John Rawls och Kosovokonflikten. John Rawls and the Kosovo conflict

Transkript

1 John Rawls och Kosovokonflikten John Rawls and the Kosovo conflict En studie i om Johan Rawls teori, folkens rätts, är förenlighet med NATO: s intervention i Kosovo 1999 A study in if John Rawls Theory, The Law of Peoples, is consistent with The NATO Intervention in Kosovo in 1999 Författare: Johanna Weibull B-uppsats i Statsvetenskap Vårterminen 2007 Handledare: Peter Håkansson Antal Ord: 7441

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning INLEDNING INLEDNING Introduktion...5 MILITÄRA INTERVENTIONER ÄR ETT OMSTRITT OCH KONTROVERSIELLT ÄMNE SOM VISSA RÄTTFÄRDIGAR I DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNAS NAMN. ANDRA MENAR ATT MILITÄRA INTERVENTIONER KRÄNKER STATERS SUVERÄNITET OCH STRIDER MOT DEN NATIONELLA SJÄLVBESTÄMMANDERÄTTEN SOM VÄRDESÄTTS HÖGT INOM BLAND ANNAT FN. DESSA MOTSÄTTNINGAR OM MILITÄRA INTERVENTIONERS VARA ELLER ICKE VARA HAR GJORT ATT DET INTE FUNNITS NÅGOT KONSENSUS KRING VAD DET ÄR SOM SKALL GÄLLA. DETTA PROBLEM HAR AVSPEGLAT SIG INTE MINST UNDER 1990-TALET DÅ MILITÄRA INTERVENTIONER HAR GJORTS, GJORTS OLAGLIGT ENLIGT VISSA, OCH INTE GJORTS ALLS TROTTS ATT DE KANSKE SKULLE HA BEHÖVTS. ETT EXEMPEL ÄR NATO: S INTERVENTION I DÅVARANDE JUGOSLAVIEN, KOSOVO, VÅREN 1999 SOM ANSÅGS VARA OLAGLIG EFTERSOM MAN INTE FÖLJDE DE FÖRESKRIFTER SOM FINNS I FN STADGARNA. SAMTIDIGT ANSÅG VISSA ATT INTERVENTIONEN VAR NÖDVÄNDIG FÖR ATT STOPPA DEN HUMANITÄRA KATASTROF SOM VAR PÅ VÄG ATT BRYTA UT. SERBERNA FÖRSÖKTE ÅTERVINNA DEN AUTONOMA PROVINSEN KOSOVO GENOM ATT FÖRDRIVA DE KOSOVOALBANER SOM BODDE I PROVINSEN. DETTA GJORDE MAN GENOM BLAND ANNAT DEPORTERING, MASSMORD, TORTYR OCH VÅLDTÄKT. FN: S SÄKERHETSRÅD ÄR DET ORGAN SOM MÅSTE GODKÄNNA EN INTERVENTION FÖR ATT DEN SKA VARA LEGITIM, MEN SOM OFTAST HÄVDAR ATT DEN NATIONELLA SJÄLVBESTÄMMANDERÄTTEN (STATSSUVERÄNITETEN) INTE FÅR BRYTAS DÅ DENNA ÄR EN VIKTIG HÖRNSTEN I FN STADGAN. I KOSOVOFALLET GICK INTE NATO GENOM FN: S SÄKERHETSRÅD FÖR ATT LEGITIMERA SIN INTERVENTION EFTERSOM MAN VAR RÄDD ATT SÄKERHETSRÅDET SKULLE FÖRBJUDA INTERVENTIONEN. NATO INTERVENTIONENS MÅL OCH KONSEKVENSER HAR VARIT OMDISKUTERADE, VISSA MENAR ATT INTERVENTIONEN VAR EN HUMANITÄR INTERVENTION EFTERSOM NATO: S SYFTEN VAR AV HUMANITÄR NATUR. ANDRA MENAR ATT INTERVENTIONENS KONSEKVENSER ÄR TVEKSAMMA OM DE GAV POSITIVA HUMANITÄRA EFFEKTER OCH KANSKE DÄRFÖR INTE VAR EN HUMANITÄR INTERVENTION. INTERVENTIONEN I KOSOVO ÄR MYCKET KONTROVERSIELL, FRÅGAN ÄR OM DET VAR RÄTT AV NATO ATT GENOMFÖRA DENNA INTERVENTION UTAN ETT MANDAT FRÅN FN. SAMTIDIGT KAN MAN FRÅGA SIG VAD VI HAR DEKLARATIONEN OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA TILL OM INGENTING GÖRS FÖR ATT FÖRHINDRA BROTT MOT DESSA RÄTTIGHETER. VAD ÄR VIKTIGAST, STATERS RÄTT TILL SJÄLVBESTÄMMANDERÄTT ELLER MÄNNISKORS RÄTT TILL LIV OCH FRIHET? UNDER SENARE ÅR HAR FN 2

3 UPPMÄRKSAMMAT DETTA PROBLEMEN KRING MILITÄRA INTERVENTIONER OCH AVSAKNADEN AV EN KONSENSUS KRING VAD SOM SKA GÄLLA. BLAND ANNAT SA MAN I SLUTDEKLARATIONEN FRÅN FN- TOPPMÖTET 2005 ATT MAN ÄR BEREDDA ATT AGERA I ENLIGHET MED FN STADGANS VII KAPITEL, OM MILITÄR INTERVENTION, FÖR ATT SKYDDA BEFOLKNINGAR MOT FOLKMORD, KRIGSFÖRBRYTELSE, ETNISK RENSNING OCH BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN Syfte och frågeställning Metod Material Avgränsningar RAWLS TEORI OM FOLKENS RÄTT RAWLS TEORI OM FOLKENS RÄTT Teorins grundstruktur Folk i stället för stater Ursprungspositionen Principer för folkens rätt Rawls folkindelning Liberala Folk Anständiga folk Laglösa stater Tyngda Folk Välvilliga envälden Folkens rättigheter och skyldigheter Mänskliga rättigheter Intervention och krigsföring EMPIRISKT FALL: KOSOVO EMPIRISKT FALL: KOSOVO Bakgrund Interventionen Interventionens följder ANALYS ANALYS Vilken typ av folk var Serberna? Vad definieras som grovt Vilken typ av folk var Natomedlemmarna?

