripande undersökningar av ett språks ordförråds struktur (eller större delar därav). Det finns flera studier med anknytning till semantik och lexikologi. Den semantiska aspekten är av yttersta vikt vid en lexikal undersökning, då semantik är det område inom lingvistiken som fokuserar på betydelsen hos t ex ett ord. Lexikal semantik har sin början i att man känner igen ett ord som en association mellan ett lexikaliserat koncept och ett yttrande som spelar en syntaktisk roll (Miller & Fellbaum 1991). Saeed (1997) ger beskrivningen att lexikal semantik är den semantik, betydelselära, som anknyter till de lexikala enheterna, orden. I lexikal semantik, som är ett av de underordnade fälten till semantik, är det ordens betydelse som är av intresse, liksom relationer mellan dessa betydelser. Man bör dock vara medveten om att det ofta kan vara svårt att skilja det enskilda ordet från såväl den lingvistiska som den övriga kontexten. Det är i många fall denna kontext som kan ge upphov till kreativa inslag och som kan bidra till semantisk förändring. Saeed skiljer ut tre sätt att närma sig semantik, tre olika teorier med differentierade synsätt: den formella semantiken (1) som genom att förstärka teorier om dennotation (`utpekande ) vill kunna förklara karakteristika hos de olika lingvistiska kategorierna i förhållande till mentala förmågor. Den konceptuella semantiken (2) (från conceptual som betyder ungefär `begreppsmässig ) vilken bland andra Jakendoff har ägnat sig åt, är ett mer symboliskt betraktelsesätt där arbetet med betydelsekomponenter utgör en viktig del. Det är emellertid den kognitiva semantiken (3) som i anslutning till denna studie erbjuder den mest intressanta aspekten på lexikal semantik. Den kognitiva semantiken ser språket som en av de kognitiva förmågorna Kognitiv semantik Vid analys av lexikon finns inom den kognitiva semantiken två huvudsakliga utgångspunkter: `semasiologi respektive `onomasiologi (Dirven & Verspoor 1998). Den semasiologiska aspekten beskriver ordförråd, polysemi och relationer mellan olika betydelser medan den 4

6 onomasiologiska aspekten tar sin startpunkt i betydelsen, den semantiska innebörden, (inte i ordformen) och rör sig sedan in mot de uttryck som kan användas för att referera till detta. Inom den sistnämnda genren utgör synonymer, antonymer och lexikala fält viktiga områden (Geeraerts, Grondelaers & Bakema 1994). Semasiologin fokuserar på förändring hos enskilda ord genom att utgå från ordformen och beskriva vilken betydelse formen har. Att skilja på kognitiv semantik så här ger emellertid inte en rättvisande bild av det mänskliga sättet att processa språk, utan är två förhållningssätt vid studiet av relationer mellan ord och ords betydelser. Föreliggande studie kommer att ha ett semasiologiskt perspektiv, med utgångspunkt i speciella ordformer. Inom ramen för kognitiv semantik finns modeller som försöker ge en bild av hur vi förstår och behandlar olika begrepp. Modellerna är, som tidigare nämnts, gärna tillämpade på substantiv och verb, men det finns också studier som beskriver prepositioner och ord ur andra kategorier. M. Johnson (1987) förklarar bland annat prepositioner och förflyttningsverb genom att tillämpa `image schemas, medan G. Fauconnier (1985 och 1994) använder sig av mentala rum för att beskriva hur språkanvändare tillskriver referens (se Saeed 1997 för vidare diskussion om detta). Vad gäller substantiv och verb förklaras dessa i en stor del av litteraturen med hjälp av relationsbegrepp. Det traditionella sättet att beskriva betydelseförändringar i dessa grupper är att nyttja termer inom relationsteorin, såsom generalisering, specialisering, figurativ användning (metafor), semantiskt skifte med flera. Det finns å andra sidan alternativa förklaringssätt, om vilka bland andra Ungerer & Schmid (1996) och Geeraerts, Grondelaers & Bakema (1994) skrivit. De tillämpar tanken om en prototypisk referent för att förklara betydelse och betydelseförändring. Teorin brukar särdragsformer för att visa betydelse hos ord och beskriver förändring av betydelse som ett framhävande eller undertryckande av vissa särdrag. Bland de mer traditionella utgångspunkterna hittar vi teorin om semantiska relationer eller länkar mellan ord. I Dirven & Verspoor (1998) finner vi att ords betydelser är länkade till varandra systematiskt genom ett antal kognitiva processer. Här sägs fyra olika sådana processer göra det möjligt för oss att fokusera på en eller flera delar i en kategori, nämligen metonymi, metafor, generalisering och specialisering. Metonymi är enligt författarna ett närhetsförhållande, medan metafor beskriver likhet, och generalisering jämte specialisering är hierarkiskt ordnade. Länkarna ger olika möjligheter vid tolkning av polysemiska ord. `Polysemi är ett centralt begrepp som åsyftar fenomenet att ett ord kan ha flera betydelser. Likheter i form och funktion leder ofta till en liknande benämning. (Ordet kommer från grekiskans poly `många och sema `betydelse, tecken.) Polysemiska ords betydelser bildar betydelsekluster som är relaterade sinsemellan via ovan nämnda länkar. Betydelserna kan vara begreppsmässigt eller historiskt länkade (Fromkin & Rodman ). Miller & Fellbaum (1991) skriver om en modell som representerar det mentala minnet. Modellen är ett försök att titta på större delar av lexikonet än vad flertalet andra psykolingvistiska studier gör. Ofta är studier inom ämnet utförda på mindre ordmängder, gärna ur klassen substantiv som beskriver konkreta föremål. Författarna berör problem som representation av betydelse och omfång. Att presentera betydelse hos ett ord är i sig ett problem som aktualiseras vid alla undersökningar. Vid nyttjande av en differentiell teori, som min uppsats kan sägas ha sin grund i, antas det att språkanvändaren redan har koncept och att betydelser kan representeras med vilka symboler som helst som gör det möjligt att skilja betydelserna åt. Om att dela upp betydelser hos verb skriver författarna att detta inte är 5

