Angående dioxin och dioxinliknande PCBer i Fisk

Transkript

1 sid 1 (7) Till: Statsrådet Eskil Erlandsson Landsbygdsdepartementet Stockholm Angående dioxin och dioxinliknande PCBer i Fisk Sammanfattning Det är allvarligt och tragiskt att förgiftningen av matfisk i Östersjön tillåtits gå så långt att konsumenten inte kan äta fisken utan långtgående kostråd. Skadorna vid för hög exponering är allvarlig, det handlar om fortplantningsstörningar, fosterskador och cancer. Sverige arbetar hårt för att motverka den här typen av ofrivillig exponering av konsumenter för farliga gifter både i EU och internationellt. Att inte fullt ut genomföra begränsningsåtgärder av det aktuella slaget i det egna landet skulle dramatiskt försämra Sveriges trovärdighet i det internationella förhandlingsarbetet. Frågan handlar inte om fiskeripolitik utan är en folkhälsofråga. Livsmedelsverkets analys och rekommendationer baseras på solid vetenskaplig grund och visar på dramatiska effekter av att inte genomföra EU:s gränsvärden: flera tusen kvinnor och barn riskerar att hamna på oacceptabelt höga nivåer utan nämndvärd ökad nytta vid ett förlängt/permanentat svenskt undantag. Sportfiskarna tar därför bestämt avstånd från ett fortsatt svenskt undantag för EU:s gränsvärden för dioxiner och PCBer i viss fisk från Östersjöområdet. De potentiellt negativa effekterna på existerande yrkesfiske är förhållandevis små, såväl vad gäller arbetstillfällen som ekonomiskt värde. Noterbart är att enbart sälskadeersättningarna kopplat till laxfiske är nästan dubbelt så stora (ca 10 Mkr) som redovisat försäljningsvärde i första led (ca 6 Mkr). Sportfiskarnas inlaga kompletterar Fiskeriverkets näringspolitiska analys och visar att genomförandet av EU:s regelverk kan leda till att det skapas ett stort antal nya företag med betydligt högre omsättning och förädlingsvärde kopplat till näringarna runt i första hand sportfiske efter lax i norrlands älvdalar. Dessa arbetstillfällen är osubventionerade. Svartviksslingan Bromma Telefon Fax E-post info@sportfiskarna.se

2 sid 2 (7) Dioxinlax i matlandet Sverige Det är både allvarligt och tragiskt att förgiftningen av matfisk i Östersjön och andra vatten har gått så långt att konsumenten inte kan äta fisk utan att ta hänsyn till en rad kostråd för olika arter. Sportfiskarna har förgäves försökt uppmärksamma ansvariga myndigheter på dessa förhållanden under en rad år, både vad gäller dioxinfrågan där vi redan initialt motsatte oss ett svenskt undantag men också i frågan om t.ex. kvicksilerhalter i fisk. Det är också egendomligt att enskilda företag kan få sälja giftig fisk i matlandet Sverige med hänvisning till att det finns kostråd. När det nuvarande undantaget från EU:s regelverk infördes hänvisade regeringen till Livsmedelsverkets kostråd. Verket konstaterar nu att dessa råd inte fungerar och avråder bestämt från ett fortsatt undantag. Att få känner till Livsmedelsverkets kostråd vet vi på Sportfiskarna. Vår tidning Svenskt Fiske har planerat in en artikel under 2011 med arbetsnamnet VILKEN FISK KAN VI ÄTA? I researcharbetet har 50 slumpmässigt utvalda personer tillfrågats om sina kunskaper om Livsmedelsverkets kostråd för svensk fisk, både i sötvatten och hav. Resultaten är nedslående och visar att allmänhetens kunskap är i det närmaste obefintlig. Fiskeriverkets analys ur ett Näringsperspektiv - kompletterande information avseende näringarna kopplade till sportfiske Fiskeriverket har i sin inlaga Analys ur ett näringsperspektiv vid förekomst av dioxin och dioxinliknande PCBer i fisk (PM ) på ett föredömligt sätt analyserat möjliga negativa effekter för det traditionella yrkesfisket (ofta kallat Näringen ). Analysen är bred, saklig och relevant, även om sifferunderlaget ibland kunde vara stabilare - detta gäller särskilt laxfrågan, här det uppenbart saknas kvalitetssäkrad statistik framförallt vad gäller det omfattande fiske som bedrivs med stöd av enskild rätt. Förbundet har i praktiken varje år de senaste 20 åren fört fram till såväl Fiskeriverk som tidigare Jordbruksdepartement att denna statistik borde förbättras, t.ex. genom att genomföra det faktiska krav som redan existerar på att leverera in statistik från detta så kallade kustfiske. Tyvärr har våra uppmaningar inte hörsammats. Fiskeriverkets analys är i alla händelser mycket tydlig utifrån de kvalificerade uppskattningar av de totala fångsterna inklusive därtill relaterade ekonomiska värden som verket gör. Den visar att

