Kommenterade referat av utvalda avgöranden i förvaltningsdomstolarna år 2003 (Inga sådana referat finns i denna sammanställning)

Transkript

1 1 (95) Statens folkhälsoinstitut Av Regeringsrätten, kammarrätterna och länsrätterna avgjorda serveringsärenden m.m. år Nedanstående sammanställning utgörs av de ärenden (domar och beslut) som nämnda domstolar tillsänt institutet. Sammanställningen omfattar uppgift om samtliga domar/beslut som inkommit till institutet under år Vissa ärenden har under år 2004 prövats av högre instans. Uppgift om detta har i förekommande fall noterats under respektive överklagad länsrätts- eller kammarrättsdom. I del III har referaten av länsrätts- och kammarrättsavgörandena sorterats under i ärendet huvudsakligt aktuellt lagrum. Del I Kommenterade referat av utvalda avgöranden i förvaltningsdomstolarna år 2003 (Inga sådana referat finns i denna sammanställning) Del II A) Antal av Regeringsrätten avgjorda serveringsärenden m.m. åren B) Antal av kammarrätterna avgjorda serveringsärenden Kammarrätt* År 1994** STOCKHOLM JÖNKÖPING GÖTEBORG SUNDSVALL SUMMA *Län (1994)/länsrätt ( ) tillhörande respektive kammarrätt: STOCKHOLM (AB, C, D, I, U), JÖNKÖPING (E, F, G, H, K, T, R), GÖTEBORG (L, M, N, O, P, S), SUNDSVALL (W, X, Y, Z, AC, BD). Genom den nya länsindelningen i Skåne har Länsrätten i Kristianstad gått upp i Länsrätten i Skåne (M). Den nya länsindelningen i Västra Götaland har med fört att de tre dåvarande länsrätterna i O, P och R län numer finns som Länsrätten i Göteborg, Vänersborg och Mariestad. Länsrätten i R län d.v.s. Länsrätten i Mariestad har förts från Kammarrätten i Jönköping till Kammarrätten i Göteborg. **Länsstyrelsernas beslut överklagades 1994 till respektive kammarrätt. Från och med 1995 är länsrätten första instans.

2 2 (95) C) Antal av länsrätterna avgjorda serveringsärenden Län år AB C D E F G H I K L 5 7 -* -* -* -* -* 0 M * 31* N O P ** 12** R *** 1*** S T U W X Y Z AC BD Summa *L och M län slogs samman 1997 ** P sedan 1998 Länsrätten i Vänersborg *** R sedan 1998 Länsrätten i Mariestad Del III A) Serveringsärenden m.m. i Regeringsrätten år 2003 ( Ä efter datum för domen anger att domstolen ändrade kammarrättens beslut, prövningstillstånd förkortas pt ) Datum Mål nr Kammarrätt Ärende Utslag i RegR. Sak Stockholm Ej pt *1) *1) Kommunen hade avslagit en ansökan om tillfälligt serveringstillstånd avseende slutna sällskap med motiveringen att lokalen (en festvåning) innevarande år redan hade meddelats det maximala antalet sådana tillstånd. I kommunens alkoholpolitiska program, vartill hänvisades, angavs detta antal till 10 per år. Därefter borde stadigvarande tillstånd sökas.

3 3 (95) (Samma maximala antal gällde också avseende hur många tillfälliga tillstånd per år som en enskild person/bolag maximalt kunde meddelas per år). Begränsningen av antalet möjliga tillstånd vilade också på ett rättviseresonemang gentemot de etablerade restaurangerna. Eftersom det maximala antalet tillstånd redan meddelats för lokalen stod ansökan nu, menade kommunen, i strid med det alkoholpolitiska programmet (som var utarbetat med stöd av 7 kap. 9 alkohollagen). Sökanden överklagade beslutet och anförde att hon som person borde kunna beviljas serveringstillstånd i den aktuella lokalen vid 10 olika tillfällen. Länsrätten i Stockholms län meddelade dom , nr Rätten, som hänvisade till sid. 45 i Handbok servering, konstaterade att festvåningen redan beviljats serveringstillstånd vid elva tillfällen i år. Vidare med hänsyn härtill finner länsrätten att tillfällig servering anordnas så ofta vid [ ] festvåning att det är lämpligt att kräva ett stadigvarande tillstånd avseende lokalen. Länsrätten menade därmed att kommunen haft fog för att vägra tillstånd och avslog överklagandet. Sökanden överklagade beslutet men fick inte prövningstillstånd vare sig i kammarrätten eller Regeringsrätten Jönköping Ej pt *2) *2) Sakfrågan i Länsrätten i Jönköpings län (beslut , nr ) gällde talerätt. En person hade överklagat ett serveringstillstånd som skattebetalare och näringsidkare. Länsrätten konstaterade att personen inte berördes av beslutet så att han hade rätt att överklaga det. Länsrätten prövade därför inte överklagandet. Klaganden fick alltså inte pt i kammarrätten eller Regeringsrätten Göteborg Ej pt *3) *3) Sakfrågan i länsrätten var huruvida tillståndshavaren skulle få servera utomhus även mellan klockan och Kommunen hänvisade till polismyndighetens yttrande i vilket detta avstyrktes (bl.a. med hänvisning till att restaurangen ligger i en park i vilken många ungdomar brukar samlas). Länsrätten i Skåne län avslog , nr , ansökan i den del den avsåg servering i enlighet med det ovan nämnda. Sökanden överklagade beslutet men kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. Detsamma gällde alltså Regeringsrätten Göteborg Ej pt *4) *4) Fråga om ansökan om utökad serveringstid och huruvida sådan tid skulle medföra risk för störningar för närboende. Kommunen avslog en ansökan om utökad serveringstid med en timme (vilket skulle inneburit servering till söndag-torsdag respektive till fredag och lördag). Kommunen hänvisade till att restaurangen låg i ett område med bostäder och att miljöförvaltningen och polismyndigheten avstyrkt servering efter klockan Tillståndshavaren överklagade beslutet och anförde att närmaste bostäder låg 200 meter från restaurangen och att det fanns andra restauranger, bl.a. casinot i Göteborg, som hade rätt att servera ännu senare. Länsrätten i Göteborg anförde i dom , nr att enbart det förhållandet att olägenheterna i bolagets fall inte kunde befaras bli lika allvarliga som för vissa av dem som redan har rätt att servera efter klockan inte utan vidare kunde medföra att tillstånd gavs till alkoholservering långt efter huvudregelns klockan En sådan tillämpning skulle

4 4 (95) inte vara förenlig med de principer som alkohollagen bygger på och skulle i förlängningen kunna helt urholka innehållet i angiven tidsbestämmelse. Länsrätten fann mot bakgrund av det nu nämnda, och remissinstansernas inställning, inte skäl att bifalla överklagandet (en nämndeman var skiljaktig och ville bifalla ansökan). Kammarrätten meddelade efter överklagande inte pt detsamma gäller Regeringsrätten Sundsvall Ej pt *5) *5) Fråga om lämplighet. Kammarrätten ansåg till skillnad mot kommunen och länsrätten att sökanden var lämplig i alkohollagens mening. Se referat av kammarrättens dom vid 7 kap Jönköping Ej pt *6) Jönköping Ej pt *7) *7) Kommunen återkallade serveringstillståndet. Länsrätten i Östergötlands län meddelade , nr inhibition. Kommunen överklagade detta beslut, men fick inte pt i vare sig kammarrätten eller Regeringsrätten Jönköping Ej pt *8) *8) Kommunen återkallade serveringstillståndet p.g.a. brister vad gäller ordning och nykterhet. Se referat vid Kammarrätten 7 kap. 19. B) Serveringsärenden m.m. i kammarrätterna år 2003 ordnade efter tillämpat lagrum i alkohollagen ( Ä efter datum för domen anger att domstolen ändrade kammarrättens beslut, prövningstillstånd förkortas pt ) Kammarrätten 7 kap. 7 (Lämplighet m.m.) Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Göteborg Ä M *) *) Fråga om sökandens lämplighet. Referat från länsrättens dom (från 2002 års sammanställning): En person fick avslag på sin ansökan om serveringstillstånd (enskild firma) med hänvisning till att förutsättningarna i 7 kap. 7 inte var uppfyllda. I huvudsak synes kommunen ha ansett att mannens hustru dels var en person med betydande inflytande över rörelsen, dels att hon var olämplig i här aktuellt avseende. Kvinnan hade tidigare drivit restaurangrörelse i lokalerna. Numera bedrev hon cateringrörelse, men delade restaurangköket med makens restaurangrörelse. Skattemyndigheten hade, enligt kommunens uppgift, också ansett att kvinnan hade ett sådant inflytande att hennes lämplighet skulle påverka makens ansökan om serveringstillstånd. Beslutet överklagades. Länsrätten anförde, tvärtemot kommunens åsikt, att det inte var visat att kvinna skulle anses ha ett betydande inflytande i makens restaurangrörelse. Det var därmed endast maken som lämplighetsprövningen skulle omfatta. Rätten anförde därefter dock att mannen, med hänsyn till den korta tid som

