Version: Miljörapport

Transkript

1 TORNE OCH KALIX ÄLVAR 2008 Version: Miljörapport Projekt: Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund Ort och datum: Umeå Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB

2 Omslagsbild: Åsa Sjöblom Lina älv vid Kirunavägen

3 FÖRORD... 4 SAMMANFATTNING INLEDNING OMRÅDESBESKRIVNING Allmänt Klimat Hydrologi Berggrund och jordarter FÖRORENINGSKÄLLOR I AVRINNINGSOMRÅDET Punktkällor i området MATERIAL OCH METODER PROVTAGNINGSPUNKTER VATTENKEMI Provtagning Analyser och utvärdering RESULTAT OCH DISKUSSION DELOMRÅDE 1 MUONIO ÄLV DELOMRÅDE 2 TORNE ÄLV, ÖVRE DELEN DELOMRÅDE 3 TORNE ÄLV, MELLERSTA DELEN DELOMRÅDE 4 TORNE ÄLV, NEDRE DELEN DELOMRÅDE 5 KALIX ÄLV, ÖVRE DELEN OCH KAITUM ÄLV DELOMRÅDE 6 KALIX ÄLV, MELLERSTA OCH NEDRE DELEN DELOMRÅDE 7 LINA ÄLV/ÄNGESÅSYSTEMET GENERELLA TRENDER, TORNE ÄLV REFERENSER BILAGA BILAGA MEDLEMSFÖRTECKNING

4 Förord På uppdrag av Torne och Kalix älvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i Torne och Kalix älvars avrinningsområden. Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Till hjälp i utvärderingar och som underlag har bland annat årsrapporten från år 2007 använts (Thunéll 2008) i arbetet. Dessutom har material från examensarbetet Förändringar i vattenkemin i Torne och Kalix älv med biflöden (Johansson 2007) nyttjats. Delar av kapitlet områdesbeskrivning samt översiktskartan över undersökningsområdet är från Johanssons examensarbete. Ansvarig från Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB:s sida i projektet har varit Erik Sjöström. Huvudansvaret för affärsområdet Miljö & Ekologi på Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB åligger Mats Andersson. Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund har representerats av Åsa Sjöblom, Boliden Mineral AB. Synpunkter på rapportens innehåll har lämnats av medlemmar i Torne och Kalix älvars vattenvårdsförbund. Umeå Version: Miljörapport 4

5 Sammanfattning Resultaten från 2008 visade generellt på låga kväve och fosforhalter i undersökningsområdet. Fosforhalterna klassificerades dock generellt något högre än totalkvävehalterna. Fosforhalterna uppvisade även en ökande trend på ett antal stationer, framförallt gällde detta i Torne älvs huvudfåra. Avvikande från bedömningen av kväve gällde framförallt stationen Lj 05 i Luossajoki men även Lina älv. De förhöjda halterna på station Lj 05 förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo, en sjö som I tidigare undersökningar visat sig vara förorenad. Halterna av totalkväve minskade dock signifikant över tiden i provpunkten, vilket är positivt. Påverkan från Ala Lombolo avspeglas troligtvis även i vattnets konduktivitet på station Lj 05 som var mycket hög. Hög konduktivitet speglar ett stort antal lösta joner i ett vattendrag och anses som en god indikator på föroreningar. I övrigt karakteriseras vattnet på provpunkterna i området generellt av låga halter syretärande ämnen och ett svagt till starkt färgat vatten där trenden över tiden är ökande på ett antal provpunkter. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms som tillfredställande till mycket tillfredsställande på de allra flesta provpunkterna och metallhalterna är, trots påverkan från flera stora gruvor, nästan genomgående mycket låga. Vattenkemin i stort kan beskrivas med förändringarna i sammansättning av Torne älvs vatten, från fjäll till kust. I älvens övre delar är vattnet klart och näringsfattigt. Halterna av ett antal parametrar är lägst på station To 220 längst från kusten. Under vattnets väg ned mot kusten förändras det och blir allt näringsrikare och mer färgat. Sambandet mellan vattenfärg och humusämnen framgår tydligt och halterna mer än tredubblas innan vattnet rinner ut i Bottniska viken strax nedströms station To 05. Förändringarna i halter från fjäll till kust var signifikanta för fosfor, kväve, vattenfärg och COD Mn. 5

6 1 Inledning På uppdrag av Torne och Kalix älvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i Torne och Kalix älvars avrinningsområden. Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Syftet med den samordnade recipientkontrollen är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i vattenområdet än vad enskilda program kan ge. Samordning medför många fördelar, bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbetning blir lägre samtidigt som arbetet blir effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om den geografiska variationen inom hela området samt information om variationer i tillstånd mellan olika årstider och år. Medlemmarna i vattenvårdsförbundet år 2008 presenteras på rapportens baksida. Kontrollprogrammet för området presenteras i sin helhet i bilaga 1. 6

7 1.2 Områdesbeskrivning Allmänt Torne och Kalix älvar utgör västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem, som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena och ligger i syd/sydöstlig riktning i ett lättillgängligt barrskogsområde. Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolkningstäthet med liten andel jordbruksmark och stora ytor skogsmark. Torne älv är drygt 520 kilometer lång. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med bifloden Könkämä Muonioälven. Kalix älv har sina källflöden i Kebnekaise och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix. Den är ca 460 kilometer lång. Avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar omfattar sammantaget km 2 ( km 2 för Torne älv och km 2 för Kalix älv). Mellan byarna Junosuando och Tärendö återfinns bifurkationen Tärendöälven som avleder cirka 50 % av Torne älvs vattenflöde till Kalix älv. Figur 1. Torne och Kalix älvars avrinningsområde. Torne och Kalix vattenvårdsförbund Klimat Klimatvariationerna i undersökningsområdet är stora. Årsmedeltemperaturen nära kusten är ca 1 C medan den i fjällen i nordväst ligger på ca 2 C till 3 C. 7