7 lönande, då en betydelse som delats upp i icke-verbiska komponenter inte bidrar till förståelse av semantiska relationer mellan orden. Detta kan likaså troligtvis vara fallet för ord ur andra ordklasser. Det kan alltså räcka med en synonym (eller närstående synonym) för att beskriva ett ords betydelse. Det mentala lexikonet är organiserat med hjälp av semantiska relationer mellan betydelser, vilka bildar ett komplext nätverk. Miller & Fellbaum konstaterar efter att ha gått igenom de olika ordklasserna och försökt beskriva representation av betydelse samt betydelselänkar hos dessa, att för ord ur olika syntaktiska kategorier krävs olika relationsstrukturer för att förklara betydelselänkar. Deras förhoppning är att studier inom ämnet (gärna av större storlek) kan bidra till att skapa en användbar del för beskrivning av semantisk struktur i det lexikala minnet Historisk semantik Det görs sedan länge en uppdelning mellan synkronisk och diakronisk lingvistik. Termerna kommer till en början från Ferdinand de Saussure (Saaed 1997), som menade att det synkroniska synsättet kan jämföras med en frysning av språket och tillåter att man bortser från historisk förändring. Synkronisk lingvistik är studiet av speciella språkstadier vid olika tillfällen, medan diakroni är studiet av lingvistisk förändring eller lingvistisk historia. (Lass 1997). Den diakroniska aspekten är med andra ord ett historiskt perspektiv på språk och språkutveckling. Studier inom ramen för historisk semantik sträcker sig inte sällan över en lång tidsperiod. Flertalet undersökningar är försök att rekonstruera språk (ljudmässigt samt lexikalt) och för många är målet att nå fram till resultat som kan bidra till återgivning av ett protospråk ( urspråk). Historisk semantik erbjuder inte en för denna studie passande infallsvinkel, då föreliggande undersökning inriktar sig på en kortare tidsperiod om cirka hundrafemtio år. 1.5 Definition av dialekt Det är relevant att ge en inblick i de problem som aktualiseras vid försök till definition av dialekt. Dialekter är något som uppstår då det föreligger en geografisk (eller social) separation som leder till olikheter i tal. Olikheter tenderar öka och förstärkas om isoleringen är stor. Det finns ett antal kriterier för att skilja en dialekt från ett språk som i de flesta fall kan nyttjas utan problem. Vanligtvis tillämpas följande kriterier: dialekter tillhör samma språk och talarna av två olika dialekter förstår därför varandra talare av olika språk förstår inte varandra och dessa språkliga varieteter kallas av denna anledning inte dialekter. Trots att dessa kriterier tycks enkla och klara uppstår problem då det i många fall finns en indelning av språk och dialekter som ser annorlunda ut i verkligheten. Danska, norska och svenska är tre språk som är inbördes förståeliga. Dessa anses emellertid inte vara olika dialekter av ett och samma språk utan är tre självständiga språk. Precis som i andra liknande fall har detta sin grund i bland annat politiska intressen. Danmark, Norge och Sverige är tre olika länder och har därmed tre olika språk. Förklaringen till att svenska är ett språk och att skånska enbart är en dialekt är delvis den att svenska tidigt blev nedtecknat och brukat som skriftspråk. Översättning av prestigefyllda 6

8 texter, däribland Bibeln, som på 1500-talet översattes till en variant av svenska med spår av den talstil som var rådande i Mälardalens provinser (men inte till skånska), kom att bli avgörande. Både svenska och skånska var vernakulära talstilar i Norden, men det visade sig vara endast den varietet som nyttjats vid översättning som senare kom att tilldelas språkstatus. Skånskan, som inte nyttjats för översättning, behöll sin status som vernakulär stil och kallas idag för dialekt (Hovdhaugen et al. 2000). 1.6 Kortfattat om den skånska dialekten Skånska kallas den dialekt som talas i Sveriges sydligaste landskap Skåne. Skåne har lite mer än 1 miljon invånare (1998). Landskapet har tidigare tillhört Danmark och har av denna anledning historiska band till detta land, vilket är märkbart i det talade språket liksom i övrigt kulturliv. Skåne tillhörde Danmark fram till 1658 då det erövrades av Sverige. Präglingen har sedan dess av naturliga skäl till största delen varit svensk. Likväl omnämns skånska som varande en av de östdanska dialekterna i Niels-Åge Nielsens Dansk dialektantologi i stdansk og mål (1978). Idag anses skånska av de flesta vara en svensk dialekt med danska drag. 1.7 Specifika frågeställningar Målet med undersökningen är att kunna besvara följande frågeställningar: Har förändring av betydelse skett hos ord i den skånska dialekten sedan 1800-talet? Hur ser denna ut? Återfinns de ord som fanns i dialekten under 1800-talet i dagens skånska eller har de försvunnit? Kan vi utifrån resultaten dra några slutsatser om skånskans framtid? Vilka faktorer är det som eventuellt talar för en positiv utveckling av dialekten på det lexikala planet? Syftet med uppsatsen är att exemplifiera ett möjligt sätt att undersöka förändringar på det lexikala planet i den skånska dialekten samt att beskriva betydelseutveckling för ett antal ord i dialekten för att försöka dra paralleller mellan utvecklingen som har skett och den utveckling som väntar. Förhoppningen är att resultaten i viss grad ska kunna bidra med information om dialektens framtid. 7

