Lantbrukens resurser enligt de äldre geometriska kartorna ( ) - självhushållning, regional arbetsdelning, specialisering

Transkript

1 1 Bortom åker och äng Lantbrukens resurser enligt de äldre geometriska kartorna ( ) - självhushållning, regional arbetsdelning, specialisering Hornborgasjön. Foto: Pia Nilsson. Slutseminarium den 21 januari Pia Nilsson Avdelningen för Agrarhistoria Institutionen för Ekonomi SLU Ultuna Handledare: Janken Myrdal Biträdande handledare: Clas Tollin Opponent: Jan Brunius, Kammararkivet, Riksarkivet Stockholm.

2 Fig 1. Översiktskarta över de av undersökningen berörda regionerna i Västergötland, Östergötland och Uppland. 2

3 Innehållsförteckning DEL Bakgrund, utgångsläge och presentation av undersökningsområdet och de undersökta resurserna Inledning, bakgrund och disposition :1 Inledning :2 Bakgrund :3 Disposition :1 Syfte och frågeställningar :2 Källor och metod Teoretiskt utgångsläge Självhushåll och arbetsdelning på landsbygden under 1600-talet13 4 Källvärdering :1 Behovet av källvärdering :2 Historisk källkritik :3 Metod; källpluralism och indiciemetod :4 Sammanfattning av kapitel Undersökningens avgränsning :1 Geografisk avgränsning :1:1 Översiktlig presentation av analysområdet :2 Tematisk avgränsning :2:1 Presentation av de undersökta resurserna :2:2 Sammanfattning av kapitel Sveriges och Västeuropas tidiga 1600-tal, en nedgångsperiod för jordbruket :1 Det sena och tidiga 1600-talets svenska jordbruk :1:1 Staten förändras :1:2 Agrar expansion under 1500-talet :1:3 Krigsekonomins konsekvenser för bondehushållet :2 Sammanfattning av kapitel Familjejordbruket :1 Jordbruk och bonde? :2 Familjens lantbruk :3 Hushållet :3:1 Hushållets storlek :3:2 Kvinnor, barn och män i jordbruket :3:3 Kvinnors och mäns landskap i de äldre kartorna :4 Åkerareal, spannmål, hö och boskap :4:1 Åkerareal :4:2 Skördar :4:3 Ängens avkastning :4:4 Boskap :5 Exempel på lantbrukens resurser och näringar utöver jordbruk :6 Sammanfattning av kapitel Äganderätten till jord under 1600-talet :1 Skatter och ränta :2 Individuell och kollektiv förfoganderätt :3 Jordägande till varje pris? :4 Sammanfattning av kapitel DEL 2. De äldre geometriska kartan som källa till de undersökta resurserna. Innehåll och källvärdering Presentation av källmaterialet

4 9: talets kartprojekt :2 Karteringens syfte :3 Lantmätarnas instruktioner :3:1 År :3:2 År :3:3 År :3:4 En glimt ur lantmätarlivet :4 Kartan som källmaterial :4:1 Centrala begrepp och uppgifter :5 Kartbildens symbol- och textinnehåll :6 Sammanfattning av kapitel De äldre geometriska kartorna i svensk forskning :1 Tidigare forskares bedömning av kartornas källvärde :2 Sammanfattning av kapitel Källvärdering av de äldre geometriska kartornas uppgifter om de studerade resurserna :1 Källvärdering, humle :1:1 Lantmätarnas betydelse för kartornas humleinnehåll :1:2 Instruktionernas betydelse för karteringen av humleodlingar :1:3 Kompletterande källor för värdering av kartornas information om humle Östgötska analysområden :1:4 Resultat av källvärderingen avseende humle :2 Källvärdering, kvarnar :2:1 Lantmätarnas betydelse för karteringen av kvarnar :2:2 Instruktionernas betydelse för karteringen av kvarnar :2:3 Kompletterande källor till värdering av kartornas information om kvarnar :2:4 Källkritisk diskussion om de kompletterande källorna för kvarnar :2:5 Resultat av jämförelsen med kompletterande källor avseende kvarnar :3 Kompletterande källor för värdering av kartornas information om fiske :4 Kompletterande källor för värdering av kartornas information om kålgårdar och fruktträdsodlingar :5 Sammanfattning av kapitel :5:1 Humleodlingar :5:2 Kvarnar :5:3 Fiske, fruktträdgårdar och kålgårdar DEL 3. Vad kartorna berättar Översiktlig undersökning av resurstillgången enligt kartorna :1 Sammanfattning av kapitel Resurser till överskott, underskott eller till husbehov? :1 Att sätta resurstillgången i relation till hushållens behov :1:1 Humle :1:2 Kvarnkapacitet :1:3 Avsaknad av uppgift :1:4 Hyra och byten av resurser samt utnyttjande av allmänningsmark :2 Undersökning av resursvärderingen inom de undersökta områdena :2:1 Landskapet och resurserna :2:2 Västergötland :2:3 Östergötland :2:4 Uppland :5 Sammanfattning av kapitel Fördjupad analys av resursförekomsten

