Bulletinen. Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr

Transkript

1 Bulletinen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr Tema Valfrågor Så tycker ditt parti om det enskilda vägnätet Viltvett i jakttider Trafiksäkerhet Minska olycksrisken vid skolbarnens hållplatser Vem ska ansvara för broar? Tekniska nyheter återfjädrande stolpar, transportabel tank, effektiva reflexer.

2 Ha en bra höst! Lämna Din röst! Nu har vi bara några dagar kvar till valet, eller valen för det är ju faktiskt flera församlingar vi ska utse delegater till. Riksdag, landsting och kommuner. REV har fokuserat på riksdagsledamöterna i allmänhet och trafikutskottets medlemmar i synnerhet eftersom statsbidraget är en väsentlig fråga för många av våra medlemmar. Men vi ska inte glömma kommunpolitikerna! Där gäller det att vi jobbar på lokal nivå, ställer frågor till kommunpolitiker, på torg och i media. Frågan borde inte vara svår att svara på; Tänker Du och Ditt parti jobba för ett höjt bidrag till de enskilda vägarna? Frågorna till och svaren från riksdagspartierna lovade jag att vi skulle återkomma till och kommentera. Det gör vi nu och kan konstatera att partierna egentligen inte skiljer sig så mycket när det gäller den här viktiga frågan, men det finns skillnader. Läs och begrunda innan Du går till vallokalen! Vi får hoppas att riksdagsledamöterna var ute och åkte bil eller buss under våren och sommaren. Då borde de nämligen ha insett att vårt land har en unik resurs när det gäller att få rätt saker gjorda på rätt sätt till låg kostnad. Jag har haft anledning att åka runt en hel del under vårens och sommarens veckoslut, i Västergötland, Bohuslän, Halland, ja stora delar av Sydvästsverige. Motivet för resandet var att försöka hitta ett fritidsboende, så det blev småvägar och säkert minst 60 samfälligheter jag hade nöjet att besöka. Jag kunde konstatera att från vårens tjällossning, som var av en omfattning som dessa delar av landet normalt brukar slippa, så dröjde det inte många dagar nåja veckor från att vägkroppen började torka tills vägarna var återställda och komfortabla. Då känner man sig stolt över att få vara med i så effektivt och kompetent sällskap! I vanliga fall skulle jag här ha avslutat med att påminna om och inbjuda till vår årsstämma. Efter fjolårets stadgeändring dröjer det nu till 2007 innan det är dags igen. Vi är i full färd med planeringen, trots att det är ett drygt år kvar. Tiden går fort och vissa aktiviteter kräver längre förberedelser. Förhoppningen är att dels få besök av och debatt med olika beslutsfattare, produkt- eller metodinformation från leverantörer och entreprenörer, dels sprida massor av ny och nyttig information etc. Om vi kan hitta en ort för stämman som ligger geografiskt bra till, klarar förläggnings- och lokalkraven, har goda kommunikationer och som kan möjliggöra lokalt engagemang från någon eller några av våra medlemmar, så borde det bli bra! Vi jobbar vidare. REV-Bulletinen utges av Riksförbundet Enskilda Vägar Adress: Riddargatan STOCKHOLM Telefon: Fax: E-post: kansliet@revriks.se Postgiro: Bankgiro: REV-Bulletinen utkommer med 4 nr per år. Citera gärna Bulletinen - men ange källan. Ansvarig utgivare: Elwe Nilsson Redaktör: Bengt Allfors Form och original: Misse N. Josefsson / 2st.ab Annonser: Jan Ellström REV tar inget ansvar för annonsörernas utlovade förpliktelser m m. Kansliet har telefontid: Måndagar - onsdagar, fredagar 09:00-15:00 Torsdagar 09:00-12:00 Lunchstängt 12:00-13:00 På Kansliet f inns Sven Ivarsson, vd , Maria Sundström, administratör Jan Ellström, informatör Bengt Allfors, redaktör, tisdagar Anders Eriksson, lantmätare, fredagar Sture Källgården, lantmätare, fredagar Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar Valda funktionärer Det går även att ringa direkt till styrelsens ledamöter Ordinarie: Elwe Nilsson, ordförande Sven Ivarsson, 1.vice ordf, vägtekniker Bengt Nydahl, 2.vice ordf, advokat Bengt Allfors, sekreterare, ingenjör Bengt Åke Andersson, miljörevisor Karl-Erik Nyhof, utbildare Sture Källgården, lantmätare Suppleanter: Margareta Vikgren, ekonom Jan Ellström, ingenjör Lotta Thisell, företagare Helge Johansson, vägtekniker Revisorer: Åke T Carlestam Ulf Crona Revisorssuppleanter: Claes Norman Berndt Wiklander Valberedning: Claes Ljunggren (sammankallande) Curt Carleteg Inger Strömberg Omslagsfoto: Gunilla Hellström Bulletinen Nr

3 Innehåll TRAFIKSÄKERHET 10 Viltvett vid väg. Att tänka på för jägare och enskilda väghållare 12 Minska olycksriskerna vid skolbarnens hållplatser VÄGHÅLLNING 14 Brofrågan hänger i luften. Vem har ansvaret för underhåll av bron i Loddby? JURIDIK 9 Minskade statsbidrag skapar konflikter 9 Vägverket ser över regelverken om enskilda vägar 9 Fråga advokaten TEKNIK 16 Tekniska nyheter Barn som åker skolskjuts till skolan ska hämtas och lämnas på vägar där hastigheten är låg. ÖVRIGA ARTIKLAR 4 Tema Valfrågor De politiska partiernas svar på REVs frågor om enskilda vägar 17 Kallviksvägen eget arbete ger valuta för pengarna 18 REVs ordförande presenteras 20 REVs populära kursverksamhet En nyhet på marknaden återfjädrande stolpsystem för vägmärken, trafikanordningar, trafikpollare m m. Bulletinen Nr