8 Vattnet i Bottenviken ger de kustnära delarna av undersökningsområdet ett kustklimat med milda vintrar. Bergskedjan i nordväst ger däremot de övre delarna av området ett typiskt inlandssklimat. Årsnederbörden ligger på cirka 400 mm/år men i vissa områden, såsom vid fjällkedjan, finns platser med över nederbörd 800 mm/år. Minst nederbörd har de inre och nordöstra delarna av området Hydrologi Tillsammans utgörs Torne och Kalix älvs avrinningsområden av cirka 4 % sjöar. Årsmedelvattenföringen för perioden 2001 och 2006 vid SMHI:s station i Kukkolankoski i Torne älv var 404 m 3 /s och i Kalix älv 288 m 3 /s (Räktfors). Under vårfloden i maj juni är flödet som störst och strax innan vårfloden, i april, är det som lägst. Under vårfloden kan ofta två flödestoppar urskiljas. Den första inträffar i samband med snösmältningen i skogsregionen och den andra när snön i fjällen smälter. Isproppar kan vid vårfloden medföra att vattennivån lokalt stiger flera meter Berggrund och jordarter Den skandinaviska fjällkedjan, som bildades för 400 miljoner år sedan, består av omvandlade sedimentära och vulkaniska bergarter och kännetecknas av en stor del lättvittrade och kalkhaltiga bergarter. Berggrunden i övriga delar av avrinningsområdet domineras av urgranit (gnejsgranit), sura vulkaniska bergarter, graniter och längst i norr arkeisk berggrund. Den vanligaste jordarten inom avrinningsområdet är morän vilken består av osorterat material som inlandsisen nött lös från berggrunden. En annan vanlig jordart i området är torv och i den centrala delen av avrinningsområdet består 25 % av landarealen av torvmarker. Nedanför högsta kustlinjen (HK) har det finare materialet sköljts bort från moränens ytskikt eller så är moränen täckt med sedimentavlagringar av skiftande tjocklek. För 9000 år sedan låg Torne älvs mynning vid Tärendö, 167 meter över nuvarande havsnivå. 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet Belastning av närsalter, metaller och försurande ämnen från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag kan delas in i två olika typer beroende av ursprung; punktbelastning och diffus belastning. Till punktbelastning, vilken är lättare att definiera, hör till exempel kväve och fosforutsläpp från avloppsreningsverk och industrier medan den diffusa belastningen av kväve och fosfor har sitt ursprung i exempelvis utsläpp från jordbruk, skogsbruk och deposition av långväga föroreningar samt föroreningar från vägtrafik. 8

9 1.3.1 Punktkällor i området Avloppsreningsverk belastar vattendragen med främst näringsämnen och lösta organiska föreningar som kan bidra till övergödning och ökad syreförbrukning i sjöar och vattendrag. När det gäller gruvverksamheterna inom avrinningsområdet är de flesta av dessa inte anslutna till kommunala reningsverk utan har egna anläggningar för behandling av processvatten. I Kiruna driver LKAB världens största järnmalmsgruva under jord. Kirunavaaragruvan ligger mitt under vattendelaren mellan Torne och Kalix älvars avrinningsområden. Processvatten från gruvan återcirkuleras sedan det renats från partiklar genom sedimentation och bräddas endast vi behov (höga flöden) ut i recipienten I Malmberget, norr om Gällivare, driver LKAB en järnmalmsgruva och sydöst om staden driver Boliden Mineral AB koppargruvan Aitik. Vid LKAB:s järnmalmsgruva återanvänds processvattnet på samma sätt som i Kiruna. Eventuellt överskottsvatten bräddas till recipienten Lina älv. Även vid Bolidens koppargruva Aitik återanvänds processvattnet. Bräddat överskottsvatten (endast vid högflöden) från verksamheten leds ut i det närliggande vattendraget Leipojoki vilket senare rinner ut i Vassara älv och därifrån ut i Lina älv. Lina älv rinner ihop med Ängesån som i sin tur rinner ihop med Kalix älv i Överkalix. Överskottsvatten från gruvorna kan innehålla förhöjda halter av kväve, fosfor och metaller, vilket kan påverka förhållandena i recipienterna. Större enskilda punktkällor i området presenteras i tabell 1. Tabell 1. Större verksamheter inom VVF:s undersökningsområde. Vattendrag Mätstation Delområde Läge Industri Kalix älv KVA03 5 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Kalix älv KVA04 5 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Lina älv MVA02 7 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv MVA01 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Vassara älv Uppströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Vassara älv Nedströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Lina älv Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Soptipp Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flyplats, Deponi Loussajoki Lj05 2 Nedströms Sjön Ala Lombolo, Kiruna avloppsreningsverk, Kiruna värmeverk, Deponi Lainio älv La10 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Kangos Torne älv To165 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Junosuando Torne älv To Nedströms Avloppsreningsverk, Pajala Kalix älv Ka100 6 Nedströms Avloppsreningsverk, Tärendö Torne älv To 05 4 Nedströms Avloppsreningsverk, Haparanda Förutom punktkällor pågår i området ett aktivt skogsbruk, vilket inkluderar torvbrytning där båda påverkar vattendragen på ett likartat sätt med urlakning av näringsämnen, humus, suspenderade ämnen samt metaller vid markberedning och dikning. Jordbruken i avrinningsområdet bidrar med näringsämnen till vattendragen. 9

10 2 Material och metoder Nedan presenteras metodik vid provtagning, analys och utvärdering. 2.1 Provtagningspunkter Provtagningsområdet är stort och innefattar 28 provpunkter. Provtagningspunkterna är belägna inom Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner. För att underlätta utvärderingen delas området liksom tidigare år in i sju delområden (tabell 2). Tabell 2. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Torne och Kalix älvar Delområde Områdesnamn 1 Muonio älv 2 Torne älv, övre delen 3 Torne älv, mellersta delen 4 Torne älv, nedre delen 5 Kalix älv, övre delen, och Kaitum älv 6 Kalix älv, mellersta och nedre delen 7 Lina älv/ängesåsystemet Provpunkternas placering i undersökningsområdet framgår av figur 2 och tabell 3. De undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av resultatredovisningen i bilaga 2. 10

