EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 3 juni 2014 (OR. en) 10406/14 SOC 403 ECOFIN 525

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 3 juni 2014 (OR. en) 10406/14 SOC 403 ECOFIN 525 FÖLJENOT från: till: Ärende: Kommittén för socialt skydd Ständiga representanternas kommitté (Coreper I)/rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso-och sjukvård samt konsumentfrågor) EU:s/EMU:s sociala dimension d) Fullgott socialt skydd för behov av långtidsvård i ett åldrande samhälle Godkännande av huvudbudskapen För delegationerna bifogas ovannämnda huvudbudskap för rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso-och sjukvård samt konsumentfrågor) godkännande den 19 juni Den fullständiga rapporten kommer att finnas i dok /14 ADD /14 ai/abr/be 1

2 Kommittén för socialt skydd Fullgott socialt skydd för behov av långtidsvård i ett åldrande samhälle: Rapport som utarbetats gemensamt av kommittén för socialt skydd och Europeiska kommissionen 1 - Huvudbudskap - 1. I våra åldrande samhällen kan en snabbt ökande andel européer förvänta sig att nå en ålder vid vilken de riskerar att bli bräckliga och utveckla multisjuklighet som kräver både kontinuerlig hälso- och sjukvård och kontinuerlig social omsorg. 65-åriga EU-medborgare kan vänta sig att mindre än hälften av deras återstående levnadsår kommer att vara fria från åkommor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet. Risken för att behöva långtidsvård ökar kraftigt från 80 års ålder. Vår förmåga att hantera detta kommer att ha stor betydelse för åldrande européers välbefinnande och för de offentliga utgifterna. Socialt skydd mot risken för att bli beroende av långtidsvård behövs av rättvise- och effektivitetsskäl 2. Beroende av långtidsvård är en betydande hälsorelaterad ekonomisk och social risk för individer och deras familjer. Ofta täcks inte långtidsvårdsberoende personers behov av social omsorg lika fullständigt som deras behov av hälso- och sjukvård och det huvudsakliga ansvaret för att skaffa den omsorg som behövs faller istället på den beroende och dennes anhöriga. 1 Den fullständiga rapporten kan läsas i dokument 10406/14 ADD /14 ai/abr/be 2

3 3. När det finns lite eller inget socialt skydd mot risken att bli beroende av långtidsvård kommer den beroendes levnadsvillkor att bero på hans/hennes tillgångar och familjens förmåga och vilja att tillhandahålla eller betala för vård och omsorg. Detta kan få negativa effekter både vad gäller rättvisa, eftersom vissa familjer kommer att påverkas mycket mer än andra, och för ekonomin som helhet eftersom anhöriga kan behöva sluta arbeta för att ge informell vård och omsorg. Dessutom kan varken kvaliteten eller effektiviteten garanteras för informell vård och omsorg. Det är troligt att det kommer att skapas en stor och växande klyfta mellan behovet av och tillgången till långtidsvård 4. Långtidsvården kommer att ställas inför följande tre huvudsakliga, sammanhängande utmaningar samtidigt: a) En enorm ökning av behovet. Under de följande fem decennierna förväntas antalet européer som är äldre än 80 år och behöver långtidsvård tredubblas. b) Ett hot mot tillgången på långtidsvårdare som beror på minskningen av antalet personer i arbetsför ålder samt sociala förändringar som gör det mindre sannolikt att familjer i framtiden kommer att ge informell vård i samma utsträckning som de gör idag. c) De krav som en snabb ökning av efterfrågan och babyboomgenerationens förväntningar kommer att ställa på säkerställandet av vård- och omsorgskvalitet. 5. Det finns följaktligen tungt vägande rättvise- och effektivitetsskäl för medlemsstaterna att inrätta ett socialt skydd mot risken för att bli beroende av långtidsvård och säkerställa fullgod tillgång till kvalitetsvård och -omsorg till ett överkomligt pris samt stöd till informella vårdare, bland annat genom ökat erkännande av vård- och omsorgsansvar i arbetsrätt och företagspraxis. Medlemsstaterna, som ansvarar för tillhandahållandet av långtidsvård, kan samarbeta för att uppnå dessa mål med stöd av EU, bland annat genom ömsesidigt lärande /14 ai/abr/be 3