9 2. Metod 2.1 Typ av studie Föreliggande studie har karaktären av en fallstudie. Undersökningen är liten till sitt omfång och förlitar sig på fyra informanter samt två ordböcker. Studien är begränsad och resultaten kan inte sägas vara representativa för hela Skåne eller den skånska dialekten. Det är emellertid av intresse att genomföra en undersökning av detta slag, då det kan ge värdefull information om hur liknande studier med större omfång skulle kunna utföras och huruvida detta vore lönande. 2.2 Material För att kunna möjliggöra en jämförande undersökning av ords betydelse vid olika tillfällen krävs representationer av betydelsen för de aktuella orden från dessa tider. Att få tillgång till den betydelse orden tillskrivs idag är inte så komplicerat, då det finns nästan en miljon människor i Skåne och en stor del av dessa torde vara skånsktalande. Det kan vara lite svårare att tillgodose det behov som finns att få vetskap om betydelsen som den tedde sig för lite mer än hundrafemtio år sen. För enkelhetens skull har vi låtit två ordböcker representera det skånska lexikon som var levande under 1800-talets första hälft. Dagens språkbruk företräds av ett litet antal talare ur den skånska talgemenskapen Ordlistor Som representanter för ordförrådet i den skånska dialekten som talades i början av 1800-talet står två ordböcker. Det är i huvudsak en av dem som nyttjas, medan den andra utgör en extra informationskälla. I många fall finns paralleller mellan de båda men det förekommer intressanta olikheter med kopplingar till dagens språkbruk. Att nyttja ordlistor för att få fram en bild av dåtidens betydelse kan vara något riskfyllt eftersom vi egentligen inte vet något om det skrivna material som tillhandahålls, då stavning representerar något som inte alltid är vad man kan förvänta sig. En och samma symbol kan t ex illustrera olika ljud, såsom kaka och käke. Problem kan uppstå när senare generationer försöker läsa texter skrivna längre bak i tiden med hjälp av sin egen tids referensramar (Lass 1997). Problem föreligger på liknande sätt med framförallt prosodiska företeelser, men detta är ett problem som inte berörs i denna studie. I övrigt kan det föreligga en osäkerhet rent semantiskt. Det är omöjligt att veta vilka semantiska värden de förklarande orden i ordböckerna verkligen tillskrevs. Vi får utgå från de värden orden tillskrivs idag. Viktigast av de två ordböckerna är ett skånskt dialektlexikon från mitten av 1800-talet. Dialektlexikonet ingår i en bok författad av H. P. Klinghammer med titeln Minnen från åren Lexikonet är upptecknat av författaren själv och innehåller knappt 1800 uppslagsord från A till Ö. Ordboken ger en svag antydan om uttal av orden men anger orden enbart med hjälp av ortografiska symboler. För att komplettera ovan presenterade lexikon har ytterligare en ordbok konsulterats. Boken är ett svenskt dialektlexikon från 1800-talet innehållande ord från olika svenska dialekter. Författare är Johan Ernst Rietz och titeln Ordbok öfver Svenska Allmoge-språket. Boken är 8

10 utgiven Det som möjliggör användandet av detta svenska dialektlexikon är att det i många fall finns noggranna beskrivningar om ordens härkomst. Inte sällan finns anmärkning om i vilket härad ordet nyttjas, utöver landskapsplacering. På så sätt är ord som uppmärksammats i Ingelstads härad i Skåne (dit arbetet med ordens nutida betydelse förlagts i befintliga studie) märkta (Ing) (för Ingelstads härad) samt (Sk) (för Skåne). Det bör uppmärksammas att ordboken i en ansenlig mängd fall refererar till Klinghammers skånska dialektlexikon, vilket bidrar till en stor överensstämmelse mellan de båda lexikonen. Å andra sidan förekommer flertalet avvikelser vilka kan utgöra intressanta bidrag vid jämförelse med dagens betydelse. Det finns därmed anledning att se ordboken som en extra referens. De båda ordböckerna ger tillsammans en relativt enhetlig bild av den skånska som talades på talet, men endast ett urval av orden finns med i denna studie Val av adjektiv Klinghammers ordlista, som utgör basen för undersökningen, består av 1176 ord ur olika ordklasser. Knappt tvåhundra av dessa tillhör kategorin adjektiv. Aktuella studie fokuserar på betydelseutvecklingen hos denna grupp. Adjektivgruppen företräder en av de öppna ordklasserna. (Öppen kallas en ordklass om den kan utökas med nya ord. Substantiv och verb tillhör också denna klass.) Adjektiv beskriver i flertalet fall sitt huvudord, men har i sig en betydelsekärna som inte är beroende av detta huvudord. Miller & Fellbaum (1991) skriver emellertid att man kan anta att betydelsen hos substantivet (adjektivets huvudord) inkluderar information om det antagna värdet i attributet (adjektivet) och att adjektivet enbart förändrar detta värde. Dock antas det att detta interagerande adjektiv och substantiv emellan inte är förlagrat utan att detta behandlas först när det finns ett behov för det, med andra ord, on-line (Miller & Fellbaum 1991). Anpassningsgraden hos adjektiv är stor. Förändring kan bero på t ex sociala eller kulturella skiften. Substantiv och verb är likaså anpassningsbara, men i mer begränsad form. Ofta finns en mer direkt förankring till en speciell domän och en speciell tid, vilket försvårar anpassning av ord ur klasserna substantiv och verb. En mängd substantiv tappades bort i samband med de nya förhållandena som aktualiserats inom jordbruket under de senaste hundra åren. Nämnas kan ordet bagrea, enligt Klinghammers ordbok `bakaxel på en vagn, med tillbehör, ett ord som troligtvis inte är vanligt