Intresset för smak ledde till ny odlingsinriktning med gamla sorter

Transkript

1 Intresset för smak ledde till ny odlingsinriktning med gamla sorter Ekologiskt speltvete är godare än konventionellt vanligt vete, menar Anders Lunneryd som investerat 8 miljoner i ny spannmålsanläggning. lennart larsson text & foto Anders Lunneryd på Lundens gård öster om Trollhättan var en av föreläsarna på Ekologiska Lantbrukarnas stämma i mars och berättade där om hur hans vinintresse ledde honom från konventionell veteodling till ekologisk odling av spelt. Intresset för smaken i olika viner och hur man får fram den i odlingen gjorde att han omvärderade sin egen spannmålsodling. Idag satsar han på odling av äldre spannmålssorter med speciell kvalitet i samarbete med andra odlare. Detta går hand i hand med en ökning av egen odlad areal som nu tillsammans med arrenden är uppe i 170 hektar samt en investering på ca 8 miljoner kronor i ny spannmålsanläggning. Kvalitet ger smak Lundens gård är en släktgård och 1987 flyttade Anders tillbaka och bedrev konventionell växtodling. Samtidigt odlade han sitt vinintresse och jobbade som vinskribent. Han besökte vingårdar och såg att det fanns många olika sätt att driva vinodling på. Jag såg att satsning på kvalitet i odlingen kunde ge stort utbyte i det färdiga vinet. Jag började fundera på om det fanns andra sätt att producera också hemma på min egen gård, säger Anders Lunneryd. Funderingarna landade i ekologiskt lantbruk och 1998 gick han en kurs och började omläggningen, men det var först något år senare när han fick kontakt med Hans Larsson på SLU Alnarp och började odla spelt som bitarna riktigt föll på plats. Hans Larsson har länge intresserat sig för och arbetat med försök och uppförökning av äldre sorters spannmål. Han är också initiativtagare till föreningen Allkorn. Wästgötarna Satsningen på spelt gav också kontakt med andra ekologiska bönder med intresse för äldre spannmål och 2004 var de 9 bönder som bildade den ekonomiska föreningen Wästgötarna. Det har tagit några år att komma igång, men från 2009 tycker jag 14 ekologiskt lantbruk 3/2010

2 att vi är på banan, säger Anders. Försäljningen lämnar bidrag till våra gårdar. Själv har jag 40 % av omsättningen genom Wästgötarnas försäljning. Jag har som mål att ha intäkter på kr per ha före bidrag och det lyckades jag med Styva leror Jordarna på Lundens gård är huvudsakligen mullrika styva leror som är mycket lämpade till spannmålsodling. Växtföljden är ganska fri, men i huvudsak följs den här växtföljden med omväxlande närande och tärande grödor: Åkerböna Timotejfrö Raps Vete med insådd Rödklöverfrö Spelt Havre Timotejfrövallarna sås in i åkerbönor eller havre och ligger 2 4 år. Nackdelen med att så in i åkerböna är att risken att sprida svampsjukdomar till nästa års åkerbönor ökar starkt på intilliggande fält eftersom skörderesterna inte plöjs ner. Klöverfrövallen ligger ett år. Odlingen fungerar bra utan någon traditionell två-årig vallgröda. Vi har inte behövt någon vanlig vall och den kostar också mycket på en växtodlingsgård. Anders Lunneryd gödslar med biovinass och hönsgödsel från en granne med frigående värphöns. På timotejen lägger jag 60 kg kväve med en blandning av hönsgödsel och biovinass. Blandningen blir kletig och passar bra att sprida med en Hill-spridare. Oftast fungerar det bra att sprida gödseln när det regnar. Helst vill jag köra en dag när det duggregnar. Rapsen får en giva på kg kväve per hektar på hösten och kg så tidigt som möjligt på våren. Havren får 50 kg kväve, medan spelten får leva på förfruktsvärdet av klöverfrövallen. Handplockar tisteln Ogräset är under kontroll på gården, men det kräver noggrannhet och åtskilliga timmar handplockning. De styva jordarna har inte särskilt mycket örtogräs. Både spelt och havre har bra konkurrenskraft mot örtogräset. Flyghavre finns bara på en mindre del av gården. Besvärligast är tistel, kvickrot och skräppa. Vi plockar all tistel för hand under juni månad. Vi har hållit på med det i tio år och lägger ungefär en timme per ha. Lite större fläckar, som finns på sju-åtta ställen på gården, tar vi med röjsåg eller slåttermaskin flera gånger under