11 Tabell 3. Provtagningspunkter i Torne och Kalix älvar med biflöden Delområde Recipient Station Lokalbeskrivning Kommun Prov/år 1 Muonio älv Mu 70 Uppströms Karesuando Kiruna 8 1 Muonio älv Mu 10 2 km norr om SMHIs mätstation i Kieksiäisvaara Pajala 6 Torneälv i Oinakkajärvi vid råvattenintag för 7 2 Torne älv To 220 Kiruna Kiruna C 2 Torne älv Lj 05 Luossajoki vid bron till Oinakka by Kiruna 6 2 Vittangi älv Vt 05 Vid Vittangi camping Kiruna 8 3 Torne älv To 141 Pajala 1 km söder om Mertajokis utlopp Pajala 6 3 Torne älv To 165 Nedanför bro och reningsverk i Junosuando Pajala 6 3 Torne älv Ovan delning Tärendö/Torne älv 6 To 171 Pajala (bifurkationen) 3 Laino älv La 10 Nedanför reningsverk Kangos Pajala 6 4 Torne älv To 05 Nedströms BRAB (reningsverk) Haparanda 5 4 Torne älv To 35 Nedströms Kaartijoki Haparanda 5 4 Torne älv To 45 Kyrkudden, Hedenäset Övertorneå 5 5 Kaitum älv Kt 10 Nedströms Neitisuando by Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 03 Kaalasluspa Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 04 Nedströms Raukkurijoki Kiruna 6 6 Kalix älv Ka 100 Nedanför Tärendö reningsverks utlopp Pajala 6 6 Kalix älv Ka 50 Vid Svartbyn nedströms bro Överkalix 2 6 Kalix älv Ka 15 Vallsundet Kalix 7 7 Vassara älv V 525 Vassara uppströms Leipojoki Gällivare 6 7 Vassara älv V 526 Vassara utlopp före Lina älv Gällivare 20 7 Lina älv MVA 6 Uppströms LKAB gruvindustri Gällivare 02 7 Lina älv MVA 6 Koskullskulle, vid bron Gällivare 01 7 Lina älv L 527 Lina älv Kirunavägen Gällivare 20 7 Lina älv L 532 Nedströms Vassara älvs utlopp Gällivare 20 7 Lina älv L 530 Bron i Dokkas Gällivare 21 7 Lina älv Li 10 Bron intill Satter Gällivare 6 7 Ängesån Äå 60 Bro, väg mellan Skaulo och Nilivaara Gällivare 5 7 Ängesån Äå 10 Hällabron vid Heden Överkalix 2 11

12 Dokument: Torne och Kalix älvar 2008 Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2009/0453 Fel! Figur 2. Provtagningspunkter i Torne och Kalix älvar med biflöden. Karta från Johansson (2007). 12

13 2.2 Vattenkemi Provtagning Provtagningarna har utförts av diplomerade recipientprovtagare från kommuner och företagen Boliden Mineral AB och LKAB. Vattenproverna har tagits med Ruttnerhämtare eller käpphämtare och förvarats och transporterats enligt svensk standard för vattenundersökningar. Proverna är tagna i ytvatten (0,5 m) Analyser och utvärdering Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som halva mindre än värdet i samtliga beräkningar. Bedömningar av analysresultaten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Rapport 4913) i enlighet med instruktioner i kontrollprogrammet. Bedömningar som utförs enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet är kursiverade i löpande text. Beroende av underlagsdata kan inte utvärderingar utföras helt enligt anvisningar men de får ändå anses ge en god bild av vattendragens status. Bedömningsgrunderna (Rapport 4913) har i dag ersatts av Naturvårdsverkets författningssamling NFS 2008:1, vilka ännu inte har implementerats i aktuellt kontrollprogram. I figurer redovisas även resultat från 2006 och 2007 men dessa kommenteras inte närmare. Eventuella trender i årsmedelhalter för perioden 2001 (2003) 2008 har undersökts med enkel linjär regression (signifikansnivå 0,05, one tailed). Signifikanta förändringar presenteras med R 2 värde och regressionslinje. Bedömningar och kommentarer är redovisade områdesvis. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 2. 3 Resultat och diskussion 3.1 Delområde 1 Muonio älv Delområde 1 innefattar två provpunkter i Muonio älv inom Kiruna och Pajala kommuner. En station ligger norr om Kieksiäisvaara (Mu10) och en station uppströms Karesuando (Mu70). Inom detta område återfinns inga större industrier i dagsläget. I närheten av Muonio älv strax uppströms Mu 10 har dock större malmfyndigheter hittats på både svenska och finska sidan. Om brytning startar kommer Muonioälven med all sannolikhet på något sätt att utgöra recipient för dessa verksamheter. Sammanfattningsvis visade resultaten från 2008 på låga kväve och fosforhalter. Fosforhalterna var dock något förhöjda på nedströmsstationen (Mu 10) och halterna tycks öka generellt över tiden. Humushalterna är högre på nedströmsstationen, vilket även avspeglas i ett starkare färgat vatten. Alkalinitet och ph värden bedöms som tillfredsställande i området, tydliga haltsänkningar går dock att utläsa under vårfloden, framför allt på Mu 70, dock utan att riskera försurningsskador på miljön. Kväve och fosfor I inlandsvatten är det i de flesta fall fosfor (P) det växtnäringsämne som reglerar växtsamhällenas tillväxt och i havsvatten är det oftast kväve (N) som begränsar tillväxten. Tillgången på lättillgängliga näringsämnen i rätt proportioner begränsar tillväxten under sommarhalvåret. I rinnande vatten skall lösta näringsämnen beräknas ur arealspecifik förlust. På grund av att data för detta saknas anges tillstånd utifrån bedömningsgrunder för sjöar. Även detta kan ge en god bild av vattendragets status. 13

14 Totalkvävehalterna i de båda provpunkterna i Muonio älv (Mu 10 och 70) klassificeras, liksom tidigare år, som låga (klass 1). Halterna har endast varierat marginellt genom åren och visar på relativt opåverkade nivåer (figur 3). Halterna av de lösta kvävefraktionerna var också generellt låga och vid nästan alla provtagningstillfällen låg de under rapporteringsgränsen. mg/l 0,25 0,20 Totalkväve ,15 0,10 0,05 0,00 Mu 10 Mu 70 Figur 3. Halter (årsmedelvärde) av totalkväve i Muonio älv Halter under 0,30 mg/l klassas som låga (klass 1). Även totalfosforhalterna är relativt låga i Muonio älv (figur 4). De är något förhöjda och klassificeras som måttligt höga (klass 2) norr om Kieksiäisvaara (Mu10) jämfört med provpunkten uppströms Karesuando (Mu70) där de är låga (figur 4). Sett över en längre period ( ) uppvisar totalfosforhalterna en ökande trend (figur 5). Ökningarna var signifikanta på båda stationerna. 0,020 mg/l Totalfosfor ,020 mg/l Totalfosfor 2008 Mu 10 Mu 70 0,015 0,015 R 2 = 0,52 0,010 0,010 R 2 = 0,86 0,005 0,005 0,000 0, Mu 10 Mu 70 År Figur 4 och 5. I Figur 4 till vänster visas årsmedelhalter av totalfosfor i Muonio älv Den streckade linjen markerar övergången från låga till måttligt höga halter. I Figur 5 till höger visas trenden för perioden