4 TEMA VALFRÅGOR Partiernas svar på REVs Socialdemokraterna Vänsterpartiet Miljöpartiet de gröna Fråga 1 Hur ser ni allmänt på situationen för de bidragsberättigade enskilda vägarna? Hur ska vi bäst kunna vidta de åtgärder som den framtida traf ikökningen kommer att kräva på det vägnät som får en allt större betydelse för vår samhällsutveckling? Anslaget till enskilda väghållare ligger i dag ca 300 mkr under statsbidragsförordningens intentioner, hur skulle Ni vilja förändra detta? Hans Stenberg, ledamot i Traf ikutskottet (s) Många av de enskilda vägarna har stor betydelse för samhället och därför är det av stor vikt att det f inns möjlighet att ge bidrag upp till de procentsatser som anges i statsbidragsförordningen. Kostnaden för statsbidrag till det enskilda vägnätet måste sedan givetvis vägas mot andra angelägna behov i statsbudgeten. Vartefter budgetläget förbättras bör dock anslaget till de enskilda vägarna kunna höjas. Lars Ohly (vp) De enskilda vägarna fyller en viktig funktion i samhället. Vänsterpartiet anser att kommunikationer och infrastruktur som är av betydelse för många människor måste säkerställas genom att vara öppna och tillgängliga för alla. Det är därför viktigt att det f inns statsbidrag till enskilda vägar, eftersom statsbidraget ska ses som en kompensation till de enskilda väghållarna för att de håller vägarna öppna för allmänheten. Under 90-talet var det väldigt många verksamheter inom den statliga budgeten som drabbades av nedskärningar, så även statsbidrag till drift och underhåll för enskilda vägar. Sedan dess har statsbidraget ökat och i den senaste budgetpropositionen för år 2006 (som är en uppgörelse mellan vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna), ökade bidraget från kr till kr år För år 2007 beräknar de tre samarbetspartierna anslaget till kr och för 2008 beräknas anslaget uppgå till kr. Jämfört med 2005 så kommer anslaget till enskilda vägar 2008 ha ökat med drygt 11 procent. Denna utveckling välkomnar vi! Det är viktigt att komma ihåg att det även f inns en rad andra verksamheter inom den gemensamma sektorn som behöver ökade resurser. Det gäller t ex tandvården, äldrevården, förskolan och skolan. Därför krävs det avvägningar mellan de resurser vi har till förfogande och fördelningen av dessa mellan olika verksamheter. Peter Eriksson och Per Bolund, politiskt sakkunnig (mp) En situation med försämrad bärighet och framkomlighet på enskilda vägar är en mycket oroande utveckling. Miljöpartiet har drivit igenom en kraftig ökning av anslaget för bärighet och tjälsäkring på det statliga vägnätet. Eftersom en stor del av traf iken går på enskilda vägar är det rimligt att även det enskilda vägnätet bör få motsvarande satsning. Vi anser att resurser bör tas från nybyggnad av väginfrastruktur och satsas på drift och underhåll av vägnätet, både den statliga och den enskilda delen. 4 Bulletinen Nr

5 VÄGHÅLLNING frågor om enskilda vägar Kristdemokraterna Centerpartiet Folkpartiet Moderaterna Göran Hägglund (kd) Maud Olofsson och Sven Bergström, ledamot av traf ikutskottet (c) Lars Leijonborg och Tina Sandin, partiledarstaben (fp) Fredrik Reinfeldt och Joachim Glassell, traf ikpolitisk handläggare (m) De enskilda vägarna är utan tvekan en av de delar i transportsystemet som lidit mest av det röd-gröna regeringssamarbetet och dess nedprioritering av allt vad vägar heter. Lösningen på dagens problem stavas mer resurser. I Kristdemokraternas budgetalternativ för 2006 föreslog vi en anslagsökning till vägnätet på 600 miljoner kr jämfört med regeringens budgetproposition. Bidragen till enskilda vägar föreslog vi skulle öka med 10 procent, 70 miljoner kr, till 760 miljoner kr. På sikt behöver nivån öka ytterligare. Centerpartiet har varit pådrivande för en högre ambitionsnivå så att också det enskilda vägnätet kan ges en godtagbar standard. Efter den socialdemokratiska regeringens halvering av statsbidragen i mtten av 90-talet till 330 mkr, var det centerpartiet som ett par år senare drev fram i stort sett en återställning av bidragsnivån. Vi har därefter fortsatt kräva en successiv höjning av nivåerna och vi har konsekvent betonat vikten av att ge enskilda vägar tillfredsställande förutsättningar, så att riksdagens transportpolitiska mål kan uppfyllas. För att detta ska vara möjligt måste regering och riksdag dels kunna följa kostnadsutvecklingen, dels kunna bedöma behovet av eventuella omfördelningar mellan årligt och särskilt bidrag. Vi anser att regeringen och samarbetspartierna i frågor om kostnadsutveckling och bidragsfördelning har fått allt det underlag som de efterfrågat. Det är väl dokumenterat att bidragen är underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparationer av broar är större än vägsamfälligheter klarar av att bära. I Centerpartiets budgetalternativ har vi anslagit 100 mkr mer till enskilda vägar och vi inser behoven av en fortsatt uppräkning av anslagen. Det har visat sig f innas en bred politisk majoritet för att avvisa BREV-utredningens förslag om att i stor omfattning överföra allmän väg till enskild väghållning. Däremot är det angeläget att fullfölja andra delar av utredningens förslag, bl a om att Vägverket skall ta över ansvaret för s k konstbyggnader i form av bl a broar. Folkpartiet har redan tidigare avvisat förslag om sänkta anslag till enskilda vägar liksom BREV-utredningens förslag att lågtraf ikerade statliga vägar skulle föras över till det enskilda vägnätet. Den socialdemokratiska traf ikpolitiken har inte minst under de senaste åtta årens samarbete med de rödgröna stödpartierna inneburit att anslagen till både investeringar, drift och underhåll av vägnätet, både det statliga och det enskilda, urgröpts alltmer. På sikt leder det till en oacceptabel försämring av vägnätet i hela landet. Folkpartiet förordar en större satsning på alternativa f inansieringsmodeller för infrastrukturen s k OPS-lösningar. Därigenom skulle både investeringar, drift och underhåll av vissa vägprojekt kunna ske vid sidan av de statliga anslagsramarna, som därmed i ökad utsträckning skulle kunna användas för vägar som idag inte ryms inom de alltför begränsade ramarna. Tyvärr har regeringen, med största sannolikhet med starkt stöd av sina stödpartier, avstått från att lägga förslag som skulle kunna leda till en användning av alternativ f inansiering av bl a vägar. Vi anser att de enskilda vägarna är en viktig del av vägnätet på framför allt landsbygden och att det krävs statligt stöd för att upprätthålla dessa. De enskilda vägarna är öppna för allmän traf ik på i princip samma villkor som allmänna vägar, och utgör därmed en viktig del av vårt kommunikationssystem, de har stor betydelse för möjligheten att leva och bo på landsbygden men också för bland andra turism- och skogsindustrin. Därför är vi angelägna om att väsentligt förbättra förutsättningarna för de enskilda vägarna. Vi moderater vill satsa sju miljarder kronor mer än regeringen på vägarna under två år för att komma till rätta med de värsta bristerna i vägnätet. I detta paket ligger en satsning på de enskilda vägarna för att komma till rätta med den nedrustning av det enskilda vägnätet som vänsterkartellen åstadkommit. Bulletinen Nr