sommaren, och då lyckas vi få bort dem. Skräppa plockas till 100 % och rötterna grävs upp. Det brukar bli skräppor om året. Kvickroten hålls efter med noggrann jordbearbetning. Ett bra tallriksredskap och en bra kultivator och att köra direkt när det skall köras gör att kvickroten inte tillåts öka. Noggrann plöjning avslutar kvickrotsbekämpningen. Jag plöjer inte särskilt djupt, cm, men har extra breda skär så att det plöjs igenom ordentligt. Förplogar och Hålltorpskrattor gör att tiltorna stängs till ordentligt. Skördarna goda Ordentlig jordbearbetning kräver körningar och diesel. Anders Lunneryd menar att han med en genomsnittlig dieselförbrukning på 60 liter per ha ligger ganska bra till. Dieselförbrukningen brukar ligga någonstans mellan 40 och 80 liter per ha. Skördarna på Lundens gård är relativt goda för att vara ekologiska. I några fall hålls gödslingen tillbaka. Till höstvete anpassas den för att ge en skörd på ca 4 ton/ha för att inte få för mycket fart på ogräset. Spelten gödslas inte överhuvudtaget eftersom den annars lätt blir liggsäd. Höstvete ger 4 6 ton/ha, men oftast närmare 4 än 6. Havre 3,5 5 ton/ha. Råg ca 3,5 ton/ha. Höstraps ca 3 ton/ha. Åkerbönor 3,5 4,2 ton/ ha. Timotejfrö ger kg/ha. Rödklöverfrö ca 300 kg/ha med ganska stor variation beroende på hur väl pollineringen fungerat. Spelten ger ca 3 ton/ha, men skalningen tar bort ca 25 % av den skörden. All odling är inte gamla sorter. Höstraps och åkerbönor är moderna sorter. Fröodlingen är på kontrakt med Lantmännen och där är det deras sorter som gäller. För vete och havre är en övergång till gamla sorter på väg, så snart tillräckligt med utsäde uppförökats. ny spannmålsanläggning Försäljningen av de olika grödorna går åt flera håll. Rapsfrö säljs till Bärby Östergård i Bohuslän som pressar rapsolja. Åkerböna säljs till bäst betalande och oftast är det direktförsäljning till ekologiska mjölkbönder. Fröerna går till Lantmännen och Anders har också haft utsädesodling av vete till dem. Det mesta av spelten mals och säljs genom Wästgötarna. Anders Lunneryd tror på framtiden som ekologisk växtodlare och han satsade under 2008 och 2009 på att bygga en helt ny spannmålsanläggning, med tork, 26 lagerfack, rensmaskin och skalmaskin. En investering i allt på ca 8 miljoner kronor. Totalt ryms 2000 kubikmeter i anläggningen. Tornum levererade anläggningen och den stod klar till skörden ekologiskt lantbruk 3/010 15

3 målsanläggning för en större gård, men den varierade växtföljden och intresset för att pröva olika sorter gör dock att lagerfacken är fler och mindre än vad som byggs på konventionella gårdar. I anläggningen finns också en tysk skalmaskin för spelt och emmer. Maskinen slår med slagor kärnorna genom ett såll och när de passerar gallret skalas kärnorna. Skalen sugs bort med en fläkt. Det går att bearbeta så hårt att alla skal lossnar, men då kommer också en hel del kärnor att slås sönder. Därför separeras kärnor med och utan skal på ett skakbord. De skalade kärnorna skakas ut i överkant av bordet, medan kärnor med skal går ut i mitten i ett hål i skakbordet och körs en gång till genom skalningen. Kapaciteten ligger på drygt ett ton i timmen, men den kräver då ständig passning, så Anders Lunneryd kör den oftast med halva kapaciteten. Jag hade kunnat fortsätta ett tag till med min gamla anläggning, men om 10 år hade den varit slut och då hade jag antagligen slutat som bonde. Då är det bättre att bygga nu och få det betydligt trevligare när jag jobbar med spannmålen. Det är ju också en fördel att lätt kunna hålla snyggt och rent när man håller på och säljer mjöl till konsument. Kapacitet för fler Anläggningen är större än vad som behövs för den egna gården, men det finns flera ekologiska spannmålsodlare i närheten som samarbe- tar. Totalt odlar de ca ha. Jag hanterar enbart ekologisk spannmål och nu första året har det handlat om spannmål från åtta gårdar. Två av de åtta gårdarna har faktiskt lagt om till ekologiskt på grund av att de kan leverera hit. Av några köper jag in spannmål, åt andra sköter jag torkning och lagring på uppdrag. Bygget gjordes i egen regi och startade med grävningsarbeten våren Plattan göts hösten I