4 4.4 Folks friheter och rättigheter kontra statssuveräniteten SLUTSATS SLUTSATS

5 1 Inledning 1.1 Introduktion Militära interventioner är ett omstritt och kontroversiellt ämne som vissa rättfärdigar i de mänskliga rättigheternas namn. Andra menar att militära interventioner kränker staters suveränitet och strider mot den nationella självbestämmanderätten som värdesätts högt inom bland annat FN. Dessa motsättningar om militära interventioners vara eller icke vara har gjort att det inte funnits något konsensus kring vad det är som skall gälla. Detta problem har avspeglat sig inte minst under 1990-talet då militära interventioner har gjorts, gjorts olagligt enligt vissa, och inte gjorts alls trotts att de kanske skulle ha behövts. Ett exempel är NATO: s intervention i dåvarande Jugoslavien, Kosovo, våren 1999 som ansågs vara olaglig eftersom man inte följde de föreskrifter som finns i FN stadgarna 1. Samtidigt ansåg vissa att interventionen var nödvändig för att stoppa den humanitära katastrof som var på väg att bryta ut 2. Serberna försökte återvinna den autonoma provinsen Kosovo genom att fördriva de Kosovoalbaner som bodde i provinsen. Detta gjorde man genom bland annat deportering, massmord, tortyr och våldtäkt 3. FN: s säkerhetsråd är det organ som måste godkänna en intervention för att den ska vara legitim, men som oftast hävdar att den nationella självbestämmanderätten (statssuveräniteten) inte får brytas då denna är en viktig hörnsten i FN stadgan. I Kosovofallet gick inte NATO genom FN: s säkerhetsråd för att legitimera sin intervention eftersom man var rädd att säkerhetsrådet skulle förbjuda interventionen. NATO interventionens mål och konsekvenser har varit omdiskuterade, vissa menar att interventionen var en humanitär intervention eftersom NATO: s syften var av humanitär natur. Andra menar att interventionens konsekvenser är tveksamma om de gav positiva humanitära effekter och kanske därför inte var en humanitär intervention. Interventionen i Kosovo är mycket kontroversiell, frågan är om det var rätt av NATO att genomföra denna intervention utan ett mandat från FN. Samtidigt kan man fråga sig vad vi har deklarationen om de mänskliga rättigheterna till om ingenting görs för att förhindra brott mot dessa rättigheter. Vad är viktigast, staters rätt till självbestämmanderätt eller människors rätt till liv och frihet? Under senare år har FN uppmärksammat detta problemen kring militära interventioner och avsaknaden av en konsensus kring vad som ska gälla. Bland annat sa man i slutdeklarationen från FN-toppmötet 2005 att man är beredda att agera i enlighet med FN stadgans VII kapitel, om militär intervention, för att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelse, etnisk rensning och brott mot mänskligheten 4. Vad tycker då en teoretiker som John Rawls om dessa militära interventioner? I teorin om The Law of Peoples (folken rätt) går Rawls utanför det inhemska samhället och bygger upp en teori för internationella relationer. Rawls framhäver i sitt tidigare verk, A Theory of Justice, individens rätt till frihet och rättvisa. Staten skall fungera som en väktare som skall skydda människans frihet och hennes rättigheter, men vad händer när staten inte gör detta utan istället kränker sina medborgares friheter och rättigheter? Har andra stater då rätt att kränka den felande statens egna nationella självbestämmanderätt för att skydda medborgarna enlig Rawls? 1 Holzgrefe, J.L., Keohane R.O. (2003) Humanitarian Interventions, Ethical, Legal and Political Dilemmas, sid. 1 2 Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflit, international response, lessons learned, sid Ibid. sid Fred, Säkerhet och nedrustning, Datum:

6 1.2 Syfte och frågeställning Som det framgår av inledningen så är militära interventioner ett ämne som det råder stora meningsskiljaktigheter om vilket gör att det finns ett utrymme för ytterligare forskning kring ämnet. Det faktum att det inte finns någon konsensus kring rättfärdigandet av NATO: s intervention i Kosovo gör just denna intervention extra intressant. Även den rapport om Kosovos framtida status efter Nato interventionen, som lades fram till FN: s säkerhetsråd den 26 mars i år, visar på att Kosovo interventionen är mycket aktuell igen. Syftet med uppsatsen är alltså att belysa rättfärdigandet av interventioner genom John Rawls bok The Law of Peoples, för att undersöka om individens frihet står över en stats suveränitet och självbestämmanderätt enligt Rawls. Därför blir min frågeställning följande; Är den militära intervention som NATO gjorde i Kosovo 1999 förenlig med John Rawls teoribildning i The Law of Peoples (Folkens rätt)? 1.3 Metod Uppsatsens första del redogör för Rawls teoribildning som sedan appliceras på en militär intervention genom det specifikt valda empiriska fallet. Teoribildningen kommer att vara av en sammanfattande natur för att ta fram kärnan i och det vässäntliga i teoribildningen. En fallstudie har valts att göras på en militär intervention, NATOS intervention i Kosovo 1999, för att klarare kunna dra paralleller. Detta görs även då det är svårt att prata om militära interventioner som ett övergripande begrepp. Alla interventioner ser olika ut med olika aktörer och syften vilket gör det nästan omöjligt att formulera en övergripande definition för vad dessa interventioner är utan att göra allt för stora generaliseringar. Jag kommer att redogöra för kort historik kring vad som ledde fram till interventionen i Kosovo för att sedan djupare gå in på varför interventionen gjordes. Sista steget i uppsatsen blir sedan att undersöka om Rawls teoribildning är förenlig med den intervention som gjordes i Kosovo Material Mitt material kommer först och främst att bestå av John Rawls bok The Law of Peoples för att redogöra för hans teoribildning som uppsatsen kommer att bygga på. Till denna bok kommer jag att ha kommenterande litteratur som kan hjälpa till att klargöra Rawls teoriinnehåll. Materialet som skall användas för att beskriva NATOS intervention i Kosovo kommer först och främst att hämtas från officiella dokument. Främst från material som den oberoende internationella Kosovokommissionen lagt fram. Även här är det nödvändigt att ha kompletterande litteratur för att få en så nyanserad och korrekt bild av interventionen som möjligt. Materialet som används vid skildrandet av interventionen i Kosovo är mycket viktigt att kritiskt granska för att ge uppsatsen trovärdighet. Här måste man vara försiktig med vad man använder för texter och material samt att vara medveten om att mycket kan vara vinklat och partiskt. Därför blir den oberoende internationella Kosovokommissionens rapport huvudkällan för empirin i denna uppsats just för att den är oberoende. 6

7 1.5 Avgränsningar Uppsatsen kommer inte att undersöka och ta ställning till om NATO: s intervention i Kosovo var en humanitär intervention utan bara undersöka om interventionen var förenlig med Rawls teori folkens rätt. Uppsatsen kommer heller inte att redogöra för Kosovokrigets efterspel då detta inte är relevant för uppsatsens syfte. 1.6 Disposition Uppsatsen kommer att inledas med en teorigenomgången där John Rawls teori The Law of Peoples uppbyggnad beskrivas och förklaras. Efter teorigenomgången kommer det empiriska fallet, NATO: s intervention i Kosovo, att presenteras. En kortare historik kommer att inleda kapitlet för att sedan gå över till att redogöra för interventionens händelseförlopp. Det fjärde kapitlet i uppsatsen kommer sedan att koppla ihop teorin med det empiriska fallet för att testa om NATO: s intervention i Kosovo var berättigad enlig Johan Rawls teori. I det avslutande kapitlet kommer de slutsatser som uppsatsen leder fram till att redovisas. 7