3 sid 3 (7) endast ett mycket litet antal företag skulle beröras på något avgörande sätt när Sverige (som vi utgår från kommer att ske) fullt ut genomför EU:s regelverk vad gäller de aktuella gifterna. En brist i Fiskeriverkets analys är att man överhuvudtaget inte gör någon näringspolitisk analys kopplat till den fisketuristiska sektorn som omvittnat har det överlägset högsta förädlingsvärdet av råvaran lax. Också här har förbundet under ett stort antal år försökt göra såväl departement som Fiskeriverk uppmärksamma på möjligheterna till skapande av nya fisketuristiska företag med därtill kopplade arbetstillfällen om flera laxar tilläts återvända till sina hemälvar istället för att fångas med mängdfångande redskap i havet. Förbundet hoppas i det följande kunna bidra till en mera fullständig näringspolitisk konsekvensanalys genom att bidra med vår kunskap inom det aktuella området. Möjlige positiva näringspolitiska effekter av ett dioxinförbud Det kan finnas positiva konsekvenser för svensk landsbygd och älvdalar med att inte Sverige har fortsatt dispens eftersom också landsbygdsutveckling är viktigt för det svenska samhällets utveckling. I rapporten Lax i strida strömmar (Umeå 1996) beräknas att om laxen beskattades iälvdalarna istället för i havet skulle det generera 180 årsarbeten i Norrland. Vår bedömning är att det bara i Norrbotten kan skapas minst 50 nya företag inom fisketurismen, i huvudsak inom guideverksamhet och annan service till sportfiskaren. Dessa arbetstillfällen flyttar inte ur landet, förädlingsvärdet per kilo fångad lax är extremt högt och arbetstillfällena är inte beroende av statliga subventioner. Några fakta om lax i Östersjön m.m 90 procent av den vilda laxen i Östersjön har Norrbotten som bas. I dessa älvar produceras smolten till Östersjön. I dag fångas merparten av all lax i södra Östersjön. År 2006 fångades i det svenska laxfisket i Östersjöområdet 497 ton lax, varav endast 27,6 ton 4180 laxar på spö: 5,5 procent. Studier visar att en älvbaserad laxförvaltning har betydande samhällsekonomiska fördelar när det gäller sysselsättning och turismutveckling jämfört med dagens laxfiske i havet. I internationell laxförvaltning med undantag av Östersjön är trenden idag att mått och steg vidtas som innebär att laxen i allt högre grad beskattas i älvarna. En älvbaserad förvaltning av lax borde kunna generera minst 180 årsarbetare i Norrland. Sverige har många konkurrensfördelar i jämförelse med andra områden. Inom sportfisket blir det allt mer vanligt med catch and release eller återutsättning av fisk. En stor del av sportfisket bygger på att man faktiskt släpper tillbaks fisken istället för att slå ihjäl den.

