MALÅ KOMMUN 1 (5) Allmänna avdelningen Linda Korol, kommunsekreterare

Transkript

1 MALÅ KOMMUN 1 (5) Reseskildring från Medvezhegorsk Fler än jag visste inte riktigt vad vi hade att vänta när vi satt oss i minibussarna morgonen den 12 juni. Vi var 18 personer, jag klart yngst. Vi som hade samlats var folkdansare, musiker, aktiva inom vänortsföreningen och så två representanter från Malå kommun. Tillsammans skulle vi åka till Medvezhegorsk, Ryssland. Medvezhegorsk ligger bara 110 mil från Malå men det skulle ta oss två hela dagar att nå målet, det på bitvis väldigt skumpiga vägar. Sverige och Finland löpte smärtfritt men vid gränsen till Ryssland märkte vi snabbt av att vi kommit till en annan kultur. Det skulle inte bara kollas pass, visum och att bilarna undersöktes. Vi fick gå igenom en metaldetektor med resväskorna i handen vilket ledde till att det tjöt för samtliga, men det gjorde tydligen inget. Det som hade betydelse var mediciner, fordonen och dess papper samt instrumenten. Eller ja inte alla instrument, en elbas är tydligen ingenting att tulla för enligt de då hungriga tulltjänstemännen. Det tog oss två timmar att passera tullen och vi utan bil eller instrument ägnade stor del av tiden åt att kolla på deras hatar och försökte klura ut om storleken hade någon betydelse på vilken grad inom militären de hade. Längs de ryska vägarna förundrades vi sedan över deras skogsvård och vägar. En väg var skyltad 80 km/h men var i så pass dåligt skick att vi körde max i 30, detta i vad som i alla fall kändes som flera mil. Mitt på vägen, då när vi kör max 30, kommer en skylt om farthinder. Mitt i ingenstans har de anlagt ett farthinder och själva bulan var bland de slätaste partierna på den vägen. På kvällen kom vi så fram till Medvezhegorsk och vi började nu få en liten bild av det samhälle vi skulle besöka under några dagar. Vi togs direkt med ut på en middag på en restaurang som var så liten att vi just rymdes med varsin tallrik och våra armar. Till middagen dök även vår tolk upp, en person som kom att bli ovärderlig. Maten smakade bra men mest lyriska blev vi över bullen som serverades till efterrätt, nybakt varm vetebulle med vallmofrön. Utsikten från min balkong på hotellet Vita Björn

2 MALÅ KOMMUN 2 (5) På fredagen hade vi museibesök samt bussutflykt på schemat. Vi klädde oss och for iväg till muséet där borgmästaren tog emot oss sittandes vid ett honnörsbord med svenska och ryska flaggan hängandes bakom sig. Artigt hälsades vi välkomna att delta i stadens 75 års jubileum och jag, den som representerade kommunala tjänstemän, samt Ove, kommunfullmäktiges ordförande, fick gåvor från staden. Lite tagna på sängen log vi och hade i minnet vad de vana rysslandsresenärerna hade sagt, tacktal är viktigt. Men något tacktal kom inte från oss svenska vänner. Vi skakade hand och fotograferades framför flaggorna, Ove i sin sedvanliga träningsoverall, deras borgmästare i kostym och håret i prydlig backslick. Vår gåva till dem, den låg hemma på mitt hotellrum. Vi fick sedan en guidad tur genom muséet av Sergej där han visade upp stadens/regionens historia. Efter museibesöket övade dansarna och musikerna på sin repertoar medan jag och Ove for för att träffa en annan borgmästare, med oss fick vi Ellinor och Olga som inte bara hjälpte oss med språket utan även att få till en överblick över organisationen och ansvarsfördelningen mellan stad och region. Fortfarande råder dock vissa oklarheter Efter lunch for vi på en bussutflykt, med på resan fanns även en grupp från Litauen som även de har vänortsavtal med Medvezhegorsk. Först tog vi oss till en av slussarna i vitahavskanalen, en kanal som byggdes otroligt snabbt under 1930-talet av slavarbetare. Därefter for vi vidare till Sandamoch, en massbegravningsplats som var gömd ute i skogen. På plats fanns flera minnesstenar som representerade olika grupper och nationaliteter. Tror vi alla var tagna av platsens allvar trots att vi idogt fäktades med mygg för att undkomma de värsta betten. På eftermiddagen var det för dans- och musikuppvisning på kulturhuset medan jag och Ove skulle på business meeting. Dansarna och musikerna gjorde succé och fick stora applåder. Jag, Ove och Olga klev in i sammanträdesrum där det denna gång satt kring tio företagare kring honnörsbordet. De fick sen alla resa sig och presentera sig själva och sin verksamhet. Bland dem fanns butiksägare, hotellägare, byggnadsmästare och mannen som ägde och styrde kollektivtrafiken i regionen. Snabbt blev den senaste den som vi främst intresserade oss för, hur kunde han gå med vinst på att driva kollektivtrafik när han inte ens fick bidrag från regionen? Vi förundrades och letade i minnet hur mycket vi årligen betalar in till Länstrafiken, det handlar om några miljoner... Mötets formalitet luckrades upp allt mer och i slutet skämtades det om lån, vinster och ägandeskap. Snabba ryck, det var nu dags för representationsmiddag med den ryska samt litauiska administrationen, denna gång kom även Ove i kostym. Två långbord var uppdukat och fyllt med mat och dryck. Snabbt var middagen igång men nästan lika snabbt avbröts den för kvällens väl-

