Som man frågar får man svar: En jämförelse av tre designmetoder för inhämtning av information från användargrupper

Transkript

1 Som man frågar får man svar: En jämförelse av tre designmetoder för inhämtning av information från användargrupper Personlig uppsats i kursen Designmetodik MDI/Interaktionsdesign, IT-universitetet hösten 2003 Helena Callert d00cache@dtek.chalmers.se Sammanfattning Denna uppsats beskriver och jämför tre olika metoder som kan användas inom interaktionsdesign då information om en framtida användargrupps behov och önskemål behöver inhämtas. De tre designmetoder som studeras är Questionnaries, Cultural Probes och Cognitive Maps. Diskussionen utgår både från egna erfarenheter av metodiskt designarbete samt från tidigare dokumenterad användning av metoderna.

2 Inledning Vad är design? Många har försökt besvara frågan, och svaren varierar. Jones [1] beskriver det som införande av förändring i artificiella saker. Förändringen kan bestå i både nyutformning och omformning, och många krav kan ställas på det som skall utvecklas. Funktionellt sett finns krav på pålitlighet och prestanda, estetiskt sett finns krav på utformningen. Faktorer som ekonomi och tidsbegränsning spelar naturligtvis också in. Det är ofta svårt att planera ett designarbete för att uppfylla kraven, då arbetet så att säga utförs baklänges med utgångspunkt från ett förväntat framtida resultat, den färdigdesignade artefakten, måste vägarna att ta sig dit utforskas. Modern design är på många sätt mer komplicerad och komplex än traditionell design. Inom traditionellt hantverk överförs kunskaperna genom imitation och experiment utförs direkt på en fullskalig modell. Med användandet av skisser kan experimenten utföras i en annan omgivning, och det ger större möjligheter att jämföra idéer och koncept på ett tidigt stadium. Dessa traditionella metoder kan dock vara svåra att applicera på modern design, där valmöjligheterna ökar och den artefakt som utvecklas ofta ska fungera i ett större sammanhang, tillsammans med andra föremål eller system. I en designgrupp ställs också krav på ett arbetssätt som underlättar samarbete mellan medlemmarna. Övergången från traditionell till modern design ger därför behov av ett mer metodiskt arbetssätt. Interaktionsdesign kan beskrivas som design av interaktion, det vill säga av artefakter som underlättar samspelet mellan olika människor eller mellan människor och datorbaserade produkter. Designformen ställer krav på kunskaper om beteendemönster hos människor, men även på kunskaper om hur datorbaserade produkter och system kan utformas, både tekniskt och estetiskt. Produkterna som utvecklas ska inte bara fungera väl och se tilltalande ut, de måste även utformas så att interaktionen med dem blir effektiv och smidig. Av det italienska Ivrea-institutet [2] beskrivs interaktionsdesign på följande sätt: Interaction design seeks to establish a dialogue between products, people and physical, cultural and historical contexts; to anticipate how the use of products will affect comprehension; and to determine a form that is appropriate to its behaviour and use. Inom interaktionsdesign kan arbetet med fördel läggas upp metodiskt, speciellt då denna designform bygger på traditionell design samtidigt som den influeras av många andra discipliner. Det är även centralt att engagera användare i designprocessen. Då designen skall underlätta interaktion mellan människa och produkt, är det naturligtvis betydelsefullt att titta på hur användare interagerar med liknande produkter, samt hur de själva tycker att interaktionen borde gå till. I den här uppsatsen vill jag titta lite närmare på olika metoder som en interaktionsdesigner kan använda för att kartlägga de tänkta användarnas behov och önskemål angående en produkt. Min erfarenhet av användarstudier och undersökningar är att det ofta kan vara svårt att som utvecklare få fram de åsikter som är relevanta och viktiga för designarbetet. Som användare kan det också vara svårt att ge rättvisande information till designgruppen. De tre metoder jag har valt att studera är Questionnaires, Cultural Probes och Cognitive Maps. De kan alla användas för att skapa en bild av användargruppens intressen, och jag kommer att 1