5 5 (95) vid ansökningstillfället hade förflutit sedan han övertog restaurangrörelsen, inte kunnat visa sin allmänna lämplighet vad gäller drivandet av aktuell typ av företag. Det fanns därmed ändå tillräckliga skäl att avslå ansökan. Länsrätten avslog således överklagandet. Sökanden överklagade till kammarrätten och anförde bl.a. att han hade bedrivit restaurangrörelse i nästan 15 månader (när kommunen beslutade i ärendet) och att detta borde räcka för att anses ha visat erforderliga kunskaper. Kommunen genmälde bl.a. att tveksamhet fanns beträffande sökandens ekonomiska skötsamhet i och med att denne inte deklarerat och betalat skatt under den tid han arbetat som platschef. Sökanden menade å sin sida att skattemyndigheten godkänt hans deklaration. Kammarrätten anförde inledningsvis att den delade länsrättens bedömning att sökandens hustru inte skulle anses ha ett betydande inflytande i verksamheten och att hon därför heller inte skulle lämplighetsprövas. Rätten anförde vidare att i och med att sökanden bedrivit restaurangverksamhet i drygt 14 månader när kommunen fattade sitt beslut så borde detta medföra att hans branschkunskap skulle anses tillräcklig. Eftersom sökanden dessutom gått en kurs i alkohollagstiftningen kunde bristande branschkunskap eller kännedom om alkohollagstiftningen inte utgöra skäl att vägra tillstånd. Rätten bedömde därefter sökandens personliga och ekonomiska lämplighet. Bedömningen resulterade i att det inte heller i detta avseende fanns skäl att vägra tillstånd. Rätten beaktade då bl.a. att sökanden inte hade några restförda skatte- eller avgiftsskulder, att han inte undandragit sig skatt i samband med arbetet som platschef och att han enligt skattemyndigheten redovisat och betalat mervärdesskatt i rätt tid. Kammarrätten biföll därför överklagandet men överlämnade också målet till kommunen för utveckling och arbete för erforderliga åtgärder. Göteborg M *) *) Fråga om återkallelse av serveringstillståndet efter konstaterad ekonomisk misskötsamhet (bl.a. hade bolaget skönstaxerats) men också ovilja att skicka in restaurangrapporter. Länsrätten ändrade till varning. Kammarrätten delade, efter överklagande av kommunen, länsrättens bedömning. Se referat vid Länsrätten 7 kap. 7. Sundsvall Ä W *) *) Fråga om lämplighet (serverat utan tillstånd efter ombildning av bolag). Ett handelsbolag fick serveringstillstånd i mars I juli samma år gjordes en ägarförändring och ett nytt handelsbolag fortsatte serveringsverksamheten. Någon ansökan om nytt tillstånd gjordes aldrig utan saken upptäcktes efter ungefär ett halvår (i samband med inlämnandet av restaurangrapporten). Uppmanad därtill inkom det nya bolaget med ansökan om serveringstillstånd. Kommunen avslog ansökan och anförde bl.a. att sökanden nu visat prov på dåliga kunskaper i alkohollagstiftningen. Kommunen hade också synpunkter på sökandebolagets ekonomiska förhållanden. Bolaget överklagade beslutet och anförde bl.a. att den uteblivna ansökningen berodde på ett missförstånd samt att bolagsmannen genomgått utbildning och examinerats med godkänt resultat. Länsrätten fann att bolaget inte visat att det hade erforderliga kunskaper i alkohollagstiftningen och också uppvisat tveksamheter beträffande de ekonomiska förhållandena. Det var därigenom inte lämpligt att meddelas serveringstillstånd. Överklagandet avslogs. Bolaget överklagade domen. Kammarrätten i Sundsvall gjorde en annan bedömning än kommunen och länsrätten. Domstolen anförde inledningsvis att det som kommunen åberopat i målet som skäl för att

6 6 (95) avslå ansökan kan utgöra skäl att ifrågasätta bolagsmannens och därmed även bolagets lämplighet att inneha serveringstillstånd. När det först gällde kommunens inställning avseende bolagsmannens kunskaper i alkohollagstiftningen menade kammarrätten att sådana kunskaper ju ansetts föreligga när tillståndet meddelades. Därmed kunde inte nu sådana brister i detta avseende finnas att de kunde utgöra skäl för avslag. Däremot såg rätten allvarligt på det faktum att det nya handelsbolaget fortsatt att servera alkohol utan att söka nytt tillstånd. Rätten anförde dock vidare att verksamheten efter namnbyte endast fortsatt med samma personal och även i övrigt som tidigare. Det nya bolaget hade också sökt tillstånd så snart det uppmärksammats på behovet därav. Därmed menade kammarrätten att inte heller denna grund kunde utgöra skäl för att vägra tillstånd. Inte heller det som anförts från kommunens sida om tveksamhet i den ekonomiska skötsamheten (bolaget hade obestritt invänt dels att restförda skatter och avgifter berott på att den bokföringsfirma handelsbolaget anlitat inte skött sitt uppdrag, men också att bolaget betalt alla restförda skatter och avgifter) utgjorde skäl för att vägra tillstånd. Kammarrätten upphävde därför länsrättens dom och kommunens beslut samt beviljade bolaget det sökta serveringstillståndet (handlingarna överlämnades till kommunen för vidare handläggning i anledning av domen). Kommunen överklagade domen men fick inte prövningstillstånd i Regeringsrätten ( , nr ). Stockholm AB *) *) En av bolagsmännen i ett kommanditbolag gjorde sig i februari 2000 skyldig till trafiknykterhetsbrott (alkoholkoncentrationen i utandningsluften hade vid kontroll uppgått till 0,35 milligram per liter). Kommunen meddelade varning med hänvisning till bristande lämplighet och beslutet överklagades. I överklagandet anfördes bl.a. att händelsen inträffat för så länge sedan att den inte längre kunde utgöra skäl för ingripande. Länsrätten, som hänvisade till Statens folkhälsoinstituts kommentar avseende karenstid vid brott och återkallat tillstånd, avslog överklagandet. Referatet hämtat ur 2003 års domsammanställning. Bolaget överklagande beslutet till kammarrätten vilken anförde att den delade länsrättens bedömning varmed överklagandet avslogs. Jönköping Ä H *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet i huvudsak med hänvisning till ekonomisk misskötsamhet hos tillståndshavaren, men även i viss mån efter konstaterande av hur denne annonserat i pressen och även hur denne sedan skötte själva serveringen av alkoholdrycker (brist på återhållsamhet). Den ekonomiska misskötsamheten hade konstaterats beträffande tre olika tillfällen för vilka kommunen begärt in särredovisning. Någon sådan särredovisning hade inte presenterats. Den tveksamma annonseringen hade skett i dagspressen och innebar att gäster erbjöds att köpa fyra starköl för 100 kronor för att förfesta på restaurangen. Annonsen var införd samma dag som det var avslutning för avgångsklasserna i gymnasieskolan. Tillståndshavaren överklagade kommunens beslut om återkallelse till länsrätten som meddelade inhibition. Länsrätten anförde att det mot bakgrund av att tillståndshavaren numera ändrat sina bokföringsrutiner och åtgärdat bristerna i kassahantering förelåg särskilda skäl att i stället meddela varning. Beträffande marknadsföringen riktades viss kritik men det var ej något som togs med i slutklämmen av domen. Texten är ett sammandrag från år 2002 års domsammanställning. Kommunen överklagade beslutet till kammarrätten som drygt ett år senare belyste frågan avseende huruvida särskilda skäl förelåg att meddela varning eller ej. Rätten ansåg att tillståndshavaren överträdelser inte varit av tillfällig natur eller grundats på missförstånd utan anförde att de rådande förhållandena inte kunde anses vara en tillräcklig grund för att anta att verksamheten fortsättningsvis skulle bedrivas i enlighet med gällande bestämmelser. Mot bakgrund av detta upphävde kammarrätten länsrättens dom och fastställde kommunens beslut om återkallelse.

