Formulär för prestationen kring tvångsvård och tvångsåtgärder

Transkript

1 1 (8) Formulär för prestationen kring tvångsvård och Följande underlag är framtaget med anledning av det krav som ställs i 2014 års överenskommelse PRIO Psykisk ohälsa. I överenskommelsen anges att landstingen för att uppfylla prestationsmål B2 minskat behov av ska identifiera och upprätta en handlingsplan kopplat till dem vilka är föremål för flest tvångsvårdstillfällen samt de som är föremål för flest. Utgångspunkten bör vara att handlingsplanen tar sikte på att minska behovet av tvångsvård och. Det bör vara tydligt att identifiering utgår ifrån att vården i hög utsträckning kan minska dessa behov och att det inte i första hand är patienten som är orsaken. Det är en viktig etisk princip och viktig att beakta så att inte enskilda utsätts för ytterligare tvång beroende på negativa förväntningar. För de vilkas behov är sådana att möjlighet till att helt reducera tvång inte är möjlig bör målet ändå vara att minska något av tvånget och eller påverka utförandet i en ökad humanistisk inriktning. Genom att analysera den grupp som har flest tvångsvårdstillfällen hoppas vi få kunskap om vad som skulle kunna utvecklas i personernas insatser i öppenvård och i vardagsstöd. Genom att analysera gruppen som får mest hoppas vi ska leda till kunskap som kan användas i utvecklingsarbetet med att minska behovet av. Dessa två grupper är inte nödvändigtvis samma patientgrupp. Prestationen kommer att anses uppfylld om landstinget utifrån sina egna databaser har identifierat de 10 % som fått mest tvångsvårdstillfällen och mest, analyserat detta samt i en handlingsplan beskrivit vilka åtgärder man kommer att ta för att uppnå en positiv utveckling. Landstingen bestämmer själva hur man gör definitionen av tvångsvårdstillfällen d.v.s. om man tar med endast de tillfällen som inleds med LPT eller LRV eller om man även tar med de vårdtillfällen som startar med en konvertering. Den grupp patienter (10%) som varit föremål för flest kan antingen identifieras genom att alla tvångsvårdstillfällen under 2013 identifieras och sedan de 10% av patienterna som har den största mängden beskrivs. Om systemen inte tillåter att alla vårdtillfällen summeras och de patienter som fått flest totalt under året beskrivs kan man i stället identifiera de 10% vårdtillfällen som innehållit mest och beskriva den grupp patienter som haft dessa vårdtillfällen. Ta hjälp av nedan formulär för att göra beskrivningen och analysen och komplettera med frågor som ni tycker är viktiga. Frågorna är indelade i tre delar. Den första delen rör tvångsvårdstillfällen, den andra rör tvångsvårdsåtgärder och den sista delen rör den samlade bilden av de två grupperna. Det är viktigt att alla uppgifter som skickas in via inmatningsverktyget är helt aentifierade. Efter formuläret kommer tips på några punkter som kan vara bra att inkludera i handlingsplanen (på sid. 5).