3 beskriva, diskutera samt jämföra dem främst utifrån denna synvinkel. Vid beskrivning av den första metoden, Questionnaires, ges ett exempel på hur arbetsgången kan se ut då metoden genomförs. De övriga två metoderna beskrivs i första hand med exempel på tillämpningar. Vid jämförelse och diskussion vill jag utnyttja egna erfarenheter dels av specifika metoder samt av den metodiska arbetsgången i allmänhet. Erfarenheterna hämtar jag främst från det projekt i kurserna Designmetodik och Ubiquitous Computing under höstterminen 2003 som resulterade i den interaktiva tavlan elementary. Questionnaires Den här metoden används för att, med hjälp av frågeformulär, inhämta information från en större grupp användare. Ofta finns redan vissa grundläggande idéer kring design och utformning av den produkt som skall utvecklas. Svaren från frågeformuläret kan då ge mer information om hur potentiella användare ser på konceptet. Metoden att inhämta information via frågeformulär eller enkäter är välkänd och formulären kan distribueras såväl personligen som via post eller e-post. Jones [1] ger ett exempel på hur arbetsgången kan se ut under utförandet av metoden. En viktig utgångspunkt är att bestämma vilka designval som svaren från frågeformuläret skall påverka, samt vilken information som behövs för att fatta de beslut som rör dessa designval. Nästa steg är att hitta personer som kan ge den information som eftersöks, det vill säga hitta en eller flera grupper som är representativa för användargruppen i stort. Denna grupp bör också, enligt Jones, intervjuas eller studeras innan ett frågeformulär delas ut, en uppgift som kräver en del erfarenhet inom området. Ett vanligt och ofta omedvetet misstag som designern kan göra vid användandet av metoden är nämligen att utgå från sina egna åsikter och föreställningar om användargruppens kunskaper och preferenser. Detta kan naturligtvis påverka det resultat som metoden ger. Efter de inledande stegen av metoden är det dags att sätta samman ett förberedande frågeformulär, vars syfte är att testa både vilka svar som frågorna kan tänkas ge och hur viktiga de är, samt hur väl en mindre testgrupp kan besvara dem. Det finns många riktlinjer för hur ett frågeformulär bör utformas. Frågorna bör till exempel vara så tydligt ställda som möjligt och kunna besvaras på ett enkelt sätt, helst med svar som ja, nej eller något annat lika precist. Det är också Ifyllning av traditionellt frågeformulär. lämpligt att inleda formuläret med en informationstext som meddelar deltagaren ungefär hur lång tid det bör ta att fylla i formuläret, samt eventuellt andra viktiga upplysningar angående frågorna. Förhoppningsvis ger en analys av testformuläret och de svar som kommer in värdefull information om hur det slutliga frågeformuläret bör utformas för att ge 2

4 bästa resultat. Detta formulär kan delas ut personligen eller skickas via post, i det senare fallet är det extra viktigt att ge deltagarna skriftlig information om undersökningens syfte, hur svaren kommer att behandlas samt när svaren behöver skickas tillbaka. Det är även lämpligt att efter en tid skicka ut en eller två påminnelser till de som mottagit formuläret, då detta ofta bidrar till att öka mängden svar som inkommer. Slutligen måste de inkomna svaren analyseras och ett resultat fastställas. Lämpligt är förstås att vid analysen koncentrera sig på de områden som formuläret från början var tänkt att ge information om. För större undersökningar krävs ofta statistiska metoder för att utföra analysen på ett korrekt sätt. Cultural Probes Designmetoden Cultural Probes utvecklades under slutet av 1990-talet av en designgrupp bestående av Bill Gaver, Tony Dunne och Elena Pacenti. Metoden syftar till att insamla information om användargrupper genom att förse användarna med visst material, till exempel en kamera, som de får använda för att själva fånga det som är intressant och viktigt för dem i vardagen eller i en specifik situation. På detta sätt behöver inte designern finnas på plats och kanske störa användaren med observationer eller frågor, som påverkar dem i den specifika situationen. Paketet som delades ut till deltagarna i The Presence Project. Bild från [3]. Designgruppen som utvecklade metoden använde den i The Presence Project [3], där syftet var att undersöka hur livet och vardagen gestaltar sig för äldre människor i samhället. Tre olika områden valdes ut i Norge, Holland och Italien; ett område i Oslo, en förort till Amsterdam samt en mindre by utanför Pisa. I samtliga fall fick en grupp äldre invånare mottaga paket innehållande en engångskamera, fotoalbum, ett antal vykort, olika sorters kartor, med mera. Vykorten var i förväg adresserade till designgruppen och varje kort hade försetts med en frågeställning som rörde någon del av personens livssituation eller inställning till olika företeelser. Personen kunde således skriva några rader kring frågeställningen och därefter posta vykortet. Med kameran följde uppmaningar att fotografera vissa saker, kanske hemmet, närstående personer eller bara något som personen själv ansåg intressant. På de medföljande kartorna kunde deltagarna markera var i världen de hade rest, och var i närområdet de brukade vistas. Allt material skulle sedan efter hand skickas tillbaka till designgruppen. 3