8 2 Rawls teori om folkens rätt John Rawls teori i The law of peoples (folkens rätt) är en fortsättning på de resonemang han lägger fram i sin rättviseteori i A Theory of Justice. Folkens rätt är ett försök till att utvidga tankarna om samhällsfördraget i ett internationellt perspektiv genom att skapa ett folksamfund för världens folk. Rawls kallar denna teori om folkens rätt för en realistisk utopi och förklarar denna som följer; den vidgar vad som vanligen anses vara gränserna för de praktiskt genomförbara politiska möjligheterna och därmed försonar oss med våra politiska och sociala villkor. 5. I teorin om folkens rätt delar Rawls in alla folk i olika grupper dessa grupper är förnuftiga liberala folk och anständiga folk vilka tillsammans bildar de välordnade folken. Utöver dessa finns de laglösa staterna, samhällen tyngda av ogynnsamma betingelser och välvilliga envälden. Alla dessa samhällen kommer att gås igenom mer utförligt längre fram. Av dessa fem samhällen är det de välordnade folken som utgör Rawls folksamfund som bygger på principerna för folkens rätt. 2.1 Teorins grundstruktur Folk i stället för stater Att Rawls använder sig av folk istället för stater i sin teori om folkens rätt är för att skilja de två begreppen ifrån varandra. Folk har egenskapen av att vara moraliska något som stater inte har, stater styrs i stället av sina egenintressen vilket inte skulle fungera samstämmigt med folkens rätt enligt Rawls 6. Liberala folk har moralen och insikten att man måste sätta gränser för sina egenintressen så att de inte inkräktar på och kränker andra folks rättigheter genom folkens rätt. Stater däremot ser inte folkens rätt som överordnad sina egenintressen och kan därför aldrig vara stabila av rätt skäl utan inkräktar på andra staters och folks rättigheter vilket kan skapa krig och våldsamheter. Därför skiljer sig stater och folk åt i hur man handlar rationellt, formar sitt intresse för makt samt värde sätter sina egenintressen enligt Rawls Ursprungspositionen I folkens rätt finns det två nivåer av ursprungspositionen med okunnighetens slöja. Den första nivån kan bara genomföras i ett liberalt samhälle. I denna första ursprungsposition ska jämlika, förnuftiga samt rationella medborgare samlas för att bestämma hur det inhemska samhället de ska leva i ska se ut. Det man främst ska ta fram är en grundstruktur för samhället och hur den ska regleras. För att alla ska vara så objektiva som möjligt och inte styras av eventuella egenintressen så sätter Rawls dessa individer under en slöja av okunnighet. Denna slöja gör att ingen av de individer som ska bestämma samhällets struktur vet vilken klass, etnicitet, religion etc. de tillhör. Detta gör att de under slöjan av okunnighet representerar alla grupper i det inhemska samhället eftersom individerna aldrig vet vilken grupp de själva kommer att tillhöra. 8 På den andra nivån av ursprungspositionen används modellen för att komma fram till en folkens rätt som alla välordnade folk kan gå med på. Denna ursprungsposition fungerar på samma sätt som ursprungspositionen på den första nivån. De välordnade folkens 5 Rawls, John (1999) Folkens rätt, sid Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid. 41ff 8

9 grundläggande intressen formas utifrån deras förnuftiga uppfattning om politisk rättvisa och därför strävar de efter att skydda sitt politiska oberoende, sitt territorium, de medborgerliga friheterna, sin kultur samt värna om sin säkerhet och sina medborgares välbefinnande. På denna andra nivå får representanterna inga andra alternativ än olika formuleringar och tolkningar av folkens rätt att ta ställning till. Där bestäms folks grundläggande intressen utifrån deras politiska rättviseuppfattning medan på nivå ett utgår man ifrån uppfattningen om det goda när medborgarnas intressen ska bestämmas. 9 Rawls menar att det måste finnas en förnuftig pluralism för att folksamfundet och folkens rätt ska fungera. Rawls fastställer att alla folk aldrig kommer bli homogena. Det kommer alltid att finnas kulturella, religiösa samt ideologiska skillnader mellan olika folk. Detta menar Rawls inte behöver vara någon nackdel för att skapa en fungerande folkens rätt som alla välordnade folk kan gå med på trotts sina olikheter. 10 Eftersom denna förnuftiga pluralism råder i de välordnade samhällena som de individer som befinner sig under slöjan av okunnighet måste ta hänsyn till bildas vad Rawls kallar en överlappande konsensus mellan olika förnuftiga läror. Denna konsensus är den kärna som alla representanter kan gå med på utifrån den förnuftiga pluralismen Principer för folkens rätt När folkens rätt har bestämts utifrån ursprungsmodellerna kommer man enligt Rawls att ha kommit fram till följande åtta principer: 1. Folken är fria och oavhängiga, och deras frihet och oavhängighet ska respekteras av andra folk. 2. Folken ska iaktta traktat och åtaganden. 3. Folken är jämlika och parter i de fördrag som de är bundna av. 4. Folken ska iaktta en icke-interventionsplikt. 5. Folken har självförsvarsrätt men ingen rätt att föra krig av andra skäl än självförsvar. 6. Folken ska respektera de mänskliga rättigheterna. 7. Folken ska vid krigföring iaktta vissa bestämda restriktioner. 8. Folken har skyldighet att bistå andra folk som lever under så ogynnsamma betingelser att det hindrar dem från att ha en rättvis eller anständig politisk och social regim. 12 Dessa åtta principer som binder samman de välordnade folken i folksamfundet är inte menade att skapa en världsstat. Den utvecklingen av folksamfundet tror inte Rawls skulle fungera. Han menar att en världsstat skulle bli ett skört imperium drabbat av inbördeskrig. Folken skulle agera i syfte att bryta sig ur imperiet och få politisk frihet och autonomi genom att kriga mot varandra. Däremot ser Rawls folksamfundet som en gemensam kraft med vissa organisationer, exempelvis en modell av FN, som kan företräda folksamfundet mot resten av världen i olika frågor. Här är det viktigt att de välordnade folken utnyttjar den kraft som folksamfundet kan utgöra i fördömandet av andra samhällens inre oegentligheter för att främja folkens rätt och de mänskliga rättigheterna. 13 Rawls påpekar dock att vissa av de åtta principerna inte är nödvändiga i ett samfund av välordnade folk. Ett exempel på detta är punkt sju som handlar om sättet att föra krig. Denna princip behövs inte mellan välordnade folk då dessa inte har några incitament att föra krig mot varandra. Rawls argumenterar här att eftersom folkens rätt kan accepteras av alla liberala och anständiga folk oavsett ideologi, religion eller moral har man skapat en acceptans för olika folk och dess kulturer. 14 Samhällena är sammanknutna med varandra genom folksamfundet och beroende av varandra genom samarbeten, traktat och handel. Detta gör att demokratiska folk inte krigar mot varandra 9 Rawls, John (1999) Folkens rätt, sid.44ff 10 Ibid. sid Ibid. sid. 41ff 12 Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid

10 eftersom de är så beroende av varandra. Eftersom de välordnade staterna accepterar varandras olika kulturer och samhälleliga strukturer känner de sig aldrig hotade av varandra. Hotet kommer istället från laglösa stater som strävar efter makt och expandering och hotar andra folks friheter och säkerhet vilket gör att dessa måste försvara sig Rawls folkindelning Liberala Folk Rawls sätter upp sex olika kriterier för ett liberalt inhemskt samhälle för att det ska vara en realistisk utopi. För det första säger Rawls att den liberala rättviseuppfattningens grundläggande principer och föreskrifter ska vara genomförbara och tillämpbara på varaktiga politiska och sociala arrangemang. I det andra kriteriet menar Rawls att för att en rättviseuppfattning ska vara utopisk måste den använda politiska ideal, principer och begrepp för att ange vad som utmärker ett förnuftigt och rättvist samhälle. Rättviseuppfattningen måste även uppfylla reciprocitetskriteriet. Detta kriterium går ut på att de som föreslår samarbetsvillkor måste tro att det är rimligt att andra kommer att acceptera dem frivilligt och inte under hot eller manipulering. Det tredje kriteriet för en liberal realistisk utopi är att det politiska innehåller allt det som är nödvändigt för en politisk rättviseuppfattning. Här ger Rawls exemplet att föreställningen om den fria medborgaren inte härstammar från någon övergripande lära (vanligen religiös) utan bestäms av den liberal politiska rättviseuppfattningen. Rawls går sedan vidare till det fjärde kriteriet där han säger att liberala demokratier måste ha politiska och sociala institutioner som ger medborgarna ett sinne för rättvisa. Detta pga. den förnuftiga pluralism som råder i dessa samhällen. Genom utvecklandet av medborgarnas sinne för rättvisa skapas en förståelse för den politiska uppfattningens principer och ideal. Genom detta kommer samhället att åtnjuta stabilitet av de rätta skälen. I det femte kriteriet påpekas vikten av att den sociala stabiliteten växer fram ur en förnuftig politisk uppfattning om vad som är rätt och rättvist. Denna uppfattning måste grunda sig i en överlappande konsensus mellan de övergripande lärorna eftersom varken religiös, moralisk eller filosofisk enighet kan existera eller är nödvändig för social enighet. I det sista kriteriet för en liberal realistisk utopi för ett inhemskt samhälle säger Rawls att det är bra om den politiska uppfattningen har en förnuftig toleransidé eftersom den då kommer att stärkas Anständiga folk Från den liberala utgångspunkt av folkens rätt som Rawls byggt upp går han sedan vidare med att utvidga denna teori till icke-liberala folk. De icke-liberala folk som kan vara med i folksamfundet är de anständiga folken. Dessa samhällen är inte lika förnuftiga och rättvisa som liberala samhällen men man delar en syn på rättviseuppfattningen utifrån det allmänna bästa vilket gör att man kan samarbeta och acceptera varandra. Rawls har två kriterier för anständiga samhällen. Det första är att samhället inte har några aggressiva syften, samhället kan ha en övergripande lära t.ex. religiös som har inflytande över hur samhället styrs. Det förutsätter att dessa samhällen accepterar och respekterar liberala samhällen samt samhällen med en övergripande lära som inte överensstämmer med den egna läran. Det andra kriteriet för anständiga folk delar Rawls in i tre delar. Den första delen av kriteriet tar upp anständiga folks rättsystem och att det systemet måste garantera samhällets alla medlemmar de mänskliga rättigheterna. Utan denna garanti kan inte ett samhälle vara anständigt. Till de 15 Rawls, John (1999) Folkens rätt, sid. 56ff 16 Ibid. sid. 22ff 10

11 mänskliga rättigheterna hör rätten till liv, rätten till frihet, rätten till egendom och rätten till formell jämlikhet. Dessa rättigheter menar Rawls inte är utpräglade liberala värden utan värden som alla folk världen över kan identifiera sig med. Den andra delen av kriteriet säger att rättssystemet i ett samhälle måste lägga skyldigheter och förpliktelser på sitt folk detta för att folket ska vara socialt och politiskt aktivt. Till sist riktar sig kriteriets avslutande del mot domare och ämbetsmän som ska uppehålla lag och ordning. Här menar Rawls att det är viktigt att rättsystemet bygger på en tro att lagen vägleds av en idé om rättvisa baserad på det allmännas bästa. Detta på grund av att man inte kan upprätthålla lag och ordning genom våld och hot, enligt Rawls, då kan inte samhället vara anständigt längre och ingå i de välordnade folken. 17 Ska då de liberala samhällena inom folksamfundet försöka få de anständiga folken att gå över till ett liberalt styre? Rawls menar att de inte ska göra det eftersom det skulle kunna skapa konflikter folken emellan. Däremot säger Rawls att liberala folk ska hjälpa anständiga folk att bli liberala om de själva vill det genom att t.ex. låna ut pengar till dessa folk Laglösa stater De folk som Rawls kallar laglösa stater har ingen vilja att följa en förnuftig folkens rätt eller delta i folksamfundet. Dessa samhällen styrs helt av de egna särintressena och uppfyller dem ofta genom militärt våld. De laglösa staterna följer inte de mänskliga rättigheterna och för oftast en expansionistisk politik vilket utgör ett hot mot det utrikespolitiska klimatet. Detta skapar oro folk emellan vilket kan skada folksamfundets samarbete och leda till krig Tyngda Folk De tyngda folken lider av ogynnsamma betingelser dessa betingelser kan vara exempelvis historiska, ekonomiska eller sociala omständigheter som gör att samhället inte kan utvecklas alternativt har svårt att utvecklas mot en liberal eller anständig struktur. Dessa samhällen saknar de politiska och kulturella traditioner som de välordnade folken har. De tyngda folken följer dock de mänskliga rättigheterna men är varken expansionistiska eller aggressiva utan saknar det viktiga humankapital som är en grundsten för att bygga upp ett liberalt eller anständigt samhälle. Folksamfundets mål bör vara att på lång sikt föra in de tyngda samhällena, likt de laglösa staterna, in i samfundet för att de internationella samarbetena ska bli stabilare. 19 De välordnade samhällena har även en biståndsplikt, enligt Rawls, gentemot de tyngda folken vilken går ut på att justera nivåerna av välståndet. Denna biståndsplikt handlar först och främst om att hjälpa till att skapa eller utveckla rättvisa institutioner samt förändra den politiska och sociala strukturen i samhället. Rawls påpekar att resursfattiga samhällen inte behöver vara typexemplen för tyngda folk utan även resursrika länder kan vara tyngda samhällen. De tyngda, resursrika samhällena har oftast stora problem med distributionen och utnyttjandet av sina resurser pga. sina ogynnsamma betingelser. Alltså, biståndsplikten handlar inte om att hjälpa fattiga samhällen utan de samhällen som har ogynnsamma betingelser som hindrar deras utveckling. När dessa samhällen nått så långt att de kan ansluta sig till folksamfundet och därmed uppfyller principerna för folkens rätt upphör biståndsplikten för de välordnade folken trots att samhället fortfarande kan vara fattigt Rawls, John (1999) Folkens Rätt, sid. 77ff 18 Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid. 126ff 11

