Implementering av Addiction Severity Index inom socialtjänsten

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för folkhälsooch vårdvetenskap Enheten för vårdvetenskap Implementering av Addiction Severity Index inom socialtjänsten en fallstudie Författare: Anna Hellström Handledare: Ulrika Winblad Examinator: Karin Sonnander Masterprogram i folkhälsa 120 hp Masteruppsats 30 hp 2010

2 Sammanfattning Ett problem som många människor lever med i dagens samhälle är missbruk av alkohol eller droger. Inom socialtjänsten i Sverige används olika bedömningsmetoder för att fastställa klienters problem och hjälpbehov. En av dessa metoder är Addiction Severity Index (ASI) som rekommenderas av Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården och som är en del i en överenskommelse i RIM-projektet i Uppsala län. Tidigare studier har visat att socialarbetare har en positiv attityd till ASI men trots det används metoden inte fullt ut eller i så stor utsträckning som kan förväntas. Syftet i föreliggande uppsats var att undersöka hur personal inom socialtjänsten implementerade ASI, det vill säga hur de använde och värderade metoden i verksamheten. Studiedesign var fallstudie i vilken intervjuer utfördes med 10 socialsekreterare i Enköping och Uppsala. Analysen utgick ifrån analysmodellen kan, förstår, vill och de huvudkategorier som lyftes fram med hjälp av denna var Hur socialsekreterarnas användning av ASI, Kan åtgärder för användning av ASI, Förstår socialsekreterarnas förståelse för ASI, Vill socialsekreterarnas vilja att använda ASI. Studien visade att socialsekreterarna använde ASI i utredningsarbetet. I verksamheten vidtogs det åtgärder för att socialsekreterarna skulle kunna använda ASI. De hade kunskaper både om varför och hur de skulle använda metoden, de hade tillgång till olika resurser och tycktes vilja använda metoden. Trots den positiva inställning som socialsekreterarna tycktes ha till ASI implementerade de inte metoden enligt uppsatta mål. Nyckelord: fallstudie, implementering, riktlinjer, Socialtjänst, Addiction Severity Index (ASI) 1

3 Abstract One problem people face in today s society is abuse of alcohol and drugs. The Social Services of Sweden use different assessment methods to determine clients problems and need of help. One of these methods is the Addiction Severity Index (ASI) which is recommended by The National Board of Health and Welfare in National Guidelines on Abuse and Dependent Care and a part of an agreement in the RIM-project in the county of Uppsala. Previous studies have shown that social workers have a positive attitude towards this method, but in spite of that the method has not been used correctly or to the extent that scientists expected. The purpose of this thesis was to examine how staff in the Social Services implemented ASI, i.e. how it was used and evaluated by them. The study consisted of a case study with interviews of ten social workers in Enköping and Uppsala. The analysis was based on the analysis model can, understand, want and the main categories that were discovered was How social workers use of the ASI, Can measures to use the ASI, Understand social workers understanding of the ASI, Want social workers willingness to use the ASI. The main result showed that the social workers used the ASI in their work with investigations, and measures were taken so they could use the method. They had knowledge of both how and why they would use the method. They had access to various resources and they seemed to want to use the method. Despite the positive attitude of the social workers towards the ASI they did not implement the method according to the set goals. Key words: case study, implementation, guidelines, Social Services, Addiction Severity Index (ASI) 2

4 Förord Idén till denna studie kom till efter en föreläsning vid Uppsala universitet som handlade om RIM-projektet i Uppsala län. Det var ett projekt som skulle öka användandet av kunskapsbaserade metoder inom socialtjänsten för att ge behandlingsinsatser av bättre kvalitet. Genom intresseväckande diskussioner och inhämtning av information framstod ämnet för denna uppsats som något naturligt att undersöka. Arbetet med studien har gett mig kunskaper och erfarenheter i den kvalitativa metodiken, fallstudiedesign och intervju som metod. Att utforma och skriva den här uppsatsen har varit givande. Det har fört med sig mycket ny och fördjupad kunskap i ämnet implementering och bedömningsmetoden Addiction Severity Index. Det har även bidragit med en insyn i vardagen för personalen på socialtjänsten. Jag vill härmed framföra ett stort tack till de socialsekreterare i Uppsala och Enköping som ville ställa upp och medverka i den här studien. Jag vill även tacka min handledare Ulrika Winblad och min kontakt på Regionförbundet Nima Najafi för ert stöd och inspiration genom processen. Tack till personalen på Nykvarns bibliotek som skapat en god studiemiljö. Sist men inte minst sänder jag ett särskilt tack till min familj och mina vänner som har varit ett stort stöd för mig genom hela skrivprocessen. Nykvarn februari 2010 Anna Hellström 3

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING 6 2. BAKGRUND SOCIALSTYRELSENS NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRDEN RIM-PROJEKTET ADDICTION SEVERITY INDEX (ASI) ASI EN BEDÖMNINGSMETOD IMPLEMENTERING AV ASI OCH TIDIGARE FORSKNING TEORETISK REFERENSRAM IMPLEMENTERING FRAMGÅNGSFAKTORER VID IMPLEMENTERING NÄRBYRÅKRATER KAN, FÖRSTÅR, VILL EN ANALYSMODELL SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD DESIGN URVAL OCH INFORMANTER DATAINSAMLING PROCEDUR ANALYSMETOD RESULTAT HUR SOCIALSEKRETERARNAS ANVÄNDNING AV ASI ASI-INTERVJUER ARBETSSÄTT ANSVAR SAMMANFATTNING AV HUR SOCIALSEKRETERARNAS ANVÄNDNING AV ASI KAN ÅTGÄRDER FÖR ANVÄNDNING AV ASI PERSONAL OCH UTBILDNING STÖD OCH RESURSER TID SAMMANFATTNING AV KAN ÅTGÄRDER FÖR ANVÄNDNING AV ASI FÖRSTÅR SOCIALSEKRETERARNAS FÖRSTÅELSE FÖR ASI 38 4

6 6.3.1 KUNSKAPER OM ASI SYFTE MED ASI ASI - METODENS BETYDELSE SAMMANFATTNING AV FÖRSTÅR SOCIALSEKRETERARNAS FÖRSTÅELSE FÖR ASI VILL SOCIALSEKRETERARNAS VILJA ATT ANVÄNDA ASI MÖJLIGHETER HINDER SAMMANFATTNING AV VILL SOCIALSEKRETERARNAS VILJA ATT ANVÄNDA ASI DISKUSSION RESULTATDISKUSSION HUR KAN FÖRSTÅR VILL IMPLEMENTERING AV ASI I VERKSAMHETEN METODDISKUSSION VIDARE FORSKNING SLUTSATS REFERENSER 59 BILAGA 1 64 BILAGA