7 7 (95) Stockholm Ä AB *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till att bolaget inte längre uppfyllde lämplighetskraven i 7 kap. 7. Kommunen hade tillsammans med polismyndigheten inspekterat restaurangen där en pizzabagare undandragit sig kontroll genom att snabbt ta sig från serveringsstället. Då polis fanns utanför restaurangen återfördes mannen och kontroll utfördes som visade att mannen inte hade giltigt uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Mannen uppgav att han var kusin till ägaren och att han just denna kväll hjälpte till utan någon form av ersättning. Länsrätten konstaterade att den aktuella personen uppenbarligen utfört arbete vid tillsynstillfället samt att denne arbetat under former som medfört krav på gällande uppehålls- och arbetstillstånd. Mot bakgrund av att tillståndshavaren ej kontrollerat att nödvändiga tillstånd fanns ansåg rätten att bristande lämplighet förelåg varmed grund för återkallelse fanns. Rätten valde dock att förordna att återkallelsebeslutet inte skulle gälla förrän domen vunnit laga kraft. Referatet är från 2002 års sammanställning. Tillståndshavaren överklagade ärendet till kammarrätten, vilken anförde att kraven på bevisning i fråga om återkallelse av serveringstillstånd måste ställas högt. (Jfr. RÅ 1994 ref. 88) Vidare anfördes att bolagets företrädare givit förklaringar som inte kunde lämnas utan hänseende. Rätten konstaterade även att någon ytterligare utredning, polisutredning angående misstänkt överträdelse av utlänningslagen, ej förelåg. Mot bakgrund av föreliggande beviskrav bedömde kammarrätten att det inte med tillräcklig grad av säkerhet har kunnat fastställas att mannen utfört arbete under former som medfört krav på gällande arbets- och uppehållstillstånd vid restaurangen, varmed överklagandet bifölls. Kammarrätten 7 kap. 8 ( kök, matutbud) Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Jönköping Ä E *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till att tillståndshavaren (ett aktiebolag) inte tillhandhöll lagad mat i tillräcklig omfattning. Dessutom var det fråga om ett mycket begränsat urval av rätter. Kravet i 7 kap. 8 (och därmed en av förutsättningarna för tillstånd) var därmed inte längre uppfyllt. Kommunen hade vid granskningen av bolagets uppgifter i restaurangrapporten för år 2001 kunnat konstatera att försäljningen av mat stod för en mycket liten del av omsättningen på restaurangen. Första halvåret utgjorde den 6,8 % och andra halvåret utgjorde den 4,9 %. Med anledning av detta hade kommunen i maj 2002 i brev underrättat bolaget om att man ansåg att brister beträffande matutbudet förelåg och det faktiska tillhandahållandet av desamma inte var acceptabelt. Kommunen tillskrev tillståndshavaren ånyo där bristerna ännu en gång påtalades samt vilka påföljder som skulle kunna komma ifråga om inte rättelse vidtogs. Kommunen gjorde även två kontrollbesök varvid bristerna särskilt kontrollerades. Kommunens representanter kunde dock konstatera att man inte hade ingredienser för att kunna tillaga maträtter som uppgavs på menyn. Bolaget överklagade beslutet och menade bl.a. att beslutet om återkallelse inte var lagligt grundat eftersom lagen numera inte föreskriver att omsättningen av mat ska utgöra viss del av den totala omsättningen. Restaurangen, en dansrestaurang, med öppettid till alla veckans dagar, innebar enligt bolaget att merparten av besökarna anlände sen kvällstid. Efterfrågan på mat angavs då inte lika stor som på en traditionell restaurang. De anförde att det knappast kunde vara lagstiftarens mening att den aktuella typen av restaurang skulle ha lika högt ställda krav på varierat och allsidigt matutbud som en traditionell restaurang. Vid det första kontrollbesöket hade oturligt nog en matleverans uteblivit just denna dag, redan dagen därpå fanns fullt sortiment. Vid det andra kontrollbesöket hade kontrollanterna inte undersökt huvudfrysen vilken finns i källaren på restaurangen. I denna fanns det, enligt bolaget, nypåfyllda förråd med de matvaror som motsvarade menyn.

8 8 (95) Kommunen genmälde bl.a. att, oavsett vilken tid serveringsstället öppnar, i detta fall klockan åtta på kvällen och oavsett när gäster brukar anlända till restaurangen, så kan inte hela serveringstiden räknas som sen kvällstid (då ju kraven på varierat utbud kan vara lägre). Länsrätten (vilken först hade meddelat inhibition av kommunens beslut) gick vid sakprövningen av ärendet på kommunens linje. Rätten konstaterade att stora brister funnits i det faktiska tillhandahållandet av mat i och med att råvaror saknats i stor utsträckning. Ur domen: Även de maträtter som [restaurangens namn] enligt meny har för avsikt att tillhandahålla får, med hänsyn till att det huvudsakligen handlar om pannfärdiga produkter som inte bereds från råvaror samt den ringa variation av vad som utbjuds, anses otillräckliga för att uppfylla kravet på ett varierat och komplett utbud. För tillstånd krävs i princip att en allsidig matlagning utifrån råvaror kan företas och faktiskt kan erbjudas gästerna. Något krav på att matserveringen uppgår till viss andel av den totala omsättningen kan dock inte ställas. Att [restaurangens namn] är en dansrestaurang, medför inte att kravet på att ett varierat och komplett utbud kan erbjudas är lägre. Först under sen kvällstid kan kraven på variation och allsidighet sänkas. Länsrätten ansåg att bolaget inte vidtagit åtgärder för att rätta till bristerna och att överträdelsen inte kunde anses tillfällig eller ha berott på missförstånd, eftersom bolaget vid ett flertal tillfällen hade uppmärksammats på kraven avseende mathållning. Länsrätten avslog överklagandet, och uttalade också att det saknades skäl att medge bolagets yrkande om övergångstid om två månader (en nämndeman var skiljaktig och ville fria bolaget. Referat från domsammanställning Kammarrätten meddelade inhibition varpå muntlig förhandling hölls den 18 november I domen anfördes att kommunens handläggare vid två tillsynsbesök konstaterat brister beträffande serveringsställets matutbud. Kammarrätten instämde i det som klaganden anfört angående att krav inte längre ställs beträffande matserveringens omfattning i förhållande till verksamhetens totala omsättning. Rätten anförde vidare angående vad som framkommit i övrigt, särskilt angående missförstånd vid de båda tillsynsbesöken, att grund för ingripande enligt 7 kap st. inte förelåg varmed överklagandet bifölls. Enligt uppgift har kommunen överklagat domen till Regeringsrätten. Kammarrätten 7 kap. 9 Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Jönköping Ä , K *) *) En ishockeyklubb ansökte om stadigvarande serveringstillstånd till slutet sällskap i en ishall. Tillståndsmyndigheten avslog ansökan med motiveringen att alkoholförtäring borde undvikas i kommunala anläggningar och att alkohol inte var förenligt med idrottsliga aktiviteter. Länsrätten instämde i socialnämndens bedömning och avslog överklagandet. Referatet hämtat från 2003 års sammanställning. Länsrättens dom överklagades. I detta hänvisade klaganden till att länsrättens ordförande (som varit skiljaktig) velat bifalla överklagandet och att hans uppfattning överensstämde med gällande praxis. Kammarrätten gick på länsrättens ordförandes linje. De förhållanden under vilka serveringen var tänkt att ske (på en idrottsanläggning där ungdomsverksamhet förekommer och i en lokal vars glasväggar gjorde att gästerna skulle ha direkt kontakt med läktare och rink) var i sig inte tillräckligt för att avslå ansökan m.h.t. 7 kap. 9. Ansökan gällde också servering till slutna sällskap i en klart avgränsad del av anläggningen. Vidare hade varken polismyndigheten eller miljönämnden haft något att erinra mot ansökan. Kammarrätten fann slutligen att kommunens utredning i övrigt inte heller gav stöd för uppfattningen att

