DEN SVENSKA GLASBURKEN

Transkript

1 Hälsa och samhälle DEN SVENSKA GLASBURKEN EN DISKURSANALYS AV STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR ISABELLE HENRIKSSON MARIA JÖNSSON Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 30 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet, Verksamhetsutveckling Malmö Januari 2011

2 THE SWEDISH GLASS JAR A DISCOURSE ANALYSIS OF OFFICIAL GOVERNMENT REPORTS ISABELLE HENRIKSSON MARIA JÖNSSON Henriksson, I & Jönsson, M. Den svenska glasburken. En diskursanalys av Statens Offentliga Utredningar/ The Swedish glass jar. A discourse analysis of official government reports. Examensarbete i Socialt arbete 30 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Hälsa och Samhälle, The purpose of this paper is to critically examine the representations that are created in official government reports on the "immigrant" and how, or whether this changed over time. We analyzed five different official government reports from the years 1972, 1989, 1995, 2003 and This is a discourse analysis where we analyze government reports with focus on how they create "the other" of the people who are classified as refugees or immigrants, and what representations are created. The theories we use in our work is about how discrimination appear primarily through the written language. We used a lot of the research made by social scientists Ylva Brune and Kristina Boréus, both as a theoretical framework and methodology to go through with the analysis. The results showed significant changes in awareness about the subject but not as big changes in how they actually created "the immigrant. We argue that there is a need for social workers to engage in critical analyses of state polices as they in many ways shape the frame of our work. Thought this essay we hope to contribute to a more nuanced and less dichotomous discussion on issues of migration. Keywords: authority, discourse, discourse analysis, government reports, immigrants, language, refugees, "the other". 1

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 INLEDNING... 4 Syfte och frågeställning... 5 Disposition... 5 Avgränsning... 5 Begrepp... 6 BAKGRUND... 6 Innan 1930-talet... 6 Andra världskriget... 7 Arbetskraftsinvandringen, flykting- och anhöriginvandring... 8 Från assimilation till integration... 8 TIDIGARE FORSKNING... 9 TEORI Diskurs Makt och sanning Vad är då en diskurs? Röster om vi och dem i Sverige METOD Verktyg & tillvägagångssätt Neumanns första steg; val och avgränsning av diskursen Neumanns andra steg; diskursens representationer Neumans tredje steg; diskursens uppbyggnad Validitet och reliabilitet Etiska överväganden Forskarens roll ANALYS SOU 1972:85 Asyl Att objektifiera Att nedvärdera Att skapa distanserande förhållande Hur framställer texten världen - hur ser dess världsbild ut? Vilka identiteter och relationer mellan aktörer gestaltar texten? Vilken relation skapar texten mellan text- läsare och mellan läsaren och aktörerna i texten? SOU 1989:111 Invandrare i storstad. Underlagsrapport från storstadsutredningen Att objektifiera Att nedvärdera Att skapa distanserande förhållande Hur framställer texten världen - hur ser dess världsbild ut? Vilka identiteter och relationer mellan aktörer gestaltar texten? Vilken relation skapar texten mellan text- läsare och mellan läsaren och aktörerna i texten? SOU 1995:76 Arbete till invandrare Att objektifiera Att nedvärdera Att skapa distanserande förhållande Hur framställer texten världen - hur ser dess världsbild ut? Vilka identiteter och relationer mellan aktörer gestaltar texten?

4 Vilken relation skapar texten mellan text- läsare och mellan läsaren och aktörerna i texten? SOU 2003:108 Folkbildning och integration Utsatt folkbildning Att objektifiera Att nedvärdera Att skapa distanserande förhållande Hur framställer texten världen - hur ser dess världsbild ut? Vilka identiteter och relationer mellan aktörer gestaltar texten? Vilken relation skapar texten mellan text- läsare och mellan läsaren och aktörerna i texten? SOU 2010:16 Sverige för nyanlända Världen, välfärdsstat, vardagsliv Att objektifiera Att nedvärdera Att skapa distanserande förhållande Hur framställer texten världen - hur ser dess världsbild ut? Vilka identiteter och relationer mellan aktörer gestaltar texten? Vilken relation skapar texten mellan text- läsare och mellan läsaren och aktörerna i texten? SAMMANFATTNING Objektifiering Objektifiering genom tiden Nedvärdering Nedvärdering genom tiden Distanserande benämningar Distansering genom tiden De tre frågorna Språket som central aktör SLUTDISKUSSION Kommentarer om att skriva en diskursanalys Förväntningarna REFERENSER ELEKTRONISKA KÄLLOR

5 INLEDNING Vi började med vårt uppsatsskrivande mitt i ett historiskt regeringsval där mycket fokus låg på huruvida Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen eller inte. I frågor som rör integration och diskriminering har, efter deras inträde, mycket uppmärksamhet riktats mot dem. Detta är självklart intressant, men vårt intresse riktades snart mot en mer övergripande nivå. Vi vill med denna uppsats rikta uppmärksamhet mot hur statliga institutioner i form av Statens offentliga utredningar talar om och ser på invandrare och flyktingar. Staten är en central aktör i formulerandet av problemområden och lösningar. Det är därför vi menar att det är viktigt att försöka undersöka hur staten, i denna uppsats, i form av SOU rapporter beskriver och talar om invandrare. Följande citat från de rapporter som vi har analyserat ger här ett prov på hur man talat om invandrare i två rapporter: Ingen svensk vill ju städa åt andra. (SOU 1995:76 s 35) De är integrerade i sin egna kulturella miljö, till exempel i sin sverige -grekiska omgivning, men det är ett annat Sverige än det som de etniska svenskarna identifierar sig med./ /De har sin favoritställen, butiker och utflyktsmål, sin livsform som modellerats med den svenska omgivningen som en del av sin förutsättning, men bara en del. Vad vi talar om här är en fullständig miljö och en total livsform, men ändå ett annat Sverige än de etniska svenskarnas och ett annat liv än det för de typiska. (SOU 1989:111 s 17) Dessa två citat menar vi inte skall läsas som en neutral beskrivning av invandraren utan bör förstås mot bakgrund av hur vi talar om invandrare, och hur vi därmed skapar vad en invandrare är. Vi vill kunna skönja hur staten har påverkat representationerna av invandraren genom tiden. Kanske ana vad det är för diskurs som förts bland politikerna under åren. Alltså om det har funnits ett bestämt sätt att tala på och förstå omvärlden (Börjesson, 2003). Vi anser att debatten om flyktingpolitiken, överlag, präglas av brist på olika perspektiv. Med detta menar vi just att den ofta kretsar kring vad personer i det svenska samhället vinner eller förlorar på invandringen. Vi menar på att det finns en viss frånvaro på mänsklighet i denna debatt som trots allt handlar om just människor i nöd. I en SOU rapport uttrycks detta i frasen: Detta är en misshushållning med resurser sett både ur ett mänskligt och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. (SOU 1989:111 s 9) Vi tycker det är problematiskt att man har hamnat i en cirkel där påståenden om flyktingars eventuella kostsamhet bara kan bemötas med ekonomiska motargument. Vi menar att det skulle kunna vara ett lika gott argument att man vill bistå sina medmänniskor när de är i nöd. 4

