Jens Östlund. Sweco Environment AB Org.nr säte Stockholm Ingår i Sweco-koncernen

Transkript

1 Projekt VA-lösningar Norrlandet 2011 Norrlandet VA-utredning Uppdragsnummer Steg 2 Vägvalsutredning VA-försörjning Norrlandet Sundsvall Sweco Environment AB Sundsvall/Örnsköldsvik Erik Norin Jens Östlund 1 (42) Sweco Vatten & Miljö Södra Järnvägsgatan 37 Box 259, Sundsvall Telefon Telefax Sweco Environment AB Org.nr säte Stockholm Ingår i Sweco-koncernen Erik Norin Telefon direkt Mobil erik.norin@sweco.se

2 Sammanfattning Under en lång tid har frågan om framtida VA-försörjning på Norrlandet varit en omdiskuterad fråga i Gävle och ett stort antal utredningar har gjorts de senaste 20 åren. För att sammanfatta tidigare utförda VA-utredningar och göra en ny övergripande jämförande studie av olika VA-lösningar anlitade Gävle kommun Sweco under våren Under våren och sommaren arbetade tjänstemän, politiker och representanter från Norrlandets utvecklingsgrupp tillsammans med Sweco för att tillsammans ta fram alternativ att belysa i den så kallade vägvalsutredningen som denna rapport utgör. En dialog med de boende på Norrlandet har även varit en viktig del under framtagandet av föreliggande vägvalsutredning om VA-försörjningen på Norrlandet. Representanter för Norrlandets utvecklingsgrupp har aktivt deltagit i arbetet genom regelbundna möten. I det övergripande projektet har följande frågor varit centrala: Att utreda vilken VA-lösning som är miljömässigt, tekniskt och ekonomiskt attraktivast. Att nå en så låg anslutningskostnad som möjligt för de boende. Att samordna med andra nyttigheter (t.ex. vägar, ledningar, överskottsmassor, allmänna toaletter) för att sänka kostnaderna. Att få tydliga riktlinjer för anslutning, ersättning, uppskov och undantag. Att belysa möjligheter att ansluta samfälligheter. Att ge en möjlighet till framtida lösningar på VA-försörjning till öarna inom Norrlandet. I vägvalsutredningen har sju alternativ blivit belysta: två med enskilt huvudmannaskap, tre med kommunalt ansvar och ett som baserades på blandat ansvar mellan kommun och gemensamhetsanläggningar. Alternativen har beskrivits och utvärderats utifrån ett stort antal aspekter, som kostnader, miljö- och hälsoskyddsaspekter, juridik och organisation, långsiktighet mm. Utifrån den värdering som gjorts förordar Sweco i första hand ett centralt VAförsörjningssystem med en tekniklösning enligt alternativ C. Motivet till det är att vi bedömer att C innebär den mest långsiktiga VA-lösningen utifrån uppställda utvärderingskriterier: kostnader, genomförandetid, miljö- och hälsoskydd och samordningsmöjligheter. Sweco förordar vidare en fördjupad utredning av alternativ C eftersom man mer i detalj bör titta på rådande förutsättningar och möjligheter så att de tekniklösningar och kostnadsnivåer som rekommendationen baseras på kan bekräftas innan beslut fattas i vägvalet. Underlaget har hittills till stor del varit tidigare utredningar. Vidare föreslår Sweco även att en fördjupad utredning av alternativ F görs. Skäl till detta är dels att boende uttalat intresse för en sådan lösning, dels att goda erfarenheter redovisats från andra kommuner då förutsättningar och drivkraft funnits hos de boende. Om fördjupningen visar att C- och F-alternativen är mindre fördelaktiga än vad förstudien indikerat, kan andra alternativ i vägvalsutredningen bli aktuella att studera vidare. 2 (42)

3 Ordlista Förklaring av begrepp som förekommer i rapporten. Allmän/kommunal VAanläggning Enskild anläggning Förbindelsepunkt En anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt ansvar och som har ordnats och används för att uppfylla kommuners skyldighet enligt vattentjänstlagen Lagen om allmänna vattentjänster (2006:412). En va-anläggning eller en annan anordning för vattenförsörjning eller avlopp som inte är eller ingår i en allmän va-anläggning. Således en avloppsanläggning eller dricksvattenbrunn på fastighet som drivs av fastighetsägaren och där fastighetsägaren är juridiskt ansvarig. Den punkt fastighetens eller gemensamhetsanläggningens VA-ledningar ansluts till det allmänna dricksvatten- och avloppsnätet. Normalt är förbindelsepunkten placerad ungefär 0,5 meter utanför fastighetens gräns. Förbindelsepunkten fungerar även som gräns mellan den enskildes och VA-huvudmannens ansvarsområde. Gemensamhetsanläggning En gemensamhetsanläggning, GA, är en anläggning som har inrättats med stöd av anläggningslagen (1973:1149). För att få inrättas måste anläggningen vara av väsentlig betydelse för flera fastigheter. Vanliga gemensamhetsanläggningar är vägar, båtplatser, grönområden, VA-anläggningar med mera. LTA-station LTA-system Pumpstation En liten pumpstation som står inom fastigheten och dit avloppsvatten från fastigheten leds. Pumpstationen är helt automatiserad och kommer under normala betingelser inte att märkas av fastighetsägaren. På tomten ser man ett brunnslock i plast. Inkoppling av en LTA-station till en fastighet illustreras i figur 6. LTA står för lågtryckavlopp. Detta är ett avloppssystem där avloppet pumpas från fastigheten i klena avloppsslangar som kan förläggas på ett smidigt sätt i terrängen. Anläggning bestående av en uppsamlingsbrunn (pumpsump) med en eller flera pumpar placerad längs ett ledningsnät. Till pumpstationen kommer avloppsvattnet normalt rinnande med självfall. Har normalt en så kallad överbyggnad, se exempel på utformning i figur 7 och 11. En huvudpumpstation är placerad längs den kommunala huvudavloppsledningen och pumpar avloppsvattnet vidare till efterföljande pumpstationer eller in till ett avloppsreningsverk. En områdespumpstation står strategiskt placerad i eller i anslutning till ett bebyggelseområde. Från denna pumpas avloppsvatten vidare ut på ett huvudledningsnät. Storleken 3 (42)