6 TEMA VALFRÅGOR Socialdemokraterna Vänsterpartiet Miljöpartiet de gröna Fråga 2 Bidragsvägarna får allt svårare att klara traf ikutvecklingen, vilket aktualiserar frågor om att införa traf ikrestriktioner, till exempel mot främmande eller tung traf ik. Är en sådan utveckling acceptabel på ifrågavarande vägar? En förutsättning för att statsbidrag ska utgå är att vägarna hålls öppna även för främmande traf ik. Det är självklart inte acceptabelt om en stor del av de enskilda vägarna stängs för främmande traf ik. Däremot måste det naturligtvis f innas en möjlighet att begränsa den tunga traf iken om vägen inte är dimensionerad för att tåla sådan traf ik. Det är tveksamt med restriktioner på bidragsvägar, eftersom statsbidraget just är ämnat till att kompensera för den allmänna traf ikens påverkan på de enskilda vägarna. Sker en ökad traf ikutveckling måste vi i stället diskutera nivån på statsbidraget, som under de kommande tre åren enligt de tre samarbetspartiernas budgetplanering leder till en ökad budgetram. Nej, miljöpartiet anser att vägarna ska hållas öppna för samtliga traf ikanter. Fråga 3 Skulle det utifrån en politisk bedömning vara värdefullt om framtida behov av väghållningsåtgärder struktureras och redovisas i form av alternativa program och mål för enskild väghållning? Det kan gälla utförande av enkla, miljömässiga beläggningar, förstärkning av vägkroppen, förbättrad avvattning etc. Detta skulle också på sikt innebära nämnvärda besparingar. Det är alltid till fördel om man har tydliga och väl underbyggda utgångspunkter för en diskussion. Utgångspunkten för bidragen till enskilda vägar är vägens betydelse för att uppnå de transportpolitiska målen, samt en avvägning mot andra för samhället angelägna målsättningar. Frågan är intressant, men även svår att svara på. Det skulle i sådana fall betyda att statsbidraget i större utsträckning styrs från centralt håll. Det kan vara bra om man är klar över vad man vill åstadkomma. I annat fall kan en sådan styrning bli kontraproduktiv, eftersom de lokala väghållarna antagligen i större utsträckning själva vet vilka behov som behöver åtgärdas på den enskilda vägen. Ja, det behövs bättre beslutsunderlag, och det skulle därför vara värdefullt med denna typ av redovisning. Om partiernas svar på REVs frågor REV har de två senaste valen ställt ett antal för oss viktiga frågor till riksdagspartierna. Till valet 2002 var det bara oppositionspartierna som svarade på våra frågor. De så kallade statsbärande partierna, mp, s och v ansåg tydligen då inte att frågorna var så viktiga. Bland de utfästelser vi 2002 fick från de partier som svarade kan vi se att samtliga lovade verka för att den nedåtgående trenden för statsbidrag skulle brytas. Om det berodde på oppositionen vet vi inte, men vi kan konstatera att anslaget verkar vara på väg uppåt, efter många, många år. Kristdemokraterna ansåg att beskattningsreglerna för samfälligheter borde ges en mer tidsenlig utformning. Detta har också dessbättre genomförts. Därutöver ville samtliga att de förslag i den så kallade BREV-utredningen, som REV och andra förkastade, borde hamna i papperskorgen men att de goda förslagen skulle genomföras. Av detta 6 Bulletinen Nr

7 TRAFIKSÄKERHET Kristdemokraterna Centerpartiet Folkpartiet Moderaterna Varje enskild väg som av ekonomiska skäl stängs för främmande eller tung traf ik måste betecknas som en svår förlust. Vi har en sådan nivå på skatterna i Sverige att staten ska kunna bidra till att i princip hela vägnätet hålls öppet för allmänheten. Traf ikrestriktioner som drabbar näringslivet vore dessutom mycket olyckligt för den regionala utvecklingen i stora delar av landet. Centerpartiet avvisar en utveckling där man blir tvungen att införa traf ikrestriktioner på de enskilda vägarna. Det är ett samhälleligt ansvar att anslagen till de enskilda vägarna svarar mot de verkliga behoven. Det är enligt vår mening mycket viktigt att det enskilda vägnätet kan hållas öppet för allmän traf ik på i princip samma villkor som allmänna vägar. De enskilda vägarna är av avgörande betydelse för vår unika tillgänglighet till naturen, jakten, f isket, bär- och svampplockningen och till landsbygdens kulturlandskap. En bra standard på de enskilda vägarna är också oerhört viktigt för landsbygdsföretagens och skogsnäringens transporter. Nej, en sådan utveckling skulle inte vara acceptabel. Vi måste ha ett vägnät med en acceptabel minimistandard. Däremot vill vi komma åt den tunga traf ikens överlaster, som utgör ett hårt tryck inte minst på det enskilda vägnätet. Vi anser att ett rikt land som Sverige skall ha en god standard på vägnätet. Därför är det oacceptabelt på sikt med restriktioner till följd av underf inansiering av vägnätet. Vi anser att mer pengar måste till för att säkerställa att Sverige har den vägstandard som vi kan förvänta oss. Det bidragsberättigade enskilda vägnätet måste underhållas med minst samma långsiktighet och rationalitet som statliga vägar. Så ja, det vore värdefullt om de statliga bidragsinsatserna tog sin utgångspunkt i en planering med tydligare mål och i högre grad f ick formen av långsiktiga program. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att det framtida behovet av väghållningsåtgärder struktureras så att det ger bästa möjliga effekt. Vi har alltid hävdat att ett bra vägunderhåll, en välskött väg, alltid är bäst också ekonomiskt ur ett långsiktigt perspektiv. Som i svaret på fråga 2 menar vi att även det enskilda vägnätet måste hålla en given minimistandard. Däremot kan man säkert tänka sig förenklingar både i upphandling och utförande av insatser för det enskilda vägnätet. Det kan vara värt att se över. Vi anser att det är en självklarhet att Riksförbundet Enskilda Vägar skall beredas möjlighet att bistå med kunskap om det enskilda vägnätets behov. har som bekant bara papperskorgen varit av intresse för Ulrica Messing. Desto mer glädjande att svaren i år har fått en helt annan valör. För det första har alla partier svarat, för det andra genomsyras svaren av den positivitet som vi känt allt tydligare från politikerna i framför allt riksdagens trafikutskott under senare år. Svaren visar också att man verkligen satt sig in i frågorna innan svaren gavs. Det är inga svar utifrån att: Nu är det valår! Under fråga 1 svarar ledamoten (s) i trafikutskottet Stor vikt att ge bidrag enligt statsbidragsförordningen. Partiledaren (v) anser att De enskilda vägarna fyller en viktig funktion i samhället. Vänsterpartiet anser att kommunikationer och infrastruktur måste säkerställas genom att vara öppna och tillgängliga för alla. Språkröret i (mp) säger: Miljöpartiet har drivit igenom en kraftig ökning av anslaget till bärighet och tjälsäkring på det statliga vägnätet. Eftersom en stor andel av trafiken går på enskilda vägar är det rimligt att även det enskilda vägnätet bör få motsvarande satsning. Detta från majoriteten, vad säger då Alliansen om fråga 1? Partiledaren i (kd): I kd:s budgetalternativ för 2006.Bidragen till enskilda vägar skulle öka med 10 %, 70 milj. kr till 760 milj. kr. På sikt behöver nivån öka ytterligare. forts på nästa sida Bulletinen Nr

