Remissvar från Föreningen Nordulv avseende Rovdjursutredningen SOU 2012:22

Transkript

1 1 Remissvar från avseende Rovdjursutredningen SOU 2012:22 Sammanfattning, huvudpunkterna i Nordulvs remissyttrande Länsvisa miniminivåer på vargstammen skall inte sättas; att göra det är att tillåta ett slags förvaltningsjakt. Det är bra att viltförvaltningsdelegationerna ses över, det kan, om det görs på rätt sätt, förbättra den sneda intressefördelningen mellan bevarande- och jägarsidan. Det krävs ett tydliggörande av hur Habitatdirektivet skall tillämpas då länsstyrelser nu tolkar riktlinjerna olika. Naturliga lösningar för att förstärka vargstammen skall eftersträvas En korridor från finska gränsen och söderut för invandring och även viss fast etablering skall tillåtas. Det behövs en återgång till den bestämmelser för 28 som gällde före Ett nationellt, offentligt register för skyddsjaktsansökningar och - beslut skall inrättas. Reglerna kring rovdjursavvisande stängsel måste bli striktare Adaptiv förvaltning är inte förenlig med förvaltning inom strikt uppsatta internationella ramar av en känslig art.

2 2 s fullständiga remissyttrande Det är en omfattande utredning som innehåller både bra och mindre bra förslag. De positiva förslagen är t.ex. att lagstiftningen måste ses över och att överklaganderätten för miljöskyddsorganisationer förtydligas i enlighet med Århuskonventionen, att systemet för rennäringen bör utformas så att större ansträngningar görs för att vidta skadeförebyggande åtgärder samt att nya metoder för att förebygga skador utvecklas. Till det som är mindre bra hör förslaget gällande miniminivåer för förvaltning och målet för gynnsam bevarandestatus, de konstlade metoderna för genetisk förstärkning samt förslaget gällande paragraf 28. Nedan behandlas de olika aspekter som har synpunkter på. Miniminivåer och målsättning till 2024 anser att förslaget att ställa länsvisa miniminivåer för förvaltningen som dessutom kan underskridas enbart är ställd för att kunna tillåta ett slags förvaltningsjakt. Det blir konstigt med tanke på att utredaren själv konstaterar i utredningen att förvaltningsjakt på varg är begränsad (se ) En s.k. "förvaltningsjakt" där länsvisa miniminivåer upprätthålls kommer inte att stärka vargens genetik eller att underlätta den fria invandringen eftersom större avskjutning kommer att ske i de län där flest vargar och följaktligen flest vandringsbenägna vargar troligen kan finnas. Vargarna behöver öka i antal för att mer naturligt kunna sprida sig till andra delar av landet. Jakt ska endast tillåtas i strikt skyddssyfte och med alla undantagsregler i ryggen. Ordentliga riktlinjer måste finnas. Målsättningen med 450 vargar är enligt ledande populationsgenetiker för låg för att uppfylla kriteriet för en gynnsam bevarandestatus. Det är dock mycket bra att viltförvaltningsdelegationerna ses över då upplevt att det varit en sned intressefördelning mellan bevarande- och jägarsidan. I strikt linje med Art- och habitatdirektivet borde väl även särskilda bevarandeområden utses för varg?

3 3 Guidelines och tillämpning Utredaren skriver: "För att undantaget ska få användas krävs inte att en allvarlig skada redan har inträffat, det är tillräckligt att undantag görs för att undvika allvarlig skada. Det måste dock kunna konstateras att sannolikheten är stor för att en allvarlig skada kommer att inträffa." (Sid 76) och hänvisar till " Guidance Document on the Strict Protection of Animal Species of Community Interest under the Habitats Directive 92/43/EEG, February 2007 s. 54". s synpunkter: anser att denna tolkning kan misstolkas och missbrukas. Skrivningen togs huvudsakligen fram för att gälla för skadefåglar. Här behövs ett tydliggörande av vad som avses eftersom vi har sett att tolkningen görs olika av olika länsstyrelser. Se t.ex. skyddsjaktsbeslutet från Värmland där tre vargar ska jagas i förebyggande syfte utan att allvarlig skada har inträffat. Se även skrivningar från tidigare guideline som ligger till grund ( /hunting_guide_sv.pdf): Punkt Skadorna måste vara allvarliga. I detta avseende har EG-domstolen konstaterat att syftet med bestämmelsen i direktivet inte är att förhindra mindre skador. Här bör två aspekter noteras: sannolikheten att skador ska uppstå och skadornas omfattning. Risken att skada ska uppstå räcker inte. Om skadan ännu inte är uppenbar bör tidigare erfarenheter påvisa en stor sannolikhet att skada kommer att uppstå. Dessutom bör dessa erfarenheter avse allvarliga skador på ett ekonomiskt intresse, vilket innebär att det inte räcker med olägenheter eller normal affärsrisk Som vid alla undantag måste man överväga de olika lösningar som är möjliga Genetisk förstärkning konstaterar att i flera olika rapporter från 2008 och 2009 förespråkades andra förslag och andra mer naturliga lösningar för att förstärka vargstammens genetiska status än de förslag som nu anses bäst i utredningen. anser att det var bra förslag, då vargen skulle tillåtas öka i antal, invandrares överlevnad skulle värnas och därmed skulle inaveln minska.

