Barns upplevelse av skolidrotten

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen LFH Examensarbete 10 poäng Barns upplevelse av skolidrotten - en jämförande studie mellan barn med övervikt och fetma och normalviktiga barn Children s experience of physical education in school - A study comparing children with overweight and obesity to normal weight children Sussi Olsson Lärarexamen 140 poäng Idrott och fysisk bildning Höstterminen 2006 Examinator: Karin Book Handledare: Charlotte Olsson

2

3 Förord Mitt intresse för barnövervikt och fetma har varit stort i många år, jag har alltid mått dåligt av att se barn som har fetma. Därför var det, med tanke på examensarbetet, naturligt för mig att tidigt i utbildningen börja fundera kring detta ämne. Jag var medveten om att det hade forskats mycket kring barn med övervikt och fetma men jag bestämde mig ändå för att göra denna studie. Jag lärde mig mycket inom området och jag tar med mig den kunskapen ut i arbetslivet för att försöka påverka alla i min omgivning till en bättre hälsa. Jag var medveten om att det finns mycket känslor inblandade i ett ämne som detta och att det kunde vara svårt att få både barnens och föräldrarnas medgivande till att medverka i studien. Genom en generell och anonym undersökning blev inget barn utpekat eller kränkt och jag hoppades då att berörda parter ville ställa upp. Tillkännagivelse Jag vill rikta ett tack till: Min handledare, Charlotte Olsson på Lärarhögskolan i Malmö, för hennes hjälp. De skolor, lärare och barn som har ställt upp i studien. Rolf Johansson, för att han har korrekturläst arbetet. Sven Hallberg, för att han har korrekturläst arbetet. Andreas Johansson, för att han har varit ett stöd i hela processen. Anna-Maria Johansson, för tips och råd. Malmö den 20 januari 2007 Sussi Olsson

4

5 Abstrakt Syftet med denna studie var att undersöka hur barn med övervikt och fetma upplever skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. Undersökningsgruppen bestod av barn i årskurs fyra i en kommun från nordvästra Skåne. Sammanlagt deltog 76 barn med fördelningen 35 flickor och 41 pojkar varav 52 normalviktiga, 19 överviktiga och fem barn med fetma. Datainsamlingen genomfördes i form av gruppenkäter som delades ut, besvarades och samlades in vid samma tillfälle. Enkäten inleddes med frågor om hur barnen upplever skolidrotten, hur läraren och kompisarna behandlar barnet i fråga för att sedan komma in på hur det är att byta om och duscha tillsammans med kompisar. Avslutningsvis behandlar enkäten frågor om barnens fritidsaktiviteter. Resultaten visade att barnen oavsett kroppsvikt generellt sett mådde bra av alla aktiviteter medan procenttalet för de normalviktiga sjönk när de besvarade hur de mådde inför skolidrotten. Resultatet visade även att barnen överlag tyckte om att idrotta på fritiden, skillnaden mellan normalviktiga, överviktiga och barn med fetma var väldigt liten. Slutsatsen av resultatet var att överviktiga och barn med fetma inte upplevde skolidrotten mer negativt än normalviktiga barn. Nyckelord: barn, fetma, övervikt, skolidrott, upplevelse, årskurs fyra.

6

7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord Tillkännagivelse Abstrakt 1 INLEDNING BAKGRUND Historik Övervikt och fetma Orsak Arvsanlagen Nutrition Fysisk aktivitet Psykosociala faktorer Familjen Välmående hos barn med övervikt och fetma Koppling till styrdokumentet SYFTE Frågeställningar METOD Urval och undersökningsgrupp Val av datainsamlingsmetod Undersökningens genomförande Konstruktion av enkät Pilotstudie Validitet och reliabilitet Etiska aspekter Analys RESULTAT Resultat av enkät Kön och BMI Om skolidrotten Vad väljer barnen att göra på skolidrotten? Hur upplever barnen skolidrotten? Hur blir barnen behandlade av läraren och kompisarna? Hur upplever barnen ombytessituationen? Hur mår barnen vid skolidrotten? Fritidsaktiviteter Diskussion Sammanfattning Resultatdiskussion Avslutande reflektioner Framtida forskning REFERENSER Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

8 8

9 1 INLEDNING Svenska och internationella forskare är enade i uppfattningen om att arvsanlag, kost och motion är de avgörande faktorerna för om barn blir överviktiga och får fetma. För att barnen ska minska i vikt bör de få stöd från föräldrar och från samhället. I skolan arbetar personalen med målen som barnen ska uppnå innan grundskolans avslut. Ett av målen innebär att barnen ska ha grundläggande kunskap om förutsättningarna för en god hälsa samt förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsa och miljö. Jag finner problemet med barns ökade övervikt och fetma mycket intressant och aktuellt, som blivande idrottslärare vill jag förstå hur dessa barn tänker och upplever skolidrotten. I skolans värld resoneras det mycket om medbestämmande, vilket givetvis angår alla barn och inte bara de som utmärker sig. Jag vill att barn som har en negativ syn på skolidrotten ska kunna få en positiv upplevelse. Jag hoppas min studie skall kunna ge en ökad förståelse för barnövervikt och stimulera till eftertanke så att positiva upplevelser skapas för överviktiga och barn med fetma under idrottstimmarna. Min hypotes är att i synnerhet barn med fetma men även de barn med övervikt har en negativ upplevelse av skolidrotten. Både vad det rör sig om idrotten och om omklädningssituationen. Målgruppen för detta arbete är alla som vill arbeta för barns välmående, såväl skol- och vårdpersonal som föräldrar. Studien beskriver hur barn med övervikt och fetma upplever skolidrotten i förhållande till barn som är normalviktiga. 9