7 1. Inledning Användandet av alkohol och droger och huruvida det är hälsosamt eller inte har genom tiderna varit ett omdiskuterat ämne. Införandet av motboken under 1900-talets början är ett exempel på detta. I det svenska samhället är det idag lagligt att dricka alkohol från arton års ålder, men det är däremot förbjudet att använda narkotiska preparat. Alkohol och narkotika inte bara används utan missbrukas i Sverige. Missbruk kan innebära allvarliga bekymmer för individen såsom sjukdom, olyckor och sociala problem (Statens folkhälsoinstitut [FHI], 2004). Med missbruk menas skadlig användning av t.ex. alkohol eller droger. Mellan åren ökade alkoholkonsumtionen i Sverige med 29 % och även andelen personer med riskkonsumtion ökade (Socialstyrelsen, 2005a). Riskkonsumtion mäts med ett index som handlar om hur ofta och hur mycket alkohol som intas till berusning två till tre gånger i månaden eller oftare. Även riskkonsumtion handlar således om ett intag som är skadligt för hälsan. Enligt den Nationella folkhälsoenkäten (FHI, 2007b) var andelen riskkonsumenter av alkohol år % av alla män och 10 % av alla kvinnor mellan åldrarna år. Dessa siffror var oförändrade mellan åren Även användning av narkotika har ökat (Socialstyrelsen, 2005a). År 1998 fanns det uppskattningsvis personer med tungt narkotikamissbruk i Sverige, det är dock svårt att mäta och mörkertalet är stort. Ett annat mått på narkotikakonsumtion är tullen och polisens beslagtagning av narkotiska preparat som har ökat markant under och 2000-talet (CAN, 2008). Enligt regeringens proposition En förnyad folkhälsopolitik (Socialdepartementet, 2007) satsar staten på att arbetet med att minska alkoholbruk och narkotikamissbruk ska fortskrida enligt de mål som är satta för målområde 11 i folkhälsopolitiken. I undersökningar av missbruk är det ofta konsumtionen av alkohol och narkotika och likaså dess konsekvenser för den fysiska hälsan som mäts. Ett missbruk får även konsekvenser på andra områden i livet. Problem kan till exempel uppstå i relationer med andra människor och i arbetslivet. Preparaten i sig och hur de intas medför stora faror för den fysiska hälsan, men ofta är även missbrukarens övriga levnadssätt riskfyllt och får till följd att missbrukare har en allmänt dålig hälsa (Socialstyrelsen, 2005a). De som tar hand om missbrukare i Sverige är missbruks- och beroendevården. Med missbruks- och beroendevård menas den verksamhet som bistår eller ger insatser i form av vård och behandling till klienter och patienter inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården 6

8 med missbruks- eller beroendeproblem. (Socialstyrelsen, 2007, s. 30) Missbruks- och beroendevården innefattar följaktligen socialtjänsten som är en myndighet som arbetar med att ge ekonomiskt och socialt stöd till utsatta individer. Socialtjänsten kan använda olika metoder för att utreda vilka problem individer har och vad de behöver hjälp med. En av dessa metoder är bedömningsmetoden Addiction Severity Index (ASI) som kartlägger individens problematik för att fastställa om det finns ett hjälpbehov och vilken hjälp som behövs (Socialstyrelsen, 2007). Vid en kartläggning av vilka bedömningsinstrument som användes i Sveriges kommuner och landsting år var det ASI som var den mest använda metoden inom kommunernas missbruksvård. Drygt 50 % av enheterna använde ASI för bedömning, 37 % för uppföljning och 19 % för gruppsammanställningar (IMS, 2008). Med detta som bakgrund kan det konstateras att ASI används ute i verksamheterna, men långt ifrån alla verksamheter använder metoden. Vad kan detta bero på? Är det någonting i implementeringsprocessen som brister? Föreliggande uppsats kommer att undersöka hur implementeringen av ASI inom socialtjänsten går till. 7

9 2. Bakgrund 2.1 Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården Socialstyrelsen är den myndighet som utövar tillsyn över missbruks- och beroendevården. Andra arbetsuppgifter som socialstyrelsen har är att förmedla kunskap och ta fram normer utifrån lagstiftningen. En del i arbetet med att ta fram normer är att utarbeta nationella riktlinjer och rekommendationer för vård och socialtjänst (Socialstyrelsen, 2008). År 2007 publicerades Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården (Socialstyrelsen, 2007) som innehåller rekommendationer för hur vård, behandling och omsorg bör bedrivas. Riktlinjerna uppkom till följd av att antalet personer i Sverige med missbruks- och beroendeproblem ökat under en period. Vården hade genomgått snabba strukturella förändringar och det fanns stora skillnader i vård på olika platser i Sverige. Syftet med riktlinjerna var att göra vården tydligare och mer enhetlig samt att ge huvudmännen ett underlag för att kunna använda resurserna inom missbruks- och beroendevården på bästa möjliga sätt (Socialstyrelsen, 2007). Riktlinjerna baseras på kunskap från forskning och dokumenterad erfarenhet. Det handlar således om rekommendationer för kunskapsbaserad vård. 2.2 RIM-projektet I april 2008 skrevs en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om implementering av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruksoch beroendevården. Bakgrund till överenskommelsen var ökade krav på kunskapsbaserad verksamhet och målet med överenskommelsen var att klienter och patienter hos kommuner och landsting skulle få insatser av god kvalitet i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer (Socialdepartementet, 2008). En liknande överenskommelse träffades sedan mellan SKL och Regionförbundet i Uppsala län. Målet var även här att kommuner och landsting skulle ge klienter och patienter god vård enligt Socialstyrelsens riktlinjer. För att nå målet skulle Regionförbundet utveckla ett kvalificerat stöd för kommuner och landsting i omsättningen av riktlinjerna i den praktiska verksamheten (SKL, 2008). Dessa överenskommelser utmynnade i RIM-projektet (Riktlinjer Inom Missbruks- och beroendevården) som startade år 2007 och som är ett utvecklingsarbete med målet att den missbruks- och beroendevård som kommuner och landstinget i Uppsala län erbjuder ska vara 8

