KONST AKTUELLT 31DALSLAND

Transkript

1 KONST AKTUELLT 31DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 16/7 11/ Tiina Kivinen»The Earth Under My Feet«(Bilden är beskuren.)

2 PÅ JAKT EFTER DET VITA LJUSET Tiina Kivinen tillhör Finlands främsta grafiker. Hon var den första konstnär som fick Queen Sonja Print Award 2012 och hennes verk har bland annat visats på Waldemarsudde. Nu intar hon Dalslands konstmuseum med utställningen På jakt efter det vita ljuset.»to be continued«naturen har alltid varit den stora inspirations källan för Tiina Kivinen. Hon är född 1971 i Kuusankoski i södra Finland och bor och arbetar i Espoo, nära Helsingfors. Tidigt utbildade hon sig inom grafisk konst och har sedan dess deltagit i många utställningar runt om i Europa, men även i New York. Tiina Kivinen arbetar gärna i mezzotint, en koppargrafisk djuptrycksmetod som hon kombinerar med torrnål. (Mezzotint skiljer sig från andra grafiska tekniker genom att de ljusa partierna arbetas fram ur de mörka och inte tvärtom. Teknikens styrka ligger i de jämna mellantoner man kan åstadkomma. Men den saknar å andra sidan alla skarpa streck och konturlinjer.) Vi ställde några frågor till Tiina Kivinen innan utställningen öppnat. Kan du berätta lite om din bakgrund, varför blev du konstnär? Ett av mina första barndomsminnen är när jag ligger på golvet med en stor pappersrulle, och ritar. Min farfar arbetade på ett pappersbruk, och det var därför vi hade papper hemma. Papperet rullades ut på golvet och jag tillbringade all min tid med att rita. Jag kommer fortfarande ihåg strukturen på det papperet. Tidigt blev det uppenbart att jag skulle bli konstnär, men jag visste

3 inte då att det fanns ett sådant yrke. Jag visste bara att jag ville rita och göra bilder. Mina drömmar blev aldrig ifrågasatta hemma, jag har alltid uppmuntrats. Det kan vara en av orsakerna till att jag blev konstnär. Naturen är en stor inspirationskälla för dig. Kan du utveckla det lite? Allt jag kan säga är att naturen är ryggraden i mina verk. Utan ryggrad håller ingenting ihop. Hur påverkar den din konst? Mina motiv finns vanligen mycket nära; små stenar, en avbruten gren, eller ett stormigt hav. Det räcker oftast med att bara ta en promenad. I en film på din hemsida ser det ut som att du står ute i skogen och ritar på plåten direkt. Arbetar du så? Ibland arbetar jag också mitt i det vilda. Jag tycker det är intressant att rita direkt på plåten, för att fånga allt det som reflekteras i den, från den omgivande naturen. Du arbetar gärna i mezzotint. Varför? Mezzotint är en av mina favorittekniker. Det tysta, långsamma och meditativa tillvägagångssättet fascinerar mig. Mezzotint tvingar mig att gå långsamt fram, att tänka medan jag arbetar. Men rörelse och snabbhet är också viktigt för mig. Det är därför jag också ritar med torrnål och gör monotypier. Du är sparsam med färg. Mycket svart. Varför? Jag gillar enkelhet och drama. För mig representerar den svarta färgen lugn. Men utställningen är inte enbart svart och vit. Den har en stor skala av färger, även rosa! Kan du säga något om dina motivval? Människor förekommer ibland, men inte så ofta. Både natur och människa har alltid funnits i mina verk. Vanligtvis är människan ensam, underkastad naturen. Lite undrande.»quiet Pose II«Du var den första konstnär som fick det nyinstiftade priset Queen Sonja Print Award Vad betydde det för dig? Det var en stor ära för mig att vinna det priset. Det kändes bra att få bekräftelse på mitt arbete från utlandet. Och det har varit roligt att se hur intresset för priset har ökat. Under hösten blir det internationellt, istället för som hittills ett nordiskt pris. Vad kommer du att visa på Dalslands konstmuseum? Utställningen bygger på temat På jakt efter det vita ljuset. Materialet är hämtat från norra Norge och från min sommarateljé vid en liten sjö i Finland. Det finns stora verk i mezzotint-torrnål och monotypier, samt en video med samma titel som utställningen. Jag ser fram emot att komma och bygga upp den i de vackra lokalerna! Utställningen visas i Övre utställningshallen till och med 11 september.