6 I det sociala arbetet, är det viktigt med medmänsklighet och empati samt att man har en förmåga att se med kritiska glasögon när det behövs. Att man i det sociala arbetet ofta är anställd av staten eller kommunerna exempelvis socialtjänsten gör detta extra viktigt. Vi tror inte att en positiv samhällsutveckling främjas av en ständig konsensus. Snarare tror vi på en viss grad av konflikt. Det blir en grad av konflikt när vi kritiskt granskar statliga rapporter men vi hoppas att det kan ge oss insikter och utveckla oss i vårt framtida arbete. Som verksamhetsutvecklare behöver man också kunna se diskursen på en strukturell nivå, och det är just vad vi kommer att göra. Vi ger oss själva och läsaren en möjlighet att göra sig en uppfattning om hur strukturell diskriminering uppstår. Politik är konflikt. Därför bör konflikter vara något som väcker diskursanalytikerns intresse. (Neumann, 2003 s 49) Och visst gör det, det. Syfte och frågeställning Syftet med den här uppsatsen är att kritisk granska representationer av flyktingar och invandrare i ett antal SOU rapporter från 1972 till Genom denna läsning vill vi undersöka om det finns ett speciellt sätt att skriva kring detta tema. Vi är också intresserade av att undersöka ifall det finns flera konkurrerande sanningsregimer, det vill säga, flera sätt att se och förstå världen, representerade i rapporterna. Detta ger en huvudfrågeställning som lyder: Hur framställs flyktingen och invandraren i SOU rapporterna? En sammanfattande delfråga finns i samband med att vi jämför rapporterna med varandra för att se om tid är en faktor för diskurs. Den följer: Har den eventuella representationen ändrats över tid? Disposition Uppsatsen är disponerad på följande vis. Först ger vi en historisk bakgrundsbeskrivning för att läsaren ska kunna sätta rapporterna i förhållande till den svenska flyktingpolitiken som förts. Sedan introducerar vi tidigare forskning som gjorts på området och de forskare som bedrivit den. Det är viktigt att känna till den tidigare forskningen i läsningen av teori- samt metodavsnitten som följer. Teoriavsnittet är en redogörelse för vad diskurs är och vad en diskursanalys innebär för olika författare samt för oss. Därefter följer metoden vilken är en förklaring av hur vi har gått tillväga och vilka verktyg vi har använt oss av i våra analyser av SOU rapporterna. Vidare följer analyserna av respektive SOU rapport där vi visar på vilka olika sorters representationer av flyktingen och invandraren som förekommer. I sammanfattningen kommer vi göra en kort summering av de skillnader och likheter vi funnit genom att jämföra rapporterna. Slutligen kommer vi att föra resonemang under rubriken slutdiskussion, där vi diskuterar våra egna tankar kring vad vi lärt oss och reflekterat över under tiden vi skrivit uppsatsen. Avgränsning Vi har fokuserat på rapporter som diskuterar frågor om flyktingskap och invandrarskap. Det är självklart så att andra rapporter hade kunnat användas, 5

7 där dessa frågor diskuteras. Men vi ville fokusera på de specifika rapporter som ligger till grund för utformandet av flykting- och integrationspolitiken. Vi vill betona att vi inte menar att det finns en direkt korrelation mellan vad som skrivs i rapporten och hur politiker ser på flyktingar och politik. En möjlighet hade varit att intervjua politiker om hur dessa ser på frågorna och därmed kunna diskutera diskursernas inverkan på det politiska området. Men då vi även valt att undersöka om den eventuella representationen har ändrats över tid, bestämde vi oss för att inte göra detta. Vi ansåg att vi eventuellt skulle komma att missa förändringen i synen. Samtidigt menar vi att rapporterna är en bra utgångspunkt för att fånga samhälliga föreställningar om flyktingar och invandrare. Begrepp När vi använder oss av begreppen flykting, utlänning, främling och invandrare kommer vi använda oss av dem inom citationstecken för att markera att de används på samma sätt som man gör i rapporterna, eller de referenser vi använder oss av, använder dem. Andra begrepp vi använder oss av är flyktingkategoriserade- och invandrarkategoriserade personer som vi lånat av Kristina Boréus (2006). När vi använder dessa begreppp skriver vi utifrån oss själva. Ibland markerar vi vissa ord eller fraser som kursiva för att betona det ordet eller frasen. BAKGRUND Idag är flyktingpolitiken ett hett och omdiskuterat ämne. Till Sverige kommer årligen ett antal flyktingar som söker trygghet och skydd i Sverige. Krig, naturkatastrofer, svält, fattigdom, inbördeskrig och politiska förföljelser runtom i världen är några av de orsaker varför folk flyr. Sverige omfattas av en flyktingpolitik som har förändrats och formats före men framförallt under talet. SOU rapporter utgör ofta en viktig del i utformandet. Flyktingpolitik och SOU rapporter är vidare tätt sammankopplade eftersom rapporterna ligger till grund för politiska beslut. SOU rapporter kan sägas både spegla sin tid, men kanske även påverka den. Vi kommer därför inledningsvis att redogöra för den svenska flykting- och integrationspolitiken från 1930 talet och framåt. för att på så sätt kunna sätta in de olika SOU rapporterna i ett sammanhang. Innan 1930-talet Fram till 1930-talet var antalet personer som invandrade till Sverige jämfört med idag litet. Utlänningar behövde till skillnad från idag varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att stanna i Sverige från 1860 till 1917 (Lundh & Ohlsson, 1999). Christer Lundh och Rolf Ohlsson (1999) beskriver i sin bok Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring hur, trots att det inte fanns ett sådant krav fanns en tydlig idé och praktik om vilka grupper som inte var välkomna. Dessa var de man kategoriserade som lösdrivare, tiggare, zigenare, och kriminella. Idag använder man inte dessa benämningar på människor. Dessa begreppsändringar är något som är av intresse för oss. Man kan tolka det som en vilja till förändring och att komma bort från gamla negativa stereotypiseringar. Den folkomflyttning som förekom bestod i huvudsak av att folk emigrerade, hela 1,2 miljoner människor utvandrade till Amerika i mitten av talet fram till talet (Lundh & Ohlsson, 1999). Orsaken till utvandringen var till stor del att 6

