Debatt om att ställa ut Senast uppdaterad

Transkript

1 Debatt om att ställa ut Senast uppdaterad OBS! Längre ned på sidan finns flera inlägg Bengt debatterar om att ställa ut Inlagt onsdag 8 december 2010 Vi filatelister utgör den äldre delen av landets befolkning. Trots det är de flesta av oss knappast ovana vid datorhantering. Många av oss har samlingar som bygger på ett ofta mycket lång samlande. När man till sist känner att man vill dela med sig av resultatet av sina mödor, hamnar man i utställningstankar. Man slås då av d höga kostnader som är förknippade med att Ställa ut. I dagsläget medför det att för att visa och få sitt exponat (= ens samlade material) bedömt, oavsett om vi talar om regional eller nationell, nordisk eller internationell nivå höga så kostnader att en del samlare heller avstår från att Ställa ut. Jag tror att alla som försökt organisera sin samling, använder sig av dator för att ge prydliga presentationer. Om man kommer till det stadiet i sitt samlande att man vill ställa ut sin samling (exponat), är datorbaserade presentationer det enda valet. Men där slutar användandet av modern teknologi. Utställningar genomförs undantagslöst som pappersunderlag på vilka objekten monteras. Visning (tävling) sker sedan i specifika rumsliga lokaler till, i mitt tycke, alltför höga kostnader för utställaren. Varför, kan man undra, skulle inte samma utställningar/tävlingar kunna genomföras på Internet? Varför inte låta utställare presentera sitt inscannade material för bedömning av en, på samma sätt som idag utsedd jury, under begränsad tidsperiod om 1 3 veckor (varefter sidan stängs ned)? Vad skulle FÖRDELARNA vara? 1. Alla samlare, oavsett var de bor, och vilka möjligheter de har att ta sig till en utställningslokal, skulle kunna ta del av samtliga exponat. 2. Juryn får mer tid att bedöma och framför allt att kritisera och föreslå förbättringar av exponaten. Nästan samtliga utställare kla dag på att jurykommentarerna är alltför knapphändiga (1 2 meningar för kronor Det är riktigt dåligt. 3. Kostnaden för utställare blir minimal. I dag blir kostnaden för ett exponat vanligen av storleksordningen kronor (ramavgifter, transport och försäkring).

2 4. Utställarna skulle med den föreslagna metoden kunna KRÄVA av juryn att den ger ett fylligare och mer välmotiverat omdöme än de id ag vanliga 2 3 meningar långa, och ofta intetsägande kommentarerna. Det skulle ge en bättre möjlighet till förbättringar av exponaten. 5. Lokalkostnaderna försvinner helt. Enda kostnaden blir juryarvodena och de små internetkostnaderna. 6. Alla samlare i landet får tillgång till exponaten och juryns kommentarer till varje enskilt exponat. Detta kommer att ha en stor utbildningseffekt även för dem som inte ställt ut tidigare. 7. En klar skillnad mot de hittills genomförda försöken med icke offentliga bedömningar. Med den föreslagna tekniken kan även (HEMSKA TANKE) juryn få kritik för sin bedömning även av andra än utställaren... Vilka skulle då NACKDELARNA vara? 1. Äktheten av det utställda materialet. Vid tvivel om äkthet skall juryn självklart kunna kräva in original för granskning. 2. Möjligen kan med denna metod kriteriet MONTERING (som för att vara ärlig i dag är en slaskpott, som juryn använder för att modifiera sin bedömningspoäng eftersom det flesta exponat idag är oklanderligt monterade), komma att minska i betydelse. I ärlighetens namn är detta en kvarleva från de handritade sidornas tid. Eller hur?? Det TVINGAR juryn att anslå rätt poängtal i varje bedömningsklass. Dessutom kan den föreslagna metoden kanske ge möjlighet till en bättre och fylligare presentation av exponaten LOGISTIK Varje anmält och accepterat exponat ges tillgång till av förbundet tillhandahållen hemsida där exponatet kan laddas upp och utställaren förbinder sig då, att om tveksamheter skulle uppstå, att leverera original till juryn. Är det inte dags att titta upp ur garderoben och inse att tiderna och tekniken förändras? Vi måste ta till oss av ny teknik. Visst vore det kul att pröva? SFF har ju tidigare testat med icke offentliga bedömningsutställningar. Det föreslagna sättet borde vara ännu mer attraktivt och framför allt billigare för utställare ( kronor kan användas till att förbättra samlingen). Metoden skulle också öka tillgängligheten för samlare som bor utanför allfarvägarna och som inte kan eller har råd att ta sig till en utställningslokal. Vore intressant att höra kommentarer till den föreslagna slakten av en gammal helig ko. Bengt Calles Uppsala FF Som är less på att betala kronor för att läsa floskler.