februari 2009 restes huset och lagom till skörden stod allting klart. I stort är det en vanlig modern spann- Dubbel satstork Wästgötarna har redan en gemensam skalmaskin, men Anders Lunneryd passade ändå på att sätta in en egen. Dels för att minska risken med att vara beroende av en maskin och dels för att öka kapaciteten. Den här skalmaskinen betalar sig inte om vi inte ökar försäljningen, men jag är säker på att vi kommer att göra det. Spelt är ett fantastiskt livsmedel som ger enormt gott bröd och har ett bättre näringsinnehåll än vanligt vete. Torken är en dubbel satstork som står på vågceller, och en vanlig oljeeldad panna står för värmen. Användningen av fossilbränsle är naturligtvis en brist, men möjligheten finns att gå över till fastbränsle. Tornum har idag inte någon fastbränslepanna, men genom att ställa torkarna på vågceller kan jag komplettera med en uppvärmning som varierar i temperatur mer än oljeeldningen. Anders Lunneryd säger att han inte har gjort någon kalkyl som visar om ekonomin förbättrats eller försämrats av investeringen! Det viktiga har varit att bygga en anläggning som håller framöver och fungerar bra med den inriktning som odlingen har. Samarbetet med grannarna har gjort det möjligt att bygga bättre än annars. Med inriktningen på grödor med höga kilopriser är det säkert klokt att lägga större fokus på att lyckas i odlingen och att få ut så högt pris som möjligt vid försäljningen, än att räkna på om torknings och lagringskostnaderna blir några ören högre eller lägre per kilo. 16 ekologiskt lantbruk 3/2010

4 Wästgötarna säljer tillsammans Samarbetet skapar mervärden som ingen klarar att skapa själv. Wästgötarna är en ekonomisk förening som startades Verksamheten är att mala, sälja och marknadsföra spannmålsprodukter av gamla sorter och av hög kvalitet. Initiativtagare var Niclas Dagman, Grästorp. Niclas är pappa till alltihopa. Han kom med idén och fick hjälp av Jan Hill och Marta Göransson på länsstyrelsen att hitta oss som är intresserade att odla gamla sorter, säger Anders Lunneryd. Föreningen har idag 8 medlemmar och säljer mjöl, gryn och flingor av spelt, öländskt lantvete och råg. Tisdagsmöten Föreningen har valt att inte själva investera i en kvarn. En skalmaskin till spelten har man dock, men den står hos Levene kvarn på Varaslätten som också mal åt föreningen. Forsane kvarn i Dalsland anlitas också för malning. Men det mesta av packningen görs faktiskt av föreningens medlemmar för hand. Vi samlas varje tisdag för att packa mjöl. Vi får jobbet gjort och samtidigt blir det ett möte varje vecka som stärker sammanhållningen i föreningen. Mjöl och gryn distribueras till butiker, lanthandlare och småbagerier i Västra Götaland. Distributionen görs av medlemmarna själva, men i några fall anlitas distributörer. En butikskedja har egen distribution. Föreningen har ca 100 kunder och framförallt går det bra i orterna nära odlarna. Anders Lunneryd är säker på att ingen av odlarna i gruppen hade klarat att bygga upp en liknande verksamhet på egen hand. Vi har lagt ofantligt många arbetstimmar med att bygga upp verksamheten, stå i butik och på mässor och sälja till butikerna. Ingen av oss hade själv kunnat lägga så mycket tid och ingen av oss är så stor som krävts om man skulle ha anställt någon för att göra jobbet. Att jobba tillsammans har också gjort att det varit roligt jobb, säger Anders Lunneryd. Mer om Wästgötarna på deras hemsida ll Spelt och dinkel är två namn på samma spannmålsslag. Dinkel säger man på Gotland och i Mälardalen medan spelt är benämningen i Wästgötarnas hemtrakter. Med fokus på effektivitet, ekologiskt lantbruk 3/010 17