idag. Ett adjektiv kan på ett helt annat sätt förnyas och följa med förändringar i tiden genom att tillämpas på nya områden (dvs huvudorden förändras medan adjektiven lever kvar). Anpassningen kan ske i större eller mindre steg. Flera av adjektiven som finns med i undersökningen är, åtminstone i sin ursprungliga form (dvs i ordböckerna), relaterade till känslor och/eller aspekter av känslolivet, dvs mentala adjektiv. I övrigt förekommer bland annat ord med anknytning till mänskliga egenskaper. En del av orden faller på något sätt utanför den direkt mentala ramen men kan ändock sägas vara inre egenskaper eller tillstånd. Femtiotvå adjektiv finns representerade i studien. Föreliggande studie kommer att diskutera olika grupper av adjektiven indelade efter vissa kriterier. Av utrymmesskäl kommer ett fåtal av orden exemplifiera sin grupp. Ord som inte känns igen av informanterna antas vara strukna ur deras personliga vokabulär, men det görs inte anspråk på att de kan vara försvunna ur den skånska dialekten som helhet. 9

11 2.2.3 Informanter I syfte att få information om vilken betydelse de relevanta orden förknippas med idag har jag tagit hjälp av fyra informanter i olika åldrar. Informanterna är alla män på grund av det faktum att denna grupp anses vara mest benägna att vidhålla sin dialekt. Två ålderskategorier finns representerade, en yngre och en äldre. De yngre männen är mellan 25 och 35 år gamla, de äldre männen är mellan 70 och 75 år gamla. Det är av mycket stor vikt att ha två ålderskategorier representerade i studien då vi förväntar oss uppenbara skillnader i uppfattningen av ordens betydelse i korrelation till ålder. Detta kan ge ledtrådar om i vilken riktning betydelseutvecklingen gått och dessutom ges en länk mellan dagens unga och ordlistan, måhända inte helt i enlighet med tiden. Informanterna är födda och uppvuxna i Hagestad i Löderup, nära beläget den sydskånska kusten cirka två mil från Ystad. Löderup, som ligger i Ingelstads härad, är en relativt liten ort som uppskattas ha lite mindre än tusen invånare (953 personer år 1997). Fördelarna med att låta personer från en mindre ort ingå i undersökningen är att det ofta är så att dialektalt språkbruk utvecklas och bevaras lättare på mindre orter än i större städer, där flödet av dialektalt och språkligt differentierade människor är stort. Val av ort föll på Löderup av främst två anledningar: informanterna har tidigare medverkat i Swedia-projektet (`De svenska dialekternas fonetik och fonologi år 2000 ), något som troligtvis motiverar en viss grad av personligt intresse för den egna dialekten. Swedia-projektet ( är ett projekt med inriktning på de svenska dialekternas fonetik och fonologi. Som en andra anledning att tilläggas är att jag tillbringat mycket tid i Löderup och på Österlen i övrigt, vilket gör att denna variant av skånska sedan tidigare är bekant för mig Intervjuer Med avsikten att elicitera de betydelser som informanterna tillskriver de aktuella orden intervjuades informanterna. Intervjuerna skedde i hemmet för att få en avslappnad och naturlig intervjusituation. Blott för att utgöra ett anteckningsstöd spelades intervjuerna in med en liten bandspelare av typen Walkman. Intervjuerna genomfördes fristående och informanterna var omedvetna om varandra. Ordbetydelserna extraherades via en enkel fråga där ordet från ordlistan gavs och informanten ombads förklara ordets betydelse. Ambitionen var att undvika att styra informanterna så förklaringar tilläts vara precis som de var. I de fall där informanternas uppfattning om ordet var olik min egen avhandlades detta först i efterhand. I flera situationer fick jag bekräftat att min användning av ordet inte stämde med deras vokabulär. Detta ger tecken på att de var övertygade om den betydelse som de tillskrev ordet. Samtal med informanter kan försvåras av intervjusituationen i sig, men också språkliga och kulturella samt sociala faktorer kan påverka i negativ riktning. Jag hade fördelen att kunna kommunicera med informanterna på skånska, på en dialekt som förmodligen ligger nära deras. Intervjuerna flöt bra och det förekom flera spontana inslag. Min uppfattning är att materialet som erhållits vid intervjuerna är tillförlitligt och uttömmande. Mitt försök att hålla frågorna på en enkel och rättfram nivå har lett till utförliga förklaringar och inringande av betydelsen. Det är långtifrån självklart hur detaljerat betydelse ska beskrivas vid arbete med detta (se bland annat Viberg 1992). Jag har valt att inte arbeta med särdrag och komponenter 10

12 då det i många fall kan vara svårt att tillskriva adjektiv speciella särdrag som korrelerar med särdragsteorin, speciellt utan att ha erfarenhet av denna. Det skulle uppstå problem med detta inte bara vid intervjuerna utan också vid arbetet med ordböckerna, då jag inte anser mig kunna dra slutsatser om vilka särdrag eller komponenter som orden representerar med hjälp av ordlistans beskrivning. Främst av denna anledning skulle särdrag inte kunna tillämpas på ett tillförlitligt sätt vid jämförelse mellan gamla och nya betydelser, något som har hög prioritet. 