9 9 (95) serveringen skulle komma att medföra risk för alkoholpolitiska olägenheter. Överklagandet bifölls därför. Kammarrätten 7 kap. 19 (återkallelse av serveringstillståndet) Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Stockholm Ä , AB *) *) Fråga om ekonomisk misskötsamhet ( svart arbetskraft ) och byte av bolagsperson som inte anmäldes. Detta ärende har beröringspunkter med ett annat mål om servering i samma kammarrätt. Det senare målet (dom avkunnad samma datum) har mål nr och återfinns nedan under 7 kap. 20. Här först mål : Referat efter prövningen i länsrätten: Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till att tillståndshavaren (ett handelsbolag) misskött sig genom att inte betala skatter och avgifter för anställd personal under åren 1999 och Bolaget hade dessutom brustit i anmälningsskyldigheten (8 kap. 3 ) genom att inte anmäla en ägarförändring då en ny bolagsman tillkom i bolaget. Bolaget överklagade och menade bl.a. att det endast var en av bolagsmännen som skött restaurangen de senaste åren (ägarförändringen var därmed inte väsentlig). Denne hade också utfört alla sysslor, som matlagning och servering, på restaurangen själv. Dock tillade han att han hade ryggproblem och därför, för säkerhets skull, hade han angett andra personer som serveringssansvariga. Bolagsmannen menade dock att dessa personer aldrig arbetat på restaurangen och därmed heller aldrig fått någon lön. Vid länsrättens muntliga förhandling vittnade en person om att hon praktiserat på restaurangen endast i slutet av år 2000 och att hon sedan anställdes år 2001 (och då fick lön). Hon hade inte sett någon annan än bolagsmannen arbeta på restaurangen. I ärendet fanns intyg från PRV att en ny bolagsman tillkom i oktober 2000 och att den nye bolagsmannen också var firmatecknare. Vidare fanns en tjänsteanteckning från länsstyrelsen varav framgick att en anonym person tipsat om att ovan nämnda kvinna arbetade svart på restaurangen sedan två och ett halvt år. Vidare angavs i tjänsteanteckningen att uppgiftslämnaren sagt att bolagsmannen utfärdade anställningsavtal bl.a. till kvinnan - något som hon behövde för att få hyra en lägenhet. I ärendet fanns ett sådant anställningsavtal, underskrivet av såväl bolagsmannen som kvinnan. Enligt avtalet började hon arbeta på restaurangen i september Det fanns också i handlingarna ett inkomstintyg vari intygades att kvinnan var anställd och att hennes beräknade inkomst för år 2000 var kronor. Enligt uppgift från skattemyndigheten hade kvinnan dock endast inkomster från ett reklamföretag och från SCN. Enligt skattemyndigheten hade restaurangbolaget inte betalat eller redovisat skatt eller avgifter för inkomståren 1999 och Länsrätten konstaterade att den uteblivna anmälan om ny bolagsman utgjorde grund för återkallelse av tillståndet. Vidare att flera olika personer anmälts som serveringsansvariga vid åtminstone fyra tillfällen under 1999 och Några kontrolluppgifter beträffande dessa personer hade dock inte skickats till skattemyndigheten. Bolagsmannens uppgift om att denne ensam utfört alla göromål på restaurangen bedömde länsrätten som föga trovärdiga (restaurangen hade ett 30-tal sittplatser). Vissa motstridiga uppgifter fanns om kvinnans anställningsförhållanden. Sammantaget menade rätten att bolagsmannens uppgift om att det inte skulle ha funnits någon avlönad personal på restaurangen under 1999 och 2000 som så osannolika att de inte förtjänade tilltro. Rätten delade därmed kommunens uppfattning och det var rätt att återkalla bolagets serveringstillstånd. Överklagandet avslog således. (En nämndeman var skiljaktig och ville fria bolaget). Efter överklagade höll kammarrätten muntlig förhandling i målet. Domstolen uttalade därefter i sina domskäl att vissa i länsrättens dom närmare angivna omständigheter, bl.a. aktuella intyg och anmälningar av serveringsansvariga, ger anledning misstänka att bolaget haft

10 10 (95) oavlönad personal. Därefter hänvisade dock rätten till att en så ingripande åtgärd som återkallelse av serveringstillståndet kräver en mycket stark bevisning (rätten hänvisade till RÅ 1994 ref 88). Rätten fann att man inte kunde bortse från de förklaringar som bolaget haft. Någon skatteutredning som visade att någon i sammanhanget aktuell person uppburit lön från bolaget fanns inte heller. Mot bakgrund av beviskraven menade rätten att det inte med tillräcklig grad av säkerhet har kunnat fastställas att bolaget underlåtit att betala skatter och avgifter för anställd personal under 1999 och Därmed fanns inte heller grund för återkallelse på denna grund. Återstod då den uteblivna bolagsändringen. Även beträffande denna grund för kommunens beslut fann kammarrätten skäl att tro på bolagets förklaring: Bolaget har bl.a. anfört att [NN] inträde i bolaget enbart betingats av att verksamheten drivs i handelsbolagsform och att det då krävs minst två bolagsmän, men att [NN] i enlighet med bolagsavtalet inte haft del i bolagets verksamhet och resultat. Rätten fann att omständigheterna i målet var sådana att underlåtenheten att anmäla bolagsförändringen inte skulle utgöra grund för återkallelse av tillståndet. Kammarrätten biföll därmed överklagandet. Anm. Kommunen kommer enligt uppgift inte att överklaga kammarrättens dom. Stockholm AB *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till dels ekonomisk misskötsamhet, dels att tillståndshavaren använt s.k. svart arbetskraft. Upprinnelsen till beslutet var en av länsstyrelsen utförd inspektion av restaurangen varvid en person påträffats som saknade arbetstillstånd, men som ändå utförde arbete på restaurangen. Enligt länsstyrelsens rapport från besöket agerade mannen till en början som om han vore hovmästare. Han hade också sina ytterkläder och legitimation i personalutrymmena (vilka låg i en annan byggnad). Efterhand menade mannen att han var på restaurangen för att söka arbete. Restaurangbolaget vitsordade också att man hade för avsikt att hjälpa mannen med ansökan om arbets- och uppehållstillstånd samt senare att anställa honom. Att mannen var på restaurangen vid tiden för länsstyrelsens besök berodde på att han endast en halvtimme senare skulle besöka sin advokat och att han inför det besöket behövde få hjälp med att förbereda sig. Bolaget förnekade att mannen utfört något arbete på restaurangen. Den ekonomiska misskötsamheten framkom efter kontroll med skattemyndigheten, varvid bolagets skattekonto utvisade en skuldsumma på drygt kronor (som månaden därpå var betald). Bolaget överklagade beslutet. Länsrätten meddelade inhibition Länsrätten konstaterade vid sakprövningen att motstridiga uppgifter förelåg huruvida mannen ifråga hade arbetat på restaurangen eller ej. Övervägande skäl talade dock för att mannen hade utfört visst arbete. Däremot var det ovisst i vilken utsträckning så hade skett. Länsrätten beaktade också den skuld som bolaget hade haft till det allmänna. Grund för återkallelse fanns enligt rättens uppfattning, men med hänsyn till dels att omfattningen av mannens arbete på restaurangen fick bedömas som ringa (efter vad som hade visats i målet), dels det relativt låga skuldbeloppet fanns särskilda skäl att stanna vid en varning. Länsrätten biföll sålunda överklagandet och meddelade en varning. Referatet hämtat ur 2002 års sammanställning. Tillståndsmyndigheten överklagade beslutet till kammarrätten och anförde bl.a. att ytterligare omständigheter framkommit som skulle påvisa tillståndshavarens olämplighet (av domen framgår att kommunen ånyo inspekterat restaurangen och då hittat försvårande omständigheter vilka dessa är framgår dock inte). Kammarrätten delade länsrättens uppfattning beträffande bristerna i bolagets ekonomiska förehavanden och fann att grund för återkallelse i denna del var påvisat. När det däremot gällde frågan om den aktuella personen utfört arbete eller inte hänvisade rätten till ett uttalande av Regeringsrätten angående krav på bevisning vid fråga om återkallelse av serveringstillstånd (dom , nr , RÅ 1994 ref. 88). I detta uttalade Regeringsrätten att en återkallelse av serveringstillstånd bör kunna vidtas endast när det klart

