Förstainsatsaktörer Vad är det egentligen? Pilotprojekt för forskning om förstainsatsaktörer (FIA) forskningsperspektiv och praktiker

Transkript

1 Förstainsatsaktörer Vad är det egentligen? Pilotprojekt för forskning om förstainsatsaktörer (FIA) forskningsperspektiv och praktiker Rebecca Stenberg Magnus Blondin Tobias Andersson Granberg CARER Center for advanced research in emergency response

2 Kontaktadresser: Rebecca Stenberg Tobias Andersson Granberg Center för forskning inom respons och räddningssystem (CARER) URL: E Post: carer@liu.se CARER Rapport Nr. 1 Publicerad av Linköping University Electronic Press URL: E post: ep@ep.liu.se Detta verk skyddas enligt lagen om upphovsrätt (URL 1960:729). Upphovsrätten ägs av Stenberg, Blondin & Andersson Granberg, CARER Rapport Nr 1 2

3 Sammanfattning Aktörer som kommer först till platsen för en olycka eller en nödsituation kan kallas för förstainsatsaktör. Aktörers medverkan, samverkan och koordination av aktiviteter i det inledande skedet av räddningsinsatser är ett mångfacetterat område under pågående utveckling i samhället. Vid vardagsolyckor är en central effektivitetsaspekt att vinna tid mellan utlarmning och insats. Därmed är den första responsen viktig för att effektivisera räddningsinsatser, både i fråga om utfall och resursanvändning. Syftet med den här studien är att beskriva hur området framställs i forskning och i praktiken. Detta görs genom en litteraturstudie där aktuell forskning och utveckling analyseras samt en intervjustudie där två icke traditionella förstainsatsaktörers verksamheter behandlas. Slutsatserna ligger till grund för förslag till vidare forskning på området. Litteraturstudien och intervjustudien genomförs fristående från varandra för att därefter sammanställas och jämföras med varandra. Litteraturstudien baseras på systematiska sökningar i forskningsdatabaser. Intervjustudien har genomförts med tre intervjuer angående två helt olika förstainsatsaktörers verksamhet utvalda just för att bidra med olika perspektiv på förstainsatser. Svenska Klätterförbundets (SKF) verksamhet inom räddning behandlas, liksom Larm Assistans Sverige AB:s samarbete med räddningstjänsten i Söderköping, där väktarbolaget lånar ut sin personal för att assistera vid larm, inom ramen för ett IVPR avtal (I Väntan På Räddningstjänst). Generellt i den internationella litteraturen avses yrkesmässiga responser av anställda i blåljusorganisationer när begreppen första responser och first responders används. Flertalet studier är tekniskt eller medicinskt inriktade mot antingen användning av defibrillatorer eller teknisk utveckling och utvecklingen av systemstöd. Inom katastrofhantering vidgas det teoretiska perspektivet också mot andra former och andra uppdrag. Definitioner av förstainsatser och förstainsatsaktörer saknas i stort sett och det finns en mångfald av exempel, inom samtliga samhällssektorer på vad en förstainsats kan vara, vem som utför den, hur och varför. Mycket få studier antar något annat perspektiv än myndighetsperspektiv och få har begrundat det faktum att det finns välorganiserade och välutbildade aktörer som redan är aktiva inom räddning inom sina egna verksamheter som kan vara möjliga att utveckla eller koordinera. Vissa teoretiska perspektiv med vidhängande modeller dominerar både forskning och praktik på området. Det gäller systemmodeller med det rationella tekniska systemet som förebild, och modeller för produktionsstyrning i industri med företagande som förebild. Ramarna styr problemförståelsen. Nästan all problematisering och problemlösning framställs i termer av system eller tekniklösningar oberoende av problemets art. Både de studerade förstainsatsaktörerna har erfarenhet av medverkan vid räddning. För Klätterförbundet gäller det dels självräddning men också assistans vid räddning på hög höjd. Larm Assistans bedriver frivillig, avtalsspecificerad IVPR verksamhet, vilket innebär att väktare i bolaget har utrustats med enklare räddningsutrustning såsom brandsläckare och flytboj. De får sedan larm samtidigt som räddningstjänsten och kan åka och påbörja en insats om de är tillgängliga och i närheten av olyckan. Såväl Klätterförbundet som Larm Assistans är positiva till att kunna bidra i räddningsinsatser, men upplever att intresset ifrån räddningstjänster som de ännu inte har samarbete med är ganska svalt. Både organisationerna upplever också att de skulle kunna utvecklas i sina roller som förstainsatsaktörer, och då främst genom att utveckla lokala samarbeten grundade på samövning, personliga möten och gemensam förståelse. De ser inte något primärt behov av nya tekniska lösningar utan snarare av utvecklad användning av redan befintlig teknik och att som aktör utanför räddningssystemet kunna få tillgång till befintlig teknik. Egna förslag till utveckling gäller dels räddningskort och komplettering i SOS Alarms räddningsindex. Räddningstjänsten i Söderköping som tillsammans med Larm Assistans har utvecklat det lokala IVPR konceptet anser att detta skulle kunna vidgas till andra aktörer såsom hemtjänstpersonal och sotare. Både teoretiskt och praktiskt grundade definitioner och gränsdragningar behövs för vad som är en förstainsats, var och hur den sker, och vem som är förstainsatsaktör. Sex olika dimensioner för klassificering föreslås. Ytterligare studier och utveckling behövs som använder och vidareutvecklar andra teoretiska perspektiv och modeller som mer betonar vikten av kontext och gemensam mening för exempelvis lokalt nätverksbyggande och organisering. Likaså behövs perspektiv och modeller för att fånga upp initiativ och engagemang, hämtade exempelvis från socialt entreprenörskap. CARER Rapport Nr 1 3