2.3 Min uppfattning av ordens betydelse En strävan efter att ge perspektiv på den mångfald som råder inom den skånska dialekten är orsaken till att jag vill ge en kort skildring av hur min uppfattning av ordens betydelse skiljer sig från informanternas. Redan vid ett tidigt stadie upptäcktes det att en viss mängd av orden tillskrivs olika betydelse av informanter och undersökare. Det finns ingen betydelse som kan sägas vara rätt eller fel. Det är snarare så att betydelser är individuella uppfattningar som gärna korrelerar i de fall individerna kommer från samma geografiska område. När betydelser förändras i relation till geografiska avstånd vet vi inte med hjälp från denna studie. Det är emellertid så att olikheter förekommer informanter och undersökare emellan och att en kort redogörelse om denna olikhet därför kan betraktas som betydelsefull. Det åskådliggör den variation som existerar inom den skånska dialekten och ger en bild av hur lokala ords betydelser verkligen kan vara. I egenskap av undersökare bör det i detta sammanhang påpekas att jag är född och uppvuxen i en ort belägen knappt två mil från den ort i vilken informanterna är bosatta. Vad gäller olikheter i uppfattningen av betydelse är denna ofta inte så stor, men nämnvärd. Det förefaller vara jämförelsevis ganska små skillnader, vilket är förväntat i association med det faktum att informanter och undersökare är uppväxta på orter som ligger relativt nära varandra. Olikheterna illustreras här med ett exempel tagit från Klinghammers ordbok. Ordet skali, idag skal är ett adjektiv (dvs inte enbart det substantiv, skal, i vilken form ordet förekommer på svenska!) som av de äldre informanterna tillskrivs betydelsen `sådan är en person som stjäler småsaker men som i övrigt är trevlig. Informanterna ur den yngre åldersgruppen uppfattar ordet som `rolig, småknäpp (om person eller händelse). I undersökarens lexikon finns ordet skal i betydelsen `konstig, märklig, underlig (om person eller händelse) utan relation till något positivt. Vi finner därmed en skiljaktighet inte bara ålderskategorierna emellan utan också mellan informanter och undersökare. Undersökaren ser inga positiva drag i att vara skal, men informanterna ser både positiva och negativa drag i ordets betydelse. Det föreligger en viss avvikelse i uppfattning av betydelse. Ett annat fall av vikt är då någon av åldersgruppernas uppfattning relaterar till undersökarens. Ordet sum, enligt de yngre informanterna `trött, slö, passiv (rent fysiskt), uppvisar ett sådant mönster. De äldre informanterna beskriver sum som `trött, slö och passiv (rent fysiskt) men också `liknöjd och hängig (rent själsligt). Den senare åldersgruppens betydelse är helt i samstämmighet med den betydelse undersökaren tillskriver ordet. Att upptäcka en skillnad av detta slag informanter och undersökare emellan är intressant och ger information om att förändring av ett ords betydelse sker vid olika tillfällen och i olika takt i olika talgemenskaper. Det ger också en antydan om att resultaten vid en större studie med beröringspunkter i flera delar av Skåne eventuellt skulle se annorlunda ut. 11

13 2.4 Procedur Det första steget i undersökningen är att från ett gammalt skånskt dialektlexikon välja ut de ord vilkas betydelse förr och nu ska jämföras. Därefter följer arbetet med att få information om den betydelse ordet tillskrivs idag. Detta ligger till grund för en jämförelse mellan betydelser, vilket är en central del i undersökningen. Med hjälp av de resultat som erhålls vid jämförelse betydelser och grupper emellan kan vi förhoppningsvis få en god bild av hur en variant av den skånska dialekten förändrats under de senaste hundrafemtio åren. 2.5 Analysmetod Uppsatsens huvudsakliga syfte är att beskriva utveckling av betydelser hos ett antal ord för att därigenom få information om den skånska dialekten på en lexikal nivå tycks vara på väg att försvinna eller om den kan sägas vara en blandning av gamla ord och nya betydelser. Att beskriva denna utveckling är ett försök att kartlägga hur ords betydelser förändras över en kortare tidsperiod. För att kunna genomföra en jämförande undersökning krävs en ändamålsenlig modell. Att jämföra olika betydelser av ett ord är att titta på betydelsevariation. I denna studie ses den gamla och den nya betydelsen utgöra två jämställda betydelser som antas ha en relation sinsemellan. Relationen bör finnas eftersom ordet finns kvar och det enbart är dess betydelse som ändrats. Relationer mellan ords olika betydelser finns beskrivna bland annat i litteratur rörande kognitiv semantik (se också 1.4) Jämförelse av betydelseutveckling Den absoluta kärnan av uppsatsen ligger i att beskriva, för att därigenom kunna jämföra, betydelseutveckling hos ett antal adjektiv i den skånska dialekten. Granskning av betydelser hos de förefintliga adjektiven vid två olika tillfällen (med mindre än tvåhundra års mellanrum) ger en eller flera betydelser att jämföra. Därefter blir det aktuellt att försöka förklara vad som håller samman de olika betydelserna för ett och samma ord, något som görs genom att anta att det finns en relation mellan den betydelse som ordet tillskrevs på 1800-talet och den betydelse som ordet av informanterna uppfattas ha idag. De två tidstillfällena är mitten av 1800-talet, (vilket representeras av två ordböcker) och cirka hundrafemtio år senare, idag (med intervjuer av informanter gjorda hösten 1999). Betydelseutvecklingen i sig hos de olika adjektiven kommer att beskrivas och förklaras men inte jämföras sinsemellan. Aktuellt är däremot att se vad betydelseutvecklingen lett till i stort och vilka olika stadier i betydelseutvecklingen som förekommer idag. Samtidigt kommer en gruppindelning ge en god översikt av hur betydelseutvecklingen ser ut i de olika ålderskategorierna. Betydelserna som uppges av ordböcker respektive informanter kommer att granskas och jämföras för att se hur betydelsen av ett ord förändrats och på vilket sätt. Detta ger oss en bild av hur orden såg ut på mitten av förra seklet, hur de ser ut idag och huruvida orden överhuvudtaget förekommer i dagens skånska språkbruk. Vidare kan vi se hur många av orden som förändrats och hur många av dem som förekommer i samma (eller snarlika) betydelse idag. Det ges en mindre detaljerad bild av betydelseutvecklingen för adjektiven i uppsatsen, då huvudsyftet är att se på resultaten av denna betydelseutveckling. För utförligare information om hur de enskilda orden analyserats, se Appendix. 12