3 Hans von Euler om att ställa ut Inlagt söndag 2 januari 2011 Våra utställningar fyller flera funktioner. De ger medlemmarna en möjlighet att visa nya samlingsidéer och områden och de kan förmedla nyvunnen kunskap om områden som tidigare varit försummade. (Hittills har för övrigt förekomsten av nyhetsvärde varit alldeles för litet uppskattad i utställningssammanhang.) En del områden är så stora att det är osannolikt att en enskild samlares landvinningar är tillräckligt för att motivera en tryckt skrift nu när filatelin har lite uppförsbacke. Då är Internet ett perfekt redskap för att presentera nuläget, och för att låta det uppdateras fortlöpande. För utställaren är möjligheterna till kommunikation en viktig sporre inför beslutet att ställa ut. Det är bara att konstatera att Intern erbjuder helt överlägsna möjligheter i detta avseende: man når hela landet, varaktigheten är oöverträffad och kostnadsbilden är gynnsam. Jag håller med Gunnar Dahlvig om att de klassiska utställningarna är trevliga arrangemang (om än slösaktiga) men att fortsätta att blunda för Internets möjligheter nej, nej, då är det AB Björntjänst som är i farten. Att Exponet finns, skulle det vara ett skäl att inte skapa en inhemsk motsvarighet? Det tycker inte SFF:s kongress och det tycker man inte i vår omvärld heller Det tyska förbundet har till exempel på sin hemsida en länk till Exponate online. I några fall är det andra aktörer än de nationella förbunden som går i spetsen, till exempel det danska posthistoriska sällskapet som visar ett trettiotal medlemsexponat via sin hemsida. SSPD i Sverige använder Internet för dokumentation av till exempel postala etiketter, men mer som en kollektiv insats än för att visa enskildas samlingsresultat. Det är ju så att när det gäller detaljer om svensk posthistoria är det största intresset inom Sverige och det mesta i den svenska postmiljön är och har varit på svenska. En presentation av tennis är begriplig även på ett främmande språk men det är viktigt för svensk posthistoriskt arbete med ett svenskt Internet-forum. Visst kan man bygga på initiativ vid sidan av SFF. Men det finns alltid frågetecken när det gäller uthålligheten hos de små aktörerna: hur länge orkar eldsjälarna, vad händer när den digitala miljön måste moderniseras, med mera. Om SFF vågar tro på egen framtid har man en gyllene chans att göra en bestående insats som ger filatelin i hela Sverige helt nya möjligheter. De nationella utställningarna tjänstgör som sållningsredskap så att inga bondkatter släpps in i de internationella hermelinutställningarna. Att ha en sådan spärr är ett internationellt åtagande och det får vi väl acceptera. Frågan är däremot om verkligen behövs ett sållningsredskap för att begränsa tillträdet till den nationella utställningsnivån. I Finland avstår man från detta och i Sverige har man tills helt nyligen haft en pragmatisk lösning. Klart är att den ekonomiska risken för utställningsarrangörer har ökat med det nya systemet, vilket Lars Haagen påpekat. Skulle då inte den regionala utställningsnivån helt och hållet kunna skötas via nätet? Dahlvig tar upp problem som har med äganderätten att göra, liksom det helhetsintryck en färdigmonterad ram kan ge. I det regionala sammanhanget förefaller dessa aspekter vara futtiga; om viljan bara finns så kan man lösa sådana problem! Det handlar ju inte om några stenhus utan mest om att ge klartecken för nationell nivå Låt oss heller inte glömma den möjlighet till höjning av bedömningens kvalitet även på nationell och nordisk nivå som en ökad internet-användning möjliggör! Gunnar Dahlvig svarar Bengt