11 11 (95) har kunnat fastställas att sådana missförhållanden som utgör grund för återkallelse verkligen föreligger. I nu föreliggande mål anförde kammarrätten att det, som också länsrätten funnit, fanns motstridiga uppgifter om personen hade arbetat på restaurangen eller inte. Det som bolaget anfört som förklaring kunde inte heller lämnas utan avseende. Rätten menade vidare att det inte fanns någon ytterligare utredning i denna fråga. Mot bakgrund av de höga beviskrav som Regeringsrätten förespråkat gjorde kammarrätten sammantaget den bedömningen att det inte var utrett att personen utfört arbete på restaurangen. Därmed fanns det inte heller skäl för återkallelse på denna grund. Kvar fanns den ekonomiska misskötsamheten. I denna del delade kammarrätten länsrättens bedömning att omständigheterna var sådana att varning var en tillräcklig åtgärd. De ytterligare anmärkningar som kommunen beskrivit i den nya inspektionsrapporten föranledde ingen annan bedömning och överklagandet avslogs sålunda. Jönköping Ä , E *) *) Kommunen återkallade ett serveringstillstånd mot bakgrund av brister i fråga om ordning och nykterhet. Därtill angavs att tillståndshavaren brustit i fråga om inlämnande av restaurangrapport, underlåtit att anmäla serveringsansvarig personal samt använt personal för servering som inte var anställd i bolaget. Se referat under Länsrätten 6 kap. 2. Kammarrätten meddelade socialnämnden prövningsstillstånd den 14 november I sitt överklagande anförde socialnämnden att bolaget brustit i såväl alkohollagens krav avseende ordning och nykterhet som de krav lagen anger beträffande serveringspersonals anställningsförhållanden, anmälan av serveringsansvarig personal samt för sent inlämnande av begärda uppgifter (restaurangrapport). Kammarrätten bedömde att utredningen i målet visade att bolaget brustit i fråga om återhållsam servering av alkoholdrycker och att det vid ett flertal tillfällen förekommit allvarliga brister i fråga om ordning och nykterhet på restaurangen. Därmed ansåg rätten inte att det fanns särskilda skäl i stället meddela varning. Kammarrätten ändrade därmed länsrättens dom och fastställde socialnämndens beslut att återkalla serveringstillståndet. Ärendet överklagades till Regeringsrätten som den 17 december 2003, nr , inte meddelade prövningstillstånd. Kammarrätten 7 kap. 20 (varning) Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Stockholm Ä AB *) *) Fråga om ekonomisk misskötsamhet i ett annat restaurangbolag, utebliven anmälan av ägarförändring samt ej iakttagande av villkor om utbildning. Anm. Detta ärende har beröringspunkter med Kammarrättens i Stockholm dom , nr vilken refereras ovan vid 7 kap. 19. Referat efter länsrättsprövningen: Kommunen återkallade i maj i år serveringstillståndet för ett kommanditbolag som drev serveringsrörelse. Detta eftersom I) kommanditdelägaren gjort sig skyldig till ekonomisk misskötsamhet i ett annat restaurangbolag (jfr föregående ärende), II) Kommanditbolaget brustit i anmälningsskyldigheten avseende den ägarförändring som ägde rum i det andra bolaget samt III)

12 12 (95) ingen av personalen på den restaurang som kommanditbolaget drev hade gått föreskriven utbildning (STAD-utbildningen) inom föreskriven tid (före utgången av år 2001). Kommanditbolaget överklagade beslutet och anförde bl.a. att kommanditdelägaren inte haft någonting med bolagets verksamhet att skaffa. Vidare att denne heller inte satsat några pengar i bolaget och heller inte arbetat där. Att han var kommanditdelägare var således bara en formalitet. Han har inte längre något med bolagets verksamhet att göra. Vidare anfördes att personalen nu genomgått STAD-utbildningen. Anm. Länsrätten fann i beslut inte skäl att förordna om inhibition av återkallelsebeslutet. Kammarrätten i Stockholm beslutade , nr , att inte meddela prövningstillstånd avseende överklagande av länsrättens beslut. Detsamma gällde Regeringsrätten i beslut , nr Länsrätten fann att kommanditdelägaren i ett ganska sent skede (oktober 2000) registrerats som bolagsman i det andra restaurangbolaget - han kunde därför endast göras begränsat ansvarig för den ekonomiska misskötsamhet som ägt rum i det bolaget. Sammantaget fann länsrätten att det fanns skäl att ändra beslutet till varning. Det faktum att personalen på restaurangen inte genomgått den aktuella utbildningen inom föreskriven tid föranledde inte länsrätten att göra någon annan bedömning. En nämndeman var skiljaktig och ville helt fria kommanditbolaget. Kammarrätten hänvisade i sin dom helt kort till att den i mål nr funnit att grund för återkallelse av handelsbolagets serveringstillstånd inte förelåg. Därmed saknades även grund för återkallelse av serveringstillståndet för kommanditbolaget. Överklagandet bifölls därmed (och länsrättens dom och kommunens beslut upphävdes). Kammarrätten 7 kap. 21 (försäljningsförbud) Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Sundsvall , Y *) *) Kommunen hade meddelat en handlare sex månaders försäljningsförbud avseende öl eftersom denne dels sålt sådan dryck till en underårig person (tre öl), dels inte anmält att han bedrev ölförsäljning till kommunen. Handlaren överklagade beslutet och anförde bl.a. att den aktuella personen sett stor ut för sin ålder (17 år) och att denne haft så många andra personer med sig att handlaren inte vågat vägra försäljning. Det hade också blivit bråk när samme person hade återkommit senare för att köpa mer öl. Eftersom personen då varit alkoholpåverkad hade handlaren då vägrat sälja mer öl till honom. I ett obevakat ögonblick hade handlaren då blivit nedslagen bakifrån. Länsrätten slog inledningsvis fast att reglerna beträffande öl inte är utformade så att detaljhandel med öl skulle vara otillåten endast av den anledningen att anmälan av verksamheten inte gjorts till kommunen. Därmed kunde någon olovlig försäljning (enligt 10 kapitlet) inte anses föreligga. När det gällde den aktuella försäljningen så menade rätten att den enstaka händelsen inte gav underlag för att bedöma hur åldersbestämmelserna efterlevdes i butiken. Däremot utgjorde den uteblivna anmälan skäl att ifrågasätta handlarens förmåga att följa reglerna om bl.a. egentillsyn i alkohollagen. Eftersom någon sådan anmälan fortfarande (vidtidpunkten för det överklagade beslutet) inte hade inkommit till kommunen fanns det enligt rättens mening nu grund för ett försäljningsförbud. Länsrätten menade dock att det framstod som en alltför ingripande åtgärd att genast tillgripa försäljningsförbud som reaktion på en försummelse av anmälningsplikten. Länsrätten ändrade därför kommunens beslut och meddelade varning.

13 13 (95) Kommunen överklagade ärendet vidare till kammarrätten som ansåg det utrett att handlaren varken fullgjort anmälningsskyldigheten på vederbörligt sätt, eller upprättat egentillsynsprogram. Vidare konstaterades att handlaren åtminstone vid ett tillfälle sålt öl till underårig samt att ytterligare försäljning till underåriga kan ha förekommit. Kammarrätten anförde att det visserligen förelåg anledning till ingripande mot bakgrund av nämnda skäl men fann att länsrätten haft fog för sitt beslut att begränsa ingripandet till en varning. Överklagandet avslogs därmed. Kammarrätten, övriga (beslut) Förkortningen pt betyder prövningstillstånd Kammarrätt Datum Mål nr Överklagat ärende Länsrätt Sak Stockholm D *) *) Ej pt. Sakfråga i länsrätten: avslag på ansökan om inhibition. Anm. Överklagandet prövades sedermera i sak , nr Se vid Länsrätten 7 kap. 5. Stockholm AB *) *) Ej pt. Målet rörde frågan om den ene bolagsmannen i sökandebolaget var lämplig i alkohollagens mening (han var ledamot i annat bolag som misskött sig ekonomiskt). Målet refereras vid Länsrätten 7 kap. 7. Stockholm I *) *) Ej pt. Sakfråga i länsrätten: Varning efter konstaterad försäljning till underårig). Kommunen meddelade ett handelsbolag som drev restaurang en varning efter det att restaurangen serverat en 17-årig flicka starköl. Upprinnelsen till ärendet var att IOGT-NTO gjorde ett antal tester på olika försäljningsställen. I det aktuella fallet fick alltså en 17-årig flicka köpa en starköl. Handelsbolaget, som överklagade beslutet, menade att försäljningen var förklarlig men också att metoden närmast var att anse som brottsprovokation. Att försäljningen var förklarlig menade bolaget berodde på att 17-åringen var storvuxen och såg mycket äldre ut än vad hon var. Metoden ansågs också förkastlig menade bolaget, om man skulle acceptera den skulle t.ex. konkurrerande restauranger börja utnyttja detta för att bli av med konkurrenter. Bolaget menade också att det aldrig var risk för att flickan skulle ta skada, eftersom det aldrig fanns någon avsikt att dricka den inköpta starkölen. Ur länsrättens dom: Oavsett omständigheterna som föregått försäljningen, finner länsrätten inte annat än att kommunen i den uppkomna situationen haft ett ansvar i enlighet med sin tillsyns- och återkallelsefunktion enligt alkohollagen. Ett ingripande enligt 7 kap. 19 och 20 alkohollagen kan såsom lagen är uppbyggd enligt länsrättens mening inte medföra mildare sanktion än varning. Hur förmildrande omständigheterna vid överträdelsen än var finns således enligt länsrättens uppfattning inte någon möjlighet att, som bolaget yrkat, undanröja den av kommunen meddelade varningen och därmed underlåta ingripande. Länsrätten avslog således överklagandet. Kammarrätten meddelade alltså inte prövningstillstånd. Stockholm AB *) *) Ej pt. I länsrätten gällde frågan inhibition av kommunens beslut att återkalla serveringstillståndet (bl.a. fråga s.k. bulvan, ingen serveringsansvarig på plats samt överskridande av utrymningstid). Målet prövades i sak av länsrätten , se vid Länsrätten, 7 kap. 19. Stockholm AB *) *) Ej pt. I länsrätten gällde sakfrågan återkallelse av serveringstillståndet med hänvisning till ekonomisk misskötsamhet (se vidare referatet av länsrättens dom - vid 7 kap. 19 ).

