Innehållsförteckning. Information. Ordföranden har ordet

Transkript

1

2 Innehållsförteckning Ordföranden har ordet Ordförande har ordet 2 10 Dan i Svenska Jiujitsuförbundet 3 Äntligen Camp Dojo 5 Sommarläger Familjer på sommarläger 18 Lilla fina ordet TACK 20 Varför jiujitsu? 21 En väg till 5 Dan jiujitsu 23 Press-stopp! 24 Ge inte upp! 25 Falkenbergs Judoklubb hälsas välkommen till SJF 25 Information KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) informationsblad är förbundets nyhets- och informationsorgan till klubbar i förbundet och dess medlemmar. Knutpunkten distribueras på Internet via SJFs hemsida: Innehåll med text och bilder, sammanställs av redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej användas i andra sammanhang utan upphovsmannens skriftliga tillstånd. Redaktionen består av: Erik Lorinder, ansvarig utgivare, ordforande@jiujitsu.nu Caroline Torstensson, layout. Marja Durewall-Nilson, Mats Lindh, Felikss Straumits, Johan Flakberg. Material skickas till marja@kurtdurewall.com Foto: Där inget annat anges: DW-Foto, Gbg. Utgivningsdatum: OMSLAGSBILDERNA -Svenska Jiujitsuförbundets vackra flagga. -Förbundets tre nu verksamma stiftare. F.r. Göran Celander, Fritz Schubert och Marja Durewall-Nilson. Foto: Kicki Media -Olof Danielsson, Linköping, graderad till 6 Dan Durewall-jiujitsu. -Riksinstruktör Benny Ericsson hjälper några av de flitiga ungdomarna på Camp Dojo. -Specialinstruktör Bo Forsberg förklarar de viktiga detaljerna för Bodil Clifford och Johnny Sjöström, båda Ängelholm. Sommarlägret 2015 blev något utöver det vanliga. Många säger att det var det bästa sommarlägret någonsin. Vi har ju hela 40 sommarläger att jämföra med så det säger inte lite. Det är en handfull medlemmar Erik Lorinder som har hela historien i minnet och när dessa säger att det senaste sommarlägret blev mycket bra, måste det vara sant. Allt som tänks, har tänkts många gånger förut. Det är därför viktigt att ha i minnet att det finns veteraner i förbundet som har en flera gånger längre erfarenhet än en själv och att det är en ovärderlig skatt att kunna rådfråga dem. Jiujitsu har förekommit i Sverige sedan 1908 och den svenska budotraditionen började slå rot på riktigt kring talet. Att få träffa veteraner från då det begav sig och att tillsammans med dem skapa minnen för framtiden, känns både hedrande och viktigt. För en annan kan berättelserna låta historiska och avlägsna och för dem som berättar dem så finns de i färskt minne, greppbara och lätta att plocka fram. Det är härligt att se hur budotraditionen har förvaltats överlag i Sverige. Ideella krafter sliter dagligen med att förvalta budons tradition och värderingar. SJF:s styrka har varit att inte vara så trendkänslig. SJF har alltid haft en källa att gå tillbaka till, starka principer att förhålla oss till och värderingar att luta oss emot. Vi har varit en institution för lärande, med en helhet och substans. Det är därför intressant att se hur Svenska Jiujitsuförbundet utvecklas genom att vi gör som vi alltid har gjort och att vi står fast vid det som vi tycker är viktigt. Detta har vi våra veteraner att tacka för. Svenska Jiujitsuförbundet Erik Lorinder Förbundsordförande 2

3 3

4 10 Dan Jiujitsu i Svenska Jiujitsuförbundet Bakgrund Till styrelsemöte i Linköping den 7 februari 2015 inkom en skriftlig uppmaning från SJF:s stiftare om att 10 Dan Jiujitsu i Svenska Jiujitsuförbundet är en unik gradering endast för SJF:s upphovsman och grundare Ganso Kurt Durewall. Riksgraderingskommittén (RGK) under ledning av Riksinstruktör Benny Ericsson fick i uppdrag att sammanställa det underlag styrelsen fattar beslut utifrån. Underlaget skulle vara styrelsens ordinarie ledamöter till handa senast 1 juni 2015 för inläsning och övervägande innan ordinarie styrelsemöte på sommarlägret i Vessigebro Ärendets beredning Resonemanget har förts mellan Styrelsen och RGK i samråd. Föredragande har varit Riksinstruktören Benny Ericsson. Sammanfattning av resonemang Syftet är att markera grundarens, Ganso Kurt Durewalls särställning inom SJF:s jiujitsu. Det utesluter inte att någon i framtiden skulle kunna uppnå en motsvarande skicklighet eller kunskap, men så länge det gäller SJF:s jiujitsu, vilket enligt stadgarna förbundet bedriver och skall bedriva, verkar även framtidiga stora mästare i Kurt Durewalls fotspår. Utarbetandet av de tre första graderingssystemen på det sätt Kurt Durewall gjorde, med allt högre grad av förfining, har vi emellertid mycket svårt att se att någon i framtiden kan mäta sig med, men en fortsatt förbättring av systemet var Durewalls vilja och är vår förhoppning. Men framtida förändringar, eventuella revisioner bedöms bli mindre omfattande för varje gång. Det vill säga: Vi anser att det största jobbet i skapandet av SJF:s jiujitsu, även i en framtid, redan kommer att vara gjort av vår grundare. Det viktigaste argumentet för förslaget är dock: att följa i någons fotspår kan inte jämföras med att ha banat väg för, och skapat vår jiujitsu. Kurt Durewall har även formulerat de principer som systemets vidare utveckling kommer att vila på och har flera gånger sagt och skrivit att: Teknikerna kan ändras men principerna ligger fast. I stadgarna står också, som ovan nämnts, att i Svenska Jiujitsuförbundet bedrivs den jiujitsu som Kurt Durewall introducerade. Vi bedömer även att detta tillförsäkrar Kurt Durewall en särställning även i framtiden. Frågan är om detta bör formaliseras eller markeras på ett annat sätt än beteckningen Ganso. Slutsats och rekommendation RGK tycker att förslaget att i våra graderingsbestämmelser reservera graden 10 Dan inom vårt förbund för grundaren Kurt Durewall är ett bra sätt att ge beteckningen Ganso en konkret innebörd. RGK föreslår att i SJF:s graderingsbestämmelser reservera graden 10 Dan för Ganso Kurt Durewall för hans prestation att ha systematiserat och successivt förfinat tillämpningen av grundprincipen och de sex principerna, vilka är stommen för SJF:s jiujitsu. Riksgraderingskommittén Benny Ericsson Riksinstruktör Höstens läger Instruktörsläger Halmstad, Seisin september Riksläger Karlstad, Hontai oktober Julläger Göteborg, Jiujitsuklubben Kano 5-6 december 4