5 14:1 Undersökning av de valda socknarna i Västergötland :1:1 Bygd och resurs :1:2 Jordnatur och resurs :1:3 Åkerareal och resurs :1:4 Bebyggelsetyp och resurs :1:5 Beskrivning av undersökningsresultatet, Västergötland :2 Undersökning av de valda socknarna i Östergötland :2:1 Bygd och resurs :2:2 Jordnatur och resurs :2:3 Åkerareal och resurs :2:4 Bebyggelsetyp och resurs :2:5 Beskrivning av undersökningsresultatet, Östergötland :3 Undersökning av de valda socknarna i Uppland :3:1 Bygd och resurs :3:2 Jordnatur och resurs :3:3 Åkerareal och resurs :3:4 Bebyggelsetyp och resurs :3:5 Beskrivning av undersökningsresultatet, Uppland :3:6 Sammanfattning av kapitel Undersökning på hemmansnivå :1 Bakgrund till undersökningens beräkningar :2:3 Västergötland :2:4 Östergötland :2:5 Uppland :3 Sammanfattning av kapitel DEL FYRA. De undersökta resursernas betydelse i den agrara ekonomin. Sammanfattning och diskussion Sammanfattande resultat och diskussion :1 Källvärderingens resultat :2 Undersökningens resultat. Kan frågorna besvaras? :3 Diskussion om det tidiga 1600-talets agrara ekonomi Referenser Arkiv Databas Kartor Tryckta källor Otryckta källor Internet Riksarkivets arkiv Manuskript Muntliga meddelanden ISSN: Bilaga 1 Detaljerad redovisning av de undersökta socknarna Västergötland Östergötland Uppland

6 6 DEL 1 Bakgrund, utgångsläge och presentation av undersökningsområdet och de undersökta resurserna

7 7 Ett mycket stort och varmt tack på förhand till er som tagit er tid att läsa texten jag tar ödmjukt och med glädje emot eventuella synpunkter. 1. Inledning, bakgrund och disposition 1:1 Inledning Gamla kartor. Historiska kartor. Äldre kartor. Benämningarna på det viktiga (och vackra!) källmaterial som vi arkeologer och agrarhistoriker, kulturgeografer med flera yrkesgrupper använder i vårt dagliga arbete varierar, liksom vilka kartor det egentligen är som avses - hur gamla då, och varför just dessa? Vad vi väljer eller förmår att använda dem till beror på oss själva, på vårt syfte och på kartornas kvalité och innehåll. I avhandlingsarbetet koncentrerar jag mig på den allra äldsta stora kartgeneration Sverige har; de äldre geometriska kartorna från åren Som arkeolog är jag sedan många år väl bekant med dessa kartor, men ändå på en begränsad nivå. Jag har, som de flesta andra i samma yrke, arbetat med bebyggelselägen, åkrar och gränser. På kartorna har jag med stor iver letat indikationer på fornlämningar och försvunnen bebyggelse. En kvarn är intressant därför att det kan finnas ruiner, alltså fornlämningar, kvar. En humlegård noteras möjligen i förbifarten. En stor del av mina arkeologiska kartstudier har varit inriktade på att identifiera och datera lämningar, såsom övergivna hägnader eller åkrar som fortfarande syns i terrängen idag, för att kunna förstå och beskriva dagens landskaps historia. Man kan säga att jag främst har använt kartorna på ett punktvis sätt. De stora sammanhangen med talsbyns och själva bygdens ekonomiska inriktning liksom de enskilda lantbrukens sammansatta näringsstruktur har visserligen ingått, men bara på ett ytligt plan. I avhandlingsarbetet har jag nu fått möjlighet att fördjupa mig i delar av lantbrukens ekonomi som vanligen brukar benämns binäringar eller kompletterande näringar eller resurser. Denna möjlighet är jag djupt tacksam för. 1:2 Bakgrund Det Sverige som undersökningen berör är ett land med, milt sagt, stora ekonomiska svårigheter. Några årtionden in på 1600-talet har befolkningsökningen stagnerat, en av de viktigaste orsakerna var naturligtvis utskrivningarna av unga män till det trettioåriga kriget. (Myrdal 1999, s 228). Men 1600-talet karaktäriseras också av den sekundära sektorns, dvs handel, industriell verksamhet och hantverk, ökande betydelse. Sedan tidigare handlade framför allt slättbygderna med vegetabiliska och animaliska livsmedel, men även skogsbygderna bedrev handel för att kunna skaffa sig nödvändiga varor. Särskilt inom Östergötlands, Upplands och Västmanlands slättbygder skedde sedan högmedeltiden en marknadsinriktad förändring med allt större åkerarealer och med spannmålsproduktion för avsalu. (Hannerberg 1971, s 123). Nytt är den allt större betydelsen av skogens produkter, bergsindustrin och militära produkter som skepp och krut. Med framväxten av de starka nationalstaterna blev statsapparaten en alltmer dominerande del av den tredje sektorn, främst administration, kunskapsförmedling, militär teknik och organisering. Bergsindustrin var en stark motor i statsekonomin, och Sverige var en betydande exportör av järn och andra metaller, men även av skogsprodukter som tjära. Staten ville gynna bergsindustrin och det innebar att livsmedel, oxar och andra förnödenheter måste transporteras till Bergslagen, för att man där skulle kunna koncentrera sig på bergsbruket allt längre in i oländiga trakter. Detta fötutsatte en ökad