14 14 (95) Stockolm U *) *) Avskrivning. Kammarrätten (som tidigare meddelat prövningstillstånd) konstaterade att kommunen nu återkallat serveringstillståndet på den grunden att restaurangen sålts. Rätten uttalade att omständigheterna i målet inte kunde anses vara sådana att det ändå fanns skäl att pröva kommunens överklagande av länsrättens dom vilken önskan kommunen framfört. I länsrätten hade sakfrågan varit om tillståndshavaren kunde anses lämplig i alkohollagens mening trots att denne straffats för att ha kört bil alkoholpåverkad och då det flera gånger förekommit olägenheter på restaurangen i form av bristande ordning och nykterhet. I målet fanns bl.a. vittnesmål från en polistjänsteman som vittnat om hur berusade personer tilläts gå bakom disken och servera sig själva och sedan lägga pengar på disken (se vidare referatet av länsrättens dom i 2002 års sammanställning - vid 7 kap som också finns på institutets hemsida). Stockholm AB *) *) Ej pt. Länsrätten hade dessförinnan beslutat att inte meddela inhibition av kommunens beslut att återkalla serveringstillståndet. Stockholm AB *) *) Ej pt. Sakfrågan i länsrätten rörde ekonomisk misskötsamhet (restföringar). Se vid Länsrätten 7 kap. 7. Ej heller pt i Regeringsrätten , mål nr Göteborg M *) *) Ej pt. Sakfrågan i länsrätten rörde serveringstid. Från 2002 års sammanställning: Kommunen meddelade en person (med enskild firma) serveringstillstånd till allmänheten med serveringstid Samtidigt avslog kommunen ansökan i det den avsåg servering ytterligare en halvtimme, dvs. klockan Detta med hänvisning till att den aktuella restaurangen låg i omedelbar anslutning till Stadsparken, som var en populär samlingsplats för ungdomar. Sökanden överklagade kammarrättens beslut men fick inte pt i Regeringsrätten (beslut , nr ). Göteborg Ä M *) *) Kammarrätten ändrade, efter överklagande av tillståndshavaren, länsrättens beslut och medgav inhibition (ärendet handlar om återkallelse av serveringstillståndet). Jönköping T *) *) Ej pt. Sakfråga i länsrätten: Villkor om åldersgräns. Kommunen hade meddelat ett tillfälligt serveringstillstånd (en dags musikevenemang) med villkor innebärandes att endast personer som var äldre än 20 år skulle få komma in på serveringsområdet. Kommunen ville på detta sätt, mot bakgrund av tidigare års erfarenheter vid liknande arrangemang, minska risken för servering till underåriga. Länsrätten menade att kommunens skäl för beslutet närmast är av ordnings- och tillsynskaraktär. Därför, menade rätten, borde uppkommande problem lämpligen istället lösas genom andra åtgärder. Länsrätten ändrade därmed kommunens beslut såtillvida att åldersgränsen för tillträde till serveringsområdet skulle vara 18 år. Kommunen överklagade domen men fick alltså inte pt i kammarrätten. Anm. Länsrätten i Skåne län gjorde (dom , nr ) en annan bedömning i ett liknande ärende. Här följer referatet från det målet: I ett ärende om utsträckt serveringstid (till på prov under ett år) meddelade kommunen villkor innebärandes krav på viss ålder på gästerna. På fre- och lördagar skulle således en åldersgräns på 20 år tillämpas mellan klockan 01 och 03. Tillståndshavaren överklagade både själva villkoret som sådant och det faktum att serveringstiden endast medgivits på prov under ett år. Länsrätten fann, när det gällde prövotiden, inte skäl att frångå kommunens praxis att alltid tillämpa ett års prövotid vid beviljade av serveringstider efter klockan När det gällde villkoret om åldersgräns beaktade

15 15 (95) rätten polismyndighetens yttrande vari nämnda gräns förespråkades. Rätten fann åldersgränsen väl avvägd och anförde att det fanns en inte obetydlig risk för ordningsstörningar om åldersgränsen under den utsträckta serveringstiden fre- och lördagar skulle sänkas till 18 år. Länsrätten avslog således överklagandet i sin helhet. Anm. Det förtjänar att nämnas att tillståndshavaren själv initialt gått med på att upprätthålla nämnda åldersgräns och att detta haft avgörande betydelse för polismyndighetens ställningstagande att acceptera den sena serveringstiden. Jönköping H *) *) Kommunen fick inte inhibition. Länsrätten hade ändrat kommunens beslut (avslog m.h.t. misstanke om bulvanskap) och beviljat sökandebolaget serveringstillstånd (se vidare vid referatet av länsrättens dom, vid 7 kap. 7 ). Sundsvall Ä Z *) *) Kammarrätten medgav till skillnad från länsrätten inhibition i ärende där serveringstillståndet återkallts m.h.t. bolagsmannens olämplighet (brottslighet och ekonomisk misskötsamhet). Länsrätten meddelade dom , nr (se vid länsrätten, 7 kap. 7 ). Jönköping K *) *) Ej pt. I länsrätten gällde sakfrågan återkallelse av serveringstillståndet med hänvisning ekonomisk misskötsamhet. (Jfr. tidigare referat under 7 kap. 7 ). Nytt protokoll inkom med anledning av rättelse i tidigare protokoll pga. skrivfel. Jönköping H Ej pt. Göteborg M *) *) Pt i fråga om talerätt i mål enligt alkohollagen. Kommunen beviljade serveringstillstånd till ett bolag med rätten att servera starköl och vin till allmänheten i stadsteaterns foajéer vid icke ordinarie föreställningar och arrangemang. En redan etablerad tillståndshavare, med serveringstillstånd vid arrangemang i stadsteaterns regi, överklagade beslutet (i konkurrenshänseende). Länsrätten avvisade den klagandes talan med motiveringen att beslutet inte ansågs påverka den klagandes rättställning eller på något sätt berörde ett intresse av rättsordningen. Det faktum att bolagen bedrev konkurrensmässig verksamhet kunde enligt länsrättens mening inte anses medföra varken klagorätt enligt 22 förvaltningslagen eller någon inskränkning av bolagets serveringstillstånd då de båda bolagen ej skulle komma att tillåtas att ha servering samtidigt. Ej pt i Regeringsrätten , mål nr Stockholm AB Ej pt Stockholm AB Ej pt. Jönköping E *) * Prövningsstillstånd i mål om inhibition. Kammarrätten meddelar inte pt i ärende gällande återkallelse av serveringstillstånd på grund av brister gällande bl.a. ordning och nykterhet. Jönköping T Ej pt Jönköping E Ej pt.*) *) Beslutet överklagades till Regeringsrätten som inte meddelade pt.