10 utformad i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer. Förutom det ska vården grundas på aktuell kunskap om effektiva metoder så att insatser till klienter och patienter håller hög kvalitet (Regionförbundet Uppsala län, 2008a). I RIM-projektet skrev var och en av Uppsala läns åtta kommuner och landstinget ett avtal med Regionförbundet i Uppsala län. I överenskommelsen åtog sig kommunerna och landstinget att arbeta för att implementera Socialstyrelsens riktlinjer i sitt praktiska arbete (Regionförbundet Uppsala län, 2008b). Från kommunernas sida handlade det om att socialtjänsten skulle följa riktlinjerna i sitt arbete med personer med beroende eller missbruk. Två av de åtta kommuner som deltar i RIM-projektet i Uppsala län är Uppsala och Enköping. Socialtjänsten i respektive kommun erbjuder personer med beroende eller missbruk stöd via sina enheter för vuxna. Hur dessa enheter ser ut skiljer sig mellan de två kommunerna. Hos Enköpings socialtjänst finns en vuxenenhet med ett missbruksteam som handlägger ansökningar om bistånd vid behov av hjälp i samband med missbruk (Enköping kommun, 2009). Detta team tar hand om alla ärenden rörande alkohol och narkotika. Vid socialtjänsten i Uppsala finns tre vuxenenheter som behandlar missbruks- och beroendefrågor: mottagningsenheten, alkoholenheten och narkotikaenheten (Uppsala kommun, 2009). Till mottagningsenheten kommer personer för en första kontakt med socialtjänsten. Sedan slussas de vidare till alkohol- eller narkotikaenheten beroende på vilket preparat som missbrukas. De två kommunernas socialtjänst skiljer sig sålunda åt i organisationen, men har samma åtagande gentemot klienterna och samma roll i RIM-projektet. 2.3 Addiction Severity Index (ASI) ASI en bedömningsmetod En av punkterna som Uppsala och Enköping särskilt åtog sig i ovan nämnda överenskommelse var att utveckla ett system för dokumentation och uppföljning (Regionförbundet Uppsala län, 2008b). En del av dokumentationen sker i samband med bedömning av olika behov och då kan olika bedömningsmetoder användas t.ex. DOK och SCL-90 (Socialstyrelsen, 2005b). Den metod som socialstyrelsen rekommenderar i sina riktlinjer är Addiction Severity Index (ASI) (Socialstyrelsen, 2007). Det är en strukturerad intervju med givna frågor och bestämda svarsalternativ som kartlägger klientens problem och situation för att fastställa hjälpbehovet. Syftet med ASI är att få fram viktig information om faktorer som har betydelse för klientens drogmissbruk (Socialstyrelsen, 2003a). Metoden är 9

11 väl studerad och flertalet undersökningar styrker användningen av den (Kosten et al., 1983, Hendriks et al., 1989, McLellan et al., 1980). Addiction Severity Index kommer ursprungligen från USA där den togs fram av ett forskarteam i början på 1980-talet och det var först år 1996 som metoden började användas i Sverige (Socialstyrelsen, 2007). Det är femte versionen av ASI (McLellan & Carise, 1998, McLellan et al., 1992) som används och i Sverige är det en översättning från engelskan utförd av IMS (Socialstyrelsen, 2010, Socialstyrelsen, 2003a). Flera studier talar för att ASI är en metod med hög validitet och reliabilitet och att den fungerar att tillämpa på olika grupper av klienter (McLellan et al., 1985, Hendriks et al., 1989, Zanis et al., 1994). I Sverige är det inom socialtjänst och kriminalvården som ASI används i störst utsträckning (Socialstyrelsen, 2006). Det finns även möjligheter till internationella jämförelser eftersom att metoden används i USA såväl som i flera europeiska länder och spridningen i Sverige är stor. År 2006 hade fler än 2000 personer i Sverige utbildats i metoden. Addiction Severity Index innehåller två intervjuer, en grundintervju och en uppföljningsintervju (Socialstyrelsen, 2007). Intervjuerna finns i pappersform på separata frågeformulär som fylls i under intervjun. Grundintervjun kan med fördel användas vid inskrivning eller utredning av klienter. Den är omfattande och innehåller ca 180 frågor kring sju livsområden som har betydelse för en person med missbruks- eller beroendeproblem. De sju livsområdena är Fysisk hälsa, Arbete och försörjning, Alkohol- respektive Narkotikaanvändning, Rättsliga problem, missbruk, psykiska problem och kriminalitet i släkten, Familj och umgänge samt Psykisk hälsa (Socialstyrelsen, 2007). Under grundintervjun skattar klienten och socialsekreteraren problemtyngd och hjälpbehov för vart och ett av de sju ovan nämnda livsområdena (Socialstyrelsen, 2003b). Frågorna handlar om omständigheter och beteenden tidigare i individens liv, exempelvis under de senaste 30 dagarna, de senaste sex månaderna eller flera år tillbaka i tiden, men även i den nuvarande situationen (Socialstyrelsen, 2007). Likaså behandlas klientens debutålder för att testa olika preparat. I samband med grundintervjun utförs sedan ett samtal med klienten som kallas återkoppling. Under återkopplingen diskuteras vad som kommit fram under intervjun angående klientens behov och vilka insatser som bör tillsättas (Socialstyrelsen, 2007). En grundintervju beräknas ta ca 70 minuter för en socialsekreterare som är van att använda metoden och uppföljningsintervjun tar ca 30 minuter att genomföra (Socialstyrelsen, 2007). Uppföljningsintervjun kan utföras tidigast 30 dagar efter grundintervjun och innehåller ca

