Frihandel och investeringar ger välstånd. Hans Ekdahl Juni 2003

Transkript

1 Frihandel och investeringar ger välstånd Hans Ekdahl Juni 2003

2 2 Innehåll 1. Alla parter vinner på frihandel 4 2. Frihandeln är avgörande också för Sverige 9 3. Frihandel och direktinvesteringar är centrala för 11 u-ländernas utveckling 4. Marknadsekonomi ger bästa grunden för hållbar utveckling Är handelspolitisk särbehandling av u-länder till fördel 13 för utvecklingen? 6. Målet bör vara nolltullar för alla industrivaror WTO bör liberalisera tjänstehandeln genom att 14 stärka GATS-avtalet. 8. Handeln med jordbruksvaror måste bli öppnare WTO bör göra mer för att undanröja icke-tariffära handelshinder Direktinvesteringar är viktiga för utvecklingen i alla länder Handel kan bidra till bättre miljö TRIPS hindrar inte billiga läkemedel Handeln med tekovaror blir allt öppnare Effektivare offentlig upphandling är viktig i alla länder Klara regler krävs för åtgärder mot dumpad eller 23 statsstödd export 16. Gemensamma principer för konkurrenslagstiftning 23 bör eftersträvas 17. Sammanfattning - Viktiga mål i WTOs nya förhandlingsrunda 24

3 3 Förord I denna kortfattade skrift vill vi presentera Svenskt Näringslivs ståndpunkter i olika handelspolitiska frågor. Vidare vill vi ge vår syn på världshandelns och direktinvesteringarnas roll som motor i den ekonomiska utvecklingen. Skriften behandlar dessa frågor med utgångspunkt från förhållandena i Sverige, i EU, i världen i stort och inte minst i u-länderna. Vi tar också upp olika handelspolitiska frågeställningar som just nu är särskilt aktuella med anledning av WTO-förhandlingarna i Doha-rundan med utgångspunkt från den aktuella svenska och europeiska debatten. Exempel på detta är frågan om handel, investeringar och hållbar tillväxt, jordbrukspolitik och handel, handel och miljö samt immaterialrättens roll i handelspolitiken. Skriften, som är ett komplement till skriften Svenskt Näringslivs positioner inför WTO-förhandlingarna (2002), har utarbetats av Hans Ekdahl, handelspolitiskt ansvarig på Svenskt Näringsliv, i samarbete med Ingela Bendrot (hållbar utveckling), Jens Hedström (tjänstehandel), Therese Kreuer (immaterialrätt), Charlotte Nyberg (handel och miljö, tekniska handelshinder) och Fredrik Segerfeldt (utvecklingsfrågor). Margaretha Swanström har bidragit med kompetent assistans avseende språk och formatering. Göran Norén Utvecklingsansvarig, Internationell Handel och Samordning Svenskt Näringsliv

4 4 1. Alla parter vinner på frihandel Poängen med handel är att alla parter vinner, det är en vinn-vinn-process. Frihandel var en viktig del i Sveriges resa från fattigdom till välstånd. Sveriges väg till välstånd I mitten på 1800-talet var Sverige ett fattigt jordbruksland med låg genomsnittsålder, hög dödlighet, undernäring och utvandring. Landet var i allt väsentligt ett u-land. Precis som dagens u-länder arbetade människor långa dagar, hade dålig och farlig arbetsmiljö, och var hela tiden rädda för svält om skörden skulle slå fel. Utbildningsnivån var låg och barnarbete allmänt förekommande. Hundra år senare, 1970, var Sverige ett av världens allra rikaste länder. Vägen till välstånd och välfärd gick via ekonomisk tillväxt. Sverige hade under perioden den näst snabbaste tillväxten i världen efter Japan. Vi lyckades helt enkelt producera allt mer per invånare år efter år. Därigenom kunde vi också successivt konsumera mer, både privat i form av hus, bilar och utlandssemestrar, men också kollektivt i form av sjukvård, skola och äldreomsorg, allt det som människor i dagens u-länder saknar. Näringsfriheten var avgörande I Sveriges fall genomfördes en rad reformer som främjade företagande och handel i mitten och slutet på 1800-talet. Skråväsendet avskaffades och näringsfrihet infördes. Vem som helst fick möjlighet att starta ett företag i vilken bransch som helst. Lika viktigt var att tullarna mot omvärlden sänktes. Allt detta åstadkoms utan bistånd från rikare länder. Däremot lånade vi pengar utifrån för att bygga järnvägar och starta industrier. Sverige utnyttjade konsekvent de möjligheter som den fria marknadsekonomin, den nya tekniken och den öppna världsmarknaden erbjöd. Stabila politiska förhållanden, en tillväxtorienterad förvaltning och politisk ledning underlättade utvecklingen. Inte bara Sverige Det är inte bara Sverige som på kort tid tagit stora utvecklingskliv. Mellan 1870 och 1970 hade Japan ännu snabbare tillväxt än Sverige. Men det finns länder som på senare tid gjort samma resa som Sverige och Japan fast ännu snabbare. Exempelvis Sydkorea har under andra halvan av 1900-talet gjort stora ekonomiska framsteg på mycket kort tid genom att utnyttja de möjligheter som marknadsekonomin ger. På cirka 30 år har landet utvecklats till en demokrati och en välmående välfärdsnation. Ett land som Nordkorea, som konsekvent avvisat utrikeshandel och marknadsekonomi, har istället skördat svält, förtryck och en tilltagande politisk desperation. Just nu är världens folkrikaste land, Kina, på väg att göra samma resa. Efter att under trettio år förgäves ha försökt utvecklas genom planekonomi i isolering från världsmarknaderna, har man nu infört marknadsekonomi, deltar i världshandeln och har sedan tjugo år också den snabbaste tillväxten i världen. Det stora problemet i världen är att det finns en lång rad länder som inte påbörjat sin välståndsresa. Det finns till och med de som gjort en omvänd resa. Dessa länder har satsat på en protektionistisk politik med importkvoter och höga tullmurar. Länder med goda förutsättningar som Argentina och Brasilien har missat chansen att bygga upp en konkurrenskraftig industri. Argentina, som för hundra år sedan var ett av världens rikaste och mest lovande länder, är ett slående fall. Landet har genom en protektionistisk handelspolitik och en oansvarig industripolitik utvecklats till ett u-land på nytt. Barnbarnen till de emigranter som lämnade det

