Svenska filmer om Hip-Hop är det dock mer tunnsått med. Den enda som finns är 88. soldiers som handlar om Hip-Hop bandet Hammer Hill Click

Transkript

1 Hip-Hop och film När Hip-Hop tog sina första staplande steg i slutet av 70-talet så var de få som trodde att den skulle bli den populäraste musikgenren i sitt hemland USA och på väg att bli det i många europeiska länder. Hip-Hop har överlevt och en av hemligheterna bakom framgången har varit genrens möjlighet att anpassa sig till men även använda sig av andra medier som film och TV. Hip-Hop består inte enbart av rap utan även av de tre övriga hörnstenarna graffiti, (break)dans samt scratching. Många kulturformer är redan inneboende i Hip-Hopen som konst, dans och musik. En sådan blandning av konstformer ger även Hip- Hopen en möjlighet att lätt bli del av andra kulturyttringar såsom film och litteratur. Här skall vi fokusera på kopplingen mellan Hip-Hop och film och TV. De stora köparna av Hip-Hop är unga vita medelklasskillar. Lite enkelt kan man säga att de attraheras av Hip-Hopens ikonografi. Det handlar om gängkultur, droger, kvinnor, bilar fattigdom, rasproblem och attityd. Hip- Hopen är en väldigt manlig genre där det även finns kvinnor men dessa är oftast tvungna att spela med på männens villkor. Men det är även en genre som är väldigt bred - har stora motsägelser och lyfter fram grupper som annars aldrig får komma till tals. Hip-Hop har funnits sedan 70-talet men det var först på 80-talet som Hip- Hop kom fram som en musikalisk rörelse att räkna med. Anledningarna till detta var flera. Under kort tid kom många artister fram - artister som hade hela album som höll måttet mer en enstaka bra tolva (maxisingel). Det var även artister som hade en tydlig egen image vilket gjorde att de stod ut från de tidiga pionjärerna inom Hip-Hop. Ytterliggare en orsak var att som ofta är fallet i musikbranschen - en vit grupp slog igenom vilket medförde att genren förändrades från att vara en svart genre till något alla lyssnar på. För er äldre läsare kan man jämföra med Elvis och hans sätt att använda sig av och göra om andra svarta artisters musik och att göra rock n roll rumsren. Men en spirande ungdomskultur blir inget om inte filmen hjälper (minns Elvis, Bill Haley, Beatles). På 80-talet kom de klassiska Hip-Hop-filmerna. Filmer som försökte definiera och främja den nya kulturen. Filmerna kom sällan till Sverige men de har bland vänner av Hip-Hop en given plats i videohyllan. Filmer som "Breakin" och "Krush Groove" (1985), som introducerade rappare som Run DMC, LL Cool J, Grandmaster Flash och Fat Boys, samt filmerna "Beat Street" och kanske den mest klassiska av dem alla - "Wild Style". Filmerna fokuserade på Hip-Hop-kulturens alla delar men filmbranschen insåg rätt så fort att det som verkligen drog publik var artisterna. Speciellt "Wild Style" - en sorts fejkdokumentär om Hip-Hopens uppkomst, och "Krush Groove", om grundaren till Hip-Hopens viktigaste skivbolag Def Jam är värda att se även för folk som inte är Hip-Hop-fans.