8 TEMA VALFRÅGOR Partiernas svar genomsyras av den positivitet som vi känt allt tydligare från politikerna i framför allt riksdagens trafikutskott under senare år. Centern säger genom partiledaren: pådrivande för en högre ambitionsnivå måste regering och riksdag följa kostnadsutvecklingen och kunna bedöma behovet av eventuella fördelningar mellan årligt och särskilt bidrag Vägverket ska ta över ansvaret för bl a broar. Folkpartiet förordar alternativa finansieringar av större projekt som skulle kunna frigöra kapital för de satsningar som måste anslagsfinansieras. Moderaternas partiledare är angelägen om att väsentligt förbättra förutsättningarna för de enskilda vägarna en satsning på de enskilda vägarna för att komma till rätta med den nedrustning som vänsterkartellen åstadkommit. Under fråga 2 är enigheten total. Vägnätet skall inom ramen för sin bärighet vara öppet för alla. Miljöpartiet konstaterar koncist: Vi anser att vägarna skall hållas öppna för alla trafikanter. Kristdemokraterna: Varje enskild väg som av ekonomiska skäl stängs för främmande eller tung trafik måste betecknas som en svår förlust. Under fråga 3 har vi fått både intressanta och positiva besked! (s) vill ha tydliga och väl underbyggda utgångspunkter för en diskussion. Vänsterpartiet anser frågan intressant, men även svår att svara på kan en sådan styrning bli kontraproduktiv, eftersom de lokala väghållarna antagligen i större utsträckning vet vad som behöver åtgärdas på den enskilda vägen. (Bravo Lars Ohly, i vilken vägsamfällighets styrelse sitter Du själv? Sven I helt personliga kommentar och understrykning!) Miljöpartiet efterlyser bättre beslutsunderlag och folkpartiet förenklingar, centern vill ha en strukturering mot optimal effekt. Kristdemokraterna anser att det vore värdefullt om de statliga bidragsinsatserna tog sin utgångspunkt i en planering mot tydligare mål och i högre grad fick formerna av långsiktiga program. Avsikten med fråga 3 var att känna på partiernas kunskap om nuvarande system och eventuella vilja till nytänkande. Svaren bör vara av intresse för Vägverket i den genomgång av regelverket som nu initierats! Avslutningsvis tre citat ur Näringsminister Ulrica Messings anförande i riksdagen vid föredragning av infrastrukturpropositionen: - Tid spelar allt större roll i människors vardag runt om i Sverige. Man ska hinna med arbete, familj och fritid. Snabba och effektiva transporter blir därför allt viktigare i vardagslivet för moderna människor. Det är självklart att människor i dag ställer krav på att förbindelserna med omvärlden ständigt förbättras. Det ska vara möjligt att bo på ett ställe och jobba på ett annat. För näringslivet är situationen liknande. Handeln är tillväxtens källa. Möjligheten att få fram sitt gods snabbt och i rätt tid kan vara avgörande för många av våra företag för att de ska kunna utvecklas, skapa jobb och växa. Text Sven Ivarsson Tid spelar allt större roll i människors vardag runt om i Sverige. Man ska hinna med arbete, familj och fritid. Snabba och effektiva transporter blir därför allt viktigare i vardagslivet för moderna människor. Ulrica Messing, näringsminister FOTO: MARIA NILSSON 8 Bulletinen Nr

9 Minskade statsbidrag skapar konflikter Anslaget för statsbidrag till enskilda vägar har krympt. Visserligen ökar anslaget för statsbidrag för enskild väghållning årligen, men kostnaderna för drift och underhåll ökar snabbare än anslaget. Vissa kommuner hjälper de enskilda väghållarna med ekonomiska bidrag, väghyvling, snöröjning, m m. Andra kommuner låter de enskilda vägföreningarna klara sig bäst de kan. På många håll i Sverige har situationen för de enskilda väghållarna blivit bekymmersam. Att boende utmed enskilda vägar ibland får bekosta en stor del av vägunderhållet själva kommer ofta som en överraskning för människor som flyttar ut från tätorter där vägunderhållet bekostas via skattsedeln. Konflikterna kan bli stora mellan de som länge bott utmed vägen och t ex barnfamiljer som just flyttat ut och har önskemål om skolskjutsar och bra vägunderhåll. På Glesbygdsverket ser man med oro på situationen: Problemen skiftar från plats till plats, berättar Kerstin Lindblad på Glesbygdsverket. På en del orter finns det människor som har kunskap och tillgång till maskiner, och som själva kan hålla vägarna i toppskick. På andra ställen, främst där det är få bofasta och många äldre, måste alla tjänster köpas och där har vägföreningarna inte samma möjlighet att hålla en riktigt god vägstandard. Vägverket och Glesbygdsverket oroade Vägverket har länge pekat på de ökande problemen. I budgetförslaget för slår man larm om de bristfälliga anslagen. Vägverket anser att för att motverka ytterligare försämringar av vägkapitalet är en ökning av anslaget för enskilda vägar nödvändig. Departementet och regeringen bör titta mer på konsekvenserna av de minskade statsbidragen till enskilda väghållare, anser Kerstin. Text Gunilla Hellström Vägverket ser över regelverken om enskilda vägar REV har sedan länge påtalat att den översyn av regelverken kring statsbidrag till enskild väghållning som Vägverket utlovade till regeringen 2003 snarast bör komma till stånd. Den nuvarande handboken, VVFS (Vägverkets författningssamling), och eventuellt också statsbidragsförordningen, bör ses över utifrån förändringarna i omvärlden. Regelverket av i dag innehåller mycket av kostnadsberäkningar och kontroller i fråga om marknadspriser, lokala och faktiska kostnader. Med tanke på den utveckling vi upplever, med minskade personella resurser på Vägverkets regioner och ett allt mer urholkat statsbidrag borde det vara en självklarhet att verksamheten måste anpassas till dessa förändringar. Raljant kan man säga att det läggs för mycket resurser på att budgetera, granska och diskutera så små belopp som det är fråga om. Det är därför mycket positivt att vi kan rapportera från ett möte på försommaren med Anne-Lie Ericsson och Arne Johansson från Vägverket att en sådan översyn skall starta. Vi har från REVs sida betonat att översynen bör vara förutsättningslös och sikta till ett modernt, obyråkratiskt och lättförståeligt system som inte ger utrymme för godtycke, men för lokala förutsättningar och sunt förnuft. Vi återkommer och rapporterar när översynen kommit igång. Text Sven Ivarsson Fråga advokaten Som rådgivare till REVs medlemmar får jag ofta telefonsamtal från föreningsföreträdare som med bekymrad röst redogör för ett kravbrev eller föreläggande mot föreningen. Den som ringer mig blir alltid väldigt lättad när han/hon får klart för sig att föreningen har möjlighet att få hjälp via sin REV-försäkring i If Skadeförsäkring. Kostnaden för hjälp med rättsligt biträde begränsas till självrisken. Drygt en tredjedel av ärendena rör klandertalan av stämmobeslut som ofta har sin egentliga grund i någon motsättning mellan fastighetsägare inom föreningens område. Min roll blir att lotsa föreningen igenom processen och ha det gemensamma bästa för ögonen, dvs kan inte stämmobeslutet försvaras ur rättslig synpunkt så ska det heller inte försvaras. Om beslutet t ex tillkommit efter en felaktig kallelse så är det bättre för alla om talan medges. Om beslutet istället är korrekt ur rättslig synpunkt blir min roll att tillsammans med styrelsen försvara föreningens rätt i fastighetsdomstolen. Även om klandermålen egentligen är av indispositiv karaktär händer det ibland att målet kan avslutas genom uppgörelse i godo mellan styrelsen och den som för klandertalan. Försäkringen täcker även då föreningens kostnader. Övriga vanliga tvister är skadeståndsmål. Ibland är föreningen skadelidande, t ex vid sönderkörda vägar. Ofta tar den som vållat vägskadan frivilligt sitt ansvar, men om detta inte sker behövs försäkringen för de utrednings- och ombudskostnader som uppstår. Ibland är föreningen skadevållande, t ex vid person- eller sakskador på grund av bristande väghållning eller pga vibrationsskador från trafik. Dessutom förekommer bl a handräcknings-, entreprenad- och olika fordringstvister. Under rubriken Fråga advokaten besvaras juridiska frågor som kommer in till förbundet. Frågorna besvaras av advokaterna Bengt Nydahl och Uno Jakobsson på Lindhés Advokatbyrå AB. Välkommen att maila dina frågor till kansliet@revriks.se Uno Jakobsson Bulletinen Nr