4 4 Utredaren sågar helt förslaget med en spridningskorridor från norra Sverige. Som ser det så har det största problemet i norra Sverige varit att renägande samer inte har tillåtit några vargar överhuvudtaget. Trots att de får ersättning för att hysa varg så söks det skyddsjakt direkt en varg visar sig. Alternativt "försvinner" vargarna på vägen. Vi anser att detta problem måste lösas på ett bättre sätt tillsammans med renägande samer. anser att man måste utreda möjligheterna att genom ersättning till renägande samer tillåta 1. en korridor av tillräcklig bredd som sträcker sig mellan finska gränsen ned till Gävleborgs och Dalarnas län varigenom invandrade vargar kan få kontakt med de isolerade reviren i söder samt också 2. viss fast etablering av varg i linje med denna korridor och i förekommande fall inom renskötselns vinterbetesmarker. En uppgörelse borde kunna komma till stånd med rennäringen angående detta. Vi anser att goda möjligheter till naturlig invandring från den finsk- /ryska populationen är det enda som på sikt kan lösa den isolerade skandinaviska vargstammens problem för överlevnad och att myndigheterna på allvar måste överväga denna, som vi ser det, enda möjligheten att långsiktigt rädda vargstammen. Utredaren föreslår nu (2012) att mer konstlade förslag som utplantering av vargvalpar från djurparker och flytt av vargar ska anses som de bästa metoderna. Förslagen har huvudsakligen tagits fram av viltforskare på Grimsö/Viltskadecenter, som de senare åren fått uppdrag på uppdrag från Naturvårdsverket (apropå opartiskhet och oberoende forskning). Av någon anledning har Naturvårdsverket valt bort att anlita mer etablerade populationsgenetiker och istället valt forskarna på Grimsö/Viltskadecenter som även får bidrag från jägarorganisationerna. Det förefaller som om både Regeringen och Naturvårdsverket försöker få till en bättre genetisk status på konstlad väg så snabbt som möjligt för att kunna tillåta mer jakt på varg. De mer naturliga och opartiska förslagen från tar man nu inte alls hänsyn till utan istället förespråkas metoder vars vetenskapliga korrekthet och vars djurskyddsaspekter starkt kan ifrågasättas. Naturvårdsverket förefaller ha gjort en tvärvändning i frågan (se sammanfattning av rapporterna lite längre ned). ifrågasätter förslaget gällande manipuleringen med vargvalpar och undrar ifall detta är i enlighet med Art- och Habitatdirektivets artikel 12 a) och b) dvs. att avsiktligt fånga och döda exemplar av de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a. Man får inte heller avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Förbudet avser alla levnadsstadier. För metoden förutsätter väl att några av den vilda vargens egna valpar tas bort (avlivas) när de ersätts av djurparksvargar?

5 5 Förslaget med s.k. vargavtal är bra. Tidigare rapporter i frågan: 1) Förslag till åtgärder som kan stärka vargstammens genetiska status Redovisning av regeringsuppdrag (Dnr Nv) Förespråkar metoder för att underlätta den naturliga invandringen. Naturvårdsverket skriver: Artificiell förstärkning av vargstammen skulle sänka inavelsnivån snabbt och effektivt men inte få någon bestående effekt om det inte finns tillräcklig reproduktion av naturligt invandrade vargar. Naturvårdsverket föreslår i dagsläget ingen flyttning av vargar eller förstärkning (s.k. inplantering) av vargstammen med vargar från utlandet. Ifall åtgärder för ökad överlevnad och reproduktion hos invandrande vargar är framgångsrika krävs det inga andra aktiva åtgärder. 2) Förslag på åtgärder för att stärka den genetiska situationen för den svenska vargstammen. ( ) Leverantör 1) Olof Liberg & Håkan Sand, Sveriges Lantbruksuniversitet, Grimsö Forskningsstation Leverantör 2) Pär Forslund, Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för Ekologi Leverantör 3) Linda Laikre & Nils Ryman, Stockholms universitet, Zoologiska Inst./ Populationsgenetik Leverantör 4) Mikael Åkesson & Staffan Bensch, Lunds universitet, Ekologiska Inst. Följande punkter var dessa leverantörer överens om i början av 2009: 1. Det genetiska läget för den skandinaviska vargstammen är allvarligt. Populationen är i dagsläget allt för isolerad. Populationen är i stort behov av nytt genetiskt material. 2. Den genetiska förstärkningen bör helst ske genom spontan invandring. Alla tänkbara åtgärder för att åstadkomma en sådan bör vidtagas, t.ex. genom att en verkligt skyddad och tillräckligt bred vandringskorridor upprättas längs norrlandskusten. I denna korridor ska dessutom enstaka etableringar av reproducerande vargrevir tillåtas. 3. Spontant invandrande vargar är så genetiskt viktiga att de inte bör avlivas. Om de orsakar problem utanför den föreslagna skyddade korridoren bör de aktivt flyttas till områden där de kan komma i kontakt med den svenska stammen (se dock reservation under punkt 2 nedan). 4. Mängden inavelsdepression är sannolikt underskattad eftersom endast ett begränsat antal karaktärer studerats med avseende på

