ÖJAS OCH RÖDSÖ-MÖLLERS STRANDGENERALPLAN. BESKRIVNING , ändrad och

Transkript

1 KARLEBY ÖJAS OCH RÖDSÖ-MÖLLERS STRANDGENERALPLAN BESKRIVNING , ändrad och LAPPEENRANTA KARLEBY KARLEBY STAD PLANLÄGGNINGSTJÄNSTER

2

3 1 1. GRUNDUTREDNINGAR PLANERINGSSITUATIONEN Riksomfattande mål för områdesanvändning Mellersta Österbottens landskapsplan, Etapp Generalplaner Detaljplaner Stranddetaljplaner Byggnadsordning Övriga planer och beslut NUVARANDE TILLSTÅND OCH UTVECKLING Områdets befolkning, bestående bosättning och näringsliv Service Trafik och trafiknät Rekreation Fritidsbostäder Markägoförhållanden MILJÖUTREDNING Planområdets historia Naturförhållanden Naturlandskap Kulturlandskap KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BYGGNADER OCH OMRÅDEN Fornminnen GRUNDVATTEN OCH VATTENFÖRSÖRJNING FLORA OCH FAUNA BYGGBARHET Beskrivning av byggbarheten på strandområdena DIMENSIONERINGSPRINCIPER Bestämning av byggnadsrätt MÅLSÄTTNINGAR GRUNDUTREDNINGAR SOM BAS FÖR MÅLSÄTTNINGAR ALLMÄNNA MÅLSÄTTNINGAR SEKTOR- OCH OMRÅDESVISA MÅL - BYGGD MILJÖ Strandbyggande Fast bosättning och tyngdpunktsområden Fritidsbosättning Turism, service och näringar Rekreation och småbåtstrafik samt vatten- och landsvägstrafik Vattendrag och teknisk försörjning MÅLSÄTTNINGAR SOM GÄLLER SEKTORER OCH OMRÅDEN - DEN BYGGDA MILJÖNS SÄRDRAG Område som är värdefulla med tanke på kulturlandskap och bymiljö (km) Värdefulla byggnader Fornminnen ( SM ) MÅLSÄTTNINGAR SOM GÄLLER SEKTORER - NATURMILJÖ OCH NATURSKYDD Ur natur- och landskapssynpunkt viktiga områden Landskapsvård och skydd Andra naturens specialobjekt GENERALPLANENS MÅLSENLIGA ZONER OCH DIMENSIONERINGS NORMER STRANDGENERALPLAN ALLMÄNNA MOTIVERINGAR TOTALSTRUKTUR OMRÅDESRESERVERINGAR Fritidsboende Service och industriområden Friluft och rekreation Trafiken Naturskyddsområden och andra värdefulla naturområden Landskapsmässigt betydande områden...54

4 Värdefulla vattenområden Kulturmiljö Jord- och skogsbruksdominerade områden ALLMÄNNA BESTÄMMELSER GENOMFÖRANDET AV GENERALPLANEN BEDÖMNING AV KONSEKVENSER Konsekvenser för människors levnadsförhållanden och livsmiljö Konsekvenser för naturen och naturresurserna Konsekvenserna för grunderna för områden inom Natura 2000 (bedömning i enlighet med NvL 65 ) Konsekvenser för samhällsstrukturen, trafiken och servicen Konsekvenser för landskapet, bybilden, kulturarvet och den byggda miljön Ekonomiska konsekvenser STRANDGENERALPLANEN OCH DE RIKSOMFATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN73 7. PLANERINGSFASER...74 BILAGOR Bilagan 1. Förminskad kopia av kartan "Byggbarhet" som utgör en del av grundutredningarna. Bilagan 2. Områden med betydande naturvärden och värdefulla bergs-, ås- och vattenområden Bilagan 3. Västra Finlands Miljöcentrals utlåtande om Natura-konsekvensbedömning

5 GRUNDUTREDNINGAR 1.1 PLANERINGSSITUATIONEN Riksomfattande mål för områdesanvändning De rättsliga inverkningarna för de riksomfattande målen för områdesanvändning bestäms i markanvändnings- och bygglagens 24. Enligt lagens 24 1 mom. skall de statliga myndigheterna i sin verksamhet beakta de riksomfattande målen för områdesanvändningen och främja möjligheterna att uppnå dem. De statliga myndigheterna skall också bedöma konsekvenserna av sina åtgärder utgående från de riksomfattande målen för områdesanvändningen. De riksomfattande målsättningarna för områdesanvändning har redogjorts noggrannare i samband med målsättningarna Mellersta Österbottens landskapsplan, Etapp 1 En märkbar sak i förstaskedesplanen till Mellersta Österbottens landskapsplan, fastställd av Miljöministeriet 2003, är att regionplanens rekreationsområden utanför Karleby avlägsnas och ersätts som skyddsområden eller områden som är viktiga med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården. Landskapsplanens områdesreserveringar inom planeringsområdet: Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården: Havsområdet utanför Karleby och norra delen av Kåtölandet. Viktigt grundvattenområde eller ett lämpligt processvattenområde för industrin: Öjasjön i Karleby Område som hör till nätverket Natura 2000: Områden FI , FI , FI , FI ja FI Byområde (bo): Knivsund Långö Område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald (luo): Vargholmsfjärden (norra delen) Mostroträsket - Kackurträsket Korgräven Märaskärsbergen Rekreationsområde (VR) Munsön Bredviken Skyddsområden: Strandskyddsprogrammet Norra Hamnskäret (norra delen) - Tankar, S1 (511, 581); Larsmo skärgård Karleby skärgård, S1 (512) Bjenögloppet - Bergöfladan, S1 (513), (Ingår även i myrskyddsprogrammet) Skyddsområde för fågelvattnen Bredviken

6 - 4 - Utdrag ur landskapsplanen Generalplaner Detaljplaner Stranddetaljplaner Tidigare utarbetade generalplaner som berör generalplaneområdet Karleby generalplan 2010 Karleby strandgeneralplan (1981) På planeringsområdet finns inga detaljplaner. För området har uppgjorts 22 skilda stranddetaljplaner. Planområden är ofta små på grund av den splittrade lägenhetsindelningen.