12 frågor som täcker aktuella förhållanden (Socialstyrelsen, 2003b). Vid uppföljningsintervjun förs ett samtal om resultaten av insatserna som klienten fått och vid den tillhörande återkopplingen diskuteras vad som ska ske i framtiden för klienten (Socialstyrelsen, 2007). Instrumentets känslighet för förändringar hos individen, under den period som ASI utförs, bedöms av Socialstyrelsen vara hög. Det detaljerade intervjuformuläret för ASI ska kodas enligt instruktioner som finns i en manual, vilken även innehåller förklaringar av begrepp, olika landskoder som ska antecknas och tips på vad som kan tas upp med klienten (Socialstyrelsen, 2003a). Det är frivilligt för klienten att delta i ASI-intervjun och om klienten väljer att inte delta ska socialsekreteraren fylla i en bortfallsblankett. Addiction Severity Index kan användas på flera sätt i klientarbetet, dels för att bedöma hjälpbehovet i utredningsarbetet och dels för att göra en vård- och behandlingsplan för klientens insatser (Socialstyrelsen, 2007). Klienterna är beroende av de insatser som de tilldelas och att dessa är av god kvalitet. Genom ASI får klienten mer insyn i klientarbetet och mer inflytande över de beslut som fattas i samband med intervjun (Socialstyrelsen, 2003b). Som bedömningsmetod innebär ASI att socialsekreteraren genomför en strukturerad intervju med klienten och sedan sammanställer uppgifterna i en analys och bedömning. För socialsekreterarens del kan bedömning och beslut med hjälp av ASI bli mer välgrundade och det blir lättare att följa upp klienten efter insatserna. Ett hjälpmedel för socialsekreteraren är ASI-net som är en datorversion av ASI-intervjun (Socialstyrelsen, 2009). Genom att lägga in uppgifterna från intervjun i datorn, alternativt att utföra intervjun vid datorn, går det att sedan få tillgång till frågor och svar i en textsammanställning, vilket kan underlätta för både socialsekreterare och klienter. Skattningarna som klient och socialsekreterare gör i samband med intervjun kan genom ASI-net tas fram i tabeller och diagram. ASI-net bidrar till att statistiskt material lättare kan samlas in både för de enskilda klienterna såväl som för klienterna som grupp. Statistiken för den enskilda klienten kan visa hur situationen utvecklas över tid i de olika livsområdena och det går att jämföra klientens problembild mellan olika tidpunkter. Ett mål med ASI-net är att utnyttja statistiken som framställs för klientgrupper och använda den för verksamhetsutveckling. 11

13 Att ASI innehåller en strukturerad intervju innebär att alla klienter får samma frågor ställda enligt samma anvisningar, vilket höjer kvaliteten på uppgifterna och gör dem jämförbara (Socialstyrelsen, 2003b). I forskningssyfte kan matematiska uträkningar göras som sammanfattar poängen på respektive livsområde (Socialstyrelsen, 2003a). För att följa upp metoden kan klientuppgifterna för olika grupper sammanställas statistiskt och genom att metodiskt och regelbundet samla in uppgifter kan uppföljningen användas i utvärdering av verksamheten. Att använda ASI kan bidra till att insatsernas kvalitet blir bättre genom att klientgrupper följs upp mer systematiskt (Socialstyrelsen, 2003b). Det finns enligt Socialstyrelsen (2003b) kritik mot strukturerade intervjuer. Kritiken är att klienten ses som en i mängden istället för en individ med individuella problem och dialogen kommer i skymundan av de strukturerade intervjufrågorna. Detta kan leda till ett sämre klientbemötande och att klientens behov inte kommer i första rummet. Socialsekreteraren kan glömma bort klienten och bara följa formuläret. Höga krav ställs på den som intervjuar då intervjun är väldigt omfattande. Intervjun är strukturerad och måste följas samtidigt som socialsekreteraren måste lyssna på och se klienten (Socialstyrelsen, 2003b). Försvaret mot kritiken är att ASI är en väldigt omfattande metod som tar upp det relevanta för missbrukarens problem och att socialsekreteraren arbetar utifrån sitt eget omdöme om vad som är bäst för klienten. I metoden ingår även att reflektera och föra en dialog och det är klientens egna ord som kommer fram i utredningen. Därmed ersätter inte ASI socialsekreterarens erfarenheter och yrkeskunnande. Då intervjun medför en stor mängd insamlad information krävs att socialsekreteraren kan hantera stora datamängder. Det är viktigt att arbeta strukturerat (som med ASI) då det leder till bättre bedömningar. På grund av att ASI är omfattande och arbetssättet krävande fordras en särskild utbildning av de som arbetar utifrån metoden. Denna utbildning pågår i sammanlagt tre dagar. Kvalitén på utbildning och utbildare övervakas av IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) som även ger stöd till ASI-användare i Sverige (Socialstyrelsen, 2007). I arbetet med ASI-intervjun ska socialsekreteraren se till att klienten förstår avsikten med varje fråga och när de kommer in på frågor från ett nytt livsområde ska detta klargöras för klienten (Socialstyrelsen, 2003a). Socialsekreteraren ska, innan intervjun börjar, förklara vad skattningsskalan är till för och hur den fungerar. Det är viktigt att klienten koncentrerar sig på det livsområde som är aktuellt för skattningen och det är socialsekreterarens uppgift att hålla 12

14 klienten på rätt kurs under intervjun. Det är även viktigt att i början av intervjun berätta för klienten om den kommande uppföljningsintervjun (Socialstyrelsen, 2003a). Socialsekreteraren ska göra sina skattningar baserat endast på svaren som klienten gett för respektive område och inte utifrån information som tillkommit utanför intervjun (Socialstyrelsen, 2003a). Det finns kritiska frågor som behandlar svårighetsgrad i klientens problem och dessa frågor ska socialsekreteraren utgå ifrån i sina skattningar av hjälpbehovet. En bedömning av svarens tillförlitlighet görs genom två frågor i slutet av varje livsområde som socialsekreteraren ska besvara och som handlar om huruvida klienten förvränger omständigheterna eller har svårigheter att förstå frågorna. Socialsekreteraren får även tolka klientens ansiktsuttryck och kroppshållning för att bedöma tillförlitligheten i svaren (Socialstyrelsen, 2003a). Kraven på socialsekreteraren är således stora och utbildning och en viss erfarenhet av missbruksproblematik är ett måste Implementering av ASI och tidigare forskning Hur socialsekreterarna förväntas arbeta med ASI och implementeringen av ASI beskrivs som en process med två faser (Socialstyrelsen, 2003b). Tre moment som ingår i fas ett är förberedelse, grundintervju och återkoppling. Det är viktigt att både klienten och socialsekreteraren är förberedd för grundintervjun och förberedelserna kan ske genom ett informerande samtal med klienten (Socialstyrelsen, 2005b). När grundintervjun är genomförd bearbetas och analyseras klientens uppgifter och senare vid återkopplingen diskuteras uppgifterna med klienten som på så sätt är delaktig i beslutsprocessen om vilka insatser som passar klienten bäst. Fas två består även den av tre moment, insats, uppföljningsintervju och eftersamtal. När klienten tagit del av behandling eller annan insats hålls en uppföljningsintervju, efter vilken klientens uppgifter återigen bearbetas och analyseras (Socialstyrelsen, 2003b). I detta moment bearbetas uppgifterna från både grundintervju och uppföljningsintervju för att socialsekreteraren ska kunna ge feedback på förändringar i de sju livsområdena (Socialstyrelsen, 2005b). Vid eftersamtalet bedöms insatsen tillsammans med klienten och ytterligare hjälpbehov diskuteras (Socialstyrelsen, 2003b). Flera moment ska utföras i arbetet med ASI, men det är inte fastställt att samma person ska genomföra samtliga steg i processen. Addiction Severity Index har studerats sedan dess uppkomst och dessa studier har huvudsakligen fokuserat på hur många som använder metoden eller hur väl metoden lämpar 13