3 MALÅ KOMMUN 3 (5) komsttal från borgmästaren. Långt och högtidligt hälsade han oss kära vänner välkomna till hans stad. Skål! Tre tuggor och sen var det litauernas tur att klinga i glaset. Långt och högtidligt talade han om hur roligt och ärofyllt det var att få komma till sina kära vänner. Sen började deras paketutdelning, de hade med sig jättefina gåvor som de delade ut till nästan alla som bar en titel och befann sig i rummet. Efter dem var de vår tur och Ove tog till orda och höll ett kort och sakligt tal och gav bort våra två gåvor. Även om talet från Malå inte höll samma klass och vördnad var det nog fler än jag som var lite glada att talet var kort så vi kunde återgå till att inte bara skåla utan även få äta av den framdukade maten. Talen under kvällen fortsatte att löpa på men i avtagande takt, den svenska delegationen valde att farmföra en sång som tack för maten. Dagen som följde var dagen för det officiella firandet men även shopping stod högt på många av resenärernas schema. Klockan hade de ett skådespel som visade hur det såg ut under kriget på Peter den stores tid. Det visades uniformer och kostymer, det sköts med kanoner och fäktades med svärd samt att det dansades och minglades. Det var roligt att se även om det inte gick att hänga med i vad de berättade. När spelen var slut samlades folk i staden för att paradera från fotbollsstadion upp till torget. Det var blåsorkester, folkfest och i spetsen av paraden gick borgmästaren och vinkade glatt. Framme vid scenen stod våra dansare och musiker klara men tidplanen senarelades allt eftersom och så justerades även deras rutin allt eftersom och kortades ner till att bli ungefär hälften av det som var planen. Efter två timmar av väntan i ett gråmulet väder var det så dags för dem att inta scenen. Förutom en sko som ramlade av under rutinen gick det även denna gång väldigt bra och publiken var nöjd med vad de såg. Dansare och musiker från Västerbotten framför museet In på hotellrum för att slänga på kavajen igen, dags för jubileumsmiddag. Samma plats och nästintill samma personer som dagen innan men

4 MALÅ KOMMUN 4 (5) nu en mindre formell middag som kantades av allsång på de olika språken. Vi fortsatte dock med talen och denna gång var det min tur att tala. Jag hade ju hört hur det skulle låta om man ville låta som en rysk rutinerad talare. Jag är dock varken rysk eller rutinerad men Olga hejade på och menade att jag kunde läsa en dikt som jag gillade och hon skulle omvandla den till ett tal i deras stil. Jag klingade i glaset och reste mig och tror att jag sköte mig rätt bra. På svenska skippade jag dock orden kära vänner men hur det lät på ryska är jag osäker på, kanske sa hon trots allt Дорогие друзья. På söndagen bar det iväg på utflykt till ett vattenfall och en kyrka som låg på vägen till huvudstaden i Karelen Petrozavodsk. Vattenfallen var fina och även om jag inte har så stor naturådra i mig var det fint att komma ut ur staden och de sophögar som man där ständigt passerade. Kyrkan var även den mycket fin, en träkyrka som på avstånd tydligen såg ut som en svan. Vi fortsatte sedan in till Petrozavodsk där vi bjöds på en trerätters lunch. Vi alla var nog hungriga men få var det som klarade av att äta upp allt som serverades och vi fick frågan från vara ryska vänner om vi inte gillade maten, så var inte fallet, det var bara så mycket! Att komma från Medvezhegorsk till Petrozavodsk var ungefär som att komma från Malå till Umeå. Allt är större, folk är yngre, det är modernare och det är en helt annan puls. På de 40 minuter vi hade att se oss om var det dock inte så mycket som hann ses men det är då klart en stad som jag gärna ser mer av. När vi kom tillbaka till Medvezhegorsk på kvällen var vi alla nöjda med att ha en fri kväll utan aktiviteter. Kyrkan i Kondopoga Så var det dags för avfärd hemåt. Fyllda med intryck var vi alla nog ganska nöjda att åter ta oss hem till mark där man återigen kan göra sig förstådd på egen hand. Det är ett stort handikapp att inte kunna ryska då man befinner sig i Medvezhegorsk, få av invånarna verkar ha kunskaper inom engelska. Vägen hem fylldes av återberättelser och iakttagelser av den stad vi just lämnat. Även om vi inte visste vad vi skulle få

5 MALÅ KOMMUN 5 (5) uppleva när vi åkte tror jag alla tyckte det var bättre än förväntat. Sista kvällen spenderades i finska Paltamo och inspirerad av våra vänner i Ryssland hölls det tacktal till höger och vänster. I mitt tal tackade jag de två politiker som blivit tillfrågad att följa med på resan men som tackat nej och därmed lämnat en plats ledig till mig. Det jag bär med mig hem från Medvezhegorsk, förutom inhemsk dryck och en babushka, är en fascination om hur ryssarna alltid klär upp sig och vill se vackra ut, deras sätt att fira och visa upp sin historia och kultur med stolthet och hur snabbt man faktiskt kan köra på en väg fylld med hål. Jag kommer även ha med mig bilden över hotellägarens buttra men skojfriska ansikte när han vaggade fram genom huset mumlandes på ryska. Han var en härlig man som jag gärna hade velat kunna prata med på riktigt, inte bara säga pyshh, pyshh och vända på handen för att visa att jag ville ha mina frukostägg vändstekta. Babushkor uppställda på kontoret