4 Förord Centrum för forskning inom respons och räddningssystem, CARER, är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Myndigheten för samhällsskydd och krisberedskap som bedriver forskning och utbildning som behandlar samhällets responsförmåga vid olyckor. Bakgrund till detta projekt är CARERS identifierade fokusområde Nya aktörer inom respons och räddning, vilket tar fokus på individer och grupper som inte tillhör det etablerade räddningssystemet men som kan medverka i räddningsinsatser vid olyckor därmed påverka insatsernas effektivitet. Vad som i första hand varit av intresse här är medverkan i räddning vid vardagsolyckor men också medverkan vid större olyckor. Under studiens gång har det visat sig att en mängd olika verksamheter och organisationer som inte studerats explicit i det här projektet finner området angeläget; Från den lilla fiskeföreningen som råkar ha sitt fiskevatten intill en välfrekventerad vandringsled och gång efter annan hjälper till med evakuering av skadade vandrare, till projektledare för att göra skogsbruk säkrare, bland annat för små skogsägare som jobbar ensamma i skogen. Ett annat exempel är pistörer i skidbackar som tvingas prioritera förstainsatser vid trafikolyckor när de har ansvar för säkerhet i skidbacken. Förutsättningar och behov ser mycket olika ut för olika aktörer. Klart är dock att hela området hur samhället tillgodoser medborgarnas trygghet på bästa sätt är ett område under snabb förändring och utveckling som bör uppmärksammas. Studiens har finansierats via Linköpings universitets rektors utvecklingsfond. Tack till Torbjörn Ohlén, klätterinstruktör, ledamot i Svenska Klätterförbundets säkerhetskommitté Daniel Pettersson, regionchef, Larm Assistans Sverige AB Håkan Hagström, räddningschef, och Johan Nordström, vice räddningschef Räddningstjänsten i Söderköping Linköping Författarna CARER Rapport Nr 1 4

5 Innehållsförteckning 1. Introduktion Bakgrund Forskningsläget Syfte Metod Disposition Litteraturstudien Genomförande Definitioner och aktörer Nyckelbegrepp Definitioner Bakomliggande perspektiv och tankeramar Marknad, målstyrning och effektivitet Det rationella systemet Sammanhang och mening Eldsjälar, initiativ och entreprenörskap Perspektiv, ramar och stilar Slutsatser av litteraturstudien Intervjustudien Genomförande Två förstainsatsaktörer Exempel på förstainsatser Otillgänglig klätterolycka I Väntan På Räddningstjänst en rykande pelletspanna Resurser för räddningsinsatser Organisatoriska resurser Kunskap och utbildning Lärande Teknik och utrustning Teknisk utveckling Samarbete och samordning med Räddningstjänst Kommunikation Idéer för utveckling av samarbete Möjligheter och hinder för att utveckla räddningsinsatser Sammanställning och jämförelse Slutsatser och förslag Forskningsläget Definitioner Perspektiv Tankeramar Vikten av lokala samarbeten Utbildning och utveckling Ansvar, rättigheter och skyldigheter Referenser CARER Rapport Nr 1 5