15 Vattenfärg Norr om Kieksiäisvaara (Mu 10) klassificerades vattnet liksom tidigare år som betydligt färgat och uppströms Karesuando (Mu 70) som måttligt färgat (figur 6). Det var framförallt under vårflödesperioden i maj som stark vattenfärg uppmättes. Syretäring (COD Mn ) Tillförsel av humusämnen från omgivande mark bidrar till vattnets färg och halterna av organiskt material i vattnet. Då syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen har de en syretärande effekt på vattnet. Halten organiskt material, här mätt som COD Mn följde tydligt vattenfärg och klassificerades som måttligt hög norr om Kieksiäisvaara och låg uppströms Karesuando (figur 7). Skillnaden mellan åren är relativt små. 0,20 Abs Vattenfärg mg/l COD Mn ,15 8 0, ,05 2 0,00 Mu 10 Mu 70 0 Mu 10 Mu 70 Figur 6 och 7. Vattenfärg i Muonio älv Den heldragna linjen markerar övergången från svagt till måttligt färgat vatten. Över den tjocka, heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. I Figur 7 till höger visas medelhalter av COD Mn i Muonio älv Den streckade linjen markerar övergången från mycket låg till låg halt. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Suspenderat material Vattnets slamhalt (suspenderat material) var mycket svårbedömd då rapporteringsgränsen (<5 mg/l) endast överstegs vid ett tillfälle. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som inte möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Alkalinitet och ph Alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph värdet är ett mått på dess surhet. I Muonio älv har både alkaliniteten och ph värdena varit tillfredsställande genom åren. Under 2008 klassificerades alkaliniteten på årsbasis som god (klass 2) och ph värdena som nära neutrala (klass 1) i båda provpunkterna (figur 8 och 9). Jämfört med år 2007 var dock alkaliniteten något lägre. Risken för försurningsskador bedöms dock fortfarande som liten på baserat på årets resultat. 15

16 Alk (mekv/l) 0,4 0, Alk ph Mu ph 7,40 7,30 7,20 7,10 7,00 6,90 6,80 6,70 6,60 6,50 6,40 Alk (mekv/l) Figur 8 och 9. Alkalinitet och ph i Muonio älv (Mu 10 och Mu 70) under Den streckade linjen visar gräns för mycket god buffertkapacitet. 0,4 0, Alk ph Mu ph 7,50 7,40 7,30 7,20 7,10 7,00 6,90 6,80 6,70 6, Delområde 2 Torne älv, övre delen Delområde 2 innefattar en provpunkt i Torne älv, en i Luossajoki och en provpunkt i Vittangi älv. Samtliga tre provpunkter ligger inom Kiruna kommun. Sammanfattningsvis visade resultaten från 2008 på avvikande värden från provpunkten i Loussajoki, station Lj 05, med tydligt högre halter av framförallt totalkväve och dess fraktioner men även till exempel totalfosfor. Halterna av totalkväve minskar dock signifikant över tiden vilket är positivt. De förhöjda halterna förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo, en sjö som visat sig vara tydligt förorenad. Föroreningarna i denna sjö avspeglas även tydligt i vattnets konduktivitet som var mycket hög på station Lj 05. Hög konduktivitet speglar ett stort antal lösta joner i ett vattendrag och anses som en god indikator på föroreningar. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna provpunkterna T0 220 och Vt 05 klassificeras liksom tidigare år som låga (klass 1). Halterna på dessa provpunkter har endast varierat marginellt genom åren och uppvisar relativt opåverkade nivåer (figur 10). Provpunkten Lj 05 skiljer sig tydligt från de två ovan nämnda med förhöjda totalkvävehalter. Totalkvävehalterna klassificeras här som mycket höga (klass 4). Med de förhöjda totalhalterna följer även förhöjda halter av kvävefraktionerna nitrit och nitrat (figur 11). De tydligt förhöjda halterna av kväve i provpunkten förklaras med all sannolikhet av det närliggande avloppsreningsverket. 16

17 mg/l 3,5 3,0 Totalkväve mg/l 1,5 Nitrit+nitrat-kväve ,5 1,0 2,0 1,5 1,0 0,5 0,5 0,0 0,0 To 220 Lj 05 Vt 05 To 220 Lj 05 Vt 05 Figur 10 och 11. Till vänster visas halter (årsmedelvärde) av totalkväve i delområde 2 under Halter under 0,30 mg/l klassas som låga (klass 1). Till höger i Figur 11 visas nitratnitrit fraktionerna. Sett över en länge tidsperiod finns en tydlig trend av minskande totalkvävehalter på station Lj 05 (figur 12). Minskningen är signifikant för perioden Halterna av kvävefraktionerna nitratnitritkväve uppvisar dock inte samma tydliga trend. mg/l 4,0 3,5 3,0 2,5 Kväve, Stn Lj 05 NO2+NO3-N Tot-N R 2 = 0,54 2,0 1,5 1,0 0,5 0, År Figur 12. Förändringar över tid ( ) vad gäller totalkväve och nitrat-nitrit kväve. Fosforhalterna var låga (klass 1) i både To 220 och Vt 05. Liksom för kväve var fosforhalterna betydligt högre i provpunkten Lj 05 (figur 13). I denna punkt klassificerades halterna liksom i fjol som måttligt höga (klass 2). 17

18 De tydligt förhöjda halterna förklaras med all sannolikhet av det närliggande avloppsreningsverket i kombination med tillskott från Ala Lombolo. Över tid finns inte heller samma tydliga trend som för totalkväve med minskande halter i provpunkten (figur 14). mg/l 0,05 Totalfosfor mg/l 0,05 Totalfosfor 0,04 0,04 Lj 05 0,03 0,03 0,02 0,02 0,01 0,01 0,00 To 220 Lj 05 Vt 05 0, År Figur 13 och 14. Medelhalter av totalfosfor i delområde två under Den streckade linjen markerar övergången från låga till måttligt höga halter. Den heldragna markerar övergång till höga halter. I Figur 14 till höger visas trenden vad gäller totalfosfor under perioden Vattenfärg I Torneälven, provpunkt To 220, var vattnet som tidigare år endast svagt färgat (klass 2). I provpunkterna Lj 05 och Vt 05 är vattnet betydligt mer färgat (figur 15). I Lj 05 klassificeras vattnet som måttligt färgat och i Vt 05 som betydligt färgat. I jämförelse med närmast föregående år var medelhalterna något lägre på alla stationer. Det finns inga tydliga trender i färgtal sett över en längre period (figur 16). I figur 16 framgår dock tydligt hur vattenfärgen mellan vattendragen Torne älv, Luossajoki och Vittangi älv samvarierar mellan olika år. 18