5 Äntligen Camp Dojo 2015 Svenska Jiujitsuförbundets barn- och ungdomsläger, Camp Dojo, ägde rum den juni på Katrinebergs folkhögskola i Vessingebro. På lägret deltog cirka 50 barn mellan 8 och 14 år från flera av SJF:s klubbar. Under de två dagarna hanns det med teknikträning, miljöträning, lek och korvgrillning det vill säga allt som hör ett läger till! teknikövningar, lek och toppenmat. Detta gjorde att 27 barn, en handfull föräldrar samt vi ledare och instruktörer samlades tidigt på morgonen den 24 juni på Volvoparkering i Torslanda för gemensam avfärd till Katrinebergs folkhögskola. Ett härligt gäng från klubben i Torslanda utanför Göteborg. Många ville följa med- 27 barn deltog från Kyo. Under våren har våra instruktörer på Kyo i Torslanda informerat om det kommande Camp Dojo och de barn och ungdomar som var med förra året har livfullt berättat om nya Mattorna ska på plats. Drygt jobb för Mats och Thomas Lindh samt förbundets vice ordförande Thomas Crona. Flera frivilliga kom till under arbetets gång. Tack för det! Förbundets vackra flagga hissas traditionsenligt av förbundsordförande Erik Lorinder med assistans av Marja Durewall-Nilson. Lägerarbetet kan börja nu för 40:e gången! Mattan och Dojon städas av en av förbundets stiftare Marja Durewall-Nilson och vice förbundsordförande Thomas Crona. Utanför Sporthallen vajar vår fina flyers ingen kan undgå att se var vi är! Bo Forsberg och Riksinstruktör Nu börjar det bli dags att ta emot alla deltagarna. Benny Ericsson har hängt upp Litteratur och ansökan till SHIAI finns porträttet på vår Ganso Kurt på plats. Durewall. 5

6 Uppställning av instruktörerna inför Camp Dojos start. Annika Gerhardsson-Bernhardt visa försvar på angrepp från Mia Gunnarsson. Över 50 förväntansfulla ungdomar. Bosse var rolig! Viktor 8 år Kyo Förbundsinstruktörerna Thomas Crona och Karl-Erik Jacobsson förklarar de små detaljerna. Riksinstruktören Benny Ericsson visar hur en snygg hälsning ska göras. Specialinstruktören Bo Forsberg leder uppvärmningen med humor. Bra träningar, maten var god och reaktionsslingan var rolig. Jag vill åka på Camp Dojo många fler gånger. Melker 10 år Kyo 6

7 Daninstruktören Johan Flakberg lär ut hur man lyfter upp en medvetslös person, Bo Forsberg. Thomas Crona är beredd att hjälpa till. Papparazzi -fotograferna Bo Forsberg och Johan Flakberg in action. Daninstruktören Erik Lorinder leder en grupp ungdomar på den stora mattan. Riksinstruktören Benny Ericsson tar axeltag på Bo Forsberg. Jiujitsuklubben Kyos ledare delar ut årets Camp-dojotröjor till deltagarna. Saft och frukt är gott och nödvändigt när man tränar flitigt. Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson visar hur man håller en judofasthållning. 7

8 Leonora Rudin, Roslagens Jiujitsuklubb Ki Gen Sen håller klubbkamraten Wilfred Lorinder i ett fint grepp. Daninstruktören Erik Lorinder med sin ungdomsgrupp inför uppvisningen. Specialinstruktören Annika Gerhardsson-Bernhardt angriper Bo Forsberg. Glada SHIAI-stipendiater år Ebba Sundberg, JK Seisin Halmstad och Joakim Larsson, JK Kyo, Gbg. Specialinstruktören Malin Knoop har frågestund med de yngsta. - Jag vet inte om jag vågar gå själv? På kvällen så var det dags för reaktionsslinga. Alla barnen var modiga och vågade delta i slingan, de flesta en och en. Efteråt var de flesta överens om att det hade varit väldigt roligt och spännande. När Kalle (Karl-Erik) Ungdomarna samlade för instruktion inför den spännande reaktionsslingan. Foto: Johan Flakberg Jakobsson och Mats Lindh blev sparkade och slagna av busar blev de gång på gång räddade av barnen. Det var verkligen med bestämdhet som busarna drogs och puttades bort. Marie Tedenrud mötte också på ett bestämt motstånd när hon försökte hindra barnen 8