6 1. Introduktion 1.1 Bakgrund First responders, förstainsatspersoner (FIP) eller förstainsatsaktörer (FIA) avser personer, grupper och organisationer som kommer först till en olycksplats eller nödsituation och inleder någon typ av aktivitet för räddning eller sjukvård. Många gånger avses någon aktör i räddningssystemet eller inom akutsjukvården men det kan också gälla andra aktörer i avtal med räddningssystemet, sjukvården eller helt andra och fristående aktörer, såväl yrkesmässiga som frivilliga eller helt privata. Fortsättningsvis kommer rapporten att beröra respons och responssystem samt räddning och räddningssystem. Här finns olika benämningar och synsätt, till viss del grundad i olika lagar och lagrum som reglerar rättigheter, skyldigheter och ansvar för personal med olika huvudmän och inom olika samhällssektorer. För personal i sjukvården ingår räddningssystemet i ett responssystem (samtal med Ander Rüter, Katastrofmedicinskt centrum (KMC) i Linköping). För räddningstjänstens personal är det tvärtom; Olika responssystem ingår i ett räddningssystem (Björnberg & Melin 2003). För att inte helt förlora sig i motstridiga benämningar som dessutom kan användas något annorlunda internationellt kommer både begreppen respons och räddning att användas ganska simultant. Här är den grova definitionen av den som kommer först till platsen det centrala. Begreppsförvirringen snarare understryker behovet av kunskap för att hantera den. Den första responsen, dvs aktörers medverkan, samverkan och koordination av aktiviteter i det inledande skedet av en räddningsinsats är ett mångfacetterat område under pågående utveckling i samhället. Vid vardagsolyckor är en central effektivitetsaspekt att vinna tid mellan utarmning och insats, och i förlängningen mellan inträffad händelse och insats. Därmed är den första responsen som kan effektivisera och förkorta insatstiden mycket viktig för att effektivisera räddningsinsatser, både i fråga om utfall och resursanvändning. Vid större olyckor och katastrofer börjar man allt mer tala om behovet av mega communities (Himberger et.al. 2007), dvs vikten av att aktörer från bokstavligen alla tillgängliga samhällssektorer samarbetar för att lösa problem som är för stora för enskilda aktörer eller ens sektorer att klara av, såväl i den första responsen som i det vidare förloppet. Förstainsatser vid räddning och på olycksplatser kan vara av mycket olika karaktär. De kan bestå i att poliser ger första hjälpen vid en trafikolycka, att en väktare kontrollerar automatbrandlarm eller det klassiska exemplet att taxichaufförer förlöser barn på väg till BB. De kan vara organiserade som exempelvis volontärinsatser för Röda Korset på Haiti eller militär uppbyggnad av försörjningskedjor. De kan också vara helt oorganiserade som när privatpersoner ger hjärtlungräddning i ett köpcenter eller när isfiskare ingriper när en person gått genom isen. Vissa förstainsatsaktörer som Svenska sjöräddningssällskapet är etablerade inslag i räddningssystemet och har räddning som huvudsyfte. Andra aktörer bedriver utvecklad självräddning inom sina egna verksamheter men har litet eller inget samarbete med räddningssystemet eller akutsjukvården. Smidig och effektiv samverkan inom området kan effektivisera insatser men innebär också en gråzon mellan räddningssystemet och andra aktörer som omfattar möten mellan olika organisationer och organisationsformer, rutiner och praxis, kulturer, tekniker, jurisdiktion, lagar och regler. Därmed är det ett område där det blivit allt viktigare att öka kunskapen om vilka frågor och problem man möter, hur de kan lösas och hur räddningsarbetet kan effektiviseras i hållbara samarbetsformer. Här sker utvecklingsarbete där man provar sig fram som exempelvis inom SALSA projektet (MSB 2010), där räddningstjänstfordon och taxibilar utrustats med defibrillatorer för att kunna göra en förstainsats vid hjärtstopp. CARER Rapport Nr 1 6

7 1.1.1 Forskningsläget Forskning sker med flera inriktningar där medicinsk och teknisk inriktning dominerar helt. Studier i medicinska tidskrifter handlar till övervägande omfattning om hjärtstopp (Kitamura et.al 2010, McDonald et.al. 2010, Smith et.al. 2007, White et.al. 2009) och olika gruppers förmåga att framgångsrikt häva hjärtstopp med olika förutsättningar och utbildning. Huvuddelen av studierna gäller användning av defibrillatorer, exempelvis undersökningar av first responders bedömningsförmåga vid hjärtstopp omfattade såväl civilpersoner som personer med varierande grad av sjukvårdsutbildning. (Beberle et.al. 1996), jämförelse av kostnader för publika brandsläckare och defibrillatorer (Mell & Sayre 2008) samt resultat av olika utbildningsinsatser (Jorgensen et.al. 2003, Waillancourt et.al. 2008, Van de Velde et.al. 2009). Andra studier gäller stressnivåer hos lekmän vid insatser på olycksplatser (Riegel et.al. 2006) eller insatser med intervention vid hinder i luftsvägar (Beauchamp et.al. 2009, Bickenbach et.al. 2009) eller vid stroke (Handschu et.al. 2006). De tekniskt inriktade studierna omfattar i stora drag systemstöd för exempelvis beslut (Philips 2007) eller leveransstöd i form av just in time support system (JITS) (Drews et.al. 2007), eller GIS (geografiska informationssystem) för brandbekämpning (Evans 2003), verktygsstöd, (Singh & Arbleiter 2009), tex PDA (handdator) (Ertl & Christ 2007), kommunikationsstöd (Bowman et.al 2007, Zalud 2007, ) som augmented reality (förstärkt verklighet) (Nilsson et.al. 2009) samt logistikstöd (Dahlgren et.al. 2009). En stor andel studier inriktade mot kommunikativt stöd har problematiserat olika aktörers svårigheter att kommunicera vid omfattande responser (Zalud 2007), främst i USA. Ett flertal akademiska studentuppsatser har skrivits på svenska om förstainsatser som logistikstöd under 2009, främst inom temat IVPR (tex Danielsson 2007). Forskning sker därmed med övervägande medicinsk eller teknisk inriktning mot olika metoder som kan användas för att lösa tekniska eller medicinska och i viss mån organisatoriska problem samt hur nya aktörer ska kunna använda nya metoder. Mycket lite forskning inriktas mot fenomenet i sig; Den första responsen. Inte heller forskas det om aktörerna, tex om aktörer som redan bedriver framgångsrik självräddning och assisterar i räddningssituationer för att kunna lära av dessa. Det saknas forskning som beskriver spännvidden mellan olika typer av första responser och de aktörer som utför dessa. Aktörerna har olika förutsättningar, befinner sig i skilda organisatoriska och situationella sammanhang och kan hantera olika typer av responssituationer Såväl förutsättningar, sammanhang och responssituationen behöver beaktas från olika vinklar med hänsyn taget till olika aktörers perspektiv för att skapa långsiktigt hållbara lösningar Syfte Syftet med studien är att beskriva forskningsområdets spännvidd, vilket inkluderar olika typer av aktörer, insatser, definitioner och bakomliggande teoretiska perspektiv. Området ska också konkretiseras med praktiska exempel på existerande förstainsatsaktörer som är verksamma i Sverige idag, deras förutsättningar, resurser, svårigheter och potential för att fungera som FIA ska beskrivas. Studiens resultat ska kunna fungera som underlag för vidare forskning på området 1.3. Metod Studien har genomförts i form av en kombinationsdesign av en kvalitativ litteraturstudie och två kvalitativa fallstudier. CARER Rapport Nr 1 7