15 sig i olika sammanhang (se exempelvis McLellan et al., 1985 och Kosten et al., 1983). Studierna har främst utförts i USA och få har genomförts i Sverige. En svensk studie (Engström & Nyström, 2002) som genomfördes mellan åren visade på ett stort intresse och en positiv attityd för ASI hos utövarna, men trots detta användes intervjun endast ett fåtal gånger och utövaren upphörde att använda den efter ett tag. Den positiva attityden som utövarna hade överfördes inte till kollegorna. De som använde ASI gjorde det i skiftande grad. Endast 38 % av socialsekreterarna intervjuade flertalet av sina klienter, %, medan 30 % intervjuade färre, 0-20 %. Då studien utförts för flera år sedan kan den inte beskriva dagsläget i användningen av ASI, men den kan ge en fingervisning om hur komplext implementeringen av metoden är och att det tar tid. I sin avhandling har Engström (2005) undersökt implementeringen av ASI-intervjun och utvärderat hur intervjun påverkar klienter och socialarbetare. Från avhandlingens granskningar framkom att acceptansen för ASI var stor, att intervjun inte hade negativa effekter på relationen mellan klient och socialarbetare och att ASI-intervjun inte påverkade klientens förtroende för socialtjänsten negativt. Något förvånande var det därför att ASIintervjun tycktes användas i liten utsträckning och att implementeringen tycktes gå långsamt. När ASI användes var det som basinformation om klienten eller bedömningsunderlag och inte för utvärdering eller verksamhetsplanering. Engströms (2005) slutsats var därför att det behövdes en starkare koppling mellan forskning och praktik för att underlätta implementeringen av forskningsresultat ute i verksamheterna. Något som inte studerats så mycket är själva implementeringen av metoden, dvs. hur den används och vilka åtgärder som vidtas för att metoden ska kunna användas i en verksamhet. Att studera implementeringen kan ses som en viktig del i kopplingen mellan forskning och praktik. 14

16 3. Teoretisk referensram 3.1 Implementering Att införa nya metoder i en verksamhet är många gånger en komplicerad process (Fixsen et al., 2005). Denna process kallas i den teoretiska litteraturen ofta för implementering. Det som ska implementeras kan exempelvis vara ett politiskt program eller en policy (Hill & Hupe, 2002). Bakgrunden till politiska program är ofta ett samhällsproblem som behöver en lösning. En definition av implementering är: a specified set of activities designed to put into practice an activity or program of known dimensions. (Fixsen et al., 2005, s. 5) 1 I den här studien handlar begreppet implementering om att socialtjänsten ska vidta åtgärder för att införa bedömningsmetoden ASI enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Det finns olika sätt att se på implementering och dess process. Ett sätt är att dela upp implementeringsprocessen i sex stadier; exploration and adoption, program installation, initial implementation, full operation, innovation och sustainability (Fixsen et al., 2005). I det första stadiet (exploration and adoption) upptäcks ett problem eller ett behov, information söks om problemet och hur det kan lösas och olika evidensbaserade metoder ses över. Det resulterar i en plan över hur implementeringen ska sättas igång. I det andra stadiet (program installation) är beslutet fattat om att implementera en ny metod och förberedelser görs genom att mäta hur det ser ut i dagsläget, vilka förväntningar som finns och vad som behöver förändras t.ex. omorganisering i verksamheten eller nyanställning. Här ses även resurser och stöd över och vilken finansiering som behövs. I stadium tre (initial implementation) betonas att det krävs stora förändringar i samband med en implementeringsprocess för att en ny metod ska börja användas och dessa stora förändringar kräver utbildning och praktik. Det tar tid för individer i en verksamhet att vänja sig vid en ny metod och de nya arbetssätt som krävs för implementering. Det fjärde stadiet (full operation) sker när den nya metoden är helt integrerad i verksamheten. Det innebär att personal och organisation, policys och arbetssätt ska ha anpassats till den nya metoden. Metoden ska därmed användas fullt ut och ses som standard i verksamheten. Det femte stadiet (innovation) handlar om att implementeringen kan utvecklas utöver att enbart användas i verksamheten. Den nya metoden ger nya insikter och utvecklas 1 Statens folkhälsoinstitut översätter definitionen av implementering av Fixsen som följer: en sammansättning specifika aktiviteter som har till syfte att få en ny metod eller ett nytt program med kända aspekter att bedrivas i ordinarie verksamhet. (FHI, 2007a, s. 9) 15

17 under tiden som den används. Metoden kan även anpassas efter verksamheten för att fungera optimalt. Detta bör dock inte ske förrän metoden är helt implementerad i en verksamhet. I stadium sex (sustainability) beskrivs risker som uppkommer i samband med implementering av nya metoder. Att vara medveten om dessa risker är av största vikt för att implementeringen ska bli lyckad. Det är viktigt att metoden fortsätter användas i verksamheten även om t.ex. personal slutar eller tillkommer och det bör ses som angeläget att riskerna minimeras i implementeringen. 3.2 Framgångsfaktorer vid implementering Det finns olika koncept för en lyckad implementering och olika syn på vilken del i implementeringsprocessen som har mest betydelse för en lyckad implementering (Sannerstedt, 1997). En förutsättning för att implementeringen ska lyckas är att det finns ett uttalat behov i en verksamhet (FHI, 2007a). En metod väljs ut för att tillfredställa det befintliga behovet. Därefter behöver idén om den nya metoden spridas till de berörda. Att sprida information eller att utbilda personalen räcker oftast inte för att metoden ska implementeras. Studier visar istället att en kombination av insatser är gynnsamt för implementering (FHI, 2007a). En sådan kombination kan bestå av utbildning, praktisk träning och riktlinjer för de nya rutinerna, coachning i metoden och stöd från kollegor med samma bakgrund. Att tidigt involvera dem som ska använda metoden är fördelaktigt. Även ekonomiska resurser som finns kvar på lång sikt och feedback om hur implementeringen fortskrider ökar chanserna för att implementeringen ska lyckas. Det finns även gynnsamma egenskaper hos själva metoderna som underlättar implementeringen. Exempel på dessa som beskrivs i forskning är metodens relevans och anpassningsbarhet, samt observerbara resultat och fördelar (FHI, 2007a). Att en metod är relevant för att lösa ett visst problem kan underlätta implementeringen (FHI, 2007a). Om en metod är anpassningsbar till en verksamhet ökar chansen för en lyckad implementering. Ju mer det går att anpassa metoden till de lokala förhållandena, desto bättre förutsättningar får implementeringen. Det är dock viktigt att inte göra för många förändringar eftersom att det kan leda till att själva grunderna i metoden ändras. Att göra resultaten observerbara kan underlätta implementeringen och om metodens fördelar snabbt går att observera är metoderna lättare att implementera (FHI, 2007a). Med hjälp av utvärderingar kan användarna få en överblick över resultaten av metoden vilket är positivt för den fortsatta implementeringen. 16