7 Byggnadsordning Nedan följer de viktigaste bestämmelserna i Byggnadsordningen för Karleby stad, som berör byggande av fritidsbostäder på strandområde. Byggnadsordningen har publicerats i sin helhet på nätet på adressen > Bygnadstillsyn > Lagar och bestämmelser > Byggnadsordning för Karleby stad). Byggandets omfattning och byggbestämmelser 7 Byggnadsrätt på detaljplaneområde Om detaljplanen inte innehåller särskilda bestämmelser om hur mycket som får byggas på en tomt gäller som byggnadsrätt i fråga om egnahemshus högst 20 % av tomtarealen och vid övrigt bostadsbyggande högst en fjärdedel av tomtarealen i tvåvånings bostadshus. Ombyggnad och sanering av en existerande byggnad får utföras utan hinder av vad som föreskrivs ovan. Om detaljplanen inte innehåller särskilda bestämmelser om användningsändamålet för en tomt, får tomten användas för dess nuvarande ändamål eller som bostadstomt. 8 Byggande utanför detaljplaneområde Uppförande av en bostads- eller produktionsbyggnad och bestämning av byggplatsens storlek utanför detaljplaneområde förutsätter i regel ett avgörande som gäller planeringsbehov och/eller också undantagslov. Om nödvändigheten av ett avgörande som gäller planeringsbehov eller ett undantagslov beslutar byggnadsinpektören. 9 Byggplatsens minimistorlek utanför detaljplaneområde Utöver de minimikrav som ställs på en byggplats i markanvändnings- och bygglagen skall en byggplats för bostadsändamål ha en areal som överensstämmer med generalplan 2010 som godkänts På en gammal byggplats som inte uppfyller de minimikrav som ställs på byggplatsens areal är renovering och mindre utvidgning tillåten. Tillämpningsanvisning: Byggplatsens storlek utanför detaljplaneområde bestäms enligt generalplan 2010 så, att den allmänna minimistorleken är m 2 (M-områden) och på bybosättningsområden (AT1), 2000 m 2 och (AT2) m Omfattningen av bostadsbyggandet På en byggplats får byggas högst ett tvåvånings bostadshus med en våningsyta på högst 250 kvadratmeter och med högst två bostäder. På en byggplats får dessutom uppföras nödvändiga envånings ekonomibyggnader. På en för bostadsändamål avsedd byggplats får byggnadernas sammanlagda våningsyta utgöra högst 10 % av byggplatsens areal, dock sammanlagt högst 400 kvadratmeter och alltid minst 250 kvadratmeter. Utrymmen som har samband med en byggnads huvudsakliga användningsändamål får placeras under markytan eller på vindsnivå, om detta är möjligt med tanke på byggnadens användningsändamål och dess anpassning till miljön. 11 Byggande för gårdsbruksändamål På en jordbruks- eller gårdsbrukslägenhet vars areal är minst två hektar kan byggnadstillsynsmyndigheten ge tillstånd att uppföra en byggnad med två bostäder eller två byggnader med en bostad, om detta är nödvändigt för bedrivandet av jordbruk eller av annan motsvarande orsak. Antalet våningar i bostadshusen får vara högst två och våningarnas sammanräknade våningsyta högst 400

8 - 6 - kvadratmeter. Utöver dessa får nödvändiga ekonomibyggnader uppföras. 12 Byggande för annat bruk En byggplats som är avsedd för annat än bostads- eller gårdsbruksändamål skall ha en areal som är tillräckligt stor för användningsändamålet, dock minst 1 hektar. Den sammanlagda våningsytan i byggnaderna på byggplatsen får vara högst 300 kvadratmeter. Byggplatsen för en byggnad eller konstruktion som är till för en teknisk anordning, en mast e.d. skall vara tillräckligt stor för ändamålet. 13 Byggande av fritidsbostad på strandområde och i närheten av översvämningsområde En fritidsbostad som byggs närmare än 150 m från strandlinjen enligt medelvattenståndet får ha en våningsyta på högst 80 m 2. Byggnadens avstånd från strandlinjen eller från det på stranden belägna trädbeståndets rand närmast strandlinjen skall vara minst 30 meter. Ekonomibyggnadernas våningsyta får vara högst 40 m 2, varav bastubyggnadens våningsyta får vara högst 25 m 2. En bastubyggnad i närheten av stranden skall anpassas till landskapet och placeras i skydd av träd. Bastubyggnadens avstånd från strandlinjen eller från det på stranden belägna trädbeståndets rand närmast strandlinjen skall vara minst 10 meter. Till bastubyggnaden får byggas en veranda med en bottenplan som är högst hälften av bastubyggnadens bottenplan. Bastubyggnaden får ha bara en våning och den får vara högst 3,5 meter hög. Byggnadens lägsta tillåtna golvnivå skall vara minst 0,5 meter högre än högvattenståndet. Byggnadens placering på byggplatsen och inhägnande 14 Avståndet från grannen och från allmänna vägar En byggnad utanför detaljplaneområde får inte utan den berörda personens tillåtelse uppföras närmare än fem meter från mark som någon annan äger eller innehar, inte heller närmare än tio meter från en byggnad som står på mark som någon annan äger eller innehar (jfr MBF 57 ). Byggnadens avstånd från mittlinjen av körbanan på en landsväg som är i allmänt bruk skall vara tillräckligt långt eller minst 30 meter i fråga om en riksväg, minst 20 meter i fråga om en landsväg samt 12 meter i fråga om en bygdeväg och en enskild väg. På skyddsområde i samband med en allmän väg får inte byggas något utan väghållarens tillstånd. Tillstånd krävs också för en ny anslutning till en allmän väg. I tomtanslutningens riktning skall sikten vara minst sex meter från kanten av en allmän väg. 15 Anpassning till landskapet Byggnader skall placeras på byggplatserna så att landskapets naturenlighet i mån av möjlighet bevaras. Byggnadernas avstånd från strandlinjen skall vara sådant att strandlandskapets naturenlighet i mån av möjlighet bevaras. Trädbeståndet och den övriga växtligheten på byggplatsen skall bevaras, särskilt vad gäller zonen mellan byggnaderna och strandlinjen. Byggande på öppna åkerområden och de högsta platserna i terrängen vilka syns inom ett vidsträckt område skall undvikas. På landskapsmässigt betydande åkerområden skall byggandet placeras i närheten av befintliga gårdsom-

9 - 7 - råden och skogsdungar. Vid byggande skall i mån av möjlighet bevaras byggplatsens naturenlighet, sparas för växtligheten värdefulla kantzoner, betydande skönhetsvärden i naturen samt speciella naturföreteelser, såsom flyttblock och vackra träd eller andra motsvarande naturobjekt. Byggnaderna på en byggplats skall utgöra en med avseende på miljöbilden och utformningen harmonisk helhet. Byggplatsen skall vid behov med lämpliga planteringar anknytas till det omgivande landskapet. En nybyggnad, tillbyggnad och ombyggnad i anslutning till befintliga byggnader skall anpassas till det befintliga byggnadsbeståndet vad gäller placering, storlek, utformning, fasadmaterial och färgsättning samt fasadutformning Övriga planer och beslut Inom planeringsområdet finns följande strandskyddsområden som baserar sig på Statsrådets principbeslut ( ) / Natura område. Larsmo skärgård (FI ) Karleby skärgård (FI ) Kåtölandet (FI ) Bredviken (FI )