8 arbetsfördelning och specialisering. (Myrdal 1999, s 242, , ; Myrdal och Söderberg 1991, s 18-19; Larsson 1972, s 149). De kraftigt höjda skatterna och räntorna påverkade också ökningstakten i den icke-agrara sektorn, eftersom bönderna genom att producera och sälja mer av de efterfrågade produkterna kol, tjära etc hade en bättre möjlighet att betala de höga avgifterna. (Myrdal 1999, s 331). Detta är alltså översiktligt de stora, yttre, ramarna för den undersökta tidens agrara ekonomi. Framför allt med början under 1700-talet, och med fortsättning under 1800-talets första hälft, sker sedan i samband med den agrara revolutionen omfattande förändringar av landsbygdshushållens näringsmönster. En kraftigt ökad specialisering sker, liksom en ökande social skiktning och en växande proletarisering bland landsbygdens befolkning. En del i min undersökning är att se hur denna ekonomiska specialisering eventuellt kan spåras hundra år tidigare, under 1600-talets första del. Självhushållning förutsätts ofta vara grunden hos de agrara hushållen, men med det stora material som de äldre geometriska kartorna är, bör det vara möjligt att se om en begynnande arbetsdelning och specialisering redan har etablerats långt före de nya spelregler som den agrara revolitionen ger jordbruken. Den spannmålsproducerande åkerjorden och ängens höavkastning ses vanligen som lantbrukens huvudresurser. Detta skall dock inte alls tydas så, att spannmålsproduktionen alltid är en huvudresurs sett från produktionssynpunkt och ekonomisk betydelse för det enskilda hemmanet. Ett lantbruk omfattade, trots den vanliga benämningen jordbruk, alltid ett mycket brett spektrum av försörjningsgrenar. Begreppet skall snarast förstås som att jorden är huvudresursen eftersom spannmål är en mycket viktig kalorikälla men, framför allt, därför att själva jordägandet i sig gav tillträde till skogs- och utmarksresurser, rätt att utnyttja samfälligheter som fiskevatten osv. Många försörjningsvägar stängdes därmed om man inte var jordägare. Jag är fullt medveten om att kartorna inte kan betraktas som en heltäckande avbildning. Till exempel är det bara vissa typer av vegetation som över huvud taget anges, och det finns säkert många resurstyper som varken avbildades eller nämndes. Djurslag eller antal djur är ett exempel på saknad information. Uppgifter om jakt och fångst förekommer inte heller. Kvarnar nämns ofta men vanligen inte vad de använts till. Avmätningarna av hagar och vägar kan vara sporadiska, och utmarken karterades vanligen inte alls. Jämför även Ådel Vestbö Franzén (2004) samt Elisabeth Gräslund Berg (2007) för diskussion om representativitet. Men det speciella med kartorna, det som gör dem till en lämplig källa för dessa undersökningar, är att de innehåller uppgifter som inte går att få via några andra källor, till exempel bebyggelsens läge i förhållande till resurserna, ägornas arrondering, markslagens rumsliga organisation och förekomsten av utmarksrelaterade resurser. Avhandlingsarbetet är knutet till projekt Nationalutgåva av de äldre geometriska kartorna ( kartprojektet ) som sedan år 2003 pågått i Riksarkivets lokaler i Marieberg, Stockholm. Projektet, liksom huvuddelen av min doktorandtjänst, har finansierats av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och Riksbankens jubileumsfond. Kartprojektets arbete har skett i samarbete med Språk- och Folkminnesarkivet, SOFI, och Lantmäteriverket. Till en början arbetade jag med Uppland och Östergötland. Västergötland tillkom under hösten 2007, efter att jag mottagit ett stipendium från Västergötlands fornminnesförening, som gjorde det möjligt att arbeta in Västergötland i undersökningen. Ett fördjupat arkivarbete har varit möjligt tack vare bidrag från Riksarkivarie Ingvar Anderssons fond. Konferensresor till Frankrike och Malta har möjliggjorts via bidrag från Wallenbergska stiftelsen. Resorna har varit ypperliga tillfällen för diskussioner med europeiska kolleger om såväl 1600-talets agrara ekonomi som kartornas innehåll och källvärde. Avhandlingsarbetets ramar angavs redan vid formuleringen av den utlysta doktorandtjänsten. Ramarna formulerades så, att tyngdpunkten skall handla om jordbrukens 8