18 En annan aspekt som är viktig för implementeringen är val av personal (Fixsen et al., 2005). Rätt person på rätt plats i implementeringsprocessen, allt ifrån den som tränar andra i metoden till utövaren av metoden, är av stor vikt för att implementeringen ska lyckas. Flera studier talar för vikten av val av personal (Fixsen et al., 2005). Det är dessa personer som i slutändan ska utföra arbetet med den nya metoden och när allt kommer omkring är det upp till dem om metoden implementeras eller inte. Ovan beskrivs framgångsfaktorer för en lyckad implementering. Ibland misslyckas implementeringen av olika anledningar och då är det viktigt att undersöka vilka faktorer som kan leda till ett misslyckande. Vad gäller genomförandet av politiska reformer beskriver Blomqvist (2007) faktorer inom organisationen som medverkar till att implementering misslyckas. Dessa är t.ex. otydliga eller motstridiga mål, otydligheter inom verksamheten för vad som ska göras för att nå målen, låg motivation eller vilja att driva igenom förändringar samt bristande kommunikation mellan ledningen och utövare. Orsaker till en misslyckad implementering kan således vara många och finnas på olika plan. Flera av de ovan nämnda faktorerna berör utövarnas roll vid införandet av den nya metoden. Utövarnas roll betonas även av Winblad (2007) då införandet av valfrihetsreformen diskuteras. Som utövare har läkarna i det sammanhanget stort inflytande över om valfrihetsreformen implementeras. Även om det finns andra faktorer i genomförandet av valfrihetsreformen är utövaren en viktig aktör som påverkar hur och om reformen verkställs. Med sin ställning och roll i processen kan utövaren vara delaktig i och styra implementeringen i både positiv och negativ riktning. 3.3 Närbyråkrater Inom implementeringsforskningen finns olika teorier om vad som styr implementering av metoder i socialt arbete. En teori som behandlar utövare av offentlig politik är Lipskys (1980) teori om street-level bureaucrats, såkallade närbyråkrater. Teorin handlar om att vissa tjänstemän har stor handlingsfrihet i sitt yrkesutövande och att politiken i praktiken utformas i mötet mellan dessa tjänstemän och medborgare. Dessa närbyråkrater finns i arbete med människor inom t.ex. socialtjänst, sjukvård och skola. I föreliggande uppsats betraktas socialsekreterarna som närbyråkrater, vilka i mötet med klienterna utformar verksamheten. Något av det mest framträdande med närbyråkraterna i Lipskys (1980) teori är att de i sitt arbete träffar medborgare och förfogar över stor handlingsfrihet i fördelningen av allmänna medel. De avgör om medborgarna är berättigade till statliga medel och förmåner och de 17

19 övervakar den behandling eller service som medborgarna får. Närbyråkrater har så stor faktisk handlingsfrihet i sin dagliga verksamhet att det i själva verket blir de och inte politikerna som utformar politiken inom sitt område. Närbyråkraterna besitter sakkunskaper som politikerna inte har och även om det är omedvetet får närbyråkraternas handlingar politiska konsekvenser. Politiska beslutsfattare har därför svårt att styra och kontrollera en verksamhet som har dessa egenskaper. Medborgarna är viktiga för verksamheten, men närbyråkraten har oftast inget att förlora om medborgaren inte blir nöjd (Lipsky, 1980). På samma sätt kan socialsekreteraren alltid skylla ett misslyckat ärende på klienten, att denne hoppade av eller inte fullföljde behandlingen. Samtidigt som mycket pekar på att närbyråkraten inte är beroende av medborgarna finns faktiskt en sådan beroendeställning (Lipsky, 1980). Klienten förväntas följa socialsekreterarens beslut och rekommendationer, vilket resulterar i en prestation eller ett resultat som är mätbart för cheferna och verksamheten. Således behöver socialsekreteraren klientens godkännande och medverkan i processen för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Närbyråkraterna har stor handlingsfrihet vad gäller att bestämma vilken typ av hjälp, hur mycket hjälp och kvaliteten på hjälpen som medborgarna får, men samtidigt arbetar de under ett strikt regelverk (Lipsky, 1980). Inom verksamheten finns det regler, direktiv och normer som ska följas. Närbyråkraterna är trots detta relativt befriade från tillsyn och kontroll uppifrån i organisationen, vilket medger en viss frihet i utövandet. I sitt arbete har närbyråkraterna många, i vissa fall motsägande, regler och verksamhetsmål att följa som gör att de tvingas prioritera själva vad som är rätt att göra (Lipsky, 1980). Närbyråkraterna har ett yrke som är svårt att utöva på ett idealiskt sätt då det präglas av prövande förhållanden och liten kontroll (Lipsky, 1980). Socialsekreterarna har inte någon kontroll över resultatet av sitt arbete och kan inte påverka hur klienten reagerar på sin behandling. De kan inte heller kontrollera vilka klienter de blir tilldelade eller vad dessa har för problem. Även arbetstakten är svår att styra över och det medför en känsla av att inte hänga med och att komma efter i arbetet vilket gör att socialsekreterarna enbart klarar av att ta itu med de mest nödvändiga uppgifterna. Närbyråkrater har dessutom ett ständigt tryck på sig att förbättra servicen till medborgarna samtidigt som de ska prestera i sitt vardagliga arbete (Lipsky, 1980). För att hantera den press som sätts på dem förenklar de sitt arbete genom att införa rutiner vilket t.ex. kan resultera i att de behandlar medborgarna på ett stereotypt sätt. 18