10 NUVARANDE TILLSTÅND OCH UTVECKLING Områdets befolkning, bestående bosättning och näringsliv Områdets befolkning har koncentrerats närmast till Bodö, Knivsund och till Tjäru-Sveins området. Andra små centra är Mjosund, Djupsund och Krokvik (Långö). På strandzonen, utom Långö byområde, finns det omkring 34 bostäder. Skärgårdsområdets typiska näringar har varit fiske och boskapsskötsel. Under de senaste årtionden har deras betydelse som huvudnäringar minskat i hög grad. Det finns under tio fiskare som har fiske som huvudnäring. På området är skogsbruket viktigt, fastän skogstillväxten på grund av klimatet och jordmånen är långsammare än på fastlandet. Småindustrin, de offentliga tjänsterna, privatföretagen och utvecklande turismservicen utgör grunden för utkomsten i dag Service Basservice, så som grundskolans lågstadium, daghem, butik, bank osv., finns i Bodö och Knivsund bycentrum. Restaurangtjänster i områdets södra del i Hickarö. För småbåtstrafiken behövlig service och kafé finns i Långö, där det även finns simstrand, museum och café. På området finns även möjligheter till fritidsfiske och guidad vandringsled Trafik och trafiknät Utvecklingen för vattentrafik Vägnät De första invånarna till Mellersta Österbotten kom troligen från sydvästra Finland till nuvarande Karlebys område. På slutet av 1200-talet flyttade även invånare från Mellersta Sverige till området, vilket inverkade på vattentrafikens utveckling mellan länderna. Importen av spannmål, export av pälsverk, smör och fisk och senare speciellt export av tjära inverkade på utvecklingen av hamnfunktionerna i Karleby. Den första benämningen av en olaglig hamn finns i tingsrättens protokoll från år Senare var exporten av virke mycket betydelsefull för hamnens och vattentrafikens utveckling. Karlebys egna sjöfart var på sin topp i början av 1800-talet, varvid handelsflottan hörde till en av Finlands största. Järnvägens inträde år 1885 öppnade nya möjligheter för utvecklingen av hamnen och sjötrafiken. Vägnätets grundstomme utgörs av regionala vägen 749 (Karleby-Jakobstad), varifrån lokalvägarna via Bodö till Kåtöskatan tar av, samt av riksväg 8 (Karleby Uleåborg), varifrån lokalvägarna via Rödsö och Möller till Hällskär och via Friis till Vitickholmen tar av.

11 Rekreation På området finns flera privatvägar samt skogsbilvägar som leder från huvudvägnätet till strandområden. Hamnar och bystränder I Kåtölandets nordostliga del (Märasskäret) finns en sjöbevakningstation. Gästhamnar: Öja, Långö Småbåtshamnar: Öja, Skomakarsviken Kålaviken Holmkulla Djupsund Mjosund Åkoströmmen Norrströmmen Kvarnnabba Märaskäret Aggnisund Norrströmmen Norra Hamnskär Gröthamnen Vitickholmen Områdets naturförhållanden med sina tjänster erbjuder förträffliga möjligheter för rekreationsanvändning. För båtfarare öppnar sig även enligt europeisk måttståck enastående ramar på ett vitt skärgårdsområde. För rekreationsanvändning som föregår på land finns områden t.ex. i Bredviken, Bodö, Bullerören och Munsö område. I Kåtölandet finns en vadringsled som startar i Långö och går runt Bergöfladan. En stor del av områdets rekreationsanvändning sker ändå på basen av allemansrätten och fria strandområden för detta finns i områdets norra del tillräckligt, men i den södra delen finns smärre fria stränder. Sandskatan Långö

12 Fritidsbostäder Markägoförhållanden Områdets vackra natur och närheten till Karleby stad har bidragit till att det har byggts rikligt med fritidsbostäder redan från 1950-talet. På området har det funnits en betydande mängd av fiskarstugor, huvudsakligen på de nästan trädlösa holmarna i den yttre skärgården. Fritidsbostäderna som har byggts före 1970-talet har i allmänhet varit små och på byggnadsplatsen kan det finnas flera byggnader som t.ex. huvudbyggnad, bastu, skjul etc. Byggnadsplatsernas areal varierar stort, delvis har man uppfört byggnaderna tätt inpå varandra på små byggnadsplatser och på små skär. Väldigt tätt bebyggda områden är stadsnära öar så som Vattungen, Lammassaari, Hickarö, Palma, Honkaluoto och Kräkilä samt i planeringsområdets östra del Kalvholmen - Trullö strandområden. Byggandet på dessa områden är så tätt, att planeringen via en generalplan inte är ändamålsenligt. Markanvändningen och möjlig kompletteringsbyggande kräver noggrannare planläggning och detaljerade bestämmelser. Den minsta fritidsbosättningen finns i norra delen av Kåtölandet i på kringliggande holmarna. De nyare fritidsbostäderna är större, i medeltal ca 65 v-m². Anmärkningsvärt är, att gamla stugor på byaområden byggs om till fritidsbostäder. Flera bostadshus har med tiden byggts om till fritidsbostäder. Användningen av fritidsbostäder året runt har ökat och kommer på grund av förbättrade trafikförbindelser ännu att öka. På planeringsområdets strandbälte finns för tillfället cirka 550 fritidsbostäder. Lägenhetsdelningen på området är relativt smått. Största delen av lägenheterna är smala och långa. De största lägenheterna är hektar och har en strandlinje som är 3-5 kilometer lång. På generalplanens strandområden finns ca 1450 lägenheter. Strandlinjen på området är tillsammans ca 270 kilometer. Den dimensionerade strandlinjen är - när stranddetaljplanerna, de mycket tätbebyggda områden nära stan (Kronans marker), små holmarna och de obebyggbara områden samt områden som staten har införskaffat för skyddsändamål - 174,5 kilometer. Med hjälp av avståndskoefficienter är den omräknade strandlinjen 109,1 km. För generalplaneringen utreds en nyskiftes lägenhetsindelning på området från år 1972 och Året 1969 kan användas som grund, när den tydligt kan motiveras.