8 försörjningsmöjligheterna i Sverige försämrades på grund av en kraftig folkökning utan att livsmedelproduktionen ökade i samma takt (Björkman m fl, 2005). I Amerika fanns å ena sidan en stor efterfrågan på arbetskraft och å andra sidan ansågs landet ha bättre levnadsstandard vilket resulterade i att många lämnade Sverige för att få ett bättre liv. Efter 1930-talet blev frågan om vem som reste in i landet betydligt mer uppmärksammad. Polisen fick mandat att avvisa utlänningar som saknade pass, visering och uppehållstillstånd vid inresa i Sverige i slutet av första världskriget. I huvudsak judar och romer ansågs icke önskvärda. År 1919 fick representanter av Utrikesdepartementet i Ryssland och Tyskland direktiv att inte bevilja judar visum till Sverige (SOU 2005:56). Dessutom infördes krav om trosbekännelse med visumansökningarna år 1923 för att hindra judar att ansöka om visum till Sverige (SOU 2005:56). Fortsättningsvis rådde det under talet en ekonomisk nergång i flera europeiska länder, vilket var ursäkten för att föra en restriktiv politik. Sverige höll av den orsaken kvar vid sina hårda krav och införde en lag att utlänningar som ville arbeta i Sverige skulle ha särskilt tillstånd, ett så kallat arbetsvisering (Lundh & Ohlsson, 1999). Detta fokus på judarna visar hur politiken färgas av de ideologiska idéerna som ligger i tiden. Ett annat kännetecken för den antisemitiska politiken påvisas i 1927 års utlänningslag där man använder sig av så kallade rasskäl, det vill säga man hänvisar till att svenska folket består av en särskilt fin ras som är viktig att bevara. Den dåvarande Departementschefen uttryckte sig i samband med detta: Värdet av att vårt lands befolkning är av en sällsynt, oblandad ras kan knappast överskattas/ /. Otvivelaktigt kan en bosättning i mer betydande omfattning här i landet av invandrare, tillhörande folkslag som är till rasen mycket skilda, lända oss till skada (Lundh & Ohlsson, 1999 s 12). Sverige kom sedan att präglas av denna antisemitism fram till 1932 vilket satte spår i invandringspolitiken och hur den formades (Lundh & Ohlsson, 1999). I samband med första världskrigets slut införde också USA regler som gjorde det svårare att invandra dit (Migrationsverket, ). Under denna tid upphörde i princip utvandringen från Sverige och personer som flydde sviterna av första världskriget invandrade istället (Migrationsverket, ). Andra världskriget Den restriktiva invandringspolitiken fortsatte under talet då nästan inga judar tilläts komma till Sverige. Judarna var på grund av att nazisterna kommit till makten i Tyskland utsatta för hot i hela Europa utökades utlänningslagens definition av politisk flykting men innefattade inte judarna (SOU 2005:56). Sverige hade själv utropat sig neutralt men lät tyska medborgare, vilka ansågs vara ariska, komma in i Sverige samtidigt som gränsrekommendationer för vissa infördes. En gränsrekommendation innebar att man fick en stämpel i sitt pass att det huruvida man var välkommen i landet. Tyska judar fick inte en gränsrekommendation utfärdad och då deras pass såg likadana ut som de ariska tyskarnas pass beslöts det, på svensk begäran, att stämpla ett rött J i de tyska judarnas pass för att underlätta vid passkontrollerna. Mot slutet av andra världskriget när Danmark och Norge blivit inblandade började flyktingpolitiken 7

9 att ändras. Sverige började med detta ta emot danska och norska flyktingar. Vid denna tid hade innebörden och omfattningen av Hitlers slutgiltiga lösning uppdagats och grymheten i denna. Dessutom höll Tyskland på att förlora kriget ratificerade Sverige Genèvekonventionen, FN- konventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning (SOU 2005:56). Samma år infördes även en ny utlänningslag i Sverige. I denna bestämdes att Sverige inte fick avvisa politiska flyktingar utan synnerliga skäl om de var i behov av fristad. Politisk flykting var den utlänning som i sitt hemland löpte risk att utsättas för politisk förföljelse. Arbetskraftsinvandringen, flykting- och anhöriginvandring Vad som benämndes som flyktinginvandring under andra världskriget kom därefter att bli arbetskraftinvandring. Sverige hade en stor arbetskraftsbrist vid detta tillfälle (Lundh & Ohlsson, 1999). Då man till en början uppfattade det som om arbetskraftens närvaro i landet var begränsad, och ändå skulle återvända hem, utformades ingen speciell integrationspolitik eftersom Sverige traditionellt ansåg att människor med en annan kulturell bakgrund skulle assimileras, det vill säga överge sin egen kultur och helt anta den svenska kulturen. Exempelvis var samerna länge inte erkända som en minoritet och fick inte lov att bejaka sitt kulturarv (SOU 2005:56). Vad man inte räknade med var att Sverige skulle komma att drabbas av en lågkonjunktur 1965 (Björkman m fl, 2005). Ingrid Björkman m fl menar att lågkonjunkturen främst kom att drabba industrierna inom vilka många invandrare hade sitt arbete. Plötsligt befann sig arbetskraftsinvandrarna utanför arbetsmarknaden och Landsorganisationen (LO) varnade för en utlänningsslum i de större städerna (Björkman m fl, 2005). Under denna period gjordes en lagändring beslutade Riksdagen att utomnordiska medborgare var tvungna att ha beviljade uppehålls- och arbetstillstånd före inresa till Sverige och att en arbetsmarknadsprövning skulle göras innan ett sådant tillstånd gavs ut (Björkman m fl, 2005, Lundh & Ohlsson, 1999). Detta gjorde det svårare för människor att bosätta sig i Sverige. Undantag för flyktingar gjordes dock. Denna förändring innebar att staten, istället för arbetsgivaren och LO tog ansvar för flykting- och integrationspolitiken. Från en dominerande arbetskraftsinvandring kom flykting- och anhöriginvandring att vara de huvudsakliga officiella invandringsorsakerna. Krig, militärkupper och inrikeskonflikter var några av de anledningarna till att människor flydde till Sverige. På talet började även anhöriga till personer som tidigare invandrat komma till Sverige. Integrationspolitiken kan innan denna period sägas ha legat på arbetsmarknadsdepartementet, som vi beskrivit tidigare utgick man från arbetskraften via arbete skulle assimileras in i det svenska samhället. Den nya flyktingpolitiken där arbete inte stod i fokus ledde till att det fanns ett behov av att utveckla en annan typ av integrationspolitik. Från assimilation till integration 1975 kom nya riktlinjer där Riksdagen tog avstånd från den tidigare assimilationspolitiken (SOU 2005:56). Nu började en invandringspolitik att formas. Tre huvudmål sammanfattades, dessa var jämliket, valfrihet och samverkan. Det första målet, jämlikhet menar att invandraren innefattades av den levnadsstandard, de möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga 8