2 2 (8) Formulär för beskrivning och analys: Patienter som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen genomförts? (beskriv kortfattat hur urvalet skett, vilka tvångsvårdstillfällen som tagits med, hur ni arbetat med analysen, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik, landsting som analysen gjorts o.s.v.) Svar: På landstingsnivå togs samtliga patienter som erhållit tvångsvård under perioden fram genom att identifiera patienter med vårdformerna LPT/LRV, oavsett om vården inletts med LPT eller LRV eller om tvångsvården startat med en konvertering. Av dessa sorterades de 10 % med flest tvångsvårdtillfällen ut (de patienter som flyttats mellan enheter under samma vårdtillfälle och därigenom blev utskrivna/inskrivna samma dag trots att det rörde sig om samma vårdtillfälle sorterades bort). Därefter sorterades patienterna på de olika klinikerna där vårdtillfällena varit. Därefter skickades info till berörda kliniker om vilka patienter respektive klinik hade haft av de 10 % patienter med flest tvångsvårdstillfällen i länet. Respektive klinik ansvarade därefter för genomgång och analys på indinivå av samtliga för verksamheten aktuella patienter. Detta hanterades genom journalgenomgångar och dialog med ansvariga läkare. Materialet sammanställdes sedan i respektive verksamhet som redovisade egen handlingsplan vilken sammanställts till en gemensam för landstinget. 2. Hur många patienter har tvångsvårdats 2013? I gruppen som har inlett tvångsvårdstillfällen under 2013 ska ni identifiera de 10 % som fått flest tvångsvårdstillfällen. Svar: 482 st (antal patienter/x antal tvångsvårdtillfällen = 410 pat/1 vtf, 53 pat/2 vtf, 14 pat/3 vtf, 1 pat/4 vtf, 3 pat/5 vtf samt 1 pat/6 vtf). 3. Hur många personer ingår i den grupp som motsvarar 10 % av patienterna som haft högst antal tvångsvårdstillfällen? Svar: 49 st (ur gruppen med 53 pat/2 vtf slumpades 30 patienter ut för att få ihop de 10 % pat med flest vtf) 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: Den gemensamma medelåldern för vuxna patienter över 18 år, som tvångsvårdats enligt både LPT och LRV, var 40 år (median 37 år). För de 10 % patienter över 18 år med flest tvångsvårdstillfälle var medelåldern 37 år (median 31 år). Inom BUP var medelåldern för samtliga tvångsvårdade, och för de 10 % som ingick i gruppen med flest tvångsvårdstillfällen, 16 år (median 16 år). Fördelningen mellan könen var relativt jämn. Bland alla som tvångsvårdats var 49 % kvinnor och 51 % män. För de 10 % med flest tvångsvårdstillfälle var fördelningen 53 % kvinnor och 47 % män. Inom rättspsykiatrin var fördelningen 77 % män och 23 % kvinnor. 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: För de 10 % med flest tvångsvårdstillfälle var följande diagnoser vanligast förekommande. Psykos/schizofreni (17 st), bipolär sjukdom (15 st), depression (10 st),

3 3 (8) emotionell instabil personlighets störning (9 st) samt drogutlöst beteendestörning eller psykisk störning (8 st). OBS! Vissa patienter kan ha fler än en diagnos varför summa av diagnoser inte stämmer med patienter. 6. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar gruppen i övrigt? Svar: Det finns noterbara skillnader mellan länets verksamheter när det gäller andelen patienter/1000 inv som tvångsvårdats enl LPT under perioden. (NSC: 1,31, NSV: 0,52, NSÖ: 1,55) 7. Kan ni se något mönster i orsaken till intagning? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: I samtliga fall bedöms det röra sig om personer med allvarlig psykisk sjukdom. I flera av dessa fall handlar det om patienter med bristande följsamhet till läkemedelsbehandling, inte sällan i kombination med missbruk/beroende av alkohol och/eller droger. Inte sällan ses besvärliga sociala förhållanden med många gånger bristande möjligheter till ex anpassade boenden, sysselsättning eller på andra sätt ett högt omhändertagandebehov som inte kunnat tillgodoses. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Se punkt 7 9. Vilka åtgärder skulle kunna ha betydelse för att minska behovet av för denna grupp? Svar: För att minska behovet av tvångsvårdstillfällen för denna grupp patienter bedöms nedanstående insatser vara av betydelse. * En aktivare öppenvårdsverksamhet inom landstingets verksamhet innehållande uppsökande funktion, speciellt när det gäller patienter som uteblir från ex depåinjektioner. * Utökad samverkan mellan psykiatri och beroendeverksamheter samt heldygns och öppenvård * Kompetenshöjning inom kommunerna kring allvarlig psykisk sjukdom * Förbättrade möjligheter till anpassade boenden samt sysselsättning för patientgruppen * Utveckla arbetet mellan huvudmännen när det gäller SIP