4 Skyddsnivå Spillvatten Tryckstegring VA-huvudman VA-verksamhetsområde på en områdespumpstation beror på hur många fastigheter den försörjer Hög och låg skyddsnivå är begrepp i miljölagstiftningen (föreskriften SNFS 2006:7) som definierar behandlingskravet för enskilda anläggningar som omhändertar avloppsvatten upp till 25 personer. Kommunen ska klassificera alla vattendrag utifrån denna indelning. Spillvatten är vatten från dusch, disk, tvätt och bad. Avloppsvatten är en samlad benämning för spillvatten och dagvatten. En anläggning på dricksvattennätet som syftar till att höja trycket i vattenledningarna så att varje ansluten fastighet får en normmässigt fungerande dricksvattenförsörjning. Kommunens VA-huvudman kan vara en förvaltning eller ett kommunalt bolag som ska uppfylla vattentjänstlagens bestämmelser gäller och stå för ordnandet av vattentjänster (se nedan) till abonnenter inom VA-verksamhetsområdet. Ett verksamhetsområde för kommunalt vatten och avlopp är ett avgränsat område inom vilket vatten- och avloppsförsörjningen ska ske genom kommunala VAanläggningar. Ett verksamhetsområde är juridiskt viktigt eftersom området utgör en gräns inom vilket vattentjänstlagens bestämmelser gäller. Vattentjänstlagen är en strikt lag som reglerar förhållandet mellan VAhuvudman och de fastighetsägare som ingår i ett verksamhetsområde. Såväl VA-huvudman som fastighetsägare har rättigheter och skyldigheter. Kommunfullmäktige fastställer verksamhetsområdets gränser och det ska tydligt framgå vilka fastigheter som ingår. 4 (42)

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning 2 Ordlista 3 1 Inledning 7 2 Lagar och krav inom VA-området 9 3 Översiktlig områdesbeskrivning Planförhållanden Utbyggnadsprognos Markförhållanden 13 4 VA-situationen på Norrlandet Kommunens klassning av skyddsnivåer Nuvarande VA-förhållande Tidigare VA-utredningar Gävle kommuns ställningstagande till VA-frågan för Norrlandet 16 5 Erfarenheter från andra kommuner 17 6 Beskrivning av alternativa VA-systemlösningar A. Lokala vatten- och avloppslösningar (enskilda eller gemensamma) i fastighetsägarnas regi B. Kommunalt ansvar för vattenförsörjningen och enskild anläggning eller gemensamhetsanläggning för avlopp C. Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap, områdesledningar med självfall och LTA-system D. Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap, självfallssystem i möjligaste mån E. Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap, områdesledningar med självfallsoch LTA-system. Försörjning från Engeltofta och Hille F. Kommunal VA utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap via huvudledningsnät, områdesvisa gemensamhetsanläggningar, blandat självfalls- och LTA-system 35 7 Samordning i samband med VA-utbyggnad 37 8 Work Shop 13 juni Jämförelse systemlösningar Finansiering av allmän VA-försörjning 39 5 (42)

6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 11 Slutsatser och kommentarer Rekommendation 42 Bilagor 1 Klassificering av skyddsnivåer. Information, Gävle kommun. 2 Underlag till fördjupad översiktsplan om vatten och avlopp på Norrlandet. Översiktskarta, Gävle kommun. 3 Erfarenheter och exempel på omvandlingsområden från andra kommuner. PM, Sweco Environment, Matris, grundförutsättningar för VA-utbyggnad i delområden Norrlandet. 5 Referat från Work Shop VA Norrlandet 13 juni PM, Sweco Environment, Värderingsmatris för jämförelse av alternativ. 6 (42)

7 1 Inledning Norrlandet utanför Gävle är benämningen på ett utsträckt bebyggelseområde som sträcker sig mellan Engeltofta och Harkskär och omfattar ca 850 fastigheter (figur 1). Ungefär hälften av fastigheterna utgörs av permanentbostäder och området har av Gävle kommun klassificerats som ett så kallat VA-omvandlingsområde eftersom befintlig vattenoch avloppsförsörjning, i huvudsak enskilda lösningar, bedömts vara bristfällig. Figur 1. Norrlandets omvandlingsområde. Öarna är möjliga framtida tilläggsområden. VA-försörjningsfrågan har varit föremål för diskussioner under ett antal decennier utan att leda fram till en långsiktig lösning. Efter utställning av den fördjupade översiktsplanen 2010 gav kommunstyrelsens Mark-, Miljö- och Planberedning (MMP-beredningen) en projektgrupp i uppdrag att se över den tekniska VA-lösning som togs fram 2007 och utreda alternativ till denna. En projektgrupp, Projekt VA-lösningar Norrlandet 2011 med representanter från Gävle kommun (kommunledningskontoret, Bygg- och miljö samt Tekniska kontoret) och Gästrike Vatten bildades. Gästrike Vatten fick uppdraget att administrera och samordna arbetet. Medlemmar i förbundet norrlandet.se, en paraplyorganisation för föreningar, verksamhetsutövare och boende inom Norrlandet utgör referensgrupp. MMP-beredningen utgör politisk styrgrupp för projektet. 7 (42)

8 För arbetet med VA-frågan har projektgruppen tagit fram en projektplan med målet att belysa alternativa VA-lösningar för området för att ge ett bra beslutsunderlag. Genom en kontinuerlig dialog med norrlandet.se får boende och verksamhetsutövare en ökad inblick i arbetet samtidigt som kommunen får stöd i sitt planeringsarbete. För några av arbetsmomenten i projektplanen har projektgruppen genom Gästrike Vatten upphandlat konsultstöd för genomförandet och därigenom har Sweco fått uppdraget att arbeta med två delfrågor: sammanfattning av tidigare VA-utredningar ( Sammanfattning av tidigare VA-utredningar för Norrlandet, Rapport Sweco Environment, ) samt en ny vägvalsutredning vilket utgörs av föreliggande rapport. Syftet med att utföra en vägvalsutredning i detta skede är att belysa skillnader mellan olika VA-systemlösningar utifrån aspekter som miljö- och hälsoskydd, ekonomi, långsiktig hållbarhet, drift- och underhållskostnader, organisation och juridik mm. Vilka VA-lösningar som ska bedömas har fastställts i MMP efter samråd med representanter för boende på Norrlandet. De organisatoriska respektive tekniska systemlösningar som belyses är: Akternativ Den enskildes ansvar A B Kommunalt ansvar C D E Teknisk systemlösning Lokala vatten- och avloppslösningar (enskilda eller gemensamma) i fastighetsägarnas regi. Kommunalt huvudmannaskap för vattenförsörjning. Avloppslösningar enligt A. Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap. Områdesledningar med självfall och LTA (lättryckavloppssystem). Markförlagda alt. kombination av mark- och sjöförlagda överföringsledningar. (Tekniklösning bygger på VA-utredning 1999.) Kommunal VA-utbyggnad med kommunalt huvudmannaskap. Områdesledningar övervägande självfallssystem (områdespumpstationer). (Tekniklösning bygger på VA-utredning 2008.) Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap. Yttre delarna (Utvalnäs och Harkskär) försörjs med VA från Hille. Till och med Bönan försörjs från Engeltofta. (Tekniklösning bygger på VA-utredning 1999.) Delat ansvar, kommunalt och gemensamhetsanläggningar (områdesledningsnät) F Kommunal VA-utbyggnad via huvudledningsnät. Samma tekniklösning som C, men annat huvudmannaskap i områden. Områdesvis anslutning av gemensamhetsanläggningar till kommunala VA-nätet inom och utom VA-verksamhetsområdet. 8 (42)