10 svenska befolkningen hade (Björkman, Friedman & Wedin, 2005, SOU 2005:56). Vidare innebar valfrihet att invandraren själv hade rätt att välja i vilken utsträckning den ursprungliga kulturella och språkliga identitet skulle bevaras eller förvärva en svensk. Med det sista målet samverkan skulle tolerans och solidaritet mellan de olika invandrargrupperna och den övriga befolkningen vara ömsesidig (Björkman, Friedman & Wedin 2005, SOU 2005:56). En ny lag inrättades med avsikt att förhindra etnisk diskriminering och att få ut invandrarna i arbetslivet. För att följa den nya lagen införlivades en statlig myndighet 1968, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (Björkman, Friedman & Wedin, 2005). Till följd av och talets invandring ville man nu återigen ändra politiken i Sverige då det inte fanns en tydlig officiell politik för integration. Sverige stod numera med ett segregerande samhälle (Björkman, Friedman & Wedin, 2005). Invandrarpolitiken ersattes därmed av en ny integrationspolitik Invandrarna och svenskarna skulle med den nya politiken integreras i det mångkulturella samhället. Idag har Sverige i och med Sveriges inträde i Europeiska Unionen en med EU gemensam asyl- och migrationspolitik (Migrationsverket, ). Bland annat har man arbetat fram den så kallade Dublin förordningen vilken innebär att flyktingen inte har rätt att välja vilket land som ska pröva asylärendet. Personen som söker asyl kan bara söka i ett av EU:s medlemsländer (Migrationsverket, ). Med denna bakgrund har vi velat belysa vem som är en flykting eller invandrare och hur synen på dessa gruppers position och relation till Sverige har genomgått stora förändringar, men det finns också en kontinuitet. Sammanfattningsvis har vad som idag benämns som flyktingpolitik tidigare begreppsliggjorts på andra vis. Sverige har genomgått en förändring från emmigration till immigration. Detta har påverkat politik, lagar och regler genom tiden. Som vi tidigare nämnt baseras en del av dessa lagar och regler till stor del på SOU rapporter riktade direkt mot politiska makthavare. I denna uppsats är vi dock inte intresserade av vilken politik som utformades utan vilka representationer man skapat av flyktingar, invandrare och utlänningar. För oss är statens centrala roll därför väldigt intressant och vi vill i vår uppsats visa om det finns ett samband mellan stat, samhälle och diskurs. I kommande avsnitt presenterar vi delar av den forskning som finns kring hur invandraren och flyktingen framställs i text och media. TIDIGARE FORSKNING Det finns en hel del forskning och analyser om hur invandrare påverkat och påverkar Sverige på olika sätt. Det finns även en hel del forskning om hur invandraren framställs i olika medier, vi kommer här att fokusera på denna forskning. Medieforskaren Ylva Brune analyserar i sin bok, Nyheter från gränsen tre studier i journalistik om invandrare, flyktingar och rasistiskt våld från 2004, diskursen om invandrare i massmedier. Hon sammanfattar två skilda sätt att i nyhetsmedia framställa flyktingen och invandraren : / /två skenbarligen oförenliga tolkningspaket/ /. Det ena tar sin utgångspunkt i ett nationellt vi som bestäms av de 9

11 gränsvaktande myndigheternas verksamhet där flyktingar i all väsentlighet framstår som ett bekymmer eller hot. Det andra tolkningspaketet tar den enskilda utvisningshotade flyktingens parti mot samma myndigheter. Det utgår från ett folkligt vi som värnar den lilla människans rätt mot övermakten. (s ) Ylva Brune (2004) fortsätter att beskriva hur, under mitten av 1980-talet och början på 1990-talet, diskursen i huvudsak färgades av begrepp som illegal invandring, kriminell verksamhet, människosmugglare, falska identiteter och falska pass. Flyktingarnas egna berättelser gavs ett väldigt begränsat utrymme. Brune (2004) menar att genom att medierna har använt sig av vissa källor så har deras infallsvinkel färgats av detta, källornas perspektiv har återgetts som en sanning vilket har resulterat i vad Brune (2004) kallar den polisiära misstankens perspektiv (s 344). I SOU rapporten 2003:108 Folkbildning och integration utsatt folkbildning, Björkman m fl har man kritiskt granskat texter och policydokument för att belysa hur invandraren konstrueras i förhållande till folkbildningen. I rapporten för man ett liknande resonemang som Ylva Brune: Invandrare pekas ut och särbehandlas på olika sätt. Ofta görs det med en form av välvillighet som grund och utifrån andra formulerade behov. (s 41) Det är en relativt dyster bild av invandraren som målas upp. Det påtalas att invandrare bor i kulturellt segregerade områden, de har en hög procent arbetslöshet och de lider av dålig psykisk och fysisk hälsa. (s 43) I rapporten beskrivs också hur invandringsproblemet framställs som ett komplext problem med en enkel förklaring nämligen, kulturella skillnader. Rapporten har viktiga poänger att beakta och belysa när vi gör vår uppsats men denna rapport är också föremål för vår analys. Statsvetaren Kristina Boréus har i Diskriminering med ord (2005) utforskat hur diskurser om invandrare skapas, med fokus på hur diskurserna fungerar diskriminerade. Framförallt inriktar hon sig på hur språket i skrift och tal, i synnerhet ord, kan vara en form av diskriminering. Att diskriminera är enligt henne att: / /orättfärdigt negativt särbehandla människor för att de tillhör en annan grupp. (Boréus, 2005 s 12) Boréus uttrycker vidare att vissa människor får legitimitet på grund av deras position eller kunskap, vilket ger dem en viss makt att diskriminera. Ojämlikheten av ekonomiska, utbildningsmässiga och intellektuella resurser mellan människor är en förutsättning för detta. Människan tycks även kategorisera sin omvärld vilket leder till att människor i ens omvärlds sätts in i grupper. Då diskriminering, som ovan nämnt, just utgår från kategoriseringar kan det bli ett problem när vi tillskriver en annan en viss egenskap. Kategoriseringarna är inte alltid naturgivna utan kan vara socialt skapade. Dessutom sätts grupperna in i ett vi och dem. 10