4 4 (8) Patienter som är föremål för flest 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest genomförts? (Beskriv kortfattat vilka som tagits med, hur dessa har identifierats och hur säkra ni uppskattar att era uppgifter är och hur ni arbetat, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik o.s.v. Har det varit möjligt för er att lägga ihop under flera vårdtillfällen eller har ni fått välja ut ett antal tvångsvårdstillfällen som innehållit mest och ta 10 % av dessa?) Svar: På landstingsnivå togs samtliga patienter som erhållit fram genom att utsökning via KVÅ koder för perioden Av dessa sorterades de 10 % med flest ut varefter de sorterades utifrån vilka kliniker vårdtillfällena varit. Därefter skickades info till berörda kliniker om vilka patienter respektive klinik hade haft av de 10 % patienter med flest i länet. Respektive klinik ansvarade därefter för genomgång och analys på indinivå av samtliga för verksamheten aktuella patienter. Detta hanterades genom journalgenomgångar och dialog med ansvariga läkare. Materialet sammanställdes sedan i respektive verksamhet som redovisade egen handlingsplan vilken sammanställts till en gemensam för landstinget. 2. Hur många patienter totalt är det hos er som varit föremål för under 2013? Svar: För perioden var 95 unika indier föremål för 3. Hur många patienter ingår i den grupp som är de 10 % som fått mest under 2013 Svar: 10 st 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: Den gemensamma medelåldern för de 10 % patienter med flest var 32 år (26 median). Spridningen i ålder var mellan år. Könsfördelnigen var 50/ Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: För de 10 % med flest var följande diagnoser vanligast förekommande. Bipolär sjukdom (6 st), schizofreni (1 st), emotionell instabil personlighets störning (1 st). 6. Vilka är vanligast? Är det samma tvångåtgärder eller många olika åtgärder per person? Ser ni några mönster i vilka som används hos er? Svar: För de 10 % patienter förekom nedanstående enligt angivet antal tillfällen. Läkemedelstillförsel utförd under fastspänning eller fasthållande: 12 tillfällen. Fastspänning mindre än 4 timmar: 10 tillfällen. Fastspänning i mer än 4 timmar men mindre än 72 timmar: 8 tillfällen. Avskiljande i mindre än 8 timmar: 6 tillfällen. Avskiljande i 8 timmar eller mer: 4 tillfällen. Avskiljande i 72 timmar eller mer: 3 tillfällen. Inskränkande av elektronisk kommunikation tvångsvård: 3 tillfällen. De 10 patienter med flest har erhållit mellan 2 6 olika under perioden Inom allmänpsykiatrin används företrädesvis läkemedelstillförsel under fastspänning eller fasthållande samt fastspänning mindre än 4 tim. Inom rättspsykiatrin är det vanligast

5 5 (8) förekommande med de någon av de två längre tidsgränserna för fastspänning eller de två längre tidsgränserna för avskiljande. 7. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar målgruppen i övrigt? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: Det finns noterbara skillnader mellan länets verksamheter när det gäller andelen LPT patienter/1000 inv som erhållit under perioden (NSC: 0,40, NSV: 0,24, NSÖ: 0,42). 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Se punkt 6 9. Vilka åtgärder tror ni skulle kunna minska behovet av hos denna grupp? Svar: För att minska behovet av för denna grupp patienter bedöms nedanstående insatser vara av betydelse. * En aktivare öppenvårdsverksamhet inom landstingets verksamhet innehållande uppsökande funktion, speciellt när det gäller patienter som uteblir från ex depåinjektioner. Kan tvångsvård undvikas minskar na * Utökad samverkan mellan psykiatri och beroendeverksamheter samt heldygns och öppenvård (se punkten ovan) * I vårdplan slutenvård om möjligt föreslå förstahandsåtgärder för att undvika att tvångsåtgärd blir nödvändiga * Öka patientens delaktighet i vårdplanen samt läkemedelsbehandling * Skapa trygghet och förtrogenhet kring arbetssätt och rutiner hos personal inom heldygnsvård i syfte att undvika. * Fokusera på bemötandet av patienterna för att undvika behov av * Skapa förutsättningar för aktiviteter under vårdtid (ex hälsofrämjande) * Skapa förutsättningar för bättre vårdmiljö med rimlig beläggningsgrad