5 Hans Larsson har hållit utsädet vid liv Med hjälp av eldsjälen Larsson och föreningen Allkorn har gamla sorter fått nytt liv. Speltvete Hans Larsson vid SLU, Alnarp och ordförande i föreningen Allkorn räknas som den ledande personligheten när det gäller odling av gamla spannmålsslag och sorter. Allkorn är en ideell förening som verkar för odling, bevarande och konsumtion av gamla sorter, läs mer på deras hemsida Hans Larssondrev ett projekt från 1995 och några år in på 00-talet med försöksodlingar på flera platser runt om i landet. Totalt provades sorter. Men verksamheten har inte fått fortsatta anslag och inga nya försök kan göras. Allkorn kommer dock att gå in och hjälpa till att hålla en hel del sorter vid liv. I år kommer föreningen att sprida utsäde av sorter till odlare och foto: lars Birger Johansson Hushållningssällskap för demonstrationsodling och uppförökning. Passar ekologiskt Projektet var inriktat på att få fram lämpliga sorter till ekologisk odling och Hans Larsson menar att det är där de gamla sorterna hör hemma. Man har försökt odla de här sorterna konventionellt också men inte lyckats så bra. Lantmännen la ut odlingar av konventionell spelt, men man fick så mycket liggsäd att det inte fungerade, säger han. De gamla sorterna har också fördelen att ha mycket mer halm, vilket både ger större ogräskonkurrens och större skörd av halm. Mer halm kan vara bra för ekologiska djurbönder som ofta har brist på halm. Det är alltså främst i den ekologiska odlingen som de äldre sorterna odlas, men att få grepp om hur stor odlingen är av äldre spannmålssorter är inte så enkelt. KRAV särredovisar odlingen av spelt och den anges till 554 ha Hans Larsson menar dock att den sannolikt är betydligt större, kanske det dubbla. Några är ovilliga att redovisa eftersom det finns en osäkerhet om det är tillåtet att odla de här sorterna. KRAV uppger 38 odlare av spelt 2009 med Västra Götaland som starkaste län med 12 odlare. På Gotland, där spelten kallas dinkel, odlade drygt 20 odlare spelt fram till och med 2007, sedan har odlingen minskat starkt och ingen spelt odlades För andra äldre sorter av vete, havre och råg är det ännu större osäkerhet om hur stora arealer som odlas. Egen försäljning Det går att sälja vissa sorter som spelt till större kvarnar som Berte kvarn och Saltå, men för de flesta odlarna är det egen förädling till mjöl och försäljning till konsumenter och lokala bagerier som gäller. Ekologiskt odlad spelt kan ge en skörd på 3 4 ton/ha. Sedan går det bort 25 % skal. Det blir drygt 2 ton kvar och då är det lite tuffare att få ihop ekonomin, men det går framförallt om man förädlar själv. Speltmjöl säljs ofta till konsument för 30 kr/kg. Efterfrågan på spelt har stigit. För några år sedan kunde odlare sälja oskalad ekologisk spelt för 3 kr/kg och det tyckte man var hyfsat. Nu kan man ibland få upp till 10 kr/kg för oskalad spelt. Hans Larsson tycker det är synd att staten inte satsar mer på att sprida odlingen av de äldre sorterna, särskilt som man från politiskt håll pratar mycket om värdet av genetisk mångfald. Det positiva som händer är att så många bönder är intresserade och att många konsumenter också är det. Sorter i väntan på att bli lagliga Än så länge är handel med utsäde till bevarandesorter olaglig, men en förändring är nära. Inom EU måste en sort finnas uppsatt på den officiella sortlistan för att utsäde ska få säljas, ett dyrt godkännande som inte är ekonomiskt möjligt för små sorter. Men nu finns ett förenklat förfarande för s k bevarandesorter som Jordbruksverket arbetar med. Bevarandesorter är äldre sorter och lantsorter som bedöms värdefulla. Potatis var den första grödan som Jordbruksverket började bedöma och sätta upp på listan över godkända bevarandesorter, och där finns nu 14 äldre potatissorter från en lista från Nordiska genbanken. Just nu pågår arbetet med spannmål, först vårsådda grödor och därefter de höstsådda, och även dessa sorter plockas från Nordiska genbankens lista. Till att börja med handlar det om något tiotal av respektive spannmålsslag. När en sort finns på denna förenklade lista krävs endast att man uppfyller de allmänna kraven på sundhet, inblandning av andra sorter samt grobarhet för att handel med utsäde ska vara tillåtet. Det har funnits en oro bland odlarna att Jordbruksverket inte skulle godkänna lantsorter av spannmål eftersom det finns en genetisk variation inom dem. Detta förnekas dock av Agneta Börjesson på Jordbruksverket. Vi kan godkänna bevarandesorter även om de har en viss variation i egenskaperna. I de allra flesta fall är variationen i lantsorterna inte så stor att det skall vara några problem att godkänna dem, säger Agneta Börjesson. 18 ekologiskt lantbruk 3/2010