4 sid 4 (7) Svenska konkurrensfördelar Tillgängligheten till fiskemöjligheter är god. Men det är fiskbrist i älvarna på grund av en fiskeripolitik som gynnat storskaligt yrkesfiske på laxen, medan spillror av bestånden lämnats kvar till älvarna Det finns en serviceverksamhet redan idag, men bristen på guider och internationell marknadsföring kan utvecklas. En stor konkurrensfördel för svenska laxälvar är laxens höga medelvikt,(se Tabell 1) men då möjligheterna är starkt begränsade att komma i kontakt med storlaxen väljer många att söka sig till andra resmål. Vacker natur och möjligheten till äkta vildmarksupplevelse. God infrastruktur Det är tryggt att vara turist i Sverige Laxfiskets betydelse Återigen, det är viktigt att slå fast att frågan om vi ska tillåta försäljning av lax från Östersjön inte är en fiskeripolitisk fråga. Det är en folkhälsofråga och inget annat. Fiskeriverket uppger i sin analys av fisket i Östersjön att laxfisket har en stor betydelse inom vissa områden. Sportfiskarnas bedömning är att det svenska yrkesmässiga laxfisket i Östersjön är en marginell företeelse vars ekonomiska värde är begränsat. Denna slutsats har stöd i Fiskeriverkets genomförda analys och det redovisade sifferunderlaget. Östersjölaxen är hårt beskattad och älvarna i norr fungerar i huvudsak som smoltfabriker för fisket i Östersjön. Med ett klart och tydligt folkhälsoperspektiv på lax som föda kan laxen i högre grad återvända hem till sina älvar. Där kan den bidra till att generera ett stort fisketuristiskt mervärde som vida överskrider bortfallet i intäkter för yrkesfisket. Sportfiskets socioekonomiska värde Det mest kända svenska exemplet på laxens socioekonomiska betydelse för glesbygd är Mörrum i Blekinge. En studie har visat att det samhällsekonomiska värdet av laxoch havsöringsfisket på de sju kilometer som ligger närmast havet uppgår till 50 miljoner kronor per år. Fiskeriverket har skattat värdet av svenskt laxfiske till cirka 20 miljoner medan yrkesfisket rapporterat ett värde på cirka 6 miljoner år Samtidigt uppskattas de sammanlagda sälskadeersättningarna till cirka 20 miljoner, varav ungefär hälften avser lax. I den nu uppkomna situationen kan sälskadeersättningen användas för att