9 You are reading a preview. Would you like to access the full-text? Access full-text

10 285 små, knappt 5 tunnland åker och 13 lass hö. Fisket för dessa två hemman beskrivs som tämligt gott i Saltsjön, och bör ha varit mycket viktigt. Det förekommer fler humleodlingar bland de mindre än bland de större hemmanen. Humleodlingarnas storlek känner vi inte till, men av antal och storek att döma bör det finnas potential för försäljning. Ensamgården Maln har hela fem humlegårdar (A3:183 och fig 17), men saknar övriga resurser och har bara 8,5 tunnland åker. Å andra sidan har hemmanet 50 lass hö. Här har vi sannolikt ett boskaps- och humleinriktat hemman, som har spannmålsodlingen närmast som bisyssla. Maln har också lågt värderad skogstillgång, ringa, vilket naturligtvis begränsar tillgången till de skogsanknutna näringarna. Fler hemman hos de stora än bland de små har endast en kompletterande resurs, och alla har inte fiske. Det finns dock fler kvarnar bland de större hemmanen än bland de små. Sågkvarnar förekommer flera stycken, och de finns bland hemman med riklig eller god skog. Här kan man ana ännu en gren av försörjningen, både sågning av virke samt försäljning. Har alla bebyggelseenheter tillgång till de undersökta resurserna? Jag funderar då på om det indikeras en arbetsfördelning inom byarna. Tveksamt. Men indikationer finns på arbetsdelning mellan bebyggelseenheterna. Byn Västergällbo saknar t ex både kvarn och humle, medan grannen Östergällbo har bådadera. Ensamgården Maln saknar fiske och kvarn men har en omfattande humleodling. Det finns flera beyggelseenheter som saknar kvarn; byarna Stav, Nöttö och Kårbo, och man måste alltså mala utom byn. Vanligast är att samtliga hemman i en by har samma slag av resurser, vilket stärker intrycket av att arbetsdelning sker mellan, snarare än inom, byarna. Värdering av resurstillgången: Västland Underskott Husbehov Överskott Fiske Humle Kvarn Skog Mulbete/utmark 24. Tierps socken Jordebok och lantmätare: A3 Tierps härad. Karterad av Sven Månsson. Karaktär: En vid, öppen slättbygd kring Tämnarån och Uppsalaåsen, omgiven av en flack, skogsbygd. Karaktär av mellanbygd. Hemman: 143 Jordnatur: Skattenatur dominerar stort. Bebyggelsetyp: 14 ensamgårdar, resten i 32 byar på mellan 2 och 11 hemman. Genomsnittligt antal hemman i de 46 bebyggelseenheterna är 3,1. Storlek: Stor. Medianvärden är 20,4 tunnland åker och 37,4 lass hö. Tvåsäde. De 37 lassen hö kan räcka till cirka 12 kor över vintern. Resurser: 3 (Fiske, kvarn, humle). 136 av de 143 hemmanen har tillgång till minst en kompletterande resurs. Beskrivning Tierps socken omfattar 46 bebyggelseenheter med totalt 143 hemman. 129 hemman är fördelade på 32 byar, 14 är kamerala ensamgårdar. Skattejorden dominerar med 126 hemman, fem är kronohemman och elva frälsehemman. Ett hemman saknar angiven jordnatur. Medianvärdena för samtliga hemman är 20,4 tunnland åker och 37,4 lass hö. Skattehemmanen har de högsta medianvärdena, 1-5 tunnland mer åker och runt 10 lass hö mer än hos övriga