5 5 fattiga Spanien och Italien för hundra år sedan för en framtid i Argentina köar nu framför ambassaderna i Buenos Aires för att återvända till Europa. Större delen av Afrika - liksom Indien och dess grannländer har med samma metod befäst en situation med en stor, fattig jordbrukarbefolkning. Mexiko har däremot haft en positiv utveckling, tack vare frihandelsavtalet NAFTA med USA och Kanada. När 1900-talets erfarenheter sammanfattas ser vi att Sveriges och andra länders öppning mot omvärlden och den dramatiska ekonomiska utvecklingen på 1800-talet inte var en tillfällighet. Den var snarare en följd av en politik som visat sig fungera i många olika typer av länder på olika kontinenter och vid olika tidpunkter. Det finns idag över en miljard människor som lever i extrem fattigdom. Många länder är kvar där Sverige var för 150 år sedan. Det finns därför all anledning för dessa länder att påbörja samma resa som Sverige, Japan, Sydkorea har gjort och som Kina och andra är mitt uppe i. Det har fungerat tidigare och det fungerar även idag. Ju fler som gör resan, desto bättre. Handel ger välstånd Fattigdom är brist på resurser. Resurser skapas av ekonomisk tillväxt. Enbart omfördelning löser inte fattigdomsproblemet. Det skapar istället ny fattigdom på sikt eftersom det leder till minskad tillväxt. Tillväxten måste därför stå i centrum för diskussionen om handel och utveckling. Handel är en av de mest tillväxtskapande faktorerna. Det finns en stark koppling mellan handel och välstånd. Ju mer världshandeln utvecklas, desto fler människor befrias från fattigdom. Några konkreta fördelar med frihandel är bland annat: Ekonomisk tillväxt. För att ekonomin ska fungera är det viktigt att företagssektorn är livskraftig och utvecklas i konkurrens. Frihandeln ökar konkurrensen och är en förutsättning för effektivitet och välstånd. Konsumentintresset. Konkurrens leder till lägre priser och bättre utbud för konsumenterna. Ökad innovation. Frihandel ökar incitamentet för att utveckla ny teknik och nya produkter. Idéer och teknik sprids. Handelshinder förhindrar eller försvårar flödet av idéer och teknik mellan nationer och människor. Större transparens. En öppen och fri handel i konkurrens gör att fler kan delta på lika villkor. Regelsystemet blir mer förutsägbart och transparent. Att handel skapar ekonomisk tillväxt har vi vetat i hundratals år. Det är därför inte heller särskilt förvånande att se att de länder som satsat på frihandel de senaste årtiondena fått det bättre, medan de som varit slutna fått det sämre. Handel ger högre ekonomisk tillväxt på främst tre sätt: ökad arbetsdelning och specialisering, konkurrens samt ökad strukturomvandling. Den mest grundläggande orsaken till att handel leder till ökat välstånd är att var och en i högre utsträckning kan syssla med det han eller hon är bra på. Det är ganska naturligt att skomakare gör skor och att bagare bakar bröd och sedan köper bröd respektive skor av varandra. Samma sak är det med länder. Den totala kakan att konsumera blir större ju mer länderna specialiserar sig och byter varor och tjänster med varandra. Ett fritt utbyte av varor och tjänster mellan länder är en förutsättning för ökad specialisering och arbetsdelning, och därmed för ökad välfärd världen över.

6 6 Vad händer då med länder som inte är särskilt bra på någonting? Vad händer med bagaren om han, inte bara är mycket sämre än skomakaren på att göra skor, utan även lite sämre på att baka bröd? Trots detta kan bagaren vinna på att byta bröd mot skor. Marknaden fungerar nämligen så att den som har den bästa komparativa fördelen specialiserar sig på en viss vara. Ordet komparativ innebär att man är relativt sett bättre på ett område, inte nödvändigtvis bäst i absolut mening. Skomakaren är mer överlägsen på att göra skor än på att baka bröd. Därför vinner båda fortfarande på att specialisera sig och byta skor mot bröd. Det är samma sak med länder och företag. Det finns alltid något som varje land eller företag kan specialisera sig på, även om man inte är bäst i absoluta termer. Tidigare var natutillgångar och klimat de viktigaste konkurrensfördelarna för produktion. Idag är kunskap och institutionella faktorer viktigare. Detta ger länderna stora möjligheter att påverka sina komparativa fördelar. I Sydkorea exempelvis står satsningar på utbildning bakom mycket av landets utveckling. Man kan också, som Irland, satsa på att skapa ett gynnsamt företagsklimat. Irland har på trettio år har gått upp från att vara ett av de fattigaste till ett av de rikaste länderna i Europa. Konkurrensen ökar En annan viktig faktor bakom frihandelns välståndsskapande är att konkurrensen ökar. När företagen är tvungna att tävla hårt om konsumenternas gunst piskas de till att erbjuda kunderna så bra produkter som möjligt till så låga priser som möjligt. När företag från andra länder har samma tillgång till marknaden i ett land som inhemska företag ökar konkurrensen, vilket gör att konsumenterna får ett större urval och tillgång till bättre produkter till lägre priser. Dessutom blir produktionen mer effektiv i de inhemska företagen. Konkurrens leder till att företagen är tvungna att hela tiden vara så effektiva som möjligt. Genom att man kan konkurrera över hela världen utnyttjas tillgängliga resurser i världsekonomin på det mest effektiva sättet, det vill säga man får en maximalt resurssnål produktion. En tuff konkurrenssituation stimulerar också innovationer, både i form av ny teknik och nya produkter. Den skapar också möjlighet att öka effektiviteten i produktionen och gör att konsumenterna får tillgång till fler saker. Strukturomvandling stimuleras Frihandel medför att ett lands ekonomiska struktur omvandlas snabbare än den annars skulle ha gjort. Länder är tvungna att ge upp tillverkning av vissa varor där man inte är konkurrenskraftig. Sådan omvandling är naturlig och nödvändig för att samhället som helhet ska få ökad välfärd. Resurserna som tidigare användes i mindre effektiv produktion kan i stället användas till mer produktiva ändamål, vilket leder till arbeten med bättre lön. För trettio år sedan var Sverige en av världens största varvsnationer, men eftersom andra länder visade sig vara mer effektiva på att bygga fartyg satsade vi istället på andra områden där vi var mer konkurrenskraftiga. En liknande utveckling upplevde vi med textilindustrin. Så i stället för att arbeta med fartyg och kläder till låga löner producerar vi nu bilar, tjänster och system för mobiltelefoni med höga löner. Där inga varor korsar gränserna, kommer snart arméer att marschera. Frihandel har också indirekta fördelar. Frihandel gynnar öppenhet och motverkar krig. När varor och tjänster rör sig fritt tenderar människor och idéer att följa med. Det leder till ökade möjligheter för människor och företag att ta intryck och att ta till sig idéer från andra delar av världen. Detta var grundtanken bakom skapandet av EU. Ekonomisk integration sågs för femtio år sedan som ett medel att hindra nya storkrig och Europas undergång. Den europeiska integrationen har sedan dess blivit så

