Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna Ds 2016:8

Transkript

1 Datum Handläggare Dnr Ulrika Öberg, PTK S2016/02521/SF Remissvar Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna Ds 2016:8 Förhandlings- och samverkansrådet PTK har tagit del av en promemoria från socialdepartementet Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna (Ds 2016:8). Huvudförslaget i promemorian är att arbetsgivare ska betala en särskild sjukförsäkringsavgift om 25 procent av arbetstagarnas sjukpenning från och med dag 91 i sjukfallen. Förslaget har utarbetats inom ramen för regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro, och synes vara en av flera planerade åtgärder för att bromsa de ökande sjukskrivningstalen. PTKs ståndpunkter allmänt Förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift är intressant och synes på ett elegant sätt vara målsökande till de arbetsgivare som har höga sjukskrivningstal, samtidigt som det beaktar de små företagens sårbarhet. Förslaget innebär att en del av sjukförsäkringsavgiften blir rörlig, och fördelas där ohälsan finns, men samtidigt innebär det också att sjukförsäkringen till viss del privatiseras. Till följd av den särskilda sjukförsäkringsavgiften kan företagsförsäkringarna sannolikt komma att förstärkas med ett ekonomiskt skydd för kostnader till följd av den föreslagna särskilda sjukförsäkringsavgiften. De flesta arbetsgivare är redan idag ansvarstagande och betraktar arbetstagarna och deras kompetens som en värdefull tillgång i företaget. Hos dessa arbetsgivare kommer den särskilda sjukförsäkringsavgiften sannolikt att innebära att ytterligare fokus kommer att läggas på arbetsmiljöfrågor, på en god företagshälsovård och kanske på sjukförsäkringar med rehabiliteringskoordinatorer/ rehabiliteringslotsar eller andra åtgärder som kan underlätta för den som är sjukskriven att komma tillbaka till arbetet. 1 (6)

2 Det finns emellertid även arbetsgivare som har så små marginaler i sin verksamhet att det inte finns utrymme för ytterligare kostnader i samband med att personalen blir sjuk. En sjukskrivning innebär att arbetsuppgifter blir liggande, måste flyttas över till annan personal eller att ersättare måste tas in. Att ta in en vikarie på lång eller kort sikt innebär i sin tur kostnader för lön och produktionsförlust, samtidigt som ersättaren kanske måste ha handledare och utbildning. Redan idag innebär detta kostnader som arbetsgivarna måste beakta, och vilka utgör ett incitament för arbetsgivaren att arbeta förebyggande med arbetsmiljöfrågor. Det framhålls i promemorian att ohälsan generellt är låg hos småföretag, och att den är större hos stora arbetsgivare. Vidare är ohälsan störst hos de offentliga arbetsgivarna kommun och landsting, samt specifikt inom kontaktyrken som vård, omsorg och utbildning. Inom dessa sektorer och branscher kan den särskilda sjukförsäkringsavgiften verkligen komma att göra skillnad, även om det kan ifrågasättas varför dessa arbetsgivare inte redan har tagit krafttag mot ohälsan i de egna leden. Det finns även privata arbetsgivare som är mindre nogräknade med arbetsmiljö, och där anställningsformerna är osäkra och inkomsterna ojämna; vikariat, smsanställningar, projektanställningar med mera. I dessa arbeten torde den som blir sjuk att bli än mer utsatt, då ohälsa sannolikt innebär att anställningen inte förlängs. Vidare är det troligt att utköpen även vid tillsvidareanställningar kommer att öka efter att den särskilda sjukförsäkringsavgiften införts. Förslaget om finansiering av den särskilda sjukförsäkringsavgiften saknar bortre tidsgräns. I och med att den bortre tidsgränsen för sjukpenning nyligen tagits bort kan detta innebära att en arbetsgivare får betalningsansvar för en anställds sjukpenning för en oöverskådligt lång framtid. Det är problematiskt av flera skäl. De undantag som anges i förslaget är därtill allt för snävt definierade och kommer inte i sak att omhänderta problemen som uppstår om förslaget införs. Risk för selektering och utköp Utredningen tar upp risken för ökad selektering, dvs att förslaget kommer att innebära att de som redan har en utsatt position på arbetsmarknaden kommer att få ännu svårare att finna anställning. Som ett försök att neutralisera den risken föreslås att arbetsgivaren slipper erlägga särskild sjukförsäkringsavgift för den som i samband med nyanställning har eller söker ett särskilt högriskskydd. Trots det vällovliga syftet med ett sådant undantag, torde det särskilda högriskskyddet innebära ytterligare stigmatisering av arbetssökande som har en ohälsoproblematik eller risk för ohälsa. Vidare kan både den särskilda sjukförsäkringsavgiften och det särskilda högriskskyddet innebära en ökad fokus på ohälsa och andra faktorer hos individen, vilket kan vara negativt i anställningssituationen. Det finns viss risk för statistisk selektion, där arbetsgivaren i anställningssituationen fokuserar på sådana faktorer som bland annat rökning, ålder och övervikt. Ohälsa, eller risk för ohälsa, är i 2 (6)