11 jordnaturer. Tvåsäde praktiseras, och de 20 tunnlanden bör utan problem tillgodose husbehovet av spannmål. 37 lass hö bör klara cirka 12 kor över vintern. I socknen finns talrika hölador på ängsmarken, jfr Mehedeby A3: Se fig 7 ovan, där finns exempel på Mehedebys hölador i bildens övre vänstra hörn. Av de undersökta resurserna finns fiske, kvarn och humle representerade i socknen. Tierp är, liksom Alunda och Västland, en god representant för de kvarn- och humletäta koncentrationerna i Uppland, där 1640-talets kartor redovisar en hög frekvens av humlegårdar, och där de tidigare längderna över årliga räntan visar humle som en betydande räntepersedel. Nästan alla hemman har tillgång till minst en av de undersökta resurserna och nära hälften av dessa har två eller flera resurser. Fiske beskrivs för samtliga bebyggelseenheter. De flesta, 101 hemman, har underskott (63 av dessa saknar enligt uppgift fiske), 30 har tillräckligt för husbehovet, och 12 har mer än husbehovet. Platsen för fiskevattnen, liksom slag av fisk, finns ovanligt detaljerat beskrivet. Fisket är alltså inte Tierps ekonomiskt tyngsta gren. Fisket är viktigt och vanligt det anges för varje bebyggelseenhet - men värderingen av det är tämligen låg. De fiskslag som nämns är abborre, gädda, braxen, ål och mört, men också ander små fijsk (Djupa, A3: ). Rudor förekommer; Ett rudh träsk på skogen som dee fåå rudhor i. (Mehedeby A3: ). Fiskevattnens belägenhet nämns vanligen liksom en värdering, till exempel Fijskee i Jng siön medell måtigt, men siön ligger lånck ifran byn. (A3:139 Stönnansbo). Fijske ähr här ijntett vthan i ellfven, och ditt ähr 1 1/2 mihl. (Västra Halls A3: ). Ålfiske med särskilda byggnader är framför allt representerade hos de mindre hemmanen. Ålfisket är en speciell fiskeform som inte är vanlig på många ställen. Här förekommer det hos elva hemman, men i två varianter. Ålfisket illustreras i den första varianten med en anläggning i form av en ålkista, på kartan liknar den en kvarnbyggnad utan hjul, dels utan synliga fasta anläggningar. För de utritade fasta anläggningarna, se t ex Untra A3:113, Ett åhl fiske till hela by står i quaren forßen, och Brusbo A3:112. Brusbos två hemman har tillsammans två fasta ålfisken, dels har det ena hemmanet ett eget, dels delar de på ett annat. K. Ett åhlefijske i hoop medh num. 1. Q. Noch ett åhlefijske för sigh sielf Jämför fig 19 nedan, där Untras ålfiske syns på kartutsnittet. Littera T på kartan markerar en byggnad placerad invid ett par kvarnar, detta är ålfiskebyggnaden. 286