13 MILJÖUTREDNING Planområdets historia Naturförhållanden ALLMÄNT En del historieforskare anser att det är möjligt att fast bosättning har funnits på området redan på 1200-talet. Tecken på en tidig bosättning har man funnit bl.a. på Kallskäret. Övrig tidig bosättning har fötts huvudsakligen på slutet av 1700-talet. Den äldsta bebyggelsen sökte sig till området speciellt på grund av fiskevattnen. Jordbruket utvecklades långsamt bl.a. på grund av de låga och steniga markerna. Öja skärgård blev troligen bosatt på 1300-talet. På grund av landhöjningen följer den äldsta bosättningen de högsta höjdkurvorna. Jordbruket utvecklades betydligt på slutet av 1800-talet, då befolkningen kunde livnära sig också på annat än på endast fiske. På 1900-talet har bildats nya arbetsplatser bl.a. till nätindustrin och servicenäringen. Kommunsammanslagningen med Karleby skedde år Planeringsområdet täcker en betydande del av Karleby skärgård. Området omfattar byarna Öja, Rödsö och Möller. Till områdets naturtyper hör, förutom byarnas stränder, även den vida skärgården som sträcker sig ända till de yttersta skären vid det öppna havet. Den norra och nordvästra delen av planeringsområdet har klassificerats till en nationellt viktig naturhelhet. Områdets geomorfologiska särdrag och landhöjningen inverkar i hög grad på naturens särdrag. På det område, som höjer sig från havet bildas nya zoner för nya pionjärarter. De föregående zonerna utvecklas till nya biotyper. Kännetecknande för området är att på många ställen förekommer olika stilrena utvecklingsskeden: från grunda vattens växtlighet och strandängar till björkdungar, gamla grankärr och ljungmoar samt enbevuxna hedar. I små vattendrag syns ställvis tydlig utveckling från havsvikar till flador och glosjöar samt vidare till små insjöar och kärr. En annan betydande faktor som inverkar på floran är områdets geografiska läge och dess speciella lokala klimat. Här möts å ena sidan de nordliga och sydliga arterna och å andra sidan fastlandets (östliga) och havets (västliga och sydvästliga) arter. GEOMORFOLOGI Inlandsisens erosion av underlaget dvs. berggrunden och ackumulation av jordarterna tillsammans med den snabba landhöjningen har gett upphov till det skärgårdslandskap som vi ser idag i skärgårdsområdet. Karleby skärgårdsområde är nationellt en betydelsefull naturhelhet vilket karaktäriseras av den snabba landhöjningen och den speciella geomorfologin. I början av vår tideräkning låg området under vatten och har under de senaste 1500 åren stigit rätt fort upp ur havet. Landytans former och höjdförhållanden Larsmo - Karlebys skärgård är ett rätt flackt område. Den oregelbundet slingrande strandlinjen och de mångfaldiga holmarna visar att det finns små variationer i topografin, trots att kännetecknande för området är jämna ytformer och små regionala höjdskillnader. De högsta ställen finns i väst och i norr på Kåtölandets Vändörsbergen, Högskäret och Munsön där höjderna kan nå drygt över 20 m. Största delen av planeringsområdet är ändå på sin höjd bara ca 5-10 m. Landhöjning och upplandningsmark Landhöjningen i regionen är i allmänhet 8-9 mm/år, men uppslamningen i grunda vikar kan ge upphov till en landhöjning av cirka mm/år. På grund av de flacka strandområden höjer sig landet snabbt ur havet, med uppslamning av åmynningar och försumpning av markerna som följd. Enligt vissa beräkningar har landet inom området höjt sig 670 m efter den senaste istiden och kommer ytterligare att höja sig cirka 130 m, innan isostatisk jämvikt har uppnåtts. Nya grund och holmar stiger ständigt upp ur de grunda fjärdarna. Dessa blir med tiden skogbevuxna holmar som med tiden växer samman med andra holmar.

14 Landhöjningen avskiljer småningom havsvikarna från havet. En vik som får havsvattenimpulser endast under högvatten kallas för flada. Då en flada avstängs från havet bildas en sk. glosjö. Glosjöarna förändras småningom till sjöar och kärr. En stor del av dessa hopsnörpta vikar är numera åkrar eller utdikade torvmarker där det växer skog. Upplandningsmark BERG- OCH JORDGRUNDEN Kusten vid Karleby består av karg landhöjningsmark, där berggrunden slipats relativt jämn av inlandsisen. Landhöjningen, som är lite under 1 cm per år, bildar hela tiden nya trädlösa grynnor, strandängar och strandlundar. Havsvikar, som landhöjningen småningom avskiljer, bildar flador och glosjöar. I huvudsak täcks berggrunden av ett tunt moränlager, men berg kommer upp i dagen särskilt vid områden; Kåtölandet Bergölandet Halsölandet och Larsmo - Karleby skärgårdar. Kanterna av den åsformation som går igenom Karleby sträcker sig in på planeringsområdet Sandskatan Bredviken, där vida, av havet utjämnade, sandstränder och de fossila dynkullar bildar landskapets grundelementen. Organisk torvmark finns på mindre områden endast som tunna skikt vid de glosjöar som håller på att växa fast. VATTENDRAG Strandlinjen består huvudsakligen av havsstränder. Havsvatten är brackvatten med låg salthalt. Inom området finns två sötvattenbassänger, Larsmosjön och Öjasjön, som är avstängda från havet med dammar. Deras vattennivå är ca cm högre än havsytan. Mellan planeringsområden rinner Perho å, som börjar långt borta vid Suomenselkä, ut i havet. Andra strömmande vattendrag är de tillrinningsområdens små bäckar som får sin ursprung från de närliggande skogarna och glosjöarna. VEGETATION Skogarna inom området består till största delen av näringsfattiga blandskogar där granen dominerar. Efter de senaste avverkningar är skogarna relativt unga. Dock på de svårt åtkomliga ställen på moränmarkerna vid Kåtölandet Bergölandet Halsölandet finns det kvar små områden av äldre skogar. På bergsområden består skogen av tall. Strandskogen, som vid låga stränder övergår till ängar eller sumpmarker, består nästan över allt vid strandkanten av en lövträdzon som innehåller björk, gråal och rönn samt ibland aspar. Skogarna på holmarna bildas huvudsakligen av björkar och alar, i inre delar av holmarna finns det granskogar. På det vidsträckta sandområdet vid Bredviken Sandskatan växer renodlade, ställvis rätt gamla, tallskogar. Som en följd av landhöjningen präglas områdets strandvegetation av zonformiga utvecklingsserier, vilka kan ses tydligast på låga stränder; vattenvegetationen ändras till en strandäng och vidare via buskar och lövträdzonen till slut som granskog. Runtom glosjöarna samt Larsmosjön och Öjasjön växer lundartade blandskogar med lövträd samt till arealen mindre klibbalkärr.