12 En annan språklig markering är att vi oftast utgår från det manliga könet där vi till exempel har poliser eller kvinnliga poliser och vi pratar om piloter och kvinnliga piloter (Boréus, 2005). Författaren diskuterar fortsättningsvis hur man kan skilja på vad som är diskriminering och vad som inte är det. Vart går gränsen när en negativ särbehandling är diskriminering? Är det diskriminerande att spärra in kriminella, frågar hon (s 22). Svaren på frågorna beror på diskursen, vilken tidpunkt och i vilket sammanhang man befinner sig i. Nya lagar tar form och ändras beroende på dess diskurs. Som nämnts tidigare har den antisemitiska diskursen fram till 1932 spelat roll för invandringspolitiken. Och utlänningslagen 1927 har formats utifrån rasskäl. Boréus hävdar därför att det finns en koppling mellan hur vi agerar mot varandra med hur vi pratar och skriver om varandra. Detta resonemang är viktigt för oss då vi menar att SOU rapporterna också kan inverka på hur till exempel tjänstemän och politiker ser på flyktingar och invandrare. Kristina Boréus har själv skrivit en SOU rapport där hon använder sig av sina teorier i ovan nämnda bok. Rapporten som vi tagit del av heter 2006:52 Diskrimineringens retorik en studie av Svenska valrörelser Detta är en diskusanalys med fokus på hur flyktingen eller invandraren framställs i ett politiskt sammanhang. Hon belyser hur det rådande politiska klimatet är med och utgör de strukturer kring vilka vi formar vår tanke och alltså hur vi uppfattar samhället utifrån detta. Boréus beskriver hur diskursen (den politiska, i valrörelserna) oftast är kontrollerad av en person som räknar sig själv till ett svenskt vi och invandrarna blir motpolen, dem och representerar därmed allt som vi inte är. Vi upprätthålls alltid som en god norm att följa och alltid som ett gott ideal. Hon beskriver hur det ibland förs ett resonemang som kallas blaming the victim där man antyder att diskriminering och främlingsfientlighet stammar ur invandrarnas bidragsberoende och kriminalitet. En viktig poäng hon gör är hur man visserligen inte framställer invandraren direkt rasistiskt såsom ond: / / men respekt och tacksamhet ligger nära till hands utifrån subjektspositioner som gäst mottagare av gåvor eller den som blir omhändertagen. Dessa är underordnade positioner som inte är baserade på rättigheter. (s 166) SOU rapporten 2005:56 Det blågula glashuset från Integrations- och jämställdhetsdepartementet är ännu ett viktigt bidrag i debatten om diskriminering. I rapporten analyseras hur strukturell diskriminering förekommer och yttrar sig inom sju samhällsområden. Dessa är, bostadsmarknaden, massmedier, arbetsmarknaden, utbildningsväsendet, rättsväsendet, det politiska systemet och inom välfärdssystemet. Rapportens syfte är i huvudsak att belysa och föreslå åtgärder för hur man ska hantera förekomsten av strukturell diskriminering. Rapporten definierar strukturell diskriminering som: Med strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet avses således i dessa utredningsdirektiv regler, normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för etniska eller religiösa minoriteter att uppnå lika rättigheter och möjligheter som majoriteten av 11

13 befolkningen har. Sådan diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt. (s 22) I rapporten beskrivs hur viktig maktfrågan är. Det är den för oss också. Frågan om vem som har makten över diskursen är viktig att under hela analysens gång förhålla sig till och ha i bakhuvudet eftersom vi anser den så central för att göra en god diskursanalys. Även i denna text tas betydelsen av vårt koloniala arv upp och de rasbiologiska tankar som dominerade under 1800-talet fram till slutet av andra världskriget. Att begreppet ras har ersatts av begreppet kultur diskuteras. I rapporten uttrycks vidare att det är just en kulturell rasism som är vanligast i Sverige, som en följd av begreppsförskjutningen. Det diskuteras också att Sverige, tvärtemot vad vi gärna hävdar, och som är en betydande sanning i samhällsdiskursen, inte är ett pionjärland inom någon del av invandringspolitiken. Sverige lider istället på grund av denna vision av en efterblivenhet i frågor om diskrimineringslagstiftning eftersom nationen träget förnekar att rasism förekommer i Sverige. Poängerna visar sig flertalet gånger vara hur man genom att göra sociala problem hos personer som en gång invandrat, till kulturella problem, upprätthåller den strukturella diskrimineringen. När det förekommer våld i hemmet är det för att invandrarna kommer från en kvinnoförtryckande och patriarkal kultur och ses inte som ett individuellt problem. Som kontrast ser man en svensk man som utsätter sin familj för våld som en individ med ett problem och förnekar därmed att det i den svenska kulturen skulle förekomma ett strukturellt förtryck gentemot kvinnor. Det huvudsakliga och mest tydliga genomgående draget för den tidigare forskning vi läst är problematiseringen av vi och dem tänkandet. Forskarna är genomgående överens om att vi som svenskar och de som invandrare ställs mot varandra och blir varandras motpoler i diskursen. Konklusionen kan sammanfattas: Genom att projicera negativa egenskaper på invandrare definieras en positiv svensk självbild. (SOU 2005:56 s 29) Skapandet av vi och dem är med andra ord som dessa författare visar en central del av diskursen om flyktingar och invandrare. I nästa avsnitt kommer vi att diskutera vidare om ett vi och dem skapande. TEORI I denna uppsats utgår vi inte från att det som står i SOU rapporterna är en neutral och sanna beskrivning av flyktingar och invandrare. Vi menar i likhet med de författare som vi diskuterat i tidigare avsnitt att språket i sig både speglar maktförhållanden i samhället men också skapar dem. Vi inled med att introducera läsarna till Michel Foucault som ses som en av grundarna av diskursbegreppet. I nästa avsnitt kommer vi mer att fokusera på författare som med hjälp av diskursanalyser av utvecklat teorier för hur vi skall kunna fånga diskursen om invandrare. Diskurs Det finns många forskare inom samhällsvetenskapen som gör anspråk på att ingående definiera begreppet diskurs och vad som inrymmes i detta. Olika 12

14 författare argumenterar för sina ansatser och det finns nästan lika många som det finns författare. Michel Foucault nämns ofta som den teoretiker som gett upphov till dagens diskursanalys. Enligt Foucault är en diskurs praktiker som formas genom språk. Centralt för Foucault är att det i en diskurs finns en stark koppling mellan språk, makt och sanning, diskurser kan sägas legitimera vissas makt och idé om sanning. Teoretiker som använder sig av ett diskursivt angreppsätt brukar som Winther Jørgensen och Philips (2000) argumenterar, utgå från ett socialkonstruktivistisk perspektiv som innebär att man bland annat betonar att kunskapen inte är sann, och att vi inte tar en direkt tillgång till verkligheten, utan kunskapen produceras genom kategorier och språk. Detta är centralt för oss då vi menar att man i SOU rapporterna skapar vad som anses vara en legitim och korrekt bild av invandrare samtidigt som denna kunskap, vilken vi kommer att diskutera, präglas av diskriminerade föreställningar om invandrare. Makt och sanning De som vanligen bestämmer vilka sanningar som råder i tiden är de som äger de ekonomiska, intellektuella och utbildningsmässiga resurserna (Boréus, 2005). Dessa brukar vara ojämlikt fördelade. Typiskt resursstarka grupper som vanligen får sina röster hörda i olika sammanhang genom olika sorters media är bland annat läkare, forskare och politiker. De som vanligen inte får sina röster hörda och därför har svårare att påverka samhället i stort är resurssvaga minoriteter som generellt är lågutbildade och har låga inkomster. Om man dessutom faller inom ramen för flera minoritetskategorier exempelvis är kvinna, invandrare, inte har en utbildning och har låg lön hamnar man ännu längre ifrån makten. Vilka kategorier som räknas som resurssvaga påverkas dessutom av vår historia där män historiskt sätt alltid haft mer makt än kvinnor. Läkare och forskare är historiskt sätt mansdominerande, välrespekterade och högt avlönade yrken. Samhällsdiskursen för tillfället är vad som är de nuvarande sanningarna. Det är för oss som lever i samhället logiska följder av historia, politik, vardag, vetenskap, upplysning, det är -verkligheten. Exempelvis, menar vi, har man genom övertygelsen om den vita mannens överhöghet lyckats rättfärdiga kolonialiseringen av hela Afrika. Under denna tid var det en sanning att afrikaner inte var lika mycket värda, var lika smarta eller skulle ha samma rättigheter som en vit människa. Idag ser vi slavhandeln som ett av historiens största övergrepp vilket i sin tur idag är en sanning. Denna historia trots att vi idag vet att alla är lika mycket värda så är rasismen fortfarande påtaglig. Det finns grupper i nästan alla länder som rättfärdigar främlingsfientlighet utifrån gamla kolonialistiska tankar. I sin tur finns det grupper som aktivt jobbar för det motsatta och därför är vår historia idag levande i vår vardag och vår politik. Vi ska analysera SOU rapporter som ju är just Statens offentliga utredningar. De är beställda av staten och ska ge något som staten har nytta av. En sanning som kan föra Sverige framåt. Dessa rapporter pekar ut något som ett av dagens problem och de anses som vetenskapligt tillförlitliga, sanna. I detta sammanhang passar vi på att ta upp Foucaults begrepp sanningseffekt som syftar på hur diskursen sätter gränser för vad som är tänkbart, hur diskursen över tid utesluter och sanningsregimer eller kunskapsregimer sätter på agendan sant och falskt (Börjesson, 2003 & Winther Jörgensen & Philips, 2000). Med andra ord, de som kan definiera vad som är sant och rätt definierar samtidigt vad som är fel och osant. Börjesson (2003) angående detta att, att definiera vad som är sant och osant inte går samhället obemärkt förbi. Genom att staten äger resurserna till forskning, 13