8 You are reading a preview. Would you like to access the full-text? Access full-text

9 5. Slutsatser och förslag Slutsatser och förslag till forskning och utveckling om förstainsatsaktörer är indelade i några större delområden. Inom varje delområde dras slutsatser från både litteraturstudien och intervjustudien. Delområdet avslutas med att lyfta fram forsknings och utvecklingsbehov, ge konkreta forskningsförslag eller förslag till praktisk utveckling. 5.1 Forskningsläget Generellt i den internationella litteraturen menar man yrkesmässiga responser av anställda i blåljusorganisationer när man talar om första responser och first responders. Flertalet studier är tekniskt eller medicinskt inriktade mot antingen användning av defibrillatorer eller teknisk utveckling/systemstöd samt hur nya aktörer ska kunna använda nya metoder. Mycket lite forskning inriktas mot fenomenet i sig; Förstainsatsen. Inte heller forskas det om aktörerna, exempelvis om aktörer som redan bedriver framgångsrik självräddning och assisterar i räddningssituationer för att kunna lära av dessa. Inom katastrofhantering vidgas det teoretiska perspektivet också mot andra former och andra uppdrag och andra aktörer. Det saknas forskning som beskriver spännvidden och omfattningen mellan olika första förstainsatser, olika aktörer och området i sig; Deras olika förutsättningar, organisatoriska och situationella sammanhang de befinner sig i och insatser de hanterar behöver beforskas och utvecklas från olika aktörs och kunskapsperspektiv för att skapa långsiktigt hållbara lösningar. Deskriptiv forskning, såväl översikter som fallbeskrivningar från olika områden behövs. 5.2 Definitioner Beteckningar och begrepp på området är glidande både till vad som är en förstainsats, vem som gör en förstainsats, var den sker och varför den sker. Gränsdragningar saknas. Det är exempelvis oklart vad som är en olycksplats eller en nödsituation där en förstainsats sker. Det är också oklart vem som är en förstainsatsaktör. Området behöver struktureras och sex dimensioner föreslås: Grad av integration med räddningssystemet typ av förstainsats/förstainsatsaktör Samhällssektor typ av förstainsats/förstainsatsaktör Professionell eller amatörmässig Yrkesmässig eller frivillig Organiseringsgrad Funktionsbaserad och/eller geografiskt baserad Teoretiskt grundade definitioner och gränsdragningar behövs både för vad som är förstainsats, var det kan ske och hur, och vem som är förstainsatsaktör. Både teoretiskt och praktiskt inriktade beskrivningar av förstainsatsaktörers verksamheter på olika områden och i olika sektorer behövs också för att visa på utvecklingsmöjligheter, hinder, behov och förutsättningar, och för att initiera utveckling. 5.3 Perspektiv Mycket få studier antar något annat perspektiv än myndighetsperspektiv trots att aktörerna kommer från alla tänkbara samhällssektorer. I stället fokuseras endast på vilka myndighetsinsatser någon annan aktör kan göra och nya aktiviteter som existerande förstainsatsaktörer kan göra. Vad man helt och hållet missar är en mängd välorganiserade och välutbildade aktörer som redan är verksamma inom räddning inom sina egna områden och gärna ställer sin specialkompetens till förfogande och med verksamheter som kan vara möjliga att utveckla eller koordinera. Här finns dock upplevelsen att räddningstjänsterna inte är så intresserade och att de anser att de själva är bästa CARER Rapport Nr 1 37