7 7 framgångsrik att många glömt bort den ursprungliga fredstanken bakom EU-samarbetet, eftersom freden idag är självklar. Ekonomiskt samarbete genom handel och investeringar kan även hjälpa dagens fattiga och krigsdrabbade länder. Inte minst därför vore det positivt om u-länderna trappade ner tullhindren gentemot sina grannländer. Det finns också ett tydligt samband mellan ekonomisk öppenhet och tillväxt å ena sidan och demokrati och respekt för mänskliga rättigheter å den andra. Bakgrunden till WTOs Doha-agenda är att det råder allmän enighet om att fördjupad frihandel bidrar till högre tillväxt och minskad fattigdom i världen. Olika studier visar att: Om man avlägsnar alla handelshinder i WTOs 147 medlemsländer ökar världsproduktionen med mellan 250 och 620 miljarder US-dollar per år. Ungefär en tredjedel av denna tillväxt sker i u- länderna. Utfasning av lantbruksstödet i i-länderna ger en ytterligare välfärdsvinst på 128 miljarder USdollar per år, varav 30 miljarder i u-länderna. Lyckas man avveckla alla handelssnedvridande faktorer kan antalet människor som lever under fattigdomsgränsen minskas med 320 miljoner till år 2015.

8 8 Världshandelns utveckling sedan 1948 I genomsnitt har bruttonationalprodukten (BNP) per capita ökat med 2 procent per år från 1948 till Under samma period har varuhandeln vuxit med 6 procent årligen. I genomsnitt var realinkomsten nästan 3 gånger högre är 2000 än Den samlade världshandeln uppgick år 2000 till miljarder US-dollar. 81 procent av den samlade världshandel är handel med varor och 19 procent är handel med tjänster. Utveckling av världshandeln och världsproduktionen (BNP) i volym ( 1950=100) 25 Export BNP Källa: Kommerskollegium Tullarna har minskat kraftigt Genomsnittliga tullsatser i procent Afrika Latinamerika Industrialiserade länder Östasien Sydasien Källa: Världsbanken

9 9 Handelsförhandlingarna i GATT och i WTO har medverkat till att kraftigt minska tullhindren i världen. Tullsatserna har sänkts betydligt - särskilt i de asiatiska länderna - som en följd av förhandlingarna i GATT och WTO under den senaste femtio åren. Tullarna minskade till exempel i genomsnitt med 38 procent i Uruguayrundan (1994) och med 33 procent i Tokyorundan (1979). Det är dock viktigt att inte låta sig nöja med detta utan att målmedvetet försöka minska tullar och andra handelshinder ytterligare och att skapa klara och väl fungerande handelsregler till nytta för världshandeln och den ekonomiska tillväxten i världen. Frihandel är inte bara bra för världen som helhet, utan även för fattiga länder. Under 1990-talet växte de mest öppna u-länderna med i genomsnitt fem procent per år, medan de mest slutna u-länderna under samma period faktiskt blev fattigare. Efter en kraftig ökning i världshandeln under 1990-talet föll världshandeln år 2001 för första gången på många år. Det finns fortfarande ett stort utrymme för ytterligare effektivisering av världshandeln, inte minst genom att liberalisera handeln med livsmedel, genom att på allvar börja få bort tekniska handelshinder och genom att underlätta tjänstehandeln. Sådana initiativ kan bidra till att lyfta världsekonomin ur de senaste årens stagnation. Ett sammanbrott i WTO-förhandlingarna skulle däremot kunna uppfattas som att världssamfundets tilltro sviktar till frihandelns betydelse som motor för den ekonomiska utvecklingen Vi riskerar då att få en förnyad protektionism och ytterligare tillbakagång för världsekonomin. Den mest kontroversiella frågan i WTO-förhandlingarna handlar om liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Huvuddelen av WTOs medlemsländer, däribland många u-länder, har intresse av en liberalisering och pressar framför allt EU, men även övriga industriländer, hårt på denna punkt. Det finns stor risk för att svårigheterna att frigöra handeln med jordbruksprodukter blockerar möjligheterna att göra framsteg på andra områden, som berör betydligt större delar av befolkningen och som har stor betydelse för den ekonomiska tillväxten. Vad näringslivet särskilt vill ha är bättre marknadstillträde för varor och tjänster genom sänkta tullar och undanröjande av andra typer av handelshinder. Ett avtal om gemensamma regler för direktinvesteringar skulle också underlätta tillväxten i många u-länder. 2. Frihandeln är avgörande också för Sverige Ungefär hälften av alla varor och tjänster som framställs i Sverige säljs utomlands, och ungefär en tredjedel av allt vi förbrukar kommer utifrån. Små länder är mer beroende av frihandel än stora länder för att uppnå välstånd. Sverige är ett bra exempel på detta. Sverige är extremt beroende av frihandel för att genom sin export kunna betala för importen. Storleken av vår samlade varu- och tjänstehandel motsvarade 87 procent av vår BNP år Vårt handelsberoende är nästan fyra gånger så stort som USAs. EUs tullunion och inre marknad bildades för att få en större hemmamarknad för de europeiska länderna. Genom östutvidgningen och införandet av euron kommer EU-marknaden att bli ännu viktigare som hemmamarknad i framtiden. År 2002 skedde 54 procent av vår varuexport och 67 procent av vår varuimport med andra EU-länder.

10 10 Sveriges varuexport år 2002 var 787 miljarder kronor. Den gick till följande områden: EU 54,2% Övriga länder 16,9% Källa: Kommerskollegium EFTA 8,9% (Norge, Island Schweiz, Liechtenstein) Central- & Östeuropa 4,5% Japan 2,5% USA 11,3% Sammansättningen av Sveriges varuexport från 1870 till idag har ändrats kraftigt: g p, p p 100% 90% Övrigt (Kemi m m) 80% Jordbruk, livsmedel Malm Läkemedel 70% Järn/stål 60% 50% Skog/Trävaror 40% Papper/Massa 30% 20% Verkstad 10% 0% Källa: Kommerskollegium.