2 Det var dock först mot slutet av 80-talet som Hollywood verkligen förstod den kommersiella potentialen i Hip-Hop kom Spike Lees "Do the Right Thing". En film som fick enorm publik framgång och då den kostat lite att göra tjänade många gånger sin egen budget. En av de viktigaste aktörerna i filmen är faktiskt musiken och speciellt låten "Fight the Power" av Public Enemy - där låtens innehåll men även musikgenren som sådan spär på de rasmotsättningar som filmen handlar om. Både Public Enemy och Spike Lee blev helt plötsligt talesmän för svarta i alla upptänkliga frågor. Den politiskt medvetna gruppen Public Enemy skrev sedan bland annat låten "Burn Hollywood Burn" om hur svarta hade behandlats och fortfarande hanterades i filmfabriken. Trots eller p.g.a. den svidande kritiken började nu dörrar öppnas för unga svarta filmskapare i Hollywood. Många kom från en bakgrund där de gjort musikvideos och fick nu chansen att göra långfilm. Regissörerna hade dock inte glömt de artister som hjälpt dem på traven vilket innebar att många av rapparna hamnade i filmbranschen samt att musiken togs med i filmen och hjälpte att sälja filmen. Att man även kunde sälja skivor med musik från filmen innebar att filmerna fick enorma framgångar. Filmerna hade låg budget men drog in mer pengar än filmer med tiofalt större budget. Att filmmusiken också sålde var bara en bonus. Filmer som "Boyz N the hood", "New Jack City", "Juice" och "Menace II Society" var inte bara framgångar bland publiken utan även kritikerframgångar, framgångsrika skivor och de lyfte fram nya skådepelarstjärnor. Samtidigt började man göra tv-serier med rappare som "Fresh Prince i Bel Air", "In the House" och "A Different World". Rappare som Will Smith, Tupac Shakur, Ice Cube och Ice-T återfanns allt oftare i rollistor och blev säljande skådespelarnamn såväl som musikartister. På 2000-talet har samarbetet mellan film och Hip-Hop gått ännu längre. Allt fler Hip-Hop artister äger numera sina egna skivbolag och med hjälp av dessa ger de inte bara ut skivor utan även kläder, diverse prylar och givetvis filmer. Allt fler av dessa bolag gör filmer direkt för videomarknaden och det är även där man hittar dem i Sverige. Det är inga vidare bra filmer, men det är filmer som säljer i enorma mängder och som även hittar sin publik i Sverige. Filmerna bygger ofta på samma tematik som i låtarna - en modern gangsterromantik - vilket lett till namnet på genren Gangstarap. Allt fler av dagens Hip-Hop artister kombinerar en film och musikkarriär. Beroende på vilken typ av Hip-Hop musik de framträder med väljer de också olika filmer. Politiskt medvetna artister hamnar i filmer som t.ex. Monsters Ball, samtidigt som andra lyfter actionfilmer som "Exit Wounds", "Romeo must Die" eller "the Fast and the Furious" till oanade kommersiella höjder. Nu i vår kom då den första storbudgetfilmen från Hollywood med en rappare i

3 huvudrollen och som handlar om Hip-Hop. Filmen heter "8 mile" och rapparen är världens just nu största manliga artist - Eminem. Utifrån en hip hop-historisk aspekt är 8 mile riktigt intressant. Huvudpersonen i filmen är en del av ett gäng rappare. Gänget representerar de olika typerna av rapmusik som finns. Future representerar underjorden, Sol George representerar den kommersiella rapen där kvinnor och rikedom är viktigast, den Dj Iz representerar den politiskt medvetna rapen och Bob representerar den vita rapen som blandar in hårdrock och vars främsta publik är rednecks. Detta märks inte bara i samtalen om deras drömmar dem emellan utan även i vilka artister de gillar. Att 8 mile utspelar sig 1995 är ingen tillfällighet. Detta är mitt under rapens andra guldålder - några år innan Tupac och Notorious B.I.G. mördas, blir ikoner och rapen blir som allra störst. Ungefär samtidigt kom också den romantiska komedin Brown Sugar som också handlar om Hip-Hop. Den tar sitt ursprung i första guldåldern runt 1984 och i anslaget presenterar många av nutidens största rappare den tiden med en förklaring om när de först började älska Hip-Hop. Brown Sugar är en film som är en romantisk komedi som handlar om vart Hip-Hopen är på väg. Filmens kärlekshistoria får symbolisera de upp och motgångar som Hip-Hop har stött på under sin resas gång. Många klassiska låtar och artister blandas med dagens Hip-Hop artister och som en rolig historielektion är Brown Sugar riktigt söt. Är man nere med hip hopen blir det hela ännu bättre. Svensk Hip-Hop då? På 80-talet kom det trevande försök med Hip-Hop i Sverige. I Staffan Hildebrands utskällda ungdomsfilm Stockholmsnatt fick vi även möta Hip-Hop kulturen på filmduken. Men Hip-Hopen var främst under denna tid ett storstadsfenomen och trots pionjärer som ADL, Just D och Tim C tog det fram till en god bit in på 90-talet för Hip-Hopen att slå igenom i Sverige. Latin Kings fick akademiker att lyssna på Hip-Hop 1994 med sitt klassiska album "Välkommen till förorten" och Petter fick 1998 med sin skiva "Sjätte sinnet" akademikernas ungar (samt stora delar av svenska folket) att inse att Hip-Hop var här för att stanna. Under denna tid kom det en hel del filmer som använde sig av tematik som man fann i Hip-Hopen och som ofta hade Hip-Hop låtar med på soundtracket. Kritikerna hatade filmer som Sökarna, Nattbuss 807 och 9 millimeter - men p.g.a. de låga inspelningskostnaderna är detta några av de väldigt få svenska filmerna som tjänat ihop mer än de kostat. De har trots sina år på nacken och lågbudget problem blivit moderna klassiker bland dagens Hip-Hop intresserade ungdomar. Svenska filmer om Hip-Hop är det dock mer tunnsått med. Den enda som finns är 88. soldiers som handlar om Hip-Hop bandet Hammer Hill Click