10 problemlösaren. Man missar också betydelsen av att aktörer från olika samhällssektorer har helt olika drivkrafter och villkor för sin existens, exempelvis som att en kommersiell verksamhet måste vara lönsam för att samarbetet ska vara hållbart i längden. Här behöver fler perspektiv, från fler aktörer som framhäver andra aspekter och kan beskriva och utveckla förstainsatser från andra ståndpunkter än det dominerande perspektivet. Intressanta sådana perspektiv är exempelvis olika befolkningsgrupper som ungdomar eller utlandsfödda, olika samhällsområden som skola eller friluftsliv liksom insatser som överskrider och korsbefruktar hållbar utveckling av trygghet inom olika sektorer. 5.4 Tankeramar Vissa frames dvs. teoretiska ramar/perspektiv med vidhängande modeller dominerar både forskning och praktik på området. Det gäller systemmodeller med det rationella tekniska systemet som förebild, och produktionsstyrningsmodeller för industri med företagande som förebild. Ramarna ger dock inte bara stöd för användning och översättning av modeller som lean production och just in time, de styr också problemförståelsen. Nästan all teoretisk problematisering och problemlösning framställs i termer av system eller tekniklösningar oberoende av problemets art. Även när kommunikationsproblem definieras som styrningsrelaterade föreslås teknisk problemlösning (Zalud 2007). De referensramar och teoretiska modeller man har riskerar därmed att överanvändas så att man att löser problem som inte finns samtidigt som man inte löser verkliga problemställningar. Utifrån det finns behov av studier som använder och utvecklar andra teoretiska perspektiv och modeller som mer betonar vikten av sammanhang och gemensam mening för exempelvis lokalt nätverksbyggande. Likaså behövs perspektiv och modeller inom exempelvis socialt entreprenörskap för att fånga upp initiativ och engagemang. Slutligen behövs också fler studier som ser till organiseringen av förstainsatsaktörers medverkan, hur och var de kommer in i en räddningsprocess och vad det i så fall innebär för räddningsprocessen organisatoriskt. 5.5 Vikten av lokala samarbeten Både de studerade förstainsatsaktörerna anser samstämmigt att de inte ser något primärt behov av nya tekniska lösningar utan av utvecklad användning av redan befintlig teknik. och att. Vidare fanns önskemål om att som aktör utanför räddningssystemet att få tillgång till befintlig teknik man behöver som exempelvis RAKEL systemet. De betonar i stället starkt vikten av lokala samarbeten grundade på samövning, personliga möten, gemensam förståelse och att man talar samma språk. Den personliga kontakten och kunskapen om varandras resurser är avgörande för kvaliteten på samarbetet. Båda aktörerna saknar modeller/vägar/forum för systematisk återkoppling mellan aktörer, vilket också är ett viktigt inslag i lärande och utveckling av samarbete. Båda uppfattar också att vissa räddningstjänster inte visar något intresse för samarbete utan verkar anse att de själva bäst löser alla problem. Förslag till förbättrade metoder har kunnat stöta på mycket hårt motstånd. I det sammanhanget är det viktigt att skilja på insatser vid sällanhändelser och vardagshändelser. En aktör beskriver att visserligen är räddningsbilen att se som en gigantisk verktygslåda men det går inte ha utrustning eller kompetens för alla händelser som kan inträffa. I stället behöver man utveckla samarbete med specialister lokalt. När det gäller specialverksamheter med förutsättningar som kan komplicera möjligheterna till räddning som exempelvis klättring föreslås att lokala räddningskort upprättas tillsammans med den lokala räddningstjänsten på samma sätt som det görs för större anläggningar. Uppgifter för access, evakuering, kontaktpersoner bör finnas med där. SOS Alarms räddningsindex kan också göras betydligt fylligare för verksamheter som kan innebära komplicerade sällanhändelser. Vidare teknikutveckling kan på så sätt ske småskaligt genom exempelvis användning och utveckling av digitala räddningskort och utvecklade telefonifunktioner. CARER Rapport Nr 1 38

11 5.6 Utbildning och utveckling Räddningstjänsten ansvarar för vidareutbildning av väktarna för IVPR uppdrag. Här har man dock lite olika uppfattningar om vilket utbildningsstöd man behöver. Räddningstjänsten ser det som rent instrumentella behov för väktarna av att klara av utrustning, veta hur de ska göra i olika situationer och känna till risker. För väktarna är också kamratstöd och krishantering viktigt. Med tanke på ensamarbetet finns inte de informella strukturer för kamratstöd som är självklara i räddningstjänsten. Också forskning på området beskriver främst handhavandeutbildningar. Därmed dominerar även inom utbildning tankemässiga och teoretiska ramar med inriktning mot rationella system och beteende. Praktiskt efterfrågas utbildningar med annan inriktning, mer inriktat mot förståelse, insikt och reflektion, möjligen kopplat till handhavandeutbildningar. Utbildningar och utvecklingsansatser med inriktning mot organisering och samverkan är frånvarande i litteraturen samtidigt som dock vikten av att beaktta sammanhanget, meningen och gemensam förståelse betonas i vissa studier. 5.7 Ansvar, rättigheter och skyldigheter Få studier problematiserar frågor om ansvar, rättigheter och skyldigheter för förstainsatsaktörer jämfört med de professionella räddningsaktörerna. Medverkan i räddning ses mest av allt som ett praktiskt eller finansiellt problem som inte problematiseras vidare. Inte heller makt och beslutsfrågor, kunskapsfrågor, sekretess, arbetsformer eller yrkeskompetens diskuteras. Avtalet om IVPR uppdraget innehåller formuleringar som kan uppfattas som motstridiga angående vad väktaren är förpliktigad till och vad som är frivilligt. För den enskilda väktaren kan det praktiskt innebära en svår gränsdragning i en stressfylld och ensam situation. Samtidigt måste avtalet ses som konceptuellt och under utveckling inom ett område med en mängd och snåriga lagar, regler och föreskrifter om vem som får eller inte får göra vad. Det gör det angeläget att beforska och utveckla frågor om ansvar och befogenheter, rättigheter och skyldigheter, arbetsmiljöansvar eller frågor om konkurrens mellan kommersiella organisationer. Också frågor om hur man löser bristande överensstämmelse mellan olika regelverk i samverkan är ett viktigt område. Det senare kan exempelvis gälla hur man hanterar olika personsekretess. CARER Rapport Nr 1 39