9 Korv-Karolina ett verkligt hedersuppdrag som Karolina nu gjort till sin speciella uppgift på sommarlägren. Foto: Johan Flakberg från att passera. En härlig sak med läger är att man möter nya saker; nya uppvärmaningsövningar, nya teknikövningar och nya lekar. Att leka riddare var en höjdare tyckte många. På mattan träffade barnen kompisar från förra året och nya kontakter knöts. Precis som förra året avslutades lägret med en kort uppvisning inför alla vuxna deltagare på vuxensommarlägret. -Nästa år behöver inte pappa följa med! Att åka på läger innebär också att växa som människa och bli mer självständig. Jag är stolt över alla barn och ungdomar som tog hand om sig själva, sina saker och varandra på ett fantastiskt bra sätt. Det var inte mycket vi vuxna behövde hjälpa till med eller hålla ordning på. Det är inte enkelt att sova 25 stycken i en skolsal men det gick relativt bra och det var tyst vid Det enda som hördes var knarranden och gnisslanden från alla luftmadrasserna. Härliga ungdomar, koncentrerade inför grillningen. Foto: Johan Flakberg Tipset att lägga en filt mellan luftmadrassen och sovsäcken för att minska knarrandet ska absolut provas nästa år. Vid hoppackningen nästa morgon konstaterade ett av barnen att nästa år behöver nog inte pappa följa med och sova över. Det är härligt att höra. Stort tack till alla som bidrog till att göra Camp Dojo till ett fantastiskt läger! Ett stort tack till Monika Hallberg, Rolf Dahlström och Karl-Erik (Kalle) Jakobsson för allt arbete med planering inför lägret. Med bra planering samt stödjande och uppmuntrande vuxna så kan barnen njuta fullt ut av sin lägervistelse. Tack organisatörer lokalt och centralt. Tack instruktörer och ledare. Tack föräldrar som följde med och hjälpte till. Tack föräldrar för att ni uppmuntrade era barn att åka med oss till Katrineberg. Sist men inte minst, tack alla barn och ungdomar för att vi fick vara på läger med er! Sandra Olsson Kyo, Torslanda 9

10 Sommarläger 2015 Nu är det söndagskväll 28/6. Jag är stel och nöjd. Lite stel och mycket nöjd, eftersom jag nyss är hemkommen från Svenska Jiujitsuförbundets sommarläger modell En sådan härlig upplevelse! Igen! I torsdags var jag på plats kl. 10 för att inleda fyra dagars träning. Men då hade flera av instruktörerna med Riksinstruktören Benny Ericsson i spetsen redan genomfört en dag, eftersom de började med barn- och ungdomsgruppen på onsdagen som nu på torsdagens förmiddag tränade parallellt med de vuxna fram till lunch. De ca 50 ungdomarna fick sedan innan avslutningen visa upp en del av vad de tränat. Applåder!!! Och vid själva avslutningen erhöll alla ungdomar varsin liten SJFplakett som bevis på att de varit på Camp Dojo Trevligt och uppskattat. Nu drar jag tillbaka klockan lite, till 10.00, då vuxenträningen skulle inledas. Benny berättade att detta var det fyrtionde sommarlägret för SJF inleddes denna tradition med sommarläger, och den första var förlagd till Säffle. Nu, och sedan många år tillbaka, har SJF:s sommarläger varit förlagda till Katrinebergs Folkhögskola i Vessigebro nära Falkenberg. På en vägg i dojon fanns dock ett litet collage av bilder från Säffle-lägret. Benny sade ni kanske känner igen några där som också finns med på mattan idag. Visst hade jag gjort det; Marja, naturligtvis. Marja är den ende som varit med alla fyrtio sommarlägren, och för det fick hon en stor applåd. Dessutom fanns idag också tre till på plats. Det var Johnny Sjöström (som av någon konstig anledning inte fanns med på någon av dessa bilder), Jan-Olof Gullberg (som tydligen var en av krafterna bakom att lägret hamnade i Säffle) samt undertecknad/conny Akterhall. Tiden går och tiden gick fort denna torsdag också. Det blir ju så när man har roligt. För den oinvigde kan det ju verka bisarrt, men med allt från grundläggande effektiv jiujitsu med hjälp av mjukhetsprincipen och försvar mot knivangrepp i trängda lägen via judo/jiujitsu/ låsningar/försvar till omfamningar och nedbrytningar var det omväxlande och inspirerande. Att sedan efter middagen få möjligheten att under förkvällen kunna fortsätta med fri egen träning parallellt med hjälp och råd till andra tränande blev en bra avrundning av dagen. Idag är det måndag 29/6. Lite mindre stel, fortfarande nöjd med trevliga flashbacks. På fredagen startade träningen kl. 9. Jag tycker att det är en alldeles perfekt starttid, eftersom alla (tror jag) bor inkvarterade i enkel- eller dubbelrum med TV, dusch och toalett. Ingen lyx, det är enkelt men fräscht och helt ok, och jag kan jämföra med många hotell. Vad jag vill komma till är att när login fungerar bra med god nattsömn tillsammans med matsalens frukost i den nära närheten till dojon, så känns det helt rätt att komma igång kl. 9. Vi vill ju inte spilla någon tid. Och kom igång gjorde vi snabbt (efter lite småprat om begynnande träningsvärk efter torsdagen) med bl.a. olika Basövningar såsom plattfall rakt fram respektive plattfall rakt fram med sidorullning. Dessa övningar var Uppställningen av Dangraderade på lördagen. Till höger i bild våra stiftare: Fritz Schubert, Marja Durewall- Nilson och Göran Celander. KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets nog nya Nyhetsblad 10

11 Utbildningsrådet samlat inför lägerstarten fr.v. Henrik Kumm, Erik Lorinder, Johan Flakberg, Benny Ericsson, Bo Forsberg och Olof Danielsson. Specialinstruktörerna Malin Knoop angriper Annika Gerhardsson-Bernhardt och förklarar de grundläggande principerna i försvaret för kvinnogruppen. Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson informerar om träningsuppläggningen. Thomas Crona angriper Riksinstruktören Benny Ericsson, som förklarar detaljerna i försvaret au-waza. Flitiga vitbälten från JK Kano, Gbg. Caroline Brunberg i försvar mot Camilla Sernemo. Ola Wagner från Bjerred angriper med spark. Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson går igenom delmomenten i försvaret. Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson i en judoingång, strategiskt placerad på röda mattan under vårt förbundsmärke. för vissa, även om de ingår i basövningarna. En ständig variation av angrepp och grundförsvar/avancerade försvar skickligt presenterade av olika instruktörer fick också denna dag att rusa fram. Ett avbrott från den vanliga gruppindelningen under dagens träning var dock att instruktörer/aspiranter blev en grupp, övriga män en grupp och övriga kvinnor en grupp. Kvinnogruppens träningspass avslutades med att de en och en fick gå en liten reaktionsslinga (två situationer) där deras vaksamhet och jiujitsukunnande testades, och de gjorde mycket bra ifrån sig!! 11

