1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Taiwan 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Taiwan är en ung demokrati som uppvisat en snabb politisk och ekonomisk utveckling sedan mitten på 1970-talet. Det undantagstillstånd som Chiang Kaishek införde när han kom till Taiwan i slutet av 1940-talet hävdes så sent som Först därefter kunde den demokratiska utvecklingen inom olika samhällsområden börja ta form. Taiwan har en stark ekonomi och levnadsstandarden är hög. Grundläggande rättigheter - som yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet - skyddas enligt lag och respekteras i praktiken. Taiwan har kommit långt i sitt arbete med att stärka de mänskliga rättigheterna, en fråga som den sittande regeringen fäster stor vikt vid och driver på flera fronter. Även om Taiwan kommit en bra bit på vägen vad gäller lagstiftning finns det dock fortfarande områden där brister förekommer. Värt att nämnas här är utländska gästarbetares och utländska makars situation, människohandel och det bristande regelverket kring flyktinghantering. Även när det gäller rättssäkerheten finns det anledning att påpeka vissa svagheter. Taiwan är inte medlem i FN, vilket medför att Taiwans arbete med mänskliga rättigheter inte direkt kan relateras till de olika konventioner och det övriga arbete inom FN mot vilka FN:s medlemsländer mäts. Taiwans politiska status omöjliggör ett aktivt deltagande i arbetet för de mänskliga rättigheterna inom FN:s ram. Från taiwanesisk sida är emellertid utgångspunkten att arbeta med dessa frågor på hemmaplan och söka anpassa lagstiftningen efter internationella konventioner. Målsättningen är att på sikt finna samarbetsformer med det internationella samfundet.

2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer I sitt första inledningsanförande som nybliven president i maj år 2000 deklarerade Chen Shui-bian, att Taiwan måste föra upp ökad respekt för de mänskliga rättigheterna på den politiska dagordningen samt genomföra en gedigen översyn av situationen för de mänskliga rättigheterna. Ett första steg i denna utveckling var att återigen diskutera FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) samt FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Taiwan undertecknade dessa konventioner 1966, men de lämnades aldrig till den lagstiftande församlingen för ratificering. Efter att Taiwan uteslöts ur FN 1971 avfördes konventionernas ratificering från den politiska agendan. Ett försök att få konventionerna ratificerade gjordes i mars 2002, men efter debatt i den lagstiftande församlingen, som resulterade i ett antal tillägg och ändringar, fann Chen Shui-bian att han inte kunde stödja konventionernas ratificering. Även om de båda konventionerna skulle komma att ratificeras, kan de endast träda i kraft efter att de överlämnats till ansvarig internationell instans, det vill säga FN:s generalsekreterare. Mot bakgrund av Taiwans politiska status är detta i dagsläget omöjligt. Som ett resultat av problemet med att få de båda konventionerna ratificerade, påbörjades samtidigt arbetet med ett förslag till en ny lag för att stärka skyddet för medborgarnas mänskliga rättigheter. Ursprungligen var tanken att den nya grundlagen inte skulle bygga på någon av de båda konventionerna, men ändå hålla internationell standard. Denna tanke kom dock att omvärderas då det skulle kunna leda till konflikt mellan grundlagen och de båda konventionerna om både lagen och konventionerna en dag antas. Man beslutade således att inkorporera de båda konventionerna i det nya lagförslaget. I september 2003 tillsattes en parlamentarisk människorättskommitté, med uppgift att forma ett utkast till en ny lag för skydd av de mänskliga rättigheterna. Gruppen består till huvuddelen av fristående experter, men även representanter från justitieministeriet, utrikesministeriet och övriga regeringen deltar när arbetsgruppen samlas. Arbetet med den nya lagen pågår fortfarande, men kommer sannolikt i sin slutgiltiga form att innebära en stor förbättring jämfört med nuvarande författning. 2

3 3 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Enligt brottsbalken får inte våld, hot, utpressning eller andra olagliga påtryckningsmedel användas mot frihetsberövade personer. Anhållna, som blivit utsatta för fysisk misshandel, har enligt lagen rätt att stämma polisen för tortyr. Ett erkännande som avgivits i samband med tortyr får inte användas som bevis i en rättsprocess. Enligt lagen har frihetsberövade rätt att ha försvarsadvokater närvarande under förhör, för att se till att ingen misshandel sker. Trots detta har trovärdiga rapporter om misshandel av misstänkta har förekommit även under senare år. Frågan tas på stort allvar och myndigheterna har låtit installera videoövervakning samt ljudupptagningsapparatur i flertalet av Taiwans förhörsrum alla förhör ska spelas in eller filmas, om inte pressande omständigheter gör det omöjligt. Förhör som hålls på kvällen ska i regel inte användas som bevis. Anklagelser om att ett erkännande erhållits på illegalt sätt ska utredas innan det kan användas i en rättegång. Taiwans fängelser håller generellt god standard. Manliga och kvinnliga fångar hålls separerade, likaså ungdomsbrottslingar och äldre intagna. Problemet med överbelastade fängelser kvarstår dock till viss del, trots att regeringen har genomfört såväl strukturella förändringar som rent fysiska förbättringar de senaste åren. Människorättsorganisationen Chinese Association for Human Rights (CAHR) fick 1997 justitieministeriets tillstånd att besöka landets samtliga fängelser för att kartlägga internernas villkor. Dessa undersökningar har sedan dess genomförts årligen. Intagna fångar har enligt lag rätt att ta emot besök en gång i veckan, liksom lagstadgad rätt till regelbunden religionsutövning i fängelset. Vissa fängelser har också öppnats för besök från allmänhet och medier som fritt har kunnat besöka och se förhållandena i fängelserna. På senare år har kritik från människorättsgrupper riktats mot att fångar, i synnerhet livstidsdömda, tvingas bära fotbojor under längre perioder. Enligt reglerna ska en intagen som utgör hot mot andra intagna, mot personal eller mot sig själv bära fotbojor. Intagna vittnar om att de i stort sett tvingas bära fotbojor hela tiden eftersom beslutet om fotbojor fattas av den övervakande vakten. I juli 2007 frigavs fångar från fängelser runtom i Taiwan. Frigivningarna var resultatet av ett program för straffnedsättning som regeringen infört för att fira 20-årsjubiléet av att det 38 år långa undantagstillståndet upphävdes år Merparten av de frigivna var dömda för narkotikabrott, inbrott och bedrägeri. Liknande program för

4 straffnedsättning har genomförts 1971 (nationens 60-årsjubileum), 1975 (till minne av Chiang Kai-shek), 1988 (till minne av Chiang Ching-kuo) och 1991 (nationens 80-årsjubileum). 4. Dödsstraff Taiwan har kvar dödsstraffet. Dödsstraff verkställdes sju gånger år 2003, tre gånger 2004 och tre gånger Det finns dock en tydligt neråtgående trend; och under 2006 och 2007 har inga avrättningar verkställts. Dödsstraff kan idag utdömas för ett femtiotal brott, däribland mord, väpnat rån, knarksmuggling, våldtäkt och spionage. Dödsstraff är obligatoriskt för vissa brott, regeringsföreträdare har dock uppgett att detta ska ersättas med möjlighet att utdöma dödsstraff. Regeringen har också uppgett att avsikten på sikt är att avskaffa dödsstraffet helt. Flera ändringar med bäring på dödsstraffet har gjorts i brottsbalken, exempelvis har det högsta tidsbestämda fängelsestraffet höjts från 20 till 30 år och skärpt straff har påbjudits för återfallsbrottslighet. Minderåriga kan inte längre dömas till dödsstraff. EU-länderna har vid flera tillfällen agerat mot dödsstraffet i Taiwan. Enligt Taiwan Alliance to End the Death Penalty, TAEDP, har myndigheterna påverkats av inhemska och internationella protester mot dödsstraff. I slutet av 2006 uppgavs en avrättning vara nära förestående, men efter påtryckningar från inhemska och internationella organisationer samt EU, sköts avrättningen upp på obestämd tid. Taiwans justitiedepartement initierade i samband med detta en akademisk studie av dödsstraffet, främst angående vilka straffrättsliga alternativ som skulle kunna bli aktuella om det avskaffas. Rapporten beräknas vara klar i slutet av TAEDP uppger att det är oklart om rapporten kommer att offentliggöras och hur resultaten kommer att användas, men TAEDP kommer att få del av den. För närvarande finns det ca 100 dödsdömda fångar i Taiwan. 28 av dessa har fått sitt straff bekräftat, vilket innebär att deras avrättning kan verkställas med kort varsel. Justitieministern måste personligen godkänna alla avrättningar och således kan denne, även om ett avskaffande av dödsstraffet i straffskalan kräver en lagändring, i praktiken förhindra att avrättningar genomförs. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga rapporter om frihetsberövande på politiska eller godtyckliga grunder i Taiwan. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen 4

5 Korruption inom rättsväsendet utgör alltjämt ett problem i Taiwan, men ansträngningar görs för att komma till rätta med detta fenomen. Enligt Transparency Internationals index över korruption i världen rankas Taiwan som 34 i världen och 6 i Asien avseende minst korruption. Åtgärder har vidtagits för att minska det politiska inflytandet över landets domare. Genom en reform 1999 skärptes översynen av enskilda domares agerande, och domare är numera förhindrade att delta i politiska aktiviteter. Under åren därefter har fall där domare tagit emot mutor i utbyte mot fördelaktiga domar uppdagats, men utvecklingen anses allmänt vara på väg åt rätt håll. Rättsväsendets oberoende gentemot den politiska makten får anses ha stärkts betydligt de senaste åren. Åtalet i korruptionsaffärer mot presidentens hustru och svärson, liksom hotet att han själv riskerar åtal så snart han avgår, visar på detta. Inte heller förefaller det finnas fog för att systemet som sådant är ett redskap för det gamla regeringspartiet KMT, då flera avgörande rättsfall gått emot även dem. Systemet för att tillsätta domare har under kritiserats. Kritiken har framförallt fokuserat på att alltför unga och oerfarna personer utnämns till domare. Efter en examen i juridik, inträdesprov och två års utbildning, kan en person tillträda som domare. Ofta får domarna döma i brottsmål snart efter tillträdet. Människorättsorganisationer har pekat på risken för rättssäkerheten, när domare med ringa erfarenhet av praktiskt juridiskt arbete får döma i fall som är av avgörande betydelse för den enskilde. En svaghet i rättssäkerheten är den vikt man i vissa fall tillmäter vittnesmål som inte är understödda av teknisk bevisning. Det visar ett rättsfall som pågått sedan 1991 och som rönt mycket stor uppmärksamhet. Fallet kan anses vara särskilt kontroversiellt, eftersom de tre anklagade i fråga den så kallade Hsihchih-trion, har dömts till dödsstraff. Det berör dessutom förbudet mot tortyr under förhör. I augusti 1991 hittades ett par knivmördat i Hsihchih i norra Taiwan. Utifrån fingeravtryck funna på mordplatsen arresterades en man. Under förhör erkände han omedelbart brottet; efter en tid angav han även sin bror och tre icke namngivna vänner till denne. Mannen dömdes och avrättades året därpå och hans bror namngav under förhör i sin tur de tre vännerna. När brodern avtjänat sitt treåriga straff för medhjälp till mord uppgav han dock att de tre vännerna inte hade något att göra med brottet, och att polisen under förhör tvingat honom att ange dem. De tre vännerna arresterades i augusti Arresteringarna gjordes utan häktningsorder och deras anhöriga informerades inte. De tre uppger att de utsattes för tortyr under förhören och tvingades att erkänna brottet. Deras 5

6 erkännanden var motsägelsefulla. Trots att inga fysiska bevis fanns dömdes de tre till döden utifrån den avrättade mannens angivelse, och deras egna medgivanden. År 2003 friades de tre männen i Taiwan Supreme Court efter nästan åtta år i dödscell. Många trodde att detta innebar slutet på den långdragna processen, men ännu ett överklagande gjordes. I juni 2007 dömdes de tre åter till döden. Enligt Taiwan Alliance to End the Death Penalty, TAEDP, har det gått prestige i fallet; om de tre frikänns helt skulle det innebära att alla tidigare domar varit felaktiga och domstolen skulle behöva erkänna sitt misstag. Detta är enligt TAEDP anledningen till att dödsdomarna återtogs. De rättsliga processerna kring fallet pågår fortfarande, även om de tre inte längre sitter fängslade. På grund av den långa processen har de dock svårt att anpassa sig till samhället och de har utsatts för stor mental påfrestning under lång tid. Amnesty International har uppmärksammat fallet (Public Statement ASA 38/001/2007) och ett antal taiwanesiska NGO:er organiserar regelbundna protester till stöd för de tre. 7. Straffrihet Straffrihet är inte ett uppmärksammat problem i Taiwan. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Taiwan har tryck- och yttrandefrihet. Det finns inga personer, företag eller organisationer som inte kan sägas vara föremål för kritisk granskning, alla utsätts för medias ibland mycket kraftiga bevakning. Utöver korruption, som inbegriper ekonomiska ersättningar av olika slag, tilldrar sig även valda politikers privatliv en mycket intensiv och ingående granskning. Sedan den 26 december 2005 är det inte tillåtet för politiska partier, regeringen eller militären att vara verksamma inom mediaindustrin. Inom media finns det dock en stark förankring i de olika politiska partierna. Hela spektrat av politiska åskådningar i samhället finns representerat i media. Taiwan har ett mycket stort antal TV-kanaler, radiokanaler och tidningar. I etermedier finns flera kanaler som sänder nyheter, politiska debatter och diskussioner dygnet runt. Enskilda stationer kan vara mycket partiska, men eftersom även direkt motstridiga uppfattningar kommer till tals på andra stationer, får man säga att samhällsdebatten som helhet präglas av mångfald och pluralism, och att medieoch informationsfriheten är väl tillgodosedd. Även om det finns lagstöd för att stoppa utgivning av material som kan anses vara moraliskt stötande eller störande för den politiska ordningen, finns inga indikationer på att man stoppat utgivning av politiska skäl. I augusti 2005 meddelade regeringens 6

7 7 informationskontor att man beslutat att inte förlänga sju tv-kanalers sändningsrättigheter, eftersom de under upprepade tillfällen brutit mot radiooch tv-lagen. Några av dessa kanaler har senare återfått sina sändningsrättigheter. Under 2006 ersatte National Communications Commission (NCC) regeringens informationskontor som granskande instans inom medievärlden. Bildandet av NCC föregicks av en hätsk debatt i den lagstiftande församlingen, där en av de centrala frågorna var hur NCC skulle kunna hållas politiskt oberoende. I oktober 2005 antogs så bestämmelser för fördelningen av platserna i NCC och kommissionen påbörjade sitt arbete i år. Ledamöterna får inte vara regeringsanställda, arbeta i statsägda bolag, eller vara knutna till sändningsbolag. De olika ledamöterna representerar de tre största partierna DPP, KMT och Peoples First Party, vilket väcker misstanke om att politiska motsättningar skulle kunna styra eller störa kommissionens arbete. Denna misstanke har stärkts under I juni uppstod en konflikt mellan NCC och regeringen angående ägandet till Broadcasting Corp of China (BCC), en radiokanal som grundades av förra regeringspartiet KMT och som såldes före 26 december 2005, då politiska partier enligt lag skulle ha lämnat mediaindustrin. NCC godkände en aktieöverföring som innebar att ägandet av BCC gick över till fyra företag ägda av mediamogulen Jaw Shaw-kong, före detta KMT-ledamot i parlamentet och före detta ordförande i den KMTorienterade kanalen UFO radio. Jaw skulle även bli ordförande i BCC. Regeringen hävdade att överföringen godkänts utan tillräcklig utredning, annullerade den och inledde en rättslig process mot Jaw och de fem ledamöter i NCC som beviljat överföringen. The Campaign for Media Reform och Taiwan Media Watch Foundation instämde i regeringens kritik och menade att överföringen gav för mycket makt inom media åt Jaws familj. Ärendet är ännu inte avgjort, och visar med tydlighet att NCC:s arbete är politiskt brännstoff. Full organisationsfrihet råder i Taiwan, vilket innebär att det inte finns några hinder för att bilda en enskild organisation. Mötesfriheten skyddas av konstitutionen och respekteras. Tillstånd krävs för offentliga möten utomhus, men de beviljas rutinmässigt. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna I Taiwan hålls val till president, vicepresident, lagstiftande församling, lokala borgmästare och andra företrädare. Ett flerpartisystem råder. Den sittande presidenten Chen Shui-bian, som representerar Democratic Progress Party (DPP), omvaldes med en mycket liten majoritet (0,2 procent) i mars Nästa presidentval hålls i mars 2008.

8 8 Den lagstiftande församlingen, Legislative Yuan, består av 225 representanter, varav åtta är reserverade för representanter från urbefolkningen. Val till en ny lagstiftande församling med färre antal ledamöter i huvudsak valda genom majoritetsval kommer att hållas i januari Även på lokal nivå är de styrande folkvalda. Politiken är starkt partibunden och den stora skiljelinjen utgörs av hur man betraktar sin identitet, som taiwanesisk eller kinesisk. Det kvinnliga deltagandet på den rikspolitiska arenan ökar successivt. I och med Anette Lus återval 2004 har Taiwan för andra mandatperioden i rad en kvinnlig vicepresident. Andelen kvinnor i den lagstiftande församlingen är 47 av 225. De båda stora partierna har gjort ansträngningar att öka andelen kvinnor genom att nominera fler kvinnliga kandidater, men utfallet i valen har inte alltid motsvarat förväntningarna vilket sammanhänger med personvalsystemet. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetstagares rättigheter och arbetsgivares skyldigheter regleras av arbetslagen (The Labor Standards Law, LSL). Arbetsnämnden (The Council of Labor Affairs, CLA) är den myndighet som ansvarar för att lagen implementeras och efterföljs. Fem dagars arbetsvecka gäller för anställda inom den offentliga sektorn. Enligt en undersökning utförd av CLA har även cirka 53 procent av företagen inom den privata sektorn anpassat sig till fem dagars arbetsvecka. År 2000 godkände Legislative Yuan ett förslag att minska antalet arbetstimmar per vecka från 48 timmar i veckan till 84 timmar uppdelat på två veckor. Lagen ger i teorin en arbetstagare möjlighet att lämna en arbetsplats med bristande säkerhet, utan att riskera sin anställning. CLA har dock fått kritik för att lagen inte fått tillräckligt genomslag på Taiwans arbetsplatser, eftersom antalet inspektörer med uppgift att inspektera de ca arbetsplatserna har varit klart otillräckligt. Ett problem i CLA:s arbete är att många av Taiwans småföretag är familjeföretag, där majoriteten av de anställda är släkt eller bekanta med ägaren och inte benägna att rapportera dåliga arbetsförhållanden. CLA arbetar dock kontinuerligt för att öka arbetstagares medvetande om sina rättigheter och ansträngningar görs för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatser. I enlighet med lagen för fackföreningsbildande har de flesta arbetare i Taiwan rätt att bilda fackföreningar. Fortfarande finns dock inskränkningar inom vissa

9 9 yrkesgrupper, till exempel lärare och statstjänstemän. Dessa yrkesgrupper har dock enligt Lärarförordningen och Tjänstemannaförordningen rätt att bilda intresseorganisationer, som kan föra deras talan vid förhandlingar. I september 2007 tillhörde 35,9 procent av den arbetsföra befolkningen en fackförening. En förklaring till det låga antalet fackanslutna är Taiwans goda ekonomi som bäddat för mycket låg arbetslöshet under många år. Det har därmed inte skapats något starkt behov av förändringar på det arbetsrättsliga området. Arbetslösheten i slutet av 2007 var 3,92 procent. Enligt LSL är 15 år lägsta tillåtna ålder för förvärvsarbete. Under 2007 har flera lagförslag som ämnar att förhindra diskriminering på arbetsmarknaden passerat den lagstiftande församlingen. I maj 2007 antogs en lag mot diskrimering av arbetstagare och -sökare på grund av ålder, sexuell läggning, ursprung, modersmål, medlemskap i fackförening, religiös åskådning etc. I december 2007 gjordes ett tillägg till den s.k. Gender Equality Employment Law, som riktar sig mot diskriminering på arbetsplatsen på grund av sexuell läggning. En arbetsgivare som begränsar en anställds utbildningsmöjligheter och löneförmåner på grund av dennes sexuella läggning kan dömas till böter. Vid anmälningar ligger bevisbördan på arbetsgivaren Det finns enligt uppgifter över legala utländska gästarbetare i Taiwan. De indelas enligt föreningen för utländska arbetare, Taiwan International Workers Association, i fyra kategorier för hushållsarbete, vård och omsorg, fabriksarbete och arbete inom fiskeindustrin. Utländska gästarbetare ska enligt lagen täckas av samma skydd som lokala arbetare. För hushållsarbete finns dock inget skydd enligt LSL. Med risk för att få avsked, vilket kan innebära utvisning, väljer många hushållsarbetare att stanna kvar trots ibland usla förhållanden. Flera rapporter vittnar om de dåliga förhållanden som många utländska gästarbetare får utstå. Medier har det rapporterat om sexuella övergrepp, misshandel och brott. Lagen Household Service Act som syftar till att reglera villkoren för arbete inom hushållssektorn har ännu inte antagits av den lagstiftande församlingen. CLA har inrättat en hjälptelefon dit utländska gästarbetare kan höra av sig och få juridisk rådgivning. Särskilt usla förhållanden råder för de utländska gästarbetare som vistas i landet illegalt. Dessa har en mycket svag ställning när det gäller att hävda sina rättigheter eftersom de riskerar att utvisas om de kontaktar myndigheterna. Dåliga förhållanden för utländska arbetare även utanför hushållssektorn har uppmärksammats. Under 2005 utbröt oroligheter i Kaohsiung bland thailändska arbetare på grund av undermåliga arbetsförhållanden.

10 Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den offentliga sjukvården i Taiwan anses som mycket god och alla taiwaneser täcks av en nationell sjukvårdsförsäkring. Sjukvården är kraftigt subventionerad. 12. Rätten till utbildning Grundutbildning för barn i åldrarna 6-15 år är obligatorisk och kostnadsfri i Taiwan. Enligt officiella uppgifter deltog i det närmaste 100 procent (97,65 procent) av alla taiwanesiska barn i låg-, mellan- och högstadieutbildning år procent av eleverna gick vidare till gymnasienivå och 58 procent fortsatte därefter med högre studier. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Taiwan räknas som en av de högsta i Asien. Inkomstskillnaderna är lägre än i flertalet andra asiatiska länder och i flera europeiska länder. Under de senaste två åren har olika enskilda organisationer dock uttryckt oro för ökade klyftor mellan låg- och höginkomsttagare och pekat på att medelklassen minskar i andel. Traditionellt återfinns de grupper som lever under knappa ekonomiska förhållanden främst bland urfolken och bland gästarbetare från länder som Filippinerna, Indonesien, Vietnam och Thailand. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnomisshandel och våldtäkt i hemmet bedöms som relativt vanligt förekommande i Taiwan. Denna typ av missförhållanden har kommit att få allt större uppmärksamhet under senare tid, såväl i medier som av myndigheterna. Ett viktigt steg mot att komma till rätta med detta problem togs genom införandet av en ny lag mot våld i hemmet, vilken trädde i kraft för sex år sedan. Den nya lagen ger domare rätt att utfärda besöksförbud samt gör det möjligt för poliser, socialarbetare och åklagare att ställa en misstänkt gärningsman inför rätta för offrets räkning, utan den senares medgivande. Eftersom denna typ av brott i allmänhet betraktas som familjeangelägenheter - den traditionella uppfattningen är att lagen inte gäller innanför hemmets väggar - är problemet emellertid svårt att komma till rätta med.

11 Detta problem är speciellt stort hos urfolken, där kulturen ibland är ännu mer kontrollerande och gör det svårt för kvinnor att hävda sin rätt gentemot familjen. Dock har misshandlade kvinnor numera rätt att kräva skydd av polisen, vilket också används mer och mer. Sedan 2003 reglerar äktenskapslagen ägandeförhållandena inom ett äktenskap. Tidigare hade maken per automatik rätt att hantera hustruns egendom, men inte vice versa. Lagen ändrades så att när ett par ingår äktenskap har båda parter enskild egendom. Vill paret ha gemensam egendom inom äktenskapet måste de ansöka om detta speciellt. Detta gäller även vid skilsmässor för par som gift sig innan lagen trätt i kraft, i mening att undvika att ena parten blir barskrapad vid en eventuell skilsmässa. I det tidigare systemet förekom det att maken hann överföra hustruns egendom till en tredje part, vilket missgynnade kvinnan. Kvinnor har sedan 1998 rätt att behålla sitt efternamn vid äktenskap. Enligt arbetslagstiftningen gäller lika lön för lika arbete, och i de fall lagen inte efterföljs kan arbetsgivaren straffas med en avgift på mellan och NTD (Taiwan dollar). Inom den offentliga sektorn finns regler som föreskriver att minst 25 procent av de anställda på olika nivåer måste vara kvinnor. Lagen ger alla kvinnor rätt till åtta veckors föräldraledighet. Kvinnor är underrepresenterade i högavlönade yrken. I vissa stora företagsgrupper har ledningen, i samband med grundarens frånfälle eller pensionering, övergått till en dotter och inte per automatik till äldste sonen. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är hög i Taiwan. Den lagstiftande församlingen beslutade 1999 att på sikt förbjuda prostitution i Taiwan. Förslag på legalisering och reglering har dock förts fram av vissa grupper. Prostitutionen i Taiwan är sannolikt ganska omfattande även om det är svårt att verifiera detta med statistik eller siffror, då huvuddelen av verksamheten sker i det fördolda. En stor andel av de prostituerade har invandrat illegalt från Kina och andra närliggande länder. Människohandel, framför allt handel med kvinnor, är ett stort problem. Enligt berörda myndigheter, akademiska experter och sakkunniga från enskilda organisationer, har under de senaste åren en nedåtgående trend kunnat skönjas vad gäller Taiwans problem med människohandel. Problemet kvarstår dock, både beträffande Taiwan som slutdestination och som en knutpunkt för vidare människohandel till andra länder. I de fall som rapporterats har merparten varit kvinnor med ursprung i Folkrepubliken Kina, men en del har också kommit från Thailand, Kambodja, Filippinerna, Vietnam och Indonesien. Brottssyndikat med hemvist i Taiwan har organiserat människohandel för prostitution i Taiwan i samarbete med Kinabaserade kriminella ligor. För att kringgå visumbestämmelser har skenäktenskap registrerats i Taiwan. 11

12 Taiwan har ingen heltäckande lagstiftning mot människohandel. Det finns möjlighet att åtala personer som bedrivit människohandel med stöd av lagarna mot slaveri, men det saknas en lag mot handel av människor som arbetskraft eller så kallat skuldslaveri. De taiwanesiska myndigheterna vidtar åtgärder för att förebygga och bekämpa människohandeln. I november 2006 skapade inrikesministeriet en permanent kommitté mot människohandel med ledamöter från 14 ministerier, myndigheter och NGO:er. Polismyndigheter har tränats i bekämpning av människohandelsrelaterad brottslighet och prostitution och sedan 2003 förs en dialog med Folkrepubliken Kina för gemensamma åtgärder. Under de senaste två åren har flera kedjor för människohandel avslöjats, vilket lett till åtskilliga åtal och fällande domar. Äktenskap mellan taiwanesiska män och kvinnor från Folkrepubliken Kina, Thailand, Kambodja med kvinnor från flera andra asiatiska länder ingås förstås oftast inte med målet att bedriva människohandel och prostitution. Dessa så kallade foreign spouses, utländska hustrur, är dock en utsatt grupp i samhället, på grund av deras beroendeställning till den taiwanesiske maken och deras mycket begränsade möjligheter att få permanent uppehållstillstånd eller taiwanesiskt medborgarskap. Enligt gällande lag måste en utländsk hustru lämna Taiwan i fall av skilsmässa, även om skilsmässan beror på att maken misshandlat henne. I november 2007 ändrades invandringslagen för att ge utländska hustrur och utländska gästarbetare fler rättigheter. Lagändringen har antagits av den lagstiftande församlingen och väntar nu på presidentens underskrift för att träda i kraft. Enligt den nya lagen ska utländska hustrur få rätt att stanna i Taiwan om skilsmässan beror på våld från makens sida eller om det finns minderåriga barn i familjen. Det kommer inte längre att vara tillåtet att bedriva äktenskapsförmedlingar i vinstsyfte; dessa förmedlingar får varken göra reklam för sina tjänster eller kräva ut avgift. Lagen innehåller även paragrafer som ska skydda utländska gästarbetare mot att bli utnyttjade av arbetsgivarna. Den är ett steg i rätt riktning, men fler åtgärder behövs för att garantera deras rättigheter i det taiwanesiska samhället, till exempel generösare regler vad gäller permanent uppehållstillstånd Barnets rättigheter Taiwans konstitution innehåller bestämmelser som syftar till att skydda barns rättigheter. Lagarna täcker enligt de taiwanesiska myndigheterna i stor utsträckning innehållet i FN:s barnkonvention. Barnnämnden, Childrens Bureau, CBI, vid inrikesministeriet har det övergripande ansvaret för att värna om

13 barns rättigheter. Myndigheterna strävar efter att ständigt förbättra situationen för barn och man har ett nära samarbete med inhemska enskilda organisationer inom områden som berör barnets rättigheter. En lag mot våld i hemmet antogs 1999 i syfte att förhindra barnmisshandel genom ett antal åtgärder. De sociala myndigheternas befogenheter har utökats och strikta riktlinjer införts för inom vilka tidsgränser övergrepp måste rapporteras och åtgärdas. Organisationen Child Welfare League Foundation meddelar att antalet polisanmälningar för barnmisshandel år 2006 uppgick till 10,094. Taiwanesiska myndigheter samarbetar aktivt med enskilda organisationer och medier för att sprida kunskap om barns rättigheter. En 24- timmars jourtelefon dit utsatta barn kan ringa och få hjälp och råd har inrättats. Det finns center dit barn kan söka sig på flera ställen över hela ön. Barnprostitution förekommer i Taiwan och det handlar främst om barn i åldrarna år. Myndigheterna har befogenhet att omhänderta barn som bevisligen far illa. I de fall där vårdnadshavare varit inblandade i övergreppen kan vårdnaden fråntas dem av en domstol, på begäran av sociala myndigheter eller den minderårige själv. Lagens strängaste straff för sexköp av barn under 18 år är två års fängelse. Taiwanesiska medborgare som gjort sig skyldiga till sexköp av barn utomlands kan dömas i Taiwan. Taiwans sexköpslagstiftning stadgar även att namnen på de personer som döms för brott mot densamma, ska publiceras i tidningar. Trots att de lagar och bestämmelser som finns på området i regel efterlevs och tillämpas, finns en omfattande problematik vad gäller tillämpningen av bestämmelserna. Kryphål i lagstiftningen samt kulturella hinder försvårar efterlevnad av restriktionerna. Detta innebär att problemet, trots myndigheternas vilja att åtgärda det, kvarstår. Lagtekniskt stöd för ingrepp mot trafficking av barn och ungdomar finns i The Statute for the Prevention of Child and Juvenile Sexual Trafficking. ECPAT Taiwan är den enskilda organisation som i huvudsak driver kampen för att stoppa barnprostitution, barnpornografi samt transnationellt sexuellt utnyttjande i Taiwan. Under de senaste åren har organisationen bland annat uppmärksammat problemet med barnprostitution och barnpornografi på taiwanesiska webbplatser. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Taiwans malayo-polynesiska urfolk uppgår till ungefär personer, vilket motsvarar cirka två procent av befolkningen. Totalt har elva olika minoritetsgrupper erkänts, varav en så sent som Urfolkens ställning har 13

14 14 successivt uppgraderats och såväl politiska som civila rättigheter skyddas av konstitutionen gavs urfolken rätt att använda sina ursprungliga icke-kinesiska namn på offentliga dokument, vilket tidigare inte varit tillåtet. Under 2001 antogs en lag om rätten till hemspråksundervisning. Under 2002 beslutades att urfolken har rätt till ledighet på sina egna högtider. Ledigheten begränsas dock till en dag om året och det är upp till de olika etniska grupperna att själva besluta vilken högtid som ska firas. Dessutom firas 1 augusti som urfolkens dag. Det har beslutats att urfolken numera kan ansöka om skadestånd på upp till 1 miljon NTD för brott mot upphovsrättslagar, för att förhindra att deras kulturarv utnyttjas eller förstörs. Urfolken är dock fortfarande en utsatt social grupp, som har lägre livslängd, lägre medelinkomst och högre arbetslöshet än genomsnittet. De är överrepresenterade när det gäller missbruksproblem, prostitution och andra sociala missförhållanden och underrepresenterade när det gäller högre utbildning. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte förbjudna i taiwanesisk lag, men diskriminering på grund av sexuell läggning omfattas inte av lagstiftningen. I diskussionerna om ny grundlag finns förslag om stärkta mänskliga rättigheter, som även skulle omfatta homosexuellas rättigheter. Det finns också förslag i den lagstiftande församlingen om att ge möjlighet för homosexuella par att registrera partnerskap samt att adoptera barn. Förslaget har dock fördröjts och ännu har ingen omröstning genomförts. En rad lagar som syftar till att förbjuda diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet har, som ovan nämnts, antagits under Den konfucianska traditionen präglar det taiwanesiska samhället, inte minst beträffande synen på familjen, varför homosexualitet fortfarande i hög grad är föremål för stigmatisering. Föreningen Taiwan Gay and Lesbian Association bildades som en underjordisk organisation 1998 och gavs officiell status år Det är den första riksomfattande organisationen i Taiwan som arbetar för de homosexuellas rättigheter. Organisationen har under det senaste året pekat på diskriminering i tillämpning av tryckfrihetslagarna. Man menar att myndigheterna är väldigt nitiska när det gäller spridning av homosexuellt material, medan man ser mellan fingrarna när det gäller spridningen av långt grövre heterosexuellt material.

15 Flyktingars rättigheter Flyktingars och asylsökandes rättigheter är inte tillfredsställande. Taiwan saknar helt asyllagstiftning och ett fungerande regelverk för hur asylsökande ska behandlas. Eftersom Taiwan står utanför FN har flyktingkommissarien UNHCR inte heller något inflytande över hanteringen av flyktingärenden i landet. Människorättsgruppen Chinese Association for Human Rights (CAHR) påpekar att avsaknaden av lagstiftning gör att beslut fattas från fall till fall. Media och personliga kontakter kan då påverka myndigheternas beslut, vilket försvårar en rättvis och konsekvent bedömning. Endast ett fåtal asylsökande anländer till Taiwan varje år, varav majoriteten är från Folkrepubliken Kina. Detta tros, enligt människorättsgrupper, vara anledningen till att så lite görs från taiwanesiska myndigheters sida för att förbättra de asylsökandes rättigheter. De flesta migranter tar sig till Taiwan på illegalt sätt, och då de ertappas av kustbevakning eller gränspolis betraktas de i första hand som illegala invandrare. De skickas därför till någon av Taiwans tre förläggningar för illegala invandrare. I formell mening är dessa möjligen inte flyktingförläggningar, men i praktiken fungerar de som det. Flertalet av de migranter som kommer gör det av ekonomiska skäl. De som kommer från Folkrepubliken Kina ska då enligt överenskommelse med Kina återsändas dit. Kritik riktas dock mot Taiwan för att detta ofta drar ut på tiden och under tiden hålls personerna kvar på förläggningarna. Från taiwanesisk sida påpekar man att svårigheter i kontakterna med myndigheterna på fastlandet gör att ärendena drar ut på tiden. En förening för mänskliga rättigheter, Taiwan Association for Human Rights, TAHR, har vid flera tillfällen engagerat sig för asylsökande individer. TAHR besöker asylsökande regelbundet. 19. Funktionshindrades rättigheter Diskriminering mot personer med mentala eller fysiska funktionsnedsättningar är förbjudet. Enligt en lag till skydd för personer med fysiska eller psykiska funktionshinder, är större offentliga och privata företag ålagda att låta två procent av arbetsstyrkan utgöras av personer med funktionshinder. I privata företag med över hundra anställda, ska en procent av arbetsstyrkan utgöras av personer med funktionshinder. Åtföljs inte lagen är företaget skyldigt att betala en straffavgift till en statlig fond med ändamål att öka antalet anställda med funktionshinder. Många företag väljer emellertid att betala direkt till nämnda fond och funktionshindrade har därför fortfarande svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

16 För att förbättra situationen för personer med funktionshinder antogs 1999 en plan för en hinderfri miljö i kollektivtrafiken. Rapportering om situationen görs årligen till berörda myndigheter och parlamentets kommitté för funktionshindrade. Lagen påbjuder också handikappsanpassning av nya och gamla byggnader, transportmedel etc. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Taiwan har huvudsakligen två organisationer som verkar för att stärka de mänskliga rättigheterna i landet - Taiwan Association for Human Rights, TAHR, samt Chinese Association for Human Rights, CAHR. TAHR grundades 1984 som en underjordisk organisation med målsättningen att stärka yttrandefriheten och öka medborgarnas politiska engagemang. Organisationen arbetade hårt för att de politiska dissidenter, som till följd av den så kallade Vita terrorn tvingats fly Taiwan under Chiang Kai-shek, skulle få möjlighet att återvända. Sedan undantagstillståndet lyftes 1987 har verksamheten kommit att inriktas framförallt på att avskaffa dödsstraffet, att förbättra villkoren vid landets fängelser samt att motverka polisbrutalitet registrerades föreningen och kunde därmed verka öppet. CAHR grundades Organisationens agenda utgörs huvudsakligen av kampen för dödsstraffets avskaffande samt för fångars rättigheter. CAHR har sin politiska förankring i KMT (Kuomintang) medan många av TAHR:s grundare nu återfinns inom DPP:s (Democratic Progressive Party) politiska led. Båda dessa organisationer ger ut årliga rapporter om utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter i Taiwan Förutom dessa övergripande organisationer, finns det också en rad intresseorganisationer såsom Taipei Association for the Promotion of Women's Rights (TAPWR) och Warm Life Association for Women, Taiwan Gay and Lesbian Association, Gender and Sexuality Rights Association, Judicial Reform Association, Child Welfare League Foundation och Amnesty International. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Taiwans internationella status förhindrar FN att verka i Taiwan. EUkontoren på ön genomför dock regelbundet gemensamma uppvaktningar om dödsstraffet. 16