10 TRAFIKSÄKERHET Viltvett vid väg Nu närmar sig tiden för brunst och älgjakt då vårt största och trafikfarligaste djur rör sig extra mycket i naturen. För bilisterna gäller det att se upp. För jaktlag och enskilda väghållare finns det året runt mycket som kan göras för att förebygga viltfara utmed vägarna. Vilt är inblandat i ca 60 procent av alla polisrapporterade vägtrafikolyckor, berättar L.O. Johansson. Det gäller för oss människor att göra allt vi kan för att förebygga olyckorna. För hur mycket vi än skulle vilja det så kommer älgar, vildsvin, rådjur m fl aldrig att lära sig trafikvett. L.O. Johansson har som anställd på Trafiksäkerhetsverket och Vägverket bl a arbetat med viltfrågor större delen av sitt verksamma liv. Han uppmanar jaktlag, markägare och enskilda väghållare att tänka på viltfaran året om. Jaktlagen kan göra det till en del av den årliga viltvården. Markägare och enskilda väghållare kan ta med det i planeringen av drift och underhåll. Nedan finns en rad tips om vad alla kan bidra med. 10 Bulletinen Nr

11 Att tänka på för jägare och enskilda väghållare Som alla jägare vet är viltvård ett åretruntarbete som kräver tillgång till de enskilda vägar som går till jaktmarken samt vägar som finns inom den. Året om sker transporter till pass som ska röjas, platser där saltstenar och foderhäckar ska sättas upp etc. Vid jakt ska jägare transportera sig till de olika passen och skjutna djur ska föras ut ur skogen. Tillgång till alla vägar inom arrendet bör därför vara inskrivet i arrendeavtalet. Enskilda väghållare som vill undvika allmän trafik kan sätta upp tilläggstavlan Gäller ej fordon med tillstånd under märket som visar förbud mot trafik. Skylta rätt I jakttider är det viktigt att jaktlaget informerar trafikanterna i området att jakt pågår. Och det ska göras med en enhetlig skyltning som gäller över hela Sverige. Inte med handskrivna skyltar med en hel flora av budskap. Den korrekta skyltningen är varningsmärket Annan fara kompletterat med en tilläggstavla med texten Jakt pågår. Det spelar ingen roll om det är älgjakt, ripjakt, jakt med rivande hund eller inte. Jakt pågår gör trafikanterna extra uppmärksamma på att människor, vilt och hundar rör sig i området. Endast vid jakt Varningsmärket ska sättas upp utmed vägen 200 meter innan trafikanten kör in i jaktmarken. Därigenom hinner bilisten bromsa in och tänka till innan han/hon är inne i området. Oavsett vilken såt* man för tillfället jagar av ska märket sitta innan själva jaktmarken. Det viktiga är att påtala faran i området. För oavsett var man jagar så sker en ökad rörelse av vilt i hela området. Så sätt upp märket kvällen innan jakten och ta ner den först när jakten är * del av jaktmark Skylta 200 meter före jaktmarken och endast under den tid jakt pågår. Vilda djur är inblandade i ca 60 procent av alla polisrapporterade vägtrafikolyckor. Mörkertalet är troligen ännu större. över. Då kan jaktlaget röra sig hit och dit över jaktmarken utan att behöva flytta på märkena. Varningsmärken kan köpas eller lånas av Vägverket produktions lokala driftområde. Stolpar kan sättas upp permanent utmed den enskilda vägen. Dock är det mycket viktigt att märket endast finns uppsatt på stolpen under den tid jakt pågår. Annars minskar varningseffekten för de trafikanter som regelbundet trafikerar sträckan. Skapa bra parkeringsmöjligheter Uppställda bilar kan skapa svårigheter för trafik som passerar genom området. Timmerbilar, mjölkbilar och jaktlagets egna transporter av skjutna djur behöver gott om svängrum. Transporterna försvåras av jaktlagets bilar om dessa inte parkeras utanför vägområdet. Jaktlaget kan, i samarbete med markägaren, se forts på sid 13 Om olyckan är framme Att göra eftersök på trafikskadade djur som försöker fly på avslagna ben roar vare sig jägare, polis eller markägare, säger L.O. som själv är jägare. För ett djur som är påkört och skadat gäller det att förkorta lidandet. Om djuret blir liggande på olycksplatsen är det viktigt att tillkalla någon som på ett korrekt sätt kan avliva djuret. En jägare riktar ett korrekt skott som omedelbart avslutar djurets lidande. Att själv t ex försöka slå ihjäl ett skadat rådjur med fäljkorset innebär bara att öka lidandet. Anmäl istället viltolyckan till polisen. Ring 112 så kommer en kunnig jägare till platsen. Ett skadat djur som fortfarande kan röra sig försöker troligen ta sig från platsen och försvinna ut i skogen. Bilisten ska märka ut platsen* med den brandgula viltremsan eller en plastkasse och ringa 112 för att berätta var olyckan inträffat. * För olyckor med vildsvin gäller andra regler. Den som kört på ett vildsvin ska köra vidare 100 meter innan han/hon stiger ur bilen och märker ut platsen. Anledningen är att ett skadat vildsvin kan vara mycket aggressivt. Den som kör på och skadar ett vilt djur ska märka ut platsen och ringa 112. Obs! För vildsvin, som kan vara livsfarliga att närma sig, gäller att utmärkningen ska sättas upp 100 meter efter platsen. Bulletinen Nr