12 Referenser Axelsson, A. (2007). Lärarstödsnytt om Räddningsverkets distansutbildningar. pa brand 2007/hämtat Beauchamp Phrampus, P. & Guyette F. X. (2009). Simulated rescue airway use by laypersons with scripted telephonic instruction.?? Volume 80, pp August. Benedek, D.M., Fullerton, C &, Ursano R.J.(2007). First Responders: Mental Health Consequences of Natural and Human Made Disasters for Public Health and Public Safety Workers. Annual Review of Public Health. Vol. 28, Pages Bickenbach, J., Schälte, G., Beckers, S., Fries, M., Derwall, M., et al. (2009). The intuitive use of laryngeal airway tools by first year medical students. BMC Emergency Medicine, 9, 18. Björnberg, F & Melin, G. (1999) Att beställa och utforma räddningsinsatser. Räddningsverket. Karlstad. Bowman, M., & Gantt, J. (2007). Robust and affordable mobile communications for emergency management. International Journal of Emergency Management, 4(4), Brown, J. S. & Duguid, P. (1991). Organizational learning and communities of practice: Towards an unified view of working, learning, and innovation. Organization Science. Vol 2 (1). Brown, J. S. & Duguid, P. (2001). Knowlledge and Organization: A Social Practice Perspective. Organization Science. Vol 12. No 2, pp Burghofer, K., Köhler, M., Stolpe, E., & Lackner, C. (2008). First aid measures in emergencies. prospective observational study of responses of the air rescue helicopter christoph 1 erste hilfemaßnahmen bei notfällen: Prospektive beobachtungsstudie bei primäreinsätzen des rth christoph 1. Notfall Und Rettungsmedizin, 11(2), Chan, T., Braitberg, T., Elbaum, D. & McD Taylor, D. (2007). Hatzolah medical responder service: To save a life. Medicine and Community. MJA. Vol186, pp Cummins, R.O., Ornato, J.P., Thies, W.H., Pepe, P.E., Billi, J.E., Seidel, J., Jaffe, A.S., (...), Membrino, G.E. (1991). Improving survival from sudden cardiac arrest: The ''chain of survival'' concept. A statement for health professionals from the advanced cardiac life support subcommittee and the emergency cardiac care committee, American Heart Association. Circulation, 83 (5), pp Dahlgren, A., Harrie, L. & Axelsson, A. (2009). Planning Resque Services with Non Stationary Resque Units. Fire Technology. Vol. 45, pp Danielsson, J. (2007). Analytisk dimensionering av räddningstjänst. Report 5243, Lunds tekniska högskola. Drews, F., Picciano, P., Agutter, J., Syroid, N., Westenskow, D., et al. (2007). Development and evaluation of a just in time support system. Human Factors, 49(3), Diedrich, A. (2007). Marburg Kampen mot Ebolas onda kusin. I Czarniavska, B. (Ed.)(2007). Organisering kring risk och hot. Studentlitteratur Eberle, B., Dick, W.F., Schneider, T., Wisser, G., Doetsch, S. & Tzanova, I. (1996). Checking the carotid pulse check: diagnostic accuracy of first responders in patients with and without a pulse. Resuscitation December 1996 (Vol. 33, Issue 2, Pages ) Elmqvist, C., Brunt, D., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2009). Being first on the scene of an accident experiences of 'doing' prehospital emergency care. Scand J Caring Sci Ertl, L., & Christ, F. (2007). Significant improvement of the quality of bystander first aid using an expert system with a mobile multimedia device. Resuscitation, 74(2), 286. Evans D.D. (2003) First responders:problems and solutions: tactical information. Technology in Society 25 (2003) Gee, T. (2007). Establishment of a communitywide ems first responder program. Journal of Healthcare Management, 52(3), Gilat, I., & Shahar, G. (2009). Suicide prevention by online support groups: An action theory based model of emotional first aid. Arch Suicide Res, 13(1), 52. CARER Rapport Nr 1 40