5 Syftet med The Presence Project var enligt designgruppen inte att erhålla en objektiv bild av deltagarnas livssituationer, utan snarare att hitta inspiration genom att se vilka estetiska preferenser och kulturella intressen deltagarna hade. Med Cultural Probes strävade designgruppen också efter att åstadkomma en dialog med användargruppen och att på så sätt få fram mer personliga åsikter än vad exempelvis ett traditionellt frågeformulär skulle ha gett. Metoden Cultural Probes kan förstås användas på andra samhällsgrupper än äldre människor. I projektet NetworkingKids [4] var målgruppen barn, och projektet syftade till att utveckla nya sätt att föra skolundervisningen ut ur klassrummen. Under projektets gång användes så kallade Digital Cultural Probes, där en skolklass utrustades med mobiltelefoner försedda med kamera och diktafon. Med dessa kunde barnen skicka in bilder och ljudklipp till designteamet, som i sin tur kunde hitta mönster kring vad barnen upplevde som roligt och intressant. Cognitive Maps Metoden Cognitive Maps påminner om Cultural Probes på så sätt att de framtida användarna kan bidra till designkonceptet på ett lite friare sätt än att endast besvara frågor. Avsikten är att deltagarna får rita en karta över en existerande eller virtuell miljö, och samtidigt visa hur de navigerar inom denna. På detta sätt framträder de föremål och förbindelser som associeras starkast med en viss omgivning, vilket kan hjälpa en designgrupp att se vad som är betydelsefullt för användarna samt därefter fokusera på rätt designval. Enligt William Maule [5] anser psykologer att användare intuitivt försöker skapa en mental karta även när de genomsöker elektronisk information. Användare skapar kartan genom att koppla samman upplevelser och skapa mentala samhörigheter och därigenom dra slutsatser om hur något är uppbyggt. Vid tester av webbsidor har det till exempel framgått att användare föredrar att få se en översikt eller karta över hur webbplatsen är uppbyggd. Mentala händelser och representationer övergår ofta i medvetna mentala modeller i form av strategier, antaganden, idéer och andra kriterier för beslutsfattande. Därför är det viktigt för en designer att kunna utnyttja och förstärka de mentala modeller som användare har av en viss situation eller omgivning. Ett fiktivt exempel på hur Cognitive Maps kan användas som designmetod kan vara vid utveckling av någon typ av interaktiv informations- eller anslagstavla för ett kontorslandskap. Genom att låta de anställda rita kartor över hur de uppfattar arbetsplatsen samt markera de viktigaste föremålen och hur de förflyttar sig mellan dem, kan designern skapa sig en bild av exempelvis var den nya artefakten bör placeras. Om det visar sig att många anställda stannar till vid kopiatorn medan de väntar på utskrifter, kan detta vara en lämplig plats för en informationstavla. Att placera den på Exempel på kognitiv karta över en kontorsmiljö. 4