4 ETT LIVSVERK OM STICKNING En högtidsstund för alla stickintresserade! Textilformgivaren Britt-Marie Christoffersson återkommer nu till museet med sin tredje stora utställning; Brodera på stickat. Alla som stickar känner till henne. Britt-Marie Christoffers son (f 1937) är oomtvistat handstickningens nestor i Sverige. Tålmodig som få, kan hon nu blicka tillbaka på ett omfattande livsverk. Tre stora utställningar om handstickning har hon gjort sedan slutet på 80-talet. Två av dem har resulterat i böcker; Gamla mönster, nya tröjor, all världens stickteknik och Stickning. Ett hantverk att utveckla. En tredje bok är förhoppningsvis på väg... Bakom de tre utställningarna ligger åratal av research, studier på landets museer och av sticklitteraturen. En massiv kunskapsinsamling som Britt-Marie Christoffersson sedan tagit vidare och utvecklat i eget skapande. Det är inte förgäves. All dokumentation, såväl stickat som nedtecknat, har hon successivt donerat till Hallands konstmuseums stickarkiv i Halmstad, där forskare kan fördjupa sig i materialet. På detta museum, i hennes hemstad, premiärvisades också den nya utställningen i slutet av förra året. Jag gör det här för att inspirera andra, säger Britt-Marie Christoffersson, och tillstår också att sticka, det är bland det bästa hon vet, hon gör det varje dag. När Stickning. Ett hantverk att utveckla, visades på Dalslands konstmuseum 2010 hade hon redan påbörjat arbetet med Brodera på stickat. När vi nu åter hörs, fem år senare, ligger den nya utställningen nedpackad i väntan på transport till Dalsland. Brodera och sticka är de textila tekniker som jag tycker bäst om. Men det förekommer inte speciellt mycket av broderi på stickat i den svenska tradi tionen. Det är rosbroderierna på Dalafloda-vantarna, men inte så mycket mer. Därför var det roligt att knyta ihop

5 och utveckla dessa två tekniker, visa på alla möjligheter som finns, förklarar Britt-Marie Christoffersson. Utställningen omfattar nästan 500 handstickade provlappar, huvudsakligen i format 21 x 22 cm. Dessutom ingår ett tiotal plagg. Varje broderistygn förstygn, franska knutar, skarvsöm, langett, etcetera har fått sin kollektion av idéer. En lapp för varje, sorterade i färg, fem och fem, uppsatta på rundstav. För stygnet har över 100 provlappar! Jag jobbar väldigt systematiskt. Betar av stygn efter stygn och sätter ihop dem på olika sätt. Placerar dem först i ett heltäckande ytmönster, sedan som ränder, och därefter somprickar, trianglar, rutor Den ena idén föder den andra. Har du uppfunnit några egna stygn? Nej det finns redan så otroligt många, jag har utgått från den svenska traditionen och sedan utvecklat dem. Jag vill hålla mig till sådant som folk känner igen. Men det finns stygn som jag inte har med, kedjestygn till exempel. Har du själv något favoritstygn? Nej, men jag tycker mycket om förstygn. Jag har ett prov på marinblå botten där jag bara sytt med förstygn över hela ytan. Det är jättesnyggt! Läggsöm är också väldigt fritt och härligt. Britt-Marie Christoffersson kommer från Borås och är utbildad vid Textilinstitutet där och därefter Konstfack i Stockholm. Hon arbetade i textilindustrin på talet, en tid då intresset var stort för mönster av svenska formgivare. Men jag hade inte tillräckligt med»mainstream«i mig. Jag gjorde inte mönster som säljarna trodde på. Så jag slutade och blev min egen. Så träffade hon nio likasinnade kollegor och 1970 bildade de tillsammans 10 gruppen, ett mönster- och textilkollektiv som gjorde egna mönster, pro ducerade själva och sålde i egen butik i Stockholm. Britt-Marie Christoffersson lämnade 10-gruppen redan 1986, då hade stick intresset tagit över. Men gruppen, i olika kons tellationer, existerade ända till 2015 då butiken stängde och Ikea köpte varumärket. Nu gör det stora varuhuset både en bok om 10-gruppen och nytryck av gruppens mönster. De har tagit upp mitt gamla mönster»jazz«och jag var nyss i Stockholm för fotografering. Boken ska översättas till nitton språk, berättar Britt-Marie Christoffers son och låter riktigt road. Nästa vår, året då hon själv fyller 80 år, ska kollektion och bok lanseras. Utställningen visas i Nedre utställningshallen till och med 11 september. Unikt tillfälle: Kurs med Britt-Marie Christofferssons september. Läs mer på sista sidan.

6 DE UTSATTA OCH VÄRNLÖSA I över tio år har skulptören och tecknaren Ralf Borselius arbetat med temat Liten på jorden. Små människoliknande varelser i trä, laddade med motstridiga känslor. Ofta utsatta och värnlösa, ibland lite obehagliga. Nu har de små kommit till Dalslands konstmuseum. Jag är motsatsen till en kylig teoretiker. Mitt sätt att jobba är väldigt känslosamt. Jag provar olika idéer och går vidare med det jag tycker verkar intressant. Allt sker mycket intuitivt, ofta vet jag egent ligen inte varför något intresserar mig, säger Ralf Borselius. Men tillägger senare att det naturligtvis handlar om mänskliga beteenden och att de små figurerna nog uttrycker en mix av allt som berör honom; från personliga familje händelser till något han hör på radion, läser i en bok eller ser på film. Som den lille med resväskan. Den kom till när döttrarna var på väg att flytta hemifrån. Samtidigt hördes ofta på radion rapporter om flykting strömmar, folk som packar sina väskor och lämnar sitt land. Och i Dagens dikt reciterades en strof om att»aldrig packa upp sin packsäck «Ja, så rör jag ihop det där, och ut kommer något väldigt mångtydigt. Temat Liten på jorden började slump