12 2.2.5 Välvilliga envälden De välvilliga enväldena styrs av en auktoritär ledare som inte tillåter sina medborgare någon delaktighet i det politiska livet. Dessa samhällen är välvilliga eftersom de respekterar de mänskliga rättigheterna och är inte aggressiva eller expansionistiska som de laglösa staterna. Orsaken till att de välvilliga enväldena inte ingår i folksamfundet är att de inte tillåter sina folk att medverka i den politiska beslutsprocessen vilket är en viktig del för att bli ett välordnat samhälle Folkens rättigheter och skyldigheter Mänskliga rättigheter De mänskliga rättigheterna säkerställs i folkens rätt punkt 6 och kan enligt Rawls ses som en fördjupning av folkens rätt som alla liberala och anständiga folk går med på. Dessa rättigheter är enligt Rawls rätten till liv, frihet, egendom och formell jämlikhet. De mänskliga rättigheternas ställning inom folkens rätt är särskilt viktig då de specificerar krigföringens regler och vad som rättfärdigar krigsföring samt försvagar folkens inre autonomi. De mänskliga rättigheterna är enligt Rawls universella och ska stå över inhemsk lagstiftning och politiska beslut. Detta gör att folkens rätt i viss mån kan påverka vilken struktur och politik som ska styra de inhemska samhällena. Rawls menar att eftersom de mänskliga rättigheterna är universella ska de som bryter mot dessa rättigheter fördömas av andra folk samt i allvarliga fall riskera sanktioner och intervention. De folk som ingår i folksamfundet kan inte tolerera folk som bryter mot de mänskliga rättigheterna eftersom det bryter mot folksamfundets principer i folkens rätt som folksamfundet bygger på Intervention och krigsföring Folkens rätt ger i punkt 5 alla välordnade folk rätten att föra krig i själförsvar. Detta självförsvar gäller bara vid skyddande av medborgarnas grundläggande friheter och institutioner. De välordnade samhällena har igen rätt att begära att soldater ska riskera sina liv för ekonomisk vinning, naturresurser eller av expanderingsskäl. 23 Eftersom varken tyngda samhällen eller välvilliga envälden utgör ett hot för de välordnade folkens friheter och rättigheter är det i princip bara de laglösa staterna som utgör ett sådant hot. Rawls menar att folkens suveränitet inte är en rättighet man innehar från början utan ett samhälle måste visa genom handlig och politisk inhemsk struktur att man följer de mänskliga rättigheterna som Rawls fastställt. 24 Om samhället inte lever upp till dessa krav klassar Rawls det som en laglös stat. I och med att laglösa stater inte har rätt till att hävda sin suveränitet har de välordnade staterna rätt att intervenera i de laglösa staterna om dessa bryter grovt mot de mänskliga rättigheterna. 25 Eftersom både de tyngda samhällena och de välvilliga enväldena uppfyller kraven för Rawls mänskliga rättigheter åtnjuter de rätten till suveränitet och får inte interveneras i, enligt princip 4 i folkens rätt. Rawls säger dock att det bara är de välordnade folken, de liberala och anständiga, som har rätten och skyldigheten att intervenera om en laglös stat grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Detta konstaterar Rawls då han säger 21 Rawls, John (1999) Folkens rätt. sid Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid. 36ff 25 Ibid. sid

13 att det bara är medlemmarna i folksamfundet som får gå in med militära styrkor i laglösa stater. 26 Rawls fastställer i folkens rätt punkt 7 att de välordnade folken måste följa vissa restriktioner vid krig alltså både vid självförsvarskrig samt vid militär intervention. En av dessa restriktioner är att noga skilja på de laglösa staternas ledare och ämbetsmän, deras soldater samt deras civila befolkning. Detta beror på att de laglösa staterna inte är välordnade och dess befolkning har därför ingen påverkan på den förda politiken. Alltså har civilbefolkningen inget med det krig som utkämpas att göra och därför ska de heller inte bli ett krigsmål eftersom de inte gjort något brottsligt enligt Rawls. I stället är det ledarna och ämbetsmännen i de laglösa staterna som initierar och för kriget och därför är det de som är brottslingarna. Rawls vill applicera denna princip även på soldater och deras överordnade men konstaterar att detta inte skulle fungera i en krigssituation där parterna måste försvara sig mot de stridande. Folkens rätt säger även att folken ska respektera de mänskliga rättigheterna, i punkt 6, vilket även gäller vid krigsföring Ibid. sid Rawls, John (1999) Folkens Rätt, Sid

14 3 Empiriskt fall: Kosovo 3.1 Bakgrund Kosovo har alltid haft en viktig plats i den serbiska historien. Redan under ockupationen av det osmanska riket föddes motsättningarna mellan Kosovoserber och Kosovoalbaner när serberna drevs ut ur området medan albaner uppmuntrades att flytta in och övergå till islam. 28 Kosovo har under 1900-talet haft långtgående självständighet från 1974 fram till 1989 då provinsens självstyre begränsades för att sedan avskaffas i den nya serbiska författningen ledd av serbernas ledare Slobodan Miloševi ć. Serberna drev en hård politik för att göra Kosovo mer serbiskt bland annat genom att stänga albanska medier och förbjuda undervisning på albanska. Det dominerande partiet vid denna tidpunkt var Kosovos demokratiska förbund (LDK) som förespråkade en icke-vålds strategi i kampen mot serbisk dominans. Detta ansågs av många albaner vara en alldeles för svag position gentemot serberna. Detta gjorde att en utbrytningsgrupp ur LDK bildade gerillagruppen UCK som under 1998 begick en rad attentat mot uppsatta serber inom Kosovo och deras albanska samarbetspartners. Detta gjorde att Serbien skickade fler soldater och poliser till Kosovo samt utrustade civila Kosovoserber med vapen. De serbiska soldaterna och poliserna gick till mycket hårt angrepp på den Kosovoalbanska befolkningen i jakten på UCK medlemmar med jugoslaviska styrkors hjälp. Titusentals civila flydde upp i bergen eller till grannländerna Albanien, Makedonien och Montenegro för att söka skydd från striderna. Omvärlden reagerade starkt mot serbernas attacker och USA och EU införde ekonomiska sanktioner mot Serbien. NATO hotade även med flygattacker mot mål i Serbien och övriga Jugoslavien. Under sommaren 1998 utbröt öppet krig i Kosovo och övergreppen mot de civila intensifierades. NATO svarade genom att hota med att bomba serbiska mål i och utanför Kosovo vilket gjorde att serberna drog tillbaka sina trupper. Några månader senare i december -98 blossade nya stridigheter upp och man hittade 45 mördade Kosovoalbaner i byn Racak. Ett fredsavtal försöktes avtalas fram men serberna sa nej och den 24 mars 1999 satte NATO in flygbombningar över Kosovo utan godkännande från FN: s säkerhetsråd Interventionen NATO gav fyra nyckel argument till operation Allied Force det första och absolut viktigaste argumentet var att stoppa och förhindra den humanitära katastrof som man såg utvecklas i Kosovo. Grova övergrepp på de civila Kosovoalbanerna samt de färska minnena av kriget i Bosnien där bosniska serber genomförde en enorm etnisk rensning av bosnier var orsaken till farhågorna från väst. NATO hade även pressen på sig att fullfölja de hot man framfört om intervention till serberna för att inte tappa sin trovärdighet. Man var medvetna om att uteblev flygattackerna som varnats om skulle man anses som svaga och tappa den internationella makt som den militära pakten hade. Man förde även fram argumentet att en etnisk rensning i Kosovo inte fick pågå i ett civiliserat Europa. Det var inte moraliskt försvarbart, menade man, att ett civiliserat Europa stod och tittade på med den historiska bakgrunden man hade från andra världskrigets folkmord av judarna. Det fick inte hända igen. Man sa även att den etniska rensningen utgjorde ett hot på lång sikt mot Europas säkerhet. Som det fjärde och sista kriteriet menade man att interventionen var förenlig med existerande resolutioner från säkerhetsrådet UI, landguiden, Serbien, Kosovo, Buckley, M. Cummings, S.N. (2001) Kosovo perceptions of war and its aftermath sid.16ff 30 Wheeler, Nicholas J. (2002) Saving strangers humanitarian intervention in international society, sid