10 2 BAKGRUND 2.1 Historik Människan har en förkärlek till allt som är sött och fett, vilket kan förklaras genom en kvarliggande instinkt från forntiden. Fet mat, som nötter och fisk, betydde överlevnad eftersom fett innehåller mest energi per viktenhet. Söt mat, som bär och frukt, är rikt på kolhydrater och fungerar som ett högoktanigt bränsle för kroppen. Människan lärde sig att tycka om och må bra utav den feta och söta maten och det ledde till ett ärftligt anlag som finns kvar än idag. Dessa egenskaper var väldigt bra förr i tiden, när människan var tvungen att röra på sig för att åstadkomma något, men idag har den dagliga rörelsen ersatts av hissar, rulltrappor, datorer, affärer mm. vilket inte är lämpligt ur aktivitetssynpunkt. Människan samlar på sig energi i form av fett, framförallt kring midjan (Broholmer, Karlsson & Leijding 2004). För att mäta huruvida människor har övervikt och fetma finns olika metoder att tillgå. I denna studie används begreppet BMI (Body mass index). BMI är ett mått som både forskare och sjukvårdspersonal använder över hela världen (Janson & Danielsson 2003). Genom att dividera vikten i kg med längden i meter i kvadrat räknas BMI enkelt ut (Barnöverviktsenheten 2006) För vuxna människor ligger gränsen för övervikt 25 och för fetma 30, måttet tar dock inte hänsyn till om kroppsmassan är muskler eller fett. När BMI räknas på barn används en skala för pojkar och en för flickor (se bilaga 3) där gränserna ändras för varje halvår upp till 18 års ålder. Därför är tillförlitligheten något bättre när BMI räknas för barn än vad den är för vuxna. (Janson & Danielsson 2003). Resultaten från en studie gjord i Sverige år visade att den totala andelen människor med fetma låg kring fem procent. Fram till år steg andelen människor med fetma till sju procent. År hade andelen människor med fetma stigit ytterligare och var då tio procent. Andelen överviktiga män ökade från 33 %, år , till 40 %, år Motsvarande ökning för överviktiga kvinnor var från 22 % till 27 % för samma tidsperiod. Den största ökningen från till skedde i åldersgrupperna år bland både män och kvinnor. Dock ökade andelen överviktiga unga kvinnor mest i åldersgrupperna år från sex till elva procent (Statistiska centralbyrån 2003). 10

11 2.2 Övervikt och fetma Övervikt och fetma har blivit ett stort folkhälsoproblem i stora delar av världen, främst i industrialiserade länder (Veugelers & Fitzgerald 2005b). I USA har fetma fyrdubblats de senaste 40 åren medan antalet överviktiga nästan dubblats de senaste 20 åren i Sverige (Flodmark, Marcus & Britton 2006, Veugelers & Fitzgerald 2005a, Janssen m.fl. 2005). Fetma, eller obesitas som det även kallas, kan klassas som en sjukdom (Flodmark 1996). Övervikt är inte lika allvarligt och klassas inte som en sjukdom, dock finns det en risk att övervikt övergår till fetma. Övervikt hos barn debuterar i regel mellan fem och tio års ålder, därför bör problemet uppmärksammas redan i tio- till elvaårsåldern. Det är lättare för barn att bli av med sin övervikt än vad det är för vuxna (Flodmark 1996). Den största hälsorisken för barn idag är barnfetma. I USA är 25 % av alla barn inte bara överviktiga, de har fetma och 80 % av dessa barn riskerar att ha kvar sin fetma som vuxna (Green & Reese 2006). I Sverige ökar också andelen barn med övervikt och fetma. Endast fyra procent av Sveriges barn fetma medan var fjärde tioåring är överviktig (Janson & Danielsson 2003). För att barn med fetma ska kunna behandlas på ett korrekt sätt bör detta ske med hjälp av ett multidisciplinärt lag bestående av dietist, läkare, sköterska, träningsexpert och psykolog (Nowicka 2005). I USA har det framkommit att skolor som arbetar efter CDC: s (The centers for disease control and prevention) riktlinjer med ökad fysisk aktivitet och hälsosam mat, har ett mindre antal barn med fetma på skolan. Resultaten visar även att en investering i sådana program är rättfärdigat då de har hög potential att reducera barnfetma och i det långa loppet även sjukdomar som är en följd av fetma (Veugelers & Fitzgerald 2005a). Flertalet studier har visat att fetma är svår att behandla när den väl har uppstått, det är därför viktigt att i tid förebygga övervikt och fetma (Flodmark, Marcus & Britton 2006) Många studier har rapporterat att övervikt i barndomen följer med i vuxen ålder. Detta stämmer dock inte alltid. I en brittisk studie med 5000 skolbarn undersöktes hur många barn som förblev överviktiga som vuxna. 60 % av barnen med övervikt vid sju till elva års ålder var normalviktiga vid 26 års ålder. Barn som var överviktiga vid 14 års ålder hade svårare för att bli av med övervikten men 50 % var trots det normalviktiga som 26 åringar. Endast tio 11

12 procent som var överviktiga vid 26 års ålder hade varit det som sjuåringar och ca 30 % vid 14 års ålder (Dahlqvist m.fl. 1995). Fetma ska inte alltid klassas som en sjukdom, framför allt inte hos barn. Spädbarn ska vara rultiga för att anses som friska. Om barn vid ett års ålder är lite tjocka anses det inte vara skadligt. Innan barnen är fyra år bör ingen behandling sättas in då barnen är för små. Barn som har fetma i åldern fyra till sex år bör behandlas om det finns riskfaktorer i familjen. Efter sex års ålder bör behandling sättas in i någon form, då risken för att bära övervikten med sig upp i vuxen ålder ökar. Normalt sett normaliserar lätt och måttligt överviktiga barn sin vikt genom sin aktivitetsnivå (Dahlqvist m.fl och Janson & Danielsson 2003). I skolan kan lärare och skolsköterska göra mycket för barn med fetma och övervikt. Skolsköterskan och idrottsläraren kan tillsammans hjälpa barnen med ett kost- och träningsprogram för hemmabruk. Det bör innehålla viktreducering i små steg så att barnet inte känner att det är ouppnåeligt, en matdagbok är ett bra sätt för både barnet och föräldrarna att observera ätvanorna. Genom att hjälpa föräldrarna med information kring problemen, feedback och support blir hjälpen till barnet effektivare (Green & Reese 2006). 2.3 Orsak Övervikt och fetma beror bland annat på gener, hemförhållanden, hälsotillstånd, psykologisk påverkan, livsstil och ätvanor. Det finns olika åsikter om vilken faktor som påverkar övervikt mest. Enligt en studie av Green och Reese (2006) är den mest kritiska faktorn omgivningen, medan Veugelers och Fitzgerald (2005a) menar att de viktigaste underliggande orsakerna till övervikt och fetma är otillräckligt med fysisk aktivitet och dålig kost. Det är en stor livsstilsförändring människan har gått igenom de senaste seklerna. Från att jaga för att få mat och kläder, bygga egna hus och leva utomhus flyttar människan nu in i färdiga hus, åker bil till affären för att köpa mat och kläder och behöver i stort sett inte lyfta ett finger för att överleva (Janson & Danielsson 2003). Green och Reese (2006) menar att barnövervikt och fetma är ett problem som inte kommer att försvinna. Barn behöver kunskap om att fysisk aktivitet är lika viktigt som andra skolämnen. 12