5 sid 5 (7) kompensera inkomstbortfall för yrkesfiskare som tappar sitt fiske på grund av att inget undantag ges. I en nyligen genomförd studie om fisket i Kalix älvs mynning visas att den genomsnittliga laxfångsten i fällorna är högre än det antal laxar som vandrar förbi laxtrappan i Jockfall. Medelfisket under åren var 22,6 ton. I en del sammanhang brukar man säga att laxens turistiska mervärde är 1500 kr per kilo. Om den modellen appliceras på Kalix älvdal. Om denna lax kom upp i älven och fångades där skulle värdet vara 34 miljoner kronor per år. Hälsoeffekter vid konsumtion av lax fångad av sportfiskare Sportfisket efter lax har ändrat karaktär under de senaste åren. Tidigare var det vanliga förhållningssätet att man behöll sin fångst för konsumtion. I dagsläget är det mycket vanligt att fiskaren utövar sin hobby för själva upplevelsen. Fisken landas, fotograferas och återutsätts för att därefter kunna fortsätta vandringen mot sina lekområden. Denna trend kommer från ledande laxfiskeländer (turistfiske) på lax som Norge, Island, Ryssland och USA. I många älvar är det i praktiken krav på att släppa tillbaka all landad fisk. Dessvärre saknas tillförlitlig och heltäckande statistik på detta område i Sverige. Sannolikt skiljer sig också förhållningssättet mellan olika älvar/åar, bland annat beroende på om laxen är vild eller odlad. Ett exmepel kan tas från Mörrumsån. Statistiken härifrån är mycket god, och visar att nästan 75% av de landade laxarna återutsattes. Den siffra som redovisas för 2006 enligt nedan visar att 171 laxar landades, varav ca 50 kan anses ha sparats för konsumtion. För att få ett folkhälsoperspektiv på frågan, kan fångsten sättas i relation till de ca personer som löste fiskekort i Mörrumsån under år Det sparades således 1 lax med genomsnittlig vikt på drygt 7 kilo (tabell 1) för mänsklig konsumtion per 240 fiskedagar, eller motsvarande 2500 fisketimmar i Mörrumsån år Ovanstående innebär att det i vad som betraktas som en av Sveriges bästa älvar, Mörrumsån, fångas 1 lax på vart 70e fiskedygn. Med antagandet 1 fiskevecka per år fångar därför medellaxfiskaren i Mörrumsån 1 fisk vart tionde år, och eftersom 75% av fångsten återutsätts så sparar medellaxfiskaren i Mörrumsån 1 lax på i snitt 7,5 kg vart trettionde år. Det handlar därmed om en genomsnittlig konsumtion av orensad vildlax på motsvarande 250 gram per fiskare och år, eller motsvarande ca 125 gram laxfilé per fiskare och år. Slutsatsen är att den genomsnittliga sportfiskarens konsumtion av vildlax från Östersjön ur ett folkhälsoperspektiv är försumbar.

6 sid 6 (7) Samtidigt kvarstår naturligtvis det faktum att duktiga sportfiskare kan landa fler laxar än genomsnittet. För dessa grupper ökar risken för farlig exponering av dioxin och PCBer med ökad fångst. Detta är dock av allt att döma en mycket begränsad grupp personer. Det finns dock en avgörande skillnad också mellan denna mycket begränsade grupp duktiga laxsportfiskare och den vida gruppen fiskkonsumenter som köper lax över disk. Sportfiskaren får med 100% säkerhet anses veta att det är en vild lax från Östersjön som han/hon fångat. Därmed kan vederbörande själv göra ett medvetet val av eventuell riskexponering genom konsumtion av laxen. Vid försäljning av lax över disk till allmänheten är det långt ifrån säkert att konsumenten ens kan ta reda på var laxen faktiskt kommer ifrån- oaktat om man är medveten om att just vildlax från Östersjön innehåller gifter- något som i högsta grad också gäller lax på restaurangmenyer och i lunchmatsalar.

7 sid 7 (7) Tabell 1: Laxfångster i sportfiske i svenska Östersjöälvar år 2006 Fångster Antal Antal Total- Vikt Medelvikt Älv vildlax odlade summa kg Torne älv med biflöden ,84 Råneälven Kalix älv med Ängesån ,58 Luleälven ,06 Pite älv ,5 Ume/Vindelälven Åby Byske ,5 Kåge Skellefteälven Rickleån 0 - Sävareån ,5 Hörnån 0 - Öreälven Lögde älv Nätraälven 0 - Gideälven ,33 Ångermanälven ,07 Indalsälven Ljungan ,02 Ljusnan ,27 Dalälven ,4 Emån ,1 Mörrumsån ,56 Nybroån 0 Summa Kommentar: Av Tabellen framgår att det år 2006 som förvisso var ett svagt laxår fångades knappt 28 ton lax fördelat på 4180 laxar i de svenska älvarna på ostkusten. Totalfångsten år 2006 i det svenska laxfisket i Östersjöområdet var 497 ton lax, varav på spö 5,5 procent. Ett scenario utan beskattning av lax i hav eller kust skulle innebära att omkring fler laxar än idag återvände till älvarna. Denna resursökning i älvdalarna kan betyda mycket för lokala ekonomier