6 6 effekterna av inavel. Fortsatta insatser för att kartlägga inavelseffekter behövs. 5. Det är inte utdöendesannolikheter eller procentuell tillväxt som är av primär betydelse för vargstammens genetiska hälsa och resiliens, utan ett säkrat genetiskt utbyte med en annan och större population. 6. För att uppnå långsiktig genetisk livskraft behövs genetiskt utbyte med en eller flera populationer som tillsammans resulterar i en genetiskt effektiv storlek om Paragraf 28 ställer sig inte bakom utredaren förslag avseende paragraf 28. Paragraf 28 kan användas på ett felaktigt sätt och eftersom det kan finnas utrymme för att direkta lagbrott begås anser att alla händelser även fortsättningsvis ska anmälas till polisen. Föreningen Nordulv anser även att det behövs en återgång till de tidigare bestämmelserna avseende paragraf 28 som den löd fram till 2009: "Har en björn, varg, järv eller lo angripit och skadat eller dödat tamdjur och finns det skälig anledning att befara ett nytt angrepp, får tamdjurets ägare eller vårdare utan hinder av fredning eller bestämmelserna i 9 döda det angripande djuret, om det sker i omedelbar anslutning till angreppet. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalpark." Det ska inte vara möjligt att kringgå lagen genom att skjuta varg som bara passerar förbi en djurbesättning eller en jakthund eller befinner sig på sådant avstånd från desamma att ett angrepp inte bör anses förestående. Att en varg endast befinner sig på en plats ska inte vara tillräckligt för att legalt kunna skjuta den. Adaptiv förvaltning Vi konstaterar att utredningen lägger stort fokus på att förvaltningen ska vara adaptiv. anser inte att adaptiv förvaltning är förenlig med förvaltning inom strikt uppsatta internationella ramar av en känslig art. ser fram emot en förvaltning av våra rovdjur som bygger på kunskap. Handläggning av skyddsjaktsansökningar och -beslut saknar i utredningen diskussioner om den administrativa arbetsgången vid skyddsjaktsbeslut. Det ligger i alla medborgares intresse att handläggning av miljöbeslut sker öppet och transparent, bl.a. med tanke på den rätt till överklagan för miljöskyddsorganisationer som Århuskonventionen förutsätter. Föreningen Nordulv har emellertid under lång tid upplevt att det nuvarande beslutssystemet för skyddsjakt lider stor brist på transparens och möjlighet till uppföljning.

7 7 I vissa fall är det svårt att låta bli att misstänka att man avvaktar med beslut till sista minuten, när djuret i princip redan är funnet, för att undvika att jakten sinkas av protester. I andra fall har beslut inte blivit kända förrän efter lång tid. Detta irriterade EU-kommissionen så mycket i vintras att den begärde att få alla skyddsjaktsbeslut på varg sig tillsända inom ett dygn efter att de fattats. Det senaste exemplet på bristfällig beslutsprocess gäller skyddsjakten på varg på Gräsö där det tog en vecka från att ett muntligt beslut fattades och jakten startade till det skriftliga beslutet (daterat ) offentliggjordes Därför anser vi att en god, snabb och lättillgänglig registrering och publicering av både ansökningar och beslut skulle bidra till att öka förtroendet för systemet. Som lösning på detta problem begär ett nationellt, offentligt skyddsjaktsregister. Vi vill att registret skall hantera samtliga skyddsjaktsansökningar och -beslut, vare sig de är avslag eller tillstyrkanden. miljöskyddsorganisationer och andra berörda skall kunna abonnera på uppdateringar i systemet. Meddelande skall skickas ut till abonnenter per e-post eller annan kanal i samma ögonblick som en uppdatering sker. både ansökningar och beslut skall registreras skyndsamt och senast inom ett dygn. systemet i första skedet införs för varg men på sikt även för de andra stora rovdjuren och övriga skyddsjaktsärenden. endast registrerade och därmed offentliggjorda beslut skall kunna verkställas. Förebyggande åtgärder Det finns, i de allra flesta fall, möjlighet att förebygga angrepp och därigenom öka acceptans för varg, minimera skadeverkningar och samtidigt skydda de enskilda vargarna från onödig avlivning. Dessa åtgärder måste i större mån prövas och utnyttjas innan skyddsjakt kan beviljas. Enligt vår uppfattning utförs det alltför sällan effektiva skrämselåtgärder och rovdjursavvisande åtgärder i övrigt.