13 2.3.1 Arvsanlagen Arvsanlagen har stor betydelse vid övervikt och fetma, men förändringar i arvsmassan kan inte förklara den mängd barn som har fetma idag eftersom det inte är fler människor idag än för tusentals år sedan som har anlag för övervikt och fetma. Att ha anlag för att bli överviktig är inte detsamma som att bli överviktig. Det är individen själv som bestämmer sin aktivitetsnivå och sitt matintag (Janson & Danielsson 2003). Arvsanlagen står för cirka 50 % av förklaringen till varför övervikt kan utvecklas. I Flodmarks (1996) artikel beskrivs en mutation i genetiska mekanismer som är kopplade till mättnadssignalerna enterostatin och leptin. En liten grupp överviktiga, cirka tio procent, har denna mutation i β 3 - adrenoreceptorgenen med koppling till åldersdiabetes och viktökning. Detta menar Flodmark (1996) är en förklaring till hur de ärftliga faktorerna spelar in. Den stora skillnaden för barn som har anlag för att bli överviktiga idag är att om de inte rör på sig, t.ex. går eller cyklar till skolan, till fritidsaktiviteter och till kompisar, så utvecklar de lättare övervikt än barn som inte har anlag för övervikt (Janson & Danielsson 2003) Nutrition Idag finns mat överallt. Mat visas på reklamer, i tidningar och på tv. Mat är i stort sett tillgängligt var som helst och när som helst på dygnet. Varken barn eller vuxna hinner bli riktigt hungriga innan de äter och de äter för mycket mat i form av stora och fler portioner samt för mycket halvfabrikat. En familj använder idag 14 minuter om dagen i snitt för tillagning av middagen, jämfört med för 20 år sedan då middagen tog 90 minuter (Janson & Danielsson 2003). I många länder står snabbmaten i fokus och det finns flera faktorer med snabbmat som kan orsaka övervikt och fetma. Det är exempelvis portionsstorlekar, hög energidensitet och att snabbmaten stimulerar vårt sug efter fett, socker och salt (Nowicka 2005). Läskdrickandet är en annan del i förklaringen till att barnövervikt och barnfetma har ökat de senaste åren (Janson & Danielsson 2003, Nowicka 2005 och Veugelers & Fitzgerald 2005b) På en generation har konsumtionen av läsk tredubblats, 1999 dracks i Sverige 76 liter läsk per person och år. Godis är också en del i förklaringen till att barnövervikt och barnfetma ökar. Förr köptes godispåsar med cirka tio godisbitar i, idag är ett halvt kilo godis ingen ovanlighet (Janson & Danielsson 2003). 13

14 Genom att familjer äter tillsammans vid matbordet och inte framför tv-apparaten minskar risken för att någon i familjen ska drabbas av övervikt och sedan fetma (Veugelers & Fitzgerald 2005b). Att så mycket tid spenderas framför tv-apparaten kan även det ses som en av orsakerna till att barnövervikt och barnfetma utvecklas i en allt snabbare takt. Det finns ett starkt samband mellan mycket tid framför tv-apparaten och övervikt. Små barns beteende påverkas negativt av mycket tv-tittande, inte bara utav passiviteten utan också för att metabolismen sänks och kaloriintaget ökar. Forskningen har visat att både i familjer med och utan övervikt småäts det i reklampauser, det är därför inte lämpligt att titta på tv mer än en till två timmar om dagen (Nowicka 2005). Kroppen behöver en bra sammansatt, näringsriktig kost över hela dagen för att kunna fungera. Energi behövs i form av kolhydrater, fett och protein (Johansson 2004). Kroppen lagrar energi för att kunna använda den vid ett senare tillfälle i form av fett och kolhydrater. Protein som delvis finns lagrat i skelettmuskulaturen utgör en sekundär energireserv. Då kroppen utsätts för t.ex. svält bryts muskeldepåerna ner och protein används som energi (Rydqvist & Winroth 2004). För att kroppen ska kunna använda kolhydrater, fett och protein som energi till ämnesomsättningen måste dessa först omvandlas till glukos (Annerstedt & Gjerset 2002). Enligt svenska näringsrekommendationer bör % av energiintaget bestå av fetter, % av proteiner och % av kolhydrater (Livsmedelsverket 2005). Kolhydrater Kolhydrater finns framförallt i mat från växtriket. Beroende på hur de är uppbyggda bryts de ner olika fort, de kallas för snabba och långsamma kolhydrater. Snabba kolhydrater, t.ex. cornflakes, omvandlas snabbare till glukos än t.ex. nötter som omvandlas långsamt. (Rydqvist & Winroth 2004). Om glukoskoncentrationen i blodet stiger utan att aktivitetsnivån ökar sätts en kedja av processer igång vilka kan leda till ökad energiinlagring i muskulatur och fettvävnad (Hokland & Madsen 1996). Fett Ett av våra livsnödvändiga näringsämnen är fett. Fett ger mer energi per enhet gram än kolhydrater och protein, det ger kroppen möjlighet att ta upp fettlösliga vitaminer, är smakbärare och det skyddar kroppens ömtåliga organ (Rydqvist & Winroth 2004). Fetterna i födan består i huvudsak av kolesterol och triglycerider (Hokland & Madsen 1996). Den specifika sammansättningen är olika för olika triglycerider. Gemensamt är att de består av tre 14

15 fettsyror bundna till glycerol. En fettsyra består av kol, väte och syre. Fettsyror delas upp i mättat, fleromättat och enkelomättat fett beroende på mättnadsgraden av väte (Johansson 2004). Mättat fett som smör och späck anses vara negativt då det bidrar med att öka produktionen av kolesterol. Enkelomättade och fleromättade fetter, som oljor, fet fisk och nötter anses vara bättre för hälsan (Johansson 2004, Broholmer, Karlsson & Leijding 2004). Protein Kroppens vävnader, hormoner, enzymer och delar av immunförsvaret består av protein, därför är protein väldigt viktigt både för kroppens funktion och för uppbyggnad. Protein kan bara till viss del lagras i kroppen, överskottet går till energiomsättning och överskottet kan leda till fetma precis som ett överskott av kolhydrater och fett (Rydqvist & Winroth 2004) Fysisk aktivitet För några decennier sedan fanns det inte utrymme för att leka inomhus och barnen var bl.a. därför tvingade att vara ute. Många självvalda lekplatser var farliga (och krävde säkert förmågor som försiktighet, smidighet och styrka, min kommentar) och folk rörde sig ständigt ute (Janson & Danielsson 2003). Idag kan inte barn röra sig ute på samma sätt eftersom det finns väldigt mycket vägar där bilarna kör i hög hastighet. Många ängar och skogar har blivit bebyggda och därmed har naturliga lekplatser försvunnit. Inomhus lockar idag många nya leksaker, tv-spel, datorer, dvd och tv. Det går att leka många timmar utan att barnen behöver röra sig i stort sett någonting (Janson & Danielsson 2003). De senaste decennierna har också stora skillnader skett för den fysiska aktiviteten hos barn och ungdomar. I Sverige ökade antalet medlemmar i idrottsföreningar mellan och har sedan dess legat stabilt. Under samma period minskade antalet inaktiva barn och ungdomar (Nowicka 2005). Nowicka (2005) visade i sin artikel på en trend bland ungdomar att fysisk aktivitet sker i en klubb eller idrottsförening, Nowicka (2005) menar vidare att ungdomar utanför föreningslivet inte verkar utföra någon aktivitet alls. Fysisk aktivitet ger en smidig kropp, ökar energiförbrukningen, förbättrar metabolismen och det psykiska välmåendet (Parfitt & Eston 2005). En rekommenderad riktlinje för vuxna är 30 minuter om dagen av medelintensiv aktivitet. Detta begränsar riskerna med 1,5 gånger för ett antal kroniska sjukdomar som t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar (WHO 2006). För att förebygga 15