3 sig ingen diskrimineringsgrund, varför det kan komma att vara avgörande i anställningssituationen. Ambitionen att skapa ett längre arbetsliv där fler äldre uppmuntras till, och erbjuds att arbeta högre upp i åldrarna, kan möjligen komma att motverkas av förslaget om särskild sjukförsäkringsavgift. Risken torde inte vara överhängande, men sjukförsäkringsavgiften kan i sådana fall styra om anställningsvillkoren så att äldre arbetstagare erbjuds tidsbegränsade tjänster eller förutsätts ta uppdrag som egenföretagande konsult, även i branscher där sådana atypiska anställningar och uppdrag idag är ovanliga. Det kan befaras att det i personalintensiva branscher kommer att bli mer frekvent med utköp av personer med ohälsa, eller pågående sjukskrivningar. Redan idag förekommer det, och de som får ett sådant erbjudande från sin arbetsgivare tackar i många fall ja. Det finns idag inget hinder mot utköp under pågående sjukskrivning, och det bör åter poängteras att ohälsa eller risk för ohälsa inte i sig utgör en diskrimineringsgrund. Ytterligare en risk som kan identifieras med ett utfall som dessutom har observerats i Nederländerna är att det för grupper med ohälsoproblematik kan uppstå en arbetsmarknad med främst ofasta anställningar, vilket förutom tillgänglighetsstress och ekonomisk stress (på grund av osäker inkomst), i många fall innebär att kollektivavtalade förmåner som sjukförsäkring och tjänstepensionsavsättningar helt uteblir. Småföretag Småföretagens sårbarhet har beaktats vid utformningen av förslaget, bland annat genom det årliga fribeloppet. Arbetsgruppen har vinnlagt sig om att förslaget ska vara kostnadsneutralt för denna grupp, då det påpekas att det är viktigt att småföretag inte hämmas från att vilja växa. Förslaget skulle kunna bli tillväxthämmande för små företag, dels på grund av rädslan för oförutsedda kostnader vid en längre sjukskrivning, dels på grund av att förslaget kan uppfattas som ytterligare ansvar och ytterligare krångel. I det senare fallet handlar det om okunskap, att kostnaderna i normalfallet kanske inte blir så stora som kan befaras. Men det kan också röra sig om att små företag har så små marginaler att ytterligare en anställd skulle innebära att företaget inte klarar den ekonomiska påfrestningen som en, eller kanske två, långtidssjukskrivningar skulle innebära. Egenföretagare kommer inte att omfattas av den särskilda sjukförsäkringsavgiften, vilket däremot enmansaktiebolag kommer att göra. För enmansaktiebolagen, där ägaren själv är den ende arbetande anställde, kan detta i flertalet fall sannolikt få orimliga konsekvenser. Om den ende arbetstagaren dvs ägaren blir sjuk, är det sannolikt svårt att hålla igång verksamheten, och därmed svårt att generera intäkter nog att betala den särskilda sjukförsäkringsavgiften. Det saknas sannolikt inte 3 (6)

4 incitament för återgång i arbete i dessa fall, varför det inte finns några särskilda överväganden som motiverar att förslagen ska gälla även i dessa fall. I förslaget anges att det kan finnas skäl att se över frågan särskilt, om det skulle visa sig att konsekvenserna för enmansaktiebolag skulle visa sig bli orimliga, men bara det konstaterandet visar på visst godtycke vid utformandet av förslaget. Vikten av att de enskilda arbetsgivarna har god kunskap om förslaget lyfts i promemorian som en förutsättning för att förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift ska få eftersträvade effekter. Det kan inte nog betonas att det torde vara en förutsättning, men samtidigt ett sisyfosarbete, att få arbetsgivarna att ta till sig sådan information innan sjukskrivningen är ett faktum. För den lilla arbetsgivaren med en sjukskriven anställd, kommer kanske avgiften i det mest extrema fallet först någon gång under år två. Incitamentet hos arbetsgivaren att få tillbaka den anställde uppstår då i samband med avgiften, eller hotet om avgiften, medan den enskildes incitament till återgång i arbete helt saknas. Arbetstagare För många företag, till exempel tjänsteintensiva serviceyrken, är det viktigare att ha rätt person anställd än att ha låga kostnader. Rätt person är då ofta den som har efterfrågad servicekänsla, och saknar särskild hälsorelaterad sårbarhet. I servicebranscher är åtagandet gentemot kund grundläggande, och med förevarande förslag skulle den som har en sjukdomsbenägenhet dels kunna innebära en ökad kostnad (utan högriskskydd), dels betraktas som en orsak till leveransstörning i åtagandet gentemot kund. Ett särskilt högriskskydd skulle kunna bli ett hinder för anställning, snarare än ett underlättande i anställningssituationen. Sjukpenningen för den som har en allvarlig sjukdom kvarstår under det andra året i sjukfallet på 80 procent, till skillnad mot normalfallet, då ersättningen sänks till 75 procent av sgi från och med dag 365 i sjukfallet. I förslaget finns det emellertid inget korresponderande undantag, som innebär att arbetsgivaren får en lägre särskild sjukförsäkringsavgift, trots att det just i fallen med allvarlig sjukdom sällan torde finnas någon möjlighet för arbetsgivaren att påverka sjukfallets längd genom arbetsplatsnära åtgärder. Detta synes inkonsekvent, med tanke på att avgiften syftar till att påverka arbetsgivaren att agera för att korta sjukfallet. Där arbetstagaren har en allvarlig sjukdom, kan det verka stötande att arbetsgivaren ska ha en högre avgift för sjukfallet, samtidigt som hen i många fall varken kan eller bör intervenera för att försöka korta sjukfallet. PTKs ståndpunkter Det är svårt att förutsäga vilka effekter förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare kommer att få om det införs. PTK välkomnar i princip alla förslag som kan minska ohälsan, men bedömer att effekterna av förevarande förslag 4 (6)