15 NATO stödde sig på FN resolutionerna 1160 samt 1199 för att legitimera sin intervention. Resolution 1160 röstade FN: s säkerhetsråd igenom den 31 mars 1998 där man begärde ett omedelbart slut på våldsamheterna i Kosovo både från jugoslav/serbiska sidan och Kosovoalbanska sidan. Man gav även sitt fulla stöd till LDK: s icke-vålds väg mot fred. Säkerhetsrådet agerade under kapitel VII i FN stadgan när man röstade igenom resolutionen där man menade att konflikten i Kosovo utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet. Resolution 1199 antogs av säkerhetsrådet den 23 september Även denna resolution antogs under kapitel VII i FN stadgan och sa att den urartande situationen i Kosovo var anledningen till hotet mot fred och säkerhet i regionen. I resolutionen krävde säkerhetsrådet att de stridande i Kosovo handlade fram en vapenvila och tog steget mot att snabbt avvärja den förestående humanitära katastrof som annars skulle bryta ut. Både USA och Storbritannien ville ha en starkare resolution än 1199 men detta skulle bara ha resulterat i att Ryssland och Kina lagt in sina veton för att rösta ned en sådan resolution. 31 Nato tog dock fasta på dess resolutioners innehåll om hot om fred och säkerhet för att legitimera sin intervention i Kosovo NATO gick in i Kosovo med antagandet att man skulle kunna göra ett antal flyganfall och att kriget sedan skulle vara slut inom en vecka och få Miloševi ć att förhandla. Detta antagande gjorde man utifrån Bosnienkrigets händelseförlopp. Så blev dock inte fallet. NATO inledde bombningarna i Kosovo med att inrikta sig på militära mål. Detta var dock svårt eftersom den Serbien/jugoslaviska armén hade gömt sitt luftförsvar väl. Detta gjorde att jugoslaverna tvingade NATO piloterna att flyga på en altitud över 15,000 fot. I och med den höga höjden hade NATO svårt att få precision i sina flygattacker. 32 NATO hade redan från början bestämt sig för att inte gå in med några marktrupper. Detta beslut tog man då man inte ville riskera att förlora egna soldater som skulle kunna vackla det inhemska stödet för operation Allied Force. Man trodde även att en stark flygoffensiv skulle skrämma Miloševi ć tillbaka till förhandlingsbordet. 33 Bombningarna gjorde att övergreppen på den Kosovoalbanska befolkningen eskalerade, vilket NATO inte räknat med. Dessa övergrepp kunde man inte göra någonting åt från NATO: s sida i och med att man inte hade några marktrupper som kunde försvara de civila. Överraskade över följderna av flygattackerna gick NATO efter fyra veckor över till att inrikta sig på mål utanför Kosovo. Man bombade bland annat vägar, broar, industrier och media i Serbien som möjliggjorde de serbiska och jugoslaviska styrkornas framfart. Dessa attacker gjorde att det serbiska folket blev lidande vilket möttes av stark kritik av omvärlden. Detta då NATO försäkrat innan interventionen att det serbiska folket inte skulle bli målet för flygattackerna. 34 Den 7 maj 1999 begick NATO ett grovt diplomatiskt snedsteg när man bomba den kinesiska ambassaden ännu ett bevis på att man inte kunde utföra sina flygattacker med den precision som behövdes menade många kritiker. 35 Efter 10 veckor av flygbombningar började medlemsländerna i NATO diskutera att sätta in marktrupper. Man var dock ytterst oförberedd för denna situation eftersom man räknat med att kriget skulle vara slut inom några dagar. Det fanns inga markstyrkor mobiliserade till närliggande områden kring Kosovo som skulle kunna rycka in. De trupper som fanns var verksamma i Makedonien och Bosnien-Hercegovina men hade inga mandat att verka utanför dessa områden. Marktrupperna skulle alltså ta lång tid att bygga upp. 36 I mitten av maj 1999 hölls ett G8 möte där en 31 Wheeler, Nicholas J. (2002) Saving strangers humanitarian intervention in international society, sid Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflict, international response, lessons learned, sid Wheeler, Nicholas J. (2002) Saving strangers humanitarian intervention in international society, sid Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflict, international response, lessons learned, sid Buckley, M. Cummings, S.N. (2001) Kosovo perceptions of war and its aftermath, sid Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflit, international response, lessons learned, sid

16 överenskommelse mellan Ryssland, som var emot kriget, och de övriga G8 länderna träffades om ett sjupunktigt fredsplansprogram. Den 19 maj hölls ett möte mellan rysslands delegat Viktor Chernomyrdin och Slobodan Miloševi ć i Belgrad där denna fredsplan diskuterades. Bland annat innehöll fredsplanen en garanti för att Kosovos befolkning skulle få betydande autonomi inom den federala republiken av Jugoslavien men någon tidsplan för denna garanti fanns inte. Den 1 juni 1999 meddelade den Jugoslaviska regeringen den Tyska regeringen att man godtog det sjupunktsprogram som G8 länderna lagt fram. Två dagar senare, den 3: e juni, gick även det serbiska parlamentet formellt med på samma fredsplan. Kriget var slut och Nato lämnade över ansvaret för Kosovos förvaltning och framtid till FN Interventionens följder Kosovokriget skördade väldigt få offer inom de militära förbanden. Inte en enda soldat från NATO: s styrkor miste livet medan ca 600 soldater från den Serbien/jugoslaviska armén stupade. Av dessa 600 soldater dog hälften i strider med Kosovoalbanska trupper. Hur många Kosovoalbanska soldater som dog i kriget vet man inte. Organisationen Human Rights Watch fastställde även att mellan 488 till 527 civila jugoslaver dödades av NATO: s flygbombningar. 38 Den totala siffran av döda till följd av kriget har inte kunnat fastställas men olika organisationer har uppskattat dödstalet till ca människor. 39 Flyktingströmmarna var gigantiska. Det uppskattas att runt en miljon människor lämnade Kosovo, majoriteten av dessa blev tvingade från provinsen av serberna i deras ambition att etniskt rensa Kosovo från albaner. Det uppskattas även att ca Kosovoinvånare blev flyttade från sina hem permanent till andra områden inom Kosovo Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflit, international response, lessons learned, sid Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid

17 4 Analys 4.1 Vilken typ av folk var Serberna? För att kunna avgöra om Natos intervention i Kosovo är förenlig med Rawls teoribildning i The Law of Peoples måste det först undersökas vilket typ av folk Serberna kan klassas som enligt Rawls. Anledningen till att man måste undersöka detta folk beror på den situation som Kosovokriget rådde under. Kosovo var en provins i Serbien som tidigare var autonom men som förlorat denna autonomi. Serbien som i sin tur ingick i en federation, Jugoslavien var dem som provocerade fram Kosovokonflikten. NATO: s intervention var inte bara en intervention i Kosovo utan även en intervention i Serbien som Kosovo tillhörde. Nato gick in i Kosovo för att föra ett krig mot serberna och inte mot Kosovoinvånare. För att se om interventionen är förenlig med Rawls teori måste alltså det folk som NATO intervenerade mot klassificeras, vilket är serberna. Andra medlemmar av den Jugoslaviska federationen kommer inte att bli klassificerade eftersom Kosovokonflikten var relativt isolerad inom Serbien, även om den jugoslaviska armen stred på serbernas sida. För att världssamfundet ska få intervenera i ett annat folks samhälle måste detta samhälle vara klassad som en laglös stat enligt Rawls. Var Serbien en laglös stat innan Kosovokriget? Det finns flera händelser som tyder på detta. Serbiens ledare drömde om ett Storserbien och denna ambition blev tydlig under bland annat Bosnienkriget 41. Serberna försökte där driva ut bosnierna för att främja de serber som bodde i området och knyta Bosnien till sig under Belgrads regering. 42 Serberna tog även ifrån Kosovo sin autonomi och förde in provinsen under serbiskt styre. Denna expansionistiska politik som serberna drev menar Rawls är ett av kännetecknen för en laglös stat. Att den laglösa staten syftar till att expandera sitt territorium och inflytande menar Rawls är ett hot mot de välordnade folken och folksamfundets säkerhet. Att fallet var så med Serbien fastställde FN i sin resolution 1199 där det framgår att det serbiska agerandet var ett hot mot freden och säkerheten i området kring Serbien 43. Rawls säger att om folksamfundet blir utsatt för dessa typer av hot har det rätt att försvara sig själva och den internationella ordningen. Det finns flera av de åtta principerna i folkens rätt som Serbien inte efterlevde innan och under interventionen. Man bröt mot princip nummer 5 som säger att ett folk bara får kriga i självförsvar både i Bosnienkriget och också Kosovokriget. I Bosnien utropade Serbien en Bosnienserbisk republik vid Bosniens självständighetsdeklaration 1992 och startade kriget när serbiska krypskyttar sköt mot fredliga demonstranter i Sarajevo den 5 april I Kosovo började stridigheterna när serberna tog ifrån Kosovo sin autonomi och förgrep sig på provinsens Kosovoalbanska befolkning. Varken Bosnienkriget eller Kosovokriget var alltså självförsvarskrig utan expansionskrig från Serbernas sida. Serberna bröt även mot princip nummer 7 i folkens rätt om restriktioner vid krig. Rawls framhåller i denna princip att den civila befolkningen aldrig får bli ett primärt mål i krigsföringen. Detta var något som Serberna inte efterlevde utan istället satte i system att bryta mot för att fördriva den albanska befolkningen och uppnå målet att etniskt rensa Kosovo från albaner. 45 Serbiens allvarligaste brott var att de även bröt mot princip nummer 6 i folkens rätt som säger att alla folk ska respektera de mänskliga rättigheterna. Rawls menar att de folk som gravt bryter mot dessa mänskliga rättigheter har ingen rätt till suveränitet utan riskerar att bli intervenerade eftersom 41 Wheeler, Nicholas J. (2002) Saving strangers humanitarian intervention in international society, sid Ibid. sid resolution Wheeler, Nicholas J. (2002) Saving strangers humanitarian intervention in international society, sid Ibid. sid

18 de är laglösa stater. Rawls säger även att rätten till liv, frihet, egendom och formell jämlikhet är de mänskliga rättigheterna och att dessa är universella, även de folk som lever i en laglös stat innehar dessa rättigheter. Serberna bröt mot alla dessa rättigheter innan och under Kosovokriget. Serberna tog inte bara ifrån Kosovoinvånarna sin autonomi utan även den albanska befolkningens grundläggande rättigheter. Detta i form av förbud av undervisning på albanska, förhindrade albaner att skaffa jobb samt avskedade stora mängder albaner från deras arbeten. När sedan konflikten trappades upp under 1998 och 1999 började serberna att fördriva albanerna från Kosovo och konfiskera deras egendomar 46. Serberna begick även massmord på albaner och fängslade eller deporterade dem samt begick våldsamma övergrepp på den albanska befolkningen i Kosovo. Serberna använde bland annat våldtäckt av albanska kvinnor som ett sätt att sätta skräck i befolkningen samt tortyr av männen för att sedan ta deras liv 47. Alltså bröt Serbien mot alla fyra kriterier för mänskliga rättigheter som Rawls satt upp. Man bröt mot den albanska befolkningens rätt till liv, frihet, egendom och formella jämlikhet vilket enligt Rawls skulle gör Serbien till en laglös stat. 4.2 Vad definieras som grovt All dessa fakta tyder på att Rawls skulle ha klassificerat Serbien som en laglös stat. Detta ger folksamfundet rätten att intervenera för att skydda de mänskliga rättigheterna, men också för att skydda sig själva och det internationella samarbetet. Rawls har dock ett förbehåll för intervention och det är att de mänskliga rättigheterna i den laglösa staten ska ha grovt åsidosatts för att de välordnade folken ska få intervenera. Frågan är då om Serbiens övertramp på de mänskliga rättigheterna var tillräckligt grovt enligt Rawls för att rättfärdiga en intervention i linje med teorin om folkens rätt. Rawls ger ingen närmare definition på vad han anser som grovt vilket gör att en helt korrekt slutsatts i denna fråga aldrig kan fastställas. Vänder man sig dock till Kosovorapporten fastställer den att NATO: s intervention var illegal men legitim 48. I denna rapport argumenteras det för att interventionen var rättfärdigad med tanke på den bakgrund Miloševi ć hade i Bosnienkriget samt händelserna i Rwanda 1994 där det internationella världssamfundet inte gjorde något för att stoppa folkmorden som ägde rum där för än det var för sent 49. Alltså ansåg Kosovokommissionen att Milošević s tidigare brott mot de mänskliga rättigheterna var en legitim anledning till att intervenera då dessa var så grova att man inte kunde avvakta och riskera en ännu större humanitär katastrof i Kosovo. Man argumenterar även för att den internationella passivitet som präglade folkmorden i Rwanda inte fick hända igen. I Kosovorapportens slutsats konstateras det att Sometimes, and Kosovo is such an instansce, the use of military force may become necessary to defend human rights. 50 Även detta konstaterande pekar mot att de brott mot de mänskliga rättigheterna som Serbien begick i upprinnelsen till Kosovokriget var så grova att en intervention var nödvändig. Hur Rawls skulle definiera grova brott mot de mänskliga rättigheterna är dock omöjligt att säga. 46 Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflict, international response, lessons learned, sid Independent international commission on Kosovo (2000) Kosovo report conflict, international response, lessons learned, sid Ibid. Sid Ibid. sid Ibid. sid