16 viktuppgång räcker dock inte denna aktivitet. Det är troligt att minuter av medelintensiv aktivitet behövs. För barn gäller inte denna rekommendation då de behöver mer aktivitet varje dag. Barn och tonåringar behöver 60 minuter medelintensiv aktivitet (Nowicka 2005). I en studie som inkluderar 34 länder, däribland Sverige, drogs slutsatsen att alla internationella föreningar och statliga instanser bör vara ansvariga för att främja fysisk aktivitet (Janssen m.fl. 2005). Fetma hos barn och ungdomar är ett globalt problem och det borde därför vara naturligt för WHO att ta en ledande roll. Även om WHO har utarbetat riktlinjer för att minska den globala fetman, är dessa riktade mot vuxna. Det behövs alltså därutöver riktlinjer riktade mot barn och ungdomar för att fetman ska kunna stoppas i tid (Janssen m.fl. 2005). Före tio års ålder är det inte nödvändigt att barn motionerar som vuxna motionerar. Små barn är normalt tillräckligt aktiva i sig själva för att komma upp i 60 minuter om dagen. Under puberteten ökar riskerna med ett stillasittande liv, speciellt tv-tittandet som sänker ämnesomsättningen (Flodmark 1996). Flodmark (1996) skriver vidare i sin artikel som ett kuriosum att data- och videospel ökar ämnesomsättningen och motsvarar ett lättare motionspass. Han menar fortsättningsvis att goda motionsvanor livet igenom är det bästa för kroppen. Motion behöver inte ske som en klubbaktivitet, utan vardagsmotionen, som att gå i trappor, cykla och promenera är den bästa och den bör kroppen ha varje dag. Det är viktigt att variera aktiviteterna för att optimalt utveckla alla aspekter av fysiken, som hjärta, muskler, vighet, fart, rörlighet, koordination och reaktionshastighet (Nowicka 2005) Psykosociala faktorer Redan vid skolstarten bedömer barnen sig själva och sina kompetensområden. De har en klar bild över det kognitiva, sociala och fysiska området vilket innebär att självkänslan, självbedömningen och uppfattningen om sitt personliga värde ifrågasätts av individen. Barns självkänsla speglar ofta hur andra människor bedömer dem (Evenshaug & Hallen 2001). Barn, och även vuxna, med övervikt och fetma har inte bara den egna, oftast negativa självbilden att kämpa med, de har även omgivningens attityder (Dahlqvist m.fl. 1995). Barn i sex till åtta års ålder bedömer andra genom yttre egenskaper och beteende, vid åtta till tio års ålder bedömer de andra efter vad de upplever är stabila psykologiska egenskaper. Först 16

17 efter 16 års ålder börjar de utforma integrerande beskrivningar av andra människor, där de kan se både yttre beteende och inre egenskaper (Evenshaug & Hallen 2001). Elaka barn i sagor görs ofta överviktiga, t.ex. Harry Potters kusin Dudley och Bengt i Pippi Långstrump. Forskning har visat att överviktiga barn uppfattas som mindre attraktiva av jämnåriga (Janson & Danielsson 2003). Undersökningar har även visat att en attitydförändring de senaste 100 åren har skett gällande övervikt och fetma. Överviktiga personer betraktas inte bara som fula, utan även som lata, slöa, karaktärslösa och dumma (Dahlqvist m.fl. 1995). Även små barn har negativa attityder till överviktiga barn, de är dumma, smutsiga, lögnaktiga osv. (Dahlqvist m.fl. 1995). Rössner (1988) pekar även han på en undersökning som visar att barn väljer smala kompisar framför överviktiga, även vuxna väljer oftare normalbyggda partners. 2.4 Familjen För att hjälpa ett barn med fetma att gå ner de överflödiga kilona är det viktigt att hela familjen hjälper till genom att äta bättre mat och vara aktivare (Janson & Danielsson 2003). Enligt Dahlqvist m.fl. (1995) är föräldrar till barn med övervikt eller fetma i regel överviktiga själva och har vanligtvis fått information angående motion och kost tidigare. Ofta är de teoretiskt sett kunnigare än normalviktiga, de behöver dock hjälp att omsätta kunskapen praktiskt. Föräldrar till barn med övervikt eller fetma är ofta skuldbelagda gentemot sina barn och de behöver stöd och hjälp utifrån för att klara vardagen (Dahlqvist m.fl och Janson & Danielsson 2003). Som förälder är det viktigt att engagera sig i ett barn med övervikt eller fetma. De bör, i lugn och ro, tillsammans med barnet diskutera det bästa tillvägagångssättet för en förändring och detta utan att blanda in syskon, mostrar och farföräldrar (Janson & Danielsson 2003). Flodmark (2005) har i en studie samlat in material både från föräldrar till överviktiga barn och från barn med övervikt. Slutsatsen av studien blev att föräldrar inte värderar sina barn i en viss situation lika högt som barnen själva gör. Flodmark (2005) skriver vidare att det inte är känt om föräldrarna överskattar det aktuella problemet eller om barnen överskattar sina talanger och möjligheter. Redan i början av skoltiden har barnen en relativt klar bild av sig själva vad det gäller de kognitiva, sociala och fysiska områdena (Evenshaug & Hallen 2001). 17

18 2.5 Välmående hos barn med övervikt och fetma Livskvalité ett mått på livsvärden av olika slag, inte bara de som kan mätas i pengar. (Malmström, Györki & Sjögren 1994). Lyckliga barn med fetma verkar ha bättre resurser för att klara av sin övervikt än barn som är olyckliga (Flodmark 2005). Flodmark (2005) skriver vidare att barn med övervikt och fetma överlag har funktionella begränsningar vad det gäller fysisk aktivitet. Forskning visar dock att ett bra självförtroende och stöd från samhället väger upp de funktionella begränsningarna och barnens livsförväntningar ökar. Då en del studier visar att barn mår bra oberoende av övervikten, visar andra studier på motsatsen. Fetma har en negativ inverkan på hälsa och livskvalité, därför är det viktigt att hitta tillvägagångssätt för behandling av barn med övervikt och fetma, dels för barnen med också för samhället i stort (Flodmark, Marcus & Britton 2006). Överflödig kroppsvikt kan ha en negativ inverkan på självkänsla och fetma kan bidra med sjukdomar som t.ex. diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar med en för tidig död som följd (Veugelers & Fitzgerald 2005a). En otränad normalviktig människa har dock större risk att dö i förtid än en fysiskt tränad människa som är överviktig. Detta gäller speciellt för hjärt- och kärlsjukdomar oberoende av om jämförande person har haft bukfetma eller inte (Ekblom & Nilsson 2000). 2.6 Koppling till styrdokumentet Mål att uppnå i grundskolan: Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har grundläggande kunskaper om förutsättningar för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. Skolverket (2006) s. 10 Skolhälsovård: 18