11 11 3. Frihandel och direktinvesteringar är centrala för u- ländernas utveckling Den stora depressionen blev en katastrof för såväl i-länder som u-länder. Genom att det ena landet efter det andra ströp importen genom höga skyddstullar, minskade världshandeln med hälften på tre år. Industriproduktionen i USA och Tyskland sjönk till ungefär hälften på fyra år och arbetslösheten steg kraftigt. Detta bidrog till att diktaturer med centralstyrda rustningsinriktade ekonomier tog över i många länder. Även för u-länderna minskade exporten kraftigt och fattigdomen ökade, inte minst i exportberoende länder som Kina och Japan. Frihandel är en förutsättning för att marknadsekonomi och konkurrens ska fungera på bästa sätt Skyddstullar i andra länder hindrar svenska företags marknadstillträde och är därför negativa för företagens export. Skyddstullar för import till Sverige och övriga EU gör att insatsvaror och tjänster blir dyrare för företagen i Sverige, så att de i sin tur förlorar konkurrenskraft. På sikt bör man därför avskaffa alla tullar och andra hinder i världshandeln. För att skapa en långsiktig tillväxt och en ekonomiskt hållbar utveckling i alla länder genom handel och investeringar krävs bland annat: En stabil, öppen och icke-diskriminerande generell handels- och investeringspolitik. Att u-länderna liberaliserar handeln sinsemellan, åtminstone med grannländerna i regionen. Att EUs handelspolitik måste liberaliseras och hinder för u-ländernas export till EU avskaffas. EUs jordbrukspolitik bör reformeras så exportsubventionerna tas bort och gränsskydden sänks. U-länderna bör få handelstekniskt bistånd så att de kan effektivisera sin tulladministration. Utvecklingsbiståndet bör inriktas på insatser som bidrar till tillväxt och näringslivsutveckling i mottagarländerna. Näringslivet har i många fall en genuin kunskap om förhållanden och behov i mottagarländerna och är en kostnadseffektiv leverantör av varor och tjänster. Samarbetet mellan biståndet och det svenska näringslivet bör därför förstärkas Förmånliga lån, garantier och riskkapital kan hjälpa u-länderna att utveckla sitt näringsliv. Finansiella riskgarantier möjliggör för svenska företag att delta i infrastruktur-uppbyggnad och samarbetsprojekt. 4. Marknadsekonomi ger bästa grunden för hållbar utveckling Hållbar utveckling innebär en utveckling som är såväl ekonomiskt som socialt och miljömässigt hållbar. Det innebär att ekonomisk hållbarhet, det vill säga lönsamhet, måste uppnås utan rovdrift på människor, naturresurser och miljö. Tillväxten och produktionen måste utformas så att miljön inte skadas genom överutnyttjande eller genom utsläpp av skadliga ämnen. Utvecklingen måste ske med social hänsyn, genom en tillväxt som ger många arbete, tillgång till utbildning och möjlighet att skapa sig bättre liv. Ett fritt handelsutbyte mellan länder bidrar till att världens gemensamma resurser används mest resurssnålt och är därför ett viktigt bidrag till hållbar utveckling. Erfarenheter visar att multinationella företag i tredje

12 12 världen ofta agerar på ett sätt som förbättrar både samhälls- och näringslivsklimatet i de länder där de är verksamma. Ett viktigt bidrag till hållbar utveckling är att öppna de länder som idag mer eller mindre är stängda för den fria företagsamheten och avskaffa de handelshinder som försvårar för u-länderna att handla med den rika delen av världen. Företagens ansvar Det är genom framgångsrika företag som hundratals miljoner människor, som tidigare levde i extrem fattigdom, numera lever under betydligt gynnsammare villkor. Idag finns kunskap och medvetenhet hos företagsledare, allmän opinion och lagstiftare om nödvändigheten att skapa hållbar tillväxt. I marknadsekonomin strävar företagen efter att använda tillgängliga resurser på det mest effektiva sättet. Detta medför att det hela tiden utvecklas ny, renare och resurssnålare teknik. Det går att producera mer nyttigheter med en mindre insats av råvaror och energi. Varorna i sig blir också mindre miljöfarliga. Det gäller alltifrån tvättmedel till kraftverk. Moderna företag behöver välutbildad och självständig arbetskraft för att bli framgångsrika. Det är därför naturligt att företagen tar sig an frågor om miljö, etik och etnisk mångfald i en tid då allt fler människor visar intresse och engagemang för dessa frågor. Den allt öppnare världsekonomin ställer också nya krav på företagens agerande. Att verka för etnisk mångfald, öppenhet och goda villkor för personalen är därför en självklarhet för alla utvecklingsinriktade företag inriktade på en global marknad. Under senare år har det vuxit upp en rad etiska koder för företagens verksamhet. Svenskt Näringsliv ställer sig bakom den värdegrund som kommer till uttryck i FNs Global Compact och OECDs riktlinjer för multinationella företag. Svenska företag har en skyldighet att respektera mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsrättsprinciper och miljöstandarder, oavsett var i världen de verkar. Därutöver har företagen att självständigt bestämma hur man vill arbeta med dessa frågor, om man ska ansluta sig till specifika koder och redovisningsstandarder eller arbeta efter egna modeller. För näringslivet är frågan om hållbar utveckling en nyckelfråga. Öppna och demokratiska ekonomier attraherar och stimulerar den fria företagsamheten och det är i sådana ekonomier som vi ser en övergång till en mer hållbar utveckling. Fri opinionsbildning är viktig, inte minst då det gäller att avslöja oegentligheter och uppmärksamma olika problem, exempelvis miljöförstöring, sociala missförhållanden eller kartellbildningar. Regeringarnas ansvar Det finns vissa grundförutsättningar som måste uppfyllas för att utvecklingen ska kunna bli hållbar. Demokrati och marknadsekonomi är fundament för utvecklingen mot hållbar utveckling. Regeringarna har ett ansvar för att bygga upp demokratiska institutioner, värna mänskliga rättigheter och säkerställa marknadsekonomins funktionssätt. Tyvärr finns det fortfarande många exempel på regeringar som inte klarar att fullgöra dessa grundläggande uppgifter. Många länder visar bristande respekt för de mänskliga rättigheterna och har ännu inte skapat fungerande demokratiska institutioner. Marknadsekonomin är satt på undantag genom statliga ingrepp och långtgående korruption. Regeringar har också ett ansvar för det globala miljöskyddet. Lagstiftning och regler måste vara likvärdiga, EU kräver exempelvis att de nya länderna som söker medlemskap måste införa modern miljölagstiftning av samma typ som finns i övriga EU.