19 Abs 0,20 0, Vattenfärg Abs 0,20 0,16 To 220 Lj 05 Vt 05 Vattenfärg 0,12 0,12 0,08 0,08 0,04 0,04 0,00 To 220 Lj 05 Vt 05 0, År Figur 15 och 16. Vattenfärg (årsmedel för absorbans 420/5) visas till vänster. Den streckade linjen markerar gräns för obetydligt färgat vatten, den heldragna linjen markerar övergången från svagt till måttligt färgat vatten. Över den tjocka, heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. I figur 16 till höger visas samvariationen i vattenfärg mellan olika provpunkter och år. Syretäring (COD Mn ) Halten COD Mn följde tydligt vattenfärg och klassificerades som mycket låg i To 220 och som något högre (låg halt) på de två andra stationerna. I jämförelse med närmast föregående år var halterna tydligt lägre i både Lj 05 och Vt 05 (figur 17). mg/l 10 COD Mn To 220 Lj 05 Vt 05 Figur 17. Medelhalter av COD Mn Den streckade linjen markerar övergången från mycket låg till låg halt. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. 19

20 Suspenderat material Vattnets slamhalt (suspenderat material) var mycket svårbedömd då rapporteringsgränsen (<5 mg/l) aldrig överstegs under året. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som inte möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Konduktivitet Konduktivitet är ett mått på antalet lösta joner i vattnet. Ju fler lösta joner desto bättre leder det elektricitet och ju högre är konduktiviteten eller ledningsförmågan. I svenska insjöar ligger konduktiviteten i vanliga fall mellan 2 20 ms/m. Hög konduktivitet, många lösta joner, i ett vattendrag är ofta en bra indikator på föroreningar. I delområde två var konduktiviteten tydligt högre på provpunkten Lj 05 än på övriga stationer (figur 18). Detta torde kunna förklaras av förorenat vatten från Ala Lombolo. 20,0 ms/m Konduktivitet 15,0 10,0 5,0 0,0 To 220 Lj 05 Vt 05 Figur 18. Skillnader i konduktivitet mellan provpunkterna i delområde två under Alkalinitet och ph Inom delområde 2 har både alkalinitet och ph värden varit mycket tillfredsställande genom åren. Förhållandena har inte förändrats till detta år (figur 19 och 20). Alkaliniteten klassificeras på årsbasis som mycket god (klass 1) och ph värdena som nära neutrala (klass 1) i alla tre provpunkter inom delområde 2. 20

21 ph 7,6 7,4 7,2 7,0 ph Alk To 220 Alk (mekv/l) 0,40 0,30 0,20 0,10 ph 8 7,8 7,6 7,4 7,2 7 Lj 05 ph Alk Alk (mekv/l 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 6,8 0,00 6,8 0,0 26-mar maj maj jun jul sep mar maj maj jun jul sep-08 Figur 19 och 20. Alkalinitet och ph under Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområdet omfattar tre provtagningsstationer i Torne älv (To 141, 165, 171) och en i Laino älv (La 10), samtliga inom Pajala kommun. I delområdet återfinns avloppsreningsverk i Kangos (La 10) och Junosuando (To 165). Båda dessa provpunkter ligger nedströms avloppsreningsverken. Sammanfattningsvis visar resultaten från 2008 på låga totalkvävehalter i hela systemet. Inga tydliga effekter syns på provpunkterna nedströms avloppsreningsverken. Fosforhalterna var något högre och klassificerades i vissa fall som måttligt höga. För fosfor finns även en generell trend av ökande halter som i flera fall var signifikant. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen, ett måttligt färgat vatten som periodvis under vårfloden kan ha höga halter suspenderat material. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms som mycket tillfredställande. Metallhalterna är genomgående mycket låga på provpunkterna i området. 21

22 Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var låga i Torne älv (To 141, To 165, To 171) och biflödet Laino älv (La 10). Jämfört med året innan var halterna något förhöjda i framförallt La 10 (figur 21). De låga totalhalterna medförde att värdet på de lösta kvävefraktionerna i de allra flesta fallen låg under eller precis i nivå med rapporteringsgränsen. Anmärkningsvärt med de låga halterna är bland annat att To 165 och La 10 båda ligger nedströms avloppsreningsverk, något som inte går att utläsa ur resultaten. mg/l 0,3 Totalkväve ,2 0,1 0,0 To 141 To 165 To 171 La 10 Figur 21. Medelhalt av totalkväve i mellersta delen av Torne älv Halter under 0,30 mg/l klassas som låga, gräns ej utsatt i figur. Halterna av totalfosfor var låga i Torne älv i Junosuando (To 165) och ovanför bifurkationen (To 171) samt måttligt höga i Pajala (To 141) och Laino älv (La 10) (figur 22). Inga skillnader fanns i klassificering jämfört med närmast föregående år. Under en längre tidsperiod ( ) finns dock en ökande trend vad gäller fosforhalter i delområdet. För provpunkten To 141, 165 och La 10 var ökningen signifikant (figur 23). mg/l 0,020 Totalfosfor mg/l 0,018 0,016 Totalfosfor 0,015 0,014 R 2 = 0,52 0,012 R 2 = 0,86 0,010 0,005 0,000 To 141 To 165 To 171 La 10 0,010 0,008 0,006 To 141 R 2 = 0,68 0,004 To 165 To 171 0,002 La 10 0, År Figur 22 och 23. Medelhalter av totalfosfor i mellersta delen av Torne älv Den streckade linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter i figuren till vänster. I figur 23 till höger visas förändring över tiden av totalfosfor på stationerna i Torne och Laino älv. 22