12 287 Fig 19. Detalj ur kartan över Untra. Bilden visar tre i den södra strömfåran, markerade med littera K, O och S ochen sågkvarn, littera P, i den norra fåran. Symbolerna är lika. Invid skvaltkvarnarna finns en byggnad markerad med littera T. Detta är ett ålfiske till hela byn. Sannolikt är det frågan om en typ av ålkista.(akt A3: 113, Untra, Tierps socken och härad, Uppland. Karterad av Sven Månsson ). Bilden är beskuren. Den andra ålfisketypen beskrivs för byarna Brusbo (som dessutom har två anläggningar enligt ovan). Denne by hafver och ett åhle fijske beläget wedh Eeköön. (Brusbo A3:112), och Grimsarbo åhl fijske wästan för Halß boo öön till hela byn medel måtigt. (Grimsarbo A3:111). Det går dock inte säkert att säga om fasta anläggningar saknas vid de sistnämnda fiskeplatserna, det framgår inte av kartan. Fisketillgången beskrivs vanligen med samma värdering för hela byn. Ett undantag är Årsta by där fiske finns till ett av skattehemmanen, men saknas till det andra skattehemmanet och frälsehemmanet. Fiske jntett till num. 2 och 3. (Årsta A3:159). Sammantaget för socknen finns ett underskott på fiskemöjligheter. Humle är den mest frekventa resursen i Tierp, 101 av de 143 hemmanen har minst en humleodling var, men odlingarnas storlek framgår inte av kartorna. Eftersom antalet humlestänger inte anges, vet vi inte omfattningen på odlingen. Vad vi däremot vet, är att Tierps socken betalade ganska mycket humle i skatt, i genomsnitt 6,9 markpund per hemman. (CD år 1602, vol 22. Tierps hd samt Vendels sn i Vendels hd.). Alunda socken (se ovan, socken 17) ligger också i en humlekoncentration enligt kartorna, och här är det genomsnittliga antalet stänger per humleodlande hemman 129. Lantmätare Sven Månsson har angivit humlegårdar på det sätt han brukar; med noggrann hänvisning till respektive hemman och med tydliga kartsymboler. Det finns hemman som har flera humleodlingar var. Till exempel Grimsarbo, där byns hemman har 3-4 humlegårdar var (A3:111), Mehedeby (A3: ) (fig 7), Maln (A3:193) (fig 17) och Södra Munga (A3:135). Humleodlingarna

13 288 ligger ofta en bra bit bort från bebyggelsen, på närmast impedimentmark, se till exempel Västervad (A3:231) (fig 5), Gryttjom A3: och Muskarbo A3:136, Svanby A3: och Vallby A3:164. Många av Tierps hemman har alltså flera humleodlingar var, samtidigt som de betalade relativt mycket humle i skatt. Utifrån detta kan man naturligtvis inte säkert säga att Tierps odlingar är större än Alundas, det handlar om en uppskattning. En tredjedel av alla hemman, 48 stycken, har tillgång till minst en kvarn, och i socknen är det inte ovanligt att två eller tre hemman i en by äger en kvarn gemensamt. Det förekommer också att ett hemman har mer än en kvarn. Kvarnarna är sammanlagt 35 stycken, samtliga vattenkvarnar och, benämns såg- (en, till Untra A3:113), tull- (en, till Ullfors A3: ) skvaltkvarnar eller fotviskor. Symbolerna för de tre kvarntyperna skiljer sig inte åt, utan visar en byggnad som står i vattnet och är försedd med ett vertikalt hjul, se till exempel A3: Bultebo, fig 20 nedan. Fig 20. Skattehemmanet Bultebo har en fotviska markerad med H i vattendraget i kartans övre del. I NE står: H Footwiska, brukas höst och wåhr när nog flodh är. Symbolen har ett synligt hjul, vilket även skvaltkvarnssymbolerna kan ha. Det är därför svårt att se om de båda kvarntyperna Fotviska och skvaltkvarn skiljer sig åt. De beskrivs på samma sätt går höst och vår. Roger Wadström (1986, 2 30) sätter likhetstecken mellan de båda kvarntyperna. Bultebo (akt A3: , Tieros socken och härad), karterades av Sven Månsson. Bilden är beskuren. Fotviska är ett begrepp som dyker upp vid sidan av skvaltkvarn, det finns ingen skillnad i de symboler lantmätarna använder för de båda typerna. Jag tolkar fotviska som en synonym till skvaltkvarn. Tolkningen bygger på Roger Wadströms uppgift, att fotkvarn kan översättas med skvalta (Wadström 1952 (1986) s 30). Samtliga fotviskor verkar ha låg kapacitet, och kan bara brukas något under höst och vår, se exempel nedan. Fyra foot wisker ståå föga annat än vthi et huus och komma till heela byyn, bruckas allenast om höst och wåhr när nog flodh är. (Svanby A3:169) Sågkvarnens funktion är generellt den enda som specificeras. Vid ett tillfälle nämns för ovanlighetens skull skvaltkvarnens funktion; Num. 1 haffwer och en squaltemjölquaren i hoop medh Brußboo. (Grimsarbo A3:111). I Tierps socken beskrivs ibland att kvarnarna kan gå året om, vanligt är ju annars att skvaltkvarnarna bara bedöms kunna gå under höst och vår; En squalte quaren står i Quarenforßen går mest hela åhret.( Mehedeby ). Samägandet av kvarnar verkar vara betydligt vanligare här än vad jag sett på andra ställen. Ofta råder två hemman, ibland hela byn, över samma kvarn. Byn Gryttjoms sex hemman har tre kvarnar; 3 styckin squalte quarnar till hella by och rådha hwar tuå och tuå om huar quaren, och dee gå mäst hela åhret omkring (Gryttjom ). Även i Djupa, Untra och Dymmelsbo samsas två hemman om varje kvarn. (A3: ; 113; ).