4 För att överbrygga denna klyfta kommer det att krävas proaktiva strategier för att begränsa ökningen av behoven och möta behoven på ett så effektivt sätt som möjligt 6. Medlemsstaterna behöver gå från en reaktiv till en alltmer proaktiv politik, dels för att försöka förhindra förlusten av självständighet och på så sätt minska behovet av vård och omsorg, och dels för att främja effektivt och kostnadseffektivt tillhandahållande av vård och omsorg i hemmet och i särskilda boenden. För att hantera dessa utmaningar krävs både kortsiktiga lösningar såsom att förbättra långtidsvården genom ett bättre utnyttjande av tillgängliga mänskliga, finansiella och tekniska resurser och mer långsiktiga strategier såsom att begränsa behoven genom strategier för förebyggande hälsovård och rehabilitering på central, regional och lokal nivå. 7. De viktigaste delarna av en proaktiv strategi för socialt skydd mot långtidsvårdsberoende är åtgärder för att förebygga att människor blir beroende av vård och omsorg, genom att främja en hälsosam livsstil, ta itu med de huvudsakliga orsakerna till beroende och främja äldrevänliga miljöer i bostäder och grannskap genom design för alla, upptäcka bräcklighet tidigt, rehabilitera och skapa förutsättningar för dem vars hälsa och fysiska kondition har försämrats för att återställa deras förmåga att leva ett självständigt liv, förverkliga teknikens fulla potential att hjälpa äldre människor att bo kvar hemma, göra vård- och omsorgstjänster mer produktiva och kompensera för minskningen av antalet vårdare, helt förena hälso- och sjukvårdsaspekterna och de sociala aspekterna av långtidsvården, förbättra stödet till informella vårdare och underlätta för dem att kombinera anställning med vård- och omsorgsansvar, samt utnyttja icke-statliga organisationers potential vad gäller att tillhandahålla vård- och omsorgstjänster /14 ai/abr/be 4

5 Det finns många exempel på bra proaktiva åtgärder: en mer systematisk bedömning av vad som fungerar och vad som är mest kostnadseffektivt kommer att ge mervärde 8. Flera medlemsstater experimenterar redan med innovativa och proaktiva strategier. Analyser visar att flera av dessa strategier kan hjälpa till att förebygga eller skjuta upp bräcklighet och sjuklighet och bromsa upp eller till och med vända försämringen av hälsa och välmående. Proaktiva strategier som förenar förutsättningsskapande och smarta tekniska hjälpmedel kan öka och upprätthålla bräckliga äldre människors förmåga att leva ett självständigt liv, bland annat genom inslag av egenvård. Tekniska hjälpmedel är kostnadseffektiva och om de används inom ramen för det existerande vård- och omsorgsutbudet kan de förbättra mottagarnas livskvalitet och samtidigt spara arbetstid och resurser. 9. Därför kan investering i utvecklandet av sådana strategier bidra till att hantera åldersrelaterade utmaningar inom långtidsvården. För att förbättra förutsättningarna för ömsesidigt lärande krävs dock en mer gedigen kunskapsbas om vad som fungerar och vad som är mest ändamålsenligt, inklusive vad gäller mekanismer för hållbar finansiering av långtidsvårdstjänster. Fullgott socialt skydd mot beroende av långtidsvård är en viktig jämställdhetsfråga både för äldre människor och för människor i arbetsför ålder 10. Frågan om långtidsvård påverkar kvinnor och män olika. Kvinnor har högre medellivslängd och högre sjukdomsfrekvens i hög ålder än män, vilket innebär att de flesta mottagarna av långtidsvård är kvinnor. Den överväldigande majoriteten av informella och formella vårdare är också kvinnor. I länder med ett stort formellt utbud av långtidsvård ger vård- och omsorgsarbete betydande arbetsmarknadsmöjligheter för särskilt kvinnor. Informellt vårdoch omsorgsansvar kan däremot vara ett hinder för kvinnligt arbetskraftsdeltagande om det inte åtföljs av lämpliga stödtjänster /14 ai/abr/be 5