16 16 (95) Jönköping E *) *) Fråga om prövningsstillstånd och inhibition i ärende gällande återkallelse. Prövningsstillstånd meddelades. Målet refereras under kammarrätten 7 kap. 19. Jönköping K Ej pt. Göteborg M *) *) Kommunen återkallade ett serveringstillstånd mot bakgrund av brister i bokföringen såsom avsaknad av kontrollremsor, ofullständiga rutiner vid uttag och insättning samt oklara anställningsförhållanden, låga löneutbetalningar samt ofullständigt bokförda försäljningsintäkter. Referatet i sin helhet återfinns under Länsrätterna, 7 kap. 7. Länsrätten ändrade beslutet till varning varmed kommunen överklagade beslutet till kammarrätten i Göteborg. I kammarrättens beslut framgår att ifrågavarande bolag överlåtit rörelsen till ny ägare. Kommunen anförde trots detta att rätten borde pröva målet då det ansågs ha stor principiell betydelse för framtida tillsynsarbete. Kammarrätten anförde att uppgifter om ägarskifte anmälts och att ny tillståndshavare tillträtt. Med hänsyn till nämnda förhållanden ansåg kammarrätten inte längre att sakfrågan var aktuell varmed målet avskrevs. Jönköping F Ej pt.*) *) Servering till underåriga. Ej inhibition i länsrätt. C) Serveringsärenden m.m. i länsrätterna år 2003 ordnade efter tillämpat lagrum i alkohollagen Ä efter datumet anger att domstolen ändrade tillståndsmyndighetens beslut. Pt betyder prövningstillstånd. Länsrätterna i Västra Götalands län har angivits med O (Göteborg) respektive P (Vänersborg) och R (Mariestad). Länsrätten 3 kap. 8 (bl.a. åldersgränser) Länsrätt Datum Mål nr Sak F *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet efter ett kontrollbesök vid vilket man kunnat konstatera att en underårig (en pojke på 17 år) serverats alkoholdryck (en s.k. Bacardidrink). Pojken tillstod att han var 17 år och kunde också peka ut den bland personalen som serverat drycken. Tillståndshavaren överklagade beslutet (och begärde inhibition något som länsrätten avslog i december 2002). I överklagandet anfördes att varken tillståndshavaren eller någon ur dennes personal serverat 17-åringen, och att denne därför måste ha fått drinken av någon äldre kamrat. Den aktuella kvällen hade det funnits många gäster i lokalen och många hade beställt den typ av drink som 17-åringen druckit. Vidare anfördes att 17-åringen tidigare under kvällen nekats servering (av den utpekade servitrisen) och att han antagligen var ute för att hämnas på restaurangen för detta. Länsrätten anförde när det gällde bevisvärderingen av 17-åringens uppgifter bl.a. följande. Om han köpte alkoholen vid baren eller vid bordet framgår inte. Utredningen i övrigt i målet innehåller inget till stöd för 17-åringens uppgift. Den har dock vidhållits trots de negativa konsekvenser den haft för honom. Att han själv skulle a vunnit något på att vidhålla en sådan riktig uppgift saknas i utredningen grund för att anta. Länsrätten konstaterade därefter att det

17 17 (95) var klarlagt att 17-åringen (oavsett hur han fått drycken) verkligen innehaft den aktuella drycken. Därigenom hade, menade rätten, tillståndshavaren brustit i sin skyldighet att kontrollera att inte underåriga som fanns i lokalen drack alkoholdrycker. Därmed fanns grund för att återkalla tillståndet. Återstod frågan om varning kunde komma ifråga. Länsrätten uttalade i denna del: Trots att det i målet finns dokumenterat endast en överträdelse finner länsrätten med hänsyn till de övriga förhållandena och uppgifter som finns dokumenterade från tillsynsbesöket att skäl för att meddela varning inte föreligger utan serveringstillståndet skall återkallas. Överklagandet avslogs sålunda. Anm. Domen är enligt uppgift överklagad. M Ä och *) *) Fråga om servering till underårig/brister i ordning och nykterhet/ serveringstid. En tillståndshavare hade sedan 1999 haft utsträckt serveringstid till klockan på fredagar och lördagar. I december 2002 fick han samma serveringstid för veckan övriga dagar under en prövotid. Kommunen återkallade i april 2003 emellertid under pågående prövotid medgivandet till utsträckt serveringstid. I maj 2003 återkallade kommunen tillståndet i sin helhet. Som skäl för besluten uppgav kommunen att det skett servering till underåriga respektive funnits brister i ordning och nykterhet på restaurangen. Kommunen hade konstaterat detta vid två olika kontrollbesök. Besök I skedde i februari 2003 och då hade en person påträffats som inte kunde legitimera sig. Personen hade uppgivit ett personnummer som sedan visade sig vara felaktigt. Vid besök II hade kommunen biträde av polismyndigheten. Av rapport författad av polismyndigheten framgick att en 15-åring och en 17-åring vistades i lokalen och att de också drack alkoholdryck (tillståndshavaren hade upplyst kontrollanterna om att han tillämpade 21- års gräns för gäster för att få komma in något som också stod på ett anslag vid entrén). Av polismyndighetens rapport framgick också att polistjänstemännen bedömt att tillsynsarbetet inte kunde fortsätta på grund av ljudvolym, trängsel och berusning på serveringsstället. Beslutet överklagades. I detta förnekades att det skett felaktig servering vid något av kontrolltillfällena. Vid det första hade en servitris sett att ordningsvakterna begärt och fått se legitimation av den aktuella personen (underförstått: denne måste ha visat falsk legitimation). Den 15-åring som påträffats med ett glas whiskey hade påstått att han drack ett vist märke - ett märke som inte salufördes på restaurangen. 15-åringen hade inte heller kunnat berätta hur mycket han betalat för whiskeyn. Vad 17 åringen anbelangar så hade denne inte kunnat köpa sin starköl själv utan ölen måste ha inhandlats av någon i hans bekantskap. 17-åringen hade dessutom endast druckit någon enstaka klunk. Dessutom menade tillståndshavaren så var 3 kap. 9 tillämplig ( bjuda någon för förtäring på stället ). Slutligen anfördes att det var normalt att gäster på en restaurang var påverkade utan att de för den skull var berusade. Länsrätten konstaterade inledningsvis att det var klarlagt att överträdelser av bestämmelserna hade skett på det sätt som beskrivits i kommunens beslut. Återstod då bedömning om varning kunde vara ett alternativ. Länsrätten: det har framkommit att det under en längre tid funnits misstankar om att servering till underåriga förekommit. Det finns emellertid inte någon närmare dokumentation om detta i målet. Mot bakgrund av detta och då tillståndshavaren vidtagit åtgärder för att motverka att underåriga besöker hans pub och nattklubb anser länsrätten att det finns fog för att anta att verksamheten i fortsättningen kommer att bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter för servering av alkoholdrycker. Länsrätten ändrade således kommunens beslut och meddelade istället varning. Länsrätten avslog överklagandet i den del det avsåg serveringstiden kl Anm. Att bjuda någon för förtäring på stället (3 kap. 9 ) tar sikte på när t.ex. en förälder bjuder sitt underåriga barn i hemmet på ett glas vin (vilket teoretiskt skulle vara

18 18 (95) kriminaliserat om inte denna möjlighet särskilt angivits i bestämmelsen). På serveringsställe gäller dock alltid 18 års gräns. Jfr. institutets kommentar till aktuell bestämmelse och också s i prop. 2000/01:97, Vissa ändringar i alkohollagen. Såväl tillståndshavaren som kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg. Kommunen klagade över att tillståndet inte återkallades och tillståndshavaren över den återkallade serveringstiden. Kammarrätten fann i likhet med länsrätten att tillståndshavaren hade överträtt serveringsbestämmelserna. Kammarrätten fann vidare att ingripandet kunde begränsas till en varning och att det inte hade framkommit skäl att göra åtskillnad mellan de meddelade tillstånden. Även den utsträckta serveringstiden till kl 03 kom således att omfattas av varning i stället för återkallelse. Dom , mål nr och O Ä *) *) En tillståndshavare med stadigvarande serveringstillstånd hade fått tillfälligt tillstånd att under en vecka servera starköl och vin i tre evenemangstält i samband med en större segeltävling. Kommunen gjorde kontrollbesök vid två tillfällen och konstaterade vid båda tillfällena att gäster som bedömdes vara underåriga drack alkoholdrycker. Vid det andra kontrolltillfället hade gäster dessutom medfört alkoholdrycker ut från ett av tillståndsbolagets serveringsområden. Kommunen meddelade bolaget en varning (bolaget hade bl.a. visat vilja till rättelse). Bolaget överklagade beslutet och anförde bl.a. att det under segeltävlingen rådde exceptionella förhållanden. Förväntat antal besökare var besökare per dag, men det kom per dag. Restaurangerna tilläts under segeltävlingen inte ha några åldersgränser. Dessutom kunde bolaget inte påverka vakthållningen. Vid misstanke om att underårig gäst ville köpa alkoholdryck begärdes omgående legitimation. Länsrätten konstaterade inledningsvis att det aktuella bolaget fått i uppdrag - av det bolag som arrangerade segeltävlingen - att ansvara för restaurangverksamheten gentemot allmänheten. Vidare att bolaget serverade mat och dryck i tre tält varav det största rymde personer och att arrangören bestämt att det inte skulle finnas någon åldersgräns för tillträde till evenemangsområdet. Vid det första kontrollbesöket (båda kontrollerna ägde rum i det stora serveringstältet) hade inspektörerna sett tre flickor som misstänktes vara under 18 år. Vid kontroll visade sig två av dem vara över 18 år medan den tredje saknade legitimation. Enligt inspektörerna drack alla tre flickorna starkcider. Flickan utan legitimation hade uppgett att en kamrat till henne köpt drycken. Vid detta kontrolltillfälle hade inspektörerna sett gäster som drack öl utanför det inhägnade området. Efter påpekande till den serveringsansvarige hade vakterna sett till att gästerna höll sig inom det inhägnade området. Vid det andra kontrollbesöket gjordes fyra legitimationskontroller. Av de fyra personer som kontrollerades var en över 18 år. Två av personerna saknade legitimation och den tredje personen avvek. Alla flickorna drack öl ur plastmuggar. En av dem hade också en ölburk i handen. Inspektörerna hade tidigare sett att en kille hade köpt öl till en av flickorna ifråga. Länsrätten konstaterade att inte något av de vittnen som hörts i målet hade uppgett att någon av de underåriga sagt att de själva köpt dryckerna. Vidare hade tillsynsenhetens inspektörer inte med säkerhet kunnat säga att det var fråga om alkoholdrycker. Länsrätten anförde (efter att ha hänvisat till att det ställs mycket höga krav på bevisningen för att kunna ingripa mot ett serveringstillstånd) att det i målet inte fanns någon utredning som visat att ungdomarna verkligen varit under 18 år. Vidare hade inspektörerna inte kunnat slå fast att det verkligen varit sådana drycker (starköl/starkcider) som ungdomarna druckit. Bolaget hade också framhållit att man ju även serverade lättöl och läk och att det mycket väl