9 I rapporten redovisas även bland annat: Planförhållanden och förutsättningar Samordningsmöjligheter Referat från 10 svenska kommuner som på olika sätt hanterat omvandlingsområden. Referat från Work Shop om Norrlandets VA-försörjning som hölls i Gävle den 13 juni Finansieringsformer för allmän VA-försörjning på Norrlandet. 2 Lagar och krav inom VA-området Plan- och bygglagen, PBL, (SFS 1987:10), reglerar kommunernas rätt, respektive skyldighet, att genom planer styra bebyggelseutvecklingen. Lagen är framåtsyftande och exploateringsplanering styrs. Den säger att det vid planering och planläggning ska tas hänsyn till god hälsa, föroreningsminimering samt resurshållning inklusive kretsloppslösningar för hela planområdet. Hur VA ska lösas ska vara klart innan bygglov ges. Det finns ett antal lagrum som berör VA-området. Ytterst finns miljöbalken (SFS 1998:808) vars hänsynsregler ställer krav på att verksamhetsutövare (t.ex. en fastighetsägare med enskilt avlopp) håller avloppsanordningar på ett sätt så att man inte riskerar att orsaka olägenheter för människors hälsa och miljön. Vidare finns förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vars 12 säger att det generellt är förbjudet att i ett vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Vattenområde definieras i 11 kap 4 miljöbalken som ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Som exempel i förarbetena till miljöbalken nämns sjöar, havsvikar och öppet hav. Miljöbalken fokuserar på ekologisk hållbarhet och ställer sina krav utifrån ett miljöskyddsoch hälsoskyddsperspektiv. Miljöbalkens första kapitel genomsyras av kravet på hållbar utveckling. Vid bedömning av vilka hänsynskrav som ska gälla enligt miljöbalken ska särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och försiktighetsmått i jämförelse med kostnaderna för åtgärderna. Både Plan- och bygglagen och Miljöbalken bygger på avvägningar mellan teknik och ekonomi i avgörande hur långt man ska gå för att exempelvis uppnå kretslopp i det enskilda fallet. I situationer där det istället finns rättsligt bindande miljökvalitetsnormer är det dessa som sätter gränserna för exempelvis utsläpp och därmed blir det inte aktuellt med någon avvägning. Vad gäller vattenförsörjning kan det enligt Miljöbalkens 11 kapitel krävas tillstånd hos länsstyrelsen vid gemensam vattentäkt för fler än två hushåll. Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd säger även i 33 att en bostad ska ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar kvalitet till dryck, matlagning osv. Det finns 9 (42)

10 således av hälsoskäl lagkrav som säger att bostadshus inte får ha undermålig vattenförsörjning. Viktigt i sammanhanget är också lagen om allmänna vattentjänster, vattentjänstlagen, SFS 2006:412, som trädde i kraft då den ersatte lag (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Där understryks kommunens ansvar att ordna vattenförsörjning eller avlopp för befintlig eller blivande bebyggelse om det behövs med hänsyn till människors hälsa eller miljön. Lagen ska också bidra till en hållbar utveckling och god resurshållning. Sammantaget är det i hög grad kommunens skyldighet att se till att en allmän VA-anläggning kommer till stånd inom sitt verksamhetsområde när lagens förutsättningar är uppfyllda. Enligt lagen omfattar denna skyldighet att kommunen då måste ordna en sådan anläggning och se till att den består så länge den behövs. Lagen innebär alltså att skyldigheten att ordna en allmän VA-anläggning utvidgas till att också gälla VA-anläggningar som behövs med hänsyn till skyddet för miljön och inte bara med hänsyn till skyddet för hälsan (när en anläggning är motiverad av miljöskäl är den dock ofta också motiverad av hälsoskyddsskäl). Länsstyrelsen är tillsyns-myndighet och ska tillse att kommunen fullgör skyldigheten att tillgodose behovet av vattentjänster enligt lagens intentioner. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten och detta får förenas med vite. Lagen ligger också till grund för Allmänna bestämmelser för brukande av i detta fall Gävle Vatten ABs allmänna vatten- och avloppsanläggning, (ABVA). Häri beskrivs allmänna bestämmelser och exempelvis frågor om verksamhetsområde och avgifter. Under 2006 presenterade Naturvårdsverket allmänna råd om små avloppsanläggningar för hushållspillvatten (NFS 2006:7). Avsikten är att råden ska tillämpas på avloppsanordningar för behandling av hushållsspillvatten från enstaka hushåll och från gemensamhetsanläggningar dimensionerade för upp till 25 personekvivalenter (pe). I de allmänna råden skiljer man på områden med normal eller hög skyddsnivå med avseende på hälso- och miljöskydd. Den kommunala nämnden bör i varje enskilt fall relatera skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anordningen till en normal eller hög skyddsnivå. I mer generella riktlinjer kan kommunen redovisa sin bedömning över vad som kan komma att gälla i olika områden. Med de nya allmänna råden ställs funktionskrav på anläggningarna och det är upp till huvudmannen (ex. fastighetsägare för en enskild anläggning) att visa hur avloppsfrågan ska lösas utifrån de reduktionskrav som finns (smittämnen, fosfor, BOD). Målet är att skydda människors hälsa och miljön och därtill ställs krav på egenkontroll (t.ex. att erforderliga driftåtgärder som slamtömning utförs). Enligt den konsekvensanalys som redovisas till de allmänna råden ska ungefär hälften av landets enskilda avloppsanläggningar göras om för att uppfylla åtminstone normalnivån i de funktionskrav som anges i råden. Hög skyddsnivå (som gäller för Norrlandet) innebär bland annat att: hygieniskt acceptabel hantering av restprodukter från systemet finns, 10 (42)