12 TRAFIKSÄKERHET FOTO: PRESSENS BILD Barn som åker skolskjuts till skolan ska hämtas och lämnas på vägar där hastigheten är låg. Och helst bör barn slippa korsa hårt trafikerade vägar för att ta sig till hållplatsen. Det anser Hans Sävenhed på Vägverket i Linköping är det bästa sättet att komma tillrätta med det ökande antalet olyckor i direkt anslutning till skolbussar. Minska olycksrisken vid skolbarnens hållplatser Trafiksäkerhetsforskning visar att gående har en god chans att överleva en krock med en bil som körs i upp till 30 km/tim. Vid påkörning i högre hastigheter blir gående oftast svårt skadade eller dödade. Därför bör man fundera Skapa hållplatser för skolskjutsar endast där det är lite trafik, och hastigheten är så nära 30 km/tim som möjligt. över lämpligheten av att låta skolskjutsar stanna på vägar med 90 km/tim för att plocka upp skolbarn, menar Hans Sävenhed på Vägverket i Linköping. Olyckor oftast vid hållplatsen Hans berättar att merparten av alla olyckor vid skolbussar sker i direkt anslutning till hållplatsen, när barnen hämtas upp eller lämnas av. De blir ofta påkörda när de hastigt dyker upp intill skolbussen. Trafiksäkerhetsmässigt är det därför bäst att skolskjutsen kör av från vägar med snabb och hård trafik, och istället hämtar upp barnen på det lågtrafikerade vägnätet, gärna en enskild väg. Platsen ska också helst ligga på samma sida av vägen som barnen bor på. Där bör de både hämtas och lämnas, så att de slipper korsa en hårt trafikerad väg med höga hastigheter. Det här är den ideala situationen. Men med dagens kommunala besparingar och möjligheter att låta barn gå i både privata och kommunala skolor kan det vara svårt att ordna eller samordna skolskjutsar på det sättet. Verkligheten ser annorlunda ut: Ofta väljer kommunerna att ge barnen ett busskort och hänvisa dem till den vanliga kollektivtrafiken, berättar Hans. Då får de själva ta sig till och från hållplatser som ligger på vägar med 90 km/tim. Och det tycker jag inte är acceptabelt att utsätta låg- och mellanstadiebarn för. Christer Gunnarsson, planeringsledare för skolskjutsar på Linköpings kommun, berättar att av kommunens grundskoleelever som har skolskjuts får hälften busskort till den ordinarie kollektivtrafiken. Merparten, cirka 1 500, är elever i årskurs 7-9. Övriga 500 är låg- och mellanstadieelever. 12 Bulletinen Nr

13 TRAFIKSÄKERHET Hämta och lämna barn på samma sida av vägen som de bor på. Kommunen ansvarar för att ordna säkra skolskjutsar, berättar Christer. Linköpings kommun har upprättat ett kommunalt skolskjutsreglemente där bl a ansvar vid hållplatser ingår. Reglementet, som finns på hemsidan är grunden för att skapa en trygg situation. Men det krävs också ett fungerande samarbete mellan föräldrar, skola, väghållare, entreprenörer och polisen. Vägverket och kommunerna ser allvarligt på trafiksäkerhetssituationen vid skolskjutsarna. Som ett led i arbetet för att öka säkerheten för skolbarnen har kommunens skolskjutshållplatser inventerats och värderats vad gäller sikt, väntplatsens konstruktion, trafiksäkerhet etc. Utifrån detta kommer man att göra förbättringar och även ta bort en del hållplatser. Försöksprojekt Nu genomförs ett nationellt samarbetsprojekt där skolbussar på fem platser i Sverige, bl a i Linköping, utrustas med skyltar med 30 km/tim. Skyltarna blinkar vid hållplatser och manar bilister att sänka hastigheten. Därigenom hoppas man att minska risken för påkörning vid av- och påstigning. I ett annat projekt försöker Linköpings kommun hitta åtgärder som skyddar barnen när de väntar på bussen. Vid några hållplatser har burar /räcken satts upp runt hållplatsen så att barnen ska skyddas och synas tydligare. Så här ska det se ut: Hans Sävenhed på Vägverket anser att det säkraste sättet att hämta och lämna skolbarn är: att skapa trygga hållplatser på vägar som har lite trafik och låga hastigheter att se till att barnen inte behöver korsa någon hårt trafikerad väg för att ta sig till hållplatsen. (Om barnen ändå måste korsa hårt trafikerade vägar kan chauffören stiga av med dem och lotsa dem över vägen) att låta skolskjutsen köra av från större vägar för att hämta upp barnen, gärna på en enskild väg. Det näst bästa alternativet är att skapa en hållplats vid sidan av vägen. Platsen ska vara väl röjd så att barnen syns på långt håll, ha ståutrymme vid sidan av vägen och gärna ligga i en zon med 30 eller 50 km/tim. Allt för barnens trafiksäkerhet. Att tänka på för jägare... forts från sid 11 till att säkra uppställningsplatser skapas. Sedan gäller det att parkeringsplatserna finns utmärkta på jaktlagets karta och att nya jägare informeras om vad som gäller för de olika passen. Skjut inte på bilister Hur passen är placerade spelar också roll för trafiksäkerheten. Det är säkrare att stå vid vägen och skjuta in mot terrängen än tvärsom. På så sätt drivs viltet in i skogen istället för ut på vägen. Men det gäller att ställa de erfarnaste skyttarna på dessa platser. Vägrenen lockar vilt Vägrenen spelar stor roll för viltfaran i ett område. Här växer ofta växter som är lättillgängliga och utmärkta som foder för bl a älgar och rådjur. Väghållare bör lägga in röjning av vägrenarna som ett regelbundet återkommande inslag i drift och underhåll av vägen. Renröjda slänter håller dikena öppna, ger god sikt för trafikanterna och håller vilt borta från slänterna. Det går också att styra bort vilt från vägrenen genom att så växter som både stagar slänterna och samtidigt är ointressant som föda för djur. Den som vill undvika att så rådjurens favoritföda kan vända sig till LRF eller Granngården för tips om vilka arter som passar i landskapet. Styr bort vildsvin Försök visar att det går att få vildsvin att lämna området runt vägen. Genom att skapa attraktiva miljöer och foderplatser en bit från vägen så håller sig vildsvinen där. Det är viktigt att undvika att skjuta i närheten av foderplatsen. De intelligenta vildsvinen lär sig snabbt att undvika platser där de riskerar att bli skjutna. Stängsla rätt Vilt vill gärna ha skydd när de rör sig över ägorna. Djuren följer gärna skogskanten och visar sig bara när de måste. Den som sätter upp stängsel utmed en väg kan för att höja trafiksäkerheten stängsla så att djur tvingas kliva ut en bit från skogen innan stängslet upphör. Det ökar chansen att trafikanter hinner uppfatta djuren innan de står mitt på vägen. Text Gunilla Hellström Foto Elisabeth von Essen Text Gunilla Hellström Bulletinen Nr