13 Handschu, R., Reitmayer, M., Raschick, M., Erbguth, F., Neundörfer, B., et al. (2006). First aid in acute stroke: Introducing a concept of first action to laypersons. Journal of Neurology, 253(10), Harding, T. ( ). Är du kund i någon foolkrörelse? Understrecket. Svenska Dagbladet. Hatzolah. Internationell judisk frivillig räddningsorganisation Hämtad Hedberg, B., Dahlgren, G., Hansson, J. & Olve, N.G. (1994). Imaginära organisationer. Liber Hermods. Himberger, D., Sulek, D. & Krill, Jr. S. (2007). When There Is No Cavalry. In Kleiner, A. & Delurey, M. (Eds.). The Megacommunity Way Mastering Dynamic Challenges with Cross Boundary Leadership. Booz Allen Hamilton. Gage Publ. Johnstone, M. (2007). Disaster response and group self care. Perspect Psychiatr Care, 43(1), 38. Jorgenson, D.B., Skarr, T., Russell, J.K., Snyder, D.E. & Uhrbrock, K. (2003). AED use in businesses, public facilities and homes by minimally trained first responders. Resuscitation, Volume 59, Issue 2, November 2003, Pages Kahn, Jeffrey D. (1985). Organizations' Liability for Torts of Volunteers. University of Pennsylvania Law Review, Vol. 133, No. 6 (Jul., 1985), pp Kapucu, N. (2009). Why Are We All Looking for the FEMA Guy?. Administration & Society. Vol. 41. Nr 6. SAGE Publcations. Kitamura, T., Iwami, T., Kawamura, T., Nagao, K., Tanaka, H., et al. (2010). Nationwide publicaccess defibrillation in japan. New England Journal of Medicine, 362(11), Landgren & Nulden (2007). Larson, R.C., Metzger, M.D. & Cahn, M.F. (2006). Responding to Emergencies: Lessons Learned and the Need for Analysis. Interfaces. Vol. 36. No 6, pp Larsson, G. (2009). Att leda I svåra situationer. I Strannegård?. (red) & Jönsson, S. (2009). Ledarskapsboken. Libers. Latour, B. (1998). Artefaktens återkomst. Ett möte mellan organisationssociologioch tingens sociologi. Nerenius & Santérus. Lindkvist, Lars. (2007). Knowledge Communities and Knowledge Collectivities: A Typology of Knowledge Work In Groups. Journal of Management Studies. Volume 42 Issue 6, Pages Oxford. Lundström, T & Wijkström, F.(1995). Från Röst till service? Den svenska ideella sektorn i förändring. Sköndal: Sköndallsinnstitutet. Mair, J. & Martí, I. (2006). Social Entrepreneurship Research: A source of explanation, prediction, and delight. Journal of World Business. Vol 41, pp McDonald, D., Martin, D., Foley, D., Baker, L., Hintz, D., et al. (2010). Motivating people to learn cardiopulmonary resuscitation and use of automated external defibrillators. Journal of Cardiovascular Nursing, 25(1), Mell, H., & Sayre, M. (2008). Public access defibrillators and fire extinguishers: Are comparisons reasonable?. Progress in Cardiovascular Diseases, 51(3), Meyerson, D., Weick, K. E. & Kramer, R. M. (1996). Swift trust and temporary groups. In Kramer, R. M. & Tyler, T. R. (Ed.) (1996). Trust in Organizations: Frontiers of Theory and Research. Pp SAGE. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2010). Nationellla riktlinjer för samverkan i Rakel RAPS talgrupper. Version 1.1. Reviderad version i Nationella Riktlinjer kap 4.6. NCO 2007:7. Olyckor i siffror. Nationellt centrum för lärande från olyckor. Räddningsverket. Karlstad. Nicholls, A. (2006). Introduction. In Nicholls, A. (ed.). Social Enntrepreneurship: New Models of Sustainable Change. Oxford University Press. Nilsson, S., Johansson B. & A. Jönsson (2009). Using ar to support cross organisational collaboration in dynamic tasks. In Proceedings of IEEE. ISMAR 09, Orlando, FL. Oedewald, P. & Reiman, T. (2007). Special characteristics of safety critical organizations Work psychological perspective. ESPOO VTT Publications 633. Tecchnical Research Centre of Finland. CARER Rapport Nr 1 41