4 Inlagt måndag 20 december 2010 Ditt förslag om utställningar på nätet finns ju redan genom EXPONET, dock utan bedömning. Även EXPONET har dock haft en jurybedömd utställning med två teman: Sport och Olympiska spel. För att pröva något nytt anmälde jag mig och blev till och med med mitt tennisexponat etta i avdelningen Sport. Men någon upprepning har det inte blivit, man insåg tydligen problemen. Inte bara äktheten, som du nämner, utan framför allt frågan om utställaren över huvud taget är ägare till de visade objekten. Det är ju fullt möjligt att med hjälp av skannern åstadkomma ett helt exponat utan att vara ägare till ett enda objekt. Nu kanske detta är ett minimalt hot, men det kan vara frestande för svaga själar att skanna in saknade objekt från auktionskataloger, EXPONET eller andra källor. Därför måste en jury alltid begära in originalen, det vill säga hela exponatet. Dessutom är det svårt att bedöma ett exponat genom att enbart titta på de individuella bladen. Vid ill exempel POSTEXutställningarna monterar man därför alltid exponaten i ramar, just för att man ska kunna se helheten. Ditt påstående att monteringen numera är oklanderlig tyder på att du inte varit på någon utställning och tittat på verklighetens exponat. Att man inte ser klantig handskrift och utslitna skrivmaskinstyper så ofta (de förekommer dock fortfarande) innebär inte att layout, textmängd och -innehåll samt helhetsintryck blir bra bara för att man använder datorn. Och för att undvika att monteringspoängen ska bli en slaskpott brukar juryn börja sin bedömning med just monteringen. Att de skriftliga kommentarerna ibland kan ses som knapphändiga har naturligtvis delvis sin grund i tidsbrist, men också den individuelle jurymannens förmåga att skriftligen klargöra sina synpunkter. Av egen erfarenhet vet jag att vissa synpunkter är intill omöjliga att klargöra utan att man har exponatet (och utställare) framför sig. De skriftliga kommentarerna är alltid ett surrogat för den mera personliga och utförliga diskussion som kan föras framför exponatet. Det går ju dessutom utmärkt att ta kontakt med jurymannen efter utställningen för ytterligare information. Att jurykommentarerna skulle hängas ut på nätet är jag mycket tveksam till. De är trots allt konfidentiell information till en viss person. Vid genomgång med utställarna samlas det ibland nyfikna runt omkring och det är alltid utställaren som avgör om de ska få vara kvar eller ej. Dessutom är det ett par väsentliga inslag som du helt missar med dessa internetutställningar (utöver det personliga mötet med juryn): att träffa andra filatelister och med dem diskutera exponat och andra gemensamma intressen - att få tillfälle att besöka de handlare som numera är sällsynta fåglar ute på stan Själv ser jag fyra tunga skäl att åka till en utställning i nedan nämnd rangordning: 1. Att träffa vänner gamla som nya 2. Att botanisera i handlarnas utbud 3. Att möta juryn (om jag ställer ut)

5 4. Att titta på de utställda exponaten Jag är närmast förvånad över att inte alla utställare åker till alla utställningar inom nära räckhåll, och därmed avser jag alla sven även NORDIA i grannländerna. Och det är ju inte fel att förlägga en semesterresa till någon internationell utställning. Under 2010 har det ju funnits fyra utmärkta turistmål med utställningar: London, Rom, Paris och Lissabon. Min konklusion är att jag tycker inte att vi ska ändra på den nuvarande utställningsordningen. Däremot skulle en del av dina invändningar kunna motverkas genom att utställarna inte fick sända in, inte enbart en plan och ett så kallat synopsis, utan dessutom en CD med det skannade exponatet. Denna CD kan arrangören sedan kopiera så att alla de jurymän som ska bedöma exponatet i fråga får var sitt exemplar. Att studera innan man åker till utställningen. Med vänlig hälsning Gunnar Dahlvig Före detta juryman Lars Haagen svarar Bengt Inlagt fredag 10 december 2010 Hej Bengt! Ditt förslag om utställningsverksamheten har vissa problem. För det första har inte alla som vill ställa ut dator med internet. För det andra skall man ha en scanner och vara insatt i hur det fungerar med att sända sidorna. Har själv scanner och kan scanna in en bild men klarar inte av att flytta den till internet. Troligen har större delen av våra medlemmar samma problem. Vi använder datorn vid montering och där är vår begränsning. Sedan är jag själv flitig utställare, minst en utställning om året och jag är själv på plats. Så jag är mycket väl införstådd med kos de blir betydligt högre än du skrivit. Sedan en mycket viktig fördel med utställningarna är att man träffar likasinnade på plats, vilka man inte hade mött annars. Vi arrangerade Skåneland 2010 och det är ingen kassako, överskottet blev hela 522 kronor. Vi hade cirka i sponsorpengar. Posten ställde inte upp med något mer än betalningen för bordsplatsen, vilket var i princip självkostnadspris. Ingen stämpel, ingen annons, inget returporto och ingen annan sponsring. Med det nya systemet med skilda utställningar nationell- och regional utställning är ett arrangemang en ekonomisk risk för arrangören.

6 Hälsningar Lasse Haagen