11 fosfatfria tvättmedel och hushållskemikalier etc. används, det är möjligt att återvinna näringsämnen ur avloppsfraktioner och restprodukter, minst 90 % reduktion av syretärande ämnen kan uppnås, minst 90 % reduktion av fosfor kan uppnås. Att ytterligare skyddsåtgärder utöver den huvudsakliga reningen vidtas för att förstärka hälsoskyddet. I de allmänna råden står att det även gäller 70 % reduktion av kväve, men detta krav gäller inte Bottenhavet och Bottenviken. Sammantaget kan sägas att Naturvårdsverkets tolkning av gällande lagstiftning innebär en tydlig viljeinriktning mot att förbättra standarden på de enskilda avloppen samt gemensamhetsanläggningar. Vad som bland annat är tydligt är behovet av en förbättrad fosforreduktion. Slutligen kan också nämnas Anläggningslagen, (SFS 1973:1149), som beskriver förordningar kring gemensamhetsanläggningar och Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten, (SOSFS 2003:17) som innehåller råd om vattenanläggningar, egenkontroll m.m. samt riktvärden för dricksvattenkvalitet för anläggningar som producerar mindre än 10 m 3 per dygn eller som försörjer färre än 50 personer. 3 Översiktlig områdesbeskrivning 3.1 Planförhållanden Arbetet med en ny fördjupad översiktsplan startade Under sommaren 2010 var planen utställd och kommer att justeras med målet att den kan beslutas i kommunfullmäktige våren Bakgrunden till planarbetet har enligt kommunen varit att förhållandena förändras i snabb takt: Allt fler flyttar ut till sina fritidshus. Många av de stora sommarvillorna behöver rustas upp och tas om hand. Trafiken ökar. Vatten- och avloppssituationen behöver förbättras. Värdefull natur behöver värnas. Norrlandets unika miljöer och kontakten med havet behöver göras tillgängliga för gävlebor och andra. Förslag till översiktsplan (figur 2) för Norrlandet beskriver grunddragen i användningen av mark och vatten, det vill säga hur kommunen i ett 20-årigt perspektiv, till år 2030, ska se på utvecklingen av bebyggelse, grönområden, trafik samt vatten och avlopp. Vatten- 11 (42)

12 och avloppsförsörjningen beskrivs i form av en utbyggd kommunal VA-försörjning utifrån det inriktningsbeslut som togs i kommunfullmäktige Figur 2. Plankarta ur förslag till fördjupad översiktsplan Norrlandet, Utbyggnadsprognos Antalet permanentboende på Norrlandet har ökat stadigt sedan slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Det är framförallt befintlig fritidshusbebyggelse som omvandlas till permanentboende. Det finns inga juridiska hinder att bosätta sig permanent i sitt fritidshus, men den tekniska standarden inklusive VA-standarden brukar ofta vara låg i fritidshus. Idag är ca 450 av totalt ca 850 fastigheter på Norrlandet permanentbostäder. Målsättningen är att ytterligare 400 bostäder ska kunna exploateras i området. Bedömningen är också att ytterligare fastigheter kommer att omvandlas från fritids- till permanentboende. I tabell 1 redovisas en bedömning av antalet nya bostäder på Norrlandet baserat på uppgifter från Hammar (2011) och Skogsberg (2011). 12 (42)

13 Tabell 1. Bedömning av antalet nya bostäder på Norrlandet enligt uppgifter från Gävle kommun (Hammar, 2011, Skogsberg, 2011). BTA = bruttototalarea. Antal Typ Yta (m 2 ) Tomtyta (m 2 ) boende i flerbostadshus BTA 90 (bostad) + 20 (garage) Flerbostadshus i två våningar BTA ca 30 lgh per 1,2 ha Radhus och kedjehus BTA Grupphusvillor BTA Villor BTA (enl ÖP) 200 Villor (omvandling fr. fritidshus) BTA Markförhållanden I VA-utredningen 2006 (UVAT, 2006) beskrivs markförhållanden som följer: I de södra delarna av Norrlandet fram till Bönaviken, från Bönavägen och ned mot havet, utgörs berggrunden av sandsten. I Engesberg och från Gråberget och ut till Harkskär domineras berggrunden i stället av granit. Vid Holmudden består berggrunden av siltsten medan området vid Bönan - Gråbergsvägen utgörs främst av kalksten. Berg i dagen återfinns på flera ställen. Det mest framträdande området är Gråberget norr om Bönaviken. Morän är den dominerande jordarten i området. Ställvis är moränen kraftigt svallad. Det svallade jordmaterialet utgörs av sandigt grus och grus med stort inslag av sten och block. Mäktigheten varierar mellan 0-2 meter men det mest vanliga är 1-1,5 meter. Det förekommer även mindre avlagringar av sand i området. De största sandområden finns i Bönaviken och Engesberg. Jordartskarta över Norrlandet redovisas i figur (42)

14 Figur 3. Jordartskarta med etappindelning. 4 VA-situationen på Norrlandet 4.1 Kommunens klassning av skyddsnivåer Bygg & miljö har utifrån föreskriften NFS 2006:7 klassificerat vilka skyddsnivåer för hälsooch miljöskydd som gäller för vattenområden i Gävle kommun. Kuststräckan längs Norrlandet är klassificerad som hög skyddsnivå för både hälsa och miljö. I bilaga 1 redovisas kommunens informationsblad med klassificeringen. 14 (42)

15 4.2 Nuvarande VA-förhållande Vatten Det finns ingen exakt siffra på det totala antalet dricksvattenbrunnar som finns på Norrlandet. Uppgifterna om vattenbrunnar är inhämtade via avloppsansökningar inlämnade hos Bygg & Miljö samt SGUs brunnsarkiv. I Bygg & Miljös register finns 687 brunnar noterade, varav 225 är borrade och 462 är grävda. Det är inte ovanligt att det finns flera brunnar på samma fastighet. De vanligaste problemen med vattenkvaliteten i enskilda brunnar på Norrlandet är påverkan av klorid, fluorid, radon, järn, humus, hårt vatten och bakterier. För att få en mer heltäckande bild av hur vattenkvaliteten ser ut i enskilda brunnar på Norrlandet, tog Bygg & Miljö 100 vattenprover i dricksvattenbrunnar hos permanentboende. Provtagningen skedde under maj-juni år Brunnarna som provtogs är jämnt fördelade över hela Norrlandet. Proverna analyserades med avseende på bakterier men även kemiska parametrar. Det visade sig att ett prov var otjänligt på grund av höga halter bakterier, 87 prover hade olika anmärkningar och 12 prover var helt utan anmärkning. Många av proverna med anmärkning, hade också anmärkningar på flera olika parametrar. I de 100 brunnar som provtogs har 38 förhöjda halter av klorid, som är ett tecken på att uttaget av dricksvatten är högre än bildandet av grundvatten och att man därigenom får en havsvatteninträngning. Det är ett problem som sannolikt kommer att öka ju fler permanentboende det blir på Norrlandet. När fritidshus omvandlas till permanentboende så ändras även vattenanvändningen och vattenuttagen blir ofta större och pågår under hela året, detta ökar belastningen på grundvattenmagasinet. Det är svårt att bli av med saltvattenproblematiken när man väl en gång fått dessa problem. Ju mer vatten som tas ur brunnen, desto större är risken att man drar in mer saltvatten till brunnsområdet. Enligt uppgift från Bygg & miljö (Grinell, 2011) finns det tolv fastigheter utan indraget vatten. Sju av dessa har torrtoalett medan resten saknar toalett. I underlagsrapporten till den fördjupade översiktsplanen som togs fram 2007 illustreras situationen för enskilda vattenbrunnar på Norrlandet sett till vilka problem som förekommer i olika områden. Kartan redovisas i bilaga Avlopp Den inventering av samtliga avloppsanläggningar på Norrlandet som gjordes 2006 visar att det är över 450 avloppsanläggningar som inte uppfyller en godtagbar standard sett till utsläpp av närsalter och syreförbrukande ämnen och i vissa fall även bakterier till grundvatten och ytvatten. Av de totalt 873 avloppsanläggningarna som inventerat var ca 51 % ej godkända. För enbart permanentboende var 31 % av avloppsanläggningarna ej godkända och för 15 (42)