15 så blir vetenskapen oneutral och kan användas i maktutövande syfte. Det är inte så att kunskapen som forskas fram bara uppstår i en opolitisk sfär utan vilka anslag till forskning som ges också är påverkat av diskursen. Makt och vetande hör därför ihop på så sätt att de eller den som för tillfället vet sanningen är också de som har makten. I den Foucaultianska traditionen är dessutom utgångspunkten att vi är formade i diskursen och finns däri. Det är bara i diskursen vi är någon. Vi hade kunnat vara någon annan om diskursen hade varit annorlunda. Ett icke- essentialistiskt förhållningssätt som innebär att vi är formade och stöpta och inte av naturen givna, pre- destinerade att vara dem vi är. Detta är med Foucaults termer en sanningseffekt, diskursen ser ut som sådan att en invandrare inte är en svensk. Kritiken mot Foucault handlar bland annat om att han under varje historisk epok enbart identifierar en kunskapsregim. Idag har det synsättet i huvudsak ersatts med uppfattningen att ett flertal kunskapsregimer existerar samtidigt med varandra och konkurrerar om att få vara den som sätter agendan. En annan ståndpunkt som kritiseras är den att eftersom människan eller subjektet alltid finns i diskursen så är denne diskursen och inte en fritt tänkande individ. Enligt Foucault är det helt omöjligt att ställa sig bortom diskursen och betrakta eftersom vi alltid är påverkade av denna. Inte alla överensstämmer med denna syn, att individer egentligen bara är mottagare och förmedlare av samhället egentligen utan en fri vilja. Winther Jörgensen & Phillips (2000) skriver i sin bok Diskursanalys som teori och metod att diskurser kan präglas i olika grad av ideologi. Vidare menar de att det är just de ideologiska diskurserna som ger förändring eller stabilitet i maktrelationerna som råder i samhället. Förändring skapas genom att gamla diskurser används på nya sätt men med den begränsningen att det är den dominerande kunskapsregimen som godkänner ett tillträde till just den diskursen. Det är viktigt för oss att betona att det finns en förändring i diskurserna, då vi menar att detta annars tenderar att osynligöra de politiska och sociala processerna som finns i ett samhälle. Vad är då en diskurs? Att exakt definierar vad en diskurs är kan vara svårt, dels för att det finns många olika definitioner, och dels då det finns flera olika teoretiska skolor som förstår begreppet på olika sätt (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Förenklat kan man definiera diskurs som innebörden av vad vi säger och hur vi säger det. Enligt Börjesson (2003) är en diskurs: / /ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. (s 35) Iver B. Neumann (2003) anger en variant på detta i sin bok Mening materialitet makt en introduktion till diskursanalys vilken betonar att diskursen har begränsade möjligheter. Som en liknelse kan man inom ramen för ett språk (med hänsyn till dialekter) reducera ett ords betydelse till just en betydelse eller ett begränsat antal betydelser för att vi ska kunna kommunicera med varandra och uttrycka vad vi menar. Detta innebär att ett ord är begränsat till att kunna betyda vad som helst. Trots att olika ord betyder samma sak kan de ha olika innebörd för olika personer beroende på tid och plats. Ordets innebörd skapas i diskursen och betydelsen ändras över tid. 14

16 Säfström & Östman (red. 1999) för ett liknande resonemang kring diskursens reduktion av möjligheter. De beskriver diskurs på ett sätt som vi menar är väl avgränsat och tydligt, och som vi därför kommer att ha som utgångspunkt i denna uppsats: En diskurs avgränsar vad som kan sägas och tänkas om ett fenomen, vem som kan tala om det samt när och med vilken auktoritet. Diskursen upptäcker inte objekten eller fenomenen som något liggande utanför den, utan konstruerar dem historiskt och kulturellt genom det språkliga framställningssättet och genom processer inom institutionella praktiker. / / Diskurserna och dess framställning av objekten är genomsyrade av samhälleliga intressen och maktförhållanden. (sid 223) Vad som uttrycks i citatet ovan är det komplexa förhållandet mellan makt, språk och diskurs. Alltså att ingenting är fristående från den diskurs det ingår i. Det finns ingen objektiv sanning utan vad någonting är, är beroende på sitt sammanhang. I vårt fall skulle en flyktingdiskurs innebära ett bestämt sätt att tala och tänka om flyktingen i Statens Offentliga Utredningar. Dessa är i sin tur producerade av personer som lever i Sverige i den svenska diskursen och den svenska diskursen är skapad bland annat av dessa personer. Vad som kommer först är idag omöjligt att slå fast. Skapas vi av diskursen eller skapar vi den? Detta är något som är återkommande genom hela texten. Att man skriver och tänker i ett vi och dem perspektiv är något vi kommer tillbaka till i texten. Att man tänker i ett vi och dem är grundläggande för att kunna göra skillnad på människor och människor. Det är inget nytt att människor delar upp varandra i vi och dem, åtminstone inte i Europa. Vi har tidigare diskuterat hur kolonialismen rättfärdigats med tanken att den vite mannen är en högre stående varelse än de som inte är vita européer. Det är omöjligt att diskriminera en grupp om man inte ser gruppen som skild från någonting annat, en tänkt norm exempelvis den vita mannen som norm och den utomeuropeiska invandrargruppen som skiljd från denne (Brune, 2004). En konkurrerande diskurs till sanningsregimen (se avsnittet om Foucault) att det finns ett vi och ett dem är tanken om att vi alla är medborgare i världen. Denna diskurs härstammar ur marxismens tanke om alla människors lika värde och brukar idag främst tillskivas fredsaktivister och hanteras i politiken som en god men helt orealistisk utopi. I nästa stycke kommer vi att presentera de författare vi teoretisk kommer att använda oss av i analyserna av SOU rapporterna. De är författare som på olika sätt analyserat diskurser om flyktingar och invandrare. Röster om vi och dem i Sverige Kristina Boréus är den författare som för oss synliggjort hur diskriminering av dem andra kan förekomma genom språket i skrift och tal. I hennes bok Diskriminering med ord (2005) påvisar författaren fem olika typer av diskriminering med språkliga medel. Kristina Boréus menar att personer som kategoriseras som invandrare kan diskrimineras genom utestängning, nedvärdering, objektifiering, distanserade benämningar och förslag som pekar 15

17 mot negativ särbehandling. Med utestängning menar hon utestängning från debatten och osynliggörande. Nedvärdering är vidare nedvärderande benämningar, beskrivningar och associationer. Med Objektifiering beskriver Boréus att människor diskuteras som om de saknade känslor, behov och önskningar eller diskuteras som om de vore saker. Distanserade benämningar innefattar distanserade beskrivningar, benämningar och associationer och motsatsförhållanden. Här pratar Boréus om hur invandrare och flyktingar blir dem andra, en motsats till oss. Den sista typen av diskriminering med språkliga medel, förslag som pekar mot negativ särbehandling, är uttalade förslag, exempelvis att kräva svenskkunskaper för medborgarskap och stöd för pågående negativ särbehandling. Detta är ytterligare en viktig poäng och ett perspektiv värt att uppmärksamma, särskilt i analysen. Hur vi framställs som de goda för att vi tar emot dem som en barmhärtig samarit och att de därför har en slags tacksamhetsskuld till oss. Boréus (2006) diskuterar aspekterna i att vara en god värd och hur det i begreppet även finns en dimension av att vara en husets herre (s 165) och hur det med detta, kommer en slags rätt att diktera villkoren för ens gästfrihet. Boréus (2006) skriver: I alla dessa relationer, värden- gästen, givaren- mottagaren och föräldern- barnet framställs svenskarna i en moraliskt god subjektsposition. (s ) Boréus (2006) lyfter också upp problematiken med att invandrarkategoriserade personer är underrepresenterade i samhällsdebatten. De får lov att svara på frågor om vad problemet är med dem och hur det kan lösas, men är bara i undantagsfall de som ställer frågorna. Detta kallar hon att diskriminera genom utestängning. Fortsättningsvis tar Boréus (2005) upp tendensen att objektifiera invandraren. Objektifiering förutsätter i Boréus begreppsapparat att man liknar människor vid ting. Hon skriver: / /till exempel genom att beskrivas som endast verktyg för en annan grupps syften. För att detta ska vara diskriminerande krävs ytterligare något: för det första ska det föreligga någon form av asymmetri så att en grupp objektifierar en annan i väsentligt högre grad än tvärtom. För det andra måste objektifieringen också verkligen vara en form av negativ särbehandling/ /. (s 172) En sista väldigt viktig aspekt är den om att för att vara utanför, vilket invandrare gärna beskrivs som där man i debatten ofta talar om utanförskapet, så måste det finnas något att vara utanför. Alltså finns det en föreställd inre kärna som man bara kan komma in i genom att uppfylla vissa kriterier. Indelningen i nationalstater är en möjliggörare för denna tanke. Genom att det finns en statsapparat som kan bestämma vem som får komma in och under vilka premisser och förutsättningar förstärks detta synsätt. Boréus (2006) pekar på begreppet imagined communities som innebär att man för att man delar nationalitet anser sig dela flertalet egenskaper och ha gemensamma intressen. Detta gäller inte bara de individer som ingår i vår direkta omgivning, inom nationens gränser för tillfället, utan omfattar en föreställning om en gemenskap med svenskar som har levt och svenskar som ännu inte fötts. 16

18 En annan forskare som kritiskt granskat diskurserna om invandrare och flyktingar är Ylva Brune, som vi presenterat tidigare. Ylva Brune är kanske den forskare som mest systematiskt granskat svensk media och dessa representationer av invandrare och flyktingar. I sin bok Nyheter från gränsen tre studier i journalistik om invandrare, flyktingar och rasistiskt våld från 2004 vill hon ge en djupare förståelse kring hur media skapar gestaltningar av Sverige som invandrarland (s 20) Författare identifierar därmed två starka kunskapsregimer som hon kallar 1. Den demokratiska dialogiska, och 2. Den nationalistiska. Dessa är ideologisk färgade genom att den första, demokratiska dialogiska diskursen härstammar ur tanken om alla människors lika värde och att vi alla bör ha samma rättigheter och att vi är lika i frågor om vad vi behöver. En tanke med härstamning i marxismen. Det andra synsättet stammar ur en kolonial tanke om vissa staters, kulturers och rasers överhöghet. Traditionellt är den europeiska, vita mannen, kolonisatören som anser sig själv vara högst stående och ha rätten, tack vare sin upplysthet. Brune (2004) betonar att medierna besannar en överlägsenhet genom dess makt och att den aktuella nyhetsjournalistiken om invandrare och flyktingar därmed speglar det nationalistiska tankesättet. Med detta utgörs ett i medierna identitetsskapande och hur dessa väljer att formulera sina texter, som läsaren sedan tar del av. Brune (2004) diskuterar kring hur författare av texter skriver till en annan part eller vad hon väljer att kalla aktör. Hon menar att författaren relaterar den andra aktören och sig själv, till en antagen gemenskap, där berättaren och läsaren är vi:et tillsammans. Genom detta vi ser man världen och antar att även läsaren ser världen ur detta perspektiv. Brune (2004) skriver; Texten är sådan att vi talar om dem. De som beskrivs är föremål för gestaltningar och teorier som utgår från diskurser som textens vi är hemma i eller kan solidarisera sig med, medan de har marginellt eller inget inflytande över hur texten konstruerar dem. (s 48) Relationen mellan textens vi och de framstår som en serie skillnader, ett motsatsförhållande eller en konflikt. Motsatsförhållanden kan bestå i en asymmetrisk relation; typ vi ger dem hjälp eller uttryckas i kontrasteringar/ /. Konflikter kanske kan beskrivas som motsatsförhållande som kräver en lösning. (s 48) Syftet med Brunes analyser av nyhetsjournalistik är att visa hur dessa konstituerar med att skapa gränser mellan just vi och dem. Vi är som nämnt läsargemenskapen mellan författaren och läsaren och dem är grupper som flyktingar, invandrare och asylsökande. För att identifiera dess gränser arbetar Brune med en teknik där hon identifierar olika gränssättande tekniker som används i text och språk. Hon använder sig av begreppen vi och de, andrande och diskriminering för att kunna utröna vilka representationer som skapas för olika aktörer (Brune, 2004 s 48-49). Vidare talar Ylva Brune om empirins prestige (s 344) vilket är ett intressant begrepp för oss att problematisera i fråga om SOU rapporter. Detta är ett forum vilket i allra högsta grad lider av att tala sanning, vilken baseras på diverse undersökningar och seriösa rapporter. 17