12 Bo Forsberg går igenom försvaret han ska visa. Böcker, knivar och Johan Flakberg hjälper honom till ett säkert försvar med god kontroll över angriparen. Sandra Olsson, JK Kyo, Gbg försvarar sig mot Anki Erdmann, Stockholm. Bo Forsberg visar för Dan Eliasson och angriparen Magnhardt Johannesen. Karolina Krantz i försvar och kontrollgrepp. Ett av de sista greppen som brunbälte. Liten reaktionsslinga för de kvinnliga deltagarna börjar med en lugn fråga men bakifrån kommer en stor angripare. Vad ska jag göra? Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson i en försvarsutläggning. Intresserad åhörare t.v. Fritz Schubert. 12

13 Olof Danielsson angrips av flera och klarar såväl angreppen som balansen här till Riksinstruktörens belåtenhet. Daninstruktören Johan Flakberg visar knivförsvar på Jesper Helgeson, Ängelholms JK. Lennart Quick, Uddevalla JK har kontroll på Jonna Sjöberg, Bjerreds JK. Till vänster ses Kurt Wicke, Uddevalla JK lägga ned Anders Velén, JK Kano Rune Sandnes, Oslo i försvar mot Ola Wagner, Bjerreds JK. Lite extra träning i dojon var vi också några som hann med efter slingan. Ska väl också erkännas att det var gott att gå och lägga sig för natten när mörkret kom. Rättning av prov. UR-medlemmarna Henrik Kumm och Bo Forsberg. När fredagens träning plötsligt var till ända och även middagen var över så var det dags för den riktiga reaktionsslingan. Ett flertal lagom galna och realistiska vardagssituationer drabbade de som gick slingan. Försvaren blev väl inte alltid som de hade tänkt sig samtidigt som alla visade att det mesta fungerar när man rör sig. Idag tisdag 30/6 var det bara lite stelhet nere i ländryggen kvar, men det släppte efter någon timme. Min positiva känsla efter sommarlägret finns däremot kvar. Lördagens träning startade återigen med olika basövningar såsom förflyttningar och rullningar/volter. Dessa volter går alltid att förfina; känner jag lillfingrets kontakt mot mattan snällt över armbågen med en rundad arm till axeln diagonalt över ryggen vändningen tårna i golvet upp i balans med skyddande armar framför. Efter basövningarna blev det som vanligt delade grupper och dagen gick lika fort som de tidigare med en blandning av distans- och kontaktgrepp, vapen eller flera angripare, stående 13

14 Styrelsemöte i förbundet. Idel glada ansikten när man nu hälsar de nya medlemmarna välkomna Malin Knoop och Roger Retzman, längst in t.v. Tränar man flitigt ska man också äta duktigt, vilket klubbkompisarna Jesper Helgeson och Johnny Sjöström gör. Johnny var en av veteranerna som var med på premiärlägret i Säffle Foto: Johan Flakberg Veteranföreningen SHIAI Monika Hallberg, Jiujitsuklubben Kyo Göteborg får här sitt medlemsbevis från veteranföreningen Shiai. Monika har varit mycket aktiv i hemmaklubben med att göra reklam för Camp Dojo även i år och det lyckades fint 30 ungdomar deltog i år också. SHIAI har gått en ljusnande framtid tillmötes och fått ytterligare 9 veteraner som medlemmar. Självklart hoppas vi på flera i år firar vi ju 50 år i samband med jullägret i Göteborg. och liggande. Och när Benny råkar passera gäller det att fråga något för att få tillbaka det där lite extra. Efter lördagens träning bjöds det på saft/kaffe med tilltugg i anslutning till dojon, eftersom det skulle bli traditionsenlig bankett i matsalen kl Toastmaster denna afton var en av SJF:s stiftare Göran Celander, och den förste att hålla tal enligt Görans talarlista var en annan stiftare och tillika SJF:s hedersordförande Fritz Schubert. Många äldre instruktörer inom förbundet minns säkert Fritzs lektioner i kommunikativ teknik med en blandning av nyfikenhet och Samling vid grillen ett skönt avbrott för tre personer med stort ansvar för sommarlägret. Fr.v. Riksinstruktören Benny Ericsson, förbundsordföranden Erik Lorinder och Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson. skräckblandad glädje för vad han skulle utsätta oss för på lektionerna. Alltid bra och spännande. Även denna kväll vände han sig bland annat till aspiranterna och instruktörerna med en liten påminnelse om att alltid anpassa undervisningen till mottagaren. Bra! Flera talare stod under middagen upp och applåderades. Med god mat och trevligt sällskap blev det en fin bankett. Därefter gick många till samlingssalen för att titta på inspelat material från fredagens reaktionsslinga, och då var det också applåder som gällde. Snyggt Bra Yes!! Gitarrer kom sedan fram, stämband synkroniserades och det var allmänt glatt fram till över midnatt då de sista deltagarna successivt gick till sina rum. ZZZzzz 14