16 fritidsboende var 67 % av avloppsanläggningarna ej godkända. Detta räknat för en 20- årig livslängd på avloppsanläggningen. Slutna tankar, som idag bara blir tillståndsgivna i undantagsfall, är inte medräknade i de icke godkända avloppsanläggningarna. I underlagsrapporten till den fördjupade översiktsplanen som togs fram 2007 illustreras var förutsättningarna för infiltrationslösningar är dåliga på grund av att bostadshus och fastigheter ligger tätt. Kartan redovisas i bilaga Tidigare VA-utredningar Som ett första steg i denna vägvalsutredning har tidigare utredningar med avstamp från 1999 och framåt gällande VA-frågan för Norrlandet genomlysts. Målsättning med genomlysningen har dels varit att göra tidigare utredningar tillgängliga genom enklare sammanfattningar och dels skapa reda i olika kostnadstal gällande VA-utbyggnad för Norrlandet som figurerat i utredningarna. Det har också varit viktigt att till detta utredningssteg ta med grundarbeten och resonemang från de tidigare utredningarna som stöd i denna vägvalsutredning. Resultatet av genomlysningen av tidigare utredningar redovisas i en separat rapport: Sammanfattning tidigare VA-utredningar Norrlandet Rapport Sweco Environment, Gävle kommuns ställningstagande till VA-frågan för Norrlandet Gävle kommun har över tid haft en fast inställning till att VA-situationen på Norrlandet måste lösas. Redan 1991 togs ett principbeslut om att VA-frågan skulle lösas med privata vatten- och avloppsanläggningar på Norrlandet. Gemensamhetsanläggningar skulle stimuleras men enskilda lösningar skulle också accepteras. Omvandlingstakten från fritidsboende till permanentboende på Norrlandet har gått mycket fortare än vad som då förväntades vilket gjort att diskussionen om omprövning av det gamla principbeslutet tagits upp då och då. Under 1990 talet har flera utredningar gjorts då kommunen allt mer känt tveksamhet om de VA-lösningar som används idag är långsiktigt hållbara system med avseende på vattentillgång, vattenkvalitet samt risken för förorening via avloppsvatten. Med stöd av de genomförda utredningarna tog kommunen 2007 ett inriktningsbeslut om att kommunalt VA ska byggas ut för hela Norrlandet. Fler beslut och yttranden som styrker att kommunen är fast besluten om att nuvarande VA-situation ska lösas för Norrlandet redovisas nedan. Kommunen har i sina lokala miljömål under målet Ingen övergödning ett delmål som säger att år 2010 ska 100 % av alla som har bristfälliga enskilda avlopp på Norrlandet ha fått ett föreläggande om åtgärder. Som ett led i arbetet med en utvecklingsplan för Norrlandet fattades 2007 ett inriktningsbeslut gällande att kommunalt VA ska byggas ut för hela Norrlandet. I Bygg- och miljönämndens yttrande inför kommunfullmäktiges inriktningsbeslut 2007 angående utbyggnad av allmän VA-anläggning inom Norrlandet anser nämnden att de hälso- och miljömässiga skälen talar för en allmän va-anläggning för hela området är mycket tydliga. Nämnden menar att utrymmet i vattentjänstlagen 9 som tar upp att det 16 (42)

17 kan finnas fastigheter eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhanget som avses i 6 vilket kan ge skäl för inskränkning av verksamhetsområdet bör nyttjas med största restriktivitet och ej är tillämpbart här. 5 Erfarenheter från andra kommuner I projektet har erfarenheter om VA-försörjning i omvandlingsområden sammanställts från ett tiotal kommuner i Sverige. De flesta är valda efter synpunkter under utställningen av Fördjupad översiktsplan för Norrlandet 2010 samt möjligheten att få fram relevant information. En sammanställning av bakgrund och förutsättningar, tekniska lösningar, ekonomi mm redovisas i bilaga 3 och en sammanfattning av några nyckelparametrar visas i tabell 2. Sammanfattningsvis kan man se att det finns en stor variation när det gäller angreppssätt och utfall vilket kan härledas till skillnader i lokala förutsättningar, kommunala resurser och politisk vilja. Följande scenarier representeras i de refererade kommunerna: Val av VA-försörjningslösningar utifrån en proaktiv kommunal VA-planering med prioriteringar utifrån en förvaltningsövergripande samsyn. Utbyggnad av kommunal VA-försörjning efter påtryckning från boende och föreläggande från länsstyrelsen om att bilda VA-verksamhetsområde. Beslut med stöd i VA-tjänstlagen. Utbyggnad av kommunal VA-försörjning efter påtalat behov från boende och utlåtande av miljökontoret. Beslut med stöd i VA-tjänstlagen. Utbyggnad av kommunal VA-försörjning för områdesvis anslutning av gemensamhetsanläggningar efter påtalat behov från boende. Beslut av VAhuvudmannen. VA-försörjning genom enskilda lösningar utifrån en reglering i detaljplan med samtidig begränsning av byggrätter. Utbyggnad av allmän VA-försörjning bedömts orimligt kostsam av kommunen. Utbyggnad av kommunal VA-försörjning efter utlåtande av miljökontoret och kommunens planeringsavdelning. Beslut med stöd i VA-tjänstlagen. I det fall VA-tjänstlagen legat till grund för besluten är det brister gällande hälsa och miljö och det faktum att det rör sig om ett större sammanhang som fällt avgörandet. I några fall har särtaxa tillämpats, men i de flesta fall har kommunen valt att justera VAanläggningstaxan till en nivå så att utbyggnadskostanden för omvandlingsområden kan hanteras inom den normala taxan. Ett skäl som förts fram är t.ex. att normaltaxan varit för låg generellt och inte ens täckt mer tätortsnära utbyggnadsområden. Ett annat skäl är att kommunen ser omvandlingsområden som en normal utbyggnadsart under en överskådlig framtid och därför vill ha en anpassad taxa till kommande utbyggnadsprojekt. 17 (42)