6 en vägg som de flesta har bråttom förbi, kanske på väg till lunchrestaurangen, eller som få personer passerar är förmodligen en mindre lämplig idé. Cognitive Maps kan liksom Cultural Probes användas utan att användarna behöver störas av designgruppens observationer. Det material som samlas in måste naturligtvis analyseras, vilket inte alltid är helt trivialt. Det är lämpligt att innan metodens utförande bestämma vilken information metoden skall ge, i exemplet med kontorslandskapet gällde det informationstavlans placering, och därefter analysera det insamlade materialet främst utifrån detta. Erfarenheter och reflektioner Efter att nu ha beskrivit och exemplifierat de tre designmetoderna ger jag i de kommande avsnitten reflektioner kring metoderna och deras användningsområde. Questionnaires Användandet av frågeformulär för att samla in information är välkänd, och de allra flesta har fyllt i åtskilliga sådana i olika situationer. Något som märks då man själv skall sätta ihop ett formulär är att en sådan konstruktion kräver en hel del eftertanke och kunskap. Ett vanligt misstag, som även Jones [1] påpekar, är att inte planera metoden ordentligt. Syftet med att arbeta metodiskt är ju att få en struktur på designarbetet och kunna planera hur det skall fortskrida samt vilka resultat man vill nå under arbetets gång. Det är också lätt att i formuläret omedvetet ställa ledande frågor utifrån personliga värderingar, eller att undvika frågor som kan ge oönskad information. Den stora fördelen med frågeformulär, om de utformas på rätt sätt, är förstås att de kan distribueras till ett stort antal personer. Formuläret ger också svar på precis det man frågar efter, på gott och ont. Är frågorna välkonstruerade ska inte de inkomna svaren kunna ge möjlighet till någon personlig tolkning för designern, det är endast det statistiska resultatet som bör användas för vidare arbetet med det koncept som skall utvecklas. Ett frågeformulär ger inte de medverkande användarna särskilt stor möjlighet att bidra med åsikter utanför ramen för formuläret, även om det oftast brukar finnas chans att komma med egna synpunkter i slutet av formuläret. Dock kan många tycka att det är lite tråkigt och opersonligt att fylla i formulär, särskilt om de är mer än ett par sidor långa. Ser man inte någon egen vinning i att skicka in svaren är det lätt att skjuta formuläret åt sidan, för att sedan glömma bort det helt. Cultural Probes Med Cultural Probes får designgruppen möjlighet att studera sin användargrupp utan att störa dem med konkreta frågor eller observationer. När användarna själva får använda sin kreativitet och fantasi för att samla in information är förmodligen också chansen större att de vill delta i undersökningen. Cultural Probes kräver en hel del förarbete, och det är även här viktigt att planera metoden i förväg; vilken information är det som söks och hur ska det inkomna materialet tolkas eller användas? De svar som inkommer är inte alls lika lätta att tolka som ett ifyllt frågeformulär, och själva analysen av materialet kan kräva 5

7 mycket tid. Man kan också tänka sig att det ekonomiskt sett krävs en del resurser för att kunna utföra metoden på större grupper av medverkande. Anpassning av materialet till den grupp som skall medverka är naturligtvis mycket viktigt. I The Presence Project [3] var målgruppen äldre människor, och då valde designgruppen att låta dem skicka in vykort, foton och kartor, något som de äldre kunde känna igen från sin egen omgivning. I projektet NetworkingKids [4] arbetade man med skolbarn och lät dem då använda mobiltelefoner, något som barnen var vana vid och använde i sin egen vardag, för att skicka in materialet. Anpassningen av materialet till målgruppen är viktig eftersom man som designer med den här metoden strävar efter att uppnå en personlig dialog med de medverkande. Om de får möjlighet att kommunicera på ett sätt som de är vana vid, är utsikten större att de vill medverka och dela med sig av sin vardag. Cognitive Maps Med Cognitive Maps får de medverkande också möjlighet att själva bidra på ett kreativt sätt till designprocessen. Delar av det material som samlas in i form av de tillfrågades mentala modeller av en miljö skulle eventuellt kunna insamlas med hjälp av exempelvis intervjuer, men då användarna får möjlighet att med färg och form beskriva sin miljö kan även annan intressant information framkomma. Under en intervju där designern ställer frågor försvinner också mycket av det kreativa momentet för den deltagande användaren. Eventuellt kan man skapa ett mellanting där designern medverkar under själva kartritningen och ber användaren förklara hur han eller hon resonerar. Cognitive Maps behöver inte vara en särskilt kostsam metod att utföra. Det material som krävs är ju i princip bara papper och penna till de medverkande. Dock krävs även här en del planering för att resultatet skall bli användbart, och analysen av det inkomna materialet fordrar också det en del arbete och kunskap. Som deltagare kan metoden kanske uppfattas som svår att utföra, speciellt om man inte tycker sig kunna rita så bra. Det krävs dock inga större konstnärliga talanger för att skissa en enkel karta, och det är därför viktigt att designern understryker detta innan deltagarna får utföra uppgiften. Erfarenheter från arbetet med tavlan elementary I ett grupprojekt som utfördes under hösten 2003 i kurserna Designmetodik [6] och Ubiquitious Computing [7] skapades en prototyp för elementary [8], en tavla som ska placeras i ett hem och där genom färgförändringar av motivet påminna de boende om när det är dags att vattna blommor, städa eller vädra. Arbetet med projektet skulle planeras och utföras metodiskt med hjälp av ett tiotal fritt valda designmetoder under fyra faser. I början av projektarbetet användes frågeformulär för att samla information kring vilka sysslor i hemmet som användargruppen tyckte sig ha mest problem med att komma ihåg eller utföra. Denna metod hann inte planeras i den omfattning som antagligen behövs för bästa resultat, vilket märktes då svaren började inkomma. Det var svårt att veta hur resultatet skulle tolkas samt hur mycket det skulle få påverka konceptutvecklingen. 6