15 Daniel Gustafsson, JK Kyo Gbg, har just avväpnat en angripare försedd med påk. Foto: Johan Flakberg Lars Kristiansson, JK Kyo Gbg utrustad med filmkamera för att kunna filma busarna på reaktionsslingan. Foto: Johan Flakberg Glatt och trångt med mycket och god mat under jubileumssupén. Foto: Anki Erdmann Härligt med så många vänner från när och fjärran. Foto: Anki Erdmann Norrmännen uppvaktade Marja Durewall-Nilson med denna fina T-shirt Budo-Queen på hennes 40:e sommarläger i rad. Foto: Johan Flakberg Hedersordföranden Fritz håller supéns inledande tal. Idag kom jag lätt ur min säng och det har blivit 1 juli. Lättsamma känns också mina minnen från förra veckans sommarläger. Söndagens träningsprogram startade som de övriga dagarna med innehåll från basprogrammen, som utökades var dag. T.ex. taktik, strategi och bedömningsteknik är alltid intressant. På det följde som tidigare omväxlande angrepp och tekniker vilket gjorde att denna avslutande dag, som är något kortare än de övriga träningsdagarna, nu upplevdes extremt kort. Plötsligt var det avslutning med tillhörande graderingar. Efter ett antal kyu-graderingar följde sedan dangraderingar, där det blev 15

16 Lars Kristiansson Jiujitsuklubben Kyu Gbg visar klubbkamraten Marja Durewall-Nilson sina Mongraderingsdiplom som Marja skrivit ut och Kurt Durewall signerat. Det var några år sedan! Lars olika Mon-diplom. Nu får de samsas med sonen Eriks gula och oranga Mondiplom hemma. Conny Akterhall pekar på sig själv, långhårig ung grabb i Säffle I år aktiv både på mattan och med reportagepennan. Göran och Yvonne Celander, som båda var aktiva deltagare i Säffle 1976, skrattar gott åt de gamla fotografierna från premiärlägret. Jan-Olof Gullberg, platsansvarig för det första sommarlägret i Säffle 1976 och dåvarande förbundsordförande Fritz Schubert. Riksinstruktören Benny Ericsson tillsammans med SJF:s hedersordförande Fritz Schubert och nuvarande förbundsordföranden Erik Lorinder. 16

17 SOMMARGRADERINGAR 6 Dan Olof Danielsson, Linköpings JK Zanshin 5 Dan Henrik Kumm, Oskarshamns JK Satori 3 Dan Rickard Brink, Oskarshamns JK Satori En härlig bild på alla nygraderade. Sittande fr.v. Tom Rikenberg, Josefine Hagelberg, Anders Hagelberg, Anne-Maj Thomasson och Karolina Krantz. Stående fr v Thomas Myhre, Magnhardt Johannesen, Philip Ericsson, Olof Danielsson, Rickard Brink och Henrik Kumm. 1 Dan Karolina Krantz, JK Seisin, Halmstad 1 kyu Philip Ericsson, Oskarshamns JK Satori Thomas Myhre, Norsk Judo og Jiujitsuclub Tom Rikenberg, Norsk Judo og Jiujitsuclub 3 kyu Magnhart Johannessen, Norsk Judo og Jiujitsuclub Josefine Hagelberg, JK Seisin, Halmstad Anders Hagelberg, JK Seisin, Halmstad Anne-Maj Thomasson, Ängelholms JK Utbildningsrådet UR framför Ganso Kurt Durewall. Fr.v. Henrik Kumm, Benny Ericsson, Bo Forsberg, Johan Flakberg, Olof Danielsson och Erik Lorinder som under lägret valdes in i Riksgraderings kommittén. Karolina Krantz med sitt efterlängtade svarta bälte framför förbundsmärket. Stort Grattis! mycket känslosamt att se Karolina Krantz erhålla 1 Dan svart bälte. Mycket roligt var också att se Rickard Brink få sin 3 Dan och inte minst Henrik Kumm sin 5 Dan. Det alldeles extra stora kom därefter när Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson erhöll 6 Dan och rödvitt bälte ur Benny Erikssons händer! Stort! På detta följde kramar kors och tvärs, dels gratulationskramar till alla nygraderade och dels avskedskramar för denna gång. Många var vi som dröjde kvar så länge vi kunde för att samla upp alla känslor från ett sommarläger med fyrtioåriga anor. Och tänk, nu är det bara 364 dagar kvar till nästa sommarläger! Nedräkningen har börjat! Conny Akterhall JK Kano 17

18 Familjer på sommarläger Mamman och förbundskassören Annika Gerhardsson-Bernhardt med sönerna Lucas och Linus. Hemma väntar lille Simon på att få börja träna i familjens klubb, Jiujitsuklubben Seisin Halmstad, där även pappa Mats är aktiv sedan flera år. Vice förbundsordföranden Thomas Crona med sonen Robert. Enköpings Jiujitsuklubb Kibou. Förbundsordföranden och pappan Erik Lorinder med mamman Sussi och sönerna Benjamin och Wilfred. Roslagens Jiujitsuklubb Ki Gen Sen. Pappan Conny Akterhall med dottern Pernilla. Jiujitsuklubben Kano, Gbg. Pappan Dennis Rudin med syskonen Sebastian, Evelina och Leonora. Roslagens Jiujitsuklubb Ki Gen Sen. Pappan Mats Mandegård med Noah och Isabelle. Jiujitsuklubben Seisin Halmstad. 18

19 Pappan Lars Kristiansson med sonen Erik. Jiujitsuklubben Kyo, Gbg. Mamman Sandra Olsson med sönerna Melker och Viktor. Jiujitsuklubben Kyo, Gbg. Förbundssekreteraren och mamman Malin Knoop med sonen Johan. Jiujitsuklubben Kano, Gbg. Pappan Ain och mamman Gullvi Kumm med sönerna t.v. Rickard Brink och Henrik Kumm. Oskarshamns Jiujitsuklubb Satori. Pappan Mats Lindh med sonen Thomas. Jiujitsuklubben Seisin Halmstad och nyintagna Falkenbergs Judoklubb. Vår norska familj med ledarna Rune Sandnes (i mitten) och Arne Ivar Hansen t.h. Norsk Judo og Jiujitsuclub, Oslo. 19