23 Vattenfärg Vattenfärgen i Torneälven har fram till delområde 3 ökat och klassificerades som betydligt färgat på provpunkterna To 141, To 171 samt i Lainoälven (La10). I provpunkten To 165 låg halten precis under gränsen för betydligt färgat vatten (figur 24). I jämförelse med närmast föregående år hade halterna återigen minskat till 2006 års värden. Syretäring (COD Mn ) Halten syretärande ämnen (COD Mn ) var genomgående låg i undersökningsområdet. Jämfört med året innan var skillnaderna små (figur 25). 0,50 Abs Absorbans mg/l 10 COD Mn ,40 8 0,30 6 0,20 4 0,10 2 0,00 To 141 To 165 To 171 La 10 0 To 141 To 165 To 171 La 10 Figur 24 och 25. Färg (årsmedel av absorbans) Den tunna heldragna linjen i figur 24 till vänster markerar gräns mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten, den tjocka heldragna linjen markerar gräns för starkt färgat vatten. I figur 25 till höger visas halterna av syretärande ämnen (COD). Gränsen mellan mycket låg halt och låg halt visas med streckad linje. Suspenderat material Vid flertalet tillfällen var halten under rapporteringsgränsen (5 mg/l). Under vårfloden låg dock halten suspenderat material över rapporteringsgränsen vid några tillfällen. På To 165 uppgick den till 32 mg/l i början av juni månad. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som inte möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Alkalinitet och ph Både alkaliniteten och ph värdena är tillfredsställande inom delområdet. Lägst alkalinitet uppmättes på provpunkterna To 141 och La 10 (figur 26). På årsbasis klassificeras alkaliniteten som god på dessa stationer och som mycket god på de två övriga. ph klassificeras som nära neutralt på samtliga stationer (figur 27). 23

24 ph 7,4 7,2 ph Alk To 141 Alk (mekv/l 0,4 0,3 ph 7,6 7,4 7,2 ph Alk La 10 Alk (mekv 0,4 0,3 7,0 6,8 0,2 7,0 6,8 0,2 6,6 0,1 6,6 6,4 0,1 6,4 0 6, Figur 26 och 27. Alkalinitet och ph under Metaller Av de metaller som kan bedömas enligt bedömningsgrunderna så klassificerades kopparhalterna som låga och övriga som mycket låga år Tydliga och signifikanta trender i materialet fanns bland annat för aluminium, vilket tydligt ökat i medelhalter under perioden (figur 28). För aluminium på station To 141 fanns en tydlig gräns för högre halter från och med år 2005 och framåt. Även för arsenik finns en tydlig trend vad gäller ökande halter (figur 29). Halterna är dock trots de signifikanta ökningarna fortfarande på en mycket låg nivå. mg/l Aluminium µg/l Arsenik 70 0,2 60 To 141 To , R 2 = 0,72 0,1 R 2 = 0, , År År Figur 28 och 29. Förändring över tid av aluminium och arsenik på station To

25 3.4 Delområde 4 Torne älv, Nedre delen Delområde 4 består av 3 provpunkter, samtliga belägna i de nedre delarna av Torneälvens huvudfåra inom Haparanda och Överkalix kommuner. Station To 05 är belägen nedströms avloppsreningsverket i Haparanda och omfattar med sitt läge nästan hela Torneälvens avrinningsområde. Sammanfattningsvis så visar resultaten från 2008 på låga totalkvävehalter i hela systemet. Fosforhalterna är något högre och klassificerades i samtliga fall som måttligt höga. För fosfor finns, liksom för delområde 3 en generell trend av ökande halter som på stationerna To 05 och To 35 var signifikanta. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen, ett tydligt eller starkt färgat vatten där trenden över tiden är ökande. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms som tillfredställande och metallhalterna genomgående som låga. Kväve och fosfor Liksom tidigare år är totalhalterna av kväve genomgående låga på delområdets provpunkter (figur 30). Jämfört med närmast föregående år kan en liten höjning av halterna utläsas i två av provpunkterna. Inga tydliga tecken finns på påverkan från avloppsreningsverket strax uppströms To 05. mg/l 0,30 0,25 Totalkväve ,20 0,15 0,10 0,05 0,00 To 05 To 35 To 45 Figur 30. Medelhalt av totalkväve i mellersta delen av Torne älv Halter under 0,30 mg/l klassas som låga (gränsen ej utsatt i figur). Halterna av totalfosfor klassificeras genomgående som måttligt höga på provpunkterna. I jämförelse med närmast föregående år innebär detta en högre klassificering på To 35 (figur 31). Över tidsperioden har årsmedelhalterna av fosfor tydligt ökat på framför allt stationerna To 05 och To 35 där ökningarna är signifikanta (figur 32). 25

26 0,025 mg/l Totalfosfor ,025 mg/l Totalfosfor 0,020 0,020 0,015 0,015 R 2 = 0,54 0,010 0,010 0,005 0,000 To 05 To 35 To 45 R 2 = 0,71 0, År Figur 31 och 32. I figuren till vänster visas medelhalter av totalfosfor i mellersta delen av Torne älv Den streckade linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Till höger visas trenden i totalfosforhalter för perioden Vattenfärg Vattenfärgen i Torneälven som redan börjat öka tydligt uppströms delområde 4 var fortsatt hög (figur 33). På station To 45 klassificeras vattenfärgen som starkt färgat (klass 5). På de övriga två stationerna klassificeras vattnet som betydligt färgat. I jämförelse med närmast föregående år återfanns inga skillnader i klassificering. Över tiden tycks dock vattenfärgen i delområdet öka (figur 34). På stationerna To 05 och To 45 var ökningarna signifikanta. 0,005 To 05 To 35 To 45 Abs 0,30 Vattenfärg ,30 Abs Vattenfärg 0,25 0,20 0,25 0,20 R 2 = 0,74 0,15 0,15 0,10 0,05 0,00 To 05 To 35 To 45 0,10 0,05 R 2 = 0,45 To 05 To 35 To 45 0, År Figur 33 och 34. Vattenfärg (årsmedel av absorbans) för perioden till vänster. Den tunna heldragna linjen markerar gräns mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten, den tjocka heldragna linjen markerar gräns för starkt färgat vatten. Till höger visas trenden för perioden

27 Syretäring (COD Mn ) Halten syretärande ämnen (COD Mn ) klassificerades genomgående som måttligt hög. Jämfört med år 2007 var skillnaderna små (figur 35). mg/l 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 COD Mn ,0 To 05 To 35 To 45 Figur 35. Halterna syretärande ämnen (COD Mn ) under perioden Gränsen mellan mycket låg halt och låg halt visas med streckad linje och gräns mellan låg halt och måttligt hög halt med heldragen linje. Suspenderat material Vid flertalet tillfällen var halten under rapporteringsgränsen (5 mg/l). Under vårfloden var den över rapporteringsgränsen vid två tillfällen. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som inte möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Alkalinitet och ph Både alkaliniteten och ph värdena är tillfredsställande inom delområdet. På årsbasis klassificeras alkaliniteten som god på samtliga stationer inom delområdet och ph klassificeras genomgående som nära neutralt. Metaller Metaller mäts endast på stationerna To 05 och To 35. Av de metaller som kan bedömas enligt bedömningsgrunderna så klassificerades kopparhalterna som låga och övriga som mycket låga år Inga tydliga trender över tid (perioden ) fanns i materialet. 27