19 Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Sveriges riksdag (2006) 14 kap. 2 19

20 3 SYFTE Syftet med denna studie var att undersöka hur överviktiga och barn med fetma i tio års ålder upplever skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. 3.1 Frågeställningar Hur upplever barn med övervikt och fetma skolidrotten? Hur många barn har övervikt och fetma i årskurs fyra? Finns det någon skillnad mellan flickor och pojkar? 20

21 4 METOD 4.1 Urval och undersökningsgrupp Undersökningsgruppen i denna studie bestod av barn i årskurs fyra i en kommun från nordvästra Skåne. Barn i årskurs fyra valdes ut för att barnfetma debuterar mellan fem- till tioårsålder och när barnen är tio år bör det uppmärksammas för att kunna stoppas i tid. Kontakt togs med berörda skolor och årskurs fyra barn valdes ut. Totalt deltog 76 barn varav 35 flickor och 41 pojkar. På grund av att problem uppstod med den tänkta undersökningsgruppen fick en omstrukturering av urvalsgruppen göras. Därför gjordes ett bekvämlighetsurval eller tillfällighetsurval som det även kallas. Det är ett enkelt och bekvämt sätt göra en undersökning på men det är oftast inte representativt för hela populationen (Holme & Solvang 1997). 4.2 Val av datainsamlingsmetod För att samla in data till denna studie har gruppenkät använts. Det är ett relativt billigt och mindre tidskrävande sätt att samla in material jämfört med andra former av datainsamling. Enkätundersökningen kan göras på många personer samtidigt och svaren är redan från början skriftliga och därmed lättare att bearbeta. Det blir även enklare att jämföra svaren då frågorna är lika för alla deltagare. Enkäter används vid mätning av människors attityder, smak och åsikter. Undersökningsdeltagarna kan i sin egen takt fylla i enkäten utan att påverkas varken av de övriga deltagarna eller av undersökningsledaren. I en enkätstudie känner sig deltagarna mer anonyma än i en intervju vilket gör studien mer tillförlitlig (Ejvegård 2003). För att få informationen om barnens BMI vägdes och mättes varje barn enskilt. 4.3 Undersökningens genomförande Kontakt togs med nio skolor via rektorerna och de fick en förfrågan om att vara med i studien. Sju av skolorna var villiga att ställa upp. Därefter kontaktades berörd lärare och ett samtal om tillvägagångssätt ägde rum. Barnen informerades och ett informationsbrev (bilaga 1) till 21

22 föräldrarna delades ut. Om barnen är under 15 år krävs ett godkännande från föräldrarna för att en studie av detta slag ska få genomföras, full information ska även ges åt barnen och dessa skall också ge sitt samtycke (Bischofberger, Dahlqvist och Elinder 1991). På en av studieledaren och läraren bestämd dag genomfördes enkäten (bilaga 2). Då kontrollerades först vilka som ville vara med och vilka som hade ett godkännande från målsman. De som uppfyllde kraven fick svara på enkäten. Efter att enkäten var gjord tog barnen med sig sin enkät till skolsköterskans rum. Där vägdes och mättes varje barn individuellt och enkäterna förvarades sedan separat. Totalt 132 barn tillfrågades om att delta i studien, varav 76 barn valde att delta. 4.4 Konstruktion av enkät Enkäten konstruerades med hjälp av Bells (2000) synpunkter gällande frågeformulär. Med tanke på studiens känsliga ämne valdes frågorna ut noga och var till största delen kategorifrågor eller slutna frågor. Några öppna frågor förekommer då det är den egna åsikten som har betydelse. Kategorifrågor underlättar vid analys (Bell J 2000). Enkäten utformades med allmänna frågor i början till mer personliga mot slutet (Carlsson 1990) samt med enkla, entydiga frågor utan negationer. Hänsyn togs till deltagarnas ålder och eventuella språksvårigheter (Ejvegård 2003). Enkäten var strukturerad, det vill säga att den har fasta svarsalternativ och den hade även hög standardisering. Hög standardisering innebär att alla deltagarna i studien fick samma frågor och samma förutsättningar att svara på enkäten (Carlsson 1990). Enkäten (bilaga 2) hade 17 frågor som handlade om barnens upplevelser av skolidrotten, ombytes- och duschsituationen, hur idrottsläraren och kompisarna behandlade dem samt om de idrottade på sin fritid. 4.5 Pilotstudie En pilotstudie genomfördes för att öka validiteten och reliabiliteten i datainsamlingen. Huvudsyftet med en pilotstudie är att kontrollera att enkäten fungerar som det är tänkt. Den ska även ge en uppfattning om hur de frågor som ställs belyser själva problemet (Carlsson 1990). Samanlagt medverkade fyra personer i pilotstudien: en lärarstudent, en lärare, en förälder och en personlig tränare. Undersökningsgruppen gav kritik angående relevansen hos 22

23 de olika frågorna samt utformningen av enkäten. Enkäten ändrades sedan så att mer utrymme mellan frågorna kom till, dessutom ändrades de frågor där reliabiliteten ansågs vara låg. I informationsbrevet gjordes ett förtydligande angående anonymiteten i studien. 4.6 Validitet och reliabilitet Med validitet (eller giltighet) avses att en forskare verkligen mäter det som är tänkt att mäta. Validiteten i en enkät beror dels på om deltagarna representerar den tänkta målgruppen, dels på om de svarar korrekt och ärligt (Bell J 2000). Reliabiliteten (eller tillförlitlighet) avser noggrannheten i det som mäts. Det innebär att det som mäts ska ge samma resultat om mätningen görs vid ett senare tillfälle (Bell J 2000). För att öka validiteten och reliabiliteten i undersökningen har jag strävat efter att formulera frågorna så tydligt som möjligt och på ett sådant sätt att de motsvarat syftet och frågeställningen med studien. När resultatet av undersökningen sammanställdes upptäcktes att det fanns brister i urvalsgruppen. Antalet normalviktiga, överviktiga och barn med fetma blev inte representerade på ett tillförlitigt sätt vilket naturligtvis påverkar reliabiliteten. 4.7 Etiska aspekter Vid forskningsstudier måste kortsiktiga och långsiktiga följder ses för tredje person. Det är viktigt att följa både forskningskraven och individskyddskraven. De är indelade i fyra huvudkrav vilka är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Forskningskraven och individskyddskraven är mycket viktiga för att forskning ska kunna bedrivas korrekt. I denna studie har både berörda föräldrar och barn informerats skriftligt, barnen har även fått en muntlig information där de samtidigt kunde ställa frågor. Med största tydlighet har det framförts att studien var frivillig och att barnen när som helst kunde avbryta den utan någon anledning. Det har även informerats om att studien var anonym och att enkäterna skulle behandlas konfidentiellt samt att de skulle förstöras vid avslutandet. 23