4 från Göteborg. Det är en film som handlar om såväl stadsdelen de kommer ifrån - en invandrartät del av Göteborg, som Hip-Hop kulturen. Den tar dock sitt avstamp i diskoteksbranden i Göteborg som arrangerades av en av medlemmarna och kostade två av Hammer Hill Clicks medlemmar livet. Utöver denna har det gjorts vissa dokumentärer som visats inom olika program på SVT samt filmer som säljs på diverse hemsidor på nätet. Hip-Hop är idag en världsomspännande rörelse. I de flesta länder är det en av de populäraste musikgenrerna och det blir allt vanligare att man rappar på sitt hemspråk, istället för engelska. Det Hip-Hop har gemensamt över landsgränserna är de 4 elementen (rap, scratch, dans, graffiti) och är att det är ofta nedtryckta ungdomar som gör sina röster hörda. Rapen blir en megafon för en mediaignorerad grupp människor att uttrycka sin verklighet. Chuck D kallade Hip-Hopen för de Svartas CNN och det ligger mycket i det påståendet förutom att det inte bara är de svartas. För även om majoriteten av de storsäljande rapparna är svarta är majoriteten av skivköparna vita (oftast killar). Men det blir allt tydligare att Hip-Hop är en kultur som inte kommer att försvinna på ett tag. Det är samtidigt en kultur som kan tillföra mycket till skolarbetet. Som föreläsare om Shakespeare på film har jag upptäckt att det enklaste sättet att lära ut Shakespeare är att jämföra hans verk med den enda kultur som ligger verkligen nära Hip-Hopen. Hip-Hop är poesi. Läs en Hip-Hop text på papper och man inser snabbt att det är likt modern poesi. I Hip-Hopen handlar det om rytm och flöde (som hos Shakespeare kallas jambisk pantameter), man beskriver sin nutid med hjälp av metaforer, liknelser, på samma sätt som Shakespeare gjorde, Han använde sig ofta av klassiska dramer, berättelser och mytologi, Rapparna använder sig av dagens populärkultur och då kanske främst filmen. Shakespeare är den författare som har mest svordomar, könsglosor och förolämpningar av alla författare jag känner till (inräknat Hip-Hop artister). Samtidigt är han den som fick på pränt många engelska ord för första gången (inte för att han uppfann dem utan för att de upptäcktes i skrift först då). För ett otränat öra låter det mest som Hip-Hop består av en massa könsglosor men det är den stora spridaren av den s.k. nysvenskan. Att man "lägger parra på att chacka plats som rockar fett för att imponera på en guzz eller chican" är självklart för folk i förorten men även Hip-Hop publiken. Vill ni verkligen bli på det klara på hur mycket Hip-Hop Shakespeare är så är det bara att kolla in hur en engelska lärare rappar fram en Shakespeare sonett i "10 orsaker att hata dig". Mycket av Hip-Hopen handlar om image. Hip-Hopens videos består oftast av antigen arga män som vevar framför kameran eller tjejer som vevar på sina