19 19 (95) kunnat ha varit sådana drycker som ungdomarna druckit. Vidare fäste länsrätten stort avseende vid det faktum att det inte var klarlagt om någon av ungdomarna själva köpt de aktuella dryckerna. Därmed menade rätten, hade det inte funnits anledning för barpersonalen att göra legitimationskontroll redan vd försäljningstillfälle. I och med nämnda resonemang - och med de höga krav på bevisning som länsrätten redogjort för fanns i målet inte grund för att återkalla serveringstillståndet och därmed heller inte möjligt att meddela varning. Inte heller incidenten med gäster drickandes alkoholdrycker utanför serveringområdet utgjorde enligt rättens uppfattning skäl att meddela varning, eftersom rättelse vidtagits omedelbart. Länsrätten biföll därmed överklagandet och undanröjde kommunens beslut. Länsrätten 6 kap. 2 (återhållsam servering) Länsrätt Datum Mål nr Sak AB Ä *) *) Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till en rad olika överträdelser av bestämmelserna i alkohollagen. Restaurangen hade kontrollerats vid ett flertal tillfällen (18 gånger under åren ) varvid olika brister kunnat konstateras. Förutom bristande tillgång till mat (vid ett kontrolltillfälle) och sent gjord anmälan om nya bolagsmän i tillståndsbolaget (efter tre veckor) var det i huvudsak ekonomisk misskötsamhet och brister i ordningen och nykterheten samt servering av alkoholdrycker till underåriga som kommunen anmärkt på. Den ekonomiska misskötsamheten bestod i att ett till restaurangbolaget närstående bolag var restfört med drygt kronor, att en av bolagsmännen inte hade deklarerat för år 2001 samt att bolaget inte lämnat kontrolluppgifter för inkomståret 2001 för anställd personal. I målet beskrivs förhållandena när det gäller ordning och nykterhet respektive misstänkt servering till underåriga från flera olika kontrollbesök. I detta referat nämns hur olika myndigheter återgivit förhållandena vid tre olika besök. Den 26 oktober 2001 hade tillståndsenheten i sin rapport från besöket rapporterat att ålderskontroll utförts på fyra gäster som drack öl. Av dessa hade tre giltig legitimation medan den fjärde saknade sådan. Gästen uppgav att hon kommit in på restaurangen utan att visa legitimation. Inspektörerna hade antecknat att det varit väldigt trångt i restaurangen och bedömt att det funnits 110 personer i lokalen (trots högst tillåtna 90). Länsstyrelsen hade medverkat vid kontrollbesöket och i en inspektionsrapport vittnat om bl.a. att det vid två olika bord suttit två personer som sov. En av dem hade vaknat under inspektionen och då befunnits mycket berusad. Den andre gästen hade de inte lyckats väcka. Länsstyrelsen hade antecknat att pojken var mycket kraftigt berusad. Den 5 april 2002 hade polismyndigheten antecknat i sin rapport att det varit 100 personer i lokalen och att nödutgången via köket varit delvis blockerad av tomma ölbackar. Vidare uppgavs att Berusningsgraden bland gästerna var genomgående hög. Den 19 april hade polismyndigheten, utanför restaurangen, omhändertagit en person enligt Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer. Personen hade varit inne på restaurangen. Bolaget överklagade beslutet och anförde att det vid de olika kontrollbesöken inte varit sådan oordning som myndigheterna menat. Vidare fanns ingen konstaterad servering till underåriga (utan endast misstänkt sådan). Den bolagsman som inte deklarerat för år 2001 hade det året studerat och inte tjänat några pengar. Att kontrolluppgifter inte lämnats kände de nya

20 20 (95) bolagsmännen inte till. De hade fått uppgift om motsatsen. I vart fall skulle de inte de nya bolagsmännen lastas för detta. Länsrätten fann att flera av de angivna bristerna fick anses vara av tillfällig karaktär och/eller mindre allvarlig art. Detta gällde särskilt närståendebolagets skuld, brandsäkerhetsbristerna, den sena anmälan av ägarförändringen samt bristande tillgång på lagad mat. Länsrätten ansåg däremot att bristerna beträffande ordning och nykterhet, överskridandet av tillåtet antal gäster i lokalen samt underlåtenheten att lämna kontrolluppgift och deklaration var allvarligare och att dessa sammantaget utgjorde grund för att återkalla tillståndet. Rätten anförde dock därefter bl.a. att även om bristerna i ordning och nykterhet och överskridandet av antalet gäster skett vid flera tillfällen så kunde de likväl inte anses ha varit av sådan omfattning att de ovillkorligen måste leda till återkallelse av serveringstillståndet. Vidare: Vid ett flertal tillsynstillfällen har inga anmärkningar kunnat konstateras. En del av bristerna hänför sig till tid före de nuvarande ägarnas inträde i bolaget. Länsrätten, som således fann särskilda skäl att meddela varning, konstaterade avslutningsvis att restaurangen nu hade sålts och att det finns inget som motsäger bolagets ambitioner att fortsättningsvis ha en annan inriktning på bedriven restaurangverksamhet. Anm. Kommunen har enligt uppgift överklagat domen. T *) *) I ett ärende från Länsrätten i Örebro län var sakfrågan om det hade varit så stora brister i ordningen och nykterheten att grund för återkallelse av serveringstillståndet förelåg. Målet innehåller omfattande beskrivningar från förhållandena i detta avseende vid hela nio olika kontrolltillfällen. Målet refereras vid 7 kap. 19. E Ä *) *) Kommunen återkallade ett serveringstillstånd mot bakgrund av brister i fråga om ordning och nykterhet. Därtill angavs att tillståndshavaren brustit i fråga om inlämnande av restaurangrapport, underlåtit att anmäla serveringsansvarig personal samt använt personal för servering som inte var anställd i bolaget. Vad gällde fråga om oordning och onykterhet anfördes att kommunen vid tillsynsbesök uppmärksammat överserverade gäster och att det i polisrapporter framkommit att ingripanden enligt LOB (lagen om omhändertagande av berusade personer) skett i eller i anslutning till restaurangen vid tre tillfällen. Tillståndshavaren överklagade beslutet och anförde att en av ordningsvakterna hotat honom i samband med avskedandet av vakten. Vakten hade då sagt att han skulle sätta dit restaurangägaren. I övrigt uppgav tillståndshavaren att det inte fanns några polisanmälningar rörande bråk eller dylikt i eller i anslutning till serveringsstället. Länsrätten meddelade i sin dom att kommunens utredning fick anses visa att brister funnits i fråga om ordning nykterhet och vid upprepade tillfällen. Vidare ansåg länsrätten att bolaget inte skött sina åligganden avseende uppgiftslämnande till kommunen på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till att förhållandena vid restaurangen inte alltid kännetecknats av oordning, fann länsrätten dock att särskilda skäl förelåg att meddela varning. Kammarrätten meddelade socialnämnden prövningsstillstånd den 14 november Ärendet refereras under kammarrätten 7 kap. 19. AB *) *) Kommunen återkallade ett serveringstillstånd framför allt mot bakgrund av att oordning och servering av alkoholdrycker förekommit vid ett tillfälligt anordnat, alkoholfritt, arrangemang riktat till ungdomar i åldrarna år. Vid det aktuella tillfället närmast