24 4.9 Analys Kvantitativa studier kan användas då det gemensamma hos en stor grupp och vid undersökningar med många människor inblandade är intressant (Holme och Solvang 1997). Den insamlade datan behandlades i statistikprogrammet SPSS samt Microsoft Excel och redovisas i resultatdelen i form av diagram och tabeller. Jag var förberedd på att göra sambandsanalyser, men såg av resultaten att inga möjliga samband fanns att analysera. För att kunna kategorisera barnen som normalviktiga, överviktiga och barn med fetma har deras BMI räknats ut. I samråd med en skolsköterska drogs ½ kg av för kläder. Normalviktiga tioåriga flickor ligger under 19,86 och pojkar 19,84, däröver räknas de som överviktiga. För flickor ligger gränsen för fetma på 24,11 och för pojkar 24,0 (Janson & Danielsson 2003) (se bilaga 3). Ingen information angående undervikt hos barn hittades. Kontakt togs med rikscentrum för överviktiga barn på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, vårdcentralen i Klippan, barnavdelningen på Helsingborgs lasarett, överviktsmottagningen på universitetssjukhuset i Lund, statistiska centralbyrån och folkhälsoinstitutet. Det enade svaret var att undervikt generellt inte mäts på barn. Endast i speciella fall, då barnet ligger långt under i sin individuella kurva, sätts behandling in. Det är dock ovanligt att barn är underviktiga idag. Svårigheten i datainsamlingen har varit att få berörda parter intresserade av studien, dels ville en del föräldrar inte att barnen skulle delta i studien, dels ville en del barn inte delta. I studien deltog få barn, men sett till riksgenomsnittet var det inte färre barn med övervikt och fetma än barn med normalvikt. Fördelningen mellan könen var god. 24

25 5 RESULTAT 5.1 Resultat av enkät Kön och BMI Totalt 76 barn svarade på enkäten, fördelade på 35 flickor och 41 pojkar. 66 % (23 av 35) av flickorna var normalviktiga, 26 % (nio av 35) var överviktiga och åtta procent (tre av 35) hade fetma. 71 % (29 av 41) av pojkarna var normalviktiga, 24 % (tio av 41) var överviktiga och fem procent (två av 41) hade fetma Om skolidrotten Alla barnen i studien hade skolidrott två gånger i veckan. Figur 1 visar barnens svar på om skolidrotten, i detta fall två gånger per vecka, var tillräcklig eller om de ville ha fler eller färre tillfällen. 28 normalviktiga (37 %), tio överviktiga (13 %), och fyra barn med fetma (fem procent) ansåg att det var tillräckligt med skolidrott två gånger per vecka. 22 normalviktiga (29 %), åtta överviktiga (elva procent) och en pojke med fetma ville ha fler skolidrottstimmar per vecka. Ett överviktigt barn ville ha skolidrott färre gånger per vecka och två barn svarade inte på frågan. Figur 1. Barnens åsikt om det var tillräckligt att ha skolidrott två gånger per vecka. 25

26 74 barn (97 %) angav att de brukade delta på skolidrotten. Ett normalviktigt och ett överviktigt barn svarade att de inte alltid var med, de angav dock ingen orsak till varför de inte brukade delta Vad väljer barnen att göra på skolidrotten? På frågan om vad barnen helst av allt skulle vilja göra på skolidrotten (tabell 1) fick barnen skriva upp till tre alternativ. Av de 23 normalviktiga flickorna ville tolv stycken leka, nio stycken ville ha hinderbana, fem flickor ville ha friidrott, tre stycken trampet, tre stycken fotboll och två ville ha innebandy. Brännboll, gymnastik och basket fick ett svar vardera av de normalviktiga flickorna. Av de nio överviktiga flickorna ville sex stycken ha lekar, fyra stycken hinderbana, två ville ha friidrott och trampet, simning samt gymnastik var aktiviteter som fick ett svar vardera. För de tre flickorna med fetma lockade fotboll två stycken, hinderbana två och lekar samt basket en flicka. Av de 29 normalviktiga pojkarna ville tio stycken ha fotboll, tio stycken innebandy, åtta pojkar ville ha lekar, sju ville ha hinderbana, två friidrott, en pojke ville ha gymnastik och en ville ha basket. Av de tio överviktiga pojkarna ville sex ha fotboll, fem ville ha innebandy, tre lekar, tre ville ha hinderbana tre pojkar ville ha basket, en ville ha brännboll och en ville ha brottning. De två pojkarna med fetma kunde tänka sig pingis och lekar, båda med ett svar vardera. Tabell 1. Barnens tre val av aktiviteter som de ville ha på skolidrotten. Den övre tabellen visar flickornas aktiviteter och den undre visa pojkarnas. BMI Fotboll Innebandy Basket Hinderbana Lekar Brännboll Trampet Friidrott Gymnastik Simning Normalviktig Överviktig Fetma BMI Fotboll Innebandy Basket Hinderbana Lekar Brännboll Pingis Friidrott Gymnastik Brottning Normalviktig Överviktig Fetma

27 5.1.4 Hur upplever barnen skolidrotten? Figur 2 visar hur barnen upplevde skolidrotten. 90 % (47 av 52) av de normalviktiga barnen tyckte att skolidrotten var rolig med motiveringar som det är roligt att röra på sig, vi gör roliga och olika saker, det är inte för jobbigt och inte för lätt, det är bra motion och det är roligt att lära sig nya saker. 84 % (16 av 19) av de överviktiga barnen tyckte att skolidrotten var rolig. Några barn angav motiveringar som det är roligt att röra på sig, vi gör roliga saker och jag tycker om att röra på kroppen. 80 % (fyra av fem) av barnen med fetma tyckte att skolidrotten var rolig. Ett av barnen angav motiveringen att vi har snälla lärare och roliga elever Åtta procent (fyra av 52) av de normalviktiga barnen ansåg att skolidrotten varken var rolig eller tråkig. Två kommentarer var ibland får man skäll och andra gör ibland som de vill. 16 % (tre av 19) av de överviktiga barnen ansåg, utan motivering, att skolidrotten var varken rolig eller tråkig. Ett normalviktigt barn och ett barn med fetma ansåg att skolidrotten var tråkig. Det normalviktiga barnet motiverade sitt svar med det är inte så mycket hopp och studs och barnet med fetma skrev att det aldrig är något roligt på schemat. Figur 2. Barnens upplevelse av skolidrotten Hur blir barnen behandlade av läraren och kompisarna? Figur 3 visar hur barnen upplevde att de blev behandlade av sin idrottslärare. 45 av 52 (87 %) normalviktiga barn upplevde att deras lärare behandlade dem bra och på samma sätt som de övriga barnen blev behandlade. Detsamma svarade 17 av 19 (89 %) överviktiga och tre av 27