13 13 5. Är handelspolitisk särbehandling av u-länder till fördel för utvecklingen? På samma sätt som i-ländernas hinder mot u-ländernas export utgör ett hinder för dessa länders utveckling utgör u-ländernas egna handelshinder ett utvecklingshinder eftersom det hindrar import av konkurrenskraftiga varor och tjänster, inte minst från andra u-länder. Det finns ett tydligt samband mellan frihandel och välstånd, samtidigt som många andra faktorer också krävs för ekonomisk utveckling, såsom investeringar i infrastruktur och utbildning, ett stabilt och bra företagsklimat, en sund penningpolitik med mera. Tullskydd är inte utvecklingsfrämjande Vi vänder oss därför mot tanken att tullskydd skulle utgöra en positiv särbehandling av u-länderna. Tvärtom kan en sådan särbehandling bli en bidragande orsak till att dessa länder inte kan ta sig ur fattigdomen genom en hållbar egen utveckling utan döms till evigt biståndsberoende. Vi anser med andra ord att det är fel från ekonomisk utvecklingssynpunkt, såväl för i-länder som för u-länder, att diskutera handel och utveckling i merkantilistiska termer av eftergifter och motprestationer. Istället är det till fördel för alla om alla parters offensiva krav tillgodoses, såväl från u-landssidan som från övriga parter, så att största möjliga liberalisering uppnås. Singaporefrågorna De så kallade Singaporefrågorna omfattar bland annat avtal om förenklade handelsprocedurer, ökad öppenhet vid offentlig upphandling, som minskar riskerna för korruption och gemensamma regler för direktinvesteringar. Avtal på alla dessa områden bör enligt vår mening vara till nytta för u-länderna och underlätta tillväxten där. Tekniskt förhandlingsbistånd Det är viktigt att u-länderna ges tillfälle att delta fullt ut i WTOs handelsförhandlingar. Samtidigt är den traditionella merkantilistiska förhandlingsmetoden inte något som garanterar u-länderna bästa resultat enligt vårt sätt att se. Att sträva efter marknadstillträde i i-länderna utan att samtidigt öppna de egna marknaderna ger enligt vår uppfattning ett sämre utbyte i förhandlingarna än en ömsesidig nedtrappning av tullarna. Inte heller lägger det traditionella tekniska handelspolitiska biståndet tillräcklig vikt vid avskaffandet av icke-tariffära handelshinder. Handelsregler i förhållande till mänskliga rättigheter och arbetsrätt WTO-reglerna, FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och ILOs (Internationella arbetsorganisationen) regler utgör parallella regelverk som alla kan uppfyllas utan att reglerna behöver krocka. Medlemsländerna i dessa organisationer är skyldiga att uppfylla krav i alla de internationella avtal de ansluter sig till, och detta kontrolleras av respektive organisation. Enskilda företag måste sedan givetvis följa alla lagar och regler i de länder där de är verksamma, och dessa lagar ska återspegla de åtaganden som varje land gjort i sina internationella avtal. När det gäller förslagen till kopplingen mellan WTO-reglerna och ILOs regelverk, är u-ländernas regeringar är negativt inställda, eftersom de tror att detta är en smygväg för i-länderna att stänga ute konkurrenskraftiga exportvaror från u-länderna

14 14 6. Målet bör vara nolltullar för alla industrivaror Traditionellt har tullsänkningar stått i centrum för de internationella handelsförhandlingarna. Det gamla GATT-systemet var främst en mekanism för ömsesidig nedrustning av tullskydd mellan länderna. Från utvecklingsekonomisk synpunkt är detta en paradox, eftersom vi vet att även ensidig frihandel är positiv för ett lands samlade utveckling, medan tullar skyddar enskilda producenters intressen på de många konsumenternas bekostnad. Tullar är också ett lätt sätt för staten att få inkomster, och därför alltid populärt hos olika länders finansministrar. Vi menar att målet för tullförhandlingarna i Doha-rundan borde vara nolltullar såväl för i-länder som för u-länder. Ekonomiska teorier bakom skyddstullar för att bygga upp nationell industri har oftast visat sig inte fungera. Istället har protektionismen lett till sämre tillväxt och lägre levnadsstandard för befolkningen i dessa länder. Detta gäller såväl i Latinamerika, som i Mellanöstern, i Afrika och i Sydasien. Svenskt Näringslivs mål för tullförhandlingarna är: Ett allmänt avtal om nolltullar från 2010 på alla industrivaror. Som ett led mot nolltullar bör överenskommas att länder med höga effektiva tullnivåer ska sänka sina genomsnittstullar till högst 10 procent. att krångeltullar ( nuisance tariffs ) under 3 procent snarast avskaffas. Att särskilt höga tulltoppar avskaffas, så att ingen bunden tullsats blir högre än 15 procent. Att tullförhandlingarna förs med utgångspunkt från faktiskt tillämpade tullar, ej från de bundna tullsatserna. Att tullarna ges en sådan struktur att det effektiva skyddet i bearbetningsledet ej blir större än skyddet för insatsvarorna, det vill säga att så kallad tulleskalering undviks. Också den omvända situationen, högre tull på insatsvaror än på slutprodukten, bör undvikas. Att man söker uppnå enhetliga principer för utformning av ursprungsregler såväl avseende multilaterala som preferentiella regionala och bilaterala avtal. Vidare bör de utformas så att de ej påverkas av om sista bearbetning sker hos underleverantör eller i det exporterande företaget. 7. WTO bör liberalisera tjänstehandeln genom att stärka GATS-avtalet Det är viktigt att tjänstesektorn är livskraftig och utvecklas i konkurrens. När fler tjänsteföretag konkurrerar skapas förutsättningar för välstånd genom lägre priser och bättre utbud för konsumenterna. Tillgång till konkurrenskraftiga tjänster är särskilt viktig för att industrin ska kunna utvecklas och själv bli fullt konkurrenskraftig. Bristen på företagsnära tjänster är ofta ett av de viktigaste hindren för ekonomisk utveckling i u-länderna och de forna socialistländerna. I WTO regleras handeln med tjänster genom GATS-avtalet som slöts GATS-avtalet är uppbyggt så att varje land anger inom vilka tjänstenäringar man är beredd att tillåta utländska företag att verka på samma villkor som inhemska. Av praktiska skäl brukar tjänsterna delas upp enligt de fyra leveranssätten: 1) Producent och konsument finns båda i exportlandet (exempelvis turism) 2) Producenten finns i exportlandet, konsumenten importlandet (till exempel dataprogram som levereras via Internet)