14 2.5.2 Relationsförhållande och terminologi Olika betydelser hos ord förekommer om ordet är flertydigt. De olika betydelserna bildar en samling av betydelser som är relaterade via olika länkar (Dirven & Verspoor 1998). Dessa länkar beskriver hur relationen mellan en viss grundläggande betydelse och en annan betydelse är beskaffad. Inom den kognitiva semantiken finns ett antal centrala relationer som återkommer i litteratur av olika slag med inriktning på att beskriva relationer mellan polysemiska ord. Dessa begrepp är `metafor, `metonym, `generalisering samt `specialisering. Termerna tillskrivs i stora drag samma relationer i olika litteratur men en viss grad av differentiering och noggrannhet förekommer, speciellt i anslutning till begreppen metafor och metonym. Efter att ha läst för ändamålet relevant litteratur har ett försök till enande av beskrivning gjorts. Beskrivningen låter inte påskina att uppfattningen av termerna såsom de beskrivs här är riktig eller allmänt accepterad. Som en grundläggande semantisk relation finns `synonymen. Denna behövs för att på ett enkelt sätt definiera och förklara betydelse av ett ord (Miller & Fellbaum 1991). Synonyma är två ord om de betyder samma sak eller åtminstone nästan samma sak. Polysemi kan på sätt och vis sägas vara en motpol till synonymi - ett ord används för att beskriva olika saker. Relationer finns mellan de olika betydelserna, som korrelerar med samma ord. (Vid synonym finns olika ord med samma betydelse och det är då orden som har en relation.) Generalisering beskriver en relation då betydelsen breddats för att gälla mer generellt. Specialisering är det motsatta förhållandet. Betydelsen har smalnats av och en fokusering på ett mindre antal karaktärsdrag hos referenten blir aktuell. I fallet med metafor uppfattar jag det som en överföring från ett mer konkret plan till ett mer abstrakt plan av vissa basdelar hos referenten, grundat på en upplevd likhet. Metonym anses i vissa fall utgöra en undergruppering till metafor (se till exempel Hock 1986) och ses vid andra tillfällen likställt metafor i status (se till exempel Dirven & Verspoor 1998). Metonym karaktäriseras av att det sker en direkt överföring av vissa drag hos referenten, till skillnad från metafor, där det endast finns en likhet mellan referenterna. Inom ramen för historisk lingvistik återfinns relationsbegreppen tillsammans med ytterligare termer. Dessa två är `meliorization och `pejorization som beskriver att det som förknippas med ett ord blir mer positivt (meliorization) eller negativt (pejorization). Detta har sitt sammanhang i en historisk utveckling av ett ords betydelse som ofta sammankopplas med social utveckling. Det aktuella ordet är till sin form likadant men associeras med en mer positiv alternativt negativ referent (se bland annat Hock 1986). Vad gäller adjektiv ses de i kognitiva sammanhang ofta som den grupp av ord vars basrelation är antonymi, vilket kan beläggas i ordassociationstester. Antonymiförhållandet beskriver motsatta betydelser, till exempel att kall är motsatt varm. Det finns dock en stor andel adjektiv som inte har någon direkt antonym (Miller & Fellbaum 1991). Intressant att notera är också det faktum att adjektiv inte ses som självständiga enheter utan som modifierare till substantiv. Adjektivet har möjlighet att välja ut sitt huvudord (substantivet) och man säger att adjektivet varierar i tillämpning. Då föreliggande studie koncentrerar sig på ord ur gruppen adjektiv och med en äldre ordbok som källa uppstår det problem med att tillämpa detta synsätt, då det i ytterst få fall ges en beskrivning av de särdrag som referenten besitter. Det enda som ges är den grundbetydelse som adjektivet har och ofta framgår tillämpningen av ordet i denna. Vid fall där det föreligger en betydelseförändring kopplad till val av referent kommer detta att förklaras med hjälp av en `pointer (Miller & Fellbaum 1991) utan närmare fördjupning. En 13

15 `pointer, en pekare är den pekare som knyter adjektivet till sitt huvudord och vid fall då referenten bytts ut mot en annan antas det vara pekaren som flyttats. Dessa fall kommer inte att undersökas närmare. Det som är av större betydelse för denna uppsats är de situationer som visar att adjektivens kärnbetydelse förändrats Problem i samband med tillämpning av relationsbegrepp Användning av relationsbegrepp som metafor, metonym, generalisering och specialisering inskränker sig ofta till en viss ordklass. Verb och substantiv utgör de två grupper som fått stor uppmärksamhet. En del arbete finns gjort kring till exempel prepositioner, men dessa tar sig inte riktigt an relationer mellan betydelser utan försöker beskriva hur vi mentalt uppfattar och registrerar ett ords innebörd. Föreliggande studie är inriktad på ord ur ordklassen adjektiv, en grupp om vilken det inte utförts studier som på ett direkt sätt förklarar hur relationsbegreppen bör tillämpas. Det har visat sig vara svårt att tillämpa relationsbegreppen på det material som denna studie bygger på. Detta kan vara grundat i misstolkning av begrepp eller dylikt men tros ändå vara så pass relevant att alternativa modeller har eftersökts i de fall då problemen tyckts oöverstigliga. Det är framförallt begreppen metafor och metonym som är svår-tillämpade på ett material av jämförande