28 fem (60 %) barn med fetma. Två barn med fetma och ett normalviktigt barn upplevde att läraren behandlade dem bra och att de fick extra hjälp för att de var bra/behövde det. Tre normalviktiga och ett överviktigt barn upplevde att läraren behandlade dem varken bra eller dåligt. Tre normalviktiga och en överviktig brydde sig inte om hur de blev behandlade av läraren. Inget barn ansåg att idrottsläraren behandlade dem dåligt. Figur 3. Barnens upplevelse av hur idrottsläraren behandlade dem på idrotten. Flickornas upplevelse av hur kompisarna behandlade varandra skiljde sig lite från pojkarnas vilket figur 4 visar. 15 av 23 (65 %) normalviktiga, fem av nio (56 %) överviktiga och två av tre (67 %) flickor med fetma upplevde att de blev behandlade bra av kompisarna, de hejade och hjälpte till när det behövdes. Fem normalviktiga och två överviktiga upplevde att de var en i mängden på skolidrotten. Fyra normalviktiga och en överviktig flicka brydde sig inte om hur de blev behandlade av kompisarna. En överviktig och en flicka med fetma upplevde att kompisarna behandlade dem dåligt och att de ofta klagade över deras insatser. Ingen kompis var elak enligt flickornas svar. Av pojkarna svarade 15 av 29 (52 %) normalviktiga, fem av tio (50 %) överviktiga och två av två (100 %) pojkar med fetma att kompisarna hejade på dem och hjälpte till vid behov. Tolv normalviktiga och fem överviktiga pojkar ansåg att de var en i mängden och två normalviktiga pojkar brydde sig inte om hur kompisarna behandlade dem. Ingen pojke upplevde att någon kompis var elak. 28

29 Figur 4. Barnens upplevelse av hur kompisarna behandlade dem på skolidrotten Hur upplever barnen ombytessituationen? Det är viktigt att barnen känner sig trygga när de ska byta om och duscha. Figur 5 visar hur barnen kände inför att byta om tillsammans med sina kompisar. Ingen pojke, oavsett kroppstyp, kände obehag inför att byta om tillsammans med sina kompisar. Endast en normalviktig flicka kände sig uttittad och en flicka med fetma mådde dåligt av det. Figur 5. Barnens upplevelse av att byta om tillsammans. Duschsituationen var något sämre hos flickorna än hos pojkarna. Figur 6 visar hur barnen upplevde situationen då de skulle duscha. 19 av 23 (83 %) normalviktiga, sju av nio (78 %) 29

30 överviktiga och två av tre (67 %) flickor med fetma hade inga problem att duscha med sina kompisar efter skolidrotten. En flicka med fetma mådde dåligt av det. Fyra normalviktiga och två överviktiga flickor ville inte duscha med motiveringen att vattnet luktade illa, det var kallt, killarna kunde kolla och jag gillade det inte. Pojkarna upplevde inte duschningen som något problem. Åtta av tio överviktiga svarade att de inte hade något problem att duscha tillsammans med kompisarna, ingen bryr sig var en kommentar. En överviktig pojke svarade att han kände sig uttittad och den andre pojken angav ingen orsak. En pojke svarade inte på frågan. Figur 6. Visar barnens upplevelse av duschsituationen i skolan Hur mår barnen vid skolidrotten? De flesta barn mådde bra då de skulle ha skolidrott. Figur 7 visar att barnen oberoende av kroppstyp tyckte att de för det mesta mådde bra av skolidrotten. 45 av 52 (87 %) normalviktiga barn upplevde att de mådde bra inför alla aktiviteter på skolidrotten. Detsamma gjorde 14 av 19 (74 %) överviktiga och fyra av fem (80 %) barn med fetma. Fyra normalviktiga kände obehag när de blev jagade, när de skulle utföra volter eller då det var piptest (svenska för beeptest, vilket är ett konditionstest). Tre överviktiga barn upplevde fotboll och hinderbana som jobbig, en av dem angav ingen aktivitet. Ett barn med fetma mådde dåligt av många aktiviteter. Två normalviktiga och två överviktiga svarade inte på frågan. 30

31 Figur 7. Finns det någon aktivitet som barnen mådde dåligt av? När frågan istället löd hur barnen mådde då de skulle ha skolidrott blev svaren annorlunda. 42 av 52 (81 %) normalviktiga barn mådde alltid bra inför skolidrotten precis som 14 av 19 (74 %) överviktiga och fyra av fem (80 %) barn med fetma. Tio normalviktiga, fem överviktiga och ett barn med fetma upplevde att de mådde dåligt ibland Fritidsaktiviteter 18 av 52 (35 %) normalviktiga, elva av 19 (58 %) överviktiga och ett av fem barn med fetma idrottade mellan en och två gånger per vecka på fritiden. 18 av 52 (35 %) normalviktiga, tre av 19 (16 %) överviktiga och två av fem (40 %) barn med fetma idrottade tre eller fler gånger per vecka. Totalt idrottade 70 % av barnen på sin fritid vilket även beskriver fördelningen könen emellan. Av barnen som idrottade på fritiden duschade 17 av 36 (47 %) normalviktiga, elva av 14 (79 %) överviktiga och två av tre (67 %) barn med fetma efteråt. 16 normalviktiga, två överviktiga och ett barn med fetma ville inte duscha. Tre normalviktiga och en överviktig uppgav att det inte fanns någon möjlighet att duscha efter aktiviteten. 31