15 15 3) Producenten har ett företag i importlandet, där tjänsten säljs till konsumenten (exempelvis banktjänster, försäkringar etc). Juridiskt betraktas detta som tjänstehandel, men ekonomiskt rör det sig om en direktinvestering. 4) Producenten vistas personligen i importlandet, där han säljer tjänsten till konsumenten (exempelvis installationer, reparationer och dataservice). Ett förutsägbart och transparent regelsystem som garanterar öppen och fri handel i konkurrens gör att fler kan delta på lika villkor. Handelshinder stoppar och försvårar flödet av idéer och teknik mellan nationer och människor. Frihandel och konkurrensutsatt upphandling ger däremot incitament för att utveckla ny teknik och nya produkter inom tjänsteområdet. Ett förbättrat GATS-avtal höjer tillväxten i världen Genom ökad konkurrens i den internationella tjänstehandeln blir tjänstenäringarna bättre rustade att möta nya utmaningar. Ett av de vanligaste hindren för tjänsteföretag är nationell lagstiftning som diskriminerar utländska företag till exempel vid offentlig upphandling eller genom att ställa krav på utländskt ägande i företag eller krav på nationalitet för personer i företagets ledning. Andra vanliga hinder är byråkratisk och krånglig lagstiftning till exempel i form av tekniska/administrativa särregler samt begränsningar i nyckelpersoners fria rörlighet. Exempel på detta är tidskrävande visumregler. Att kunna flytta nyckelpersoner och ledningspersonal över nationella gränser bör vara en prioriterad fråga. Elektronisk handel Utvecklingen av den elektroniska handeln är av stor vikt inte minst för utvecklingsländerna som genom denna kanal får bättre möjlighet att konkurrera med industriländerna. Det finns ännu en rad brister både i det nationella och internationella regelverket för e-handel. Det är viktigt att stödja utvecklingen av ett regelverk som underlättar internationell elektronisk handel. Vidare bör hinder för marknadstillträde tas bort, elektronisk leverans av tjänster bör inte diskrimineras i förhållande till andra leveranssätt och förbli tullfri. GATS och u-länderna Tillgång till kvalificerade tjänster är avgörande för ett lands utveckling. Genom att öppna sig för utländska tjänsteföretag kan u-länder påskynda sin utveckling. Det borde ligga i alla länders intresse att öppna upp så stor del av tjänstesektorn som möjligt för privat produktion och internationell konkurrens. Detta skulle bidra till en snabbare ekonomisk utveckling i många länder i såväl i industriländer som i u-länder. Samtidigt bör man framhålla att inget i GATS-avtalet tvingar eller kommer att tvinga ett medlemsland att öppna upp en viss sektor för utländsk konkurrens. Avtalet berör inte heller möjligheten att reservera vissa tjänster för offentlig produktion. Påståendet att GATS-förhandlingarna skulle medföra privatisering av offentliga tjänster är helt felaktigt. För att uppnå framsteg i WTOs pågående förhandlingar om liberalisering av tjänster krävs medverkan från utvecklingsländerna. Detta kräver i sin tur att industriländerna gör allvar av att öppna sina marknader på bland annat jordbruksområdet. Det är också viktigt att industriländerna på olika sätt stöder, till exempel genom tekniskt bistånd, utvecklingsländerna för att försäkra sig om att de har möjlighet att delta i pågående förhandlingarna och att implementera sina åtaganden

16 16 Viktiga mål för GATS-förhandlingarna är: Att ta bort hinder som begränsar export och import av tjänster, samt att samtliga WTO-länder så långt som möjligt ska göra mer långtgående åtaganden än hittills rörande marknadstillträde för utländska tjänsteleverantörer. Att komma överens om enhetliga principer för öppenhet och icke-diskriminering i nationell lagstiftning. Att ta bort diskriminerande regler, onödig byråkrati och begränsningar i nationell lagstiftning, inte minst när det gäller offentlig upphandling och nyckelpersoners fria rörlighet. Att stödet till utvecklingsländerna bör öka så att de ska kunna delta aktivt i de pågående förhandlingarna och för att de ska kunna implementera tidigare åtaganden 8. Handeln med jordbruksvaror måste bli öppnare Liberalisering av handeln med jordbruksprodukter är den mest kontroversiella frågan i WTOförhandlingarna och kan vara avgörande för hela utvecklingsrundan. Orsaken till detta är att jordbruket är den näring som är mest skyddad från utländsk konkurrens, och jordbrukarna de mest subventionerade företagarna i världen. Det är givetvis de rika länderna i EU och flertalet andra industriländer, inklusive USA, som har råd att subventionera jordbruket i motsats till vad de flesta u-länder har råd med. Genomsnittskon i EU får 2 dollar om dagen i subventioner. Det är mer än vad 2,4 miljarder människor i världen lever på om dagen. Huvuddelen av WTOs medlemsländer, däribland många u-länder, har intresse av en liberalisering och pressar framför allt EU, men även övriga industriländer, hårt på denna punkt. Men även u-länder tillämpar en protektionistisk handelspolitik för jordbruksprodukter. Frihandel med jordbruksprodukter En friare handel med jordbruksprodukter skulle få en rad positiva effekter: För Sverige och svenska företag När bönderna i länder som är mer effektiva på att producera jordbruksprodukter än man är i Sverige och EU stängs ute från den EU-marknaden blir maten dyrare för konsumenterna. En helt fri handel med jordbruksvaror skulle sänka de svenska matpriserna väsentligt. Livsmedelsindustrin är på grund av EUs gränsskydd i stort sett hänvisad till att använda sig av jordbruksråvaror producerade inom EU, såväl för produktion för EU-marknaden som för export. Om livsmedelsindustrin skulle få tillgång till billigare råvaror från andra länder skulle de lättare konkurrera på världsmarknaden. En viktigare negativ effekt för övriga företag i Sverige är att detta försvårar marknadstillträde för andra svenska branscher framför allt i u-länder, som hindras från att tjäna pengar genom jordbruksexport. U- länderna har nu ställt krav på EU och USA att öppna sina jordbruksmarknader om de ska släppa in EUs och USAs industrivaror. Denna export berör betydligt större fler företag och anställda i EU och i USA och har stor betydelse för den ekonomiska tillväxten. En öppnare handeln med jordbruksprodukter är ett krav för liberaliseringar på andra områden. Om EU och andra i-länder inte öppnar upp sina marknader för jordbruksprodukter från andra länder finns risken att förhandlingarna som helhet bryter samman. I värsta fall skulle det kunna leda till förnyad protektionism och ytterligare tillbakagång för världsekonomin.