6 6 (8) Gemensamma frågor (för både tvångsvårdstillfällen och ) 1. Vilka gemensamma faktorer finns hos de två grupperna? Svar: Tvångsvårdstillfällen samt per 1000/inv sker i högre grad (2 3 ggr högre) inom NSC och NSÖ än inom NSV. 2. Vilka faktorer skiljer sig åt hos de två grupperna? Svar: Trots att tvångsvårdade för schizofreni/psykos och bipolär sjukdom var i det närmaste lika för den identifierade patientgruppen var det i huvudsak patienter med bipolär sjukdom som var föremål för. 3. Vilka slutsatser drar ni av ovanstående? Svar: Se handlingsplan

7 7 (8) Handlingsplan Handlingsplanen ska ha analysen av patientgrupperna med flest tvångsvårdstillfällen och flest som utgångspunkt. Handlingslanen ska bifogas som PDF i inmatningsverktyget. Nedan tips är valfria att använda sig av. Datum för handlingsplanens upprättande: Vem/vilka som gjort handlingsplanen: Håkan Samuelsson Karin Mossberg Marita Ström Jan Cederborg Elisabeth Kristiansen Se ovans redovisade resultat när det gäller grupperna om de 10 % patienter som varit föremål för mest tvångsvårdstillfällen och mest. Kortfattad analys samt ålders och könsperspektiv belyses där. I detta underlag har patienter, brukare och anhöriga inte deltagit. I det fortsatta arbetet med handlingsplaner samt konkreta åtgärder ska patientföreningar involveras lägst på länsnivå. Mål Aktivitet Ansvarig(a) Tidplan Mått Uppföljning tvångsvårds tillfälle Ta fram rutiner och arbetssätt för aktiv uppsökande verksamhet för patienter som uteblir från behandling såsom Skriftlig redogörelse tvångsvårds tillfälle tvångsvårds tillfälle ex depåinjektioner Utökad samverkan mellan psykiatri- och beroendeverksamheter samt heldygns- och öppenvård med stöd av gemensam vårdplanering och fast vårdkontakt Via ordinarie samverkansstrukturer med kommunerna föra dialog kring kompetensutveckling samt boende och sysselsättning BUP, VUP BUP, VUP % av identifierade patienter ska ha dokumenterad vårdplan samt utsedd fast vårdkontakt Skriftlig plan eller redogörelse för insatser inlämnas

8 8 (8) tvångsvårds tillfälle tvångsvårdstillfälle samt Uppföljning Via ordinarie samverkansstrukturer med kommunerna utveckla länsgemensam rutin kring SIP med fokus på tvångsvårdade pat. Öka patientens delaktighet i vårdplanen samt läkemedelsbehandling. Förbättringsarbete ska ske i samverkan med patientföreningar. Skapa förutsättningar för bättre vårdmiljö med rimlig beläggningsgrad Skapa trygghet och förtrogenhet kring arbetssätt och rutiner hos personal inom heldygnsvård i syfte att undvika genom systematiska utb.insatser Skapa förutsättningar för aktiviteter under vårdtid (ex hälsofrämjande insats). Förbättringsarbete ska ske i samverkan med patientföreningar. Tvångsvårdstillfällen, tvångsvårdsåtgärder ska följas upp med samma metod avseende de 10% pat för att se om ovanstående insatser haft avsedd effekt. BUP, VUP BUP, VUP Reerad länsgemensam SIP Framtagna klin.anpassade rutiner Beläggningsgrad i medel <90% (exkl permission) Skriftlig plan eller redogörelse för insatser inlämnas Skriftlig plan eller redogörelse för insatser inlämnas Mäts på landstingsnivå, och analyseras på kliniknivå Läns-SLAKO? Månatlig uppföljning via CI rapport beläggningsgrad