14 VÄGHÅLLNING Brofrågan hänger i luften I Loddby strax utanför Söderköping tampas vägföreningarna med frågan om vems ansvar bron över vattnet är. Vem ska sköta drift och underhåll? Vem ska bekosta reparationer? Och framförallt vem har rätt att bestämma hur tung trafik som får trafikera bron? Klaffbron över Göta kanal styrs från Västra Husby. Via kameror ser de när båtar närmar sig. Med hjälp av vajrar dras bron åt sidan så att Göta kanalbåtar och andra nöjesbåtar kan passera. Via de enskilda vägarna Loddby har timmer och jordbruksprodukter i århundraden transporterats från gårdarna vid Gäverstad, Örkällan och Loddby ut till väg 210. I slutet av 1800-talet byggdes Göta kanal och transportmöjligheterna begränsades därefter till de få broar över vattnet Göta Kanalbolag byggde. Allt sedan dess har de enskilda vägföreningarna hjälpts åt att sköta plogning, snöröjning och annat vägunderhåll av bron och den korta vägsträckan mellan bron och allmänna vägen bekostade lantbrukarna och övriga företagare den nuvarande kanalbron som bättre klarade moderna tiders tunga trafik. Göta Kanalbolag har endast bekostat underhåll och reparationer av själva bron. Inga papper finns skrivna Alla överenskommelser har varit muntliga och allt har fungerat smidigt fram tills 2005 då kanalbolagets egen båt körde sönder ett av brons hjul. Reparationerna utfördes omgående, men bron anses fortfarande något sned och därför mindre lämpad för tung trafik. 14 Bulletinen Nr

15 VÄGHÅLLNING Kanalbolagets lösning på problemet har varit att på eget bevåg sänka den tillåtna vikten från 55 ton till 16 ton. Därmed har timmerbilar, jordbrukstransporter, bilar från betongstationen m fl som nyttjat BK 1-vägen hänvisats till att ta en upp till 2,6 mil lång omväg på dåliga vägar till Söderköping. Hjördis och Nils Karlsson är medlemmar i Örkällans vägsamfällighet. Tillsammans med Evalunds vägsamfällighet och Gäverstads vägförening, och dess cirka 60 fastighetsägare, lantbruk och företagare som är beroende av bron, ifrågasätter de kanalbolagets rättighet att sänka belastningsgränsen. Vid det möte som genomfördes i maj 2006 hittades ingen lösning. Paret hoppas att man kan komma till en lösning av frågan vid det nya möte som ska genomföras under hösten och till vilket även Vägverket har kallats. Säkerhetsfråga Hjördis Karlsson påpekar hur viktigt det är att även få ordentliga riktlinjer för hur rapporteringen av broavstängningar ska göras. Hittills har kanalbolaget helt enkelt öppnat bron och låtit trafikanterna upptäcka det först nere vid brofästet. Rapporter om att det är omöjligt att ta sig över vattnet har ibland vare sig gjorts till SOS Alarm eller till Vägverket. Att ambulansen då tvingas att ta den långa omvägen när någon fått hjärtinfarkt innebär skillnaden mellan liv och död, menar Hjördis. Det är tillräckligt illa att de tunga brandbilarna måste köra runt 2,6 mil. Här ligger husen så tätt att hela byn nog hinner brinna ner innan de är framme. En annan viktig fråga är ansvarsfrågan. Vem ska ersätta kostnaderna för t ex bilar som skadas pga att bron har en alltför brant anslutning till vägen? I dagsläget skickas skadestånds- krav runt mellan vägföreningarna, Vägverket och Göta Kanalbolag. Tills ansvarsfrågan är löst får den enskilda trafikanten själv betala för skadorna. Viktig att hitta lösning Göta kanal är, som det konstruerade vattendrag det är, unikt med en utomstående part som kanalbolaget inblandat. Vid vanliga broar är frågan oftast något som berör en enskild vägförening och kommunen eller Vägverket. Men det gäller att komma tillrätta med vem som ska stå för den bärande konstruktionen, och vem som ska sköta det löpande sommar- och vinterunderhållet av vägbanan. I regeringens proposition Enskild eller allmän väg?, som kom i juli 2001, föreslogs att Vägverket bör ha ansvaret för den bärande konstruktionen i broar på det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet, och att ansvaret för driften av vägbanan på bron bör vara den enskilda väghållarens. Brofrågan har därefter på regeringens uppdrag utretts ytterligare av Vägverket. I den transportpolitiska proposition, som kom i våras, fanns ingen lösning med. Vägverket fortsätter med sitt uppdrag att titta på de ekonomiska konsekvenserna av att åtgärda eftersatt underhåll. Enskilda vägföreningar hamnar mellan stolarna, anser Kerstin Lindblad på Glesbygdsverket. Under hösten kommer Glesbygdsverket att göra en utredning om enskilda vägar och färjor, samt vilka konsekvenser bl a brofrågorna och de urholkade anslagen har för befolkningen i glesbygd, landsbygd och skärgård. För även de som bor på landet betalar skatt till både stat och kommun. Text och foto Gunilla Hellström Sedan belastningsgränsen sänkts från 55 ton till 16 ton tvingas tunga transporter ta en 2,6 mil lång omväg till Söderköping. Hjördis och Nils Karlsson efterlyser en lösning på frågan om vem som har ansvar för bron. Att ambulansen tvingas att ta den långa omvägen när någon fått hjärtinfarkt innebär skillnaden mellan liv och död. Bulletinen Nr