20 Närbyråkraten skapar ett försvar (så kallade copingstrategier) genom att utveckla ett sätt att arbeta på som kan begränsa efterfrågan på deras tjänster. Detta försvar hjälper socialsekreterarna att styra klienterna för att få deras följsamhet genom ärendet. Sammanfattningsvis beskriver Lipskys (1980) teori att politiken i praktiken formas genom det som händer i mötet mellan närbyråkrat och medborgare. Teorin tar även upp vad som kan påverka närbyråkraten i arbetet med implementering av en metod. Detta är arbetsförhållanden (liten kontroll, press och motsägande regler) som främst försvårar socialsekreterarnas situation, vilket i sin tur kan påverka implementeringen. Socialsekreteraren har således en viktig roll i implementeringen av dessa program och policys och hur utfallet av implementeringen blir. Socialsekreterarna är en utgångspunkt i analysen av implementeringen då de är med och styr införandet av ASI i verksamheten. 3.4 Kan, förstår, vill en analysmodell En analytisk modell som kan användas för att förklara utfallet av en implementering av ASI är kan, förstår, vill. Modellen kommer ursprungligen från Lundquist (1987) och har på olika sätt använts av forskare inom implementeringsforskningen (se t.ex. Vedung, 1998 och Alexandersson, 2006). Den som bäst anknyter till implementering av nationella riktlinjer är Winblad Spångberg (2003) som i sin avhandling om valfrihetsreformer inom hälso- och sjukvården tagit upp modellen (kan, förstår, vill) som tre olika hypoteser om varför läkare inte informerar om valfrihetsreformen i praktiken, dvs. vidtar åtgärder för att implementera reformen. Begreppet kan går ut på att förutsättningar i den omgivande miljön påverkar individens förmåga att handla. Winblad Spångberg (2003) menar att landstinget skapar vissa restriktioner vad gäller remittering som försvårar läkarnas möjligheter. Exempel på förutsättningar som påverkar användningen av ASI kan vara stor omsättning av personal, bristande kompetens för att använda strukturerade instrument eller brist på utbildning och tid för att tillämpa kunskaperna (Tengvald et al., 2004). Det finns också en risk att andra bedömningsinstrument konkurerar ut ASI. Begreppet förstår innebär enligt Winblad Spångberg (2003) en bristande kunskap eller förståelse hos individen om varför denne ska handla på ett visst sätt. Att läkarna t.ex. inte har tillräckligt med kunskap om varför de ska praktisera valfrihetsreformen medför att de låter bli att göra det. Exempel på vad som kan påverka användningen av ASI kan här vara om 19

21 socialsekreterarna har bristande kunskaper om metoden eller inte vet varför de ska använda den. Det är lättare att implementera en metod om den upplevs som enkel att använda och går att förstå (FHI, 2007a). Begreppet vill handlar om att en policy och dess konsekvenser kan påverka utövarens vilja att rätta sig efter den (Winblad Spångberg, 2003). Till exempel kan reformen påverka läkarens arbetsförhållanden negativt vilket i sin tur kan medföra en ovilja att uppfylla reformens intentioner. Användaren bör uppleva fördelar med den nya metoden jämfört med tidigare metoder för att vilja använda den (FHI, 2007a). Om inte metoden upplevs som användbar i verksamheten finns det inte heller någon anledning att lägga ner resurser på att implementera den. Om socialsekreterarna uppfattar att användningen av metoden innebär risker kommer de inte att vilja använda den. Faktorer som stress och hög arbetsbelastning kan påverka socialsekreterarnas upplevelse av att använda ASI negativt. 20

22 4. Syfte och frågeställningar Syftet i föreliggande uppsats är att undersöka hur personal inom socialtjänsten i Enköping och Uppsala implementerar ASI, det vill säga hur de använder och värderar metoden i verksamheten. Konkret kommer följande frågor att behandlas i uppsatsen: 1. Hur använder socialsekreterarna metoden ASI? 2. Vilka åtgärder vidtas för att socialsekreterarna ska kunna använda ASI? 3. Finns det en förståelse hos socialsekreterarna för varför de ska använda ASI och hur ser den förståelsen ut? 4. Vad ser socialsekreterarna som möjligheter och hinder med ASI, dvs. vill de använda metoden? 21

23 5. Metod 5.1 Design Studiedesign i föreliggande undersökning är fallstudie med kvalitativ ansats. För att undersöka hur implementeringen av ASI inom socialtjänsten gick till användes intervju som metod. 5.2 Urval och informanter Deltagarna i föreliggande studie valdes ut utifrån två urvalskriterier. De skulle vara anställda inom socialtjänsten och deras arbetsuppgifter skulle inkludera arbete med bedömningsmetoden ASI. För att informanterna skulle kunna besvara frågor om implementering av ASI var det relevant att de hade kunskap om metoden och hur den ska användas. Två kommuner i RIM-projektet valdes ut för deltagande i studien, Enköping och Uppsala. Valet att inkludera två kommuner kommer sig av att det i Enköping, som valdes ut först, inte fanns fler än fyra socialsekreterare som arbetade med ASI. För att utföra analysen i studien krävdes flera informanter och därför kompletterades undersökningen med Uppsala som har en större socialtjänst med fler socialsekreterare. De två kommunerna ses som ett fall och är således inkluderade för att få ett komplett material och inte för jämförelser mellan grupper. Rekrytering av informanter sköttes genom projektledaren för RIM-projektet som kunde förmedla kontakt med cheferna inom socialtjänsten i de två kommunerna. Via dessa chefer kunde tio personer kontaktas och tillfrågas att delta och alla svarade ja. Samtliga informanter arbetade som socialsekreterare, antal år i yrket var i genomsnitt 9 år (mellan 2 och 31 år) och medelålder för gruppen var 36,7 år (mellan 27 och 59 år). I genomsnitt hade informanterna arbetat 12,6 månader med ASI (mellan 4 månader och 5 år). 5.3 Datainsamling Datainsamlingen skedde genom enskilda intervjuer med informanterna och de ägde rum under fyra veckor i slutet av mars och början på april år Eftersom det enbart var en person som utförde intervjuerna utfördes max två intervjuer på samma dag, detta för att varje intervju skulle kunna utföras på ett så bra sätt som möjligt och för att uppgifterna från intervjuerna skulle bli behandlade oberoende av varandra. Intervjuerna utfördes utifrån en strukturerad intervjuguide som bestod av öppna frågor (se bilaga 1) vilket innebar att informanterna kunde 22