15 Naturlandskap DJURLIV Områdets fågelbestånd är bekant redan från en längre tidsperiod. De flesta antal fåglarna, huvudsakligen måsar och tärnor, häckar i Larsmo- Karleby skärgård inom Natura området på de trädlösa, ofta blockiga skär eller på kala bergstränder, som är mot det öppna havet på de större holmarna. Till fågelbeståndet hör bl.a. skräntärnan, ett stort antal silltrutar, labb, tobisgrissla, havstrut samt stora kolonier av gråtrut, skrattmås, fisktärna och silvertärna. När man närmar sig fastlandet minskar antalet fåglar och arterna ändras. På skär med grundare vatten häckar skäggdopping. En av typarterna är svärtan. Till fågellivet inför sitt eget element de grunda och vassbevuxna vattenområden Natura områden som Bredviken och Kåtölandet. De krävande skogsarterna, som föredrar de gamla skogarna, är koncentrerade till de granskogar och tallskogar med berg i dagen vid glest bebodda området Kåtölandet Bergölandet Halsölandet. Sådana arter är bl.a. spillkråkan, tretåig hackspett, sparvugglan, fiskgjuse och av däggdjur; flygekorren som kräver specialskydd. Glaciärerosion och specialobjekt Sand- och grusavlagringar Sand- och grusavlagringar är i allmänhet sällsynta i skärgården, endast i Bredviken finner man en stor sand- och grusförekomst. Lera, mjäla och torv avlagringar Lera och mjäla förekommer ställvis i försumpade områden samt i flador och hopsnörpta vikar och sund. Torvlagret är i allmänhet tunt. Rundhällar Strändernas mjukt formade rundhällar är ett resultat av inlandsisens arbete. Rundhällarna har i allmänhet en varierande form beroende på bergartens sammansättning, uppsprickning och isens verkan. Stötsidan är vanligtvis slipad och rundad, medan läsidan är brant och sönderbruten. Rundhällar är rätt sällsynta på området p.g.a. berghällarnas fåtalighet, men välformade rundhällar finns t.ex. i norra delen av Kåtölandet och i yttre skärgården. Isräfflor och olika riktningar av isrörelsen De vanligaste slipningsmärken inlandsisen har förorsakat i berggrunden är isräfflor som visar isens rörelseriktning. Bergarternas kornstorlek och sammansättning inverkar på räfflornas bildning och utseende. Räfflorna är smala och tydliga i basiska bergarter, medan de är otydligare i grovkorniga bergarter som graniten. Isrörelseriktningen har varit på området rätt konstant. Inlandsisen rörde sig under slutskedet av nedisningen från nord-nordväst. Äldre isräfflor visar att inlandsisen rörde sig tidigare från nordväst och nord-nordost. Jättegrytor Glaciala jättegrytor formades under tryck av isens smältvatten och bergstoft i slutskedet av glaciärens smältande. Glaciala jättegrytor förekommer ofta på ställen där sprickor möts eller där det finns fördjupningar i berggrunden. TOPOGRAFINS OCH JORDMÅNENS LANDSKAPSMÄSSIGA BETYDELSE Moränen är det element, som gör skärgården så särpräglad och unik i Finland. Hela området är flackt eller svagt sluttande, men i små drag också rätt kuperat. Området är ett slättland (höjdskillnader under 5 m och 5-10 m). De högsta punkterna är över 20 m höjd över havsytan. Vattendjupet är mindre än 10 meter i skärgården och som djupast, 22m, nära Repskär.

16 Den kraftiga landhöjningen bildar mångfaldiga strandformer och strandzoner. Kontinuerliga förändringar i landskapsbilden sker på grund av naturens egna processer. Trots att det på många ställen finns så mycket stenar och block, så är klipporna inte (bort räknat norra delen av området) lika karakteristiska här som i våra sydligare skärgårdar. LOKALKLIMAT Lokalklimatet på området är speciellt påverkat av havet och skyddat mot de vanligaste vindriktningarna. På grund av den jämna topografin så fungerar träden som vindskydd. De vanligaste vindriktningarna är syd och sydväst (tillsammans nästan 30 % av vindarna) och nordväst. Vindarna blåser ofta också från andra riktningar. De kraftigaste vindarna blåser från nord och nordväst. Vindar blåser utan hinder på vidsträckta öppna stränder. På stora öar finns det också öppna avverkningsområden och unga skogsplanteringar, som sträcker sig nästan ända ner till stranden. De största åkrarna, som är öppna för vindar, är belägna i byarna. I sin helhet är området till stor del täckt med träd och buskar, och det finns skyddade platser i synnerhet lite längre bort från stränderna. Havet utjämnar temperaturskillnaderna mellan årstiderna. Antalet soliga timmar per år (i medeltal nästan 900) hör till de största i Finland Kulturlandskap PLACERING AV BYGGNADSPLATSERNA De äldsta byggnaderna inom generalplanområdet är centrerade till bergsryggar eller till de högsta ställen på ön, mellan eller bredvid åkrarna. Mellan byn och stranden finns ofta skog- eller åkerlandskap fastän detta område för några årtionden sedan var på många ställen öppnare. Det finns inga tätare byområden. En bandformig bosättning har bildats längs vägar och vid kanterna av åkerområden i Knivsund. Glesbebyggelsen bildas av enstaka hus eller några hus längs vägar och skyddade vikar. Mindre grupper av hus ligger längs med stranden närmare havet än det gamla bycentrumet, men inte så nära som den nya fritidsbebyggelsen. Fritidsbebyggelse och fast bebyggelse är inte alltid tydligt belägna från varandra, en del av fritidsbebyggelsen finns också nära byarna. BYLANDSKAPET Karakteristiskt för bosättningen är att det finns lite av avgränsande element; gårdsplanerna är öppna och de ansluts till omgivningen. Jordbruksområdet är en väsentlig del av bylandskapet. Som gårdsträd växer ofta björkar och hägg. Tallar ser man relativt sällan på gårdarna. Syrener är traditionellt vanliga på gårdarna. I början av seklet var det vanligt att flador röjdes till åkrar. Separata enskilda åkrar utanför bebyggelsen finn endast i södra delen av planområdet. Det är väsentligt för landskapet att med jordbruk, bete, eller skörd hålla de stora öppna landskapsdelarna fortfarande öppna.