18 I flera av exemplen har utbyggnaden av allmän VA-försörjning initierats av boende som efterfrågat långsiktiga VA-lösningar då man ansett att de enskilda lösningarna inte varit tillfyllest eller att man inte kunnat klara dricksvattenförsörjningen med lokala brunnar. Tabell 2. Sammanfattning av förhållandena vid några omvandlingsområden i andra kommuner. Mer information finns i bilaga 3 Kommun / Område Söderhamn/ Humlegårds -strand Taxa i omvandlingsområdet Örnsköldsvik/ Lomsjön Värmdö/ Kolvik Tjörn / Hakenäset Sundsvall / Alnö Timrå / Unnviken Tyresö / Brevikshalvön Teknisk lösning Berörda fastigheter Huvudmannaskap 200 st LTA Gemensamhet sanläggning Normaltaxa kommunal anslutning 50 st LTA Kommunalt 80 kkr 110 kkr Kommentar 80 kkr Kostnad för fastighetsägare inom gemensamhetsanläggningen fram till tomtgräns 110 kkr. Särtaxa 200 st Blandat Kommunalt 206 kkr Normaltaxa 400 st Självfall Kommunalt 200 kkr Normaltaxa Föreläggande från Länsstyrelsen om att upprätta kommunalt verksamhetsområde st Blandat Kommunalt 140 kkr Normaltaxa Normaltaxan är justerad till kostnad för kommande anslutningsområden. Tidigare lägre taxa. 55 st Enskilda Enskilt/ gemensamhet s-anläggning Självfall 108 kkr Normaltaxa Kommunalt verksamhetsområde kommer ej att upprättas. Byggrätterna begränsas i detaljplanen. Kostnaden kommer uppgå till ca 150 kkr/fastighet (medeltal). Karlskrona 200 st LTA Kommunalt 150 kkr kkr Koncept att fastighetsägarna bygger ut enligt kommunens standard och kommunen övertar efter garantitid. Växjö 80 st Självfall Kommunalt 100 kkr kkr Eskilstuna / Mälarstrand Sandviken / Bångs Umeå / Stöcksjö Särtaxa st Blandat Kommunalt 130 kkr Normaltaxa Felaktigt genomförd särtaxa stoppade arbetet. Innebär delvis återbetalning till fastighetsägare. Kostnaden kommer uppgå till ca kkr/fastighet. 70 st LTA Kommunalt 85 kkr Normaltaxa 264 st Blandat Kommunalt 102 kkr Nor 133 kkr Sär Normaltaxa & Särtaxa Första etappen med normaltaxa, resterande etapper med särtaxa. 18 (42)

19 6 Beskrivning av alternativa VA-systemlösningar Val av alternativa VA-lösningar att belysa valdes av projektgruppen och boenderepresentanter. Valet förankrades i MMP-beredningen. Nedan ges en översiktlig beskrivning av varje organisatorisk och teknisk systemlösning. I bilaga 4 redovisas grundförutsättningar (lämplighet utifrån markförhållanden, fastighetsbestånd mm) för delområden på Norrlandet. VA-LÖSNINGAR DÄR DEN ENSKILDE ANSVARAR 6.1 A. Lokala vatten- och avloppslösningar (enskilda eller gemensamma) i fastighetsägarnas regi Allmänt Fastighetsägarna ansvarar för att ordna VA-anläggningar som uppfyller myndigheternas krav. Detta kan ske genom att man inom sin egen fastighet ordnar en egen avloppsbehandling eller dricksvattenförsörjning eller att man ordnar detta tillsammans med en eller flera fastighetsgrannar (genom avtal eller genom en samfällighetsförening). För att klara kravet på hög skyddsnivå avseende hälsa och miljö för området krävs följande anläggningstyp: Slamavskiljare (3K) + infiltration med 3 månaders transporttid till skyddsvärt (dricksvattenbrunn, badplats etc.). Slamavskiljare (3K) + markbädd med efterpolering (se nedan). Minireningsverk med efterpolering (se nedan) alternativt utloppsledning i havet. Sluten tank för WC och godkänd BDT-vattenrening Torra avloppslösningar och godkänd BDT-vattenrening Efterpolering krävs för vissa anläggningstyper för att klara kraven på fosforavskiljning (miljö) respektive bakteriereduktion (hälsa). Det innebär normalt att man måste ta till kemisk fällning eller fosforavskiljande filter för att klara kravet. Viss fosforavlastning kan även uppnås genom urinsortering. När det gäller dricksvatten för enskilda anläggningar som försörjer färre än 50 personer finns socialstyrelsens allmänna råd som anger riktlinjer för vattenkvalitet, skydd av vattentäkter, aspekter på beredning och distribution mm. Kraven kan innebära att ett råvatten kan behöva behandlas med hänsyn till bland annat bakterier, fluorid, järn och mangan samt radon. 19 (42)

20 6.1.2 Tillsyn, juridik etc. För den enskilda anläggningen ansvarar fastighetsägaren för ansökan om tillstånd och att anläggningen fungerar på avsett vis. För tillstånd, inventeringar och eventuell kontroll svarar kommunens miljökontor. Om man inte uppfyller kraven kan miljökontoret förelägga och utdöma vite om inte erforderliga åtgärder vidtas. På kommunens hemsida finns instruktioner och blanketter för ansökan. Miljökontoret är även tillståndsmyndighet för gemensamhetsanläggningar där samfällighetsföreningen är den juridiska motparten. För anläggningar större än 25 pe utförs en aktiv tillsyn och om gemensamhetsanläggningar inte uppfyller gällande krav har miljökontoret samma påtryckningsmöjligheter som vid enskilda anläggningar. Den organisatoriska delen av samfällighetsföreningen regleras i Anläggningslagen med lantmäteriet som tillsynsmyndighet Miljö- och hälsoskyddsaspekter De reningskrav som gäller för enskilda avloppsanläggningar anges i föreskriften NFS 2006:7. Vid hög skyddsnivå gäller bland annat krav på 90 % reduktion av syreförbrukande substans och fosfor samt vidta åtgärder för att ytterligare reducera de hälsomässiga riskerna med avloppsutsläppen. Behandlingskraven för enskilda är ungefär på samma nivå som de som gäller för en större avloppsanläggning, kommunal eller privat. Fungerar anläggningarna som avsett uppnås följaktligen ungefär samma miljönytta. Ett problemområde för avloppsanläggningar är att funktionen kan vara helt beroende av en kontinuerlig service (se nedan). För en enskild anläggning märker man som fastighetsägare inte om till exempel ett fosforfilter är mättat och måste bytas. Avloppssystemet kommer att fungera bra, men reningen kommer att bli otillräcklig. Att det finns ett stort antal huvudmän med olika kunskapsnivå och intresse är generellt en svaghet med denna systemlösning. Samma sak gäller förmågan att sköta t.ex. torra lösningar så att det inte uppstår omgivningsstörningar som lukt. I Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd står att en bostad ska ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar kvalitet till dryck, matlagning osv. Som rekommendation finns Socialstyrelsens allmänna råd som bör vara utgångspunkten vid bedömning av den enskilda vattentäkten från kvalitets- och hälsosynpunkt. Det krävs en stor omsorg vid placering av avloppsanläggningar i förhållande till lokala dricksvattenbrunnar för att undvika risken för föroreningspåverkan. Detta kan antas vara en stor utmaning och svårighet inom många områden på Norrlandet med tätt mellan fastigheterna. Jämför man enskilda avloppslösningar på fastighetsnivå med gemensamhetsanläggningar bör de senare ha fördelar från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Antalet huvudmän minskar, de större anläggningarna kan byggas med robustare teknik och det blir färre utsläppspunkter vilket bör gagna de lokala vattentäkterna. Det blir även enklare för miljömyndigheten att utöva tillsyn. 20 (42)