24 berätta fritt. Intervjuguiden utformades utifrån frågeställningarna och modellen kan, förstår, vill, den bidrog med en struktur till intervjun och utarbetades av författaren. Sammanlagt innehöll den 43 frågor som behandlade informanternas bakgrund, hur de arbetade med ASI och deras syn på ASI. Intervjuguiden hade även en avslutande del som på ett lämpligt sätt rundade av intervjun med att informanterna fick möjlighet att tillägga något och även att utveckla sin beskrivning av hur de såg på ASI. I tabell 1 ses exempel på frågor i intervjuguiden organiserade enligt frågeställningarna och modellen kan, förstår, vill. Tabell 1 Innehåll i intervjuguide utifrån frågeställningarna och modellen kan, förstår, vill Hur Kan Förstår Vill Kan du beskriva arbetet med ASI? Hur går arbetet till? Använder ni ASI-net och hur går det till? Vad har du fått för information om ASI och vem har informerat? Vem har ansvaret för att metoden följs och hur följs det upp? Kan du berätta lite om ASI som metod? Vad innehåller ASI? Vad är syftet med att använda ASI? Vilka möjligheter ser du med metoden? Har användningen av ASI påverkat ditt övriga arbete på något sätt? 5.4 Procedur När en preliminär intervjuguide hade skapats utfördes en pilotintervju med två socialsekreterare från Uppsala för att testa frågorna och sedan redigera det som behövdes för att intervjuguiden skulle bli så bra som möjligt i förhållande till syftet med uppsatsen. Av de två som medverkade vid pilotintervjun hade den ena många års erfarenhet av arbete med ASI medan den andra hade kortare erfarenhet. Genom pilotintervjun fastställdes att en person i taget skulle intervjuas för bästa reslutat. Frågeguiden kunde förbättras och författaren hade möjlighet att vid intervjutillfället bedöma sin intervjuteknik och förbättra den. Sedan kontaktades personalen på socialtjänsten, som uppfyllde urvalskriterierna, via telefon eller 23

25 e-post och tillfrågades om de ville delta i undersökningen. De informerades om undersökningen och vad ett deltagande innebar varefter tid och plats för intervjun bestämdes. Intervjuerna startade med att informanterna fick ett brev med information (se bilaga 2). De fick möjlighet att läsa igenom det, ventilera sina funderingar och ställa frågor om intervjun eller studien. Informanterna informerades i och med detta om det frivilliga deltagandet, hur intervjun skulle gå till och den konfidentiella hanteringen av data. Sedan sattes inspelningsutrustningen, som var en digital inspelningsutrustning för mp3, på och författaren började ställa frågor från intervjuguiden. I slutet av intervjun avrundades det med de avslutande frågorna och sedan stängdes inspelningsutrustningen av. Intervjuerna tog mellan 32 och 75 minuter. Genomsnittet var 54 minuter. Plats för intervjun var ett ostört rum på informanternas arbetsplats. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant till 93 sidor med enkelt radavstånd, för att sedan analyseras. Transkriberingen skedde allteftersom intervjuerna utförts och eftersom att analysen är en del av transkriberingen startade även analysen i samband med detta. 5.5 Analysmetod I denna studie gjordes en tematisk analys. Analysen utgick ifrån modellen kan, förstår, vill med tre förutbestämda kategorier och kategorin hur som författaren valde att lägga till utifrån undersökningens syfte och frågeställning ett: Hur använder socialsekreterarna metoden ASI? Arbetet med transkriberingen av materialet medförde att intervjuerna lästes igenom ett flertal gånger. När samtliga intervjuer transkriberats lästes texten igenom två gånger för att författaren skulle få en bild av materialet. Informanternas svar sorterades sedan in under respektive fråga från intervjuguiden. Efter det delades materialet in i de fyra huvudkategorierna och 11 underkategorier som beskrivs i tabell 2 nedan. Uppdelningen av underkategorier baserades på beskrivningarna av begreppen i modellen kan, förstår, vill som tas upp av Winblad Spångberg (2003) samt vad som framkom under intervjuerna. För att säkerställa att utgångsmaterialet förvanskades så lite som möjligt lästes originalintervjuerna igenom flera gånger under analysprocessens gång. Texten bearbetades utifrån syfte och frågeställningar och citat lyftes fram. 24

26 Tabell 2 Huvudkategorier och underkategorier som kom fram under analysen Huvudkategori Underkategori Hur ASI-intervjuer socialsekreterarnas användning av ASI Arbetssätt Ansvar Kan Personal och utbildning åtgärder för användning av ASI Stöd och resurser Tid Förstår Kunskaper om ASI socialsekreterarnas förståelse för ASI Syfte med ASI ASI metodens betydelse Vill Möjligheter socialsekreterarnas vilja att använda ASI Hinder 25

27 6. Resultat I detta kapitel redovisas resultatet av analysen utifrån den teoretiska referensramen kan, förstår, vill. Resultatet är upplagt efter de fyra frågeställningarna: Hur använder socialsekreterarna metoden ASI? Vilka åtgärder vidtas för att socialsekreterarna ska kunna använda metoden? Finns det en förståelse hos socialsekreterarna för varför de ska använda ASI och hur ser den förståelsen ut? Vad ser socialsekreterarna som möjligheter och hinder med ASI, dvs. vill de använda metoden? 6.1 Hur socialsekreterarnas användning av ASI Nedan redovisas resultatet för Hur socialsekreterarnas användning av ASI med de tre underkategorierna: ASI-intervjuer, Arbetssätt och Ansvar. Sist återfinns en sammanfattning av resultatet ASI-intervjuer Samtliga socialsekreterare har utfört grundintervjun men inte uppföljningsintervjun. I tabell 3 redovisas hur många ASI-intervjuer socialsekreterarna har utfört. Socialsekreterarna beskriver uppföljningsintervjun som ett möte med klienten där de går igenom förändringar som skett med klientens situation. Det är således oklart om eftersamtalet till uppföljningen utförts eller inte. En socialsekreterare tycks osäker på begreppen återkoppling och uppföljning och beskriver att denne varken utfört någon återkoppling eller uppföljning än. Tabell 3 Antal utförda ASI-intervjuer per socialsekreterare (A-J) A B C D E F G H I J Grundintervju Ca Uppföljningsintervju Ca Not. En socialsekreterare (J) hade erfarenheter av ASI från en tidigare arbetsplats vilket var anledningen till det höga antalet utförda ASI-intervjuer. På den aktuella arbetsplatsen har socialsekreteraren (J) utfört fyra grundintervjuer. 26