20 Lilla fina ordet TACK! Jiujitsu och judo, som vi tränar, kommer ju som alla vet från Japan, där artigheten är något alldeles otroligt fint och uppskattat. Låt oss ta med detta även i vårt dagliga liv! Citerar nedan från Tidningen Mersmak 2005 Maria Scherers tänkvärda artikel: Våga visa tacksamhet. Det är ett litet ord på fyra bokstäver. Även om man uttalar det lilla ordet mycket långsamt tar det högst fyra sekunder att säga eller skriva. Ordet heter TACK! Av någon anledning håller detta lilla men ack så viktiga och undergörande ord på att bli omodernt. Särskilt i det svenska språket. Det har plötsligt blivit inne och nästan lite coolt att tycka att man absolut inte vare sig hinner eller behöver tacka. Alltfler glömmer att tacka för senast, tacka för födelsedagspresenter, julklappar, brev, presenter, omtanke, tjänster eller att någon tar hela notan på restaurangen. För att inte tala om blommor. Särskilt blommor som skickas för dyra pengar och mycket besvär med hjälp av blomsteraffären och budavgift. Där står man och väljer blommor i rätt färg och lämpliga ord att skriva på kortet och ofta blir det dyrare än man tänkt sig. Men tänk vad han eller hon skall bli glad, tänker man upplivad och går med givandets lätta steg från affären. Så går dagarna, ibland veckorna och man fattar ingenting. Kom blommorna trots allt inte fram? - Jodå, de är mottagna av adressaten, svarar blomsterhandlaren glatt. Sen tillägger han mindre glatt: - Var inte orolig. Det händer varje dag att folk ringer och ställer samma fråga som du. Folk har slutat att tacka. Inte alla förstås men alldeles för många. Det värsta är alla gamla som tar av sin lilla pension och blommograferar till barnen. Sen går de och väntar i minst en vecka innan de ringar och frågar oss om det är något fel? Nyss var det en dygd och nästan en moralfråga att tacka i Sverige. Den som inte visste hur man skulle tacka var inte rumsren och gårdagens föräldrar drillade sina barn att både tacka, buga och niga. Även om det bara gällde en pepparkaka eller ett äpple. Vem eller vad gjorde tacksamheten omodern? Vem började tycka att det är helt okay att ta emot både gåvor, vänliga gester, omtanke och en god hemlagad middag utan att tacka? Man ger visserligen inte för att i första hand få ett tack men man vill ha givandets glädje bekräftad. Då blir delad glädje dubbel och hjärtat växer Att ge utan att få ett tack är som att kyssa någon som inte kysser tillbaka. Man känner sig dum, generad och hjärtat blir kallt och krymper. Krymp inte givarens hjärta! Var cool var djärv! Våga visa tacksamhet! 20

21 Varför Jiujitsu? Att man som ung, nyfiken och idrottsintresserad provar på jiujitsu är kanske inte så konstigt. Men vad är det som gör att man ägnar en stor del av sitt liv åt denna märkliga konst? Själv har jag alltid känt en dragning till att gå på djupet med saker och dragits till verksamheter där den chansen ges. Inom vårt förbund, med Kurre som ciceron på en ständig upptäcktsresa, har det getts närmast unika möjligheter i den vägen. Det här att övervinna våld och brutalitet med kunskap utan att elda på en våldsspiral är en stilig tanke. Det som för de allra flesta människor har verkat omöjligt, blir när man tränar jiujitsu något självklart, a true noble art of self defence. Och jo, det är nog en sak till jag under åren känt en svårförklarlig dragning till; saker som förefaller nästan omöjliga, men bara nästan (som Tage sa i sin monolog om sannolikhet). Några år in på åttiotalet hade jag efter entusiastisk träning hos vår instruktör Tord Carlberg i Oskarshamn och dussintalet läger fått en hygglig start på den här sällsamma resan. När jag så fått bekläda mig med brunt kring midjan fick jag några uppmuntrande ord om skaplig principförståelse av Kurre, men förstod att mina tekniker lämnade utrymme för förbättring. Drygt trettio år senare känns de orden förvånansvärt aktuella, fast kanske på ett annat sätt. När jag sedan bodde utomlands flera år fick jag mest hålla till godo med annan träning. I Berlin hamnade jag i en judoklubb vid tekniska universitetet som leddes av Wolfgang Weinmann, som visade sig vara en av de tongivande inom tysk judo. Det var en skön stämning i klubben och jag fastnade rejält för judon. Jag fick i Berlin utpekat för mig var Kano hade haft uppvisningar i början på seklet och Erich Rahns efterföljare tränade tysk jiujitsu på samma matta som vi, fast jag föredrog vår variant. En dag på väg till träningen var det smockfullt av glada människor i tunnelbanan (det sas att det var en extra miljon människor i Västberlin Svartbältesträning på läger under 90-talet. Halvsittande t.h. en tänkande Olof: vad gör Benny för teknik? de dagarna). Muren hade fallit. Kvällen innan stod jag med tusentals andra och balanserade på den här trista kvarlevan med glada tillrop österut. Mindre glada gråkostymerade gränspoliser sprutade vatten på oss, se där balans under kraftpåverkan. Men vi var mer en hejarklack till alla de modiga och kloka tyskar som utan våld upplöste en diktatur. Några månader tidigare hade något liknande verkat nästan omöjligt, fast bara nästan. Med god tysk organisation och extratåg flöt ändå tunnelbanetrafiken på bra, och trots byte vid folkhavet vid Bahnhof-Zoo hann jag i tid till träningen. Efter många trevliga år tillbaka hemmavid lämnade jag Oskarshamnsklubben i familjen Kumms trygga försorg och hamnade senare med min familj, via en sejour i Skåne, slutligen i Linköping. Judoklubben där har en stolt historia och efter några års judoträning fick jag, med välvilligt stöd av klubbens tungviktare Lasse Karlsson och Peter Syvén, möjlighet att starta en jiujitsusektion. Sedan har jag, tillsammans med träningskompisarna Johan och Henrik, fått vara värd för många spännande SJF-läger. 21