28 3.5 Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde fem består av totalt tre provtagningspunkter i övre delarna av Kalix älv och Kaitum älv. Provpunkterna KVA 03 och KVA04 i Kalix älv ingår i LKAB:s kontrollprogram. Samtliga provpunkter återfinns inom Kiruna kommun. Provpunkten i Kaitum älv (Kt 10) är opåverkad av större avloppsreningsverk eller tyngre industri. Sammanfattningsvis så visar resultaten från 2008 att vattnet i provpunkterna karakteriseras av låga halter av både kväve och fosfor. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen, ett tydligt eller starkt färgat vatten där trenden över tiden är ökande. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms som tillfredställande och metallhalterna genomgående som låga i provpunkterna inom området. Kväve och fosfor Både totalkväve och totalfosforhalterna i området klassificerades genomgående som låga i området (figur 36 och 37). Jämfört med de närmast föregående åren var halterna på KVA 04 lägre klassificerade och på KVA 03 var kvävehalterna tydligt högre. Halterna av de lösta kvävefraktionerna var låga i samtliga stationer och vid flera provtagningstillfällen under rapporteringsgränsen. mg/l 0,60 0, Totalkväve mg/l 0,025 0,020 Totalfosfor ,40 0,30 0,015 0,20 0,010 0,10 0,005 0,00 Kt 10 KVA 03 KVA 04 0,000 Kt 10 KVA 03 KVA 04 Figur 36 och 37. Medelhalt av totalkväve och totalfosfor i övre delen av Kalix älv och Kaitum älv De streckade linjerna visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 28

29 Vattenfärg Vattnets färg inom delområdet mäts som absorbans (420/5) eller som färgtal (mg Pt/l) inom delområde 5. För att jämförelser ska bli möjliga har absorbansvärden räknats om till färgtal enligt Naturvårdsverkets anvisningar (rapport 4913). Vattenfärgen i delområdets provpunkter klassificeras som måttligt färgat på Kt 10 och som svagt färgat på KVA 03 och 04 (Figur 38). Skillnaderna i färgtal från fjolåret var mycket små. Sett under en längre tidsperiod finns inga tydliga trender i materialet (Figur 39). Skillnaderna mellan provpunkterna i Kaitumälven och de i Kalixälven framgår dock tydligt, vattnet i Kaitumälven var betydligt mer färgat av humusämnen. mg Pt/l 60 Vattenfärg mg Pt/l Vattenfärg Kt 10 KVA03 KVA Kt 10 KVA 03 KVA År Figur 38 och 39. Vattenfärg i övre delen av Kalix älv samt Kaitum älv till vänster. Den heldragna linjen markerar övergången från svagt till måttligt färgat vatten. Förändringar och skillnad mellan vattendragen över tidsperioden visas i figur 39 till höger. COD Mn Halterna syretärande ämnen (COD Mn ) var låga i Kaitum älv under Halterna var i nivå med tidigare år. I Kalix älv (KVA 03, KVA 04) analyserades inte syretärande ämnen. Suspenderat material Vattnets slamhalt låg under rapporteringsgränsen vid samtliga provtagningstillfällen under Alkalinitet och ph I övre delen av Kalix älv (KVA 03, KVA 04) och i Kaitum älv (Kt 10) uppmättes nära neutrala ph värden och alkalinitetsvärdena visade på en god buffertkapacitet (bedömt på årsmedianvärden). Varken ph eller alkalinitet minskade nämnvärt under vårfloden, något som visar att inga tecken på försurning finns i området. 29

30 Metaller Metaller mäts på KVA 03 och 04 inom delområde fem. Halterna under 2008, liksom tidigare år klassificerades nästan uteslutande som mycket låga. Avvikande från denna bedömning av de metaller som klassificeras enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder gällde koppar. Årsmedelhalterna av koppar klassas som låga (Klass 2). Ett resultat som väl motsvarar tidigare års resultat (figur 40). Inga tydliga trender finns i materialet gällande kopparhalter. Samvariationen mellan stationerna KVA 03 och 04 framgår dock tydligt ur figuren. 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 µg/l KVA 03 KVA 04 Koppar År Figur 40. Samvariation och förändring över tid för koppar på stationerna KVA 03 och Delområde 6 Kalix älv, Mellersta och nedre delen Delområdet omfattar provtagning i tre provpunkter i Kalixälven. Provpunkten Ka 100 ligger strax nedströms utloppet från Tärendö avloppsreningsverk och därmed även strax nedströms Tärendöälvens inlopp till Kalixälven. Närmare kusten nedströms Överkalix ligger nästa provpunkt, Ka 50. Ka 50 ligger nedströms Ängesåns inflöde till Kalixälven. Den tredje provpunkten, Ka 15, som representerar nästan hela avrinningsområdet är belägen strax nedströms Kalix centrum och påverkas även av utloppet från centrala Kalix avloppsreningsverk. Provpunkterna är fördelade inom Pajala, Överkalix och Kalix kommuner. Med tanke på provpunkten Ka 15:s läge kommer den att påverkas av samtliga verksamheter uppströms provpunkten, både från Kalixälven och från Ängesån. Denna provpunkt omfattar vatten från samtliga provpunkter inom delområdena fem, sex och sju, totalt 16 provpunkter. Sammanfattningsvis visade undersökningarna från delområdet år 2008 på relativt låga kväve och fosforhalter samt ett tydligt färgat vatten där trenden över tid är ökande halter. Alkaliniteten och ph värdet i provpunkterna är mycket tillfredsställande trots tydligt lägre värden under vårfloden. 30

31 Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var genomgående låga i området under år 2008 liksom de närmast föregående åren (figur 41). Skillnaderna i årsmedelvärden mellan åren var liten och inga trender gick att utläsa. Trots att provpunkten Ka 100 ligger strax nedströms utloppet från Tärendö avloppsreningsverk är halterna lägst på denna provpunkt. Detta visar troligtvis på stora och snabba spädningseffekter i kombination med bra kvävereducering i reningsverket. De låga totalkvävehalterna bidrog även till låga halter av de lösta kvävefraktionerna. Totalfosforhalterna var något högre än kvävehalterna och klassificerades som låga på Ka 100 och som måttligt höga på Ka 50 och Ka 15. Inga skillnader fanns i klassificeringarna jämfört med de närmast föregående åren (figur 42). mg/l 0,4 0,3 Totalkväve mg/l 0,020 0, Totalfosfor 0,012 0,2 0,008 0,1 0,004 0,0 Ka 100 Ka 50 Ka 15 0,000 Ka 100 Ka 50 Ka 15 Figur 41 och 42. Medelhalt av totalkväve och totalfosfor i mellersta och nedre delen av Kalix älv Den streckade linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Vattenfärg I Kalix älv var vattnet betydligt färgat nedströms Tärendö (Ka 100) och starkt färgat i Vallsundet (Ka 15) och vid Svartbyn (Ka 50) (figur 43). För perioden tycks vattenfärgen (mätt som absorbans) ökat i delområdet (figur 44). Ökningen var signifikant på station Ka