5 bakdelar framför kameran. Men Hip-Hopen är inte bara utseende. Det finns även innehåll. Svenske Timbuktu visar i sin låt "MVP" exempel på hur dagens version av Tage Danielssons "livet är kort" blir i Hip-Hop format. fuck hela KVV hela systemet e CP måste blivit tappat på BB knappar på PC revolten som IT utländsk som ET pumpar i din MD jag synkar upp BMP med EKG global som CNN smart som SVT syns på MTV hög kvalite som DVD en giftig MC som DDT tjänar SEK och bidrag från EU en höghastighets hiphop CPU punkt nu timbuk e MVP rullar som en svart BMW M3 O-B-S jag navigerar som GPS som en V6 MB med STS ändrar form som T2 kickar som lunds BK MVH t-i-m-b-u-k Del ur "MVH" skriven av timbuktu Hip-Hopen är en ungdomskultur. Det är ofta lätta att bara se baksidorna men det finns även framsidor. Det finns även en politisk medvetenhet hos de flesta rapparna som lätt kan försvinna då man bara hör svärord. Men att man gjorde en film om Malcolm X beror nog främst på att han lyftes fram av många rappare (många är medlemmar i Nation of Islam) och att man då insåg att publiken fanns för denna kontroversiella film. Många rappare är idag muslimer och har med islamistisk tematik i sina låtar. Mitt intresse och kunskap gällande islam hade inte gett mig femma i religion om jag inte lyssnat till Hip-Hop. Att många rappare tillhör de mest utsatta grupperna (i vilket land de än kommer ifrån) är inte direkt ovanligt. Hip-Hopen informerar och hjälper belysa de orättvisor som finns i samhället. Det är ofta de låtarna som lyckas få de stora kommersiella framgångarna - låtar som handlar hur svårt det är att vara invandrare eller kvinna, om misshandel, polisbrutalitet eller ungdomsproblematik. Dessa låtar är ofta väldigt bra utgångspunkter för att diskutera de problemen i skolan. Man börjar i "deras kultur" och snart märker ni säkert att flera av era "sämsta elever" är otroligt bra på uttrycka sig i dessa frågor. De gör det inte med hjälp av poesi utan med Hip-Hopen. Men då Hip- Hop innehåller så många konstformer är den en given ingångspunkt till diskussion kring dans, konst (jag vet att all graffiti är klotter i Stockholm men även det är väl en bra diskussion) och musik (det är inte ovanligt att man använder t.ex. klassisk musik). Då Hip-Hop videorna ser ut som de gör och

6 då ord som bitch/ hora är bland de vanligare inom Hip-Hopen är det också bra att som utgångspunkt för samtal om kvinnor och män. Varför använder man sådana ord, vilken kvinnosyn skildras - vilken mansbild visas upp, men även synen på sexualitet är givna samtalsämnen efter att sysslat med Hip-Hop. Filmtips om ni vill lära er mer om Hip-Hop kulturen och filmer som nämns i texten: 8 mile, 88 soldiers, 9 millimeter, Above the Rim, Beat Street, Boyz N tha hood, Breakin, Brown Sugar, Do the Right Thing, Exit Wounds, Friday, How High, Krush Groove, Menace II Society, Monsters Ball, Nattbuss 807, Romeo must Die, Slam, Sökarna, Stockholmsnatt, the Fast and the Furious, The Show, up In The Some Tour,Wild Style Intressanta hemsidor för att hitta mer information om Hip-Hop: Svenska: - mycket bra svensk sajt med bl.a. låttexter - Latin Kings skivbolags sajt som innehåller ett svenskt raplexikon - Sajt som fokuserar på den mindre kända osignade hip hopen. - Bra svensk hip hop portal och en riktigt bra svensk hip hop tidning på nätet. Utländska: - Engelskspråkigt lexikon till rap absolut nödvändigt för alla intresserade av hip hop - sajt som innehåller raptexter från hela världen - för alla er som själva vill testa att scratcha - hip hop humorsajt med den mästerliga star wars gangstarapen Lästips: Mikrofonkåt Fredrik Strage om Svensk Hip hop, The Hip hop years A history of rap Alex Ogg with David Lipshal Have gun will travel Ronin Ro Rap Attack 3 David Toop THE STORY OF HIP HOP; FROM AFRICA TO AMERICA, SUGARHILL TO EMINEM James Haskins Hip Hoptionary: The Dictionary of Hip Hop Terminology - Alonzo Westbook Lyssningstips Utländska artister:

7 50 cent, Africa Bambata, A Tribe Called Quest, Beastie Boys, Boogie Down Productions, Common, Cypress Hill, De La Soul, DMX, Dr.Dre, Eminem, Eric B. and Rakim, EPMD, Foxy Brown, Fugees, Gang Starr, Genius/GZA, Grandmaster Flash & the Furious Five, Ice Cube, Ice T, Jazzy Jeff and the Fresh Prince, Ja-Rule, Jay-Z, Jungle Brothers, KRS One, Lil Kim, LL Cool J, MC Solaar, Mobb Deep, Mos Def, Naughty By Nature, Nas, Nelly, Notorious B.I.G., NTM, NWA, Ol Dirty Bastard, OutKast, Pete Rock and CL Smooth, Public Enemy, Queen Latifah, Raekwon, Redman, Roots, Run DMC, Salt N Pepa, Scarface, Slick Rick, Snoop Doggy Dogg, Sugarhill Gang, Talib Kweli, 2Pac, Wu-Tang Clan Lyssningstips Svenska artister: Advance Patrol, Ayo, Blues, Fattaru, Fjärde världen, Ison och Fille, Just D, Ken, Latin Kings, Looptroop, Mobbade Barn med Automatvapen, Organism 12, Petter, Promoe, PST/Q, Timbuktu.