17 ALLMÄNNA REKOMMENDATIONER FÖR LANDSKAPSVÅRD obebyggda helheter skall bevaras: värdefulla och biologiskt mångfaldiga naturområden och tillräckligt breda ekologiska förbindelser mellan dessa. enhetliga natur- och kulturlandskap skall bevaras, de bildar landskapsutrymmen och -helheter. det är viktigt att öppna traditionella kulturlandskap hålls öppna genom att fortsätta med jordbruk, bete eller slåtter. Igenväxning och skogsodling kan också hota stora åkerarealer. mikroklimatet och vindskyddet bör tas i beaktande vid byggandet. T.ex. många öppna stränder är mycket blåsiga. i byarna är det viktigt att bevara och sköta kulturarvet, som omfattar byggnader, stängsel, värdefulla gårdsträd och annan växtlighet samt odlings- och betesmarker. Detta arbete har invånarna redan satt sig in i. byarna präglas av hurudan växtlighet det finns på nya och gamla gårdar. Den rätt näringsrika jordmånen kan locka till att plantera mera prydnadsväxtarter. En bra och ekologisk lösning är att använda sådana träd och buskar som växer här i naturen (t.ex. rönn och björk), samt inhemska arter som växer i byarna från förut (såsom skogslönn). Enstaka träd eller små trädgrupper växer ju också ståtligare på gårdar än i någon tät skog. (Det är positivt att man har på några ställen använt gråal som häck). till byarnas enhetlighet påverkar i fortsättningen, det hur man förändrar landskapslägenhetens gränser. I byarna finns det kulturpåverkade men till stor del obebyggda kantzoner, t.ex. gamla hagmarker. Skogsområden och bostadsområden ligger ofta åtskilda och de omges bara av gårdsträd eller av en liten skogsdunge på moränryggen. För egnahemshus eller sommarstuga kan man på förhand förbereda byggplatsens omgivning. Detta kan innebära; gallra skog, röja småskogen, slå hö eller att plantera kantade zoner (t.ex. bärbuskar). På så sätt kan man undvika att byggnaden står som ett löst, enskilt element i sin omgivning och i stället medverka till en sådan utveckling att då man kliver ut genom dörren, förändras omgivningen för varje steg mera till en naturmiljö KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BYGGNADER OCH OMRÅDEN Fornminnen Vid strandgeneralplanläggningen har ingen omfattande inventering av områdets kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse genomförts. Gamla båthus vid Långö har omnämnts tidigare i en byggnadsinventering. På grund av stadsstyrelsens beslut har planeringsområde avgränsats så, att byområde, där båthus ligger, inte ingår i planeringsområdet. Följande objekt har klassats som fornminnen av Museiverket: Grillskäret, Krokviken, Kallskäret och Vargholmen. Fornstränder Fornstränder berättar om inlandsisens reträtt och Östersjöns utvecklingshistoria. Steniga och blockiga fornstränder kan ställvis förekomma inom området, men deras förekomst har inte kartlagts. 1.5 GRUNDVATTEN OCH VATTENFÖRSÖRJNING Grundvattenförekomster Grundvattnet strömmar i åsarnas utvaskade, grovkorniga mellanlager samt i berggrundens krosszoner. En egentlig uppkomst för grundvattnet har man inte kunnat påvisa. Grundvattenytan är på området på ca 0.5 meters djup från marknivån. Kvaliteten på grundvattnet uppfyller inte heller kvalitetsnormer. Möjligheten att hitta goda grundvattenförekomster på området är liten för att de små sand- och grusområden är spridda och små.

18 gjorts. Det finns rikligt av privata brunnar bland fritidsbosättningen. Kartläggning av brunnarna har inte 1.6 FLORA OCH FAUNA Områden för upptagning av ytvatten Öja sjön, som avskiljts från havet genom fördämning till en sötvattenbassäng, är ett viktigt råvattenområde eller processvattenområde lämplig för industrins vattenanskaffning. Naturtillstånd Områdets naturtillstånd är mestadels framträdande i de norra delarna av Kåtölandet och i yttre skärgården. Andra sidan har den gamla bosättningen i de södra delarna av området och jordbrukets näringsverksamhet skapat värdefulla naturtyper, vilka ökar naturens mångfald. Nu håller dessa naturtyperna på att försvinna på grund av ändringar i lantbrukets produktionsteknik. På området finns ställvis rikligt med sommarstugor och på deras stränder har man muddrat småbåtshamnar. Dessa har förändrat strandnaturen och inverkat försämrande på vattenkvaliteten, dock lokalt. Utloppen från små träsk och sjöar har på många ställen i norr bevarats i naturtillstånd, men utloppen från några större skärgårdssjöar har röjts med den följden att vattenytan har sjunkit. Även skogsvegetationen växlar zonvis från havsstrandslundar till karga moränhedar. Skogsvegetationen bildar vid stränderna omväxlande fläckar med små karaktärsdrag, emedan den dominerande arten bestäms av flera faktorer. På vegetationens mosaikformation inverkar delvis de moränbildningar, som befinner sig högre upp än omgivningen och de lägre befintliga kärrområden. Havet inverkar i hög grad på områdets flora. Havsklimatet mildrar vintrarna, vilket är gynnsamt för sydliga arter, men å andra sidan börjar somrarna senare än på fastlandet och är kyligare, vilket åter är gynnsamt för nordliga arter. Nordliga arter är nordkråkbär, hönsbär och gulskinn och sydliga arter är nejlikrot, besksöta och pors. Strandängarna övergår vanligtvis till buskzoner. Bakom dem börjar skog, som vanligtvis är lundartad. På basen av frodigheten indelas lundarna i våta, fuktiga och torra strandlundar. Fuktiga lundars typarter är gråal, glasbjörk, rönn, klibbal och hägg. Fältskiktet domineras under blomningstiden av älggräs och flädervänderot. Kännetecknande för fuktiga lundar är hässlebrodd, rödblära, liljekonvalj och stenbär. I torra strandlundar växer glas- och vårtbjörk; fältväxtligheten är anspråkslös. Representativa fuktiga och unga havsstrandlundar påträffas t.ex. vid Vargholmsfjärden. I innersta delarna av öarna växer allmänt skogar av ung blåbärstyp (MT), som domineras av granmoar. Mellan moränområdens åsar och i sänkor på jämn mark har bildats kärr som varierar mosaikartat med torrare områden. Skogsmarken består nästan överallt av stenig morän. Vid havsstranden och i närheten av träsk sträcker sig strandzonernas björkdungar ställvis djupare in bland granbeståndet. Skogarnas vegetation är typisk för MT-områden. Små kärr- och sankområden är allmänna på hela området. Kärrtyperna är tallmyrar och skogskärr. Starrfattigkärr är kanske den mest allmänna typen bland de små öppna myrarna och de små sjöarna som har växt fast längs med ytan. Stränderna, för många av de öppna små sjöarna, är myrartade. Strandängar förekommer allmänt. Som strand- och vattenväxt är vassen allmän och bildar en vidsträckt och tät vegetation i skyddade, grunda vikar. Även bestånd av blåsäv förekommer ställvis rikligt. I grunda vatten växer bred kaveldun; i sötare vatten bl.a. svalting, gäddnate samt vita och gula näckrosor. I djupare vatten växer ålnate, borstnate och borststräfse. VÄRDEFULLA OMRÅDEN OCH OBJEKT A OMRÅDET VID LARSMO SJÖN Speciella naturdrag Larsmo sjön är en gammal havsvik som har med en damm ändrats till en sötvatten bassäng. Stränderna är grunda moränmarker, jämna bergsområden finns ställvis, skogarna som är ekonomiskogar är till en stor del nyligen avverkade, några glosjöar som är eller håller på att växa igen. Inom tillrinningsområdet finns rikligt med åkrar, vilket märks att näringsökningen har bildat rikligt med vattenväxter. På stränderna finns det landsbygdens kulturlandskap med relativt mycket byggande.