17 17 För fattiga länder Handelshindren mot livsmedelsimport runt om i världen begränsar u-ländernas möjligheter att utveckla sitt jordbruk. Om jordbrukare i fattiga länder får tillgång till de rika ländernas marknad skulle de få ökade inkomster och utvecklingsmöjligheter. Men u-länderna är inte bara i behov av tillgång till i-ländernas marknader. De behöver också få konkurrera på lika villkor på hemmaplan. Eftersom livsmedelsindustrin i EU är tvungen att köpa dyra insatsvaror till EU-priser, måste den få bidrag för kunna exportera sina produkter. Dessa subventioner gör att EUs livsmedelsföretag och jordbrukare kan konkurrera ut producenter i andra länder, särskilt u-landsjordbruk, som inte kan få något statsstöd. Om stöden togs bort i i-länderna, skulle livsmedelshandeln i världen ske på rättvisare villkor. Jordbruksprotektionism i u-länderna är också skadlig för dessa länder själva. En hållbar utveckling mot drägliga levnadsvillkor för landsbygdsbefolkningen kan inte bygga på bibehållande av små olönsamma familjejordbruk vare sig i i-länder eller u-länder. En sådan struktur dömer småbönderna till evig fattigdom, samtidigt som livsmedelsförsörjningen för den växande fattiga stadsbefolkningen inte kan tillgodoses. Utvecklingen i Zimbabwe bort från storjordbruk till självförsörjningsjordbruk med åtföljande försörjningskollaps är det mest drastiska exemplet på en sådan utveckling just nu. Istället måste utvecklingen mot mer effektiva produktionsformer främjas såväl i i-länder som i u-länder. Försörjningstrygghet är i dagens värld inte främst kopplad till lokal produktion, utan till stabila politiska och ekonomiska förhållanden. Ett hållbart jordbruk måste därför bygga på fri varurörlighet och konkurrens. Sammanfattningsvis kan sägas att i-ländernas jordbrukare strävar efter att behålla sina statsstöd på bekostnad av jordbrukarna i tredje världen, konsumenterna som får dyrare mat, livsmedelsföretagen som får dyrare insatsvaror och resten av det exportinriktade näringslivet som får sämre tillgång till marknader i andra länder. Sällan har så många betalat så mycket till så få och fått så lite i utbyte. Vad gäller förhandlingarna? Jordbruksförhandlingarna i WTO avser i huvudsak tre områden: marknadstillträde, internt stöd och exportsubventioner. I mandatet anges att man även ska ta hänsyn till icke-handelsrelaterade mål såsom livsmedelssäkerhet, miljöförbättrande åtgärder, landsbygdsutveckling, djurskydd och säkra livsmedel. Vidare ska u-länderna ges särskild och differentierad behandling, vilket i klartext betyder att de ska få tillgång till andra länders marknader utan att i samma utsträckning behöva öppna upp sina egna. Svenskt Näringslivs ståndpunkt För att WTO-förhandlingarna ska kunna bidra till att få igång världsekonomin och skapa möjligheter för ökad utveckling i fattiga länder krävs en friare handel med jordbruksprodukter. Detta är också en förutsättning för bättre tillträde för svenska varor och tjänster till u-ländernas marknader genom sänkta tullar och undanröjande av andra typer av handelshinder. WTO-förhandlingarna för jordbruksvaror bör därför sikta på att: Åstadkomma ett väsentligt ökat inslag av frihandel för jordbruksråvaror och livsmedelsprodukter genom en neddragning av gränsskydd, samt av alla former av exportstöd och konkurrenssnedvridande produktionsstöd. Handelsstörande interna stöd reduceras för att på sikt elimineras. Europeiska tillverkare får tillgång till insatsvaror från jordbruket till konkurrenskraftiga priser.

18 18 Betoningen av jordbrukets övriga funktioner såsom landsbygdsutveckling, landskapsvård, miljöskydd, biologisk mångfald med mera inte leder till smygprotektionism eller till snedvridning av produktionsvillkoren mellan olika länder. Försiktighetsprincipens användning för att främja säkra livsmedel ska baseras på vetenskaplig grund. Hänsyn till djurens välfärd bör baseras på internationellt godtagna djurskyddsstandarder. U-länder med hänsyn till försörjningstryggheten ges viss flexibilitet när det gäller omfattningen av gränsskydd och interna stöd. 9. WTO bör göra mer för att undanröja icke-tariffära handelshinder I takt med att tullarna i i-länderna blivit allt lägre, har övriga hinder, de så kallade icke-tariffära handelshindren blivit mer uppmärksammade. Det gäller bland annat onödigt omständlig, långsam och korrupt tullklarering. Andra viktiga icke-tariffära handelshinder är krångliga certifieringsprocedurer och onödiga krav på omtestning på grundval av avvikande nationella standarder. Även krångliga ursprungsregler försvårar tullhanteringen och utgör i praktiken ett viktigt handelshinder. Dessvärre har regelverken kring områden som tull och internationella transporter utvecklats till att bli ett av de större icke-tariffära handelshindren och därmed motverkas en sådan utveckling. I många u-länder är tulladministrationens besticklighet och brist på öppenhet och tillgänglighet ett stort hinder för såväl ländernas export som import. Det är därför särskilt viktigt att u-länderna stöder att man i WTO tar upp förhandlingar om ett avtal om förenklade handelsprocedurer. Detta skulle vara till fördel inte minst för exportovana företag just i u-länderna Förenklingar och förbättringar inom dessa områden är nu mer angelägna än någonsin. Även här är det viktigt att u-länderna deltar i arbetet att underlätta handeln, eftersom det är viktigt för deras ekonomiska utveckling. WTO bör därför engagera sig mer i arbetet att undanröja icke-tariffära handelshinder i förhandlingarna om marknadstillträde för industrivaror, genom att ta upp förhandlingar och förenklade handelsprocedurer och genom att stärka avtalet om tekniska handelshinder så att man främjar standardisering och förenkling av produktcertifiering. 10. Direktinvesteringar är viktiga för utvecklingen i alla länder Utländska direktinvesteringar är bland de viktigaste externa faktorerna för tillväxt i fattiga länder. Lönsamma direktinvesteringar leder till fortsatt tillväxt och sysselsättning som inte är beroende av statsstöd eller utländskt bistånd. År 2000 investerade svenska företag 47 miljarder kronor i de fattiga delarna av världen. Som jämförelse kan nämnas att det svenska offentliga biståndet samma år uppgick till 15,3 miljarder. Svenskägda företag hade vidare anställda i fattiga länder och försörjde på så sätt många familjer där direkt, och ett betydligt större antal indirekt. Till skillnad från det statliga biståndet som varje år kräver nya resursöverföringar utifrån, leder direktinvesteringar till en ekonomiskt hållbar självgenererande tillväxt i u-länderna. De har