14 289 En squalte quaren till bådha hemmanen går höst och wår, ligger södher i skogen. (Djupa A3: ). Motsatt förhållande förekommer också, att varje hemman har två eller flera kvarnar var. Trenne små qwarnar till hwar gård (Skämsta Nordanbäcken A3:163). Tierps åkerareal är i medianvärde 20,4 tunnland. Med tvåsäde och ett korntal på 3,5 blir avkastningen minst 35,7 tunnor per hemman. 143 hemman x 35,7 tunnor är tunnor. Om en tredjedel utgör hushållens andel, är denna 1701 tunnor. 34 skvaltkvarnar (utan hänsyn till tullkvarnens förmodat högre kapacitet) beräknas kunna mala ungefär 17 tunnor per dygn tunnor tar alltså 100 dygn enligt denna beräkning. Även om vi tar vet att alla kvarnar inte kunde gå mer än höst och vår, så bör Tierps socken haft en betydande överskottskapacitet. Skogsvärdering redovisas för samtliga hemman. Tierps hemman har överlag gott om skogs- och mulbetesresurser. Timmer, löv, näver och bast framstår som mycket betydelsefulla skogsresurser. 117 hemman av de 143 har timmerskog. Inget hemman utan timmerskog har löv, bast eller näver, men av de 177 hemmanen med timmer har 55 hemman även näver, 54 bast och 35 löv. 21 hemman har en kombination av alla de fyra övanstående skogsresurserna timmer, näver, löv och bast. 22 har timmer, bast och näver, 11 har timmer, löv och bast, 12 har timmer och näver och 3 hemman har timmer och löv. 48 hemman har timmer, men inte de övriga nämnda resurserna. De allra flesta, 93 hemman, har en värdering som är bättre än husbehovet. 44 har till husbehov och bara fem hemman har lite skog. Timmer, bast, löv och näver nämns frekvent och framstår som viktiga resurser. Historiskt sett är det främst lind man tagit bast av. Basten kan användas till t ex rep (lämpligt eftersom sådana rep flyter), kassar, korgar och höbågar. Löv, timmer, bast och näver är viktiga resurser som nämndes i lagen. Skog är definitivt en betydelsefull, mångfacetterad och riklig resurs, som Tierp socken har överskott på. Mulbetet är också en överskottsresurs, det redovisas huvudsakligen som gott i Tierp. Fyra hemman saknar redovisat mulbete, men de allra flesta, 99 hemman, har överskott och endast sex har en värdering under husbehov. Utmarken redovisas inte i Notarum Explicatio, men förekommer vid ett tiotal tillfällen redovisad som text på själva kartbilden, strax utanför inägohägnaden. Några exempel: Bro A3:144 Gryttiom skog och vthmark på den sidhan Bäcklösen A3:123 Wäßby skog och vth mark på den sidan Djupa A3:137 Skogh och vthmark på alla sidhor Norr Munga A3:132 Skog och vthmark på den sidan Yttrö A3:156 Skogh och moraß på den sidhan Skogh och vthmark på den sidhan. Eftersom jag på flera ställen tidigare beskrivit varför jag förutsätter att utmarkens viktigaste funktion är mulbetet, blir den sammanfattade värderingen att det är en överskottsresurs. Sammanfattning av Tierp Åkerareal och hömängd Bland de minsta hemmanen finns en större variation, både på jordnatur, bebyggelsetyp och resurstillgång, än bland de större. Det finns hemman utan kompletterande resurser, samtidigt som det finns fler hemman i den minsta kategorin som har tillgång till alla tre resurserna än bland de största. 19 kvarnar finns bland den arealmässigt största fjärdedelen hemman, mot 13 hos den minsta. Humleodlingar är frekventa (101 av 143 hemman har minst en odling), 25 hemman i den minsta fjärdedelen har humlegårdar, mot 27 bland de större. Ingen större skillnad i antal, och eftersom lantmätaren inte antecknat antal störar kan jag inte avgöra om det finns samband mellan stora/små arealer och stora humleodlingar. Jordnatur Skattehemmanen är klart övervägande i socknen, och det speglas i resurstillgången.