21 Gemensamhetsanläggningar för dricksvatten kan på samma sätt bättre bära ett behandlingssteg vilket kan ge en bättre och stabilare vattenkvalitet. Större vattentäkter bör ha ett vattenskyddsområde vilket å ena sidan ger ett skydd mot negativ påverkan men samtidigt innebär en inskränkning av markanvändningen. I en tidigare utredning Vatten- och avloppsutredning Norrlandet 2006 som gjordes av en förvaltningsövergripande arbetsgrupp på Gävle kommun visar man på områden lämpliga att via större gemensamhetsanläggningar infiltrera avloppsvatten och områden lämpliga som vattentäkter. Till stor del sammanfaller områden lämpliga för infiltration av avloppsvatten med områden lämpliga som vattentäkt. Dessa områden konkurrerar även med de förslag på placering av nya bostadsområden enligt den fördjupade översiktsplanen för Norrlandet Drift- och underhållsaspekter samt förnyelse Behandlingskraven ställer, som visats ovan, högre krav på behandlingslösning än vad som tidigare varit normalt för enskilda avloppsanläggningar. För att klara kraven kanske fastighetsägaren måste ha en anläggning som kräver kontinuerlig tillsyn och regelbundna serviceåtgärder, till exempel genom att återkommande byta material i ett fosforfilter eller att fylla på behållare med fällningskemikalier. Har man urinsortering eller torra lösningar ska det finnas rutiner för att omhänderta urin eller fekaliefraktionen. Många leverantörer erbjuder serviceavtal mot ersättning där nödvändiga underhållsåtgärder ombesörjs. Tömning av slamavskiljare sker genom Gästrike Återvinnare. Utbytestakten på ett fosforfilter med särskilt filtermaterial är beroende på filtrets storlek och belastningen, vanligen en gång per år. Även andra behandlingssteg kommer att få en försämrad funktion med tiden, t.ex. markbäddar eller infiltrationer. En från början väl utformad anläggning av den typen har normalt en livslängd på ca 20 år. Behållare som minireningsverk, slamavskiljare och andra liknande anläggningsdelar har normalt en avsevärt mycket längre livslängd medan pumpar, ventiler och andra rörliga delar har en kortare livslängd. Under en 20-årsperiod bör man därför räkna med en betydlig återinvestering eller förnyelse oavsett anläggningstyp Kostnader Kostnaden för att uppnå godtagbar standard genom enskilda VA-lösningar kommer att variera mellan olika fastigheter. I det fall det redan idag skulle finnas godkänd avloppslösning eller tillfredsställande dricksvattenförsörjning behöver man inte göra något alls. I de allra flesta fall kommer det dock behöva vidtas åtgärder avseende på både vatten och avlopp. Men även där kommer variationerna bli stora beroende på exempelvis fastighetens jordartsförhållanden och närheten till dricksvattentäkter och badplatser. Investeringskostnaden för att få en avloppslösning som uppfyller kraven i SNFS 2006:7 har därför beräknats kosta mellan och kronor beroende på tekniklösning. Den lägre kostnaden svarar mot en enklare åtgärd t.ex. i form av trekammarbrunn och infiltration medan den högre kan svara mot ett minireningsverk och en mer komplicerad 21 (42)

22 etablering (t.ex. sprängning). Även driftkostnaden kommer att variera beroende på avloppslösning och bedöms kunna ligga i spannet kr per år. Det lägre beloppet avser slamtömning, medan det högre kan inbegripa el- och kemikaliekostnader och ev. serviceavtal. På samma sätt bedöms kostnaden för en nyetablering av en dricksvattenbrunn kunna variera mellan kr beroende på bland annat behandlingsbehovet. Driftkostnaden bedöms för en borrad brunn med pump bli minst kr per år i elkostnad men kan bli högre beroende på tekniklösning. Analyskostnader tillkommer också. En aspekt som inte beaktas i ovanstående driftkostnadstal är återanskaffningen. Vissa typer av avloppsanläggningar som markbäddar och infiltrationer har en begränsad livslängd (10-20 år), medan andra system innehåller pumpar eller annan teknisk utrustning som behöver förnyas med vissa intervall. Beroende på VA-lösning bör man därför ta i beaktande behovet av reinvesteringar och framtida kostnader för det. 6.2 B. Kommunalt ansvar för vattenförsörjningen och enskild anläggning eller gemensamhetsanläggning för avlopp Allmänt Enskilda avloppsanläggningar enligt A. Kommunal dricksvattenförsörjning innebär att kommunen upprättar VAverksamhetsområde för vatten och bygger ut ett vattenledningsnät (huvudledningsnät och områdesnät) med erforderliga tryckstegringsstationer och anvisar anslutningspunkter för varje fastighet inom verksamhetsområdet. Kommunen säkerställer lagstadgad kvalitet och att tillräcklig kvantitet finns till varje fastighet. Alternativet redovisas i figur (42)

23 Figur 3. Översiktlig redovisning av Alternativ B Tillsyn, juridik etc. Enskilda avloppsanläggningar enligt A. Kommunen är huvudman för vattenförsörjningen genom Gävle Vatten och avtalet mellan huvudmannen och fastighetsägaren regleras genom de Allmänna bestämmelserna för brukande av Gävle kommuns vatten- och avloppsanläggning (ABVA 09) Miljö- och hälsoskyddsaspekter Enskilda avloppsanläggningar enligt A. Anläggningarna ska självklart ha kapacitet att ta emot de mängder avloppsvatten som möjliggörs då fastigheten får fri tillgång till dricksvatten genom den kommunala försörjningen. Kommunen följer Livsmedelsverkets krav på dricksvattenberedning och distribution vilket säkerställer att hushållen försörjs med ett vatten av tillfredsställande kvalitet. Den kommunala försörjningen kommer att minska det lokala uttaget av grundvatten vilket kan vara positivt. Samtidigt försvinner risken att avloppsanläggningarna ska påverka enskilda vattentäkter. 23 (42)