8 8 Dessutom måste man också fokusera på vargbefrämjande åtgärder såsom information, stöd och rådgivning till allmänhet, djurägare och andra människor som kan ha behov av ytterligare stöd. Vid våra många samtal med framför allt fårägare har det framkommit att länsstyrelserna i landet har haft otillräckliga kunskaper om förebyggande åtgärder såsom rovdjursavvisande stängsel och boskapsvaktande hundar. I flera fall där man har fått någon information alls har den varit svävande och också olika mellan de olika länsstyrelserna. Fårägare och fåravelsföreningar efterfrågar snabb, tillräcklig och samstämmig information och de vill ha den personligen, företrädesvis under formella möten mellan länsstyrelser och fårägare. anser att detta är en ytterst viktig funktion för att skapa acceptans bland främst fårägare och att det inte får bero på för lite resurser att informationen är adekvat, tillräckligt snabbt förmedlad och dessutom samstämmig. Det har också visat sig att s.k. rovdjursavvisande stängsel, för vilket en djurägare kan få statligt stöd och bidrag, trots brister har slutbesiktigats och godkänts. Vid minst två av dessa anläggningar har större angrepp skett och där har man kunnat konstatera att stängslet uppvisat sådana stora brister att det inte borde ha godkänts. Vår uppfattning är att ur acceptanssynpunkt är dåliga konventionella stängsel eller inga stängsel alls bättre än undermåliga men godkända stängsel av rovdjursavvisande typ som man förväntar sig att man kan lita på. Det har visat sig att det lätt blir argument mot dem som kallas rovdjursavvisande om de inte håller måttet och att de då lätt får ett oförtjänt dåligt rykte som inte tillräckliga för skydd mot rovdjur. Man ser argument som; man kan inte skydda sig mot varg, inte ens rovdjursstängsel håller vargen ute. Vi har också anledning att anta att man inte i tillräcklig mån understryker den enskilde djurägarens skyldighet att hålla stängslet i funktion. Ett otillräckligt eller undermåligt rovdjursavvisande stängsel som släpper in varg blir ett omvänt argument; man får lätt uppfattningen att inga förebyggande åtgärder räcker och de undermåliga stängslen bidrar därför till att motståndet mot varg växer istället för att minska. Av dessa skäl anser att besiktning av rovdjursavvisande stängsel före utbetalning av stängselbidrag ska ske av särskilda oberoende besiktningsmän alternativt av två besiktningsmän varav den ena från en miljöorganisation som besitter nödvändiga kunskaper om stängslen såsom Svenska rovdjursföreningen eller Naturskyddsföreningen, att rovdjursavvisande stängsel ska besiktigas återkommande med förslagsvis tre års intervall så att man kan bedöma om stängslet fortlöpande håller tillräckligt skydd mot rovdjur, samt att ytterligare resurser måste läggas på grundlig information till fårägare så att de får tillräcklig och samstämmig information och stöd vid uppsättning av rovdjursavvisande stängsel och vid anskaffning av boskapsvaktande hundar.

9 9 Avslutning En livskraftig vargstam måste bygga på kloka beslut och bra underlag framtaget av oberoende instanser och etablerade populationsgenetiker. anser att rovdjursutredningen måste grundas på adekvat och relevant forskning från de oberoende genetiker vi har tillgång till. Vi har i Sverige flera forskare i genetik som samtliga har kommit fram till underlag som i större omfattning borde beaktas för att få en så korrekt bild som möjligt av vargstammens situation idag och vad som krävs för att den ska ha en möjlighet att bli långsiktigt livskraftig. Det kan inte anses tillräckligt att man i stort sett enbart förlitar sig på forskning som inte kommer från nationella, etablerade genetiker och då inte i tillräcklig grad och på ett trovärdigt sätt belyser de grava genetiska problemen och de åtgärder som ur genetisk synvinkel anses nödvändiga. Enligt uppdrag Jakob Norstedt-Moberg, Sekreterare