19 Alörarna (SL) På den norra stranden växer björk och gran, vid strandzonen al, moränmark. In i granskogen finns en fastväxt glosjö som liknar äng. Vid utfallsdiken finns björk. SL, motivering: Vattenlagen 15a. Alörarna Stenörarna Stenörsholmen Storstensörarna (av) Grunda steniga sund mellan holmar, strandängar samt vassvikar. Rikligt av vattenväxter. Betydelsefull för fågel- och fiskbeståndet. Trädbeståndet på holmarnas stränder och på skär är huvudsakligen al, som blandträd rikligt med björk. Mittersta delen av Stenörarna har nyligen kalhuggits. av, motivering: värdefull flora och fågelbestånd Alörarna Alörarna Stenörarna Glosjö i Sillvarpet (SL) Glosjö med strandlund, rikligt med vattenvegetation. SL, motivering: Vattenlagen 15a (glosjö), Skoglagen 10. Glosjö i Sandviken (SL) Fastväxt, näringsrik på grund av lantbruket, riklig vegetation av kaveldun. Skrattmås, sjöfåglar. Några diken, omringad av åkrar. SL, motivering: riklig fågelbestånd, Vattenlagen 15a (glosjö ) B OMRÅDET VID ÖJA SJÖN Naturens särdrag Gammal havsvik som har med en damm ändrats till en sötvatten bassäng. Mycket likartat område som Larsmo sjön, mera lik en mindre sjö; smala långa skyddade vattenområden, inga större öppna vattenområden, lite holmar. Stränderna är låga, ängar på moränmarker, rikligt av åkrar inom tillrinningsområdet. Några uddar med jämn berg i dagen som har landskapsmässig betydelse. Bredvikens fågelvatten och Natura området samt dynområden. Skogarna är ekonomiskogar av olika åldersklasser, Bredvikens ås och dynområde är rena tallskogar. I strandzonen finns lövskogar. Stränderna är ställvis helt fullt byggda. Vikarna vid Jåksholmsfjärden (SL) Alholmsviken och Kaskhusviken; två smala vikar i nordväst sydost riktning som håller på att växa fast. Mångsidig strand och vattenväxtlighet. Rastplats och matställe för flyttfåglar. Stränderna vid Alholmsviken hör till ett stranddetaljplanområde. SL, motivering: betydelsefull för fågellivet.

20 Jåksholmsfjärden, Alholmsviken Jåksholmsfjärden, Kaskhusviken Furusgrundet Furusgrundet (am) En udde med tall-, gran och björkblandad skog vars stränder är av rundhäll. På västra sidan en vik med strandäng. am, motivering: landskapsmässig betydelse Alholmen, Kortgrunden och närligande fastlandsstränder (av) Ett lågt och stenigt område i Bysundet med svagt sluttande stränder. Stränderna består av fuktiga och torrare ängar. Skogen vid stranden på fastlandet består av fullvuxna granar, vis stranden är en bred zon av gråal. På holmar och skär finns gråal, men i södra delen av Alholmen finn ett större granskogsområde och i mittersta delarna av Kortgrunden växer några grangrupper. Ett betydelsefullt häckningsområde samt rastplats under flyttningstiden för vatten-, vadar- och måsfåglar. av, motivering: betydelsefullt fågelbestånd Strandängar och lundar vid Mattasgrundet (SL) Gammal strandäng. Ställvis vass i sundet mellan Mattasgrundet och fastlandet. Strandskogarna består av karga lundar, trädbeståndet består av gråal, björk och asp. I mitten av Mattasgrundet finns granskog. Speciell flora. På området finns strandplan. Bilderna SL, motivering: betydelsefull flora, LsL 29 (tidigare) strandäng.

21 Alholmen Kortgrunden Mattasgrundet Slätsberget (am) Udde med blandskog som domineras av gran, på stränderna rundhäll. Landskapsmässigt betydelsefull. På området finns strandplan. am, motivering: : landskapsmässig betydelse Alegrundets klippa (SL) (inte på planeringsområdet) Öjasjöns bästä fågelklippa. SL, motivering: väldigt betydande fågelfauna. Minngrundet Kvikantsbäcken (SL) På dyner växer karg tallskog av växlande ålder, längs med bäcken ställvis lundartade granskogar samt en gråalskog, ett område med mångsidig fågelbestånd i kanten av rekreationsområdet. SL, motivering: Vattenlagen 2, 17, 17 a, MaL 3. Sandskatan (ah) Ett dynområde med tallskog. ah, motivering MaL 3

22 Minngrundet - Kvikantsbäcken Sandskatan Bredvik ( SL ) Natura 2000 område FI SL, motivering: Natura 2000 nätet Bredviken C VARGHOLMSFJÄRDEN Speciella naturdrag Vargholmsfjärden är en grund havsvik vars strandlinje är mycket splittrad. Små holmar, skär, flyttblock, stenbundna marker och blockfält. Strandängar. Skogar domineras av gran. Längs stränderna har funnits lundar som ändå har huggits ned. Ursprungliga lundar finns endast på fritidsbyggnadsplatserna. Ett betydelsefullt område för vatten-, vadar- och måsfåglar. Stränderna är ställvis helt fullt byggda. Muddrade farleder. Holmar och skär norr om Vargholmsfjärden (SL) En grund och stenig labyrint som bildas av låga holmar, skär och stränderna från fastlandet. Bland stenar på holmarna och skären häckar ett mångsidigt vadar- och vattenfågelbestånd. Till märkbara arter hör b.la. svärta vars viktigaste förökningsområden finns här. Skogarna på holmarna och skären består huvudsakligen av lövskogar som är i naturtillstånd. Björk, gråal och rönn är allmänna, men också bastanta aspar finns utspridda på de större holmarna som

23 Vargholmsfjärden har också granar i de inre delarna av holmarna. Området gränsar till Kåtölandets Natura-område vid mynningen av Bjenögloppet och Fingersöflagan. SL, motivering: värdefullt fågelbestånd, strandängar (NsL 29 ) Kluvisik, Kluvisikgrunden ja Kluvisik stengrundet (SL) Mycket viktigt området för miljöforskning samt som förökningsskär för fåglar och fiskar. SL, motivering: värdefullt fågelbestånd Hummelholmens strandäng och klibbalkärr (SL) En smalaktig, stenig strandäng och vassområde som ansluts till ett litet klibbalkärr som finns vid mynningen av ett dike som rinner från Lillträsk myrområde. I skogen vid strandzonen som ändras snabbt till granskog växer vide, björk, grå- och klibbal. Området har en stranddetaljplan. D INSJÖARNA VID KÅTÖLANDET BERGÖLANDET HALSÖLANDET Speciella naturegenskaper Blandskogar som domineras av gran, på bergsområden växer karga tallskogar. Skogarna är huvudsakligen nya kalhyggen eller unga plantskogar. Man kan även hitta mindre äldre skogar. Ställvis finns det ödemarksstämning. Vid de fastväxande glosjöarna finns det olika myrtyper, speciellt bör nämnas klibbalkärren. Ett viktigt område för skog- och landhöjningsnaturen. Skogsvägar samt vägar till fritidsbostäder. Endast några fritidsbostäder. De låga våtmarkerna är huvudsakligen utdikade. Kåtölandet ( SL ) Natura-område FI SL, motivering Natura 2000 nätet

24 Bergöfladan Fingeröfladan Kåtöträsket Bergölandets bergområde (ak) Ett bergsområde där det växer tall, ett fågeltorn, en vandringsled. ak, motivering: MaL 3. De fastväxta glosjöarna med skog vid Kåtölandet (SL) Glosjöar med myrar, små områden med öppet vatten. Klibbalkärr. SL, motivering VL 15a. Mörholmsflagan Bastuflagan ( SL ) Glosjöar med vasstränder omringade av blandskogar av varierande ålder som domineras huvudsakligen av gran. Mörholmsflagan har i östra delen växt igen av vass. SL, motivering VL 15a. Korgräven ( SL ) Glosjö omringad av unga skogar, vid stranden växer starr- och hö. En smal kant har lämnats oavverkad. SL, motivering VL 15a.