karaktär med viss historisk bakgrund. Generalisering, specialisering samt meliorization och pejorization kommer att finnas med i undersökningen, då det inte förefinnes några större problem vid tillämpningen av dessa. De tycks vara mer anpassade för att beskriva olika ordklasser Betydelseskalor och alternativ modell Efter att ha konstaterat att det finns svårigheter med att tillämpa delar av relationsbegreppen aktualiserades behovet av alternativa förklaringssätt och modeller för relation mellan betydelser hos ett ord som på något sätt förändrats i sitt semantiska värde. För att komplettera de kvarstående begreppen har skalor för förstärkning och försvagning, samt för abstrakt till konkret, tagits med. Därjämte en modell som kan sägas vara mer allmän till sin art. Beskrivning av skalor och modell tillsammans med tillämpning av dessa på relevant material är som följer. Förstärkning försvagning I samband med de processer som tidigare nämnts vara aktiva vid semantisk förändring hos lexikala enheter bör processen om förstärkning och försvagning omnämnas. Förstärkning och försvagning är processer aktuella vid adjektiv med emotiv anknytning. I Viberg (1980) finns en skala representerad såsom beskrivande aktiveringsgrad (eller intensitet) av ett emotivt tillstånd. Skalan visar hur olika grader av en viss känsla kan uttryckas. Illustration av skalan enligt Viberg (1980) i figur 1. SVAGARE STARKARE förargad arg ilsken rasande utom sig irriterad förbannad ursinnig topp tunnor (rasande) Figur 1. Skalan för förstärkning och försvagning som den beskrivs av Viberg (1980). 14

16 Skalan ger uttryck för ett intensitetsförhållande mellan de olika emotiva adjektiven inom samma domän utan att ta ställning till var en så kallad nollpunkt skulle finnas. Skalan är tillämpbar på adjektiv vars betydelse förstärkts eller försvagats utan att egentligen ha förändrats i övrigt. För att exemplifiera: om ett adjektiv vars betydelse tidigare varit arg numera betyder irriterad anses betydelsen ha försvagats och relationen mellan de båda betydelserna är att de uttrycker olika grader av samma emotiva tillstånd. Skala från abstrakt till konkret En av de processer som tycks vara vanligt förekommande bland adjektiv är en konkretisering av ett tidigare mer abstrakt begrepp, det vill säga att en mer abstrakt enhet övergår till att nyttjas vid referering till en mer konkret enhet. På detta sätt kan till exempel ett adjektiv som enligt ordböckerna nyttjats för att beskriva ett känslomässigt tillstånd idag användas för att uttrycka ett kroppsligt tillstånd. I överensstämmelse med denna undersöknings material förefaller processen vara mer frekvent i anslutning till tidigare emotiva adjektiv. När ett adjektivs betydelse konkretiseras finns en länk mellan den betydelse som beskriver till exempel känslan och den betydelse som beskriver det fysiska tillståndet. Relationen mellan två betydelser av detta slag kan som jag uppfattar det inte förklaras med en metaforisk utvidgning, som annars tycks vara det relationsbegrepp som lämpar sig bäst för att beskriva denna typ av likhetsöverföring. Orsaken till att problem föreligger med att tillämpa detta begrepp på ovanstående process är den att jag ser en metaforisk utvidgning/överföring som en process då något mer konkret används för att beskriva något mer abstrakt (gärna i anslutning till referenter och substantiv) ett förhållande som kan sägas utgöra motsatsen till det tidigare belysta förhållande som gäller framförallt emotiva adjektiv. För att beskriva den process som är aktuell kan en konkretisering (eller en övergång till mer abstrakt) ses som en skala liknande den (tidigare nämnda) för förstärkning och försvagning. Nedan kommer skalan att nyttjas vid beskrivning av en mer allmän modell som tillämpats på materialet i studien. Allmän modell för betydelseförändring Med anledning av de svårigheter som uppstått vid försök att tillämpa det semantiska relationsbegreppet `metafor på adjektiv i materialet har jag konstruerat en mer allmän modell för att tillgodose det behov som aktualiserats. Modellen är allmän till sin natur på det sätt att den beskriver betydelseutveckling i tre grundsteg som sedan kan utökas. Modellen säger inget bestämt om förändringens karaktär utan beskriver förändringsförloppet i stort genom att visa upp ett basmönster för processen. Modellen tillämpas och förklaras i termer av abstrakt konkret då denna förändring tycks vara vanlig bland de adjektiv som finns representerade i studien. I relation till den beskaffenhet adjektivet har kan modellen tillämpas för att beskriva just detta adjektivs utveckling. Det bör uppmärksammas att modellen inte på något sätt kan sägas vara fullt utvecklad. Den gör inte heller anspråk på att vara korrekt ur kognitiv synvinkel. Förhoppningsvis är modellen så pass utvecklingsbar att det är lönande att utveckla, förbättra och testa på material av liknande karaktär. För övrigt vore det intressant att försöka tillämpa modellen på olika skalor av andra slag än de ovan nämnda. Grundtanken är att det i utvecklingen av betydelse finns olika steg, varav det ena ger det andra. När alltför många steg tagits finns inte längre den relation som finns mellan ytterlighetsbetydelserna åtkomlig för oss. Alltför många steg i utvecklingen gör att länken 15