32 6 Diskussion Syftet med denna studie var att undersöka hur barn med övervikt och fetma upplever skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. Även om ett bekvämlighetsurval gjordes så visar resultaten en ansats till att besvara frågorna. Jag är dock delvis missnöjd med resultatet då jag anser att syftet inte är uppnått till fullo då deltagargruppen är liten. På grund av studiens ringa storlek bör resultatet inte appliceras på barn utanför studien. Jag tror sedermera att resultatet har påverkats av orten som var en by. Om studien istället gjorts i en stad tror jag att resultatet blivigt ett annat. 6.1 Sammanfattning Resultaten från enkäten visade att knappt sju procent av barnen i studien hade fetma och att 25 % var överviktiga. Alla skolor hade idrott två gånger i veckan vilket alla barnen tyckte var bra eller för lite. Barnen idrottade generellt sett lika mycket på sin fritid oavsett om de var normalviktiga eller överviktiga. Barnen med fetma idrottade dock lite mindre på fritiden. Oavsett vilken kroppstyp barnen hade var det leken som lockade mest då de skulle ha idrott. De upplevde generellt sett skolidrotten som rolig och de mådde oftast bra vid skolidrotten. Överlag tycker barnen att det gick bra att byta om tillsammans med sina kompisar. Däremot fanns en tendens till att det var obehagligt att duscha, vilket till största delen berodde på miljön. Av de barn som tyckte att duschsituationen var jobbig pga. den egna kroppen var några överviktiga och någon med fetma. Läraren behandlade alla barn bra. Generellt sett behandlade kompisarna varandra bra, det fanns dock vissa som mådde dåligt av kompisarnas kommentarer. 6.2 Resultatdiskussion Denna studie undersökte hur stor del av barnen i årskurs fyra som hade övervikt och fetma och hur dessa barn upplevde skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. Då studiens omfattning är relativt liten bör resultaten inte generaliseras till hela Sveriges population av tioåringar. 32

33 Enligt Janson och Danielsson (2003) har fyra procent fetma och 25 % av Sveriges barn övervikt. Resultatet i denna studie visade på liknande resultat där nästan sju procent av barnen hade fetma och 25 % var överviktiga, relativt jämt fördelat mellan flickor och pojkar. Utan att ha kontrollerat fakta så hade, enligt min åsikt, ytterligare barn i varje klass som jag besökte övervikt. Inga slutsatser kan dras eftersom det totalt var 56 barn som valde att inte svara på enkäten. De skolor som deltog i studien hade idrott med barnen två gånger per vecka vilket majoriteten av barnen tyckte var bra oberoende av vikt. Detta överensstämmer med Fagerströms (2003) studie där överviktiga barn var lika aktiva som normalviktiga barn. Procentuellt sett, även om antalet barn var litet och procentsatsen blir missvisande är det intressant att det var 31 % av de normalviktiga barnen som inte utförde någon aktivitet på sin fritid, 26 % av de överviktiga och 40 % av barnen med fetma. Det är intressant eftersom det visar att en stor andel av de överviktiga barnen var aktiva på sin fritid. Efter tio års ålder är det bra att barn tränar på samma grunder som vuxna och att de är aktiva ca 60 minuter varje dag (Flodmark 1996 och Nowicka 2005). Motion behöver dock inte bara ske i form av klubbaktiviteter då den vardagliga aktiviteten är lika viktig (Nowicka 2005). Det finns tyvärr inga belägg i denna studie huruvida barnen var aktiva i vardagliga situationer. I enkäten angav barnen vilket transportsätt de använde sig av till och från skolan. Resultatet på frågan blev missvisande då några av skolorna ligger på glesbygden och barnen bodde på ett avstånd där buss eller bil var det enda alternativet för barnen att ta sig till och från skolan. Förvånansvärt var svarsresultaten på frågan om vad barnen helst av allt skulle vilja göra på skolidrotten. Fördelat på alla barnen ville majoriteten ha lekar av olika slag vilket inte var förvånande. På andra plats kom hinderbana med sju röster från överviktiga och två från barn med fetma vilket var intressant. Hinderbanor kräver ofta styrka, smidighet och kondition vilket barn med övervikt och fetma oftare saknar. Flest flickor ville ha lekar och hinderbana på skolidrotten medan pojkarna valde fotboll och innebandy. Resultaten visar dock att barnen i denna studie generellt sett var aktiva oavsett vikt. På två snarlika frågor blev svaren olika från de normalviktiga barnen. Då frågan löd huruvida de mådde dåligt av någon aktivitet svarade 87 % av de normalviktiga, 74 % av de överviktiga och 80 % av barnen med fetma nekande. Då frågan istället löd huruvida barnen alltid mådde 33

34 bra då de skulle ha skolidrott sjönk procenttalet till 81 % av de normalviktiga, medan procenttalet var samma för de överviktiga och barnen med fetma. Resultaten visar att de normalviktiga barnens negativa upplevelse av skolidrotten inte berodde på aktiviteterna. För att ytterligare stärka antagandet att barnen var positiva till aktiviteterna var en tredje fråga ställd. Frågan löd huruvida barnen tycker att skolidrotten var rolig. 90 % av de normalviktiga, 84 % av de överviktiga och 80 % av barnen med fetma svarade ja. Procenttalen blev nu högre för normalviktiga och överviktiga, för barnen med fetma ligger procenttalet kvar vilket tyder på att barnen tyckte att rörelse var roligt. Sammantaget svarade 88 % att skolidrotten var rolig, 82 % mådde bra av alla aktiviteter men endast 79 % av de 76 barnen mådde alltid bra då de skulle ha skolidrott. Resultaten visar att det var de normalviktiga barnen som inte alltid mådde bra då de skulle ha skolidrott och det kan bero på att de kände obehag av att duscha i skolan. Det var fyra normalviktiga flickor som kände obehag av att duscha i skolan pga. miljön. Det var även många normalviktiga som valde att inte duscha efter idrotten på fritiden. Detta kan tyda på att det inte var själva duschsituationen i sig som barnen tyckte var jobbig utan att duscha med människor som de inte kände sig lika trygga med som kompisarna i skolan, där de trots allt duschade. En överviktig pojke och en flicka kände sig uttittade och en flicka med fetma mådde dåligt när hon skulle duscha på skolidrotten vilket kan bero på att två normalviktiga barn i studien medgav att de kunde mobba kompisar för att de var överviktiga eller hade fetma. Resultatet är överraskande så till vida att jag trodde att fler överviktiga och absolut de barnen med fetma skulle tycka att det var jobbigt med skolidrotten samt att byta om och duscha med sina klasskamrater. Andelen barn med övervikt och fetma som mådde dåligt var dock liten, endast två flickor kände obehag av att byta om tillsammans med kompisarna. Att den största andelen barn duschade och mådde bra på skolidrotten kan bero på att gemenskapen var god och barnen kände sig trygga med miljön och kompisarna. Barnen i denna studie upplevde generellt sett idrotten som rolig. Endast en normalviktig och ett barn med fetma upplevde idrotten som tråkig och det var ett positivt resultat och ett bra betyg till de lärare som hade lyckats motivera eleverna till fysisk aktivitet. Totalt sju barn, fyra normalviktiga och tre överviktiga, tyckte att skolidrotten var varken rolig eller tråkig. Green och Reese (2006) skriver att idrottsläraren är en betydande person för barnen med fetma samt att det är viktigt för att utforma idrotten efter de barnen. Detta stämmer dock inte 34