8 Metoderna Cultural Probes och Cognitive Maps användes inte i projektet. Cultural Probes är tids- och resurskrävande och hade inte hunnit utföras och analyseras under den tid projektarbetet pågick. Om mer tid funnits hade det kunnat vara en bra metod för att få mer insyn i målgruppens hemmiljö, en miljö som ofta är svår att observera som utomstående. Cognitive Maps hade troligen kunnat ge en del information kring var i hemmet tavlan skulle placeras, om användarna exempelvis ombetts rita kartor över hur de rör sig i hemmet. Det tillhörde inte projektets syften att ta reda på detta, men vid en vidareutveckling hade metoden kunnat användas på detta sätt. Slutsatser Syftet med den här uppsatsen är att jämföra olika designmetoder som kan användas för att som interaktionsdesigner skapa sig en bild av de framtida användarnas behov och önskemål vid utveckling av en artefakt. Jag har studerat de tre metoderna Questionnaires, Cultural Probes och Cognitive Maps som alla kan användas till detta. Den största skillnaden generellt mellan metoderna är att Questionnaires bygger på att användarna skriftligt får besvara ett antal frågor, medan de övriga två metoderna är friare genom att användargruppen där får bidra med eget material till designprocessen på ett mer kreativt sätt. Med Cultural Probes delas ett visst material ut till deltagarna, och de får sedan själva utnyttja detta för att själva exempelvis fotografera eller filma sitt vardagsliv. Vid användning av Cognitive Maps uppmanas deltagarna att rita en karta som motsvarar den mentala uppfattning de har om en viss miljö eller omgivning. För att en designmetod som är till för att fånga användarnas synpunkter skall ge ett användbart resultat tror jag det är viktigt att både användare och designer tycker att metoden känns intressant och givande. Frågeformulär kan vara en utmärkt metod för att fånga allmänna drag i användargruppens åsikter, men de kan lätt kännas opersonliga och intetsägande. Med en metod där användarna får välja vilket material de vill bidra med tror jag att intresset från deras sida ökar, vilket i sin tur leder till att designerns arbete underlättas. 7

9 Referenser [1] Jones, J. C. Design Methods, second edition, John Wiley & Sons, [2] Interaction Ivrea: About Interaction Design [3] Gaver, W., Dunne, T., Pacenti, E., Design: Cultural Probes, Interactions, Volume 6 Issue , ACM Press. [4] Iversen, O.S., Nielsen, C. Using Digital Cultural Probes in Design with Children, Preston, UK, [5] Maule, W., Cognitive maps, AI agents and personalized virtual environments in Internet learning experiences, Internet Research: Networkning Applications and Policy, Volume 8, Number , MCB University Press. [6] MDI/Interaktionsdesign Ubiquitous Computing, ht 03, [7] MDI/Interaktionsdesign Designmetodik, ht 03, [8] elementary,