17 mellan betydelserna inte blir uppenbar och stegen ligger då dolda. Detta kan vara fallet med ord vilkas betydelser tycks långväga relaterade. I sin grund består modellen av tre steg innehållande två separata poler och en kombinerad, central pol. Den centrala polen kan ses som inneslutande delar av de två andra polerna. Den första polen (x) innehåller adjektivets gamla betydelse (enligt ordböckerna) och den sista polen (y) bär den nya betydelsen inom sig. Först efter det att mittenpolen passerats kan den sista polen nås. Detta beskriver hur en betydelse inte bara hoppar från en domän till en annan utan att förändringen är successiv, innehållande minst tre steg där gammal, ny och mellanledsbetydelse finns representerade. (Se figur 2.) GAMMAL KOMBINATION AV NY BETYDELSE YTTERPOLERNA BETYDELSE x xy y Figur 2. Modell av betydelseförändring hos adjektiv ur materialet. Modellen beskriver förändring och relationer mellan de olika betydelserna på ett mer allmänt sätt. De tre stegen i modellen utgör en cykel som kan utökas med fler steg. Vid utökning, som är aktuellt vid beskrivningen av relation mellan betydelser som inte tycks vara länkade, läggs en ny cykel till den gamla, där den nya betydelsen (y) utgör den första polen (numera x alltså). För att skilja dessa poler från polerna i föregående cykel numreras de så att vetskapen om att de tre stegen ingår i den andra cykeln blir uppenbar. Detta ger (x 2 ), (xy 2 ) samt (y 2 ). Antalet cykler kan sedan ökas på allteftersom det behövs. Det bildas en kedja av självständiga cykler som kan förklara en långt gången betydelseförändring. Den andra cykeln kommer att ha som första pol en mer konkret grund, som ju utgjort sista pol i cykeln innan. Denna (andra) cykel beskriver en process som leder till en abstraktisering av ett förkroppsligat adjektiv, som i sin tur kan konkretiseras i en ny cykel. Den andra cykeln skulle på så sätt motsvara metaforisk överföring/utvidgning. (Se figur 3.) Stötestenen är att vi inte kan se cyklerna som finns om betydelseförändringen gått långt. Vi upplever det kanske som att det finns en relation mellan betydelserna men att denna är alltför långsökt. Det är därför av betydelse att få tillgång till olika stadier i betydelseutvecklingen för att kunna förklara denna mer ingående. I föreliggande undersökning finns ord ur materialet som visar hur stadierna/stegen är representerade hos ordlista (x), äldre informanter (xy) och yngre informanter (y), vilket stödjer hypotesen om att denna modell kan vara riktig. Det förekommer därutöver fall då relationen inte är uppenbar utan dold för oss och detta kan förklaras med att förändringen gått via flertalet cykler. x xy y x 2 xy 2 y 2 x 3 xy 3 y 3 Figur 3. Bild som beskriver hur en långt gången betydelseförändring kan se ut. Modellen är ett förenklat sätt att beskriva händelseförloppet. 16

18 Tillämpning av modellen De processer som beskrivits ovan utgör alternativa beskrivningar vid förklaring av de i materialet förekommande adjektivens betydelseförändringar och kommer att nyttjas i studien. För att underlätta förståelsen och visa hur modellen kan tillämpas kommer ett par ord ur undersökningen att exemplifiera hur den aktuella modellen och skalorna appliceras på ord ur kategorin adjektiv. Förstärkning försvagning har i stort redan getts en belysande bild av tillämpningen men här låter vi ett exempel ur våra data illustrera skalan. Det finns för övrigt endast ett fall som kan sägas vara försvagning representerat i materialet. Ordet är lattermill `skrattsjuk, vilket idag har formen mill i betydelsen `glad, vänlig, leende mild, trevlig. Vad vi ser är en försvagning av betydelsen (se figur 4) i anslutning till att skratt-delen latter reducerats. Betydelsens grund kvarstår men försvagningen är ett faktum som inte kan förbises. Skalan för förstärkning försvagning beskriver betydelseutvecklingar av detta slag. Det är emellertid troligtvis så att förändringen beror på att orden inte har samma fonologiska form och kan i denna mening inte sägas utgöra ett riktigt belysande exempel på förändring längs skalan för förstärkning och försvagning. SVAGARE STARKARE vänlig skrattsjuk mill lattermill Figur 4. Exempel på hur ett ords betydelseutveckling kan se ut i enlighet med modellen om förstärkning och försvagning. Ordet finns med i gruppen med ord vars betydelse förändrats över ålderskategorierna. Om förändringar enligt skalan för förstärkning försvagning inte finns representerat i stora i mängder bland våra data så förekommer adjektiv vars betydelseförändring kan förklaras med hjälp av skalan för abstrakt till konkret i rikligare mängd. Det finns ord som visar upp olika stadier i utvecklingen, dels ord som inte kommit längre än till mellanledet, dels ord som genomgått mer än en cykel och vilkas betydelserelation inte längre är uppenbar för oss, samt ord vilka uppvisar alla steg i en cykel. Att det finns ord som demonstrerar händelseförloppet i en cykel ger en god bild av den allmänna modellen (tillämpad på en skala från abstrakt till konkret) och kan vara ett tänkbart bevis för att modellen är riktig. Adjektivet sum, om vilket ordböckerna skriver `dyster, sorgsen, bedrövad, vid dåligt lynne uppvisar de tre steg som utveckling av betydelse antas genomgå i en cykel. Eftersom relationen mellan ny och gammal betydelse är uppenbar finns ordet kvar i den första cykeln. Se figur 5, där ordets betydelseutveckling visas med hjälp av den mer allmänt beskrivande modellen. Sum betyder för de yngre informanterna `att vara trött, slö och passiv fysiskt. De äldre tillskriver ordet denna betydelse men även `liknöjd, hängig rent själsligt. Förändringen ligger i fokusering: från en koncentration på ett själsligt/mentalt tillstånd till fokusering på de kroppsliga/fysiska egenskaperna. Mentalt Mentalt tillstånd Fysiskt tillstånd och tillstånd fysiskt tillstånd x xy y Figur 5. En bild av hur betydelseutvecklingen för det skånska adjektivet sum kan se ut. Se även Appendix IX för närmare analys. 17