19 4.3 Vilken typ av folk var Natomedlemmarna? För att interventionen skall vara rättfärdigad enligt Rawls ska de som intervenerar vara liberala eller anständiga folk. Detta är viktigt då dessa folk har en idé om det förnuftiga och det moraliskt bästa, utan dessa egenskaper skulle en intervention lätt kunna övergå i expansionistiska ambitioner och strävan efter det egna bästa. För att NATO: s intervention ska vara i linje med Rawls teoribildning måste alltså NATO passa in i de folk som Rawls beskriver som liberala eller anständiga. En av de viktigaste principerna i folkens rätt är att de välordnade folken ska följa de mänskliga rättigheterna. Rawls menar att följs inte dessa kan folket inte vara av liberal eller anständig natur utan blir då automatiskt laglösa stater. NATO deklarerar i sin The Membership Action Plan att alla länder som vill söka medlemskap i NATO måste garantera sitt åtagande till de mänskliga rättigheterna. 51 Detta betyder att de som vill bli medlemmar i NATO ska erkänna de mänskliga rättigheterna och följa dem. Frågan är då om ett land som Turkiet, blev medlem i NATO , verkligen följer de mänskliga rättigheterna? Turkiet har under lång tid förhandlat med EU om ett medlemskap men nekats bland annat på grund av att man inte tycker att Turkiet efterföljer de mänskliga rättigheterna till fullo 53. Rawls fastställer dock att de mänskliga rättigheterna enligt honom är, som nämnts ovan, rätten till liv, frihet, egendom och formell jämlikhet. Rawls för alltså fram en förenklad typ av de mänskliga rättigheterna som Turkiet och de andra medlemsländerna eventuellt lyckas följa. Det gäller även att komma ihåg att Rawls teori bygger på en förnuftig utopi, alltså att den internationella ordning som Rawls för fram i The Law of Peoples är realistisk att uppnå men att vi inte är där än. Man skulle dock kunna se Natomedlemmarnas potential i att vara det folksamfund som Rawls pratar om. Natomedlemmarna måste vara demokratiskt styrda länder för att få ingå i alliansen och man måste garantera sina inhemska minoriteter jämlikhet och säkerhet samt följa de mänskliga rättigheterna 54. Dessa krav gör att formellt sett uppfyller Natomedlemmarna kraven för liberala och anständiga folk. Rawls fastställer att de välordnade folken måste erkänna och följa de mänskliga rättigheterna, ge samhällets invånare en aktiv roll i det politiska livet och säkra folkens lika rättigheter. Rawls säger dock att de anständiga folkens samhällen inte är lika jämlika och rättvisa som de liberala folken men fastställer att dessa trots det uppfyller kraven för att få delta i folksamfundet. De flesta länder uppfyller dessa krav på pappret problemet är snarare hur väl dessa krav har implementerats i Natomedlemsländerna. Om Rawls har en nolltolerans vad det gäller sitt krav på att de välordnade folken ska efterleva de mänskliga rättigheterna så skulle troligtvis inte Natomedlemmarna klassas som liberala eller anständiga folk. Om detta är fallet skull NATO: s intervention i Kosovo inte vart förenlig med Rawls teori i och med att han fastställer att bara välordnade folk får intervenera vilket NATO: s medlemsländer inte skulle klassas som enligt Rawls. Å andra sidan så kan flera av NATO: s medlemsländer uppfylla kraven för Rawls välordnade folk. Att dessa länder då skulle samarbeta med sådana folk som bryter mot de mänskliga rättigheterna är inte troligt enligt Rawls. De folk som bryter mot de mänskliga rättigheterna blir enligt Rawls automatiskt laglösa stater. Laglösa stater utgör alltid ett hot mot de välordnade folken enligt Rawls vilket gör att de aldrig kan tolerera eller acceptera varandra vilket i sin tur utesluter ett samarbete i en militär allians som NATO 55. Rawls fastställer även att välordnade folk aldrig krigar mot varandra eftersom det inte finns några incitament för det 56. Även detta stämmer in på Natomedlemmarna där ett krig mellan medlemmarna skulle vara uteslutet. NATO är en militärallians där medlemmarna ska lösa sina dispyter mellan sig 51 The Membership Action Plan, Datum: Landguiden/ Turkiet, Datum EU utvidgningen, Turkiet, Datum: The Membership Action Plan, Datum: Rawls, John (1999) Folkens rätt, sid Ibid. sid.61 19

20 fredligt. Om man inte gjorde detta utan använde sig av militära medel istället skulle alliansen inte existera idag, 57 år efter grundandet av samarbetet Folks friheter och rättigheter kontra statssuveräniteten Rawls förespråkar både icke-interventionsprincipen och folks suveränitet i folkens rätt (punkt 6 och 1). Han ålägger dock dessa rättigheter med vissa villkor. För att dessa rättigheter ska få åtnjutas måste folken var välordnade, tyngda samhällen eller välvilliga envälden eftersom dessa följer Rawls doktrin om de mänskliga rättigheterna. Rawls mänskliga rättigheter är ganska tunna och grundläggande men de är universella och står över statssuveräniteten. Rawls menar att suveränitet inte är något samhällen har från början utan något man får när man förtjänat det. I Rawls fall måste folken uppfylla de mänskliga rättigheterna, alltså rätten till liv, frihet, egendom och formell jämlikhet, innan man kan få suveränitet. Rawls fastställer alltså att enda gången som ett välordnat folk får intervenera är när ett folk grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Dessa interventioner är dock inte i strid med suveränitetsprincipen då dessa laglösa stater inte innehar någon suveränitet eftersom de inte förtjänat den än, enligt Rawls. Rawls mänskliga rättigheter, folks rätt till liv, frihet, egendom och formell jämlikhet står alltså utan tvekan över suveränitetsprincipen eftersom man först måste uppfylla dessa krav för att sedan få skydd av suveräniteten Nato Handbook/historik, Datum: