Hållbarhetsredovisning Hur kan hållbarhetsredovisningen utvärderas ur ett intressentperspektiv?

Transkript

1 Examensarbete Hållbarhetsredovisning Hur kan hållbarhetsredovisningen utvärderas ur ett intressentperspektiv? Författare: Daniel Karlsson Marcus Martinsson Handledare: Tom Karlsson Examinator: Pia Nylinder Termin: VT15 Ämne: Företagsekonomi Nivå: C-uppsats Kurskod: 2FE92E

2 Abstrakt Syftet med uppsatsen består i två delar. Den första delen avser att utveckla van der Ploeg och Vanclays verktyg genom att skapa underfrågor till deras frågeschema. Med målsättningen att skapa en modell som är användbar för intressenter till att utvärdera hållbarhetsredovisningars kvalitet. Andra delen av syftet handlar om hur den utvecklade modellen kan användas praktiskt och utvärdera hållbarhetsredovisningar ur ett intressentperspektiv. Modellen tillämpas för att granska ett urval av 31 företag och dess hållbarhetsredovisningar. Urvalet av företag är uppdelade i tre olika sektorer på Stockholmsbörsen: konsumenttjänster, råvaror samt olja och gas. Forskningsmetoden i studien utgår ifrån en kvantitativ innehållsanalys som syftar till att göra informationen i hållbarhetsredovisningen jämförbar samt ge en objektiv och systematisk beskrivning som ligger till grund för de slutsatser som framkommit i studien. Slutsatser av studien tyder på att modellen har blivit förbättrad och att tidigare problematik med att använda modellen för jämförelser och strukturerade analyser har förenklats. Den utvecklade modellen har sedan testats empiriskt och erfarenheter tyder på att modellen är funktionsduglig för att samla in och sammanställa data. I studien uppmärksammades dock svårigheter för enskilda intressenter att identifiera frågor som är intressanta just för dem. Men trots dessa svårigheter är modellen användbar för att utvärdera hållbarhetsredovisningar i sin helhet ur ett intressentperspektiv. Nyckelord Utvärdering av hållbarhetsredovisning, hållbarhetsredovisning, sustainability report, GRI, CSR. Tack Vi hade aldrig klarat oss igenom det här arbetet på egen hand och vill därför rikta ett stort tack till vår handledare Tom Karlsson som genom givande samtal har handlett oss genom arbetet. Ett stort tack riktas även till vår examinator Pia Nylinder för goda råd och vägledning. Vi vill även tacka alla opponenter som bidragit med givande konstruktiv kritik under vårens seminarietillfällen. i

3 Abstract The purpose of this paper consists of two parts. The first part relates to the development of van der Ploeg and Vanclays tools by creating the questions for their list of questions with the objective to create a model that is useful for stakeholders to assess the quality of sustainability reporting. Second part of the purpose is how the developed model can be used practically and to evaluate sustainability reports from a stakeholder perspective. The model is applied to examine a sample of 31 companies and their sustainability reports. The selection of companies is divided into three different sectors on the Stockholm Stock Exchange: consumer services, raw materials and oil & gas. The research method in this study is based on a quantitative content analysis that aims to make the information in the Sustainability Report comparable and provide an objective and systematic description as the basis for the conclusions that emerged from the study. Conclusions of the study suggest that the model has been improved and that previous problems with the model used for comparisons and structured analysis has been simplified. The developed model has been tested empirically and experiences indicate that the model is working to collect and compile data. The study highlighted, however, difficulties for individual stakeholders to identify issues that are interesting just for them. But in spite of these difficulties is the model useful in full for stakeholders for assessment of sustainability reports. Keywords Evaluation of Sustainability, Sustainability, Sustainability Report, GRI, CSR. Thanks We had never passed through this work on your own and would like to say a big thank you to our supervisor Tom Karlsson as the fruitful discussions have primarily led us through the essay. A big thanks goes also to our examiner Pia Nylinder for good advice and guidance. We also want to thank all the opponents who contributed with fruitful constructive criticism during the spring seminars. ii

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Problemdiskussion Ett verktyg för att utvärdera hållbarhetsredovisningar Problematisering Syfte Disposition 13 2 Metod Forskningsdesign Forskningsmetod Avgränsningar Datainsamling Studiens trovärdighet Trovärdighet Reliabilitet Validitet Replikation 23 3 Teori och referensram Hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiative (GRI) Ramverkets uppbyggnad Bestyrkande av redovisningens kvalitet Intressentteorin Vad fokuserar företagets intressenter på i hållbarhetsredovisningen 33 4 Operationalisering och poängkriterier 36 5 Applicering av modellen Granskning av företags hållbarhetsredovisningar Granskning av hållbarhetsredovisningar ur ett intressentperspektiv 50 6 Analys 54 7 Avslutning och slutsatser Slutsatser Förslag till vidare forskning 66 8 Källförteckning 67 iii

5 Begreppslista CSR GRI ISA ISO NGO SR Corporate Social Responsibility Global Reporting Initiative International Standards on Auditing International Organization for Standardization Non Governmental Organization Sustainability Report iv

6 1 Inledning Det har blivit allt vanligare att företag presenterar sitt arbete med hållbarhet i en hållbarhetsredovisning (eng. Sustainability Report, SR). Det ökade intresset för hållbarhetsredovisning har lett till att ett flertal olika standarder och normgivare uppkommit, där den mest kända internationellt är Global Reporting Initiative (GRI). Målsättningen med GRI är att underlätta redovisningen av hållbarhetsfrågor och göra den mer trovärdig. Men trots att dessa standarder och normgivare syftar till att skapa bättre hållbarhetsredovisningar så finns det ett allmänt problem med hållbarhetsredovisningens trovärdighet idag. En bidragande orsak till bristen i trovärdighet är att det inte finns någon lagstiftning, liknande den lagstiftning som finns för finansiell redovisning, som reglerar hur en hållbarhetsredovisning bör se ut. Detta beror framförallt på att intresset av att företagen skall redovisa sitt arbete med hållbarhet har kommit till av att företagets intressenter ställer allt högre krav på företagets ekonomiska, miljömässiga- och sociala ansvar (Romero, Lin, Jeffers & DeGaetano 2014; Europeiska kommisionen 2011). Avsaknad av lagstiftning inom området och att det inte finns några tvingande krav från en redovisningsstandard har skapat ett utrymme för företag att vara selektiva i sin rapportering av hållbarhetsarbetet (GRI , ss. 5-6). Det får som konsekvens att hållbarhetsredovisningen brister i kvalitet och det blir svårt för intressenter att bedöma värdet av ett företags hållbarhetsredovisning. Men även om detta skulle åtgärdas finns det ett behov av att kunna granska hållbarhetsredovisningens kvalitet ur ett intressentperspektiv och värdera företagets arbete med hållbarhet. Eftersom det går att finna en diskrepans mellan hur företagen vill presentera sig och vad intressenterna fokuserar på (Bradford, Earp & Williams 2014). För att komma tillrätta med denna problematik så utforskar denna uppsats hur det går att skapa bättre förutsättningar för intressenter att utvärdera kvaliteten på hållbarhetsredovisningar som de ser ut idag. Detta genomförs genom utvecklandet av en modell för utvärdering av hållbarhetsredovisning som har sin grund i ett verktyg skapat av Lidewij van der Ploeg och Frank Vanclay år Deras verktyg utgår ifrån GRI:s ramverk men är tänkt att fungera på alla typer av hållbarhetsredovisningar genom att det tar upp och 1

7 fokuserar på de delar som är centrala för att skapa en bra hållbarhetsredovisning (van der Ploeg & Vanclay 2013). 1.1 Bakgrund Företagens hållbarhetsredovisning har sitt ursprung i begreppet hållbarhet som i sin tur är baserat på den amerikanske miljövetaren Lester Browns begrepp hållbar utveckling som introducerades 1981 (Christofi, Christofi & Siasaye 2012). Det fick sin globala spridning 1987 då det lanserades av världskommissionen för miljö och utveckling (World Commission on Environment and Development; även kallad Brundtlandkommissionen) i rapporten Vår gemensamma framtid. Här formuleras också den numer klassiska formuleringen av vad hållbar utveckling är: Att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov (Westermark 2013, s. 29). Hållbar utveckling handlar ursprungligen om att ta tillvara på jordens tillgångar och länders socio-ekonomiska utveckling och det är alltså en generell målsättning som alla bör sträva efter. Men det ökade medvetandet om att sträva efter att bevara resurser för kommande generationer har även blivit länkat till företag som en central aktör för att uppnå hållbar utveckling. Vilket medfört högre krav på att inte enbart bedöma företag utifrån dess finansiella prestationer, utan även vilken påverkan på miljö och samhälle som dessa utövar. Följderna har blivit att det senaste decenniet har präglats av att allt fler företag valt att formellt redovisa sina hållbarhetsaktiviteter i en hållbarhetsredovisning (James 2014; Romero, Lin, Jeffers & DeGaetano 2014; Borglund, De Geer, Sweet, Frostenson, Lerpold, Nordbrand, Sjöström & Windell 2012). Det skedde också en tydlig ökning av hållbarhetsredovisningar efter finanskrisen som en konsekvens av att intressenterna alltmer ställde högre krav på redovisningen, vilket medförde att organisationer stod inför ökat tryck att redovisa ett hållbart och trovärdigt arbete. Så att intressenterna kan bistås med aktuell och relevant information för att utföra de beslut som ligger till grund för interaktion på marknaden (Smith 2014). Även om begreppet hållbarhet är relativt nytt i företagsvärlden så har det funnits diskussioner och arbete med företags ansvar under en längre tid. Redan under 60- och 2

8 70- talet tar debatten om företagens relation till samhället fart. En framträdande person för denna utveckling är Keith Davis (Freeman, Harrison, Wicks, Parmar & de Colle 2010). Han menar att ett företag inte kan anses ta samhälleligt ansvar om det enbart uppfyller minimikraven i lagar och regler eftersom det är det som förväntas av alla samhälleliga medborgare. Så för att ett företag skall anses ta ett samhälleligt ansvar så måste det gå utöver det som lagar och regler kräver. Synsättet att företag har ett större ansvar än vad lagarna kräver är grunden för det som kom att formuleras som Corporate Social Responsibility (CSR), vilket brukar översättas på svenska med företagens sociala ansvar eller företagens samhällsansvar. CSR är ett välkänt och välanvänt begrepp som behandlar företagens samhälleliga ansvar (Ibid.). En annan viktig person i utvecklingen av CSR är Archie Carroll som 1979 formulerade följande definition av CSR: The Social responsibility of business encompasses the economic, legal, ethical, and discretionary expectations that society has of organizations at a given point of time (Schwartz & Carroll 2003, s. 503). Carroll går alltså ett steg längre än Davis i vilka krav han anser att samhället kan ställa på företagen (Schwartz & Carroll 2003). Begreppen CSR och hållbar utveckling skiljer sig åt genom att de har kommit till på olika sätt. CSR är sprunget ur ett direkt krav på företagens sociala ansvar och har företaget i fokus från start och hållbar utveckling handlar om att ta tillvara på jordens tillgångar och länders socio-ekonomiska utveckling. En ytterligare skillnad mellan begreppen som går att finna är att hållbar utveckling har ett bredare fokus än CSR. Hållbarhet är något som angår alla och det går inte att fokusera på enskilda intressenter som viktiga för arbetet med hållbarhet utan alla är viktiga i arbetet med att ta tillvara på jordens tillgångar (Gray et al. 1995; Westermark 2013). Det är dock vanligt att CSR och hållbarhet används synonymt då många menar att det finns ett uttryck för samma idé i bägge begreppen, ett fokus på att företag och andra organisationer har ett ansvar för sin påverkan på det omgivande samhället och miljön (Borglund et al. 2012). Att företag tar ansvar för det omgivande samhället och miljön kan idag tyckas självklart eftersom det blivit så vanligt. Men det är inte givet att det egentligen bör tillhöra ett företags aktiviteter att ta detta ansvar. En av de mest kända kritikerna av CSR är Milton Friedman och hans efterföljare i den så kallade Chicago-skolan (Borglund et al. 2012). Han menar att företagsledningens uppdrag är att öka värdet på ägarnas investering. Och därför skall dessa inte också ta social eller miljömässig hänsyn utöver det lagar 3

9 föreskriver eftersom det i grunden blir ett ineffektivt företagande. Om man tänker sig att företaget har ett antal intressenter som påverkas av dess verksamhet så är aktieägarna de intressenter som är de viktigaste för företaget i denna syn på företagets uppdrag. Detta synsätt kallas för aktievärde (shareholder value) och motiveras av att det är ägarna som tar den stora risken och dessa har inga garantier för att få det investerade kapitalet tillbaka. Därför är ägarna de viktigaste intressenterna och företagets uppdrag är att ge en god avkastning på investeringen (Ibid.). Med tiden ändrade Friedman synsätt i frågan om hur aktievärde skapas. Det var en anpassning till det han ansåg vara en generell förskjutning av företagsverksamheten från produktion till distribution och marknadsföring. Detta medför att aktievärdet till större del består av immateriella värden, av företagets rykte på marknaden och de föreställningar som konsumenter har om företagets processer (Borglund, De Geer & Hallvarsson 2009; Borglund et al. 2012). Denna modifierade hållning betecknade en av Friedmans efterföljare Michael Jensen med begreppet enlighted shareholder value, dvs. ett insiktsfullt ägarperspektiv. Med detta ägarperspektiv så ser man det som nödvändigt att ta hänsyn till miljöansvar, socialt ansvar, att skapa goda arbetsförhållanden och att arbeta mot korruption för att kunna skapa ett värde till ägarna. Det handlar om att företaget har en medvetenhet om att dess rykte är en viktig del i värdeskapandet och om detta raseras så kan det få förödande konsekvenser och därför bör man arbeta proaktivt med dessa frågor produkter. Denna syn på CSR är alltså strategisk inriktad (Ibid.). Det går också att urskilja en annan syn på CSR:s funktion där företagets intressenter är viktiga och då handlar CSR istället om att företagen måste söka vinna legitimitet hos sina intressenter. Denna legitimitet bygger på att det är företagets intressentgrupper som formar och formulerar förväntningarna på företaget och skapar existensberättigandet för företaget. Så företagets uppgift blir att agera på ett sådant sätt som är önskvärt enligt dess intressenter. Detta kallas för att företaget får en licence to operate. För att företaget skall kunna få acceptans från sina intressenter är CSR centralt och går inte att undgå (Borglund et al. 2012). Eftersom företagens arbete med CSR och hållbarhet är viktigt för andra grupper i samhället så har det också blivit viktigt att redovisa det samhälleliga ansvaret för att tydliggöra vad som görs och i vilken omfattning det utförs. Och för att underlätta för 4

10 företag att redovisa sitt samhällsansvar så har ett antal intresseorganisationer utvecklat verktyg för denna redovisning. Bland annat så finns idag: the OECD Guidelines for Multinational Enterprises, the ten principles of the UN Global Compact, the ISO Guidance Standard on Social Responsibility, the International Labour Organization s Tri-partite Declaration of Principles Concerning Multinational Enterprises and Social Policy, and the UN Guiding Principles on Business and Human Rights (van der Ploeg & Vanclay 2013, s. 3). Men även om det är ett flertal organisationer som har lämnat viktiga bidrag till redovisning av företagens samhälleliga ansvar så är det organisationen Global Reporting Initiative (GRI) som har skapat sig en stark position i utvecklandet av ett ramverk för hållbarhetsredovisning som har blivit väldigt etablerat och välanvänt. De använder begreppet hållbarhetsredovisning synonymt med andra termer för redovisning av ekonomisk, miljömässig och social påverkan (GRI ). Den betydelseskillnad som beskrivits ovan mellan CSR och hållbar utveckling går alltså inte att spåra i GRI:s användning av begreppen. Eftersom GRI är tongivande inom redovisningen av företagens ansvar och de etablerat begreppet hållbarhetsredovisning så används begreppet hållbarhetsredovisning i uppsatsen i den mer generella betydelsen av företagens redovisning av sin ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan. Och begreppen CSR, hållbar utveckling och liknande begrepp används för att uttrycka tanken om företagets ekonomiska, miljömässig och sociala ansvar. Det är alltså en bred term som fångar upp helheten i företagens ansvar gentemot sina intressenter och samhället i stort. GRI:s utgångspunkt med sitt arbete är: transparens beträffande ekonomisk, miljömässig och social påverkan blir grundläggande för effektiva relationer till intressenter, investeringsbeslut och andra marknadsförhållanden (GRI , s. 2). I denna formulering går det att finna tydliga kopplingar mellan intressentteorin och GRI genom GRI:s fokus på hur hållbarhetsarbetet bli grundläggande för effektiva relationer till företagets intressenter. GRI verkar för att främja användningen av hållbarhetsredovisningen som ett sätt för organisationer att bli mer hållbara och bidra med en hållbar utveckling (GRI ). GRI:s ramverk finns utgiven i olika versioner. Den senaste versionen som finns utgiven på svenska är GRI 3 och den senaste som finns utgiven internationellt är GRI 4. Det centrala i GRI:s hållbarhetsredovisning är att den 5

11 syftar till att ta upp de sociala-, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser som företagets dagliga verksamhet bidrar till. Det handlar om att mäta, avslöja och ansvara inför intressenter, både interna- och externa intressenter, för vad organisationen uppnått i dess arbete mot en hållbar utveckling (GRI s. 3). Exempel på företagets intressenter är anställda, aktieägare, leverantörer och samhället (GRI ). Ramverket är uppbyggt för att skapa en trovärdighet åt redovisningen men det finns också en möjlighet att skapa ytterligare trovärdighet till hållbarhetsredovisningen genom att låta den granskas av en oberoende part, likt den finansiella redovisningen. Det blir allt vanligare för företag att upprätta en hållbarhetsredovisning enligt GRI:s standard och med det följer ett ökat intresse av en granskning av redovisningen genom revision (Westermark 2013). Men även i fallet med revision av en hållbarhetsredovisning så bygger det på att företagen själv väljer om dessa vill anlita en revisor eller annan oberoende part för att granska redovisningen (GRI ). Och alltså finns det fortfarande ett stort utrymme för företagen att forma hur man vill framställa sig genom sin redovisning. 1.2 Problemdiskussion Trots att GRI idag är ett välutvecklat ramverk för hållbarhetsredovisning som syftar till att skapa ett strukturerad och trovärdig redovisning med målsättningen att bidra med hållbar utveckling så finns det fortfarande en del generella problem med hur redovisningen av hållbarhet fungerar idag. Ett problem är att det inte finns någon lagstiftning som styr hållbarhetsredovisningen. Det är inte givet historiskt sett att hållbarhetsfrågor bör regleras av lag eftersom dessa ursprungligen är något som går utöver det lagar kräver och att ett företag tar ett större socialt ansvar kan ge upphov till ett ineffektivt företagande. Men med tiden har ansvarsfrågor utvecklats till något som blivit allt mer nödvändigt att ta hänsyn till för många företag. Bland annat beroende på att företagsverksamheten förändrats till att fokusera mycket på distribution och marknadsföring vilket medfört att företagets rykte på marknaden blivit allt viktigare. Det går också se att företagen måste söka legitimitet hos sina intressenter för sin verksamhet, en licence to operate, och i det sammanhanget kan hållbart företagande också ha en viktig funktion (se 1.1 Bakgrund). Eftersom det finns andra grupper och individer än företaget själva som har ett intresse 6

12 av att företagets hållbarhetsredovisning är riktigt och överensstämmande så finns det också ett behov av en reglering av denna för att säkerställa riktigheten. Det skulle kunna lösas med tvingande krav, någon form av granskning, och olika typer av påföljder om kraven inte efterlevs från exempelvis GRI som styr hur en hållbarhetsredovisning måste upprättas. Men idag finns inte detta utan företagen väljer själva vad de vill ta med utifrån GRI:s rekommendationer. Detta skapar ett utrymme för företagen att forma en positiv bild av sitt hållbarhetsarbete utan att ta med de negativa delarna. Det att ett företag framställer sig som ett ansvarsfullt företag men inte lever upp till sina löften kallas för gröntvättning (eng. greenwashing), vilket alltså innebär att företaget presenterar sitt arbete med hållbarhet på ett vilseledande sätt. Även begreppet windowdressing används för att ge uttryck för samma företeelse (van der Ploeg & Vanclay 2013; Borglund, Frostensson, & Windell 2010). I artikeln Ohållbar syn på hållbarhet i Dagens industri från 8:e juli i år går det att finna stöd för tesen att företag gärna framställer sig som hållbara men att de faktiskt inte ser hållbarhet som en central och viktigt fråga för företaget. DI har tillsammans med Ipsos genomfört en undersökning där de frågat ordförande, VD, marknadschefer och ekonomichefer från svenska företag som har fler än tio anställda och som har en omsättning över 10 miljoner kronor. Frågan som ställdes var: Vilken samhällsfråga eller politisk fråga är viktigast för ditt företag idag? (Matson 2015, s. 13). Företagarna kunde välja mellan 15 olika svarsalternativ och den fråga som hamnade sist var frågan om miljö och hållbarhet sist med enbart 2 procent av rösterna. Artikelförfattaren presenterar två möjliga förklaringar till varför frågan hamnar sist i en sådan undersökning men att företag ändå ofta talar om att ett hållbart företagande är viktigt för dem. Den första förklaringen är att frågan fortfarande är så ny att det finns brister i kunskapen om hur man bör arbeta med hållbarhet. Den andra förklaringen är att företag gärna vill framstå som hållbara men det som egentligen är viktigt för dem är pengar och kortsiktigt resultat (Matson 2015). Utan att i detalj resonera om vilken förklaring som är den mest passande så är det tydligt att om hållbarhet verkligen var det mest viktiga för företagen så hade de med all säkerhet skaffat sig den kunskap som de behöver och det är trots allt inte en helt ny fråga, vilket beskrivits i bakgrunden. Så därför finns det troligtvis substans i den andra förklaringen, att företag gärna framställer sig som hållbara och ansvarstagande men att 7

13 det faktiskt inte är en viktig fråga för dem och att de därmed grönmålar sig. Därför är detta i allra högsta grad ett relevant problem idag för företagets intressenter. Att företag vill framställa sig som mer ansvarstagande än de är gör att det blir svårt för intressenter att använda sig av ett företags hållbarhetsredovisning som grund för beslutsfattande. Denna svårighet är tydligt kopplat till att det inte finns krav på vad hållbarhetsredovisningen skall innehålla och hur den skall presenteras vilket gör att redovisningen inte blir lika användbar för intressenter som den skulle kunna vara. Företagen kan framställa sig som mer ansvarsfulla än vad de är, genom gröntvättning. Eller de kan välja att anpassa sin information för att nå vissa specifika intressenter (van der Ploeg & Vanclay 2013). Det är även så att det finns forskning som visar på att hållbarhetsredovisningen inte lever upp till vad intressenter faktiskt förväntar sig. Att företagen har annat fokus än det som intressenterna förväntar sig. Vilket gör att hållbarhetsredovisningen brister i kvalitet och funktion (Bradford, Earp & Williams 2014). Problemet med att företagen själva kan forma hur de vill framstå i sin hållbarhetsredovisning medför att intressenterna måste kunna utvärdera kvaliteten på redovisningen på något sätt. Och detta leder till problemformuleringen för denna uppsats: hur kan hållbarhetsredovisningen utvärderas ur ett intressentperspektiv? Eftersom företagen kan forma hur de vill att deras hållbarhetsarbete skall framstå så finns det ett behov av en modell för att granska hållbarhetsredovisningens ur ett intressentperspektiv. Som gör det möjligt att undersöka att alla väsentliga delar av en hållbarhetsredovisning finns med samt att den presenteras på ett korrekt och trovärdigt sätt. Men det finns inte så mycket skrivet om ämnet utvärdering av hållbarhetsredovisning ur ett intressentperspektiv och därför är det också svårt att finna utvecklade modeller för denna typ av analyser. Det finns dock ett verktyg framtaget av Lidewij van der Ploeg och Frank Vanclay från år De har utvecklat ett frågeschema som ligger till grund för analysen av redovisningen. De kallar sitt frågeschema för ett funktionellt verktyg och det består av tio frågor som intressenter kan använda sig av för att utvärdera kvaliteten på ett företags hållbarhetsredovisningar (van der Ploeg, Vanclay 2013). Med detta verktyg är det alltså tänkt att intressenter skall kunna utvärdera företag utifrån dess hållbarhetsredovisning och kunna göra en oberoende utvärdering av denna Ett verktyg för att utvärdera hållbarhetsredovisningar 8

14 Lidewij van der Ploeg och Frank Vanclay presenterar sitt verktyg för att utvärdera hållbarhetsredovisningar i artikeln: Credible claim or corporate spin?: a checklist to evaluate corporate sustainability reports från Syftet med deras arbete är att beskriva en checklista på 10 punkter, i form av frågor, som ett företags intressenter och även andra intresserade läsare kan använda sig av för att utvärdera kvaliteten på företagens hållbarhetsrapporter (van der Ploeg & Vanclay 2013). Dessa frågor är (författarnas översättning): 1. Är rapporten tillgänglig för allmänheten och skriven på lämpliga språk? 2. Är rapporten skriven på ett klart och tydligt sätt och läslig av relevanta intressenter? 3. Använder företaget ett etablerat ramverk för hållbarhetsredovisning, exempelvis GRI? 4. Finns det en bra beskrivning av hur företaget införlivar CSR och hållbar utveckling i sin långsiktiga strategi? 5. Diskuterar företagen hållbarhetsfrågor i alla relevanta delar av sin verksamhet? 6. Presenterar företaget tillräckliga bevis (exempelvis data) som stöd för de påståenden som görs om alla indikatorer och/eller de frågor som diskuteras? 7. Identifierar företaget alla sina intressenter, förklarar hur de identifierats, och beskriver vilka förväntningar och intressen som dessa har? 8. Utvärderar företaget de hållbarhetsfrågor som är förknippade med alla uppströmsoch nedströmsenheter i distributionskedjan? 9. Diskuterar företaget tillräckligt utförligt effekterna av dess påverkan (både positiva och negativa) på alla sina intressenter, utsatta grupper och negativt påverkade grupper? 10. Vad gör företaget för att säkerställa trovärdigheten i sin hållbarhetsredovisning, finns det exempelvis en oberoende granskningsrapport? (van der Ploeg & Vanclay 2013). Van der Ploeg och Vanclay, 2013, menar att trovärdigheten i hållbarhetsredovisningarna alltmer ifrågasätts. Framförallt med avseende på att företagen ägnar sig åt gröntvättning, dvs. att de marknadsför sig som mer hållbara än de faktiskt är. En annan svaghet som de ser i hållbarhetsredovisningen är att den går att anpassa så att företaget ser så bra ut som möjligt eller att de kan rikta redovisningen till visa specifika grupper. Och slutligen att det riktas en kritik i redovisning- och managementlitteraturen att intressenter inte är tillräckligt involverad i redovisningsprocessen. För att skapa en 9

15 möjlighet att utvärdera trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen utifrån ett intressentperspektiv har de utvecklat sin checklista (van der Ploeg & Vanclay 2013). Deras checklista består av tio frågor som är baserade på, och utgår ifrån, GRIstandardens uppbyggnad. Men de menar att verktyget inte är begränsat till att enbart användas på hållbarhetsredovisningar enligt GRI utan det kan användas på alla typer av hållbarhetsredovisningar. Och verktyget skiljer sig från GRI:s riktlinjer genom att det är utformat för att utgå ifrån läsaren av en hållbarhetsredovisning, exempelvis en av företagets intressenter, och GRI:s ramverk är framtaget för att företagen skall få riktlinjer för att skapa hållbarhetsrapporter. Frågorna är tänkta att ge upphov till ett beskrivande svar av hur företagen lever upp till respektive fråga. Men de tänker sig också att det är möjligt att utvärdera rapporterna med exempelvis en femgradig skala. De har utvecklat verktyget genom att iterativt testa det på ett flertal olika hållbarhetsredovisningar. Men det finns ingen beskrivning av hur tillvägagångssättet ser ut för att utföra analysen utöver ett demonstrativt exempel där de demonstrerar hur de analyserar ett företag med hjälp av checklistan. Svaren som genereras är beskrivningar av hur företagen lever upp till frågan och slutligen så ges ett betyg för hur bra företaget lever upp till frågeställningen (van der Ploeg & Vanclay 2013) Problematisering Van der Ploeg och Vanclay argumenterar alltså för att deras verktyg behövs eftersom trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen alltmera ifrågasätts. Den främsta orsaken till detta är att det finns en risk för gröntvättning och att det därmed blir svårt för företagets intressenter att veta vad som har substans i redovisningen. Men även om deras verktyg syftar till att utvärdera hållbarhetsredovisningar så går det att urskilja två svagheter i verktyget som gör att det brister i användbarhet. Den första är att deras frågor lämnar ett stort tolkningsutrymme vilket gör att det blir svårt att göra jämförande strukturerade analyser. Och den andra är att deras verktyg inte prövats empiriskt, så det är svårt att veta hur väl det fungerar och hur användbart det faktiskt är. Det saknas alltså empiriska bevis för om det är möjligt att utvärdera hållbarhetsredovisningens kvalitet ur ett intressentperspektiv med hjälp av modellen. 10

16 Den första svagheten, att det finns ett stort tolkningsutrymme i frågorna, beror på att frågorna är utformade som en hjälp och vägledning över vad som behöver finnas med i en utvärdering av en hållbarhetsredovisning. Men det blir svårt att göra en mer strukturerad utvärdering och jämförelse mellan olika företags redovisningar. Eftersom det enbart är tio stycken frågor som är relativt övergripande till sin karaktär och svaren på frågorna är i beskrivande form vilket skapar ett stort tolkningsutrymme för den som vill använda dessa till att utvärdera hållbarhetsredovisningen. Exempelvis fråga ett som säger: Är rapporten tillgänglig för allmänheten och skriven på lämpliga språk? I denna fråga behöver den som skall analysera först ta ställning till vad det innebär att rapporten är tillgänglig för allmänheten. Ett bättre sätt att utforma denna del av frågan är att ställa mer konkreta frågor som gör att det inte finns något tvivel om vad det innebär att rapporten skall vara tillgänglig för allmänheten. Den andra delen av frågan handlar om rapporten är skriven på lämpliga språk. Det finns även här ett utrymme för att göra tolkningar och den fråga man ställs inför vad som är lämpliga språk för en hållbarhetsredovisning. Och eftersom det är inneboende i frågan att det är flera språk som är lämpliga så går det också att fundera över varför rapporten måste finnas tillgänglig på flera språk. Liknande svårigheter går att finna i resterande frågor i van der Ploeg och Vanclays verktyg och för att komma tillrätta med dessa tolkningsutrymmen så kan varje fråga istället delas upp i konkreta delfrågor vilket medför att verktyget blir tydligare och går att använda till jämförelser mellan olika hållbarhetsredovisningar. Men också att det skall bli möjligt för olika aktörer att analysera och kunna jämföra sina analyser med andras analyser. Detta är inte möjligt idag eftersom det finns ett alltför stort utrymme för tolkning i frågorna. En orsak till att van der Ploeg och Vanclay inte har en så tydlig och strukturerad modell går att spåra till att de till viss del har ett annat syfte med sitt verktyg än det som finns i denna uppsats. De har inte målsättningen att kunna göra jämförelser mellan olika hållbarhetsredovisningar och har inte heller ett tydligt objektivt perspektiv med analyserna eftersom de är skapande för att läsare skall kunna göra enkla utvärderingar av hållbarhetsredovisningarna som passar deras intressen. Denna uppsats har en målsättning att skapa en mer generell och objektiv modell för utvärdering av hållbarhetsredovisningens kvalitet och därför finns också ett behov av att modellen skall kunna användas på ett mer strukturerat sätt och inte ge utrymme för tolkningar 11

17 Van der Ploeg och Vanclay skriver också att det är möjligt att göra analysen i en femgradig skala. Det vill säga att göra en värdering av hur väl företaget lever upp till frågan genom en betygsättning. Men av ovanstående skäl så blir det också problematiskt att göra detta. Om det redan finns ett stort tolkningsutrymme så blir också graderingen otydlig. Men detta är möjligt att komma rätta med genom att skapa underfrågor eller delfrågor vilket leder till att det går att konstruera tydliga graderingar för varje fråga. Det finns dock ingen färdig modell för hur tillvägagångssättet ser ut för detta så därför skapas delfrågor utifrån van der Ploeg och Vanclays frågeschema i denna uppsats, se mer om detta i 2. Metod och 4 Operationalisering och poängkriterier. Delfrågorna och graderingarna av frågorna utgår ifrån van der Ploeg och Vanclays verktyg men det är något som måste konstrueras eftersom det inte finns med i deras verktyg. Detta görs som en del i att skapa en mer utförlig och strukturerad modell för att utvärdera hållbarhetsredovisningens kvalitet utifrån ett intressentperspektiv. Och det blir en del av operationaliseringen av deras verktyg för att komma tillrätta med det tolkningsutrymmet som finns. Detta blir grunden för att kunna göra jämförande analyser mellan olika företags hållbarhetsredovisningar och för att analyserna skall bli mer oberoende och objektiva. Detta leder över till den andra svagheten i verktyget och det är att det saknas empiriska bevis för att deras verktyg faktiskt fungerar och går att använda. Problemställningen för den här uppsatsen är att det eftersöks en modell för att utvärdera hållbarhetsredovisning ur ett intressentperspektiv. Och Van der Ploeg och Vanclay presenterar ett verktyg som är tänkt att kunna göra detta men de visar inte hur effektivt verktyget är. De hänvisar enbart till att deras verktyg är iterativt framtaget och blivit testat på ett flertal företag. Men detta redovisas inte överhuvudtaget utan det som går att finna som empiriskt stöd i deras artikel är att de presenterar ett anonymiserat exempelföretag som de använder för att visa hur verktyget fungerar (van der Ploeg & Vanclay 2013). Därför består den andra delen av uppsatsen i att testa den utvecklade modellen från operationaliseringen och poängkriterierna för att göra analyser av företags hållbarhetsredovisningar för att undersöka i vilken utsträckning det går att erhålla väsentlig information om företags hållbarhetsredovisningar och slutligen kunna bedöma redovisningens kvalitet. Det blir i egentligen mening inget empiriskt stöd för att deras verktyg fungerar eftersom det är den utvecklade modellen som går utanför deras checklista som används. Utan det blir en analys av hållbarhetsredovisningar med hjälp av den utvecklade modellen för att 12

18 undersöka vilken information som går att härleda med modellen och hur användbar den är. 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen består i två delar. Den första delen syftar till att utveckla van der Ploeg och Vanclays verktyg. Det utvecklas genom att underfrågor skapas till deras ursprungliga frågeschema. Dessa underfrågor syftar till att vara mer objektiva än det ursprungliga frågeschemat och de används för att kunna skapa en strukturerad modell vars syfte är att jämföra olika företags hållbarhetsredovisningar med varandra och för att olika intressenter och läsare av redovisningarna skall kunna göra jämförande analyser. Dessa underfrågor blir utgångspunkten för att kunna skapa tydliga poängkriterier för varje fråga som medför att det går att mäta hur företagen lever upp till förväntan i varje fråga genom en tydlig poänggradering. Denna del kallas för operationalisering och poängkriterier. Den andra delen av syftet består i att testa den utvecklade modellen för utvärdering av hållbarhetsredovisning ur ett intressentperspektiv på olika företags hållbarhetsredovisningar. Ett flertal företag väljs ut i intressanta branscher och deras hållbarhetsredovisningar analyseras med hjälp av den utvecklade modellen för att empiriskt visa hur väl den fungerar och hur användbar den är i avseende på att granska hållbarhetsredovisningens kvalitet. Denna del kallas för applicering av modellen. 1.4 Disposition I det första kapitlet ges en introduktion till ämnet, följt av en problemdiskussion som diskuterar aktuella problem inom hållbarhetsredovisning och som sedan mynnar ut i uppsatsens syfte. När detta är klarlagt följer en redögörelse av studiens forskningsmetod, som detaljerat beskriver studiens tillvägagångssätt. I kapitel 2 beskrivs den kvantitativa metod som studien bygger på. Inledningsvis så beskrivs undesökningens upplägg. Följt av en forskningsmetod, som i det här fallet är en kvantitativ innehållsanalys. Sedan redogörs för en avgränsning av datamaterialet som har gjorts i insamlingen av data och slutligen avslutas kapitlet med en genomgång av reliabilitet och validitet som beskiver studiens trovärdighet. När detta är klarlagt följer en djupare genomgång av den teoretiska referensramen i nästkommande kapitel. 13

19 Den teoretiska referensramen beskriver i kapitel 3 information som läsaren bör ha kunskap om för att få ut mesta möjliga av uppsatsen. En redogörelse av hur hållbarhetsredovisningen enligt GRI är uppbyggd och hur bestyrkandet av redovisningens kvalitet görs. Kapitlet avslutas med en redogörelse av intressentteorin som bidrar med att beskriva vad respektive intressent fokuserar på i redovisningen. I kapitel 4 redogörs det tillvägagångssätt som gjorts vid utvecklandet av det verktyg som använts i studien och följs sedan upp av en genomgång om hur delfrågor och poängkriterier till dessa har konstruerats. En applicering av modellen görs sedan i kapitel 5 för att pröva hur väl den utvecklade modellen fungerar rent empiriskt sett. Detta görs i två delar, första delen består i att granska företags hållbarhetsredovisningar utifrån den utvecklade modellen och andra delen ämnar granska modellens användbarhet till att redogöra enskilda intressen och utgångspunkter för företags intressenter. I kapitel 6 görs en analys av den empiriska datan, med en central målsättningen att diskutera huruvida den utvecklade modellen är användbar för intressenter för att granska hållbarhetsredovisningens kvalitet. Kapitel 7 är det avslutande kapitlet i studien behandlar avslutande reflektioner över arbetet och viktiga slutsatser som åstadkommits i studien. Avslutningsvis ger författarna till studien några förslag till fortsatt vidare forskning inom forskningsområdet. 14

20 2 Metod Arbetet är uppdelat i två olika moment vilket redogjorts för i problemdiskussionen och syftet. Den första delen är operationalisering och poängkriterier där van der Ploeg och Vanclays verktyg med tio frågor utvecklas till att bli en modell för analys av hållbarhetsredovisningar. Och den andra delen är applicering av modellen där hållbarhetsredovisningar analyseras ur ett intressentperspektiv för att undersöka om modellen är användbar i syftet att avgöra vilken kvalitet hållbarhetsredovisningen håller. Dessa två olika moment är olika till sin karaktär vilket medför att de kräver olika tillvägagångssätt. Så för att tillvägagångssättet skall bli tydligt och överskådligt är forskningsdesignen uppdelad i två delar. 2.1 Forskningsdesign Inledningsvis beskrivs undersökningens upplägg eller som det också kallas dess design. Designen är den ram som används för insamling och analys av data. Och den kopplas ihop med metoden genom att vara den struktur som styr hur man använder sig av en viss metod (Bryman & Bell 2013). Operationalisering och poängkriterier För att komma tillrätta med tolkningsutrymmet i van der Ploeg och Vanclays verktyg så måste först deras tio frågor brytas upp i konkreta delfrågor. De har inte själva formulerat en operationalisering av deras verktyg utan presenterar enbart frågorna och visar hur dessa kan appliceras på ett anonymiserat exempelföretag. Därför finns det först ett behov av att skapa en egen operationalisering vilken utgår ifrån deras beskrivningar i exemplet. Denna operationalisering består i att dela upp varje fråga av deras tio frågor i delfrågor för att kunna skapa en objektiv modell. Så istället för att ge ett beskrivande svar av en fråga, som är en subjektiv tolkning som utgår ifrån den som analyserar en redovisning, som van der Ploeg och Vanclay förespråkar så går analysen istället ut på att granska huruvida företaget lever upp till respektive delfråga. Och svaret på varje delfråga blir i jakande eller nekande form istället för ett beskrivande svar. Varje delfråga blir därmed ett kriterium som hållbarhetsredovisningen måste leva upp till och för att den skall anses leva upp till huvudfrågan så måste således varje poängkriterium vara uppfyllt. 15

21 För varje jakande svar på en delfråga så tilldelas ett poäng och sedan räknas poängen samman för att se huruvida hållbarhetsredovisningen lever upp till van der Ploeg och Vanclays huvudfrågor. Varje delfråga blir därmed ett poängkriterum som skall uppfyllas för att hållbarhetsredovisningen skall anses vara av god kvalitet. Den största svårigheten i detta moment är att skapa bra poängkriterier för varje fråga för att dessa sammantaget skall fånga in hela frågans innebörd. Detta görs utifrån den teoretiska grunden som presenteras i avsnitten: 1.1 Bakgrund, Ett verktyg för att utvärdera hållbarhetsredovisningar och 3 Teori och referensram. Och tillvägagångssättet är att van der Ploeg och Vanclays tio frågor används som utgångspunkt samt den beskrivning som finns av det anonymiserade exempelföretaget. Deras frågeschema är baserat på GRI:s syn på vad som skall ingå i en hållbarhetsredovisning med hög kvalitet. Därför är teorin om hur en hållbarhetsredovisning bör se ut enligt GRI och hur trovärdigheten av redovisningen bestyrks viktiga för utformandet av operationaliseringen och skapandet av poängkriterier. Detta genomförs i 4. Operationalisering och poängkriterier. Vid operationaliseringen så är det oundvikligt att vissa tolkningar måste göras. Tolkningarna utgår ifrån teorin som presenteras i uppsatsen och dessa används för att tolka hur van der Ploeg och Vanclay beskriver hållbarhetsredovisning och värderingen av denna. Det är alltså tydligt att det finns ett subjektivt moment i insamling av data för att kunna skapa en användbar modell med poängkriterier. Därför blir det viktigt att de tolkningarna som görs redovisas öppet och tydligt vilket bidrar till transparens och tydlighet i beskrivningen av tillvägagångssättet för uppsatsen. För att skapa en symmetri så är varje fråga uppdelad i samma antal poängkriterier och genom att analysera frågorna så har tre poängkriterier valts eftersom det har ansetts vara passande för att fånga kärnan i varje huvudfråga och alltså är det möjligt att få tre poäng per fråga. Och sammantaget blir det alltså en gradering av varje fråga från 0-3. Detta diskuteras mer ingående i inledningen till kapitel 4. Applicering av modellen När operationaliseringen blivit gjord och poängkriterierna skapats utifrån van der Ploeg och Vanclays verktyg så är grunden lagd för uppsatsens huvudmål: att utföra en studie som syftar till att undersöka hur intressenter kan bedöma kvaliteten på företags 16

22 hållbarhetsredovisningar. Studien är utformad utifrån det som Bryman och Bell (2013) kallar för en komparativ design. Det som är särpräglande för den komparativa designen är att i stort sett identiska metoder används för att studera två eller flera kontrasterande fall med målsättningen att kunna få en bättre förståelse av en viss social företeelse. Den finns alltså en strävan efter att finna särskiljande drag mellan flera fall som är utgångspunkten för den teoretiska reflektionen. Den komparativa designen kan användas både med ett kvantitativt och ett kvalitativt synsätt (Bryman & Bell 2013). En komparativ design har valts för att det skall vara möjligt att göra en jämförande granskning mellan olika företags hållbarhetsredovisningar och sedan kunna analysera likheter och skillnader mellan redovisningarna. Och eftersom det är en granskning ur intressentperspektiv kommer modellen också användas för en jämförelse av vad olika intressenter fokuserar på i redovisningarna och därmed också värdera dess kvalitet. 2.2 Forskningsmetod Forskningsdesignen utgör grunden för valet av forskningsmetod. Och det är i sin tur kopplat till vad för typ av undersökning som skall göras. En forskningsmetod skiljer sig från forskningsdesignen genom att forskningsmetoden är den specifika tekniken som används för att insamling av data (Bryman & Bell 2013). I utförandet av denna studie används en kvantitativ innehållsanalys. Denna syftar till att göra information från varje hållbarhetsredovisning jämförbar med varandra, eftersom utgångspunkten är en komparativ design. Kvantitativ innehållsanalys som metod är en analys av dokument och texter (tryckta, handskrivna eller i elektronisk och visuell form) där man på ett systematiskt och replikerbart sätt vill kvantifiera innehållet utifrån kategorier som utformats i förväg (Bryman & Bell 2013, s. 299). Målsättningen med innehållsanalysen är att göra en objektiv och systematisk beskrivning som ligger till grund för de slutsatser som forskaren kommer fram till. Studien blir objektiv genom att det skapas tydliga kategoriseringar av råmaterialets innehåll. För att minska att forskarens personliga värderingar påverkar studien. Studien blir systematisk genom att de regler som utformats tillämpas på ett konsekvent sätt. Detta görs för att för att minska skevheter och felkällor i studien (Bryman & Bell 2013). Utöver den kvantitativa innehållsanalysen så går också att använda sig av en kvalitativ innehållsanalys. Denna har ett tydligare fokus på tolkning än den kvantitativa 17

23 innehållsanalysen och är en metod för sökande efter olika teman i de data man har. Det finns inte den typ av i förväg definierade kategorier, som finns i den kvantitativa analysen, som används på källorna. Vanligt är också att den kvalitativa analysen är iterativ till sin karaktär. Det finns alltså en återkommande växling mellan insamling och analys av data som sedan ligger till grund för teoribildning. Medan den kvantitativa analysen görs efter att all data har samlats in (Bryman & Bell 2013). Detta arbete utgår ifrån van der Ploeg och Vanclays verktyg för analys av hållbarhetsredovisningar som diskuterats i inledningen. Det har utvecklats iterativt och det ligger nära till hands att anta att de använt sig av en kvalitativ innehållsanalys eftersom de prövat sig fram till vad som blivit deras frågeschema. Det finns en växling mellan insamling och analys av data. I detta arbete så används deras frågor för att samla in data och det är färdiga kategorier som används vid insamlandet så därför är det tydligt en kvantitativ innehållsanalys. Det finns dock ett tolkningsmoment som beskrivits ovan i forskningsdesignen. Då poängkategorierna skapas utifrån deras deras frågor. Det är tolkningar av verktyget och dess utgångspunkt i GRI och hållbarhetsredovisning som sedan formulerats i poängkategorier. 2.3 Avgränsningar Det finns några avgränsningar som är nödvändiga för att kunna genomföra studien. Den första är en begränsning i mängden datamaterial. Den främsta orsaken till detta är att det är tidskrävande att göra varje analys av ett företags hållbarhetsredovisning. Därför är datamaterialet begränsat till tre sektorer på Stockholmsbörsen, se avsnittet Datainsamling nedan. Den andra avgränsningen är att studien inte syftar till att ta reda på om det företagen redovisar faktiskt speglar företagets prestationer. Utan det här arbetet är tydligt avgränsat till att enbart handla om hur intressenter kan utvärdera företagens hållbarhetsredovisningar. Detta medför att det med denna studie inte går att säga något om företagens hållbarhetsarbete utan enbart vilken kvalitet deras hållbarhetsredovisningar har sett ur ett intressentperspektiv. 18

24 2.4 Datainsamling I studien så har datamaterialet begränsats till hållbarhetsredovisningar från En del av företagen har ett brutet räkenskapsår. Men dessa har behandlats som att det är en redovisning från Eftersom syftet är att utveckla en modell för att utvärdera hållbarhetsredovisningarnas kvalitet och undersöka hur denna kan appliceras så tillför det inget extra att granska tidigare års redovisningar. Och sedan finns en begränsning i mängden data, till att enbart fokusera på tre olika sektorer på Stockholmsbörsen, som omtalades i avsnittet om avgränsningar (Nasdaq OMX Nordiq 2015) Dessa sektorer är: konsumenttjänster, råvaror samt olja och gas. Sektorsindelningen utgår ifrån standarden Industry Classification Benchmark (ICB). Det är denna standard som Nasdaq OMX använder sig av (Aktieskolan 2015). I datainsamlingen så eftersöks det som benämns som en hållbarhetsredovisning. En hållbarhetsredovisning tolkas som både en separat hållbarhetsredovisning och en redovisning om hållbarhet som går att finna i årsredovisningen. Det görs ingen åtskillnad mellan dessa i analysen utan det som är huvudsaken är att det antingen är en separat hållbarhetsredovisning eller att den finns i årsredovisningen som en tydligt avgränsad del som behandlar hållbarhetsfrågor. Det är dock viktigt att uppmärksamma att hållbarhetsredovisningen i en årsredovisning inte per definition blir granskad av revisor bara för att den ingår i årsredovisningen. Det är enbart på ett övergripande plan som den tas med i granskningen, se mer om detta i avsnittet Bestyrkande av hållbarhetsredovisningens kvalitet. Tillvägagångssättet är att en separat hållbarhetsredovisning eftersöks. Om inte någon sådan finns så granskas årsredovisningen för att se om den innehåller en hållbarhetsredovisning. Om så inte är fallet så anses inte företaget ha en hållbarhetsredovisning. Det förekommer dock att företag också redovisar sitt arbete med hållbarhet på sin hemsida men sådan information är inte av intresse för detta arbete utan det måste finnas en färdig rapport över hållbarhetsarbetet för att den skall granskas. Den främsta anledningen till att inte någon hänsyn tas till denna typ av information är för att den anses mindre tillförlitlig eftersom den är möjlig att justera och ändra när som helst, vilket inte kan göras med en rapport som presenterats. Orsaken till att det är företag ifrån Stockholmsbörsen som valts ut för att analyseras i denna uppsats är av intresse- och av kunskapsskäl. Författarna är intresserade av den svenska kontexten och det är också inom denna som de erhållit kunskap om hur redovisningen är uppbyggd. De tre sektorerna har valts för att de representerar en bra 19

25 spridning på olika typer av företag och anses vara intressanta ur hållbarhetssynvinkel. Dessa har valts ut genom ett intresseurval med målsättningen att granska alla företagen i respektive sektor. Detta urval valdes eftersom inte alla företag har en utvecklad hållbarhetsredovisning som går att granska med den modell som används. Annars skulle ett sannolikhetsurval som gjorts på slumpmässig grund kunna användas. Men det finns en svårighet med att göra denna sorts urval i den här studien. Eftersom en del av analysen går ut på att granska huruvida det finns en hållbarhetsredovisning över huvud taget så medför ett sannolikhetsurval en risk att det enbart kommer att bli ett fåtal fullständiga analyser av hållbarhetsredovisningar och en del av syftet med uppsatsen, att empiriskt visa hur väl metoden fungerar och hur användbar den är i avseende på att granska hållbarhetsredovisningens kvalitet, kommer inte att kunna utföras. För att kunna utföra analyser på hela sektorer analyseras alla företag i sektorn och varje sektor blir då en population. Detta medför att det går att göra uttalanden om respektive sektor och göra jämförelser dem emellan. Men det är tidsmässigt inte möjligt att göra analyser av alla företag på Stockholmsbörsen. Målsättningen har varit att göra ca 30 granskningar av hållbarhetsredovisningar. Därför har först en sektor valts ut och efter att företagen analyserats i denna så väljs nästa sektor ut om det anses behövligt för att få ihop till 30 granskningar. Den första sektorn som valdes ut är Olja och Gas med företag Africa Oil och Lundin Petroleum. Detta är en relativt liten sektor med enbart åtta företag. Denna sektor valdes eftersom det generellt sett är en sektor med stor miljöpåverkan. Exempelvis så bidrar förbränning av fossila bränslen till växthuseffekten (Söderlund 2015; Swedbank 2015). Men det var enbart två företag av åtta som presenterade en hållbarhetsredovisning och därför valdes också sektorn råvaror som inrymmer liknande problematik som sektorn olja och gas med ett fokus på miljöfrågor. Sektorn råvaror består av 19 företag och inrymmer bland annat Boliden, Lundin Mining Corporation, SSAB och Stora Enso. För att få en större spridning på materialet så valdes också sektorn konsumenttjänster som består av 25 företag. Det är en bred sektor som inrymmer bland annat Byggmax, Clas Ohlson, H&M, Eniro, ICA gruppen och SAS. Eftersom den är bred kommer man också i kontakt med flera olika typer av hållbarhetsfrågor, vilket breddade studien. 20

26 2.5 Studiens trovärdighet Studien är uppdelad i två moment som redogjorts för ovan. De båda momenten skiljer sig åt i sin karaktär och det är viktigt att ta hänsyn till detta för att skapa trovärdighet åt studien i sin helhet. Den första delen är kvalitativ till sin natur och därför krävs det också andra kriterier än för kvantitativa studier för att säkerställa kvaliteten. De kriterier som vanligtvis används är: trovärdighet och äkthet. För den här studien är enbart trovärdighet användbart eftersom äkthet inte är applicerbart på grund av studiens karaktär. Som Bryman och Bell 2013 använder äkthetsbegreppet så rör det undersökningar som inriktar sig på grupper av människor (Bryman & Bell 2013) Trovärdighet För att kunna skapa trovärdighet åt en kvalitativ studie så är det viktigt att vara tydlig i alla tillvägagångssätt och redovisa öppet hur tillvägagångssättet ser ut. Själva metoden redovisas i detta kapitel och utförandet i kapitel 4. När modellen utvecklas så görs tolkningar och värderingar där transparensen är central. Om beskrivningarna och tolkningarna är tydliga och transparenta så skall en läsare av arbetet på ett tydligt sätt kunna följa resonemangen och tolkningarna som gjorts och därmed granska dess trovärdighet. Det är också viktigt att säkerställa att de som utfört studien inte medvetet låtit personliga värderingar eller teoretiskt inriktning påverka hur studien utförs eller vilket slutresultatet blir. I detta sammanhang är det en styrka att denna studie är författad av två författare. Eftersom det går att dra fördel av möjligheten att dessa kan kontrollera varandra. Vilket medför att det finns en större möjlighet till ett kritiskt förhållningssätt för den egna studien. Annars är det framförallt i beskrivningen av tillvägagångssättet för studien och vilken teorigrund som studien studie vilar på, som gör att det är möjligt att säkerställa att personliga värderingar inte spelar för att påverka resultaten Reliabilitet Den andra delen av studien, applicering av modellen, bygger på ett kvantitativt paradigm som följer kriterierna för bedömning av en kvantitativ forskning: reliabilitet (tillförlitlighet), replikerbarhet och validitet (giltighet). 21

27 Reliabilitet handlar om: huruvida resultaten från en undersökning blir densamma om undersökningen skulle genomföras på nytt, eller om de påverkas av slumpmässiga eller tillfälliga betingelser (Bryman & Bell 2013). Det är ett kriterium som behandlar frågan om ett mått är följdriktigt, överensstämmande och pålitligt. Kriteriet förekommer oftast inom kvantitativ forskning (Bryman & Bell 2013). Det finns två viktiga faktorer som är avgörande för om ett mått är reliabelt i denna studie. Den första är stabilitet. Ett mått är stabilt om det som mäts inte fluktuerar över tid (Bryman & Bell 2013). Måttet i denna studie är poängsystemet och det är detta som bör vara stabilt för att fungera på önskvärt sätt. Det bästa sättet för att undersöka stabiliteten av poängsystemet skulle vara att låta olika individer göra analyser med detta för att se om dessa blir likadana. Men det är utanför ramen för uppsatsen att även utföra denna typ av undersökning. Den andra faktorn är interbedömarreliabilitet. Denna faktor innebär att om det rör sig om subjektiva bedömningar och om det finns flera observatörer inblandade så finns det en risk att bedömningarna inte är tillräckligt överensstämmande (Bryman & Bell 2013). Vid en kvantitativ innehållsanalys som utförs här så är det ett allmänt problem att kodningsmanualen har ett visst mått av tolkningar från kodarnas sida. I fallet med den här uppsatsen så innebär det en svårighet i utformandet av operationaliseringen och vid skapandet av poängkriterierna som fungerar som kodningsmanual. Där är det viktigt att det finns en uppmärksamhet på att kodningen skall vara likartad mellan olika kodare. Detta löses genom att det sker en ömsesidig granskning av de båda författarnas kodningar. Vilket leder till att det skapas en konsensus kring hur empiriinsamlingen går tillväga. Men av praktiska skäl, eftersom det är tidskrävande, så är enbart de första insamlingarna granskade. Granskningen pågår tills det går att se att det finns en tydlig konsensus och alla oklarheter är uppklarade. Det är även viktigt att det finns en konsekvens över tid, intrabedömarreliabilitet. Det största problemet med tidsaspekten är att det sker en inlärning under tiden som insamlingen utförs. Det är troligt att bedömningarna blir bättre med tiden. För att säkerställa att de första insamlingarna håller samma kvalitet som de sista så sker en 22

28 avslutande granskning, och vid behov justering, av de första insamlingarna när empiriinsamlingen är avslutad (Bryman & Bell 2013) Validitet Det andra kriteriet för att bedöma en kvantitativ studie är validitet. Validitet handlar om ett mått på ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga (Bryman & Bell 2013, s.173). Det finns flera sätt att mäta validiteten på men det som är relevant för denna studie är ytvaliditet. Detta är relevant när en forskare utvecklar nya begrepp. Ytvaliditet handlar om måttet verkar kunna spegla innehållet i det begrepp som är aktuellt (Bryman & Bell 2013, s. 173). Och det sätt det går att avgöra ytvaliditeten på är att fråga experter om de anser att måttet fångar begreppet. I denna studie så går egentligen hela mätningen ut på att begreppet, dvs. en hållbarhetsrapports kvalitet, går att mäta med hjälp av van der Ploeg och Vanclays verktyg som i sin tur är utvecklat utifrån GRIramverket. Det är alltså deras expertis som är garanten för att ytvaliditeten är hög. För att kunna avgöra ytvaliditeten på ett mer objektivt sätt så skulle det behövas en tillgång till ett företags fullständiga redovisning över hållbarhet och kunna granska deras mätningar för att slutligen granska den färdiga rapporten med avseende på dess kvalitet. Om det är möjligt att få den accessen som det krävs så är det givetvis en mycket intressant studie men den går långt utanför ramarna för denna studie. Så därför är utgångspunkten här att van der Ploeg och Vanclays expertis garanterar en hög ytvaliditet Replikation En god metodstruktur anses vara när en forskare inte på något sätt låter sig själv påverkas av studiens upplägg när denne utför studierna (Jacobsen 2002). Forskaren och objektet som denne avser undersöka ligger i fokus. Målet är att forskningsresultatet ska bli detsamma oavsett vem som genomför forskningen. Det vill säga att studien är replikerbar, vilket innebär att forskningsresultatet blir densamma oavsett vem som utför studien. En anledning till att andra forskare vill försöka replikera en undersökning kan vara att de avser undersöka om det ursprungliga resultatet från studien verkligen stämmer överens med andra relevanta studier (Bryman & Bell 2013). En styrka med metoden för empiriinsamlingen i denna studie är att den kvantitativa innehållsanalysen är en öppen forskningsmetod. Eftersom det är lätt att vara transparent med hur urvalen gjorts och hur utformningen av kodningsschemat gått till. 23

29 Detta medför att det är relativt enkelt att göra en replikation och det bidrar till objektivitet. En ytterligare styrka är att studien är icke-reaktiv. Vilket innebär att den inte påverkar studieobjekten med forskarens närvaro (Bryman & Bell 2013). Att en analys av hållbarhetsredovisningar utförs påverkar inte företagen i någon direkt mening. Däremot kan det finnas en etisk aspekt i hur studien kan påverka. Analyserna och beskrivningarna av företagen i uppsatsen kan göra att läsaren får en negativ bild av företagen om det påstås att ett företags hållbarhetsredovisning håller låg kvalitet och därmed är vilseledande. Men utgångspunkten är att företagen har gjort ett medvetet val om vad de skall ta med respektive utelämna i sin redovisning. Alltså, så länge som beskrivningarna av företag och analyserna av deras hållbarhetsredovisningar är korrekta så bör det inte finnas några eventuella negativa konsekvenser för företagen. 24

30 3 Teori och referensram Teoriavsnittet inleds med hur hållbarhetsredovisning enligt GRI är uppbyggd. Vilket även är den standard som van der Ploeg och Vanclay har använt som utgångspunkt i utformningen av deras verktyg. Nästa del av kapitlet består av en beskrivning utav intressentteorin för att tydliggöra hur intressenter är kopplade till företagen och hur användbar informationen som upprättats enligt GRI:s rekommendationer är för att skapa öppenhet och transparens gentemot intressenterna. Denna del avslutas sedan med att beskriva vilka nyckelintressentgrupperna är för företagen och vad som är viktigt för dessa i en hållbarhetsredovisning. 3.1 Hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiative (GRI) För att kunna granska en hållbarhetsredovisning så bör man känna till grunderna för hur redovisningen är uppbyggd, vilka delar som bör finnas med i denna, vilka sanningsanspråk som görs i redovisningen, hur informationen skall presenteras och slutligen hur kvaliteten bedöms genom externt bestyrkande. Därför är detta avsnitt om hållbarhetsredovisning enligt GRI centralt för förståelsen av empirin och viktig i analysen. GRI är den mest utvecklade standarden för hållbarhetsredovisning och det är den standard som van der Ploeg och Vanclays verktyg är baserat på och som de utgår ifrån i sin artikel (van der Ploeg & Vanclay 2013). Och i anslutning till detta avsnitt finns också ett avsnitt om grunderna för bestyrkande av hållbarhetsredovisning. Detta avsnitt är en viktig del för förståelsen av en hållbarhetsredovisnings kvalitet eftersom det inte görs samma typ av granskning som i den finansiella redovisningen. Och det är också en viktig del för att förstå vad i redovisningarna som garanterar dess kvalitet. Global Reporting Initiative ses som en pionjär inom området hållbarhetsredovisning och är det organ som kommit längst i arbetet att skapa ett ramverk för hur redovisningen ska upprättas. GRI definierar hållbarhetsredovisning som en rapport från en organisation eller företag vars syfte är att ta upp de sociala-, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser dess dagliga verksamhet medför. Det handlar om att mäta, avslöja och ansvara inför intressenter, både interna- och externa intressenter, för vad organisationen uppnått i dess arbete mot en hållbar utveckling (GRI ). 25

31 Vid upprättandet av en hållbarhetsredovisning bör en organisations värderingar och styrmodell tas upp, samt visa kopplingen mellan den upprättade strategin och organisationens engagemang för en hållbar ekonomi (GRI ). Samtidigt som det under hela upprättandeprocessen är viktigt att beakta organisationens riktlinjer som i grunden består av principer för att definiera hållbarhetsredovisningens innehåll och säkerhetsställa kvaliteten på den information som rapporterats. I upprättandet av hållbarhetsredovisningen enligt GRI så finns det utrymme för tolkningar, framförallt i vilken omfattning som redovisningen skall göras och i val av indikatorer, men en gemensam nämnare är att den ska innehålla en redogörelse kring organisationens påverkan inom områdena ekonomi, miljö och den sociala aspekten (GRI ). Syftet med riktlinjerna i GRI och hållbarhetsredovisningen i allmänhet är att på ett trovärdigt sätt mäta och redovisa för företagets intressenter vad som åstadkommits mot målet om en hållbar utveckling (GRI ). Riktlinjerna som utfärdats i GRI:s ramverk har utvecklats med hjälp av en process som syftar till konsensus genom dialog mellan intressegrupper från näringslivet, revisionsbyråer, akademiska världen och privata investerare (GRI ). Denna konsensus mellan intressenter och GRI har bidragit till att man beaktat önskemål och tagit del av praktiska erfarenheter från olika intressegrupper i samhället, som lett till förbättringar i ramverket sedan GRI grundades 1997 (GRI ). Referensramen ska ge en balanserad och rimlig representation av hållbarhetsarbetet, både negativa såväl som positiva utfall som inträffat under räkenskapsåret. Den är avsedd att användas som en allmänt accepterad ram för rapportering om en organisations ekonomiska-, miljömässiga-, och sociala faktorer. Som avser kunna tillämpas av organisationer av valfri storlek, sektor eller plats. Ramen och dess riktlinjer tar även hänsyn till praktiska överväganden från ett flertal organisationsstrukturer, från små lokala organisationer till större organisationerna med stor geografiskt spridning. Referensramen innehåller generella och mer sektorspecifika innehåll (GRI ). Dess tydlighet och användarvänlighet har lett till att GRI:s riktlinjer gällande rapportering av hållbarhetsarbetet har godkänts som standard för många organisationer världen över. 26

32 3.1.1 Ramverkets uppbyggnad Nedan beskrivs GRI 3 som är den senaste versionen av ramverket som finns författad på svenska. Vägledningen för hållbarhetsredovisningen bygger på redovisningsprinciper, riktlinjer för redovisningen och standardupplysningar som inkluderar resultatindikatorer (GRI ). Ramverkets uppbyggnad presenteras i sin tur i två delar. Första delen handlar om hur redovisningen ska gå till, medan andra delen definierar innehållet som ska tas bör tas upp i redovisningen. Första delen av ramverket handlar om rapporteringsprocessen och ämnar definiera innehållet i redovisningen och säkra kvaliteten på den rapporterade informationen. GRI:s vägledning inom redovisningen beskriver åtgärder som kan vidtas eller alternativa beslut som det redovisande organet kan överväga vid beslutsfattande om vad som ska rapporteras. Vägledningen används även generellt som stöd för tolkande och tillämpning av GRI:s ramverk gällande hållbarhetsredovisning. Andra delen av ramverket handlar om standardupplysningar och syftar till att fungera som en vägledning för att identifiera information som är relevant och material för de flesta organisationer och som är av intresse för intressenter. Organisationer uppmuntras att tillämpa dessa upplysningar vid upprättandet av en redovisning, men det är även fritt att göra egna tolkningar. Upplysningarna i sin tur bygger på punkterna strategi och profil som ska ge en överblick hur organisationer arbetar med dess strategi, profil och styre i relation till hållbarhet Upplysningarna tar även upp hur man som organisation arbetar med hållbarhetsarbetet och hur man bör förhålla sig i specifika situationer, vilket går under namnet hållbarhetsstyrning inom organisationer. Det finns även prestationsbaserade resultatindikationer som ska tyda jämförbar information om ekonomiska-, miljömässiga- och sociala prestationer i en organisation (GRI ). Resultatindikatorerna som bör tas upp i en hållbarhetsredovisning är uppdelade i tre kategorier; ekonomisk-, miljö- och social påverkan. Sista kategorin, social påverkan, är i sin tur uppdelad i fyra underkategorier, arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter, samhälle och produktansvar (GRI ). I form av att tillhandhålla mätbara resultatindikationer i redovisningen så kräver även GRI att en hållbarhetsredovisning ska ha ett innehållsindex som visar hur väl en viss rapport överensstämmer med GRI:s riktlinjer. Innehållsindexet i sin tur är ämnat till att öka 27

33 användarvänligheten för läsaren och möjliggöra en enklare navigation i rapporten, då indexet ska redovisa vart respektive information i rapporten redogörs (Ibid). Det första området som resultatindikatorer förekommer inom är ekonomiska dimensionen och förhåller sig till en organisations inflytande på ekonomiska förhållanden till aktieägare och även dess påverkan i samhället ur en ekonomisk aspekt på lokal, nationell och global nivå. De ekonomiska indikatorerna illustrerar även kapitalflödet bland intressenter och den huvudsakliga påverkan som organisationen gör på samhället ur en ekonomisk synvinkel. Övergripande mål med indikatorerna är sedan att organisationer ska kunna använda de prestationsbaserade indikatorerna för att demonstrera det resultat som uppnåtts i förhållande till uppställda mål (GRI ). Andra området som resultatindikationer finns upprättade kring är miljöpåverkan och visar hur en organisation förhåller sig till ekosystemen i mark, luft och vatten. Miljöindikatorer kan bestå av hur organisationer använder sig av material, energi och vatten. Sedan hur miljöarbetet sker och dess påverkan på miljön i form av föroreningar, utsläpp och avfall. Andra aspekter som även inkluderas är indikatorer som rör biologisk mångfald, förhållning till miljölagstiftning och annan relevant information såsom utgifter för miljön och bieffekter från produktionsled och tjänster (GRI ). Och slutligen så finns det även upprättade resultatindikationer för social påverkan som ska tyda en organisations interaktion med samhället och dess påverkan kring dess omgivning. Aspekter som GRI tycker är viktiga att ta upp i redovisningen är bland annat arbetsförhållanden, hur hanteringen av hälsofrågor, säkerhet och arbetsvillkor hanteras på arbetsplatsen. Även mänskliga rättigheter och i vilken utsträckning den frågan lyfts vid investeringar och val av leverantörer. Indikatorerna tar bland annat upp utbildning om mänskliga rättigheter, icke-diskriminering, barnarbete och tvångsarbete. Aspekter som vägs in gällande samhällsfrågor är framför allt korruption, publik policy, konkurrensbegränsade beteenden och efterlevande. Även organisationers betydelse i samhället de verkar inom och risker som kan uppstå vid interaktion med andra samhällsinstitutioner är viktigt att beakta. Sista delområdet under social påverkan är produktansvar, där indikatorer gällande produktansvar tas upp. Indikatorerna inom delområdet redogör aspekter gällande en organisations produkter och service som direkt 28

34 påverkar konsumenten. Hälsa och säkerhet, information och märkning samt marknadsföring och integritet är andra området som indikationerna ska redogöra (GRI ) Bestyrkande av redovisningens kvalitet Redovisningens kvalitet är ett centralt begrepp för trovärdigheten av redovisningen. GRI använder sig av ett antal principer för att säkerställa redovisningens kvalitet. Och de menar att dessa principer är grunden till en transparens i redovisningen vilket leder till att informationen kan användas för välgrundade bedömningar och beslut (Westermark 2013; GRI ). Principerna är: Balans redovisningen skall ge en neutral bild av organisationens resultat, både positiva och negativa delar skall tas med. Jämförbarhet det finns ett krav på konsekvens i redovisningen för att möjliggöra en utvärdering av resultat. Precision Den redovisade informationen ska vara tillräckligt korrekt och detaljerad för att intressenter ska kunna bedöma den redovisande organisationens resultat (GRI , s. 15). När redovisningen skall avges Redovisningen skall följa en uppsatt tidsplan och finnas tillgänglig i tid så att intressenterna kan fatta beslut utifrån informationen. Om detta inte uppfylls så minskar värdet av informationen och den blir inte användbar som beslutsunderlag. Tydlighet Informationen skall vara förståelig och tillgänglig för intressenterna. Grundtanken är att informationen skall vara användbar och lätt att komma åt. Tillförlitlighet Information och processer som används vid upprättandet av en redovisning ska samlas in, dokumenteras, sammanställas, analyseras och presenteras på ett sådant sätt att informationens kvalitet och väsentlighet kan granskas av annan (GRI , s. 17). En grundhållning skall vara att resultat som förekommer i hållbarhetsredovisningen måste kunna styrkas. Undantag får förekomma om det handlar om väsentlig information, men då måste det finnas tydliga förklaringar om detta (GRI ). 29

35 Dessa kriterier är viktiga för trovärdigheten i redovisningen och dessa är viktiga i granskningen av redovisningen att företagen lever upp till detta. Dessa kriterier är också tydligt kopplade till van der Ploeg och Vanclays frågor. Framförallt med deras krav på att ge en neutral bild av organisationens resultat, att informationen skall vara förståelig och tillgänglig för intressenterna, att informationen skall vara användbar och lätt att komma åt och slutligen genom att informationen skall vara tillförlitlig (van der Ploeg & Vanclay 2013). Om man gör en jämförelse med hur finansiell redovisning fungerar, som syftar till att ge en sann och rättvisande bild av ett företags ekonomiska situation, så blir det anmärkningsvärt att det faktiskt inte finns uttryckliga krav på att hållbarhetsredovisningen skall ge en rättvisande bild. Alltså att hållbarhetsredovisningen faktiskt avspeglar hur arbetet med hållbar utveckling sker. Utan det krav som finns är att man följer redovisningsprinciperna (Westermark 2013). När det gäller ett externt bestyrkande av hållbarhetsredovisningen så bygger det på en frivillighet från företagets sida. Men i GRI:s riktlinjer så rekommenderas, utöver system för intern kontroll, att företaget använder sig av externt bestyrkande. Själva bestyrkandet behöver inte enbart utföras av en revisor utan kan även utföras av intressentpaneler eller andra externa parter. Det väsentliga är att den som granskar och bestyrker innehar rätt kompetenser och är fristående från organisationen som skapar rapporten. GRI:s definition av bestyrkande är: åtgärder som utformats i syfte att ett uttalande ska kunna lämnas om informationen i redovisningen och dess kvalitet (GRI 3.0, s. 39). I GRI finns en rekommendation för företag att använda sig av externt bestyrkande, men de förespråkar ingen specifik metod och inte heller vilken typ av organisation som skall utföra den. Utan pekar istället på vilka delar de anser är viktiga i den externa granskningen (GRI ). De egenskaper för externt bestyrkande som enligt GRI är särskilt viktiga är för det första att de utförs av en eller flera parter som står utanför organisationen och som har beprövad kompetens inom ämnet, både om sakförhållanden och om standarder för bestyrkandeuppdrag (GRI ). Det är också så att de bör genomföras på ett sätt som är systematiskt, dokumenterat, baserat på bevis och karakteriseras av definierade arbetssätt och metoder. Det är viktigt att det görs en bedömning huruvida redovisningen ger en rimlig och balanserad bild av 30

36 resultaten, genom att bedöma sanningshalten i de data som ingår i redovisningen, och urvalet av den information som ingår i redovisningen. Bestyrkandet av parter, som inte är otillbörligt begränsade genom sin relation till den redovisande organisationen eller dess intressenter, bör användas för att kunna genomföra och avge en opartisk granskningsrapport om redovisningen. Den som utför bestyrkandet behöver också bedöma i vilken utsträckning de som arbetat med redovisningen har använt sig av GRI:s ramverk för redovisning (inklusive dess redovisningsprinciper) vid arbetet med att dra slutsatser. Och slutligen så skall det externa bestyrkandet resultera i ett uttalande, eller flera uttalanden, som finns allmänt tillgängliga i skriftlig form, samt ett uttalande från den externa parten om dennes relation till den redovisande organisationen (GRI ). De här egenskaperna är alltså grunden för vad som bör ingå i ett bestyrkandeuppdrag enligt GRI. Om en hållbarhetsredovisning finns i årsredovisningen så blir det ett specialfall. I uppsatsen görs ingen skillnad mellan en separat hållbarhetsredovisning eller om den finns i årsredovisningen. Men när den finns i årsredovisningen är det viktigt att här uppmärksamma att hållbarhetsredovisningen inte automatiskt granskas bara för att den är en del av årsredovisningen. Årsredovisningarna är granskade av en revisor men det är den finansiella informationen som är huvudintresset för revisorn (ISA 200). Om det inte finns något särskilt krav under de särskilda omständigheter som gäller för uppdraget, täcker revisorns uttalande i revisors rapport inte annan information och revisorn har inte något särskilt ansvar att avgöra om sådan annan information är korrekt eller inte (ISA 720, s. 548). Detta innebär att för att hållbarhetsredovisningen skall vara granskad av revisor i syfte att öka trovärdigheten till denna så måste det uttryckas specifikt att revisorn även har granskat hållbarhetsredovisningen. 3.2 Intressentteorin Intressentteorin handlar om att uppfylla omgivningens förväntningar för att erhålla legitimitet (Gray et al. 1995). Det som präglar teorin är ett tydligt samspel mellan specifika intressegrupper i samhället och den bedrivande verksamheten som intressenterna påverkas av (Deegan 2002). Intressentteorin tar upp värdeskapande och hur en verksamhet ska hanteras på ett effektivt sätt. Som innebär att verksamheten bedrivs på ett sätt som tillfredsställer intressenternas intressen (Freeman et al. 2010). För att intressenterna sedan ska känna tillförsikt och trovärdighet mot det som företag 31

37 avger i dess hållbarhetsredovisning kopplas intressentteorin och hållbarhetsredovisning enligt GRI:s riktlinjer samman för att utreda huruvida intressenter tolkar och upplever redovisningen som trovärdig eller ej. Samt om intressenter upplever informationen som avges i redovisningen som användbar. Vidare så finns det idag få studier som utreder värdeskapande utifrån ett intressentperspektiv, hur intressenter uppskattar värde och de processer som leder fram till värdeskapande för intressenter (Garriga 2014). Vilket har lett till att det finns en oklarhet bland företag hur de ska behandla dess relation med intressenter för att skapa värde eller vad värde betyder för intressenter utifrån ett värdeskapande perspektiv. Enligt Harrison et al. (2010) så förklaras intressenternas värdeintresse i form av välfärd. Intressenter kommer att förespråka de handlingar som verksamheten bedriver och som leder till en stärkt välfärd. Således bör organisationer identifiera de handlingar som ökar intressenternas välfärd och bedriva verksamheten så att intressenternas intressen tillfredsställs. Vidare så definierar Gilbert och Rasche (2008) en intressent som en grupp eller individ som kan påverka eller bli påverkad av de resultat som en organisation åstadkommer. Intressenterna identifieras sedan genom sina intressen i bolaget, förutsatt att det finns ett ömsesidigt intresse för dem från bolagets sida (Donaldson & Preston 1995). En uppdelning av intressegrupperna i samhället görs efter dess syn på hur de vill att organisationen ska bedriva dess verksamhet. Exempel på intressegrupper i samhället som berörs av en organisations agerande kan vara, anställda, aktieägare, kreditgivare och staten. Det ligger sedan i organisationens intresse att driva enskilda dialoger med respektive intressent för att uppnå trovärdighet och tillit sinsemellan (Gilbert & Rasche 2008). Kritik riktas dock mot intressentteorin om att den avser att lägga för stort fokus kring den ekonomiska aspekten och underbetona vikten av information och transparens gentemot intressenterna (Philips 2003). Vilket brister mot GRI:s utgångspunkt i hållbarhetsredovisningen som handlar om att tillfredsställa intressenternas förväntningar (GRI ). Akademiker och praktiker verkar både för att arbeta med en underliggande antagande att affärer är affärer och etik är etik, men att båda till viss del hänger ihop. Detta ses idag som ett av de största hindren för moraliskt beslutsfattande i 32

38 organisationer idag. Därav finns det idag brister i teorin som gör att intressentteorin inte når sin fulla kapacitet och användbarhet (Ibid) Vad fokuserar företagets intressenter på i hållbarhetsredovisningen Det går att dela in företagets intressenter i två olika grupper. Dessa är interna- och externa intressenter. De skiljer sig åt genom att de ibland fokuserar på olika frågor. I allmänhet så fokuseras det på de externa intressenterna och företagets påverkan på dessa men även de interna intressenterna är viktiga (Borglund et al. 2012). Interna intressenter är företagets medarbetare. Dessa är viktiga för att det inte går att fokusera på ett socialt ansvarstagande utan att ta hänsyn till de interna intressenterna. Det är också så att det ytterst är företagets medarbetare som är aktörerna för att företaget ska ta socialt ansvar. Dessa måste agera för att inte CSR ska bli en pappersprodukt eller förminskas till endast en kommunikationsfråga (Borglund et al. 2012, s. 82), dvs. för att företaget inte skall ägna sig åt gröntvättning. De interna intressenterna är alltså viktiga att ta hänsyn till och samtidigt är det dessa som är delaktiga i ansvarstagandet. Centrala frågor för de interna intressenterna är: mångfald, diskriminering, jämställdhet, sjukfrånvaro och arbetsmiljö (Borglund et al. 2012). Några centrala externa intressenter är: företagets kunder, investerare, leverantörer och intresseorganisationer. Företagets kunder är väldigt viktiga för företagens arbete med hållbarhet och CSR. Nära sammanknutet med företagets kunder är konsumtion och hur det förhåller sig till företagens arbete med hållbart ansvar. Det finns traditionellt sett en kritik av konsumtionssamhället sett ur en hållbarhetssynvinkel. Och kunden är den som bestämmer vad som skall produceras och därmed vad som anses vara de bästa produkterna och tjänsterna. Men denna syn på marknad och marknadsföring har också blivit ifrågasatt och omdebatterad ända sedan 1960-talet. Viljan att konsumera skapar inte per definition ett värde för samhället. Den kan också leda till kostnader och lidanden. Exempelvis Sjukdomar på grund av (över-)konsumtion av livsmedel såsom fetma eller diabetes samt städning och återvinningssystem till följd av ökad nedskräpning på grund av konsumtion av engångsförpackningar (Borglund et al. 2012, s. 158). Därför efterfrågas istället en ansvarsfull konsumtion som bygger på rationell 33

39 och effektiv användning av resurser med avseende på den globala mänskliga populationen (Borglund et al. 2012, s. 161). Företagen kan använda sig av marknadsinstrument för att skapa en förändring i konsumtionsmönstren och påverka konsumenter i hur de förhåller sig till konsumtion. Exempelvis genom olika typer av märkningar eller att ta ansvar för hela konsumtionsfasen genom information om produkter för att hjälpa konsumenter att beräkna kostnader för produktens livscykel vilket kan motivera ett högre pris för ett mer hållbart alternativ (Borglund et al. 2012). Investerare har ett intresse av hur företag hanterar hållbarhetsfrågor för att kunna göra en fullständig riskbedömning eller för att kunna skatta potentialen och värdet i verksamheten. Det finns alltså en dubbelhet i ansvaret som investerarna intresserar sig för. Å ena sidan så finns det risker om inte företaget lever upp till det ansvar som de säger sig göra och å andra sidan så skapar det ett mervärde om företagen tar ansvar för hållbarhet. Investerare är intresserade av att företagen är transparenta och är därmed intresserade av att företagen rapporterar trovärdig och relevant data om hållbarhetsarbetet som är jämförbar över tid och mellan bolag (Borglund et al. 2012). Leverantörer. Idag är det vanligt med fragmentiserade, komplexa och globala värdekedjor. Eftersom värdekedjan är global handlar det ofta om stora frågor som mänskliga rättigheter, miljöansvar och antikorruption. Idag blir det allt vanligare att företagen har ett integrerat tänkande inom värdekedjan där de även inkluderar leverantörernas hållbarhetsarbete och påverkan (Borglund et al. 2012). Intresseorganisationer (NOG:er, Non Governmental Organization). Dessa är organisationer som i allmänhet enbart driver en eller ett fåtal frågor. Ibland är det stora medlemsorganisationer och ibland handlar det om aktivistbetonade grupper, exempelvis Amnesty eller Greenpeace. Det finns också olika typer av frivilligorganisationer där de kanske mest kända är Röda Korset och Rädda Barnen. De frågor som intresseorganisationerna fokusera på beror på vilken typ av organisation det handlar om. Men i allmänhet så är det miljöfrågor eller olika frågor om socialt ansvar. Intresseorganisationerna har även spelat en stor roll i framväxten av CSR. Under talet riktade dessa kampanjer mot företag som de ansåg brast i sitt ansvar när det gäller exempelvis arbetsvillkor i fattiga länder men även miljöfrågor. Med tiden blev ett flertal av de frågor som intresseorganisationerna drivit mer allmänt accepterade ståndpunkter 34

40 också hos politiker och i näringslivet. Vilket ledde till att företagen frivilligt vidtog åtgärder för att öka sitt ansvar (Borglund et al. 2009; Borglund et al. 2012). 35

41 4 Operationalisering och poängkriterier I problemdiskussionen sattes fokus på det grundläggande intresset för detta arbete och det handlar om att utveckla en modell som intressenter skall kunna använda för utvärdering av en hållbarhetsredovisnings kvalitet. Målsättningen med modellen är att den skall vara användbar för företagets intressenter och andra läsare av hållbarhetsredovisningen. Samt att verktyget skall kunna användas för att göra jämförande analyser mellan olika företags hållbarhetsredovisningar. Vilket medför att en intressent kan göra en utvärdering av ett företagets hållbarhetsarbete. Den modellen som skapas i detta kapitel tar sin utgångspunkt i van der Ploeg och Vanclays frågeschema som presenterades i avsnitt: Ett verktyg för att utvärdera hållbarhetsredovisningar. En generell svaghet i detta verktyg som diskuterats är att deras frågor lämnar ett stort tolkningsutrymme vilket gör att det blir svårt att göra jämförande strukturerade analyser. För att komma tillrätta med denna problematik så delas varje fråga från frågeschemat upp i konkreta delfrågor vilket gör att en hållbarhetsredovisning kan prövas med hjälp av dessa delfrågor. En ytterligare vinst med denna konstruktion är att olika aktörer kan göra jämförelser med andras analyser, vilket inte är möjligt med van der Ploeg och Vanclays frågeschema. Eftersom svaren där är i beskrivande form och det finns ett stort tolkningsutrymme i frågorna. Det konkreta tillvägagångssättet för skapandet av den utvecklade modellen är att varje fråga tas upp var för sig. Det första momentet är att uttolka och beskriva vad som är betydelsen av respektive fråga utifrån van der Ploeg och Vanclays artikel. Nästa del är att konstruera delfrågor. Dessa delfrågor blir det som benämns poängkriterier i denna uppsats och har som syfte att kunna mäta hur företagen lever upp till förväntan i varje fråga genom en tydlig poänggradering. Delfrågorna skall vara konkreta och kunna besvaras jakande eller nekande. Ett jakande svar ger ett poäng och det är tre delfrågor per huvudfråga, vilket sammanlagt alltså som mest kan ge tre poäng per fråga. Eftersom delfrågorna inte är en del av van der Ploeg och Vanclays frågeschema så är det nödvändigt att använda ett bredare teoretiskt underlag. Detta består av teorin om hållbarhetsredovisning som finns i kapitel 3. 36

42 Att det är tre poängkriterier per fråga är inte givet. Det går att argumentera för en viktning av frågorna så att vissa frågor får en större betydelse än andra. Men samtidigt så skulle det motverka en del av syftet med denna modell. Eftersom målsättningen är att olika intressenter skall kunna göra en jämförande utvärdering av hållbarhetsredovisningar. Dessa intressenter har olika fokus vilket medför att en viktning på förhand riskerar att snedvrida utvärderingen. Utan denna bör i så fall göras i deras egna analyser. Intressenterna använder sig av frågorna för att samla in och granska datan i hållbarhetsredovisningen och ställer sig sedan frågan vilka delar som är mest relevanta för dem själva. Att inte vikta frågorna gör därmed att modellen blir mer universellt gångbar. Varje huvudfråga har delats upp i tre delfrågor för att det har ansetts passande för att fånga kärnan i varje huvudfråga. Det centrala här är alltså hur varje fråga går att dela upp i konkreta delfrågor och inte att det är just tre stycken. Utifrån de poängkriterier som skapas så är det möjligt att värdera ett företags hållbarhetsredovisning. Detta kan utföras på två sätt. Det första sättet är att räkna ihop totalpoängen som ett företag erhållit utifrån frågeställningen och sedan jämföra företagens poäng med varandra. Detta sätt säger en del om företagets hållbarhetsredovisning men bör samtidigt inte övertolkas. Har ett företag en hög poäng så betyder det att de lever upp till de kriterier som anses viktiga för att en hållbarhetsredovisning skall hålla hög kvalitet. Men samtidigt så är det möjligt att två hållbarhetsredovisningar som har exempelvis 15 poäng vardera kan skilja sig åt i avgörande delar genom att de är starka respektive svaga på olika områden. Så i det fallet går det inte göra bedömningen att företagens hållbarhetsredovisningar är likvärdiga. Det går inte heller generellt att sätta upp poänggränser för vad som är en bra respektive dålig redovisning. Eftersom det skiljer sig åt beroende på vilka frågor som är centrala för intressenten. Då är det istället bättre att utvärdera ett företags hållbarhetsredovisning utifrån det som är viktigt för en specifik intressent. Då kan man med hjälp av frågorna undersöka systematiskt och göra uppställningar i tabellform för att jämföra företagens redovisningar i de frågor som anses intressanta. Det blir styrkan i denna utvecklade modell gentemot van der Ploeg och Vanclays verktyg som enbart producerar subjektiva beskrivningar som svar på frågorna. Med den utvecklade modellen är det lätt att uppmärksamma hur företagen skiljer sig åt, vilka delar som är svaga respektive starka, samt att det går att strukturera datan på ett tydligt sätt som ger en systematisk och tydlig översikt. Det blir även möjligt att göra branschjämförelser med fokus på vilka frågor 37

43 som respektive bransch är bra och dåliga på men även göra mer generella jämförelser med exempelvis medelpoäng per bransch för olika frågor. Operationaliseringen och poängkriterierna är skapade utifrån det tillvägagångssätt som beskrivs i metoden och inledningen till detta kapitel. Varje poängkriterium betecknas med: A, B och C och motsvarar ett poäng vardera. Alltså kan ett företag maximalt få tre poäng per fråga och maximalt 30 poäng för hela redovisningen. Dessa poängkriterier används sedan för empiriinsamling i avsnitt 5. Q1. Är rapporten tillgänglig för allmänheten och skriven på lämpliga språk? Den första frågan handlar om det mest grundläggande och det är hur lätt det går att hitta företagets hållbarhetsredovisning och om hur många som kan läsa den och förstå den. Deras exempelföretag har sin hållbarhetsredovisning lättillgänglig på sin webbsida, för nedladdning, på engelska och holländska (det är ett holländskt företag). Redovisningen finns också läsbar online och företaget har en speciell sida som handlar om deras hållbarhetsarbete. Det går även få hållbarhetsredovisningen hemskickad i tryckt format (van der Ploeg & Vanclay 2013). För att kunna svara på denna fråga så undersöks alltså om företagets hållbarhetsredovisning finns lättillgänglig i både digitalt och tryckt format. Eftersom det är svenska företag så bör redovisningen finnas tillgänglig på svenska. Och eftersom det är företag i många fall berör den globala marknaden, inte minst genom sina intressenter, så är det viktigt att redovisningen är läsbar internationellt och därför bör den även finnas på engelska. Och slutligen skall det finnas en specifik sida för företagets hållbarhetsarbete som är lättillgänglig. Poängkriterier: A. En hållbarhetsredovisning är upprättad och finns att läsa på företagets webbplats. B. Rapporten är lättillgänglig och finns genom enkel navigation på webbplatsen. C. Hållbarhetsredovisningen finns att tillgå i flerspråkiga utgåvor. Q2. Är rapporten skriven på ett klart och tydligt sätt och läslig av relevanta intressenter? Denna fråga är problematisk att konkretisera. Men den handlar om hur lättläst hållbarhetsredovisningen är, om den är logiskt uppbyggd och tydlig. Att språket inte är för tekniskt utan begripligt för många, samtidigt som även mer insatta kan hitta den information man behöver (van der Ploeg & Vanclay 2013). Detta är en tydlig 38

44 bedömningsfråga vilket medför att grunden för bedömningarna som görs måste redovisas tydligt. Och för att det skall vara möjligt att göra den fråga analyserbar så fokuseras det på de delar som går att konkretisera. Poängkriterier: A. Rapporten är väl strukturerad och indelad i kapitel. B. Språkbruket är enkelt och koncist för gemene läsare. C. Text och exempel illustreras i form av bilder och diagram. Q3. Använder företaget ett etablerat ramverk för hållbarhetsredovisning, exempelvis GRI? Denna fråga är tydlig och enkel att besvara. Det är handlar om att identifiera om företaget följer något av de kända ramverken som finns för hållbarhetsredovisning. Men frågan delas upp i delar för att fånga hela innebörden i denna. Det räcker inte med att företaget säger att de använder ett ramverk, det måste också vara synligt och lätt att följa för den som läser redovisningen. Poängkriterier: A. Företaget tillämpar ett väletablerat ramverk i dess redovisning. B. Tydliga inslag av dess riktlinjer går att utläsa i rapporten, exempelvis GRI:s resultatindikatorer. C. Lätt att utläsa vilken i vilken omfattning riktlinjerna följs. Q4. Finns det en bra beskrivning av hur företaget införlivar CSR och hållbar utveckling i sin långsiktiga strategi? I den här frågeställningen eftersöks alltså om företaget har införlivat sitt hållbarhetsarbete som en del av sin långsiktiga organisationsstrategi. Här blir det centralt att söka beskrivningar som handlar om företagets långsiktiga strategi och sedan utvärdera huruvida företaget lever upp till förväntan. Från exempelföretaget så går det att se att dessa beskrivningar bland annat går att finna i texter som handlar om organisationens strategi och VD:s kommentarer (van der Ploeg & Vanclay 2013). Det är viktigt att företaget definierar CSR och hållbar utveckling för att sedan kunna visa hur man införlivat detta i sin långsiktiga strategi. Och ett sätt att visa att det faktiskt är en 39

45 långsiktig strategi är att redovisa hur arbetet utvecklas i strategin, exempelvis genom olika delmål och uppföljning av dessa. Poängkriterier: A. I rapporten finns en tydlig definition av begreppen CSR och hållbar utveckling. B. En redogörelse om hur CSR och hållbar utveckling integrerats i den långsiktiga organisationsstrategin. C. Delmål och uppföljning av den långsiktiga organisationsstrategin. Q5. Diskuterar företagen hållbarhetsfrågor i alla relevanta delar av sin verksamhet? Frågan tar upp kopplingen mellan företagets verksamhet och hur arbetet med hållbarhetsredovisning går till inom de områden som företagets verksamhet påverkar. I denna fråga handlar det om att identifiera vad för typ av verksamhet företaget har för att sedan kunna identifiera inom vilka områden hållbarhetsarbete bör bedrivas och sedan se om de faktiskt arbetar med hållbarhet inom dessa områden. Från exempelföretaget, som handlar med gas, saknas det en koppling mellan beskrivningen av företagets verksamhet och exempelvis en diskussion om huruvida ett framtida gasberoende kan vara negativt för miljön eller andra möjliga ekonomiska-, sociala- och miljömässiga negativa effekter som konsumtionen av gas kan ge upphov till (van der Ploeg & Vanclay 2013). För att ett företag skall kunna leva upp till denna fråga så måste de dels för det första redovisa vilket som är de centrala verksamhetsområdena och sedan visa hur man arbetar med hållbarhet inom dessa områden. Och viktigt är att ta med negativa aspekter och redovisa dessa. Poängkriterier: A. Relevanta aspekter redogörs kring företaget och dess verksamhetsområden. B. Negativa aspekter tas upp tydligt och utreds. C. I rapporten finns en koppling mellan företagets verksamhet och hur hållbarhetsredovisningen går till inom de områden företagets verksamhet påverkar. Q6. Presenterar företaget tillräckliga bevis (exempelvis data) som stöd för de påståenden som görs om alla indikatorer och/eller de frågor som diskuteras? I denna del är det fokus på om företaget redovisar data över de påståenden som finns med i redovisningen. Om de redovisar enligt GRI är det lämpligt att undersöka hur 40

46 många GRI-indikatorer som redovisas (van der Ploeg & Vanclay 2013). Svårigheten som finns här är att bedöma vad som är en tillräckligt bra mängd med data och vad som inte är tillräckligt. Eftersom det inte finns någon mer utförlig beskrivning av detta. Men det går att bryta upp fråga i mer konkreta delar där det fokuseras på om det finns nyckeltal, hur dessa upprättats och om det generellt sett är detaljerade presentationer. Poängkriterier: A. Data som bestyrker hållbarhetsredovisningen presenteras i form av nyckeltal. B. Nyckeltalen har upprättats i enighet med generellt accepterade riktlinjer, exempelvis GRI:s resultatindikatorer. C. Den bakomliggande datan presenteras detaljerat för olika verksamhetsområden. Q7. Identifierar företaget alla sina intressenter, förklarar hur de identifierats, och beskriver vilka förväntningar och intressen som dessa har? Av exemplet framgår att företaget bör vara konkreta i hur man identifierar sina intressenter och hur man gått tillväga för att få kunskap om vilka som är deras intressenter. Och det bör alltså också finnas med en diskussion om vilka förväntningar och intressen som deras intressenter har (van der Ploeg & Vanclay 2013). Poängkriterier: A. Rapporten innehåller en redogörelse kring företagets intressenter. B. En redogörelse kring hur identifikationen av intressenterna har skett. C. En diskussion om vilka förväntningar och intressen som intressenter har. Q8. Utvärderar företaget de hållbarhetsfrågor som är förknippade med alla uppströmsoch nedströmsenheter i distributionskedjan? För att kunna svara på frågan så behöver det finnas en kännedom om vilka distributionskedjor som företaget är en del av. Information som bör finnas i årsredovisningen eller i hållbarhetsredovisningen. Efter att dessa blivit identifierade så sker en utvärdering över huruvida företaget arbetar med hållbarhet i sina distributionskedjor. Även här är det viktigt att det finns en synlig strategi vilket kan visas med olika delmål och uppföljning av dessa. Poängkriterier: 41

47 A. En beskrivning av företagets distributionskedja finns att tillgå. B. En redogörelse kring hur företaget hanterar arbetet med aktörer i dess försörjningskedja. C. Finns det en uppdelning i delmål och hur företaget följer upp delmålen. Q9. Diskuterar företaget tillräckligt utförligt effekterna av dess påverkan (både positiva och negativa) på alla sina intressenter, utsatta grupper och negativt påverkade grupper? Även om frågan är tydlig så är det problematiskt att veta vilket tillvägagångssätt som bör användas för att ta reda på i vilken omfattning de tar ansvar för deras påverkan på deras intressenter, utsatta grupper och negativt påverkade grupper. Det finns inte heller någon tydlig definition över vilka dessa utsatta och negativt påverkade grupper är. Här blir det alltså centralt att företaget presenterar vilka som är dess intressenter, utsatta grupper och negativt påverkade grupper. Och att det finns beskrivningar vad företaget gör för att minska sin påverkan på dessa. Samt att det redovisas data för att styrka det arbete som utförs. Poängkriterier: A. I redovisningen redogörs både positiva- och negativa aspekter dess aktiviteter har gentemot intressenter. B. Beskrivning av utsatta och negativt påverkade grupper. C. Presenteras i form av data och inte bara påståenden. Q10. Vad gör företaget för att säkerställa trovärdigheten i sin hållbarhetsredovisning, finns det exempelvis en oberoende granskningsrapport? (van der Ploeg & Vanclay 2013). Den här frågan handlar om hållbarhetsredovisningens trovärdighet. Delvis skriver de explicit ut i frågan att det kan handla om ett oberoende bestyrkande. Men det framgår också i exempelföretaget att det blir en avslutande samlingsfråga. Där man kan jämföra sin egen utvärdering av hållbarhetsredovisningen utifrån deras tidigare frågor med det externa bestyrkandet (van der Ploeg & Vanclay 2013). Det blir dock svårt att skapa kriterier för detta. Eftersom det skulle lämna stort utrymme för tolkning. Därför fokuserar denna fråga på de konkreta delar i hållbarhetsredovisningen som behandlar dess trovärdighet. Det bör finnas en diskussion om trovärdigheten i hållbarhetsredovisningen. Och rapporten bör vara granskad av en revisor och en annan 42

48 extern part. Slutligen så är det en styrka om redovisningen är upprättat enligt någon accepterad standard vilket skapar enklare möjlighet för analys av trovärdigheten. Poängkriterier: A. I rapporten finns en tydlig redogörelse kring hållbarhetsredovisningens trovärdighet. B. Rapporten har granskats av fler än en revisor. C. Upprättandet av rapporten har skett i enighet med en generellt accepterad standard. 43

49 5 Applicering av modellen Den modell som konstruerats i föregående kapitel används i denna del för att pröva den empiriskt. Som diskuterats tidigare så finns det en brist i van der Ploeg och Vanclays artikel att de inte visar hur väl deras modell fungerar empiriskt. Och syftet är här att använda den utvecklade modellen för att visa hur väl den fungerar, vilket görs i två delar. Den första delen består i att granska företags hållbarhetsredovisningar utifrån den utvecklade modellen och presentera den datan i tabellform. För att visa hur det då blir möjligt att få en bra överblick över hur väl företagen presterat inom respektive fråga. Och även möjliggöra till jämförelser mellan olika företag och branscher eller sektorer. Den andra delen består i att utifrån olika intressenters utgångspunkter och intressen som beskrivs i teoridelen granska den konstruerade modellen med syfte att undersöka dess användbarhet för företagets intressenter. 5.1 Granskning av företags hållbarhetsredovisningar I detta avsnitt presenteras den data som samlats in från 2014 års hållbarhetsredovisningar. Det är sammanlagt 52 företag på Nasdaq OMX Stockholm som har undersökts från sektorerna: konsumenttjänster, råvaror samt olja och gas. Av dessa så har 31 företag en hållbarhetsredovisning från 2014 som granskats i detalj med hjälp av den modell som utvecklats i föregående kapitel. Datan presenteras efter indelningen i sektorer och illustreras i form av två tabeller per sektor, där respektive tabell innehåller fem frågor vardera. Varje fråga (Q1-Q10) är uppdelad i tre spalter (A-C) vilket motsvarar de tre poängkriterierna per fråga. Varje uppfyllt kriterium ger i sin tur en poäng som sedan summeras ihop på nedersta raden i respektive tabell. För att det skall vara lätt att utläsa hur väl de undersökta företagen redovisar inom respektive område. Det finns även en totalsummering för varje företag där det går att utläsa hur väl deras hållbarhetsredovisning lever upp till poängkriterierna. Det är möjligt att få 30 poäng totalt för ett företag. Konsumenttjänster: Nedanstående tabell är uppdelad i två delar och här illustreras datainsamlingen från de 18 företag av totalt 25 inom sektorn konsumenttjänster som har en hållbarhetsredovisning. Varje uppfyllt kriterium har resulterat i ett poäng som utläses i 44

50 tabellen och sedan har en sammanställning av dessa gjorts på nedre raden för att få en tydligare överblick för sektorn i sin helhet. Tabell 1. Med den här typen av uppställning blir det tydligt och överskådligt att göra en jämförelse mellan de olika företagens hållbarhetsredovisning. Något som alltså inte hade varit möjligt i van der Ploeg och Vanclays verktyg eftersom den enbart konstruerar beskrivande svar som därmed blir subjektiva och mer svårjämförliga. Några intressanta iakttagelser från konsumentsektorn är att företagen generellt sett är bra på att förmedla sin redovisning på ett tydligt och koncist sätt, samtidigt som det finns utgåvor i lämpliga språk som gör det lätt för intressenter både nationellt och 45

51 internationellt att förstå redovisningen och vad företagens hållbarhetsarbete handlar om. Dock så är konsumentbolag sämre på att förmedla vad CSR innebär för dem och hur hållbarhetsarbetet har integrerats i dess organisationsstrategi. Det saknas även information kring negativa aspekter rent generellt, vilket gör att transparensen gentemot intressenterna blir bristfällig. Redovisningen gällande konsumentbolag och bestyrkandet av bakomliggande data håller hög kvalitet. Då alla 18 bolag som har en hållbarhetsredovisning redogör för någon form av bestyrkande data kring de nyckeltal som presenteras i redovisningen. De flesta bolag redogör även för sina intressenter, dock så finns det bristfällig information i de flesta hållbarhetsrapporter om hur man identifierat dessa och hur samspelet mellan intressenterna och det specifika företaget ser ut. Vilket gör informationen kring företagen och dess intressenter bristfällig. Sammanfattningsvis så går att utläsa i tabell 1 att SAS hållbarhetsrapport är den som uppfyllt flest kvalitetskriterium och fått hela 28 av maximala 30 poäng. Tätt följt utav H&M som uppfyllt 27 kriterium. Mindre bra rapporter upprättades av Eniro och Venue Retail Group som endast uppfyllt sju respektive tre kvalitetskriterier. Råvaror: I tabell 2 redogörs den insamlade datan för 11 företag av totalt 19 inom sektorn Råvaror. Tabell 2. 46

52 Även inom sektorn Råvaror så är bolagen generellt sätt duktiga på att förmedla redovisningen på ett enkelt och koncist sätt, så att intressenterna kan förstå det som de läser dock så ges hållbarhetsrapporterna sällan ut i flerspråkiga upplagor. Annars är även företag inom denna sektor generellt sätt dåliga på att redogöra för sin syn på CSR och hållbar utveckling likt bolagen inom konsumentsektorn. I andra delen av frågeschemat går det att utläsa att råvarusektorn generellt sett upprättar dess hållbarhetsrapporter utifrån någon form av accepterad standard och vanligast är att råvarubolagen redovisar sitt hållbarhetsarbete utifrån GRI:s rekommendationer. Med 9 av totalt 11 bolag som redovisar enligt någon generellt accepterad standard. Den höga tillämpningsfrekvensen av GRI:s rekommendationer hänger även samman med att de flesta företagen uppnått kvalitetskriterierna gällande hur nyckeltal har upprättats i enighet med GRI:s rekommendationer. Även ett tydligt bestyrkande kring den bakomliggande datan finns med i 10 av totalt 11 råvarubolag som valt att upprätta en hållbarhetsredovisning. Dock så brister råvarubola i sin redovisning gällande delmål och uppföljning kring företagets mål. Det saknas även en redogörelse i de flesta bolag över hur dess distributionskanaler ser ut och det är endast 2 av 11 bolag som redovisar hur de identifierat sina intressenter. Vid en summering av totala antalet uppfyllda kvalitetskriterier för respektive bolag inom råvarusektorn så går det att utläsa att av de 11 av totalt 19 bolag inom sektorn som valt att upprätta en hållbarhetsredovisning, så har de flesta varit av hög kvalitet. De två bolag som sticker är BillerudKorsnäs och Boliden som upprättat högkvalitativa rapporter som uppfyllt 27 respektive 26 kvalitetskriterier. Däremot så brister BE Group totalt i dess hållbarhetsrapport och uppnår endast 8 kriterier. 47