24 6.2.4 Drift- och underhållsaspekter samt förnyelse Enskilda avloppsanläggningar enligt alternativ A. Kommunen svarar för drift och underhåll på den allmänna vattenanläggningen fram till förbindelsepunkten och tar ut kostnaden för det genom VA-taxan. Särskilda åtgärder kan krävas för att bibehålla god vattenkvalitet i områden där förbrukningen är låg säsongsvis (omsättningen i ledningarna blir liten) Kostnader Kostnader för en enskild avloppslösning bedöms vara detsamma som i alternativ A, det vill säga en investeringsnivå på kr och en driftkostnad på kr per år. Notera det som beskrevs i avsnitt om reinvesteringsbehov. Investeringskostnaden för VA-huvudmannen att dra ut kommunal vattenförsörjning till samtliga fastigheter har beräknats till Mkr med en driftkostnad på ca kr per år. Priserna för kommunal vattenanslutning är exklusive moms. Vilken anslutningsavgift och vattentaxa som vattenanslutningen skulle komma att innebära behöver utredas vidare av Gästrike Vatten. VA-LÖSNINGAR DÄR KOMMUNEN ANSVARAR För samtliga av nedanstående alternativ som på något sätt baseras på en kommunal huvudledning finns det utrymme att ansluta angränsande områden (t.ex. Limön, Utnora och Eskön) i framtiden. Investeringskostnader, som är grovt beräknade och redovisas under respektive alternativ, avser den totala utbyggnadskostnaden utan reducering av möjliga samordningsvinster med annan infrastrukturutbyggnad. Det går inte att dra några slutsatser utifrån dessa belopp beträffande den enskilde fastighetsägarens kommande anläggningsavgift för VA. 6.3 C. Kommunal VA-utbyggnad och kommunalt huvudmannaskap, områdesledningar med självfall och LTA-system Allmänt Systemet innebär att Norrlandet får kommunal vatten- och avloppsförsörjning genom verksamhetsområde med en förbindelsepunkt vid varje fastighet. I figur 4 redovisas systemlösningen på en översiktskarta. 24 (42)

25 Figur 4. Översiktlig redovisning av Alternativ C. Tekniklösningen bygger på ett blandat självfalls- och LTA-system utifrån de olika delområdenas förutsättningar. Totalt blir det ca 480 LTA-stationer på fastighetsnivå och nio huvudpumpstationer för avlopp längs huvudledningsnätet. I anslutning till vissa huvudpumpstationerna placeras tryckstegringsstationer för dricksvattendistributionen (preliminärt behövs fyra tryckstegringar). figur 5 illustreras hur ett LTA-system samverkar med ett självfallssystem. 25 (42)

26 Figur 5. Illustration av ett blandat självfalls- och LTA-system (Källa: Uvat, 2008). Systemet är en bearbetning av den systemlösning som presenterades i VA-utredningen från 1999, men bygger på samma tekniklösning. Två alternativ har belysts: C1: endast markförlagda ledningar C2: sjöförlagd ledning där det bedömts möjligt LTA innebär att man inom fastigheten har en brunn (ca 2 meter djup och 0,8 meter i diameter) där det sitter en pump som pumpar avloppsvattnet till huvudledningsnätet. LTAstationen ingår i ledningsnätet och underhåll sköts av VA-huvudmannen, dock är det vanligt att fastighetsägaren svarar för elkostnaden till stationen vilket motsvarar ca 100 kr per år (<100 kwh per år). I figur 6 visas hur LTA-stationen fungerar tillsammans med fastighetens avloppssystem. 26 (42)

27 Figur 6. Illustration av LTA-stationens placering vid en fastighet. Valet av sjöledningssträckor har valts utifrån möjligheten till samordning med andra samhällsbyggnadsintressen (se kapitel 7). Det är anledningen till att det i detta skede föreslås markförlagd ledning förbi gråberget. Den sträckan kan nämligen samförläggas med elkraft och bredbandsfiber samt samordnas med en ny gång- och cykelväg Tillsyn, juridik etc. Kommunen är huvudman för VA-försörjningen genom Gävle Vatten och avtalet mellan huvudmannen och fastighetsägaren regleras genom de Allmänna bestämmelserna för brukande Gävle kommuns av vatten- och avloppsanläggning (ABVA 09). Ledningsnätet för avlopp ingår i tillståndet för Duvbackens avloppsreningsverk och länsstyrelsen utövar tillsyn avseende bräddning vid pumpstationer Miljö- och hälsoskyddsaspekter Kommunen följer Livsmedelsverkets krav på dricksvattenberedning och distribution vilket säkerställer att hushållen försörjs med ett vatten av tillfredsställande kvalitet. Den kommunala försörjningen kommer att minska det lokala uttaget av grundvatten vilket kan vara positivt. Avloppsvatten som pumpas genom ledningsnätet behandlas vid Duvbackens avloppsreningsverk och släpps efter rening i den inre fjärden. Vid de nio huvudpumpstationerna kommer det att finnas nödutlopp som kommer att tas i bruk i det fall det blir strömavbrott eller annat fel på pumparna i pumpstationen. Då leds orenat avloppsvatten ut till djupt vatten i havet till dess felet avhjälpts. Stationerna har dubbla pumpar och larm så om en pump fallerar kommer ingen störning att uppstå. Lagning av en trasig pump sker normalt inom några timmar. Ett strömavbrott kan inte åtgärdas av VA-huvudmannen, men då kraftnätet kan förutsättas vara vädersäkrat längs hela sträckan vid en VA-utbyggnad bör förekomsten av sådana fel- eller driftsavbrott bli 27 (42)

28 mindre vanliga. Miljöriskerna prövas av tillståndsmyndigheterna (länsstyrelsen) innan tillstånd för verksamheten medges. Ett långt ledningsnät i kombination med lågt flöde (liten omsättning) säsongsvis kan ge problem med svavelvätebildning och lukt. Detta kan hanteras genom underhållsåtgärder och luftbehandlingsutrustning i kritiska lägen och är normalt att beakta vid utformningen av liknande VA-system Drift- och underhållsaspekter samt förnyelse Kommunen svarar för drift och underhåll på den allmänna VA-anläggningen fram till förbindelsepunkten och tar ut kostnaden för det genom brukningstaxan. Särskilda åtgärder kan krävas för att bibehålla god vattenkvalitet i områden där förbrukningen är låg säsongsvis (omsättningen i ledningarna blir liten), liksom åtgärder för att förhindra störningar på grund av svavelvätebildning (enligt ovan). Sjöledningen i C2 har högre krav på tillsyn är motsvarande markförlagda ledningar. Bland annat måste förankringen kontrolleras med jämna mellanrum så att man kan förebygga uppflytning. En nackdel är behovet av dykare för kontroll och åtgärder. Huvudpumpstationer för avlopp kräver regelbunden tillsyn för att god driftekonomi ska upprätthållas. Stationerna är uppkopplade till ett drift- och övervakningssystem som ger larm till driftpersonalen när driftstörningar uppkommer. Driftpersonal åker då ut och åtgärdar felet. Däremellan sker även en regelbunden tillsyn av pumpstationerna ca 2 ggr/månad. Den normala livslängden på avloppspumparna är ca 10 år. I figur 7 visas hur överbyggnaden på en huvudpumpstation kan utformas (Engeltofta pumpstation). 28 (42)