25 Mörholmsflagan - Bastuflagan Korgräven Mostroträsket Kackursträsket (SL) Två glosjöar med klart vatten, smal myrkant, skogar omkring tämligen vitt och brett oavverkade. SL, motivering: VL 15a. Glosjön och fladan vid Kåtöskatan (SL) Fem små glosjöar och en flada i naturtillstånd omringade av blandskogar som domineras av gran. På nordvästra sidan av Snuvpotten finns ett område av tallplantering. Området har en stranddetaljplan. Den sydligaste glosjön hör inte till det stranddetaljplanerade området. SL, motivering VL 15a. Siksundspotten (SL) Två små glosjöar. SL, motivering VL 15a. E OMRÅDET MOT ÖPPNA HAVET Speciella naturdrag Längs stränderna på fastlandssidan växer tallar på de omfattande landskapsmässigt betydelsefulla bergsklipporna, mellan klipporna finns svagt sluttande moränstränder. De högsta bergklipporna stiger över 15 m höjd över havsytan. I bottnen av vikarna finns fuktiga strandängar. Små havsstrandängar. Rikligt med skär och labyrintartade havsvikar som är befolkade av måsfåglar. Skärgården är karg, stenig och bergig, med mycket värdefulla naturdrag. Ställvis fullt byggd, huvudsakligen gles strandbebyggelse. Det finns också betydelsefulla obebyggda strandområden. Larsmo skärgård (SL) Natura-område FI SL, motivering: Natura nätet

26 Grillskär Kallskär Karleby skärgård (SL) Natura-område FI SL, motivering: Natura 2000 nätet Harasholmen Munakari Storgrynnan Mellangrynnan (SL) Steniga, gräs och vasstränder, småskaliga strandängar med buskar, rikligt av stenröse och flyttblock. I bottnen av viken en vid fuktig havsstrandäng i södra delen av en flada eller rättare sagt sund som har kluvit holmen i tiderna. Skogarna i området är huvudsakligen lövblandskogar, men det finns små granskogsområden på de små holmarna. I vegetationen syns det bra landhöjningens olika zoner från vattenväxter till granskogar. Tangerar Natura 2000 område. SL, motivering: VL 15a, NsL 29. Trindgrundet (av) Två små holmar och ett skär. På stränderna finns det ofta mycket stenröse, ställvis finns små havstrandängar. Skogarna är typiska lövblandskogar som omringar små granskogar. På skären, som är långa och smala, finns berg i dagen och rikligt med stenblock, på området växer hö. Där finns också några brackvattenpölar altså en sk. plott. av, motivering: betydelsefull för landskapet och fågellivet

27 Storgrynnan - Mellangrynnan Trindgrundet Yttre Fårholmen (am) Öppen berghäll mot havet, framför den skär med berghäll och stenblock. Trädbeståndet består av småvuxen tallskog. Landskapsmässigt betydelsefull. På skären finns några måspar och sjöfåglar. am, motivering: lanskapet, MaL 3, fågelbeståndet Aligrundet (am) Norra sidan och skären runt omkring har berg i dagen, landskappsmässigt betydelsefulla. am, motivering: landskapet, MaL 3. Yttre Fårholmen Aligrundet Västra ja Östra Trutklimpen samt Långskäret (am, av) Stränderna på norra sidan mot havet består av berg i dagen. Landskapsmässigt betydelsefulla i Natura landskapet. am, av, motivering: landskapet, fågelbeståndet Märaskärsbergen SL, am Landskapsmässigt betydelsefullt område med glest trädbestånd och berg i dagen, en glosjö som håller på att växa fast. Vid en vandringsled. Fågeltornet mot havet. am, SL motivering: landskapet, MaL 3, NsL 29 (glosjö).

28 Västra Trutklimpan Märaskärbergen Nyhamnssjöns klippor SL Munsöhällorna SL Yxpilahällorna SL Skalvpörsgrundet SL Gräsholmens klippor SL För mås-, vatten- och vadarfåglar betydelsefulla klippor utanför Natura-området. I artbeståndet finns också silltrut som är hotad och håller på att försvinna från insjöarna i Södra Finland. SL, motivering: värdefullt fågelbestånd, landskap Nyhamnssjöns klippor Munsöhällorna

29 Ykspilahällorna Skvalspörsgrundet Gräsholmens klippor Gräsholmen Gräsholmen (MU, SL) Parkartad björkskog, gamla hagmarker, i södra ändan havsstrandängar och vass. MU, SL, motivering: landskapet, NsL 29 (havsstrandäng), VL 15a (glosjö). Vikarna vid Mjosund (av) Johansviken och Skituviken, grunda vikar med gyttja i bottnen är viktiga för vattenväxter. Här påträffas Östersjöns nordligaste förekomster av hårnating och havsnajas. av, motivering: betydelsefull flora Skvalpören (SL) I södra delen av holmen förekommer lund, björk, klibb- och gråal. Vid södra spetsen en strandäng, i yttre kanten växer vass. SL, motivering NsL 29 (havsstrandäng).

30 Mjosundsviken Skvalpören Mörholmen Munsön Grangrundet ( MU / VR ) Representativ strandvegetation, i södra ändan en havstrandäng. På östra stranden och i norra ändan finns vida släta landskapsmässigt betydelsefulla bergsområden med glest trädbestånd. Skogarna består av unga tallskogar. På bergsområden finns långsamt växande tallskogar, men det finns även fullvuxen skog. Lövskogen vid stranden domineras av gråal, längre in dominerar björken och i mellersta områden finns granskog. Flera glosjöar som har vuxit fast. Betydelsefull på grund av den mångsidiga strand- och vattenvegetationen. Bl.a. i inre Pensarviken finns den enda förekomsten av den sällsynta bredhästsvansen i Karleby området. På en del av området finns en stranddetaljplan. Området vid Munsön har i regionplanen reserverats till rekreationsområde. Munsön Mörholmen Stora Parandören ( SL ) Obebyggd holme med berg och stenbunden mark. På bergsområdet, som är hälften av området, växer gles tallskog. I andra delar småvuxen björkskog, klibbal och granskog. Hungroberget (SL) Skär med släta klippor, där det växer gråalbuskar och björk. I de centrala delarna växer det glest av gran. Landskapsmässig betydelse.