16 TEKNIK Återfjädrande stolpar för vägmärken m m IRS-systemet är ett återfjädrande stolpsystem för vägmärken, trafikanordningar, trafikpollare m m. Systemet, som marknadsförs av ATA Bygg- och Markprodukter, är utvecklat för att reducera reparationskostnader på skadade skyltar, stolpar, barriärer, rörbågar etc. Fjäderstolpen kan användas i en mängd sammanhang och är speciellt lämplig vid t ex hastighetsdämpande åtgärder med hjälp av pollare eller rörbågar. Ingen skada på stolpen/pållaren, skylten eller fundamentet vid påkörning. Ingen skada på det påkörande fordonet. Ger stora ekonomiska besparingar. Transportabel tank stoppar tjuven Bränslestölder ur obevakade tankar har blivit ett stort problem. Kalmarföretaget CalmarCisternen har tagit fasta på detta och lanserat två transportabla och IBC godkända tankar i rostfritt stål på 440 respektive 720 liter. Genom att tankarna enkelt kan transporteras på exempelvis en pickup-bil kan entreprenören eller maskinföraren ta med sig bränslet till och från arbetsplatsen. Anordningar för topp- och bottenlyft är standard, medan lyftbygel och låsbar säkerhetsbalk är extra tillbehör. Som tillval finns också olika pumpar. Nytt hyvelblad för traktor Med dagens bränslepriser räcker det egentligen med att slippa en enda stöld, för att våra tankar ska bli en bra och lönsam affär, säger Daniel Karlsson, ansvarig för konstruktion och kvalitet vid Kalmarföretaget. AB Mähler & Söner presenterar ett vridbart hyvelblad för traktor, vilket ökar effektiviteten och användningsområdet på traktorn både sommar och vinter. Hyvelbladet har en min arbetsbredd om 2650 mm och max arbetsbredd om 3220 mm. Skärvinkeln är 10 grader. Hydraulisk vridning av bladet höger 20 grader och 10 grader vänster. Hyvelbladet har överströmningsventiler för att förhindra skador vid överbelastning och påkörning av olika hinder. Reflexnytt! Att fokusera på trafiksäkerhet är en självklarhet för oss alla. Ett kostnadseffektivt alternativ är att uppgradera skyltarna med reflexen Fluorescerande Diamond Grade som har mycket höga värden i retroreflektion. Det fluorescerande skiktet ger också mycket god dagsljuseffekt vilket är viktigt då det ju är på dagen (skymning, gryning) människor är mest aktiva. ProVia vägmärkning AB i Skoghall har under ett par års tid tillverkat dessa skyltar för framför allt vägarbeten med mycket goda resultat. Förstärk upptäckbarheten på känsliga ställen där farten är för hög eller extra tydlig varning behövs! Ett tips är att förstärka skyltar som 30 km hastighet, varning för barn och väjningsplikt med denna högre dag- och mörkereffekt. Bilden visa 30-skyltar i fluorescerande material, barnskylten till höger är i konventionellt material. 16 Bulletinen Nr

17 JURIDIK Kallviksvägen eget arbete ger valuta för pengarna Kallviksvägen i sydvästra Värmland är i dag en ytterst välmående enskild vägförening. Men vägen till att vägföreningen fick igenom sin linje var lång, för om Vägverket hade fått göra sitt hade ekonomin sett betydligt sämre ut skickade Vägverket en begäran till Länsstyrelsen i Värmlands län om att få dra in det allmänna underhållet av 3 km allmän väg, del av S 529, och överföra den till enskild. Vägverket hade i förväg kontaktat Säffle kommun och fått ett positivt förhandsbesked. De berörda sakägarna klargjorde genom 75 överklagandebrev sin åsikt att förändringen skulle innebära en försämring. Vägverket drog då tillbaka sin ansökan och frågan vilade i 20 år. Först 2000 kom en ny ansökan. Genom åren hade vägunderhållet blivit rejält eftersatt varför sakägarna ansåg sig bättre skickade att sköta vägen som enskild väg. Efter många kontakter med Vägverket kom man i maj 2001 väl förberedda till det möte i Bygdegården som Vägverket kallade de 27 sakägarna till. På mötet deltog flertalet sakägare, Vägverket Väst, Vägverkets lokalkontor i Karlstad, REV, Lantmäteriet I samband med åtgärderna öppnades en bergtäkt mitt på sträckan. Kostnaderna för grusleveranser sänktes därigenom med kr/ton. och Säffle kommun. Samtliga tio åtgärdspunkter godkändes varefter besiktning och kostnadsberäkning genomfördes. Summan uppgick till kr som tillföll vägsamfälligheten för att inom ett år från övertagandet, den 1 januari 2002, genomföra åtgärderna. Med hjälp av lokala entreprenörer genomfördes samtliga åtgärder, i mycket större utsträckning än vad som krävdes. Bl a sprängdes tre ggr mer berg bort, kurvor rätades ut, avläggningsplatser för timmer skapades och ett tjockare bärlager med grus las på. Vid Vägverkets besiktning i oktober 2003 godkändes vägen till alla delar. Det stod klart att strategin att förhandla med resp handläggare varit framgångsrikare än att gå i opposition. Resultatet av vårt arbetssätt är en idag i stort sett tjälsäkrad och även för de största fordonen utmärkt framkomlig väg. Vi har gott om parkeringsplatser för bärplockare och naturälskare. Dessutom har vi en betydande summa kvar för framtida underhåll, berättar Ernst Askmar, ordförande i Kallvikens vägsamfällighet. Vill du veta mer? Kontakta gärna Ernst på eller ernst.askmar@compaqnet.se Text Ernst Askmar/Gunilla Hellström Foto Ernst Askmar VÄGFÖRENINGARNAS Åtgärdsförslag: 1 Alla träd inom vägområdet, 2 m från yttre dikesslänt, tas bort. 2 Stenar i vägbanan grävs upp. 3 Anslutningen till väg 530 görs om och breddas. 4 Vägdelen Pellerud-Kallvikskorset dikas och slänterna beläggs med rasskydd. 5 Utmed vägdelen Kallvikskorset-Lindmossen tas stenar och stubbar bort, alla trummor byts och sträckan dikas. 6 Vändplatser skapas för större fordon. Mötesplatser görs. 7 Hela vägen grusas med cirka 15 cm. 8 Vid Pellerud sätts skylt Kallviken 4 och Lindmossen Rud 4 upp. 9 Laga lantmäteriförrättning (bekostad av Vägverket) genomförs. Datum för övertagande överenskoms mellan Vägverket och samfälligheten. 10 När överenskommelsen om upprustningen av vägen gjorts iståndsätts Kallvikens vägsamfällighet enligt avtal mellan Vägverket och samfälligheten. Tips till andra vägföreningar: 75 olika brev med i stort sett samma innehåll räknas som 75 överklaganden, eftersom varje brev diarieförs hos Länsstyrelsen. Medan en protestlista med 75 underskrifter räknas som ett överklagande, då endast ett brev diarieförs. Bulletinen Nr