5 behöver analyseras och övervägas ytterligare, samt att det behöver justeras med vissa undantag för att inte slå fel. Ansvarstagande arbetsgivare kommer sannolikt att börja arbeta mer för att förebygga sjukskrivning och underlätta för arbetstagare att komma tillbaka till arbetet, för att säkra sin tillgång till personal och kompetens. Andra arbetsgivare, med små ekonomiska marginaler i verksamheten, kan komma att börja arbeta riskminimerande, genom selektiva anställningar och utköp i tidigt skede av sjukskriven personal Mindre nogräknade arbetsgivare kan befaras att i än högre grad tillämpa ofasta anställningar (sms-anställningar, korta vikariat), där ansvaret för arbetsgivaren upphör i samma stund som anställningen upphör PTK bedömer att förslaget sannolikt kommer att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet för de grupper som redan har en stark anknytning till arbetslivet, PTK befarar att förslaget om särskild sjukförsäkringsavgift kommer att kunna innebära en ytterligare marginalisering av de grupper som redan idag står långt från arbetsmarknaden eller har en osäker arbetsmarknadsanknytning på grund av ohälsa, eller risk för ohälsa PTK befarar att det särskilda högriskskyddet, istället för att underlätta för en anställning, snarare kommer att understryka risken för ökade kostnader i samband med sjukdom och därigenom motverka sitt syfte PTK bedömer att det finns en överhängande risk för en ökande trend för utköp i samband med att sjukskrivningar är, eller befaras bli långvariga PTK anser att det inte går att negligera att småföretagens vilja att växa och anställa kan komma att hämmas av förslaget om särskild sjukförsäkringsavgift PTK bedömer att förslaget kan ge upphov till privata försäkringslösningar för att täcka arbetsgivarens kostnadsrisk i samband med långvariga sjukskrivingar, vilket i sin tur skulle innebära att sjukförsäkringen i vissa delar privatiseras PTK anser att det är orimligt att enmansaktiebolag omfattas av förslaget, då långtidssjukskrivning hos ägaren sannolikt innebär att verksamheten står stilla i bolaget 5 (6)

6 PTK anser att arbetsgivaren bör undantas från avgiftsskyldighet för den arbetstagare som bedöms ha en allvarlig sjukdom Sammanfattning PTK befarar att förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift, om det träder i kraft, å ena sidan sannolikt kommer att innebära en ökad risk för selektering redan i anställningssituationen för riskgrupper och de individer som har en ohälsa, samt att dessa grupper kan komma att i en allt större utsträckning än idag bli hänvisade till otrygga anställningsvillkor. Förslaget kommer å andra sidan sannolikt att stärka situationen i samband med ohälsa för de grupper som redan är väletablerade på arbetsmarknaden, och vars kompetenser inte är lätt utbytbara. PTK bedömer att den stora frågan är hur de stora arbetsgivarna kanske särskilt de offentliga med hög ohälsa kommer att förhålla sig till förslaget? Ökade utköp av sjukskriven personal kommer sannolikt att visa sig även inom den offentliga sfären, samtidigt som förslaget i bästa fall kan komma att leda till initierandet av ett mer målmedvetet och övergripande arbetsmiljöarbete samt strategier för att förkorta pågående sjukfall. Sammanfattningsvis befarar PTK att förslaget om än vällovligt i sitt syfte kan komma att leda till att redan resurssvaga individer och grupper kommer att marginaliseras än mer än vad som idag är fallet. De nederländska erfarenheterna tyder på att en sådan utveckling kan ske, ehuru det är svårt att dra paralleller då den nederländska kontexten och arbetsrätten ser annorlunda ut än den svenska. Stockholm den 7 juni 2016 Martin Linder Ordförande PTK Ulrika Öberg PTK 6 (6)