6 11. Bemötandet av de utmaningar som den stora ökningen av antalet människor över 80 år innebär för också med sig stora möjligheter. Att uppfylla vård- och omsorgsbehoven hos en allt större grupp äldre människor, framför allt kvinnor, är en viktig del av vad som ofta kallas silverekonomin. Många fler arbeten för kvinnor och män kan skapas i långtidsvårdssektorn, särskilt där tillgången till formella tjänster är som minst, och som ett resultat av den ökande efterfrågan på varor och tjänster för äldre människor, inklusive tekniska hjälpmedel. Med tanke på skillnaderna i politiken för långtidsvård finns det utrymme för ökat ömsesidigt lärande och en gemensam europeisk kunskapsbas 12. Skillnaderna mellan medlemsstaterna i hur behoven av långtidsvård utvecklas och tjänster för långtidsvård tillhandahålls är större än vad de är för något annat område för socialt skydd vilket ger förutsättningar för kunskapsöverföring, exempelvis genom inbördes granskningar, och ömsesidiga fördelar i att dela vissa kostnader för forskning och utveckling på EU-nivå. 13. EU kan hjälpa till genom att underlätta utbytet av bästa praxis, undersöka och testa nya lösningar och främja teknisk och social innovation. Detta är syftet bakom inrättandet av Europeiskt innovationspartnerskap för aktivt och hälsosamt åldrande. Dessutom kan EU förbättra sitt stöd genom att utveckla bättre sätt att utbyta kunskap om långtidsvård vad gäller kostnader, fördelar och kvalitet. Verksamhet på EU-nivå som rör långtidsvård behöver dock samordnas bättre, exempelvis genom ett förbättrat samarbete mellan kommittén för socialt skydd och arbetsgruppen för folkhälsa på högre tjänstemannanivå 2. 2 Rådets arbetsgrupp för folkhälsa på högre tjänstemannanivå /14 ai/abr/be 6

7 Det gemensamma målet fullgott socialt skydd mot beroende av långtidsvård behöver förtydligas ytterligare och det behövs fastställas hur EU:s stöd till medlemsstaternas arbete inom området kan förbättras, inklusive genom bättre samarbete mellan hälso- och sjukvårdsministrar och socialministrar 14. Kommittén för socialt skydd, som har utvecklat gemensamma mål för medlemsstaterna vad gäller socialt skydd, inklusive långtidsvård, har en viktig roll att spela vad gäller att ytterligare utveckla samarbetet inom detta område. Ett viktigt steg är att utveckla en bättre förståelse för ändamålsenligheten och effektivitetsgraden hos de nuvarande bestämmelserna om långtidsvård i medlemsstaterna och förbättra uppsättningen av indikatorer för att bedöma framsteg i förhållande till de gemensamma målen om tillgång, kvalitet och överkomliga priser. 15. För att detta ska bli möjligt måste ett antal kunskaps- och uppgiftsrelaterade frågor lösas: de huvudsakliga undersökningarna om inkomst och levnadsvillkor och om arbetskraften (dvs. EU-Silc och arbetskraftsundersökningen) skulle kunna anpassas så att de bättre visar på de sociala och sysselsättningsmässiga utmaningar som skapas av beroende och tillgången och efterfrågan på långtidsvård; en bättre översikt över de rättsliga och administrativa aspekterna av politiken för långtidsvård i medlemsstaterna skulle kunna utvecklas såväl som metoder för att jämföra den långtidsvård som människor har rätt till i typiska behovsfall; och uppgifter om hur mycket sociala utgifter som går till långtidsvård skulle också kunna samlas in separat inom ramen för Esspros. 16. Denna verksamhet på EU-nivå har som mål att göra ömsesidigt lärande mer ändamålsenligt inom ramen för den öppna samordningsmetoden. Ansvaret för att utforma system för långtidsvård och säkerställa deras finansiering förblir fullt ut medlemsstaternas /14 ai/abr/be 7