19 Nyheter från gränsen tre studier i journalistik om invandrare, flyktingar och rasistiskt våld är ett medel för oss i ett flertal olika avseende. Dels lånar vi en del av hennes verktyg för att göra vår faktiska analys, dels beskriver hon skeden så vi får möjlighet att sätta rapporterna i en samhällelig kontext. Vidare tar hon upp en del andra viktiga begrepp att förhålla sig till och problematisera såsom ovanstående empirins prestige. Dessa författare har bidragit till att för det första synligöra att det finns en diskurs om invandrare och flyktingar, och för det andra att synligöra hur dessa diskurser kan fungera diskriminerade för de som tvingas uppleva dem. De visar därmed att språk inte är neutralt, utan högst politisk och påverkat av maktrelationer. Även om det finns en del kritiska granskningar av SOU rapporter är det relativt få speciellt i relation, menar vi, till statens centrala roll i skapandet av den svenska flyktingen och integrationspolitiken. Vi hoppas genom denna uppsats kunna bidra till en ökad kunskap om de diskurser som skapas av flyktingar och invandrare. METOD Det finns en mängd olika metoder att använda sig av i görandet av en diskursanalys. Vår diskursanalys av SOU rapporter har inspirerats av tre olika författare. Den första är Iver Neumann som vi har använt oss av i avgränsningen av vårt material och i sökandet av strukturer. Vi har förhållit oss till Neumanns (2003) tresteg(s) modell för att göra en diskursanalys. Han framhåller att en diskursanalys inte enkelt låter sig göras, men vidhåller att arbetet kan delas upp i hans tre steg. Han delar upp diskursanalysens gång i tre steg; val och avgränsning av diskursen, diskursens representationer och diskursens uppbyggnad (Neumann, 2003). Det är på detta sätt vi tagit hjälp av Neumann (2003), för att först och främst avgränsa vårt material och fortsättningsvis som en hjälp hur vi ska gå tillväga när vi gör en diskursanalys. För att kunna identifiera representationen av invandraren och flyktingen använder vi oss av Kristina Boréus (2005), olika former av språklig diskriminering. Vi använder även hennes former av språklig diskriminering som rubriker för att strukturera vår text i analyserna. Detta gör att vi kan peka på olika sätt att diskriminera, ett åt gången. Slutligen använder vi oss av Ylva Brunes (2004) modell för att besvara några centrala frågor som kan hjälpa oss att urskilja ytterligare representationer som skapas genom olika relationer mellan aktörerna i texterna. Verktyg & tillvägagångssätt I detta stycke kommer vi gå igenom ovan nämnda verktyg så att läsaren lätt skall kunna följa oss i våra analyser. Neumanns första steg; val och avgränsning av diskursen Det första steget innebär som det låter att avgränsa vad man vill analysera och att välja vad man vill analysera. Neumann (2003) skriver: Man kan tidsavgränsa en diskursanalys genom att endast läsa sådant som publicerats inom en viss tidsrymd och genom att ta itu med händelser som ägt rum under en viss tid. (s 54) 18

20 Vi har inkorporerat detta steg som en del i vårt arbetssätt. När vi har gjort vårt val har vi helt enkelt utgått ifrån vårt personliga intresseområde och en diskurs som vi menar ligger i tiden, nämligen den om invandringspolitiken. Vi valde att titta på de dokument som skapas på uppdrag av regeringen för att ge dem beslutsunderlag (Statens Offentliga Utredningar, ). Dessa underlag är SOU rapporter. SOU är en förkortning av Statens Offentliga Utredningar vilka är till för allmänheten att ta del av. Rapporterna skrivs alltid av en kommitté på uppdrag av regeringen, kommittén består nästan alltid av personer med speciell utbildning i det ämne det gäller. Den är att betrakta som en egen myndighet. Utredningarnas huvudsakliga syfte är att ligga till grund för politiska ställningstaganden. Vi resonerade som så att SOU rapporter i större utsträckning än andra medier gör anspråk på att vara korrekta och objektiva. Vi tyckte att SOU rapporter skulle vara ett intressant media eftersom de påverkar de allra högsta beslutsfattarna i vårt land och således också är med och formar vårt lands politik. Dessutom är de i större utsträckning än andra medier riktade till makthavarna i samhället. Avgränsningen ser ut som sådan att vi läst fem SOU rapporter från Rapporterna har det gemensamt att, i centrum för forskningen står på olika sätt flyktingen och invandraren inom Sveriges gränser. Vi har valt att börja på talet eftersom många forskare menar att det var vid denna tid arbetskraftsinvandringen gick över till flyktinginvandring kom dessutom nya direktiv där riksdagen ville börja förändra den rådande assimilationspolitiken, där man menade att invandrarna helt skulle överge sina egna kulturella ideal och helt sugas upp i den svenska kulturen. Nu övergick diskursen till att invandrarna skulle integreras istället och därmed få lov att ge uttryck för sin kulturella identitet. Det rör sig om en tidsperiod mellan åren 1972 till Då ett delmål är att utröna om det språkmässigt hade skett en förändring i hur man framställer flyktingen så var det så långt tillbaka som till talet vi ansåg det var rimligt utifrån storleken på uppsatsen att gå. Vi tror att, om det har skett skillnader, så riskerar vi att missa viktiga nyansskiftningar i språket om det går för lång tid mellan rapporterna. De SOU rapporter vi valt ut är följande: SOU 1972: 88 Asyl- utlänningsutredningen Stockholm 1972 SOU 1989:111 Invandrare i storstad underlagsrapport från storstadsutredningen. SOU 1995:76 Arbete till invandrare delbetänkande från invandrarpolitiska kommittén. SOU 2003:108 Folkbildning och integration. SOU 2010:16 Sverige för nyanlända - Värden, välfärdsstat, vardagsliv. Neumanns andra steg; diskursens representationer Efter att vi avgränsat oss fortsatte vi med Neumanns andra steg; diskursens representationer. Representation är ett centralt begrepp när man ska göra en diskursanalys. Neumann (2003) skriver: Forskningsuppgiften för diskursanalytikern är istället att påvisa hur representationer konstitueras och sprids, och 19