14 Phillips, Z. (2007). Spiraling into control. Government Executive, 39(13), Porter, M. E. (1998). From Corporate Advantage to Corporate Strategy. In Mintzberg, H, Quinn, J. B. & Ghoshal, S. (Red.). (1998). The Strategy Process. Prenntice Hall. Quinn, R. W. & Worline, M. C. (2008). Enabling Courageous Action: Connversations from United Airlines Flight 93. Organization Science. Vol 19. No 4, pp Reissman, D., & Howard, J. (2008). Responder safety and health: Preparing for future disasters. Mt Sinai J Med, 75(2), 135. Riegel, B., Mosesso, V., Birnbaum, A., Bosken, L., Evans, L., et al. (2006). Stress reactions and perceived difficulties of lay responders to a medical emergency. Resuscitation, 70(1), Rortveit, S., & Meland, E. (2010). First responder resuscitation teams in a rural norwegian community: Sustainability and self reports of meaningfulness, stress and mastering. Scand J Trauma Resusc Emerg Med, 18(1), 25. Saghafinia, M., Nafissi, N., & Asadollahi, R. (2009). Effect of the rural rescue system on reducing the mortality rate of landmine victims: A prospective study in ilam province, iran. Prehospital and Disaster Medicine : The Official Journal of the National Association of EMS Physicians and the World Association for Emergency and Disaster Medicine in Association with the Acute Care Foundation, 24(2), Samverkansavtal mellan Larm Assistans och Söderköpings Kommun, Räddningstjänsten avssende uppdrag; I Väntan På Räddningstjänst. Sanne, J. M. (2008), Framing risks in a safety critical and hazardous job: risk taking as responsibility in railway maintenance, Journal of Risk Research, 11:5, Singh, G. & Ableiter, D. (2009). TwiddleNet: Smartphones as Personal Content Servers for First Responders. Löffler and M. Klann (Eds.): Mobile Response, LNCS 5424, pp , Springer Verlag Berlin Heidelberg. Ski Patrol. Internationell organisation för räddning I snö och berg. Hämtad Sköldberg, K. (1990). Administrationens logiska poetik. Stilar och stilföränndringar I konsten att organisera. Lund: Studentlitteratur. Smith, L., Davidson, P., Halcomb, E., & Andrew, S. (2007). Can lay responder defibrillation programmes improve survival to hospital discharge following an out of hospital cardiac arrest?. Aust Crit Care, 20(4), 137. Socialstyrelsen (2009). Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m. SOSFS 2009:10. Socialstyrelsens författningssamling. SOU 2005:104. Sverige och tsunamin granskning och förslag. Stark Edman, D. (2008). Säker Fritid En forskningsöversikt. Nationellt Centrum för lärande från olyckor 2008:8. Räddningsverket. Stenberg, R. (2000). Organisationslogik i samverkan Konsten att organisera samverkan i en imaginär organisation av offentliga aktörer. Doktorsavhandling vid psykologiska institutionen. Stockholms universitet. Stenberg, R., Andersson Granberg, T., Jönsson, A. & Savage, S. (2010). Nya förstainsatsaktörer i besvärlig terräng. Projektplan i ansökan till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Svenska klätterförbundet. (2005). US Svenska Klätterförbundets officiella normer för RÄDDNINGSKURS DEL 1. Gällande fr o m Version 5, TO/ Svenska klätterförbundet. (2005). US Svenska Klätterförbundets officiella normer för RÄDDNINGSKURS DEL 2. Gällande fr o m Version 5, TO/ Swedish National Board of Health and Welfare. (2001). Medical Disasters Terms and Concept Definitions. Swedish National Board of Health and Welfare. Stockholm. Sullivan, G. (2005). Volunteerism and liability. Case Manager, 16(6), 27. Sund, B. (2006). Sambruk av samhällets jour och beredskapsresurser är lönsamt! Räddningsverket: Karlstad. CARER Rapport Nr 1 42

15 Tierney, K., Beve, C. & Kuligowski, E. (2006). Metaphors Matter: Disaster Myths, media frames and Their Consequenses in Hurricane Katrina. Annals of American Academy of Political and Social Science. Vol SAGE Publications. Vaillancourt, C., Stiell, I., & Wells, G. (2008). Understanding and improving low bystander cpr rates: A systematic review of the literature. Canadian Journal of Emergency Medicine, 10(1), Van de Velde, S., Heselmans, A., Roex, A., Vandekerckhove, P., Ramaekers, DS. & Aertgeerts, B. (2009). Effectiveness of Nonresuscitative First Aid Training in Laypersons: A Systematic Review. Annals of Emergency Medicine, Volume 54, Issue 3, September 2009, Pages Vapepa, finska frivilliga räddningstjänsten, hämtad Waugh Jr, W.L. & Streib, G. (2006). Collaboration and Leadership for Effective Emergency Management. Public Administration Review. December Special Issue. Weick, K. E. & Suthcliffe, K. M. (2001). Managing the Unexpected. Joseey Bass. Werner, D., Wright, K., Thomas, M., & Edgar, M. (2005). An innovation in partnership among first responders and public health: Bridging the gap. Public Health Reports, 120, White, R., Bunch, T. & D. Hankins. (2009). Evolution of a community wide early defibrillation programme Experience over 13 years using police/fire personnel and paramedics as responders. Resuscitation, Volume 65, Issue 3, Pages Williamsson, O. E. (1981). The Economics of Organization: The Transaction Cost Apporach. The American Journal of Sociology. Vol 87/3, pp Wisborg, T., Murad, M.K., Edvardsen, O. & Brinchmann, B.S. (2008). Life or Death. The social impact of paramedics and first responders in in landmine infested villages in northern Iraq. Journal of Rural and Remote Health. Vol 8, issue 18. Wijkström, F, Einarsson, S. & Larsson, O. (2004). Staten och det civila samhället. Idétraditioner och tankemoodeller i den statlliga bidraggsgivningen till ideella organisationer. SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No 2004:21. Stockholm; Handelshögskolan. Zalud, B. (2007). Putting 'first' into first responders. Security: For Buyers of Products, Systems & Services, 44(3), Yakhlef, A. (1996). Organizing as Discursive Practices: The Example of Informmation Technology Outsoursing. Doktorsavhandling. Företaggsekonnomiska institutionen. Stockholms Universitet. CARER Rapport Nr 1 43