15 290 Bebyggelsetyp Samtliga 14 ensamgårdar har minst en av de undersökta resurserna. Åtta har humle, en har fiske, en har kvarn+humle, två har fiske+humle och två hemman har alla tre resurserna. Av hemman i by (129 av de 143 hemmanen finns i byar) saknar sju samtliga studerade resurser. En mycket svag koppling kan anas mellan ensamgård och resurstillgång. Naturförutsättningar Det finns mycket god tillgång på skog och mulbete i Tierps socken. 88 hemman har god skog och 45 till nödtorft (fyra hemman har riklig, fyra ringa och en saknar skog.) Av de 88 hemman som har god skog har 24 alla tre kompletterande resurser. Lika många har två resurser, 37 hemman har en resurs medan tre saknar resurserna. Av de 45 hemmanen med nödtorftig skog har sju tre resurser, fem har två och 29 har en resurs. Fyra saknar de undersökta resurserna. Det finns fler resurser, resurskombinationer och färre utan resurser hos hemman med god skog, jämfört med de vars skog värderas lägre. Det finns uppenbarligen ett samband. En tre gånger större andel hemman med den bästa skogen har alla tre undersökta resurserna jämfört med dem som har nödtorftig skog. Medianvärdena för åkerarealen för hemman med god skog är lägre än för de med nödtorftig skog. Störst hömängd har dock hemmanen med ringa skog, och samtliga 4 av dessa har humle. Näver, bast och löv, som är tillgångar som karaktäriserar Tierps socken, nämns huvudsakligen hos hemman med god skog. Till denne by ähr godh timber skog, löff och näffwer skog, basteskog sampt och godt mulbet. (Norr Munga A3:132). Till detta hemman ähr godh timberskog, löff skog och ander tarffwe skog, skiönt 1 mulbet, fijske ähr här jntett. ( A3: Ordsbo). Medianvärdena hos de fyra hemmanen med riklig skog är 11,6 tnl och 38,5 lass hö. 88 hemman med god skog har 19,2 tnl och 38 lass hö. 45 med nödtorftig skog har 32,2 tnl och 33 lass hö. Fyra hemman med ringa skog har 27,4 tnl och 59,2 lass hö. Det syns ett samband mellan god skog, många resurser och mindre åkerareal. Diversifiering/specialisering Humle är en vanligt förekommande resurs, men odlingarnas storlek är inte känd. Av skatteläget och jämförelser med andra odlingskoncentrationer att döma så bör det handla om ett mindre eller större överskott. Fisket anges vanligen som medel eller litet, vilket inte indikerar någon överskottsproduktion, men de minsta hemmanen har de flesta ålfiskena och sannolikt är dessa ekonomiskt mycket värdefulla. Kvarnar är något mindre vanligt förekommande hos de små hemmanen än hos de största. Kvarnarna är ofta samfällda och delas av två till tre hemman i en by. En tullkvarn specificeras. Det beräknas ha funnits ett betydande överskott på kvarnkapacitet. Fler av de arealmässigt minsta hemmanen än de största har tillgång till alla tre resurserna. En stor spridning av försörjningsbasen antyds, de minsta hemmanen har ju även oftare tillgång till löv, bast och näver enligt lantmätarens anteckningar. Hemman med tre resurser har något mindre åkerareal än hemmanen utan de undersökta resurserna, men dubbelt så mycket hö. Sammantaget tyder det hela på att Tierps socken kännetecknas av en bred försörjningsbas med inriktning på boskap, fiske, humle, timmer, näver mm. Hömängderna är jämförelsevis mycket stora, vilket kan betyda att det är boskap man i första hand riktat in sig på. Hö är dessutom en skattepersedel. Den goda tillgången på skog, inklusive timmerskog, indikerar också att här finns goda försörjningsmöjligheter t ex av bräder (sågkvarnar förekommer), kol och tjära. De vanligt förekommande tillgångarna löv, bast och näver tolkar

16 291 jag som husbehov, eftersom resurserna nämns i med tillägget och annan nyttoskog. Till exempel: Till detta hemman ähr timber skog, näffwer skog, baste skog och ander tarffwe skog (A3:116 Harsbo). Humle, men främst kvarnkapacitet, beräknas finnas till överskott. Värdering av resurstillgången: Tierp Underskott Husbehov Överskott Fiske Humle Kvarn Skog Mulbete/utmark