32 0,25 Abs Vattenfärg ,25 Abs Vattenfärg 0,20 0,20 R 2 = 0,73 0,15 0,15 0,10 0,10 0,05 0,05 Ka 100 Ka 50 0,00 Ka 100 Ka 50 Ka 15 0,00 Ka År Figur 43 och 44. Vattenfärg (årsmedel för absorbans) i mellersta och nedre delen av Kalix älv till vänster och utveckling över tid i figur 44 till höger. Den streckade linjen markerar övergången från måttligt färgat till betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. Syretäring (COD Mn ) Halterna syretärande ämnen (COD Mn ) var låga (Ka 100) till måttligt höga (Ka 50 och Ka 15) under året (figur 45). Jämfört med föregående år klassificerades halterna på Ka 15 en klass högre 2008, trots att skillnaderna i halt var liten. mg/l 12 COD Mn Ka 100 Ka 50 Ka 15 Figur 45. Medelhalter av COD Mn i mellersta och nedre delen av Kalix älv Den streckade linjen markerar övergången från mycket låga till låga halter. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. 32

33 Suspenderat material Vid flertalet analystillfällen var halten suspenderat material under rapporteringsgränsen (5 mg/l). Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som ej möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Alkalinitet och ph I samtliga stationer i mellersta och nedre delen av Kalix älv uppmättes nära neutrala ph värden och alkaliniteten visade på en god till mycket god buffertkapacitet (bedömt på årsmedianvärden). I samband med snösmältning och vårflod sjönk ph värdet och alkaliniteten tydligt i provpunkterna Ka 15 och Ka 50 (figur 46 och 47). Värdena bedöms ändå inte minskat så kraftigt att några försurningsskador kan förväntas. ph 7,4 7,2 ph Alk Ka 15 Alk (mekv/l ) 0,4 0,3 ph 7,4 7,2 ph Alk Ka 50 Alk (mek 0,4 0,3 7 6,8 0,2 7,0 0,2 6,6 0,1 6,8 0,1 6,4 0 6, Figur 46 och 47. Alkalinitet och ph i Ka 15 och Ka 50 under Metaller Metallhalter inom delområdet mäts endast på station Ka 15. Halterna på denna station har genom åren genomgående varit låga. De metaller som bedömts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder erhöll under 2008 följande klassificeringar: Koppar låga halter, zink, arsenik och bly mycket låga halter och kadmium någon av de ovan nämnda klasserna beroende av att värden låg under rapporteringsgränsen och därmed går klass inte att avgöra. I materialet vad gäller metaller tycks halterna av aluminium vara de som förändrats över tiden, de har ökat (figur 48). Förändringarna mellan år är signifikanta. 33

34 mg/l Aluminium R 2 = 0, År Figur 48. Förändringar i aluminiumhalter på station Ka 15 under perioden Delområde 7 Lina älv/ängesåsystemet Delområdet omfattar provtagning i Lina älv och Ängesåsystemet. Totalt provtas 10 provpunkter fördelade på Vassara älv, Lina älv och Ängesån. Nio av provpunkterna ligger inom Gällivare kommun och en provpunkt inom Överkalix kommun. Vattendragen utgör samtliga på något sätt recipient till tung industri som till exempel Boliden Minerals koppargruva i Aitik och LKAB:s järnmalmsgruva i Malmberget. Sammanfattningsvis så visar resultaten från 2008 att vattnet i provpunkterna karakteriseras av relativt höga kvävehalter i Lina älv och höga fosforhalter i Ängesån. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga till måttligt höga halter av syretärande ämnen och ett tydligt till starkt färgat vatten. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms generellt som mycket tillfredställande men på station Äå 10 klassificerades alkaliniteten som låg. Metallhalterna var nästan genomgående mycket låga på provpunkterna i området. Kväve och fosfor Generellt så var halterna av totalkväve låga i Vassara älv och Ängesån och tydligt högre i Lina älv under 2008 (figur 49). Halter som klassificeras som höga återfanns på provpunkterna L 527, L 532 och L 530. Jämfört med närmast föregående år var halterna tydligt lägre på MVA 01, skillnaderna mot MVA 02 är dock fortfarande tydliga. Halterna av löst nitratkväve (NO3 N) var relativt höga i Lina älv (MVA 02, MVA 01 och Li 10) och utgjorde större delen av totalkvävet (figur 50). De höga nitratkvävehalterna tyder på påverkan av någon typ av punktutsläpp. I jämförelse med dessa var nitratkvävehalterna låga i Ängesån. 34

35 mg/l 1,2 1,0 0,8 Totalkväve mg/l 1,00 0,80 Andel nitratkväve N-TOT NO3-N 0,6 0,60 0,4 0,40 0,2 0,20 0,0 0,00 V 525 Figur 49 och 50. I figur 49 till vänster visas medelhalterna av totalkväve i Vassara älv, Lina älv och Ängesån Den streckade linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga. I figur 50 till höger jämförs medelhalterna av nitratkväve med totalkvävehalterna i Lina älv och Ängesån under Inom delområdet skiljer Ängesån ut sig med tydligt högre fosforhalter, både under år 2008 och tidigare (figur 51). Halterna klassificeras som måttligt höga i både Äå 60 och Äå 10 samt L 527 i Lina älv. Övriga halter klassificeras som låga. Nästan samtliga halter var i nivå med tidigare år. mg/l 0,025 0, Totalfosfor 0,015 0,010 0,005 0,000 V 525 V 526 MVA02 MVA01 L 527 L 532 L 530 Li 10 Äå 60 Äå 10 V 526 MVA02 MVA01 L 527 L 532 L 530 Li 10 Äå 60 Äå 10 MVA02 MVA01 Li 10 Äå 60 Äå 10 Figur 51. Medelhalter av totalfosfor i Vassara älv, Lina älv och Ängesån Den streckade linjen visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. 35