22 Efter några svåra år inom förbundet hade instruktörutbildningen lagts tillfälligt på is och Kurre bad mig lägga fram förslag på ett nytt upplägg. Det blev en start på ett tioårsprojekt där Kurre, Marja, Benny och jag stötte och blötte gammalt och nytt, både om instruktörsutbildningen och om andra viktiga ting. Vi hade många intensiva och trevliga möten och till slut kände vi oss alla nöjda med vårt nygamla upplägg. En annan nygammal fråga var förbundets judometodik. Förutom att Kurre hade lagt in judotekniker och judoförsvar i sina böcker behövde vi en metodik som passar vår jiuitsu. Kurre var övertygad om att Mahito Ohgos träningsmetod är överlägsen. Ohgo är ju, inte för intet, förbundets judoförebild och hedersmedlem. Men hans metodbok som är på tyska finns inte längre i nytryck och vi ungdomar hade inte fått Ohgos judo med modersmjölken. Medan vi funderade på det fick några av oss, tack vare Anders, Ricky och Olivier i Stockholmsklubben kontakt med Oliviers gamla judotränare, Philippe Jacomin. När han bjöds in till Stockholm 2002 visade han upp en judo som vi inte upplevt tidigare. Fransk judo har alltsedan efterkrigstiden, när Mikinosuke Kawaishi och Haku Michigami slog sig ner i landet, haft en egen stark tradition. Philippe som har tränat för de flesta av nutidens stora judoka betraktar den senare, Michigami, som sin sensei, men han har sedan själv utvecklat en förfining av judons principer. Philippe lär på ett lågmält sätt ut en klassisk judo med minsta möjliga kraft. Trots att många av oss hade kämpat i årtionden på judomattan kände vi oss först som nybörjare, men med en växande insikt om att detta är vår typ av judo. Sedan dess har många av oss haft förmånen att träna för Philippe årligen i Sverige eller Paris. Kurre hade alltid varit kräsen när det gäller judo, då jag misstänker att han inte sett någon av den rätta kalibern, sedan Ohgo lämnade Europa. Så när Kurre bad mig bjuda in Philippe till sommarlägret 2008 blev jag väldigt glad. Bosse och Johan som också slutit upp på judo-kulinariska Parisvändor samman- SJF firar 40 år i januari 2011 och Olof utnämns till Biträdande Riksinstruktör. förde sedan Kurre och Philippe på ett minnesvärt läger i Halmstad Kurre berömde i efterföljande Knutpunkten Philippes Ohgolika judo. Dessa trådar försöker vi nu knyta ihop. Så instruktörsutbildningen och kopplingen till judo har varit två av mina större, roliga engagemang. Men om jag återgår till min ursprungliga fråga, vad det är som driver mig att fortsätta. En viktig anledning är att Kurres, och vår allas, jiujitsu är ett unikt hantverk (och en konst), som jag och många av oss känner både lusten och ansvaret för att bevara och utveckla. Allas vår Erik skrev nyligen spirituellt i Knutpunkten om det svårfångade i vad vår konst egentligen är, förutom självförsvar. Jag avslutar med att bjussa på en zenkoan: vi odlar Jiu no ri, vår urkraft -fast ändå inte. Den kanske största drivkraften är nog ändå samvaron med alla jiujitsukamrater. Jag vill passa på att tacka de jag nämnt i texten och alla er andra för goa stunder på och utanför mattan, de som varit och de som kommer. Därför jiujitsu. Olof Danielsson Linköpings JK Zanshin 6 Dan, Biträdande Riksinstruktör 22

23 En väg till 5 Dan jiujitsu Min jiujitsu-karriär började 1986 efter att jag konstaterat att bollsporter inte lämpar sig för personer med två vänsterfötter. Bror Rikard hade precis avslutat sin första jiujitsu-epok och dräkten han hade hängde hemma och samlade damm. En klasskompis tränade jiujitsu och jag frågade om jag fick följa med vilket jag givetvis fick. Tord hette han som ledde klubben i Oskarshamn och till sin hjälp hade han Ulf och Thomas som hoppade in när han inte kunde komma. När alla instruktörer var borta klättrade vi in i lokalen via en rörgenomföring för att kunna träna, så lite kul tyckte vi allt att det var redan då. Thomas var den instruktör som genom sin härliga personlighet och fina rörelsemönster inspirerade mig att fortsätta. Det var även Thomas som övertalade mamma att gå på mattan. Han tyckte att hon lika gärna kunde vara med eftersom hon ändå skjutsade mig och satt vid mattkanten under träningen. Mitt första läger var i Göteborg på Teatergatan och det var där jag först mötte legenden Kurre. Då var jag runt 16 år och grönbälte. Minns detta läger som en surrealistisk upplevelse. Tänk att få dela matta med en sådan legendar! Vi var som vanligt (på den tiden) sena till träningen och kom mer eller mindre springande in i korridoren mot omklädningsrummet. Det var i korridoren som jag för första gången mötte Kurre och det var ett snabbt möte. Reflekterade inte ens på att det var han (Han med stort H). Väl på mattan kopplade hjärnan ihop mötet som skett. Det var ett tag efter det att jag fått mitt blåa bälte som Olof (nuvarande Biträdande Riksinstruktör) återvände till Oskarshamn och styrde upp träningen. Jag var nu närmare 18 och var på sluttampen av mina gymnasiestudier. Olof vägledde mig och jag fick min instruktörsremsa Vi hade mycket roligt på den tiden och åkte på en del läger. Hade innan Olof kom tillbaka drivit klubben ett par år och när Olof flyttade vidare var jag brunbälte och hade fått många saker att träna på (som Olof sa: Nu har jag planterat frön som du kan låta gro). Henrik gratuleras till 1 Dan av Benny Ericsson. Och tydligen fungerade det i och med min Dantest 1998 som visade positivt utslag. Åren har rullat på och det har varit många läger med många roliga och trevliga gemenskaper. Börjar närma sig ett 30-årigt firande för mitt utövande och nu känner jag att jag börjar förstå vad vi håller på med. Det roligaste med jiujitsun nu är att få träna med intresserade och hjälpa andra att bli bättre än mig själv. Jiujitsun är så mycket större än träningen i lokalen. Har haft förmånen att träna med människor från olika bakgrunder, vanligast på "prova-på-dagar" med olika skolklasser. Utöver detta har jag tränat hemvärnsmän (i uniform och stridssele), ordningsvakter (som bett om hjälp med lösningar på situationer som dom råkat ut för), Ishockeyspelare (rörelsemetodik och andningsteknik, med förvånansvärt goda resultat. Bodde hos en Hammarbyspelare uppe i Stockholm under en vecka och tränade en del av deras A-lag), haft en kurs på en skola (5 årskullar som jag tränade självskydd med) och lite andra spännade grupper. Har även jobbat som dörrvärd på olika uteställen där jiujitsun varit användbar tillsammans med verbal judo (bok som bör läsas). Utövandet har blivit en naturlig del av livet i vår familj. Mamma Gullvi är Dangraderad, Pappa Ain är Brunbälte, Bror Rikard är Dan- 23