7 artat för tio år sedan med en figur. Jag försökte göra något värnlöst och utsatt. Sedan har det bara fortsatt, figurerna har visat sig användbara för att uttrycka nästan vad som helst. Och publiken uppskattar dem. Oftast. Fast det finns en grupp som tycker de är obehagliga med sina smala fötter och fosterliknande kroppar. De är en vattendelare. De som tar dem till sig och berörs av dem. Och andra som inte vill höra talas om dem. Det roar mig, säger Ralf Borselius, på bred skånska. Ralf Borselius (f 1951) bor i Vallby, på Österlen, i Skånes sydöstra hörn. Här har han sin ateljé, liksom hustrun keramikern Anne-Beth Borselius, och här har de bott sedan början av 1980-talet. Han kommer ursprungligen från Malmö, men är utbildad vid Konstfack i Stockholm och avdelningen Keramik och Glas. Detta var på»det glada 70-talet«, som han säger, tiden då man kunde experimentera vilt, utan att behöva tänka så mycket på strypta studielån eller framtida karriär. Ralf Borselius prövade de flesta material. Terrakottaskulptur blev det mycket av i början. Men träet har blivit hans trognaste följeslagare, och är så fortfarande. Han har till exempel gjort många offentliga utsmyckningar i trä. Trä ger lagom motstånd. Det är lagom besvärligt. Inte så tålamodskrävande som att hugga i sten. Och inte så följsamt som lera. På Ralf Borselius hemsida ( kan man i bild för bild se hur en liten, respektive en stor, träskulptur växer fram i ateljén. Han arbetar inte som en slöjdare, det vill säga, letar själv sitt material i skogen, och utnyttjar träets»medfödda«former. Nej, jag köper sågade och hyvlade plank som jag limmar i block. Min inställning är mer resultatinriktad. Blir något fel, sågar jag in en ny bit. Inspiration hittar han överallt. Jag ser en hel del nutida konst som intresserar mig, men går kanske hellre bakåt i konsthistorien för inspiration, särskilt till medeltidens träskulpturer. De bästa har en stark känslomässig laddning, utstrålar en otrolig innerlighet som tilltalar mig. Han har själv gjort en större Mariaskulptur, ett beställningsuppdrag för Östra Tomarps kyrka, väster om Simrishamn. Ett riktigt favorituppdrag, som han gärna skulle göra fler av. Men så stora och tidskrävande arbeten denna Maria tog ett halvår att hugga blir dyra, och därmed krymper antalet intressenter. Jag frågar Ralf Borselius om han är kristen och han svarar: Nej, men det roliga var att prästen som beställde denna Maria, gjorde det för att han hade sett mina små skulpturer Liten på jorden och utifrån dem bedömt att jag var lämplig för uppdraget. Och jag tycker han hade rätt, det handlar om inlevelse- och uttrycksförmåga. Utställningen visas i Galleriet till och med 11 september.

8 Missa inte höstens utställningar Nästa utställningsperiod börjar 17 september och pågår till 13 november. Övre utställningshallen Hannah Streefkerk & Greger Ståhlgren»One place after another«galleriet Celia Dackenberg Ur Sagornas stickbok Hannah Streefkerk Elsa Beskow KOM PÅ KURS I SEPTEMBER Så här mitt i sommaren välkomnar vi till tre nya utställningar på museet! De inbjudna konstnärerna; Tiina Kivinen, Ralf Borselius och Britt-Marie Christoffersson, spänner över tre materialbaserade tekniker; grafik, skulptur och textil.»brodera på Stickat«heter Britt-Marie Christofferssons utställning och under helgen september kommer hon själv hit och håller en tvådagars kurs. Är du intresserad ska du anmäla det personligen i museets reception eller ringa (kl 11 17). Kursen kostar 1 500:- och då ingår lunch och material; fem stickade provlappar, garn, en uddlös tapetserinål och ett kurskompendium. Kursen pågår kl lördag och söndag. Det finns 10 platser. Först till kvarn gäller. Välkommen med din anmälan. Nedre utställningshallen Elsa Beskow»Tomtebobarnen kommer till Upperud«Du är också välkommen till museet och parken, som är som vackrast nu i sommartid. Du vet väl att vi har både egen brygga och ett fint café med Dalslands mäktigaste utsikt! Helen Backlund, museichef Öppettider: Juli: alla dagar Augusti september ons sön Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun och vänförening. MUSEICAFÉ Upperud Åsensbruk