19 19 förmodligen större betydelse än det statliga biståndet för att undanröja fattigdomen i världen. Diskussionen om världsfattigdomen måste därför i mycket högre utsträckning än idag handla om hur tillväxten kan komma igång i fattiga länder. Bistånd behövs dock på vissa områden. Det måste i mycket högre grad än idag fokusera på att få igång ekonomisk tillväxt. Näringslivet är bättre än offentliga biståndsorganisationer på att skapa en hållbar utveckling i tredje världen och en viktigare katalysator för utrotande av fattigdomen än offentliga institutioner och organ. Utländska företags närvaro och verksamheter i fattiga delar av världen är inte ett problem, utan ett bidrag till lösningen på ett problem. Detta bör vara utgångspunkten för all diskussion om näringslivets roll i tredje världen. Tullskydd för nystartad industri ( infant industry protection ) har inte varit någon avgörande faktor bakom framgången för ett antal östasiatiska länders snabba tillväxt. I långt fler länder i Sydasien, Latinamerika, Mellanöstern med flera områden har istället tullskydd för inhemska företag lett till olönsamma investeringar som aldrig haft en chans att bli konkurrenskraftiga, och som i själva verket bidragit till mer långsam utveckling och lägre levnadsstandard i dessa länder. Ett investeringsavtal i WTO kan bidra till ökade direktinvesteringar Investeringsavtal, vare sig de är bilaterala eller multilaterala, är långtifrån den viktigaste faktorn för att attrahera utländska direktinvesteringar. Bland viktigare faktorer kan nämnas ett bra näringsklimat, en väl fungerande infrastruktur, lag och ordning samt en stor och/eller växande hemmamarknad. Ett investeringsavtal kan bara stimulera ytterligare direktinvesteringar om det bidrar till att minska osäkerheten och skapa mer stabila och förutsägbara, och helst även mer förmånliga, villkor för företagen. Företagens ansvar i ett avtal bör främst avse iakttagande av de lagar och regler som finns i värdlandet. Särskilda regler som enbart gäller utländska företags verksamhet snedvrider konkurrensen och kan hämma u-ländernas tillväxt. För att ett avtal om investeringar i WTO ska få avsedd effekt och stimulera investeringar i u-länderna måste det undanröja diskriminering och osäkerhet vid direktinvesteringar. Bland annat följande punkter är viktiga i ett sådant avtal: diskriminering i förhållande till inhemska och/eller andra utlandsägda företag krav på joint ventures eller på inhemskt majoritetsägande. krav på viss andel inhemska komponenter eller export i produktionen restriktioner avseende vinsthemtagning, royalties och licensavgifter skydd mot försämring av existerande regler regeländringar utan tillräcklig förvarning 11. Handel kan bidra till bättre miljö Företagen arbetar idag med miljöfrågorna från ett livscykelperspektiv, där produkten såväl som själva företaget är en del av arbetet för hållbar utveckling. Många företag har kommit långt med att anpassa sitt företag och sina produkter till miljön. Miljökonventioner och WTO Inget i WTO-reglerna avseende tekniska handelshinder eller annat strider mot överenskommelser om miljöskydd. Det rör sig om parallella internationella regelverk som alla kan uppfyllas av de anslutna staterna utan att reglerna behöver krocka. Det är de enskilda medlemsländernas sak att se till att de

20 20 uppfyller samtliga krav i de internationella avtal de ansluter sig till, och det är upp till enskilda företag att följa alla lagar och regler i de länder där de är verksamma. Förhållandet mellan multilaterala miljöavtal (MEA) och WTO bör klargöras, så att miljörelaterade handelspolitiska tvister undviks. WTO bör vara sista instans för prövning av handelspolitiskt relaterade miljötvister för de länder som är medlemmar i både WTO och en miljökonvention. Ökat samarbete, ökad kommunikation och observatörsskap för MEA i WTO kan bidra till att avdramatisera potentiella konflikter mellan miljöorganisationer och göra WTO och dess arbetsgrupp på miljöområdet (CTE) mer effektiva och transparenta i sitt arbete. Miljömärkning Det finns idag många olika nationella eller regionala system för miljömärkning och certifiering där drivkraften och motiven är lika mycket kommersiella som ideella. Det finns inte heller någon garanti för att kriterierna för miljömärkning inom dessa system tas fram på ett öppet, transparent och ickediskriminerande sätt i enlighet med de internationella riktlinjer som gäller för utarbetande av standarder. Många märkningssystem blir monopolsystem som inskränker konkurrensen på marknaden och får en handelshindrande effekt. Särskilt u-landsexportörer har ofta svårt att uppfylla de föreskrivna kraven för registrering, inte minst på grund av den byråkratiska proceduren. Inom ramen för den nya rundan bör man klart ange att miljömärkning faller inom ramen för WTO/TBTavtalet och den uppförandekod som gäller för standarder. Alternativt bör man ta fram en ny uppförandekod för miljömärkning. Regeringarna bör uppmuntra till internationell harmonisering av nationella eller regionala miljömärkningssystem, till exempel genom ömsesidigt erkännande av varandras kriterier, för att undvika dubbelarbete och dubbel certifiering. Detta är viktigt då flertalet företag, såväl små som stora, arbetar på en global marknad. 12. TRIPS hindrar inte billiga läkemedel Skydd för immaterialrättigheter (patent, varumärken med mera) är en bidragande faktor för utveckling av handel och lokal industri både i utvecklade länder och i u-länder. TRIPS-avtalet i WTO lägger fast minimiregler för vad som ska gälla för att erhålla och använda sådana rättigheter vid internationell handel, och är baserat på balanser mellan olika intressen. Från utvecklingssynpunkt är det intressant att jämföra inställningen hos myndigheterna i Indien och i Kina avseende skydd i form av patent, bruksmodeller och mönster. Indien har traditionellt haft en negativ syn på immaterialrättigheter, särskilt sedan införandet av 1970 års patentlag. Detta återspeglas i ett lågt antal patentansökningar från såväl inhemska som utländska sökande. Kina har tvärtemot alltsedan införandet av nya immaterialrättslagar på1980-talet, särskilt patentlagen från 1985, starkt betonat värdet av immaterialrätt som medel i landets utvecklingsstrategi. Ett resultat av detta är att det kinesiska State Intellectual Property Office, SIPO, idag är ett av världens största patentverk. TRIPS och läkemedelsförsörjningen i u-länderna I de pågående WTO-förhandlingarna vill man bland annat underlätta för fattiga u-länder att få mediciner mot stora folksjukdomar som exempelvis HIV/AIDS, malaria och tuberkulos. TRIPS-rådet i WTO ska i Doha-rundan finna en lösning då ett land vill använda tvångslicenser för läkemedel men saknar inhemsk tillverkningskapacitet ( paragraf-6-frågan ). Förhandlingarna i WTO har ännu inte lett till någon överenskommelse om detta. U-länderna och vissa frivilligorganisationer kräver att behovet av läkemedlet i sådana fall måste få täckas genom tillverkning i tredje land, även om läkemedlet är patentskyddat i tillverkningslandet. Svårigheten är att finna en lösning som bygger på