24 Framtiden ser ljus ut med en engagerad styrelse, många härliga klubbar, snygg hemsida, stabilt utbildningsråd (inklusive RGK) och superbra kompendier (böcker, som alla säkerligen har eller är på väg att skaffa). Jag ser en framtid där vi genom öppenhet och tydlighet kan få alla att känna sig bekväma med vårt utövande. Ser en organisation där jiujitsun som Kurre skapat lever och frodas. Henrik har utnämnts till Klubbinstruktör. Fr.v. Fia Lodge och Henrik, båda från Oskarshamns JK, Malin Knoop, JK Kano Gbg och Göran Mogren, JK Seisin Halmstad. graderad och både brorsbarn samt egna barn besöker dojon. Även sambon och brorsambon är graderade. Mitt motto har under de senare åren varit att man lär sig massor genom att fråga och testa. Lite som visa, öva, instruera. Ses på mattan! Henrik Kumm SATORI JK Oskarshamn 5 Dan och Daninstruktör Press-stopp! GP Göteborgs-Posten - som läses av ca personer per dygn, hade den 31 juli en helsida om vår jiujitsu i samband med det 40-åriga sommarlägret. Journalist och fotograf besökte lägret i Katrineberg under en dag och intervjuade undertecknad. Jag koncentrerade mig självklart på SJF:s jiujitsu och mycket om vår Ganso Kurre. Till slut sade journalisten: Du, det är mycket intressant, men det här skall handla om dig och dina 40 år i verksamheten! Glad är jag att vår grundprincip och Kurres devis om en fiende som vi med våra kunskaper gör till vår vän, och ska skyddas omnämns. Det blir en tydlig markering vad vår jiujitsu står för. MDN 24

25 Ge inte upp! Precis som Kurre skrev i sin bok Ge inte upp så ska vi tänka på samma sak när vi lär in nya tekniker och utför dem som självförsvar. Det var som när en elev kom till mig och sa att det inte går att lära sig denna teknik, den är så svår. Mycket av inlärning handlar om den mentala inställningen, att tänka -jag vill, jag kan, jag ska. När man börjar tänka positivt blir inlärningen mycket lättare. Det gäller att se möjligheter och att se utmaningar i livet på ett positivt sätt. Lika viktigt som den mentala inställningen är att träna tekniken på rätt sätt. Det är så lätt att man tränar in felaktigheter som gör att det blir svårt att komma tillbaka på rätt väg igen. En tredje viktig del är att åka på läger, ta hjälp av instruktören som undervisar samt fråga och träna mycket på den nya tekniken. Ge inte upp! Om man tittar på teknik A6 (Bruna boken) så kanske man inte förstår att det är detaljerna som gör att man kommer in i rätt läge för att kunna utföra pilbågstekniken, kuzure-yumiwaza. För att kunna få upp armen och placera handen på angriparens haka så måste man vinkla (dra åt sig) in armen och gå förbi angriparens kraft och röra sig på plats för att sedan kunna sträcka ut och fälla med pilbågstekniken. Gör man detta rätt så blir tekniken lätt att utföra. Träning ger färdighet! När vi i somras avslutade Camp Dojo så kom en flicka fram till mig och frågade: - Benny, är det verkligen ingen träning nu i sommar? Jag svarade -nej, nu blir det sommaruppehåll, men till hösten så startar vi igen. Då kom frågan -men vad ska jag göra då? Jag svarade - ja, du kan ju träna lite själv med fallteknik och mycket annat och det tyckte hon var ok. Så sluta inte träna bara för att det är uppehåll på klubben. Jiujitsu kan tränas både mentalt och fysiskt när man vill, överallt. Trevlig sommar så ses vi till höstterminen! Benny Ericsson Riksinstruktör Falkenbergs Judoklubb hälsas välkommen till SJF Det är med varm hand vi välkomnar Falkenbergs Judoklubb till Svenska Jiujitsuförbundet. Det var vid ordinarie styrelsemöte under sommarlägret på Katrinebergs Folkhögskola i Vessigebro den 26 juni 2015, förbundsstyrelsen klubbade igenom beslutet att antaga Falkenbergs Judoklubb som medlem i SJF. Det är mycket glädjande att vår fina jiujitsu får spridning och att fler vill ansluta sig till oss och dra ett strå till minsta-möjliga-kraftstacken. Kurt Durewall var en pionjär inom både svensk judo och jiujitsu. Judo ligger därför SJF mycket varmt om hjärtat. På lång sikt tror vi på en rik framtid, full av utbyte för gemensam utveckling. På kortare sikt hoppas vi på att få besöka Falkenbergs Judoklubb för ett rekorderligt träningsläger. Svenska Jiujitsuförbundet Erik Lorinder Förbundsordförande 25

26 26